MIG 2007:45

Domskäl

Länsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2006-11-27, ordförande Kraft), yttrade: - När det gäller ett förhållandes seriositet finns det enligt uttalanden i förarbetena objektiva grunder som kan användas som stöd får bedömningen. Dessa är att förhållandet har varat en tid, att parterna träffats i viss utsträckning, att de har god kännedom om varandra och att de har ett gemensamt språk tillsammans. Om det inte finns några indikationer på att det är fråga om ett skenäktenskap eller skenförhållande och det inte heller i övrigt föreligger några omständigheter som talar för att förhållandet är seriöst bör det i regel få bedömas som sannolikt att förhållandet är seriöst (prop. 1999/2000:43, s. 38 och 39). Det skall därmed föreligga en presumtion får att ett uppgivet förhållande är seriöst. A och B har i sina respektive utredningar lämnat uppgifter som kan ge anledning att betvivla deras förhållandes seriositet. Migrationsdomstolen finner emellertid, mot bakgrund av vad som framkommit i överklagandet och med hänsyn till de förhållandevis låga beviskrav som gäller, att det åberopade förhållandet framstår som seriöst. Det föreligger därmed grund att bevilja A uppehållstillstånd på anknytning till B. Med hänsyn härtill beviljas även C uppehållstillstånd. Tillstånden skall vara tidsbegränsade till två år.

Migrationsverket yrkade att Migrationsöverdomstolen med upphävande av migrationsdomstolens dom skulle fastställa Migrationsverkets beslut. Migrationsverket anförde i huvudsak följande. Migrationsdomstolen har tillämpat ett allt för lågt beviskrav i seriositetsbedömningen. A och B har stora språkproblem. Till detta kommer att B har visat stora brister i sin kännedom om A och C. De kompletterande uppgifter som har lämnats i överklagandet till migrationsdomstolen har inte läkt dessa brister. Förhållandet framstår inte som seriöst.

A och C bestred bifall och anförde i huvudsak följande. Uppgiften att de behöver lexikon för att prata med varandra är felaktig. Lexikonet har endast varit ett hjälpmedel när de fastnat på vissa ord. Det finns ingen risk att de skulle bli beroende av bidrag för sitt uppehälle. A kan börja arbeta på B:s gård. Sommaren 2005 hjälpte hon till med djuren och prövade också att mjölka korna. B ringer A minst en gång i veckan. B hade för avsikt att resa till Thailand i december 2006 för att gifta sig med A men omständigheter kring skötseln av jordbruket under hans frånvaro gjorde att han fick ställa in resan. A får inte längre komma till Sverige som turist. B vet vad han anser sig behöva veta om A. Han skickar henne 2 500 kr varje månad, ibland mer. De har åberopat bilder från A:s tidigare vistelse i Sverige samt en handskriven lapp med flygtider. Vidare har de åberopat kvitton på utlandsbetalningar och utdrag avseende utlandssamtal.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-07-06, Schött, Wendleby och Ullman, referent), yttrade:

Tillämplig bestämmelse, m.m.

I 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716) anges att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges.

5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen har utformats på sätt som överensstämmer med motsvarande bestämmelse i äldre rätt (se prop. 2004/05:170 s. 276 och prop. 2005/06:72 s. 86). Även enligt äldre rätt har prövningen av uppehållstillstånd på grund av anknytning innefattat en bedömning av om ett åberopat förhållande framstår som seriöst (seriositetsprövning).

Ursprungligen omfattade kravet på seriositetsprövning enbart fall där sökanden och anknytningspersonen redan hade ingått äktenskap eller samboförhållande, se SOU 1983:29 s. 141. Beträffande denna kategori skulle seriositetsprövning göras i de fall makarna eller samborna inte stadigvarande hade sammanbott med varandra (jfr 2 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket 1 i 1989 års utlänningslag, SFS 1989:529). Det framhölls i förarbetena bl.a. att enbart ett mycket kortvarigt äktenskap eller sammanboende inte kunde anses grunda sådan anknytning att bosättning i Sverige borde tillåtas (SOU 1983:29 s. 141).

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 2000, kom seriositetsprövningen i 1989 års utlänningslag även att omfatta fall där sökanden och anknytningspersonen avsåg att gifta sig eller inleda ett samboförhållande, se 2 kap. 4 § andra stycket 2 i 1989 års utlänningslag.

