MIG 2010:16
När grunden för ett barns permanenta uppehållstillstånd varit anknytningen till en förälder bosatt i Sverige har avsaknaden hos föräldern av avsikt att bo tillsammans med barnet ansetts utgöra grund för återkallelse av barnets permanenta uppehållstillstånd.
Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen
Migrationsverket beslutade den 28 augusti 2007 att bevilja barnen A och B permanent uppehållstillstånd i Sverige. Tillstånden beviljades på grund av anknytning till barnens far, C, som då var ensam vårdnadshavare för dem och bosatt i Sverige. Syskonen anlände till Sverige i november samma år tillsammans med sin mor, D. Efter ankomsten ansökte också D om uppehållstillstånd här. Vid utredningen av hennes ärende framkom uppgifter, som föranledde verket att ta upp frågan om återkallelse av barnens uppehållstillstånd. I beslut den 20 oktober 2008 fann Migrationsverket att föräldrarna lämnat oriktiga uppgifter och förtigit omständigheter angående C:s avsikt att bo tillsammans med barnen. Verket beslutade att återkalla A:s och B:s permanenta uppehållstillstånd och att utvisa dem från Sverige. A och B överklagade besluten till migrationsdomstolen. Migrationsverket bestred bifall till överklagandena.
Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2009-04-16, ordförande Bergman samt tre nämndemän), upphävde de överklagade besluten. Migrationsdomstolen yttrade bl.a. följande. Den 28 augusti 2007 beviljades A och B permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till deras då i Sverige bosatte far. Uppehållstillstånden beviljades med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen (2005:716) där det anges att uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av 17-17 b §, ges till ett utländskt barn som är ogift och har en förälder som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige. Inget av de undantag som anges i 5 kap. 17-17 b § utlänningslagen är aktuellt i målet. I samband med ansökan om uppehållstillstånd uppgav A och B att de ville bo tillsammans med sin far i Sverige. Deras far uppgav vidare att döttrarna skulle bo hos honom och att han skulle försörja dem tills de utbildat sig färdigt och blivit självständiga och självförsörjande. Även deras mor har vid utredning hos Migrationsverket uttalat att tanken, i samband med att ansökan lämnades in, var att A och B skulle bo hos fadern. Mot bakgrund av vad som förevarit i målet får det dock anses klarlagt att deras far aldrig haft för avsikt att bo tillsammans med dem. Migrationsöverdomstolen har i MIG 2008:29 bl.a. uttalat att det krävs en avsikt om gemensam bosättning med föräldern i Sverige för att 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen ska vara tillämplig. Något sådant krav framgår dock inte av lagstiftningen. Mot bakgrund av lagstiftningens tydliga utformning i detta avseende har det saknats utrymme för att, utan lagstöd, neka A och B uppehållstillstånd i Sverige på grund av att de inte haft för avsikt att bo tillsammans med sin far här. Enligt 7 kap. 1 § utlänningslagen får uppehållstillstånd återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet. Visserligen har såväl A och B som deras föräldrar lämnat oriktiga uppgifter avseende avsikten om gemensam bosättning med barnens far här i Sverige. Samtidigt har dessa oriktiga uppgifter saknat betydelse för bedömningen av A:s och B:s rätt till uppehållstillstånd. Mot denna bakgrund och då det inte framkommit något annat skäl för att återkalla deras permanenta uppehållstillstånd ska de överklagade besluten upphävas.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen
Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens domar och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle fastställa verkets beslut. Till stöd för sin talan anförde Migrationsverket i huvudsak följande.
Migrationsdomstolen har i de överklagade avgörandena uppenbarligen tillämpat lagen felaktigt, eftersom domstolen uttryckligen underlåtit att tillämpa de principer som Migrationsöverdomstolen fastställt i sitt avgörande MIG 2008:29. Syftet med bestämmelsen i 5 kap. 3 § utlänningslagen är att möjliggöra familjeåterförening. Att det ska vara fråga om gemensam bosättning måste anses vara underförstått och är också bekräftat genom rättsfallet. MIG 2008:29 överensstämmer även med den tillämpning av lagen som varit gängse. Kravet på att föräldern ska vara bosatt i Sverige pekar även i denna riktning. Familjeåterförening som begrepp förutsätter gemensam bosättning.
