HFD 2020:21

Justitierådet Gäverth var skiljaktig och anförde följande.

1. Jag delar majoritetens bedömning att det ursprungliga skuldförhållandet, som uppstod mellan bolaget och Investor till följd av bolagets externa förvärv, inte kan anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Till grund för denna bedömning har jag lagt de lämnade förutsättningarna om lånebelopp, intern räntekostnad på ursprunglig skuld till Investor och förutsättningen att Investors samlade upptagna externa lån överstiger de fordringar Investor har på företag inom intressegemenskapen. Det förhållandet att Investor har betydande underskott som gör att räntenettot på de nu aktuella lånen eventuellt inte kommer att beskattas hos Investor under lånets löptid påverkar inte denna bedömning.

2. Till skillnad från majoriteten anser jag däremot inte att låneavtalet avseende huvudskulden och en eventuell kapitalisering av räntan, med en ny räntekostnad som läggs på hela skulden, ska betraktas som ett och samma skuldförhållande.

3. Innebörden av en kapitalisering fullt ut är att bolagets räntekostnad på hela skulden höjs från en effektiv ränta om 3,69 procent till 5,8 procent, dvs. en höjning med drygt 57 procent samt att skuldbeloppet kan komma att öka med 500 miljoner kr under lånets löptid.

4. Även om rätten att kapitalisera räntan är en möjlighet och inte en skyldighet för bolaget, anser jag att man kan utgå från att Investor kommer att reglera skuldförhållandena och betalningarna inom intressegemenskapen på det sätt Investor anser vara mest ekonomiskt fördelaktigt, med beaktande av bl.a. skatteeffekten. Storleken på räntetillägget beror på i vilken utsträckning bolaget har tillgängliga medel för räntebetalningen. Har bolaget tillgängliga medel reduceras räntetillägget. Huruvida bolaget kommer att ha tillgängliga medel eller inte när räntan förfaller till betalning kan bero på flera olika omständigheter, bl.a. vilka utdelningar som lämnats till Investor.

5. De tidigare bestämmelserna om avdrag för räntebetalningar på koncerninterna lån vid bl.a. vissa interna förvärv ändrades så att de kom att avse ”skuldförhållande” och inte det snävare begreppet ”skuld”. Syftet var att tydliggöra att bedömningen ska göras ur både gäldenärens och borgenärens perspektiv och att det ska vara tydligt att alla relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet ska beaktas (prop. 2012/13:1 s. 256). Denna bredare bedömningsgrund har överförts till nu aktuell lagstiftning (prop. 2017/18:245 s. 16).

6. Om bolaget i stället för kapitalisering av räntan tar upp ett nytt internt lån för att betala den ursprungliga ränteskulden till Investor, utgör detta ett nytt skuldförhållande som ska prövas mot nu aktuella avdragsregler utifrån hur förutsättningarna ser ut vid uppkomsten av detta nya skuldförhållande (se prop. 2017/18:245 s. 182 och 364). Det måste då prövas om detta skuldförhållande fyller ett reellt finansieringsbehov. I förarbetena betonas vidare att bedömningen om rätt till ränteavdrag föreligger ska göras utifrån omständigheterna som är hänförliga till det aktuella skuldförhållandet vid tidpunkten för räntebetalningen (a. prop. s. 186). Det ovan anförda innebär, enligt min mening, att en prövning av avdragsrätten för den kapitaliserade räntan inte går att göra förrän samtliga relevanta omständigheter vid kapitaliseringstillfället är tillräckligt klarlagda.

7. Enligt min mening hade Skatterättsnämnden tillräckligt underlag för att besvara frågan om avdragsrätt för ränta avseende det ursprungliga skuldförhållandet, men saknade däremot förutsättningar för att besvara frågan om de skattemässiga konsekvenserna av en framtida kapitalisering av räntan med därtill förhöjd ränta på den totala skulden. I den delen borde nämnden ha avvisat ansökan.

8. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att Högsta förvaltningsdomstolen borde fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked endast i den delen det gäller det ursprungliga lånet, men avvisa ansökan och undanröja förhandsbeskedet i övrigt.

______________________________

Skatterättsnämnden (2019-04-10, Eng, ordförande, Pettersson, Dahlberg, Påhlsson, Rubenson, Sundin och Werkell):

Förhandsbesked

Fråga 1

Skuldförhållandet mellan Investor AB och Piab Group AB (Bolaget) ska inte anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.

Motivering

Skatterättsnämndens bedömning

Skatterättsnämnden har inledningsvis att ta ställning till om de frågor som ställs lämpar sig att prövas inom ramen för ett förhandsbesked samt om det i så fall är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att ett förhandsbesked lämnas.

