MÖD 2002:25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 1999-12-14 i mål nr M 644-99, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. Banverket, 202100-4003, 781 85 BORLÄNGE

Ombud

Advokaten NR

2. B-IW

Ombud

Advokaten NR

MOTPARTER

1. AE

2. GE

3. J-ER

Ombud för 1-3

Advokaten NR

4-16. TJ m.fl., se bilaga B

Ombud för 4-16

Advokaten MM

SAKEN

Ansökan om tillstånd att bortleda inläckande yt- och grundvatten från tunnel och schakt genom Kalldalsberget i Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på följande sätt.

A. Tillståndet skall ha följande lydelse:

Miljööverdomstolen lämnar Banverket tillstånd att för processändamål avleda vatten från Bryngeån och Hjältatjärnen, att bortleda inläckande grundvatten liksom använt processvatten från tunnel och schakt genom Kalldalsberget till nämnda recipienter samt att utföra därmed förbundna arbetsmoment och installationer av pumpar och ledningar. Tillståndet omfattar bortledande av inläckande grundvatten under arbetsfasen till en mängd av högst tio liter per minut och 100 meter tunnel som riktvärde* och årsmedelvärde samt under driftfasen till en mängd av högst fem liter per minut och 100 meter tunnel som riktvärde* och årsmedelvärde.

* Med riktvärde ovan menas ett värde som om det överskrids medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

B. Som allmänt villkor gäller följande.

Verksamheten skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan och med den beskrivning Banverket i övrigt lämnat i målet.

C. Villkoret 1. upphävs.

D. Villkoret 3. skall ha följande lydelse:

Mätning av det bortledda vattnets flöde skall ske i enlighet med vad tillsynsmyndigheten bestämmer.

2. Banverket skall ersätta B-IW för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tjugotretusenniohundrafemtio (23 950) kr, varav 19 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 23 950 kr från denna dag till dess betalning sker.

3. Banverket skall ersätta TJ m.fl. för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med sjutusenfemhundra (7 500) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

BAKGRUND

Genom den överklagade domen lämnade miljödomstolen Banverket tillstånd att för processändamål avleda vatten från Bryngeån och Hjältatjärnen, att bortleda inläckande yt- och grundvatten liksom använt processvatten från tunnel och schakt genom Kalldalsberget till nämnda recipienter samt att utföra därmed förbundna arbetsmoment och installationer av pumpar och ledningar. I domen föreskrevs villkor för tillståndet. Miljödomstolen förordnade att tillståndet fick tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft (verkställighetsförordnande).

Miljödomstolen anförde i domskälen bl.a. att Banverkets planerade tunneldrivning i Kalldalsberget utanför Örnsköldsvik inte är en verksamhet för vilken miljöbalken föreskriver tillståndsplikt och att tunneldrivningen inte heller kan anses som ett följdföretag till den tillståndssökta vattenverksamheten enligt 16 kap. 7 § miljöbalken. Miljödomstolen drog därav slutsatsen att tunneldrivningen inte kommer att förhandsprövas på annat sätt än genom den fastställda järnvägsplanen och i bygglovsförfarandet.

Miljööverdomstolen fann i beslut den 11 april 2000 att tillståndsprövningen vid miljödomstolen inte varit alltför begränsad och avslog därför Naturvårdsverkets yrkanden liksom B-IWs yrkande om undanröjande av verkställighetsförordnandet; något annat yrkande av Naturvårdsverket kvarstår inte att pröva. Miljööverdomstolen förklarade vidare i beslutet att det för den tillståndssökta verksamheten skall föreskrivas sådana villkor som kan krävas enligt miljöbalken och att utgångspunkten därvid bör vara att all verksamhet som Banverket har ansökt om tillstånd till, och som kan påverka innehållet i det grund- och processvatten som släpps ut i Bryngeån och Hjältatjärnen, kan regleras.