Som migrationsdomstolen anfört får det vidare anses klarlagt att A:s och B:s far aldrig haft för avsikt att bo tillsammans med dem. Deras föräldrar har genom sitt agerande lämnat medvetet oriktiga uppgifter och förtigit omständigheter som varit av avgörande betydelse för att systrarna skulle beviljas uppehållstillstånd. För det fall Migrationsöverdomstolen skulle finna att avsikt att sammanleva fanns vid ansökningstillfället förtjänar det att särskilt påpekas att kontakten med barnens far bröts redan under Migrationsverkets handläggning av ärendena. Vid utredning hos verket den 13 februari 2008 uppgav A:s och B:s mor, D, att kontakten med honom bröts i juli 2007. Det har därför ålegat föräldrarna att underrätta verket om de ändrade förhållandena. Det föreligger därmed grund för att återkalla A:s och B:s tillstånd med stöd av 7 kap. 1 § utlänningslagen. De har inte sådan anknytning till det svenska samhället att det med tillämpning av 7 kap. 4 § utlänningslagen finns skäl som talar mot att uppehållstillstånden återkallas. Inte heller finns det andra skäl som, i enlighet med samma bestämmelse, talar mot att tillstånden återkallas. A och B har visserligen hos migrationsdomstolen anfört att de har mottagit dödshot från släktingar i Turkiet. De har dock inte gjort sannolikt att det föreligger verkställighetshinder.
I 1 kap. 10 § utlänningslagen anges att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Av förarbetsuttalanden framgår bl.a. att det normalt inte kan anses oförenligt med barnets bästa att återförenas med sin familj i hemlandet eller där de annars är bosatta. Även om barnets bästa alltid ska vägas in ska andra viktiga intressen beaktas (prop. 2004/05:170 s. 195 och prop. 1996/97:25 s. 246 och 249). I de aktuella målen är det dessutom så att kontakten med modern inte har brutits och fadern förefaller alltjämt inte befinna sig i Sverige. Det kan därför inte vara oförenligt med barnens bästa att uppehållstillstånden återkallas.
A och B bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande.
Migrationsdomstolens domar är väl avvägda och riktiga i frågan om deras permanenta uppehållstillstånd ska återkallas eller inte. Domarna är helt i enlighet med utlänningslagen, principen om barnets bästa och barnkonventionen. Det föreligger ingen grund för återkallelse av deras uppehållstillstånd med stöd av 7 kap. 1-3 § utlänningslagen. I MIG 2008:29 har Migrationsöverdomstolen bl.a. uttalat att det krävs en avsikt om gemensam bosättning med föräldern i Sverige för att 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen ska vara tillämplig. Som migrationsdomstolen har konstaterat i de nu aktuella målen framgår det emellertid inte något sådant krav av lagstiftningen. Omständigheterna i MIG 2008:29 skiljer sig dessutom avsevärt från omständigheterna i förevarande mål. I det målet hade barnets i Sverige bosatta förälder inte vårdnaden om barnet.
Deras far tillerkändes ensam vårdnaden om dem av turkisk domstol i mars 2007. Det bestämdes då att de skulle flytta till Sverige för att bo tillsammans med honom. I samband med deras ansökan om bosättning i Sverige ifylldes ett frågeformulär som gavs in till Migrationsverket. Av formuläret framgår att de ska bo tillsammans med sin far samt att han ska försörja och ta hand om dem tills de är färdigutbildade och självförsörjande. Avsikten har således vid tidpunkten för ansökan varit gemensam bosättning med deras far i Sverige. Efter deras ankomst hit i november 2007 drabbades deras far av en allvarlig livskris. En rad personliga problem har gjort att han varit tvungen att hålla sig undan, varför de inte har kunnat bo hos honom. På grund av personliga problem, spelmissbruk och skulder flyttade fadern från Sverige till Norge under sommaren 2008. De har dock haft umgänge med honom i Sverige innan han flyttade till Norge. Att han efter deras ankomst till Sverige på grund av personliga problem inte förmått ta hand om dem förändrar inte på något sätt omständigheten att avsikten vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd var att de skulle bosätta sig hos honom. Även deras mor har varit av uppfattningen att avsikten och syftet med att de kom till Sverige var att de skulle bo tillsammans med sin far här i landet. Det är därför inte klarlagt att deras far aldrig haft för avsikt att bo tillsammans med dem. Varken de eller deras mor har haft någon kunskap om hur länge deras fars problem skulle bestå. Det kan inte heller antas att han själv känt till detta. Följaktligen har varken de eller deras föräldrar medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit någon omständighet som varit av avgörande betydelse för att de skulle få uppehållstillstånd. Det föreligger således inte skäl att återkalla tillstånden.
