MÖD 2001:2

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-02-18 i mål M 547-99, se bilaga A

KLAGANDE

JI

MOTPART

Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 462 28 VÄNERSBORG

SAKEN

Strandskyddsdispens

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

_________________________

YRKANDEN M.M.

JI har yrkat bifall till sin talan i miljödomstolen.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har genom beslut den 22 september 2000 beviljat prövningstillstånd.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Genom den överklagade domen avslog miljödomstolen JIs yrkande om ändring av länsstyrelsens beslut att inte bevilja dispens från strandskyddsbestämmelserna. Miljödomstolen bestod av en lagfaren domare, ett miljöråd och två sakkunniga ledamöter när den avgjorde målet. Avgörandet var enhälligt. Enligt 20 kap. 5 § andra stycket miljöbalken skall miljödomstol i ett fall som detta bestå av ordföranden och ett miljöråd. Miljödomstolen hade således fel sammansättning när målet avgjordes. Frågan uppstår då om målet på grund härav skall återförvisas till miljödomstolen.

Uttryckliga regler om andra rättegångsfel än domvilla saknas i förvaltningsprocesslagen. Regeringsrätten har i rättsfallet 1999 ref. 52 uttalat följande. "Frågan om undanröjande på grund av att den beslutande instansen inte varit domför eller på liknande sätt haft oriktig sammansättning är inte reglerad på förvaltningsområdet. Rättegångsbalken har emellertid sedan länge innehållit regler om obligatoriskt undanröjande när underinstansen inte varit domför och motsvarande kan i huvudsak anses ha gällt även på förvaltningsområdet. År 1989 ändrades emellertid reglerna i RB på så sätt att särregleringen för dessa fall upphörde att gälla. I stället föreskrevs att överinstansen får undanröja underinstansens avgörande endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i överinstansen (bl.a. 50 kap. 28 § och 51 kap. 28 § RB). I förarbetena uttalades bl.a. att det var väsentligt att respekten för domförhetsreglerna bibehölls och att stor hänsyn borde tas till parternas åsikter. Vid ändringen av domförhetsreglerna för länsrätt år 1997 uttalade regeringen bl.a. följande (prop. 1996/97:133 s. 45). Även om det för förvaltningsprocessens del inte skapas någon uttrycklig regel av innebörd att bristande domförhet skall föranleda undanröjande endast om det kan antas att det inverkat på målets utgång, saknas det anledning att anta att Regeringsrätten eller kammarrätterna skulle upprätthålla en strängare tillämpning än vad som gäller för tingsrätternas del. --- Vid bedömningen av om återförvisning skall ske eller inte i ett konkret fall bör således vikt läggas vid frågan om vad som, såvitt avser utgången i målet, kan vinnas genom en återförvisning. Borde utgången i målet enligt den överprövande domstolens bedömning bli densamma som tidigare, torde undanröjande ske med restriktivitet."

Med hänsyn till att miljödomstolens avgörande varit enhälligt saknas anledning anta att avgörandet blivit ett annat om domstolen haft rätt sammansättning. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av Regeringsrättens ovan citerade uttalande föreligger inte skäl att återförvisa målet till miljödomstolen.

Vad gäller frågan om strandskyddsdispens delar Miljööverdomstolen miljödomstolens bedömning. Miljödomstolen dom skall således fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Rolf Lundmark och Eva Wagner samt hovrättsassessorn Anna Tiberg, referent. Enhälligt.