Miljööverdomstolen har den 3 oktober 2001 hållit syn vid tunneln genom Kalldalsberget. Vid synen framkom att tunneln är färdigdriven och att Länsstyrelsen i Västernorrlands län bedömt att det vatten som bortleds från tunneln inte längre behöver renas.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Banverket har yrkat bifall till yrkandet om tillstånd att bortleda allt inläckande grundvatten från tunnel och schakt genom Kalldalsberget, dvs. utan någon mängdbegränsning. Banverket har i andra hand yrkat att eventuella begränsningar av den tillståndsgivna mängden skall vara ett årsmedelvärde. Banverket har vidare yrkat att villkoren 2, 3 och 5 i miljödomstolens domslut skall ändras enligt följande. Villkoret 2 skall i första hand ändras så att "avloppsvatten" byts ut mot "processvatten". I andra hand skall villkoret endast avse arbetsfasen, dvs. att allt avloppsvatten från tunneln under arbetsfasen skall passera sedimenteringsanläggningen och oljeavskiljaren. Villkoret skall också ändras så att det anger att sedimenteringsanläggningen skall dimensioneras för en minsta uppehållstid av 2,5 timmar och en högsta ytbelastning av 1 m3/m2/timme beräknat som ett genomsnitt per månad. Villkoret 3 skall ändras så att det avser under arbetsfasen fortlöpande mätning av de från Hjältatjärnen och Bryngeån bortledda och återledda vattenmängderna. I villkoret 5 skall "tillsynsmyndigheten" ändras till "länsstyrelsen". Slutligen har Banverket yrkat att ersättningen till TJ m.fl. (Michael Morsings huvudmän) och B-IW m.fl. (Nils Rinanders huvudmän) skall fastställas till de belopp som Banverket medgav vid miljödomstolen.

B-IW har yrkat att Miljööverdomstolen ogillar Banverkets ansökan om tillstånd till den sökta verksamheten eller, i andra hand, förordnar om prövotid med avseende på inverkan på skog. Hon har slutligen yrkat fullt bifall till sin begäran om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Banverket har bestritt B-IWs ändringsyrkanden.

B-IW och TJ m.fl. har bestritt Banverkets ändringsyrkanden. AE, GE och J-ER har bestritt ändring i fråga om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen.

B-IW och TJ m.fl. har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Yttranden har inkommit från Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Plan- och miljönämnden i Örnsköldsviks kommun.

Miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Banverket har anfört bl.a. följande till utveckling av talan.

Tillstånd utan mängdbegränsning

Bortledande av dagvatten utgör inte vattenverksamhet i miljöbalkens mening. Tillståndet kan såvitt avser vattenverksamhet endast omfatta inläckande grundvatten. Miljödomstolen har meddelat ett villkor angående den mängd grundvatten som får bortledas. Ett sådant villkor kan inte lagligen meddelas. En eventuell begränsning av den mängd vatten som får bortledas är en del av själva tillståndet och kan inte anges som ett villkor för verksamheten.

Konsekvenserna av det sökta tillståndet har bedömts med utgångspunkt i att tunnel och schakt skall vara tomma på inläckande grundvatten. Den beräknade mängden grundvatten - tio liter per minut och 100 m tunnel under arbetsfasen och fem liter per minut och 100 m tunnel under driftfasen - har tagits till med en säkerhetsmarginal.

Erfarenheter från bortledning av grundvatten från andra järnvägstunnlar har visat att även om det är svårt att beräkna mängden inläckande grundvatten är det möjligt att med god säkerhet beräkna ett praktiskt influensområde. De utredningar som har företagits visar därför med erforderlig noggrannhet konsekvenserna av att tunnel och schakt hålls fria från inläckande grundvatten. Att det inläckande grundvattnet momentant kan överstiga den angivna mängden påverkar mot bakgrund av vad som ovan anförts inte influensområdets utbredning. Influensområdet kan ej bli större till följd av den sökta verksamheten.

Om Miljööverdomstolen skulle finna att den mängd grundvatten som skall bortledas oundgängligen måste preciseras, bör det uttryckligen anges att den tillståndsgivna mängden är ett årsmedelvärde.

Miljödomstolens dom anger inte någon tidsperiod i villkor 1. Detta torde vara en misskrivning som måste justeras. De angivna begränsningarna bygger på Banverkets egna beräkningar. Dessa utgår från ett medelvärde. Tio liter respektive fem liter per minut och 100 m tunnel gör att maximalt 130 liter respektive 65 liter grundvatten per minut kan bortledas från tunneln. I byggskedet skulle således inte mer än 130 liter kunna bortledas under någon enskild minut. För att det inte skall råda något tvivel om den angivna mängden bör uttrycket preciseras till ett årsmedelvärde.

Villkor 2 i överklagade domen

Kommunens förslag till villkor om slamavskiljning och oljeavskiljning har endast bäring på processvatten. Trots att miljödomstolen i domskälen hänvisat till kommunens villkorsförslag används begreppet avloppsvatten. På så sätt kan villkoren även komma att omfatta det bortledda grundvattnet samt dagvatten, vilket inte är motiverat.