Som framgår av förarbetena är den riktade avdragsbegränsningsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket avsedd att träffa rena missbruksfall. Regeln kan därmed närmast liknas vid en ren skatteflyktsbestämmelse. En sådan bör kunna prövas inom ramen för ett förhandsbesked på samma sätt som generalklausulen i lagen (1995:575) mot skatteflykt (jfr prop. 1980/81:17 s. 34 f. och t.ex. HFD 2012 ref. 6 där Högsta förvaltningsdomstolen fastställt ett förhandsbesked rörande bl.a. skatteflyktslagens tillämplighet).

Förhållandena i ärendet får dessutom anses klarlagda. Ansökan kan därför inte anses aktualisera sådana utpräglade utrednings- och bevisfrågor som gör att den ska avvisas på den grunden.

Bolaget har anfört att det med anledning av förvärvet av Piab Group vilande AB är av vikt för Bolaget att få klarhet i om den tänkta finansieringsstrukturen medför rätt till avdrag för ränteutgiften på det interna lånet från Investor och om det är av betydelse hur Bolaget yrkar avdrag för ränta. Det är vidare fråga om väsentliga belopp.

Med hänsyn till att skuldförhållandet uppkom före det att ansökan om förhandsbesked gavs in är det mot bakgrund av praxis tveksamt om de anförda skälen kan anses innebära att det är av vikt för Bolaget att ett förhandsbesked lämnas (se HFD 2015 ref. 78 och HFD 2018 ref. 3). Ansökan avser emellertid nya regler som dessutom är av skatteflykts-karaktär. Mot bakgrund av det och uttalandena i förarbetena bör det därför i vart fall vara av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att ett förhandsbesked lämnas, bl.a. eftersom det får anses finnas ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande.

Enligt Skatterättsnämnden finns därmed förutsättningar att pröva ansökan.

Syftet med den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln är att den ska träffa sådan aggressiv skatteplanering med ränteavdrag som är särskilt angelägen att förhindra för att skydda skattebasen och där bl.a. den generella regeln inte är tillräcklig. Frågan är alltså om förfarandet som beskrivs i nu aktuell ansökan kan anses utgöra ett sådant missbruksfall som regeln är till för att förhindra.

Skatterättsnämnden konstaterar inledningsvis att en förutsättning för ansökan är att den externa upplåningen överstiger den interna utlåningen. Det innebär att det finns en presumtion för att skuldförhållandet inte uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Att det inte går att koppla ett särskilt externt lån till Investors lån till Bolaget medför ingen annan bedömning.

Nästa fråga blir då om det finns något som tyder på att presumtionen inte kan upprätthållas.

Först bör frågan om det rör sig om ett eller flera skuldförhållanden beröras.

Låneavtalet reglerar dels det ursprungliga lånebeloppet, dels vad som gäller om Bolaget väljer att kapitalisera räntan. En eventuell kapitalisering av räntan påverkar även villkoren för den ursprungliga skulden. Med hänsyn till det kan den ursprungliga skulden och eventuellt kapitaliserad ränta inte bedömas var för sig i detta sammanhang utan en sammantagen bedömning måste göras.

Det kan inte anses strida mot sunda affärsmässiga överväganden att låta en del av koncernens upplåning gå via Investor eftersom Investor normalt kan ta upp externa lån till en lägre kostnad än bolag längre ner i koncernen. Bolagets ursprungliga lån från Investor löper enligt förutsättningarna på marknadsmässiga villkor, dvs. motsvarande villkor som om Bolaget självt tagit upp ett externt lån. Lånet är hänförligt till ett externt förvärv av andelar. Ett sådant förvärv görs normalt av affärsmässiga skäl (jfr HFD 2011 ref. 90 I). Även den del av skuldförhållandet som är hänförligt till kapitaliserad ränta får anses ha en koppling till det externa förvärvet. Villkoren för den delen av skuldförhållandet är också marknadsmässiga enligt ansökan och en kapitalisering kan antas bli gjord utifrån affärsmässiga överväganden.

Även om skuldförhållandet kan medföra en väsentlig skatteförmån för intressegemenskapen kan det enligt Skatterättsnämndens mening inte uteslutande eller så gott som uteslutande anses ha uppkommit av det skälet.

Situationen är därför inte sådan att den kan anses utgöra ett missbruksfall av det slag reglerna är till för att förhindra. Den ovan nämnda presumtionen är således inte bruten och Bolaget ska därför inte vägras avdrag för räntor med hänvisning till 24 kap. 18 § andra stycket IL.

Fråga 1 ska besvaras i enlighet med det anförda. Med hänsyn till det förfaller frågorna 2–5.