MIG 2008:19
Hinder mot att meddela återreseförbud har ansetts föreligga, trots att sökanden har icke-bagatellartade vandelsanmärkningar, eftersom det men som utlänningens barn i Sverige kan tänkas lida väger över intresset av att meddela återreseförbud. Vidare har muntlig förhandling i migrationsdomstolen inte ansetts obehövlig.
Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen
A ansökte i januari 2005 om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige samt flyktingförklaring och resedokument. Till stöd för sin ansökan åberopade A att området där han bodde i Liberia i oktober 2004 hade utsatts för en attack, varvid hans far mördades medan han själv och hans mor och syskon lyckades fly.
I beslut den 14 november 2005 avslog Migrationsverket A:s ansökan. Beslutet motiverades med att den allmänna situationen i Liberia genomgått avsevärda förbättringar och inte utgjorde grund för asyl och att den attack som A skulle ha varit med om var att betrakta som en tillfällig drabbning.
A överklagade beslutet till migrationsdomstolen och vidhöll sin talan samt anförde att det även förelåg grund för uppehållstillstånd på grund av anknytning då han flyttat ihop med en kvinna som väntade hans barn.
Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-10-23, ordförande Gustafson och tre nämndemän), avslog överklagandet och meddelade samtidigt ett återreseförbud om två år. Domstolen uttalade bl.a. att A inte visat att han skulle vara förföljd och att de skäl han anfört inte var tillräckliga för att han skulle ha gjort sannolikt att han hade en välgrundad fruktan för att utsättas för någon skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet. Han kunde därför inte anses som flykting eller skyddsbehövande i övrigt. Vidare ansåg migrationsdomstolen att det skäligen kunde krävas att A återvände till sitt hemland eller till ett annat land för att där ge in en ansökan om uppehållstillstånd grundat på anknytning. Mot bakgrund av den brottslighet som A gjort sig skyldig till meddelade domstolen också ett återreseförbud om två år.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
A överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, skulle upphäva utvisningsbeslutet och återreseförbudet samt bevilja honom permanent uppehållstillstånd, flyktingförklaring och resedokument. Till stöd för sin talan vidhöll han tidigare åberopade omständigheter och anförde bl. a. att han vid ett återvändande till hemlandet skulle riskera att utsättas för asylgrundande förföljelse på grund av sin religiösa tillhörighet. Vidare anförde han bl. a. följande. Det finns förutsättningar att bevilja honom uppehållstillstånd på grund av anknytning till hustru och barn. Under alla omständigheter föreligger det skäl att upphäva beslutet om återreseförbud eftersom de brott han dömts för - rattfylleri och olovlig körning - inte är brott av den allvarligaste karaktären. Det ska särskilt vägas in att återreseförbudet innebär att hans barn under sina första två år tvingas att leva utan sin far. Vid beaktande härav bör man utgå från utlänningslagens portalparagraf om barnets bästa, samt Europakonventionen och Barnkonventionen när beslut fattas. Vidare kan det ifrågasättas om migrationsdomstolens beslut att inte hålla muntlig förhandling i målet är riktigt.
Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och hänvisade beträffande åberopade skyddsskäl i huvudsak till beslutet den 14 november 2005 och till vad verket anfört under handläggningen i migrationsdomstolen. Vad gällde den åberopade anknytningen ansåg sig verket inte kunna uttala sig om anknytningens styrka då någon seriositetsprövning av den åberopade relationen inte hade vidtagits.
Beträffande A:s yrkande att återreseförbudet skulle hävas anförde Migrationsverket bl. a. följande. Det är oklart vilken prövning verket kan göra när en förnyad ansökan om uppehållstillstånd görs utanför Sverige och personen har ett av domstol ålagt eller fastställt återreseförbud. Den brottslighet som ligger A till last är inte att anse som bagatellartad och ett återreseförbud kan därför anses befogat. Återreseförbudet bör inte upphävas enbart med hänvisning till brottslighetens art och omfattning sammantaget med den anknytning hit som A uppger sig ha. För det fall att återreseförbudet innebär att verket är förhindrat att i sak pröva en ansökan från A gjord utanför Sverige kommer dock saken i ett annat läge. Den brottslighet som A gjort sig skyldig till är inte så allvarlig att den vid den vandelsprövning som ska göras i anknytningsärenden enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 respektive 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716), skulle utgöra ett hinder mot att bevilja uppehållstillstånd. Detta under förutsättning att A bedöms ha en så stark anknytning till Sverige som han har uppgett. Migrationsverket medger att återreseförbudet upphävs för det fall verket anses förhindrat att i sak pröva en av A utifrån gjord ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-06-09, Sjöqvist, Lewis och Linder, referent), yttrade:
A har som skäl för sin asylansökan anfört att han blivit attackerad på grund av sin religiösa tillhörighet och att han riskerar att utsättas för liknande händelser igen. Sedan Migrationsverket avslagit hans ansökan har han överklagat beslutet och yrkat att muntlig förhandling skulle hållas i migrationsdomstolen. Som grund för yrkandet har A uppgett att det var av vikt att domstolen själv kunde göra en bedömning av hans trovärdighet. Migrationsdomstolen avslog i beslut yrkandet om muntlig förhandling och har därefter avslagit överklagandet med motiveringen att de skäl A anfört inte var tillräckliga för att han skulle ha gjort sannolikt att han hade en välgrundad fruktan för att utsättas för någon skyddsgrundande behandling.