Under alla förhållanden finns det inte skäl att låta avloppsvattnet passera sedimenteringsanläggningen och oljeavskiljaren efter att tunnelarbetena avslutats. Vattnet är förorenat främst genom förhöjda kvävehalter från sprängningsarbetet och av oljeläckage från arbetsmaskiner. När tunneln är klar upphör dessa föroreningar och villkoret bör därför begränsas till att endast avse arbetsfasen.

Om villkoret skall avse allt avloppsvatten måste den dimensionerande mängden beräknas som ett genomsnitt per månad. Momentant kan det läcka in stora mängder grundvatten i tunneln. Det är inte praktiskt möjligt att dimensionera sedimenteringsanläggningen för sådana flöden.

Villkor 3 i överklagade domen

I ansökan har Banverket föreslagit att de från Hjältatjärnen och Bryngeån bortledda och återledda vattenmängderna skall mätas fortlöpande. Villkoret bör förtydligas så att det enbart avser arbetsfasen.

Miljödomstolen har utan motivering beslutat att "mätning och summering av det avledda vattnets flöde skall ske kontinuerligt". Det finns inte några skäl till att summera vattnet kontinuerligt. Villkoret är därutöver otydligt eftersom det inte anges vilket vatten som skall mätas.

Villkor 5 i överklagade domen

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för vattenverksamheten och kommunen tillsynsmyndighet för den miljöfarliga verksamheten. Som villkoret har utformats kan det uppkomma diskussioner om vilken tillsynsmyndighet Banverket skall samråda med och vilken myndighet som får fastställa villkor. Villkoren bör därför ändras så att det framgår att det är länsstyrelsen som avses.

Rättegångskostnader vid miljödomstolen

Banverket vidhåller sin uppfattning vid miljödomstolen vad gäller ersättning för rättegångskostnader till TJ m.fl. och B-IW m.fl. Något ytterligare processmaterial av nämnvärt intresse för de enskilda sakägarna tillfördes inte målet mellan de båda huvudförhandlingstillfällena varför det utöver förhandlingstiden inte erfordrats mer än en kort repetition och kontakter med sakägarna inför den andra huvudförhandlingen.

Naturvårdsverket har avstyrkt bifall till Banverkets yrkanden om ändringar av villkoren för tillståndet, och anfört i huvudsak följande:

Villkor 1 i överklagade domen

Villkoret bör utformas i enlighet med miljödomstolens domslut, men med det förtydligandet att vattenmängderna avser liter per minut.

Villkor 2 i överklagade domen

Banverket bör belysa vilken reningseffekt den angivna dimensioneringen av sedimenteringsbassängen har för det bortledda vattnet. När dessa uppgifter inkommit är det möjligt att avgöra om dimensioneringen av bassängen är lämplig. När det gäller kravet på oljehalt i utgående avloppsvatten har miljödomstolen angett ett lämpligt värde.

Villkor 3 i överklagade domen

Villkoret bör utformas i enlighet med miljödomstolens domslut men med angivande av att kontrollen skall avse parametrarna pH, suspenderat material, grumlighet, kväve, järn, mangan, sulfat samt olja. Kontrollen skall vidare ske en gång per vecka.

Villkor 5 i överklagade domen

Underlaget för villkoret för utsläppet av avloppsvatten i våtmarken är bristfälligt. Banverket behöver komplettera handlingarna med en utförlig miljökonsekvensbedömning av kväveutsläppet. Med utgångspunkt från ett sådant material är det viktigt att ge mera konkreta villkor i denna fråga.

Naturvårdsverket har vidare i fråga om ev. behov av tillkommande villkor anfört bl.a. följande.

Ansökan behöver kompletteras vad gäller kvävereningen i våtmarken, bl.a. med en miljökonsekvensbedömning. Det behövs bättre dokumentation av dimensioneringen av sedimenteringsbassängen. Sprängningsarbete ger upphov till kväveläckage till både mark och vatten. Avloppsvattnet kan vara förorenat av injekteringsmedel. Valet av medel är av avgörande betydelse. Utgående vatten behöver behandlas genom oljeavskiljning, pH- justering och sedimentering.

Följande ytterligare villkor föreslås:

- Om behov av tätning av tunnel uppkommer får inte kemikaliebaserade injekteringsmedel användas. Endast tätningsmedel som inte kan medföra risk för skada på människors hälsa eller miljön får användas.

