MIG 2007:20

A överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen och anförde i huvudsak följande. I Turkiet finns inte några stabila institutioner eller lagar som skyddar medborgarna, särskilt inte de med kurdisk bakgrund eller som arbetar politiskt. Även personer, som av svenska myndigheter anses ha ringa politiskt engagemang, döms till tre års fängelse. Han är medlem i Diyarbekir-kommittén och har organiserat demonstrationer och seminarier om orättvisorna mot kurder.

Länsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2006-06-27, ordförande Alm), avslog överklagandet. Migrationsdomstolen konstaterade att de skäl som A anfört i all väsentlig utsträckning redan hade prövats av Utlänningsnämnden. Migrationsdomstolen bedömde att det, mot bakgrund av den prövning som tidigare skett i Utlänningsnämnden och med beaktande av de nya omständigheter som tillkommit, var uppenbart att A inte hade rätt till uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt eller med hänsyn till synnerligen ömmande omständigheter.

Migrationsöverdomstolen har i beslut den 11 augusti 2006 förordnat att beslutet att avvisa A inte får verkställas innan Migrationsöverdomstolen prövat målet slutligt eller beslutat något annat samt förordnat ett offentligt biträde åt A i målet.

A yrkar att han skall beviljas uppehålls- och arbetstillstånd och att avvisningsbeslutet upphävs. Han anför i huvudsak följande till stöd för sin talan. I migrationsdomstolens dom, vilken inte blivit föremål för sekretess, anges att han har varit verksam för PKK-intressen. Turkiet är en nation som regelbundet bedriver underrättelseverksamhet och informationshämtande rörande sina medborgare i exil. Detta gäller särskilt personer med kurdisk etnicitet eller personer som verkar för kurdiska intressen. Redan genom domens omfattning och tillgänglighet kan turkiska myndigheter ta del av vad han varit verksam med under sin vistelse i Sverige. Hans politiska aktivitet får anses vara känd i hemlandet. Medya-TV har varit mycket uppmärksammad och det förefaller osannolikt att uppmärksamheten inte skulle ha varit störst i Turkiet. Vid ett återvändande till Turkiet finns därför uppenbara risker för ett ingripande mot honom. I juli 2006 gjorde polisen en razzia hemma hos hans mamma i Turkiet. I samband med denna har polisen bl.a. frågat efter honom, vilket visar att han alltjämt är föremål för de turkiska myndigheternas intresse. Han riskerar ett oproportionerligt fängelsestraff. Han är efterlyst med stöd av artikel 301 i den turkiska strafflagen. Turkiet tillhör ett av de länder i världen som flitigast använder tortyr, trots att det inte är tillåtet enligt den turkiska rättsordningen. Framför allt riskerar kurder att utsättas för tortyr. Det kan inte uteslutas att han med hänsyn till sin person blir föremål för gripande och i samband med det tortyr. Fem av hans närstående har mördats av den turkiska polisen. År 2002 dömde den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Turkiet för tortyr av hans kusin B. Genom det släktskap han har med känd politisk dissident, bl.a. C, hans egen politiska verksamhet och den uppmärksamhet som svensk media ägnat honom, finns det tungt vägande skäl för att betrakta honom som flykting eller skyddsbehövande i övrigt.

Som bevisning åberopar A bl.a. följande.

- DVD med ett inslag från Rapports nyhetssändning den 13 juli 2006 där hans ärende varit föremål för belysning.

- Artikel i tidningen Journalisten från augusti 2006 som handlar om honom.

- Artikel från Dagens Nyheter i september 2006.

- Intyg utfärdat av D vid Amnesty International, svenska sektionen i oktober 2006, vari det bl.a. anges att han är efterlyst av de turkiska myndigheterna på grundval av artikel 301 och riskerar fängelse.