Mot bakgrund av att migrationsdomstolen avslagit överklagandet med motiveringen att klaganden inte gjort sannolikt att han har en välgrundad fruktan för förföljelse kan en muntlig förhandling hos domstolen inte anses ha varit obehövlig (jfr t.ex. RÅ 2002 not. 201 och MIG 2006:1).
A har inte begärt att muntlig förhandling ska hållas i Migrationsöverdomstolen och Migrationsöverdomstolen finner inte att muntlig förhandling ändå bör hållas. Migrationsöverdomstolen finner inte heller anledning att betvivla att A har blivit attackerad på det sätt som han har beskrivit. Mot bakgrund av hur situationen i Liberia har utvecklats finns det emellertid, enligt domstolens bedömning, inte anledning att anta att A skulle riskera förföljelse eller att utsättas för någon annan skyddsgrundande behandling om han återvänder till Liberia. Det saknas således förutsättningar för att bevilja A uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt.
Migrationsöverdomstolen finner vidare, i likhet med migrationsdomstolen, att det inte finns skäl för att bevilja A uppehållstillstånd på grund av anknytning.
I 8 kap. 19 § utlänningslagen anges att när Migrationsverket fattar beslut om avvisning eller utvisning, får beslutet förenas med ett förbud för utlänningen att under viss tid återvända till Sverige utan att ha tillstånd av Migrationsverket. Vidare får, enligt 8 kap. 21 § andra stycket samma lag, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen besluta att utlänningen för viss tid ska förbjudas att återvända till Sverige, även om ingen lägre instans har meddelat ett sådant förbud. Av förarbetena till 2005 års utlänningslag (prop. 2004/05:170 s. 290 f.) framgår att dessa bestämmelser motsvarar 4 kap. 14 § första stycket respektive 7 kap. 5 § och 11 § fjärde stycket i 1989 års utlänningslag (1989:529).
I 1 kap. 10 § utlänningslagen föreskrivs vidare att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Genom denna bestämmelse har markerats att principen i FN:s barnkonvention om barnets bästa ska gälla när utlänningslagen tillämpas i fall som rör barn.
Sveriges deltagande i Schengensamarbetet medför att ett i Sverige meddelat återreseförbud får långtgående konsekvenser för den enskilde som därmed även hindras inresa i samtliga Schengenstater. Med anledning härav förklarade regeringen i beslut Reg. 92-01 att möjligheten att meddela återreseförbud endast skulle användas där omständigheterna i det enskilda fallet särskilt motiverade det, bland annat om sökanden hade anmärkningar rörande sin vandel och det rörde sig om annat än bagatellartade engångsföreteelser.
Hinder mot återreseförbud har vid tillämpning av tidigare lag regelmässigt ansett föreligga om en utlänning har en stark anknytning till en person i Sverige men har ansetts böra återvända till ett annat land för att ge in en ansökan där, under förutsättning av att det inte finns några vandelsanmärkningar mot sökanden. I UN 422-01 betonade Utlänningsnämnden att intresset av att meddela ett återreseförbud skulle vägas mot den anknytning som utlänningen hade till Sverige, vilken i det aktuella fallet kunde betraktas som stark då det var fråga om maka.
Migrationsöverdomstolen gör beträffande frågan om återreseförbud följande bedömning.
A förekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han har gjort sig skyldig till olovlig körning vid fyra tillfällen varav ett ansetts som grovt samt till rattfylleri i ett fall. Dessa brott är inte att anse som bagatellartade förseelser och det är dessutom fråga om upprepad brottslighet vilket visar på en klar ovilja att följa svensk lag. Mot detta ska emellertid vägas att A numera har ett nyfött barn här i Sverige, vars intresse av att kunna utöva umgänge med sin förälder utan längre avbrott måste beaktas. Med hänsyn till den vikt som bör läggas vid barnets bästa i enlighet med 1 kap. 10 § utlänningslagen, finner Migrationsöverdomstolen att det men som A:s barn skulle kunna lida av ett meddelat återreseförbud väger över intresset av att meddela återreseförbud med anledning av de brott som A har begått. Det meddelade återreseförbudet ska därför upphävas.
Överklagandet ska således bifallas i den del det avser meddelat återreseförbud. I övrigt ska överklagandet avslås.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen undanröjer migrationsdomstolens beslut om återreseförbud och avslår överklagandet i övrigt.