- Åtgärder för att minimera spill av sprängmedel skall vidtas. Mängden spill får som riskvärde inte överstiga 4 %.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört i huvudsak följande.

En miljökonsekvensbeskrivning där den totala miljöbelastningen inte beskrivs försvårar väsentligt tillsynsmyndighetens möjlighet till den samlade bedömning som en fastställelse av kontrollprogram förutsätter. Enligt 6 kap. 3 § miljöbalken skall en miljökonsekvensbeskrivning identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra bl.a. på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.

Länsstyrelsen vill framhålla betydelsen av att miljökonsekvensbeskrivningen inte begränsas till att enbart omfatta snävt avgränsade verksamheter utan även innefattar andra verksamheter som prövas i särskild ordning (annan prövningsinstans) och som innebär pålagrad miljöbelastning. Miljööverdomstolen bör uttala vad som principiellt skall gälla beträffande en miljökonsekvensbeskrivnings utformning och omfattning vid ett uppdelat prövningsförfarande.

Föreliggande prövning avser bortledande av grundvatten och processvatten. Miljökonsekvensbeskrivningen har utformats med utgångspunkt från detta. Följdverksamheterna avses prövas i särskild ordning. Kontrollverksamheten förutsätter dock ett samlat bedömningsunderlag från all verksamhet vid tunnelbygget åtminstone vad gäller belastningen på recipienten. Med de förutsättningar som gäller i aktuellt ärende yrkar länsstyrelsen att Miljööverdomstolen bemyndigar tillsynsmyndigheten att närmare fastställa villkor vad gäller vattenutsläppen från tunneln.

Prövningen av det planerade företagets överensstämmelse med de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken skall omfatta verksamheten i dess helhet, dvs. inte enbart vattenverksamheten. Miljööverdomstolen bör även i detta avseende uttala vad som gäller vid tillämpningen av 2 kap.miljöbalken i ansökningsmål.

Plan- och miljönämnden i Örnsköldsviks kommun har anfört i huvudsak följande.

Tillstånd utan mängdbegränsning

Tillståndet bör förenas med ett villkor om begränsning av mängden inläckande grundvatten enligt följande. Inläckaget av grundvatten till tunneln får under arbetsfasen inte överskrida tio liter per minut och 100 meter tunnel. Under driftfasen får inläckaget inte överstiga fem liter per minut och 100 meter tunnel. Villkoren skall gälla som månadsmedelvärden och riktvärden. Två år efter idrifttagandet av tunneln skall värdet gälla som gränsvärde.

Villkor 2 i överklagade domen

Allt vatten som kommer ut från tunneln under arbetsfasen, oavsett om det definitionsmässigt härrör från inläckande grundvatten eller processvatten har förorenats av kväve, finkorniga partiklar, oljerester, etc. Detta innebär att allt vatten från föroreningssynpunkt skall betraktas som avloppsvatten och att dimensionering av olje- och slamavskiljare skall ske så att den totala volymen uttransporterat vatten kan omhändertas. Miljödomstolens villkor bör stå fast med den ändringen att det avser arbetsfasen.

Villkor 3 i överklagade domen

Omfattningen av villkoret bör förtydligas, så att det framgår om det avser bortlett processvatten och/eller inläckande grundvatten och om det gäller under både arbetsfasen och driftfasen.

Villkor 5 i överklagade domen

Kommunen har i detta fall begärt att få ta över tillsynen av vattenverksamheten i anslutning till Botniabanan. I praktiken sköter kommunen redan i dag en betydande del av tillsynen. Villkoret blir mer flexibelt och lättare att tillämpa om ordet tillsynsmyndighet används i stället för en specifik myndighet.

Villkoret måste skrivas om eftersom det i detta fall saknar verklighetsanknytning. Första meningen i villkoret bör utgå. Villkoret bör omformuleras så att tillsynsmyndigheten får möjlighet att meddela villkor för erforderliga åtgärder beträffande avloppsvattnets behandling under både arbetsfasen och driftfasen, liksom beträffande återställningsåtgärder för Hjältatjärnens restaurering efter arbetets upphörande.

Plan- och miljönämnden har vidare i fråga om ev. behov av tillkommande villkor föreslagit att följande villkor bör gälla för den sökta verksamheten.