Migrationsverket bestrider bifall till överklagandet och yrkar att Migrationsöverdomstolen fastställer migrationsdomstolens dom att avvisa A till Turkiet. Som grunder åberopar verket att det inte finns tillräckliga skäl för att betrakta A som flykting eller skyddsbehövande i övrigt. Migrationsverket anför i huvudsak följande till stöd för sin talan. A:s politiska aktiviteter begångna i hemlandet är både kända av myndigheterna och lagförda i hemlandet. Därför kan dessa aktiviteter inte vara intressanta för myndigheterna i dagsläget. I migrationsdomstolens dom anges att A varit verksam för PKK-intressen. Det är av stor vikt att skilja på att tillhöra PKK, som både av Turkiet och EU betraktas som en terroristorganisation, och att sympatisera med dess ideologier. Att A sympatiserar med PKK torde vara väl känt för de turkiska myndigheterna och han riskerar sannolikt inte någon skyddsgrundande förföljelse i och med detta. De aktiviteter han ägnat sig åt i Sverige är inte av den arten eller omfattningen att han har rätt till uppehållstillstånd.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-05-15 Wahlqvist, Linder, referent, och Jonsson), yttrade:

Enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) avses med en flykting en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 utlänningslagen avses med skyddsbehövande i övrigt en utlänning som i andra fall än som avses i 4 kap. 1 § nämnda lag befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt som befinner sig i Sverige har, med vissa undantag, rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen.

Definitionen av begreppet flykting i 4 kap. 1 § utlänningslagen överensstämmer i allt väsentligt med artikel 1 A 2 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) med det tillägg som gjordes i artikel I punkten 2 i 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning (se Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, 2006, åttonde upplagan, s. 124). Även flyktingdefinitionen i artikel 2 c i direktivet 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (det s.k. skyddsgrundsdirektivet) tar sin utgångspunkt i Genèvekonventionen (se SOU 2006:6 s. 103).

Vid tolkningen av 4 kap. 1 § utlänningslagen bör normalt vägledning kunna hämtas från de rekommendationer som ges i FN:s flyktingkommissaries handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning - nedan kallad UNHCR:s handbok (se prop. 1996/97:25, s. 97 och prop. 2004/05:170 s. 173).

Beviskraven får inte ställas alltför högt när det gäller påståenden om risk för förföljelse. Någon fullständig bevisning som klart styrker att det finns en sådan risk kan sällan läggas fram. Sökandens berättelse bör därför godtas om den framstår som trovärdig och sannolik. Samma beviskrav gäller för påståenden om dödsstraff, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning (se prop. 1996/97:25 s. 102 och s. 294 samt UNHCR:s handbok artiklarna 196-197).

Vad först gäller frågan om A är att anse som flykting eller skyddsbehövande i övrigt med anledning av hans politiska verksamhet i Turkiet och hans aktiviteter sedan han lämnat Turkiet finner Migrationsöverdomstolen ingen anledning att göra någon annan bedömning än den migrationsdomstolen gjort.

Frågan är då om det faktum att A:s namn och asylskäl har redovisats i migrationsdomstolens dom, vilken i sin helhet är offentlig, samt att han härefter har blivit uppmärksammad i svensk media i såväl artiklar som TV-inslag medför att han har behov av skydd i Sverige som så kallad flykting ”sur place”.

Migrationsöverdomstolen gör härvid följande bedömning.

Flyktingskap ”sur place” kan uppkomma medan utlänningen vistas i ett annat land. Uppkomsten av flyktingskapet kan t.ex. bero på politiska förändringar i hemlandet eller på att utlänningen utomlands har bedrivit politisk verksamhet mot regimen i hemlandet. Vid bedömningen av om en person är flykting ”sur place”, måste ställning tas till om det politiska handlandet utomlands har blivit känt för hemlandsmyndigheterna och till hur handlingarna i så fall uppfattas där. Uttalanden och andra åtgärder som riktar sig mot hemlandets regim och som därigenom medför risk för förföljelse ger i princip upphov till flyktingskap. I vart fall gäller detta då handlingarna ger uttryck för personens politiska uppfattning eller uppfattas på det sättet av hemlandets myndigheter. Om en person redan i hemlandet har varit politisk aktiv, föreligger i regel en presumtion för en genuin politisk åsikt (jfr Wikrén, Sandesjö, a. a. s. 126 f., James C. Hathaway, The Law of Refugee Status, 1992, s. 33 ff., UNHCR:s handbok artiklarna 83 och 94-96 samt artiklarna 4.3 d och 5 i skyddsgrundsdirektivet).

