MIG 2008:41

Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning har ansetts föreligga avseende en utlänning som haft för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en i Sverige bosatt person. Med hänsyn till att anknytningspersonen i Sverige tidigare hade gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående och till att paret hade träffats endast i begränsad omfattning, kunde det antas att utlänningen skulle komma att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning om uppehållstillstånd beviljades.

A ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd och åberopade som grund anknytning till en i Sverige bosatt person, B.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen

Migrationsverket beslutade den 27 september 2006 att avslå A:s ansökan. Som skäl för beslutet anförde Migrationsverket bl.a. följande. Den 3 mars 1999 dömdes B till fyra år och sex månaders fängelse för försök till dråp, misshandel och narkotikabrott. Hovrätten fastställde domen den 30 juni 1999. Dessförinnan dömdes han den 18 mars 1998 till ett års fängelse för olaga hot, stöld, häleri, olovlig körning, brott mot knivlagen, olovligt innehav av destillationsapparat samt grovt vapenbrott. Domen fastställdes av hovrätten den 21 december 1998. B har även belagts med besöksförbud beträffande en närstående kvinna 1997/98. Av domen från den 3 mars 1999 framgår att B försökt beröva sin bror livet. Vidare framgår att misshandeln rör en kvinna. Även olaga hot i domen från den 18 mars 1998 är riktat mot en kvinna. För övrigt den kvinna som han belades med besöksförbud gentemot. Den brottslighet B är dömd för ligger relativt långt tillbaka i tiden, men är av mycket allvarlig art. Eftersom det handlar om våld som har riktat sig mot närstående gör Migrationsverket bedömningen att det finns en risk för att även A skulle kunna fara illa om hon bosatte sig i Sverige tillsammans med B. Trots att verket bedömer parets relation som seriös avslås ansökan.

A överklagade beslutet till migrationsdomstolen och yrkade att hon skulle beviljas uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Till stöd för sin talan anförde A i huvudsak följande. B:s brottslighet ligger långt tillbaka i tiden och skedde under inverkan av alkohol och droger. Detta liv har han sedan åtta år tillbaka lämnat bakom sig och han är en annan människa i dag. B har fast anställning på en firma och har nu arbetat där i två och ett halvt år. De vill leva tillsammans och bilda familj.

A lämnade in arbetsintyg och arbetsbetyg avseende B. Av dessa framgick att B hade fast anställning på ett företag. Under den tid han hade varit verksam i företaget hade han enligt intyg visat gott tålamod, ansvarskänsla samt varit punktlig. Det fanns inga indikationer på att vare sig andra anställda eller kunder hade något negativt att säga om B. Företagets VD hade endast gott att förtälja om B.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-11-05, ordförande Fredriksson samt tre nämndemän), avslog överklagandet och yttrade:

Av utredningen i målet framgår att B dömts till fängelse på grund av allvarliga våldsbrott dels år 1998, dels år 1999. Vidare framgår av utredningen att A och B träffades i A:s hemland i december 2004 och umgicks ca en månad. Vidare har A varit i Sverige den 1 juni - 29 augusti 2005 och bodde då tillsammans med B.

Vid en sammantagen bedömning finner migrationsdomstolen att omständigheterna i målet är sådana att det finns en påtaglig risk för att A, om uppehållstillstånd beviljas, kan komma att utsättas för våld eller för annan allvarlig kränkning i sitt förhållande till B. Migrations-domstolen har härvid främst fäst vikt vid arten och omfattningen av B:s brott samt den korta tid som paret umgåtts under de år de känt varandra. Det finns därmed särskilda skäl mot att bevilja A uppehållstillstånd grundat på anknytning till B. Överklagandet ska således avslås.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

A överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att hon skulle beviljas uppehålls- och arbetstillstånd. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. B är en snäll, ödmjuk och kärleksfull person. Han har varit uppriktig mot henne och berättat för henne vad han har varit med om i livet. Han blir nu straffad igen för något som hände för nästan nio år sedan. De älskar varandra och har bestämt sig för att köpa ett boende i A:s hemland. De kommer att fortsätta sin relation och i slutändan är det hon själv som bestämmer vilken man hon vill ha i sitt liv.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Även om den brottslighet som B har gjort sig skyldig till ligger relativt långt tillbaka i tiden medför det faktum att det rör sig om grov och upprepad brottslighet riktad mot närstående personer, att det finns särskilda skäl mot att bevilja A uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning. I övrigt hänvisar verket till vad som tidigare anförts i ärendet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-12-17, Wahlqvist, Råberg och Erliksson, referent), yttrade:

Enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen får uppehållstillstånd, om inte annat anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges.

Enligt 5 kap. 17 § första stycket andra meningen utlänningslagen ska vid prövning av uppehållstillstånd enligt 3 a § första stycket 1 och andra stycket särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, om uppehållstillstånd skulle beviljas.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen motsvarar 2 kap. 4 § andra stycket i den gamla utlänningslagen (1989:529). Bestämmelsen i 5 kap 17 § första stycket andra meningen utlänningslagen infördes 2006 i samband med att den nya utlänningslagen trädde i kraft och har ingen motsvarighet i den gamla utlänningslagen. Risken för att en sökande skulle komma att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar beaktades emellertid även tidigare men då utifrån bestämmelsen i 2 kap. 4 § andra stycket och uttalanden i lagens förarbeten.

