MÖD 2002:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, vattendomstolen, dom nr DVA 11/1995 den 23 februari 1995 i mål nr VA 46/1993, se bilaga A

KLAGANDE

1. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 STOCKHOLM

2. Värnamo Kommun, 331 83 VÄRNAMO

Ombud

Jur. kand. AG

3. Lyen-Rymmen-Lången m.fl. sjöars fiskevårdsområdesförening

Uppgiven ställföreträdare och ombud

Jur. kand. HA

4. BD

5. UJ

6. PJ

7. BC

8. Dödsboet efter AB

9. UB

10. AJ

11. TJ

12. AS

13. LL

14. BL

MOTPART

Eds Kraft Abrahamsson Aktiebolag, 556449-2071, Ekgatan 12,

331 51 VÄRNAMO

Ombud

Advokaten GB

SAKEN

Lagligförklaring av dammbyggnad samt tillstånd att anlägga och driva ett vattenkraftverk vid Eds Kvarn i Årån, Värnamo kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Lagligförklaring

Miljööverdomstolen fastställer vattendomstolens domslut såvitt avser lagligförklaring av dammbyggnaden i Årån vid Eds Kvarn.

2. Tillstånd m.m.

Med upphävande av vattendomstolens dom avseende tillstånd och därmed sammanhängande frågor ogillar Miljööverdomstolen ansökningen om tillstånd att anlägga och driva ett vattenkraftverk. Vattendomstolens dom står sålunda fast endast såvitt avser domstolskostnader och rättegångskostnader.

3. Rättegångskostnader

Vardera part skall svara för sin rättegångskostnad i Miljööverdomstolen.

_____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Värnamo kommun (kommunen) har yrkat att Miljööverdomstolen skall ogilla Eds Kraft Abrahamsson Aktiebolags (sökandens) ansökan. Kommunen har vidare yrkat att Miljööverdomstolen skall infordra ett yttrande från Länsstyrelsen i Jönköpings län angående frågan huruvida det sökta vattenföretaget är förenligt med föreskrifterna för naturreservatet vid Årån.

Kammarkollegiet har yrkat att Miljööverdomstolen, om tillstånd till vattenföretaget meddelas, skall ålägga sökanden att betala fiskeavgift enligt 10 kap. 5 § vattenlagen (1983:291) med 5 100 kr årligen och fiskeavgift enligt 10 kap. 6 § vattenlagen, beräknad utifrån 51,6 enheter.

Lyen-Rymmen-Lången m.fl. sjöars fiskevårdsområdesförening (föreningen) har - som den får förstås - yrkat att ansökan skall lämnas utan bifall och i övrigt vidhållit de yrkanden som föreningen framställde vid vattendomstolen.

Ägarna till fastigheten X 1:13 m.fl. fastigheter (klagande nr 4 - 14) har - som de får förstås - yrkat att ansökan skall lämnas utan bifall och i övrigt vidhållit de yrkanden de framställde vid vattendomstolen.

Sökanden har bestritt ändring.

Värnamo kommun och Kammarkollegiet har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan förhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län beslutade den 17 mars 1995 interimistiskt om förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd utföra bl.a. vattenföretag enligt vad som anges i 1 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) vid Årån. Beslutet överklagades av bl.a. sökanden i detta mål. Regeringen avslog överklagandena i beslut den 19 juni 1996.

I beslut den 16 mars 1998 förklarade länsstyrelsen med stöd av 7 § naturvårdslagen (1964:822) Årån i Värnamo kommun som naturreservat. Reservatet omfattar det område där Eds Kvarn är belägen. Beslutet innefattar bland annat en reservatsföreskrift om förbud mot att utföra vattenföretag enligt 1 kap. 3 § vattenlagen (1983:291). I beslut meddelat den 18 maj 2000 fastställde regeringen länsstyrelsens beslut utan att göra några ändringar i sak.

I övrigt är utredningen i allt väsentligt densamma som vid vattendomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Eftersom ansökan anhängiggjordes vid Växjö tingsrätt, vattendomstolen, innan miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999, skall målet i sak prövas enligt vattenlagen (1983:291) (VL) och naturvårdslagen (1964:822) (NVL). Såvitt gäller frågan om lagligheten av dammbyggnaden skall denna enligt 9 § andra stycket lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291) bedömas enligt de regler som gällde vid anläggningens tillkomst.