För det fall Migrationsöverdomstolen i likhet med Migrationsverket och migrationsdomstolen emellertid skulle finna att det får anses vara klarlagt att deras far aldrig haft för avsikt att bo tillsammans med dem är det en omständighet som saknar betydelse för bedömningen av deras rätt till uppehållstillstånd. Det är fråga om gynnande beslut avseende två barn. Det är barnens trygghet och bästa som ska beaktas vid bedömningen av om deras uppehållstillstånd ska återkallas eller inte. De själva har inte lämnat oriktiga uppgifter. Bestämmelsen i 7 kap. 1 § utlänningslagen är fakultativ. Faderns förfarande efter deras ankomst till Sverige bör inte föranleda att deras tillstånd återkallas.
De har bott i Sverige sedan november 2007. De hade till en början svårt att acklimatisera sig men har nu anpassat sig väl till det svenska samhället. De talar svenska, går i skolan och är mycket duktiga elever. De trivs bra i Sverige och vill fortsätta att gå i skolan här. De har båda mått psykiskt dåligt och mår fortfarande dåligt av allt de går igenom. De har redan en gång ryckts bort från sin invanda miljö. Att återsända dem till Turkiet nu skulle innebära ett nytt uppbrott, vilket kommer att påverka deras utveckling och hälsa i negativ riktning. Dessutom har de inget att återvända till i Turkiet. I Sverige har de sin farbror, moster och deras barn, som de trivs mycket bra med. B är dessutom sjuk och behöver vård och behandling, vilket hon inte kan få i den lilla by de kommer från.
A och B åberopade, till styrkande av att det föreligger skäl mot att återkalla deras uppehållstillstånd, yttranden från en skolkurator och en lärare.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2010-06-11, Jagander, Råberg och Linnander, referent), yttrade:
Huvudfrågan i målen är om A och B och deras far, C, haft för avsikt att bo tillsammans i Sverige, och om så inte varit fallet, detta kan medföra att det föreligger grund för att återkalla barnens permanenta uppehållstillstånd.
1. Familjeåterförening och avsikt att bo tillsammans
Av 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd som huvudregel ska ges till ett utländskt barn som är ogift och har en förälder som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige. Det framgår inte av lagtexten att det krävs en avsikt om gemensam bosättning med föräldern i Sverige för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Migrationsöverdomstolen har tidigare uttalat att det, mot bakgrund av att syftet med den aktuella bestämmelsen är att tillåta familjeåterförening med kärnfamiljen, krävs en avsikt om gemensam bosättning med föräldern här i landet för att bestämmelsen ska kunna tillämpas (MIG 2008:29). Migrationsöverdomstolen, som anser att det närmast ligger i sakens natur att en sådan avsikt måste föreligga i ett fall som det nu aktuella när anknytningspersonen är den förälder som har vårdnaden om barnen, har ingen anledning att i det här sammanhanget på nytt överväga den tidigare redovisade uppfattningen.
Då syftet med bestämmelsen är familjeåterförening ligger det, enligt Migrationsöverdomstolens mening, också i sakens natur att avsikten att bo tillsammans i princip måste finnas hos både sökanden och anknytningspersonen. Såsom den nu relevanta bestämmelsen är uppbyggd är den som söker uppehållstillstånd ett barn. Det är därför givet att det i första hand, och kanske många gånger endast, är anknytningspersonens avsikt som kan ha någon betydelse. Avsikten att bo tillsammans måste vidare, enligt Migrationsöverdomstolens uppfattning, föreligga i vart fall vid tidpunkten för uppehållstillståndets beviljande. Det är alltså inte tillräckligt att det fanns en sådan avsikt vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd.
2. Återkallelse av uppehållstillstånd
Enligt 7 kap. 1 § första stycket utlänningslagen får ett uppehållstillstånd återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet. Som framgått ovan har Migrationsöverdomstolen konstaterat att en förutsättning för att få uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen är att det finns en avsikt om gemensam bosättning och att denna avsikt måste föreligga i vart fall vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet. Att det finns en avsikt att bo tillsammans har med andra ord betydelse för sökandens möjlighet att få uppehållstillstånd grundat på anknytning till en förälder här i landet. Saknas sådan avsikt och har detta förhållande medvetet undanhållits i tillståndsärendet genom oriktig uppgift eller förtigande får uppehållstillståndet återkallas med stöd av 7 kap. 1 § utlänningslagen.
