MIG 2014:23

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen

A, som är medborgare i Finland, lämnade den 18 oktober 2013 in en anmälan om svenskt medborgarskap till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen). Länsstyrelsen beslutade den 16 december 2013 att anmälan inte medförde förvärv av svenskt medborgarskap. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. Den semesterresa som A gjorde 2011 var så lång att den i vart fall till viss del måste räknas av från den tid som han haft hemvist i Sverige. Efter denna avräkning uppgick inte A:s hemvist i Sverige till fem år vid tidpunkten för hans anmälan om svenskt medborgarskap. Förutsättningarna i 18 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap (medborgarskapslagen) var därmed inte uppfyllda.

A överklagade beslutet till migrationsdomstolen.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2014-03-26, ordförande Persson), undanröjde det överklagade beslutet och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Migrationsdomstolen anförde bl.a. följande. Avgörande vid bedömningen av hemvistkravet i nu aktuellt mål är hur och från vilken tidpunkt hemvisttiden ska beräknas. Migrationsöverdomstolen har i dom meddelad den 26 november 2013 uttalat att utgångspunkten vid bedömning av villkoren för svenskt medborgarskap ska vara rådande förhållanden vid prövningstillfället i respektive instans (mål nr UM 10383-12). Migrationsdomstolen anser i likhet med länsstyrelsen att den semesterresa som A företagit under 2011 inte innebär att hans hemvist i Sverige brutits, men att restiden varit så pass lång att den ska räknas av från den tid som han kan anses haft hemvist i Sverige. A får emellertid numera, trots denna resa, anses ha haft hemvist i Sverige överstigande fem års tid. Han uppfyller därmed hemvistkravet.

Länsstyrelsen överklagade och yrkade att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Till stöd för överklagandet anförde länsstyrelsen bl.a. följande. Migrationsdomstolen har hänvisat till att Migrationsöverdomstolen i en dom meddelad den 26 november 2013 i mål nr UM 10383-12 uttalat att utgångspunkten vid bedömningen av villkoren för svenskt medborgarskap ska vara de rådande förhållandena vid prövningstillfället i respektive instans. Migrationsöverdomstolens uttalanden i nämnda dom avser naturalisationsärenden. Detta ärende avser en anmälan om svenskt medborgarskap. Förvärv av medborgarskap sker i ett sådant fall vid tidpunkten för anmälan. Anmälan anses gjord den dag som den kom in till länsstyrelsen. Detta innebär att de krav som uppställts för att en medborgare i en avtalsstat ska kunna förvärva medborgarskap genom anmälan måste vara uppfyllda den dag då anmälan kommer in till myndigheten. I det aktuella fallet flyttade A till Sverige den 13 oktober 2008. Hans anmälan om svenskt medborgarskap kom in till länsstyrelsen den 18 oktober 2013. Av anmälan framgår att A varit på resa jorden runt under tiden 11 januari-18 mars 2011. Både länsstyrelsen och migrationsdomstolen anser att restiden varit så pass lång att den ska räknas av från den tid som A haft hemvist i Sverige. I och med denna avräkning har A inte haft hemvist i Sverige under minst fem år vid tidpunkten för anmälan om förvärv av svenskt medborgarskap.

A ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Han har nu bott i Sverige i över fem år och åtta månader. Om Migrationsöverdomstolen beslutar att det datum som är relevant vid beräkning av hemvisttiden är anmälningsdatumet den 18 oktober 2013, anser han sig ha rätt att göra en ny anmälan om svenskt medborgarskap utan merkostnad och att anmälan ska behandlas utan dröjsmål.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2014 11 04, Linder, Schömer, referent, och Axelsson), yttrade:

1. Tillämpliga bestämmelser m.m.

En medborgare i en avtalsstat förvärvar svenskt medborgarskap genom anmälan, om han eller hon har fyllt arton år, har hemvist här i landet sedan fem år och under denna tid inte har dömts till frihetsberövande påföljd (18 § medborgarskapslagen).

En sådan anmälan anses enligt 3 och 4 §§medborgarskapsförordningen (2001:218) gjord samma dag som den kom in till länsstyrelsen.

Den som inte kan förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan kan i stället beviljas medborgarskap efter ansökan, s.k. naturalisation, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda (11 § medborgarskapslagen).

Frågan om vad som utgör avbrott i hemvistet har betydelse såväl i naturalisationsärenden som i vissa anmälningsärenden. Det krävs givetvis inte att en utlänning måste ha varit innanför Sveriges gränser under hela den hemvisttid som föreskrivs. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet bryter inte hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden. (Prop. 1999/2000:147 s. 48.)

2. Migrationsöverdomstolens bedömning

2.1. Tidpunkten för när förutsättningarna för förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan ska vara uppfyllda

Vid förvärv av svenskt medborgarskap genom ansökan förvärvas medborgarskapet först från dagen för naturalisationsbeslutet. Migrationsöverdomstolen har i flera avgöranden uttalat att bedömningen av frågan om svenskt medborgarskap i naturalisationsärenden ska utgå från rådande förhållanden vid prövningstillfället i respektive instans (MIG 2007:28, MIG 2008:5 och MIG 2013:22).

När det gäller anmälningsärenden är förhållandena dock annorlunda. I kommentaren till medborgarskapslagen (Håkan Sandesjö och Kurt Björk, Nya medborgarskapslagen med kommentarer, andra upplagan, s. 176) uttalas bl.a. följande. Regleringen i 1950 års lag om svenskt medborgarskap innebar att medborgarskapet i anmälningsärenden förvärvades från dagen för anmälan, sedan myndigheten fattat beslut om att anmälan medförde förvärv av svenskt medborgarskap. Någon ändring i detta avseende har inte avsetts med nu gällande lag. Är förutsättningarna för förvärv av svenskt medborgarskap uppfyllda räknas därmed förvärvet av medborgarskap från tidpunkten för anmälan.

Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan räknas alltså från tidpunkten för anmälan och rättsverkningarna av medborgarskapet inträder redan från denna tidpunkt. Mot denna bakgrund anser Migrationsöverdomstolen att förutsättningarna för förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan ska vara uppfyllda vid tidpunkten för anmälan.

2.2. Beräkning av hemvisttiden

A folkbokfördes i Sverige den 13 oktober 2008. Den 18 oktober 2013 lämnade han in en anmälan om svenskt medborgarskap till länsstyrelsen. A hade varit utomlands under perioden 11 januari-18 mars 2011, dvs. drygt nio veckor i sträck. Migrationsöverdomstolen anser att resans längd inte kan jämställas med en sedvanlig semesterresa eller ett annat liknande kortare besök i utlandet och att resan därför påverkar beräkningen av hemvisttiden. Restiden ska därför räknas av från den tid som han vid anmälningstillfället haft hemvist i Sverige. Vid tidpunkten för anmälan uppfyllde därmed inte A villkoret i 18 § medborgarskapslagen om fem års hemvist i Sverige. Överklagandet ska därför bifallas.