MIG 2008:16
Enbart tidigare lång legal vistelse i Sverige är inte tillräckligt för uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen.
I
A reste in i Sverige från f.d. Jugoslavien den 21 november 1965. Han beviljades tidsbegränsade uppehålls- och arbetstillstånd i olika beslut från den 21 februari 1966 till och med den 4 juni 1971. Den 8 november 1971 bifölls A:s ansökan om bosättningstillstånd, vilket enligt nuvarande lagstiftning närmast motsvaras av permanent uppehållstillstånd. A flyttade med familjen tillbaka till sitt hemland i december 1981 och hans permanenta uppehållstillstånd återkallades den 5 juni 1991.
Den 28 oktober 2005 ansökte A om uppehållstillstånd för att återvända till Sverige. Han anförde bl.a. att han och hans fru samt deras två barn, som är födda i Sverige, ville flytta tillbaka till Sverige med sina familjer. Orsaken till att han flyttade tillbaka till hemlandet år 1981 med fru och barn uppger han var att de hade problem i äktenskapet och att socialförvaltningen ville ta ifrån dem deras barn. Migrationsverket avslog ansökan den 22 augusti 2006 med angivande av sammanfattningsvis följande skäl för sitt beslut. A och hans maka har inte bott i Sverige sedan 1981. Verket återkallade A:s permanenta uppehållstillstånd den 5 juni 1991. Migrationsverket bedömer att A:s tidigare vistelse i Sverige inte utgör en sådan särskild anknytning att tillstånd kan beviljas med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen. A överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen.
Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-08-20, länsrättsfiskalen Forsberg), yttrade bl.a.: Migrationsdomstolen konstaterar att A inte har bott i Sverige sedan 1981. På grund av sin långa vistelsetid utomlands kan A enligt migrationsdomstolens mening inte anses ha en sådan anknytning hit att han kan beviljas uppehållstillstånd grundat på tidigare vistelse här, även om den tidigare vistelsen var lång. Omständigheterna i målet ger inte heller stöd för att det i övrigt finns skäl att bevilja A uppehållstillstånd i Sverige. Överklagandet skall således avslås.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
A överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen och yrkade att han skall beviljas uppehållstillstånd och anförde att han vill återvända till Sverige för att stanna här till livets slut. Migrationsverket bestred ändring av migrationsdomstolens dom och anförde bl.a. att A:s tidigare vistelse i Sverige under 16 år inte var tillräcklig för att han skulle få uppehållstillstånd eftersom han vistats utomlands under cirka 24 år.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-05-07, Schött, Lewis, referent, och Riberdahl), yttrade:
Frågan i målet är om A bör beviljas uppehållstillstånd på grund av lång vistelsetid i Sverige.
Enligt 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716) får uppehållstillstånd ges till en utlänning som har svenskt ursprung eller som har vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd.
Bestämmelsen är fakultativ och ger alltså en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd för en person, som utan att ha anhöriga i Sverige, på annat sätt har fått en anknytning till Sverige.
I förarbetena till 2005 års utlänningslag (prop. 2004/05:170 s. 277) anförs att tidigare förarbetsuttalande avseende möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd för en person som vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd ska ha fortsatt giltighet. Av förarbeten till tidigare utlänningslagstiftning (prop. 1983/84:144 s. 76 f.) framgår bl.a. att vid en längre utlandsvistelse ges normalt inte uppehållstillstånd på grund av den anknytning som tidigare vistelser innebär. Undantag kan göras om den tidigare vistelsen i Sverige har varit mycket lång, minst 10-15 år, eller om det föreligger starka humanitära skäl. Har sökanden bildat ny familj i hemlandet, ställs strängare krav för att tillstånd ska beviljas.
När det gäller förutsättningarna för uppehållstillstånd på grund av tidigare vistelse krävs att sökanden vistats här med uppehållstillstånd. Vilken typ av uppehållstillstånd som sökanden ska ha innehaft anges inte i bestämmelsen. Enligt tidigare praxis och förarbetsuttalanden har ansetts att sökanden måste ha varit accepterad som invandrare i Sverige för att hans tidigare vistelse ska anses som tillståndsgrundande anknytning (se prop. 1983/84:144 s. 76 f.).
Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.
Det är ostridigt i målet att A har vistats i Sverige med uppehållstillstånd i cirka 16 år. Frågan är om A enbart på grund av sin långa vistelse fått en sådan stark anknytning till Sverige att han bör beviljas uppehållstillstånd.
Vid bedömningen av tillståndsfrågan ska självfallet vistelsen här i landet i förhållande till utlandsvistelsens längd ha en avgörande betydelse. Hänsyn ska också tas till omständigheterna i det särskilda fallet som t.ex. anknytning till hemlandet jämfört med annan särskild anknytning till Sverige. Andra faktorer som bör tas med i bedömningen är om sökanden har familj i hemlandet. Av betydelse kan också vara under vilka omständligheter och under vilken period i livet som sökanden vistades i Sverige, liksom orsakerna till att sökanden lämnade Sverige.
A har vistats utomlands i nära 24 år när han ansöker om att få återvända till Sverige. Han har endast en kusin i Sverige och inte någon annan anknytning hit än sin tidigare långa vistelse. Hans hustru, vuxna barn och barnbarn bor i hemlandet. Familjens beslut att lämna Sverige fattades efter eget övervägande. Att även familjen i övrigt önskar återvända till Sverige är inte en omständighet som kan beaktas i målet.
Vid en sammanvägd bedömning av omständigheterna i målet finner Migrationsöverdomstolen att A får anses ha en starkare anknytning till sitt hemland än till Sverige. Skäl att meddela uppehållstillstånd på grund av lång vistelsetid i Sverige finns inte. Det finns inte heller någon annan grund för att bevilja A uppehållstillstånd i landet.
Överklagandet ska således avslås.
Migrationsöverdomstolens domslut. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.
II
B reste in i Sverige i oktober 1966. Han beviljades arbetstillstånd i Sverige i april 1967 enligt dåvarande regler om arbetskraftsinvandring. I november 1980 beviljades han permanent uppehållstillstånd. Han registrerades som utvandrad till Jugoslavien i december 1985. Det permanenta uppehållstillståndet återkallades i maj 1995.
B ansökte i januari 2006 om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Som skäl för ansökan anförde han bl.a. att han tidigare bott och arbetat i Sverige och att han nu vill flytta tillbaka eftersom han inte längre kan försörja sig i Kroatien.
Migrationsverket avslog den 26 april 2006 B:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd samt beslutade att utvisa honom. Verket slog inledningsvis fast att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats tillståndet före inresan i landet. Bortsett från detta ansåg verket att han endast skulle få tillgodoräkna den tid som han vistats här med permanent uppehållstillstånd och att det inte, bl.a. med hänsyn till hans starka familjeanknytning till Kroatien, fanns tillräckliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd på grund av lång vistelse i Sverige.
migrationsdomstolen
B överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen. Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-10-08, rådmannen Sundin) delade Migrationsverkets bedömning och avslog överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
B överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen och yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom upphäver utvisningsbeslutet och beviljar honom uppehålls- och arbetstillstånd. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Han kom till Sverige redan år 1966 och bodde här fram till år 1985. Under denna tid innehade han såväl uppehålls- som arbetstillstånd. Även denna tid bör räknas med i vistelsetiden. Den sammanlagda vistelsetiden i Sverige blir med en sådan beräkning närmare 19 år. Han har också i övrigt stark anknytning till Sverige genom att han med undantag från sin hustru och minderårigt barn, har all sin släkt i Sverige. Det föreligger därför särskilda omständigheter som gör att han bör återfå sitt permanenta uppehållstillstånd.