Från och med juli 2000 skulle således seriositetsprövning genomföras vid alla ansökningar grundade på s.k. ”snabba anknytningar” (dvs. fall där uppehållstillstånd söks under åberopande av en nyligen etablerad anknytning till en anknytningsperson bosatt i Sverige), oavsett om anknytningspersonen var maka/make, sambo eller en person som avsåg att ingå äktenskap eller samboförhållande med sökanden. Detta gällde även inledningsvis i den nya utlänningslagen. I samband med införandet i svensk rätt av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet) har bestämmelserna om uppehållstillstånd grundade på äktenskap och samboförhållanden emellertid brutits ut och fått en särskild reglering i 5 kap. 3 § utlänningslagen (se prop. 2005/06:72 s. 31 f.). Numera föreskrivs således seriositetsprövning enbart när sökanden och anknytningspersonen varken är gifta eller har inlett ett samboförhållande.

Seriositetsprövningen enligt förarbeten

Syftet med seriositetsprövning är främst att förhindra ett kringgående av invandringsbestämmelserna (se bl.a. SOU 1983:29 s. 140 f. och SOU 1997:152 s. 179).

Äldre förarbetsuttalanden om seriositetsprövning omfattar enbart fall där sökanden och anknytningspersonen redan hade ingått äktenskap eller samboförhållande. I prop. 1983/84:144 framhölls att seriositetsprövningen och regelverket kring uppskjuten invandringsprövning hänger samman. Utan uppskjuten invandringsprövning skulle det, enligt regeringens mening, bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv inställning vid prövning av snabba anknytningar (se s. 73).

I SOU 1997:152 beskrivs hur dåvarande ansvarig myndighet, Statens invandrarverk, kommit att tillämpa regelverket med seriositetsprövning. Myndigheten hade placerat bevisbördan på den sökande, men samtidigt ställt så låga krav på bevisningen att det gick att tala om en presumtion för att ansökan skulle bifallas (se s. 177).

Inför lagstiftningsändringen som genomfördes den 1 juli 2000 framhölls vissa objektiva bedömningsgrunder som skulle iakttas vid seriositetsprövningen. De grunder som skulle beaktas var om förhållandet varat en viss tid, om sökanden och anknytningspersonen träffats i viss utsträckning, deras kunskaper om varandra, deras förmåga att kommunicera på ett gemensamt språk samt om de hade barn eller väntade barn tillsammans. Dessa objektiva bedömningsgrunder ansågs ligga i linje med en resolution om skenäktenskap som antagits av Europeiska unionen (prop. 1999/2000:43 s. 39).

I samma lagstiftningsärende framhölls att seriositetsprövningen kräver en bra och utförlig utredning, bl.a. i form av muntlig utredning. Regeringen redovisade en förhoppning om att ett bättre beslutsunderlag vid den första prövningen skulle leda till att fler omständigheter som talar mot att uppehållstillstånd beviljas kommer fram (prop. 1999/2000:43 s. 39 f.).

I SOU 1997:152 föreslogs att det skulle krävas positiva indikationer på att ett förhållande är allvarligt menat för att uppehållstillstånd på grund av snabb anknytning skulle kunna medges (se s. 179). Detta förslag kom dock inte att genomföras, eftersom det inte ansågs vara möjligt att ställa upp sådana krav (prop. 1999/2000:43 s. 39). I lagrådsremissen framhöll regeringen tvärtemot att det i regel fick bedömas som sannolikt att ett förhållande är seriöst, om det inte finns några indikationer på motsatsen. För att denna avsikt skulle komma till bättre uttryck i lagtexten föreslog Lagrådet i sitt yttrande en omformulering av bestämmelsen så att den innehöll skrivningen…”om det inte bedöms som sannolikt att förhållandet inte är seriöst och om inte heller särskilda skäl talar emot att tillstånd ges” (prop. 1999/2000:43 s. 86). Lagrådets förslag genomfördes inte. Enligt regeringens mening skulle ordet ”sannolikt” i detta sammanhang kunna tolkas som en presumtion för att ett förhållande skall anses vara seriöst så länge myndigheten inte kan visa att det finns omständigheter som talar mot att tillstånd ges. Regeringen konstaterade vidare att en sådan formulering skulle kunna tolkas som att myndigheten närmast skulle ha en form av ”bevisbörda”, varför regeringen stannade för den formulering rörande seriositetsprövningen som i dag finns i 5 kap. 3 a § utlänningslagen (prop. 1999/2000:43 s. 63). Regeringen vidhöll även efter Lagrådets yttrande att det ”…i regel torde få bedömas som sannolikt att ett förhållande är seriöst, om det inte finns några indikationer på att det är fråga om ett skenäktenskap eller ett skenförhållande och det inte heller i övrigt föreligger några omständigheter som talar för att förhållandet inte är seriöst” (prop. 1999/2000:43 s. 39).