I mål hos migrationsdomstolarna där det åberopas skyddsskäl är det givetvis av stor vikt att domstolarna noggrant prövar om det kan finnas anledning att, med stöd av 7 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100), förordna om sekretess för känsliga uppgifter om en utlänning som redovisas i domen eller beslutet. Här bör också framhållas att det inte bara är eventuella risker för utlänningen som är part i målet som måste beaktas utan även risken för att anhöriga, vänner eller andra personer som på något sätt omnämns i domen eller beslutet utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Å andra sidan finns det också anledning att påpeka att en av anledningarna till införandet av den nya processordningen i utlänningsmål var att öka öppenheten i asylprocessen för såväl parter som allmänhet (se prop. 2004/05:170 s. 105). A har för övrigt även själv i sitt överklagande till migrationsdomstolen begärt att beslut skall fattas vid en öppen och muntlig domstolsförhandling.

För att parter och allmänhet skall kunna förstå bl.a. hur domstolarna har bedömt en utlännings asylskäl måste dessa ofta redovisas relativt utförligt i domen. Om det finns anledning att befara att någon därigenom kan komma att utsättas för övergrepp bör detta i första hand förebyggas genom att man sekretessbelägger namnen och andra personuppgifter på de personer som förekommer i målet (jfr JO:s beslut 2005-04-13 i ärende nr 4393-2003).

Beträffande den redogörelse för A:s asylskäl som redovisats i migrationsdomstolens dom instämmer Migrationsöverdomstolen i Migrationsverkets bedömning att A:s sympatier med PKK och hans aktiviteter i Turkiet, som han även blivit dömd för, sedan tidigare torde vara väl kända av de turkiska myndigheterna. Migrationsdomstolens dom och den ytterligare uppmärksamhet i media som har följt på den kan därför inte anses medföra att A riskerar asylgrundande förföljelse enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolen har så slutligen att pröva A:s påståenden om att han riskerar ett oproportionerligt fängelsestraff, att han är efterlyst av de turkiska myndigheterna enligt artikel 301 i den turkiska strafflagen och för det riskerar fängelse och att han riskerar att utsättas för tortyr.

Här finns först anledning att framhålla att enligt senare års rapporter om Turkiet har läget beträffande de mänskliga rättigheterna successivt förbättrats. Såväl konstitutionen som strafflagstiftningen har reviderats. Allt fler av dem som åtalas för yttrandefrihetsbrott har frikänts eller så har målen lagts ner. Omfattningen av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har minskat och är nu betydligt mindre än under mitten på 1990-talet. (Se bl.a. Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Turkiet 2006, Home Office, Country of Origin Information Report Turkey från november 2006 och Human Rights Watch, Country Summary Turkey från januari 2007.)

I artikel 57 i UNHCR:s handbok anges att en brottmålsprocess i sig kan anses utgöra förföljelse och att även oproportionerlig bestraffning kan innebära förföljelse. Enbart ett påstående om att man riskerar ett oproportionerligt fängelsestraff kan dock inte anses vara tillräckligt för att personen skall anses vara förföljd. Till stöd för uppgiften att A är efterlyst enligt artikel 301 i den turkiska strafflagen åberopas ett intyg från Amnesty International, som i sin tur fått informationen från en person verksam vid Internationellt Flyktingcentrum. Var denne har fått informationen ifrån framkommer inte. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som är känt om situationen i Turkiet i dag kan A inte enbart genom dessa påståenden anses ha gjort sannolikt att han känner välgrundad fruktan för förföljelse enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen.

Såvitt gäller risken för tortyr konstaterar Migrationsöverdomstolen att A inte under något av de asylförhör som hölls med honom under 2003 och 2005 har uppgett att han utsatts för tortyr när han varit fängslad eller gripits av polis i Turkiet. Det förefaller därför mycket osannolikt att han numera, när situationen i Turkiet väsentligt har förbättrats, skulle riskera att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning - även med beaktande av hans politiska aktiviteter i Sverige. A kan därför inte heller anses vara skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 utlänningslagen.

Eftersom A inte kan anses vara flykting eller skyddsbehövande i övrigt, har han således inte rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen. Skäl för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § nämnda lag föreligger inte heller.