Av ordalydelsen i 7 kap. 1 § utlänningslagen framgår vidare att det är den som lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som kan få sitt uppehållstillstånd återkallat. Enligt tidigare praxis från Utlänningsnämnden (UN 57-93) kan dock även uppgifter som lämnats av ett barns ställföreträdare leda till att barnets uppehållstillstånd återkallas. Något skäl för Migrationsöverdomstolen att inta en annan ståndpunkt i denna fråga föreligger inte.
3. Frågan om det finns skäl att återkalla A:s och B:s tillstånd
Den fråga som Migrationsöverdomstolen har att pröva härnäst är om A och B och deras far C hade för avsikt att bo tillsammans i Sverige när Migrationsverket den 28 augusti 2007 beviljade systrarna permanent uppehållstillstånd. Av utredningen i målen framgår bl.a. följande.
En turkisk domstol beslutade den 6 mars 2007 att vårdnaden om A och B skulle övergå från deras mor i Turkiet till deras far i Sverige. Därefter ansökte barnen den 20 mars 2007 med moderns, D, hjälp om uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till deras far. I sina ansökningar uppgav de att de hade för avsikt att bo tillsammans med honom. C uppgav för sin del i maj samma år att barnen skulle bo hos honom och att han skulle försörja dem. Sedan barnen den 28 augusti 2007 beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till C kom de tillsammans med sin mor till Sverige den 20 november samma år. Hon och barnen bosatte sig då hos barnens farbror och dennes familj. Barnen har inte kommit att bo tillsammans med C i Sverige. C är sedan den 1 september 2008 registrerad som utvandrad från Sverige och bosatt i Norge. Med anledning av att D ansökt om uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till sina barn här företog Migrationsverket en muntlig utredning i februari 2008, vid vilken både hon själv och barnen hördes. Barnen uppgav då att de inte hade träffat sin far sedan 2006 när han besökte dem i Turkiet. A berättade att kontakten med deras far bröts i juli 2007 och att han därefter inte försökt ta någon ny kontakt med henne och hennes syster. D berättade också hon att kontakten mellan barnen och deras far bröts i juli 2007. Hon hoppades att han skulle återuppta kontakten när de kom till Sverige men han har inte hört av sig för att umgås med eller ha hand om barnen. Hon vet inte var han bor. Släktingarna som de bor hos står för hennes och barnens kostnader. Om hon inte får stanna i Sverige kommer barnen att följa med henne tillbaka till Turkiet.
Mot denna bakgrund finner Migrationsöverdomstolen att det inte finns någon anledning att ifrågasätta att A och B för egen del haft för avsikt att bo tillsammans med sin far i Sverige. Vad gäller C:s avsikter när det gäller gemensam bosättning med barnen gör Migrationsöverdomstolen följande bedömning.
Efter att i maj 2007 ha förklarat att han avsåg att bo tillsammans med sina barn i Sverige och försörja dem bröt C all kontakt med dem i juli 2007, ett förhållande som kom att bestå i vart fall till februari 2008. Han har inte heller bott tillsammans med barnen sedan de kom till Sverige utan har istället bosatt sig i Norge. Från barnens sida har hävdats att deras far hade för avsikt att bo tillsammans med dem när de ansökte om uppehållstillstånd här. På grund av personliga problem, spelmissbruk och skulder har han dock varit tvungen att hålla sig undan och har därför inte kunnat bo med sina barn. Enligt barnen och deras mor drabbades C av en livskris efter det att de kom till Sverige i november 2007. I det här sammanhanget noterar Migrationsöverdomstolen att C själv inte lämnat de uppgifter som framförts om honom i målen utan att dessa utgörs av andrahandsuppgifter. I avsaknad av hans egna uppgifter, och med tanke på att det är frågan om återkallelse av hans barns uppehållstillstånd som målen gäller, anser sig Migrationsöverdomstolen emellertid oförhindrad att lägga deras och deras mors uppgifter till grund för sin bedömning.