Lagligförklaring

Den befintliga dammbyggnaden vid Eds Kvarn har sannolikt ursprungligen uppförts före år 1900. Av handlingar i målet framgår att en ansökan om ombyggnad av anläggningen vid Eds Kvarn ingavs till Östbo häradsrätt år 1918 av dåvarande verksägare. Det tillstånd som häradsrätten meddelade togs dock inte i anspråk. Det är vidare utrett att dammluckor och gåtar revs ut på 1960-talet.

Såvitt Miljööverdomstolen kan finna har den befintliga dammbyggnaden tillkommit i laga ordning. Något hinder mot att lagligförklara dammbyggnaden i det skick den för närvarande befinner sig finns inte. Vattendomstolens domslut skall därför fastställas i denna del

Tillstånd

Av 3 kap. 2 § andra stycket VL framgår att vid prövningen enligt VL av ett vattenföretag som skall utföras inom ett naturreservat får företaget inte utföras så att syftet med naturreservatsföreskrifterna motverkas. Om vattenföretaget motverkar syftet med föreskrifterna krävs det sålunda att undantag från föreskrifterna meddelas eller att beslutet om reservat helt eller delvis upphävs vid en prövning enligt 12 § NVL.

Syftet med Åråns naturreservat anges vara att skydda Åråns vatten- och strandområden, särskilt de orörda forssträckorna, och härigenom bibehålla och utveckla de goda förutsättningarna för biologisk mångfald. Dessutom anges att reservatet, inom ramen för det angivna syftet, skall ge möjligheter till naturupplevelser och vetenskaplig forskning. I beskrivningen av området för reservatet anges att de längre sammanhängande strömsträckorna finns i anslutning till Eds kvarn och vid Sölaryd. I reservatsföreskrifterna förbjuds bl.a. sådana åtgärder som tillståndsansökan i detta mål avser.

Som vattendomstolen funnit skall prövningen av företagets tillåtlighet ske med utgångspunkt i dagens förhållanden och sålunda skall en jämförelse göras med den påverkan som dammbyggnaden i sitt nuvarande utförande har på vattenframrinningen i ån. Med denna utgångspunkt står det enligt Miljööverdomstolen helt klart att det ansökta företaget motverkar syftet med naturreservatsföreskrifterna. Det saknas därför skäl att tillmötesgå kommunens begäran om att inhämta ett yttrande från länsstyrelsen angående frågan huruvida det ansökta företaget är förenligt med reservatsföreskrifterna. Miljööverdomstolen finner således att det möter hinder enligt 3 kap. 2 § andra stycket VL att meddela tillstånd till det ansökta företaget. Ansökan om tillstånd skall därför lämnas utan bifall och vattendomstolens dom upphävas i denna del.

Rättegångskostnader

Frågan om sökandens ansvar i ansökningsmål för motparts rättegångskostnader i högre rätt i de fall motparten har överklagat är inte reglerad i VL (jfr 20 kap. 1 § tredje stycket VL). Av 13 kap. 2 § VL följer därmed att bestämmelserna i 18 kap.rättegångsbalken skall tillämpas på frågan.

Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken skall den part som tappar målet ersätta motpartens rättegångskostnader om inte annat är föreskrivet. Av 18 kap. 3 § andra stycket följer emellertid att rätten kan förordna att vardera parten skall bära sin kostnad under förutsättning att den omständighet som var avgörande för utgången inte var känd för den tappande parten före rättegången och denne inte heller bort känna till densamma. Såväl beslutet om interimistiskt förbud mot vattenföretag som beslutet om naturreservat med föreskrift om sådant förbud meddelades efter vattendomstolens dom. Med hänsyn därtill och till att utgången i målet beror på förbudet bör vardera part svara för sin rättegångskostnad i Miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2002-02-08

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Mats Dahl, miljörådet Sven Bengtsson och tf. hovrättsassessorn Charlotte Björklund, referent. Enhälligt.