Migrationsverket bestred ändring och anförde i huvudsak följande. Verket medger att tiden för B:s bosättning i Sverige ska räknas från den 21 april 1967 och till den 10 december 1985. Enligt Utlänningsnämndens praxis beviljades normalt inte uppehållstillstånd på grund av anknytning genom tidigare vistelse om utlänningen bildat ny familj i hemlandet. B:s anknytning till fru och minderårigt barn i hemlandet bör väga tyngre än anknytningen till övrig släkt i Sverige.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-05-07, Schött, Lewis och Riberdahl, referent), yttrade:
Fråga i målet är i första hand om B bör beviljas uppehållstillstånd på grund av lång vistelse i Sverige.
Enligt 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716) får uppehållstillstånd ges till en utlänning som har svenskt ursprung eller som har vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd.
Bestämmelsen är fakultativ och ger alltså en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd för en person, som utan att ha anhöriga i Sverige, på annat sätt har fått en anknytning till Sverige.
I förarbetena till 2005 års utlänningslag (prop. 2004/05:170 s. 277) anförs att tidigare förarbetsuttalande avseende möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd för en person som vistats i Sverige under lång tid med uppehållstillstånd ska ha fortsatt giltighet. Av förarbeten till tidigare utlänningslagstiftning (prop. 1983/84:144 s. 76 f.) framgår bl.a. att vid en längre utlandsvistelse ges normalt inte uppehållstillstånd på grund av den anknytning som tidigare vistelser innebär. Undantag kan göras om den tidigare vistelsen i Sverige har varit mycket lång, minst 10-15 år, eller om det föreligger starka humanitära skäl. Har sökanden bildat ny familj i hemlandet, ställs strängare krav för att tillstånd ska beviljas.
När det gäller förutsättningarna för uppehållstillstånd på grund av tidigare vistelse krävs att sökanden vistats här med uppehållstillstånd. Vilken typ av uppehållstillstånd som sökanden ska ha innehaft anges inte i bestämmelsen. Enligt tidigare praxis och förarbetsuttalanden har ansetts att sökanden måste ha varit accepterad som invandrare i Sverige för att hans tidigare vistelse ska anses som tillståndsgrundande anknytning (se prop. 1983/84:144 s. 76 f.).
Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.
Av utredningen i målet framgår att B från den 21 april 1967 vistats i Sverige med arbetsstillstånd. Enligt dåvarande regler var detta tillräckligt för att få folkbokföra och bosätta sig i Sverige, varför han redan från den tidpunkten får anses innehaft uppehållstillstånd i bestämmelsens mening. B har med en sådan beräkning vistats i Sverige i drygt 18 år.
Vid bedömningen av tillståndsfrågan ska självfallet vistelsen här i landet i förhållande till utlandsvistelsens längd ha en avgörande betydelse. Hänsyn ska också tas till omständigheterna i det särskilda fallet som t.ex. anknytning till hemlandet jämfört med annan särskild anknytning till Sverige. Andra faktorer som bör tas med i bedömningen är om sökanden har familj i hemlandet. Av betydelse kan också vara under vilka omständigheter och under vilken period i livet som sökanden vistades i Sverige, liksom orsakerna till att sökanden lämnade Sverige.
I förevarande fall framgår att B vistats i hemlandet från december 1985, dvs. i drygt 20 år. Han har arbetat som företagare där och har bildat ny familj i hemlandet. I Sverige har han fem vuxna barn som han enligt egen uppgift inte bott tillsammans med. Han har också en syster här. Vidare är hans moder begraven i Sverige.
Migrationsöverdomstolen finner vid en sammanvägning av omständigheterna i målet att B får anse ha en starkare anknytning till sitt hemland än till Sverige. Härvid har Migrationsöverdomstolen särskilt beaktat den långa utlandsvistelsen samt att han har ny familj i hemlandet. Migrationsöverdomstolen finner således att det inte finns skäl för att meddela uppehållstillstånd på grund av lång vistelse i Sverige. Inte heller i övrigt finns grund för att bevilja B uppehållstillstånd i Sverige.
Vid denna utgång saknas skäl att pröva frågan om det finns synnerliga skäl att göra undantag från kravet enligt 5 kap. 18 § utlänningslagen på att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före inresan i landet.
Överklagandet ska således avslås.
Migrationsöverdomstolens domslut. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.