MÖD 2000:50

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-07-23, i mål M 48-99, se bilaga A

KLAGANDE

JH

Ombud

Förbundsjuristen IO

MOTPART

Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

SAKEN

Ansökan om omprövning enligt vattenlagen (1983:291) av bestämmelse som meddelats i dom den 23 juni 1954 angående Bergeforsens kraftverk; nu fråga om rättegångskostnader

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. JH skall ersätta Kammarkollegiet för dess rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med fyratusen (4 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

_______________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

JH har yrkat bifall till sitt i miljödomstolen framställda yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Kammarkollegiet har bestritt ändring.

Båda parter har yrkat ersättning för sina kostnader i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

JH har anfört följande. Även om Kammarkollegiet i ansökan åberopat 15 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) (VL) har ansökan i realiteten avsett omprövning enligt 15 kap. 3 § VL. Bestämmelsen i 15 kap. 4 § är uttryckligen begränsad till sådana situationer som avses i 3 kap. 11 § VL dvs. en omprövning av meddelade bestämmelser om skyldighet för företagaren att vidta vissa åtgärder till skydd för eller främjande av fisket. Frågan om fiskeförbud meddelas med stöd av 8 kap. 4 § VL. En ändring av bestämmelser om fiskeförbud förutsätter således prövning enligt 15 kap. 3 § VL. Bestämmelserna i 3 kap 11 § och 8 kap 4 § VL motsvaras av 2 kap. 8 § första stycket respektive 2 kap. 14 § andra stycket vattenlagen (1918:523) (ÄVL).

Det fiskeförbud som omprövats i den överklagade domen meddelades med stöd av 2 kap 14 § andra stycket ÄVL. Omprövningen avser endast ändring av detta fiskeförbud och ersättning för rättegångskostnader skall därför utgå enligt 20 kap. 1 § andra stycket andra punkten VL. - JH måste betraktas som sakägare eftersom fisket på hans fastighet kan komma att försämras som följd av att förbudsområdet minskar strax nedströms kraftverket. Den fisk som inte fångas i förbudsområdet kan vandra tillbaka mot älvens mynning. JH får då en andra chans att fånga fisken. Om förbudsområdet inskränks minskar därför chanserna till fångst på JHs fastighet.

Kammarkollegiet har genmält följande. Miljödomstolen har handlagt målet enligt 15 kap. 4 § VL och därför helt riktigt ogillat JHs rättegångskostnadsyrkande. Oavsett om det rör sig om en omprövning enligt 15 kap. 3 eller 4 § VL är H inte sakägare i målet. Hans fastighet ligger ca 4,7 km nedströms kraftverket och berörs inte av det område som omfattas av fiskeförbudet från 1954. Fastigheten berörs inte heller av omprövningen eftersom den syftar till att inskränka förbudsområdets storlek. Kraftverksägaren äger fiskerätten inom förbudsområdet och kan således redan nu fiska upp all fisk som når området. JHs fångstmöjligheter kan därför aldrig bli sämre genom att förbudsområdet minskar och han kan inte betraktas som sakägare.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

VL har den 1 januari 1999 upphävts och ersatts av bl.a. miljöbalken. Av 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår att mål och ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande som huvudregel skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Av andra stycket samma paragraf följer dock att miljöbalkens bestämmelser om förfarandet skall tillämpas av miljödomstolar och Miljööverdomstolen i bl.a. överklagade mål som inletts före miljöbalkens ikraftträdande. Kammarkollegiet ansökte om omprövning av det aktuella fiskeförbudet före miljöbalkens ikraftträdande. VL:s bestämmelser skall därför tillämpas i sak medan miljöbalkens bestämmelser styr förfarandet. Miljööverdomstolen finner att de i målet tvistiga frågorna skall bedömas enligt den lagstiftning som gällde när målet inleddes, dvs. VL.

Miljödomstolen har vidtagit en omprövning av ett fiskeförbud meddelat med stöd av 2 kap. 14 § andra stycket ÄVL. Detta kan ske endast enligt 15 kap. 3 § VL. I sådana mål skall Kammarkollegiet enligt 20 kap. 1 § andra stycket andra meningen svara för kostnader vid vattendomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren.

Fråga uppkommer då om JH har sådan anknytning till fast egendom att han har rätt att erhålla ersättning för sina rättegångskostnader. I mål om omprövning av villkor om fiskeförbud kan endast de fastighetsägare eller nyttjanderättshavare vars fastighet direkt omfattas av förbudsområdet anses vara berörda på sådant sätt att de har rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader. Eftersom JHs fastighet ligger på avsevärt avstånd från förbudsområdet är han inte en sådan motpart som har rätt att få sina rättegångskostnader ersatta av Kammarkollegiet. Miljödomstolens domslut skall därför fastställas.

Med denna utgång skall JH ersätta Kammarkollegiets kostnader i Miljööverdomstolen. Om beloppet råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2000-12-19

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rolf Lundmark, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Sven-Ivar Forss samt hovrättsassessorn Anna Tiberg, referent. Enhälligt.