1. Om inte något annat framgår av tillståndsbeslutet skall verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Banverket angett i ansökningshandlingarna eller i övrigt uppgett i målet. Mindre ändring av verksamheten får dock ske efter beslut av tillsynsmyndigheten under förutsättning att ändringen inte medför ökade utsläpp eller störningar av någon betydelse för omgivningen.

2. Domstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § miljöbalken till tillsynsmyndigheten att för den ansökta verksamheten inklusive följdverksamhet meddela erforderliga villkor gällande miljöfarlig verksamhet.

3. Markområden för säkerställande av bortledande och behandling av avloppsvatten samt åtgärder för detta skall vara iordningställda innan brytning påbörjas.

4. Inläckaget av grundvatten till tunneln får under arbetsfasen inte överskrida tio liter per minut och 100 meter tunnel. Under driftfasen får inläckaget inte överstiga fem liter per minut och 100 meter tunnel. Begränsningen skall anges som månadsmedelvärde och riktvärde. Två år efter idrifttagandet av tunneln skall värdet gälla som gränsvärde.

5. För att under byggtiden mäta mängden utströmmande vatten ur tunneln skall mätvallar utföras. Utformningen av mätvall skall godkännas av tillsynsmyndighet. Mätning av utflöde skall påbörjas inom en vecka efter det att brytningen påbörjats.

6. Före mätvallen skall uppsamlande diken utformas så att ett lugnt flöde uppstår. Allt utströmmande vatten från tunneln skall under byggtiden passera sedimenteringsanläggning och oljeavskiljning. Sedimenteringsanläggningen skall dimensioneras för en minsta uppehållstid av 2,5 timmar och en högsta ytbelastning av 1 m3/m2/timme. Sedimenteringsanläggningen tillsammans med oljeavskiljaren skall dimensioneras så att en oljehalt på 5 mg/l mätt som opolära alifatiska kolväten inte kommer att överskridas före utsläpp i recipient. Åtgärder skall vidtas för att förhindra frysning under vintertid. Värdena skall gälla som riktvärden per månad.

7. Domstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § miljöbalken till tillsynsmyndigheten att meddela erforderliga villkor för anordningar avseende behandling av och bortledande av avloppsvatten. För att under byggtiden minska effekten av finpartikulärt material (och under växtsäsongen även kvävepåverkan) i recipienten skall förutom ovan nämnda slam- och oljeavskiljare även utsläppsanordningar utföras för behandling och spridning av avloppsvatten. (Exempelvis överfallsskärmar i flackare terräng, breda utsläppsfronter i bevuxna strandzoner, översilning, länsor eller skärmar i recipient i anslutning till utsläppspunkter.) Tillsynsmyndigheten får meddela erforderliga villkor för dessa åtgärder.

8. Behandling av avloppsvatten under driftfasen skall ske i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan. Samråd skall ske med tillsynsmyndigheten vilken även ges möjlighet att meddela erforderliga villkor beträffande återställningsåtgärder för Hjältatjärns restaurering efter arbetets upphörande.

9. Totala mängden kväve som tillförs vattenrecipienten via avloppsvattnet från Kalldalstunneln får som riktvärde ej överstiga 600 kg.

10. Ett kontrollprogram för byggande av tunnel, som omfattar såväl vattenverksamhet som miljöfarlig verksamhet och som beskriver egenkontrollens uppläggning, skall upprättas och inges till tillsynsmyndighet inom den tid som myndigheten fastställer.

11. Ett kontrollprogram för driftfasen skall samordnas i ett övergripande kontrollprogram för hela Botniabanan. Detta skall inges till tillsynsmyndigheterna senast tre månader innan banan tas i drift.

Plan- och miljönämnden har i övrigt anfört följande.

När det gäller kväveutsläppen har sedan tidpunkten för miljödomstolens dom nya fakta framkommit. Den nivå på 1 500 kg som anges i domen grundar sig på den totala belastningen av kväve från såväl avloppsvatten som upplag och bank. I praktiken har det visat sig att den del av utsläppet som är möjlig att kontrollera är den del som tillförs recipienten via avloppsvattnet. De mätningar som hittills utförts visar att den totala mängden kväve som tillförs recipienten via avloppsvatten kommer att stanna vid ca 400 kg.

TJ m.fl. har anfört följande i frågan om rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Målet har varit komplicerat med hänsyn till den för sakägarna viktiga frågan om själva tunneln är tillståndspliktig. Det material som skulle gås igenom är omfattande och det tar minst tre timmar att repetera målet. Då har beaktats att målet gåtts igenom en gång tidigare. Ombudet ringde även de fastighetsägare vars fastigheter låg närmast sprängområdet.