Om det alltså förhåller sig så som hans anhöriga påstår, nämligen att C drabbades av en livskris i november 2007, förklarar detta inte varför han bröt all kontakt med barnen redan i juli 2007. Inte heller kan det förhållandet att han behövt hålla sig undan på grund av spelskulder rimligen motivera hans avståndstagande från barnen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan det ifrågasättas om C överhuvudtaget haft någon avsikt att bo tillsammans med sina barn. Även om det inte kan anses klarlagt att C:s avsikt om gemensam bosättning saknades redan vid tiden för barnens ansökan om uppehållstillstånd, finner Migrationsöverdomstolen att det står klart att han i vart fall saknade sådan avsikt när han bröt kontakten med barnen i juli 2007. Eftersom C underlät att underrätta Migrationsverket om att han inte avsåg att bo tillsammans med sina barn innan verket fattade beslut i deras ärenden föreligger det i princip grund för återkallelse av A:s och B:s uppehållstillstånd.
4. A:s och B:s anknytning till det svenska samhället m.m.
Av 7 kap. 4 § utlänningslagen framgår att, vid bedömningen av om ett uppehållstillstånd bör återkallas enligt bl.a. 1 §, hänsyn ska tas till den anknytning som utlänningen har till det svenska samhället och till om andra skäl talar mot att tillståndet återkallas. Vid en sådan bedömning ska särskilt beaktas bl.a. utlänningens levnadsomständigheter, utlänningens övriga familjeförhållanden och hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Av förarbetsuttalanden framgår vidare att återkallelseärenden där barn berörs bör bli föremål för en något mildare bedömning än när det gäller enbart vuxna personer. Särskild hänsyn ska tas till barn som går i skola här eller som deltagit i skolförberedande verksamhet (prop. 1997/98:36 s. 20).
En annan bestämmelse, som också är relevant i sammanhanget, är 1 kap. 10 § utlänningslagen. Enligt den ska det, i fall som rör ett barn, särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. I bestämmelsens förarbeten uttalas, såvitt gäller återkallande av uppehållstillstånd för barn, att det på sikt utgör ett hot mot asylrätten att uppehållstillstånd utverkas genom oriktiga uppgifter eller förtigande av fakta och att återkallelse i princip i sådana fall bör ske även i fortsättningen (prop. 1996/97:25 s. 251). I samma förarbeten sägs också att den omständigheten att ett barn som följt med sina föräldrar till Sverige följer med dem när de måste återvända till hemlandet inte i och för sig kan ses som något negativt för barnet (ibid. s. 249).
A och B var 14 respektive 10 år gamla när de kom till Sverige tillsammans med sin mor i november 2007. I målen har anförts att de anpassat sig väl här, att de talar svenska och att det går bra för dem i skolan. Migrationsöverdomstolen finner dock - med beaktande av barnens ålder, att de inte varit här i mer än drygt två och ett halvt år och att deras mor sagt att hon kommer att följa med dem tillbaka till Turkiet om de inte får stanna i Sverige - att det inte finns tillräckliga skäl som talar mot att deras uppehållstillstånd återkallas. Den slutsatsen kommer Migrationsöverdomstolen till trots att barnens bästa beaktats och med hänsyn tagen till att en något mildare bedömning ska göras när det gäller återkallelse av barns uppehållstillstånd. Inte heller vad som upplysts i målen angående barnens fysiska och psykiska hälsa leder till någon annan bedömning.
A och B uppgav vid migrationsdomstolen i mars 2009 att de vid upprepade tillfällen hotats till livet av släktingar från Turkiet och att de löper en allvarlig risk att dödas eller skadas om de återvänder dit. Uppgifterna är emellertid allmänt hållna och har heller inte närmare utvecklats i Migrationsöverdomstolen. Vid angivna förhållanden finner Migrationsöverdomstolen att de inte har gjort sannolikt att det för deras del har uppstått ett behov av internationellt skydd som kan innebära hinder mot att de utvisas från Sverige.
Sammanfattningsvis finner Migrationsöverdomstolen att det finns grund för att återkalla A:s och B:s uppehållstillstånd och att det inte finns något som hindrar att de utvisas ur Sverige. Migrationsverkets överklagande ska därför bifallas.
Domslut
Migrationsöverdomstolens avgörande. Med bifall till Migrationsverkets överklagande upphäver Migrationsöverdomstolen migrationsdomstolens domar, utom såvitt avser besluten angående muntlig förhandling, och fastställer Migrationsverkets beslut den 20 oktober 2008.