I förarbetena till den gamla utlänningslagen uttalades bl.a. följande. Ett särskilt skäl mot att uppehållstillstånd beviljas kan vara att det finns en påtaglig risk för att sökanden i förhållandet kommer att utsättas för våld eller allvarlig kränkning. Det är inte en uppgift för någon myndighet att värdera det lämpliga i en viss relation. Det kan inte komma i fråga att avslå en ansökan om uppehållstillstånd i Sverige enbart på grund av att den i Sverige bosatta personen är kriminell, lika litet som ansökan kan avslås på den grunden att den som bor i Sverige exempelvis har missbruksproblem. Det är samtidigt inte möjligt att bortse från att det finns fall där den i Sverige bosatta partens bakgrund kan läggas till grund för bedömningen att det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet. Det gäller då främst fall där män upprepade gånger inlett förhållanden med utländska kvinnor som de sedan kränkt eller misshandlat. Det finns starka skäl som talar för att myndigheterna bör ha möjlighet att beakta uppgifter om att referenspersonen tidigare behandlat närstående illa (prop. 1999/2000:43 s. 41 ff.).

I förarbetena till den nya bestämmelsen i 5 kap. 17 § första stycket andra meningen utlänningslagen uttalas bl.a. följande. Bestämmelsen är framför allt avsedd att tillämpas på fall där män upprepade gånger inleder förhållanden med utländska kvinnor som de sedan kränker eller misshandlar. Om det kommer fram att den i Sverige bosatta personen har gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående eller sexualbrott, kan det i allmänhet antas att sökanden eller sökandens barn kan komma att fara illa. Vid prövningen bör hänsyn tas till när i tiden omständigheterna har inträffat, vilken omfattning de haft och på vilket sätt de kan innebära risk för att sökanden ska fara illa. Om förhållandet är seriöst har i och för sig inte med risken för våld att göra. Det finns ändå skäl att väga in också hur länge ett förhållande varat. Om det rör sig om ett etablerat förhållande där parterna måste ha fått kännedom om varandra, bör det krävas starkare skäl för att avslå en ansökan om uppehållstillstånd än om det rör sig om ett nyligen etablerat förhållande. Det ska också vägas in om sökanden hamnar i ett mycket svårt och utsatt läge i hemlandet om ansökan avslås. Det kan inte komma i fråga att avslå en ansökan om uppehållstillstånd som grundar sig på anknytning till en i Sverige bosatt person enbart på grund av att den i Sverige bosatta personen är kriminell eller har missbruksproblem. De omständigheter som anges i paragrafen ska vägas mot de skäl som talar för att uppehållstillstånd ska beviljas. Vilken tyngd som anmärkningarna ska ha för att ett uppehållstillstånd ska vägras är beroende av en bedömning i det enskilda fallet (prop. 2004/05:170 s. 284 f.).

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

Uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige om förhållandet framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges. I målet har inte framkommit annat än att förhållandet mellan A och B är seriöst. Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras på den grunden att det finns särskilda skäl mot att tillstånd beviljas, ska särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarligkränkning av sin frihet eller frid om uppehållstillstånd skulle beviljas. Tidigare gjordes motsvarande prövning mot bakgrund av de uttalanden som fanns i förarbetena till gamla utlänningslagen. I dessa förarbeten uttalades som ovan framgått att det vid prövningen särskilt skulle beaktas om det fanns en påtaglig risk för att sökanden skulle komma att utsättas för våld eller allvarlig kränkning av sin frihet eller frid om uppehållstillstånd beviljades.

I och med införandet av bestämmelsen i 5 kap. 17 § första stycket andra meningen utlänningslagen har skyddsintresset för de personer som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige stärkts. Enligt Migrationsöverdomstolen bör den nya bestämmelsen och det valda beviskravet uppfattas på det sättet att lagstiftaren ansett det angeläget att så långt som möjligt förhindra att uppehållstillstånd beviljas när det kan antas att sökanden i förhållandet efter bosättning här kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar.

Fråga uppkommer då om det mot bakgrund av den brottslighet som B gjort sig skyldig till finns anledning att anta att A kommer att fara illa om hon beviljas uppehållstillstånd och om det således föreligger sådana särskilda skäl som utgör hinder mot att bevilja henne sådant tillstånd i Sverige. Vid prövningen ska inte enbart brotten i sig beaktas utan hänsyn måste tas till när i tiden de inträffat, vilken omfattning de haft och på vilket sätt de kan innebära risk för att A ska fara illa. Det finns även skäl att väga in hur länge förhållandet har varat.

B har bl.a. gjort sig skyldig till försök till dråp, misshandel och olaga hot. Brotten har riktats mot närstående och misshandeln och det olaga hotet har riktats mot kvinnor. Det har nu förflutit tio år sedan B begick brotten och enligt B var brotten alkohol- och drogrelaterade. Han har uppgett att han sedan 1998 lämnat detta liv bakom sig och i målet har inte framkommit annat än att B numera lever under ordnade förhållanden. Trots de uppgifter som B lämnat finner Migrationsöverdomstolen att det - med hänsyn till den mycket allvarliga brottsligheten och till att paret träffats endast i begränsad omfattning - kan antas att A kommer att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning om uppehållstillstånd beviljas. Överklagandet ska därför avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.