B-IW har anfört att de justeringar av yrkandena som Banverket gjort efter överklagandetidens utgång skall avvisas eftersom de kan anses innefatta ett yrkande om ändring av miljödomstolens dom till nackdel för part. Hon har vidare anfört i huvudsak följande.

Tillstånd utan mängdbegränsning

Hon bestrider inte att mängden inläckande grundvatten momentant kan överstiga den mängd som det meddelade tillståndet föreskriver. Det utgör dock inte något hinder mot sättet att utforma tillståndet. Det kan i stället vara skäl för domstolen att föreskriva om åtgärder för att begränsa läckaget. Det saknas tillräckligt underlag för att föreskriva att den mängd grundvatten som får läcka in i tunneln skall gälla som ett årsmedelvärde.

Villkor 2 i överklagade domen

Mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 3 § miljöbalken saknas anledning att begränsa villkoret till processvatten. Om Banverket vill ha en sådan begränsning bör Banverket mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 2 § miljöbalken lämna en beskrivning av miljökonsekvenserna av de olika alternativen.

Villkor 3 i överklagade domen

Villkoret är inte otydligt och en fortlöpande summering av mängderna underlättar väsentligt uppföljningen av tillståndet och bedömningen om verksamheten förorsakat skador i omgivningen.

Villkor 5 i överklagade domen

Vad Banverket yrkat i denna del synes ej förenligt med bestämmelsen i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken.

B-IW har vidare angående sina egna yrkanden anfört bl.a. följande.

En avgörande fråga för ett vattenföretags påverkan på skog och mark är de rådande grundvattennivåerna. Det saknas tillfredsställande utredning om detta. Hur värdet på skogen som kan komma att påverkas blir därmed mycket svårt att förutse och om saken inte blir föremål för en ordentlig utredning avhändes i realiteten sakägaren möjligheten att få sin rätt tillgodosedd. Huvudregeln är att ersättning skall bestämmas i samband med tillståndsfrågans avgörande. Det kan inte accepteras att en så stor skadefråga inte behandlas i sak, särskilt som andra jämförbara skadefrågor har satts på prövotid.

När det gäller beslutet att inte tillerkänna B-IW ersättning för hennes makes kostnader för samråd med ombudet får det anses naturligt att makar samråder om egendomen i de ingripande frågor som målet innefattar.

B-IW har slutligen hemställt att Banverket innan målet avgörs skall komplettera utredningen med "samtliga uppgifter om hittillsvarande observationer".

B-IW m.fl. har i fråga om rättegångskostnader vid miljödomstolen anfört följande.

Sakägarna har rätt att yrka begränsningar och villkor som är nödvändiga för att tillstånd skall kunna meddelas. Fråga är också om tillämpning av en ny lagstiftning vilket medfört en osäkerhet vad gäller innehållet i tillståndet.

Banverket har avslutningsvis anfört bl.a. följande.

Angående B-IWs talan.

Som med tydlighet framgår av Banverkets utredning är skada på skogsmark inte att förutse. I målet har redovisats att viss inverkan på skog är att vänta i anslutning till påslagen. Denna inverkan beror emellertid inte på grundvattenbortledningen utan på att nya randzoner bildas och att avbaningen av jordtäcket kan medföra torkskador.

Angående ev. tillkommande villkor m.m.

Drivningsarbetena för järnvägstunneln genom Kalldalsberget har slutförts under sommaren 2000. Ett förslag till kontrollprogram har överlämnats till tillsynsmyndigheten som därefter, i enlighet med delegationen i miljödomstolens dom, har meddelat föreskrifter för arbetena och kontrollen av dessa.

Banverkets arbeten har utförts på ett sådant sätt att miljöpåverkan genom kväveutsläpp och grundvattenbortledning kunnat minimeras. Av den rapport som Banverket i dagarna tillställt kommunen framgår således att utsläppet av kväve från tunneldrivningen begränsats till 348 kg. Det framgår vidare att oljehalten i processvattnet vid alla provtillfällen med god marginal underskridit det föreskrivna riktvärdet 5 mg/l mätt som opolära alifatiska kolväten samt att mängden inläckande grundvatten har varierat mellan 1,5 och 4,7 liter per minut och 100 meter tunnel.

Mot denna bakgrund ter det sig inaktuellt att meddela föreskrifter som går utöver vad som föreskrivits av kommunen och frångå vad som synbarligen fungerat miljömässigt ändamålsenligt för verksamheten.

