MÖD 2002:28

Utrivningsföreläggande avseende brygga-----Länsstyrelsen hade förelagt en person som stått som entreprenör och sökande i ett anknutet bygglovsärende att riva ut en brygga, ett beslut som fastställdes av miljödomstolen. Miljööverdomstolen (MÖD) delade miljödomstolens bedömning att bryggan var tillståndspliktig eftersom det inte kunde uteslutas att bryggan påverkade andras rättigheter genom att utgöra hinder för båtfart m.m. och att det även kunde antas att allmänna intressen berördes av verksamheten. Däremot ansåg MÖD att rivningsföreläggandet var riktad till fel adressat, då utredningen inte gav stöd för annat än att han enbart hade agerat som ombud för ett antal fastighetsägare i området och därför saknade faktisk och rättslig möjlighet att uppfylla kravet.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-03-16 i mål nr M 17-01,

se bilaga A

KLAGANDE

RJ

Ombud

Advokaten AL

MOTPART

1. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 462 82 VÄNERSBORG

2. RS

SAKEN

Utrivningsföreläggande avseende brygga i Hamburgsund, Orust kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom upphäver Miljööverdomstolen Länsstyrelsens i Västra Götalands län föreläggande 2000-12-12 (dnr. 247-40770-2000) för RJ att ta bort delar av den brygga som är uppförd från stranden på fastigheten X 5:101, Tanums kommun.

Miljööverdomstolen ogillar RJs yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

RJ har yrkat att vitesföreläggandet undanröjs. Han har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län och RS har bestritt ändring av miljödomstolen dom.

RJ har begärt att målet skall förklaras vilande i avvaktan på att en fastighetsbestämning som pågår för det i målet aktuella vattenområdet slutförs.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen.

RJ har tillagt i huvudsak följande. Den ombyggda bryggan är i sin helhet belägen inom land- och vattenområde vartill ensam rådighet tillkommer de fastighetsägare som har del i bryggan. Anläggningen inkräktar därför inte på andra fastighetsägares rätt. Bryggan inverkar inte heller på vattenförhållandena i området på sätt som medför skada för allmänna eller enskilda intressen. Vitesföreläggandet kan inte lagligen riktas mot honom då han saknar faktisk och rättslig möjlighet att riva ut bryggan. Han är inte ägare till bryggan eller del av den och inte heller till någon av de fastigheter till vilken den rätt varpå ianspråktagandet av mark- och vattenområdet skett. Bryggan ägs av delägarna till fem fastigheter. Dessa fastigheter har äganderätt till vattnet eller har med stöd av servitut rätt att ha brygga på platsen. Med stöd av uppdragsfullmakt från ägarna av bryggan har han företrätt dessa i kontakter med myndigheter och andra parter i ärendet. Arbetet med anläggandet av bryggan har skett av en av de berörda fastighetsägarna gemensamt anlitad entreprenör. Han och några av delägarna i bryggan har utfört visst arbete på bryggan.

Länsstyrelsen har tillagt följande. Vad gäller miljöpåverkan och påverkan på allmänna och enskilda intressen vidhåller länsstyrelsen sin bedömning. Den negativa påverkan på miljön förorsakad av den nya bryggan kvarstår oavsett vem som är vattenrättsinnehavare. RJ är rätt adressat för kraven på utrivning då all kommunikation i ärendet har skett med honom, då denne hela tiden uppträtt som ägare till bryggan och då han ensam har sökt bygglov för de anslutande sjöbodarna.

DOMSKÄL

Miljööverdomstolen finner att målet kan avgöras utan att den pågående fastighetsbestämningen avseende vattenområdet utanför fastigheten X 5:101 i Tanums kommun slutförts.

Den fråga Miljööverdomstolen inledningsvis har att ta ställning till är om det enligt miljöbalken föreligger förutsättningar för att vid vite utfärda föreläggande om utrivning av bryggan. Vad som i denna fråga förekommit i Miljööverdomstolen föranleder inte någon annan bedömning än den miljödomstolen gjort. Miljööverdomstolen erinrar emellertid om att utrivning av en anläggning i princip utgör tillståndspliktig vattenverksamhet. Ett föreläggande om utrivning måste därför utformas med tanke på att det kan krävas tillstånd till utrivningen.

Miljööverdomstolen har härefter att bedöma om vitesföreläggandet med krav på utrivning av bryggan kan riktas mot RJ.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1985:206) om viten (viteslagen) får vite inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. RJ har bestritt att han har anlagt bryggan för egen räkning. Han har vidare uppgivit att han endast agerat som ombud för ett antal fastighetsägare som är ägare till bryggan och att han saknar förfoganderätt över bryggan. Det finns i utredningen inte något stöd för att dessa uppgifter är felaktiga. Vid dessa förhållanden finner Miljööverdomstolen att det kan antas att RJ saknar faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Länsstyrelsens föreläggande skall därför undanröjas.

Enligt 20 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken skall förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas i Miljööverdomstolen i sådana mål som inletts vid förvaltningsmyndighet. Förvaltningsprocesslagen innehåller inte några bestämmelser om parts rätt till ersättning för rättegångskostnader. Det saknas därför lagligt stöd för att ålägga motparterna att ersätta RJ för dennes rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. RJs yrkande härom skall därför ogillas.

_________________________

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Eva Wagner, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsråden Arne Kardell och Liselotte Rågmark, referent.

Enhälligt.