Migrationsöverdomstolens bedömning

Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att den som ansöker om en förmån har att visa att han eller hon uppfyller förutsättningarna för att beviljas förmånen. Den som ansöker om uppehållstillstånd har alltså att göra sannolikt att förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att seriositetsprövningen på det sätt den kommit att utövas har formats utifrån tolkningar av olika förarbetsuttalanden. Av dessa framgår att lagstiftaren tänkt sig att ett förhållande i regel får bedömas som seriöst, om det inte finns några indikationer på motsatsen samt att beviskraven inte kan ställas alltför högt i denna typ av ärenden eller mål. Migrationsöverdomstolen finner i likhet med Lagrådet (prop. 1999/2000:43 s. 86) att intentionerna med bestämmelsen, som den beskrivits i förarbetena, inte går att läsa ut av lagtexten. Ordalydelsen i lagtexten medger alltså inte en tillämpning av den aktuella bestämmelsen utifrån den tolkning som görs i förarbetsuttalandena.

Som 5 kap. 3 a § utlänningslagen är utformad finns det ingen ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. I lagtexten anges att uppehållstillstånd ”får” ges medan det i 5 kap. 3 § utlänningslagen - som avser makar/sambor - anges att uppehållstillstånd ”skall” ges. Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § utlänningslagen innehåller heller inte något undantag från principen att den som ansöker om uppehållstillstånd har bevisbördan för att förutsättningarna för att beviljas detta är uppfyllda. Tvärtom uppställs rekvisitet ”förhållandet framstår som seriöst”, vilket sökanden alltså har att göra sannolikt. Att något lägre beviskrav skall gälla i denna typ av ärenden jämfört med andra tillståndsärenden i utlänningslagen framgår heller inte av lagtexten.

Vid seriositetsbedömningen måste en helhetsbedömning av omständigheterna göras där både faktorer som talar för och mot seriositet beaktas.

Migrationsverket har framhållit att A och B inte har något gemensamt språk. Detta påstående har stöd av handlingarna i målet. B besvarade i ett frågeformulär daterat i februari 2006 frågan ”Vilket språk talar ni med varandra?” med …”Det är svårt hon kan bara lite svenska. Men jag lånade svensk-thailändskt lexikon på biblioteket flera gånger. Plus att hennes syster också hade ett. Några gånger fick vi ringa hennes mobil om vi inte förstod varandra”. Vid en senare intervju uppgav han att de hade stora språkproblem, men att de tittade i lexikon och ringde A:s syster. Av anteckningarna från en intervju med A genomförd av svenska ambassaden i Bangkok framgår att hon och B kommunicerar med några svenska och engelska ord samt med händerna. I ett brev från A som ingetts inleder hon med ”I wan´t talk something to you. I don´t understand your language. Everyday I try to study your language Because I talk to you very fun”. Hon skriver också att ”At home they know English and help me”.

Utöver språksvårigheter av här angett slag - som i sig gör att förhållandets seriositet starkt kan ifrågasättas - finns även andra omständigheter som enligt Migrationsöverdomstolens bedömning talar i samma riktning. Av de utredningar som genomförts av Migrationsverket kan utläsas att B och A har begränsad kunskap om varandras förhållanden och att han inte träffat A:s dotter. Paret har endast umgåtts en kortare tidsperiod, efter att de träffats då A besökte sin syster i Sverige. De har inte visat att någon ytterligare resa ens varit inplanerad. Vidare kan av de av A åberopade och ingivna utdragen avseende utlandssamtal inte ens utläsas vilka telefonnummer som ringts upp eller vilket land de internationella samtalen avsett. Mot dessa konstaterade förhållanden skall ställas den bevisning avseende inte obetydliga summor pengar som överförts av B till A.

Migrationsöverdomstolen finner vid en sammanvägd bedömning av vad som framkommit i målet att A inte har gjort sannolikt att hennes uppgivna förhållande till B är seriöst i utlänningslagens mening. Hennes ansökan om uppehållstillstånd kan därför inte beviljas. Vid detta förhållande kan inte heller hennes dotter C beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverkets överklagande skall således bifallas innebärande att verkets beslut skall fastställas.

I detta sammanhang kan noteras att migrationsdomstolen i strid med stadgandet i 14 kap. 3 § sista stycket utlänningslagen har prövat överklagandet avseende arbetstillstånd. Mot bakgrund av att Migrationsöverdomstolen nu upphäver migrationsdomstolens dom krävs dock ingen ytterligare åtgärd av Migrationsöverdomstolen.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom och fastställer Migrationsverkets beslut.

II. (UM 1091-06)

A ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd. Hon åberopade som stöd för ansökan anknytning till sin i Sverige bosatte pojkvän och tilltänkte make B, (anknytningspersonen). Hon ansökte även om uppehållstillstånd för sina söner C och D. Migrationsverket fann, främst med hänsyn till att A och B endast träffats som ett par i fem dagar, att förhållandet dem mellan inte kunde anses vara seriöst och avslog ansökningarna.