Banverket motsätter sig de av Naturvårdsverket föreslagna villkoren. För att ett miljömässigt bästa resultat skall uppnås är det bäst att villkoren i så stor utsträckning som möjligt fastställs av tillsynsmyndigheten med stöd av delegationsbestämmelsen i 22 kap. 25 § miljöbalken. Rimligt är således att tillsynsmyndigheten i föreskrifter meddelar hur av miljödomstolen föreskrivna riktvärden eller gränsvärden skall uppnås. Delegationen har i detta mål fungerat på ett ändamålsenligt sätt.

Det bör framhållas att Hjältatjärnen och Hjältabäcken omfattas av ett för Botniabanan framtaget generellt recipientkontrollprogram. Detta är upprättat i samråd med tillsynsmyndigheterna för att följa upp verkningarna av Botniabanans anläggande.

Skäl saknas att, som plan- och miljönämnden föreslår, i miljökonsekvensbeskrivningen ta upp effekter som inte sammanhänger med vare sig vattenverksamheten eller utsläppet av processvatten.

Banverket bestrider B-IWs yrkande att de av Banverket gjorda förtydligandena av de i överklagandet framställda yrkandena skall avvisas. Banverkets yrkande såvitt avser villkor 5 i domen står inte i strid med 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillstånd

B-IW har yrkat att Banverkets ansökan avslås på den grunden att miljödomstolens prövning varit alltför begränsad. Prövningen har emellertid inte varit alltför begränsad (jfr Miljööverdomstolens beslut den 11 april 2000). B-IWs yrkande kan därför inte vinna bifall.

Banverket har yrkat bifall till yrkandet om tillstånd att bortleda allt inläckande grundvatten från tunnel och schakt genom Kalldalsberget, dvs. utan någon mängdbegränsning. Banverket har i andra hand yrkat att eventuella begränsningar av den tillståndsgivna mängden skall vara ett årsmedelvärde. Banverket har även påtalat att eventuella mängdbegränsningar inte bör intas i ett villkor utan utgör en del av tillståndet.

Av utredningen framgår bl.a. följande. Tunneln genom Kalldalsberget är 1 089 m lång och lutar åt öster med en lutningsgrad av 1,0 %. Något dagvatten rinner inte in i tunneln vid den östra tunnelmynningen. Skärningen vid den västra tunnelmynningen är, särskilt i förhållande till tunnelns längd, kort och vid normala nederbördsmängder rinner endast obetydliga mängder dagvatten in i tunneln; endast vid kraftigt regn eller kraftig snösmältning rinner dagvatten in i sådana mängder att det mera påtagligt påverkar vattenflödet i tunneln. Tunneln är såvitt gäller vattenbortledningen indelad i tre sektioner som gör det möjligt att mäta mängderna bortlett vatten vid de tre mätöverfall som anordnats i tunneln.

Enligt Miljööverdomstolen är förhållandena beträffande tunneln genom Kalldalsberget sådana att det inte föreligger något tekniskt hinder mot att föreskriva en mängdbegränsning beträffande bortledande av grundvatten ur tunneln.

Banverket har i sin ansökan med tillhörande teknisk beskrivning och miljökonsekvensbeskrivning utgått från att det under arbetsfasen läcker in maximalt tio liter grundvatten per minut och 100 m tunnel, och att det under driftfasen läcker in maximalt fem liter grundvatten per minut och 100 m tunnel. Om Banverket skulle få tillstånd att bortleda obegränsade mängder grundvatten skulle det fastställda influensområdet kunna bli större än vad Banverket angett. Ett tillstånd till grundvattenbortledning utan mängdbegränsning kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön. Det föreligger inte särskilda skäl att ändå bedriva en sådan vattenverksamhet. Miljööverdomstolen finner därför, i likhet med miljödomstolen, inte skäl att ge Banverket tillstånd att bortleda inläckande grundvatten utan mängdbegränsning.

Som Banverket anfört i Miljööverdomstolen kan mängderna inläckande grundvatten i tunneln periodvis bli betydande, särskilt vid kraftig nederbörd eller snösmältning. Begränsningsvärdet bör därför inte utformas som ett momentanvärde utan i stället, som Banverket yrkat, som ett årsmedelvärde. För att Banverket skall ha möjlighet att vidta erforderliga åtgärder om den föreskrivna årsmängden inläckande grundvatten inte kan hållas, bör begränsningen anges som ett riktvärde.

På grund av det anförda och då själva tillståndet till grundvattenbortledning skall innefatta även mängden vatten bör villkoret 1 i den överklagade domen upphävas och tillståndet utformas i enlighet med vad som framgår av Miljööverdomstolens domslut.

Såsom Banverket har påpekat utgör bortledande av dagvatten inte vattenverksamhet. Eftersom Banverket får anses ha återkallat sin talan i den delen bör miljödomstolens dom såvitt avser tillstånd att bortleda inläckande ytvatten upphävas.

Den del av tillståndet i miljödomstolens domslut som föreskriver hur verksamheten skall utföras utgör rätteligen ett villkor för tillståndet. Domslutet bör därför ändras i enlighet härmed.

Villkorsfrågor

Vid Miljööverdomstolens syn framkom att tunneln genom Kalldalsberget är färdigdriven och i det närmaste iordningställd för spårläggning. Den anläggning som använts för rening av det från tunneln bortledda vattnet har, efter godkännande av tillsynsmyndigheten, tagits bort. Halterna av kväve och andra förorenande ämnen i det bortledda vattnet är numera på en så låg nivå att det inte längre föreligger något behov av en reningsanläggning. Vid sådana förhållanden saknas anledning att ändra de villkor i miljödomstolens dom som tar sikte på arbetsfasen. Detta gäller Banverkets överklagande rörande villkoren 2 och 5.

Banverket har vidare yrkat att villkoret 3 i den överklagade domen skall ändras så att det skall avse under arbetsfasen fortlöpande mätning av de från Hjältatjärnen och Bryngeån bortledda och återledda vattenmängderna.

Enligt Miljööverdomstolen bör villkoret utformas på så sätt att mätning av det bortledda vattnet skall ske i enlighet med vad tillsynsmyndigheten bestämmer. Närmare bestämmelser om mätningen kan lämpligen tas in i kontrollprogrammet rörande vattenverksamheten.

Fråga om prövotid

B-IW har yrkat att Miljööverdomstolen förordnar om prövotid i frågan om ersättning för skada på grund av den tillståndssökta verksamhetens inverkan på skog.

Den utredning som getts in i målet får anses tillräcklig för att belysa vattenverksamhetens inverkan på skog. Det har inte framkommit något som tyder på att skador på grund av grundvattenbortledningen kommer att uppstå på skog inom influensområdet. Miljödomstolen har i domen förordnat om en förhållandevis lång tid för anmälan av oförutsedd skada. Det är enligt Miljööverdomstolen lämpligt att hantera frågan om skada på grund av den tillståndssökta verksamhetens inverkan på skog i den ordningen. På grund härav bör B-IWs överklagande i denna del inte bifallas.

Rättegångskostnader vid miljödomstolen

Banverket har yrkat att ersättningen till TJ m.fl. och B-IW m.fl. fastställs till de belopp som Banverket medgett vid miljödomstolen.

B-IW har yrkat fullt bifall till sitt yrkande rörande rättegångskostnader vid miljödomstolen.

Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning än den som miljödomstolen gjort i dessa delar. Överklagandena i denna del skall därför inte bifallas.

Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

Banverket har medgett TJ m.fl.:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Yrkandet skall på grund härav bifallas.

B-IW har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med sammanlagt 46 450 kr (35 000 kr + 11 450 kr). B-IW har uppgett att av yrkade kostnader kan sammanlagt 19 500 kr (12 500 kr + 7 000 kr) hänföras till ombudsarvode med anledning av Banverkets överklagande.

Banverket har medgett att utge ersättning för B-IWs rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 7 500 kr avseende ombudsarvode före domstolens syn och överlämnat till Miljööverdomstolen att bedöma skäligheten av de kostnader som uppkommit för henne med anledning av synen, totalt 11 450 kr. I övrigt har Banverket bestritt att utge ersättning för hennes rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

B-IW har inte vunnit framgång med sitt eget överklagande. Hon skall därför stå sina egna kostnader i denna del. Däremot har B-IW rätt till ersättning för de kostnader som uppkommit för henne i Miljööverdomstolen med anledning av Banverkets överklagande. Miljööverdomstolen finner skäligt att Banverket ersätter henne med yrkat belopp i denna del, dvs. sammanlagt 23 950 kr varav 19 500 kr avseende ombudsarvode.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast 2002-04-30

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Eva Wagner, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsassessorn Anders Lillienau. Enhälligt.