MÖD 2002:75

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-06-06 i mål nr M 421-423-99,se bilaga A

KLAGANDE

Fortifikationsverket, 631 89 ESKILSTUNA

Ombud

Fastighetsjuristen TA

MOTPARTER

1. POH

2. BEH

3. JS och GS

Ombud

Advokaten MT

SAKEN

Skadestånd enligt miljöskadelagen (1986:225)

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

Fortifikationsverket skall ersätta MTs huvudmän för deras rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med sammanlagt etthundrafyrtiotusenniohundrafemtiofem (140 955) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker. Av det utdömda beloppet utgör 125 000 kr inklusive moms ombudsarvode.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Fortifikationsverket har yrkat att Miljööverdomstolen med upphävande av miljödomstolens dom ogillar käromålet, befriar Fortifikationsverket från skyldigheten att ersätta kärandenas rättegångskostnader i miljödomstolen samt ålägger kärandena att ersätta Fortifikationsverkets rättegångskostnader i miljödomstolen. I andra hand yrkas att ersättningsskyldigheten för rättegångskostnaderna vid miljödomstolen reduceras.

POH, BEH samt JS och GS (H m.fl.) har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid miljödomstolen och därutöver tillagt följande.

Fortifikationsverket

Vad som enligt 32 kap. 1 § miljöbalken utgör skada av någon betydelse bör avgöras mot bakgrund av en berörd fastighets totalvärde. Även om endast värdet av berörda bostadshus med tomt beaktas underskrider utdömda belopp med marginal vad som gäller i de intrångssituationer enligt plan- och bygglagen (1987:10) som förarbetena i miljöskadelagen (1986:225) hänvisar till. Skadan är sålunda inte av någon betydelse. - 75 dB(A) kan inte tas som utgångspunkt för vilket mått av störningar som skäligen bör tålas i det aktuella målet. Den av riksdagen antagna propositionen, 1996/97:53, förestavar ett åtgärdsprogram som i en första etapp under åren 1998 - 2007 omfattar fastigheter som berörs av ett flygbuller utomhus om maximalt 100 dB(A) vid bullerexponering dagtid och enstaka kvällar, dvs. vad som varit fallet vid F 10 under den aktuella tiden. Vidare framhålls att toleransen mot buller från militär verksamhet bör vara högre än från annan verksamhet i samhället. Miljödomstolen har inte redovisat några resonemang om i vad mån den funna skadan legat inom toleransutrymmet och sålunda inte varit ersättningsgill. - Miljödomstolen har funnit att de bullermätningar som kärandena gjort indikerar att de beräknade maxvärdena för respektive fastighet överskridits i ett inte obetydligt antal fall. Av dessa mätningar måste man bortse från de som gjorts av H m.fl. personligen, utan närmare kännedom om apparatens funktionssätt och sakkunnig inställning. De mätningar som Prikon har gjort har bättre kvalitet men ger inte stöd för att beräknade värden överskridits i betydande omfattning. - Till stöd för att fastigheternas brukvärde reducerats med 30 procent har H m.fl. åberopat en jämförelse mellan förhållandet köpeskilling/ taxeringsvärde för å ena sidan en grupp fastigheter som anges vara opåverkade av buller och å andra sidan en grupp som anges höggradigt påverkade. Utöver själva fastighetsbeteckningarna har de fastigheter som ingår i de båda grupperna inte identifierats vare sig i fråga om läge eller andra värdefaktorer. Värdejämförelsen kan alltså inte granskas och torde därmed inte kunna tjäna som bevisning om hur stor en eventuell reduktion bör anses vara. Ingen upplysning har lämnats om hur hyresnivåerna under de aktuella åren legat på jämförbara fastigheter. H m.fl. har fått opåkallad hjälp av domstolen genom tillämpningen av 35 kap. 5 § rättegångsbalken. - För det fall Miljööverdomstolen anser att Fortifikationsverket har att utge skadestånd enligt 32 kap.miljöbalken godtar Fortifikationsverket den bedömning miljödomstolen gjort beträffande avtalet från 1984 mellan JS och GS och Fortifikationsverket. - Beträffande ersättning för rättegångskostnader har kärandenas yrkande endast delvis vunnit bifall. Det som förlorats kan inte anses vara endast av ringa betydelse. Fortifikationsverkets skyldighet att, om ändringsyrkandet inte vinner bifall, ersätta kärandenas rättegångskostnader bör därför nedsättas i proportion till vad kärandena vunnit av vad de yrkat. Därmed bör även den redan jämkade ersättningen åt makarna S sättas ned ytterligare.

H m.fl.

Vid bedömningen av om skadan är av någon betydelse kan det självriskbelopp som förekommer i hemförsäkringar användas som riktvärde. I målet yrkas ersättning för reducerat bruksvärde. Det vore orimligt att sätta dessa yrkanden i relation till de tre fastigheternas totala marknadsvärde då det är fråga om lantbruksfastigheter. Det reducerade bruksvärdet avser bostadshus med tomt. - Miljödomstolens bedömning av vilken maximal nivå utomhus som skall utgöra högsta mått av störning vilken kringboende skäligen bör tåla är korrekt. Under den aktuella perioden har det funnits rekommendationer om högsta acceptabla bullergräns från bl.a. Naturvårdsverket, uttalanden i offentliga utredningar och propositioner samt en omfattande litteratur innehållande uppgifter om störningsnivåer och effekterna av dessa. Anledning saknas att bortse från fastighetsägarnas egna mätningar. P-O Hs mätningar ligger i linje med länsstyrelsens mätning. Även om Miljööverdomstolen skulle bortse från fastighetsägarnas egna mätningar ligger övriga mätningar och Fortifikationsverkets egna uppgifter om bullernivå långt över de bullernivåer som kan accepteras. - Utredning om hur ersättning för reducerat bruksvärde skall beräknas har tagits fram genom åberopad skriftlig och muntlig bevisning. Full bevisning om reducerat bruksvärde kan inte eller kan endast med svårighet framföras. Det är korrekt av miljödomstolen att göra en skälighetsbedömning enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken. - Miljödomstolen bedömning beträffande rättegångskostnaderna är korrekt.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Talan i detta mål avser skadefall under perioden den 1 september 1993 - den 31 augusti 1998 alltså före miljöbalkens ikraftträdande. Eftersom lagen (1998:811) om införande av miljöbalken inte innehåller några särskilda övergångsbestämmelser beträffande 32 kap.miljöbalken, gäller den allmänna grundsatsen att den lag skall tillämpas som gällde vid tidpunkten för ett skadefall. I målet skall följaktligen miljöskadelagen (1986:225) tillämpas. Med hänsyn till att de regler i 32 kap.miljöbalken som åberopats i detta mål har sin motsvarighet i miljöskadelagen har det ingen praktisk betydelse vilka regler som formellt tillämpas.

Parterna har åberopat samma bevisning som vid miljödomstolen. På Fortifikationsverkets begäran har vittnesförhör ägt rum med B S. På Hs m.fl. begäran har vittnesförhör ägt rum med MT och BQ samt partsförhör med B-EH, JS och P-OH. Vid förhören har i allt väsentligt samma uppgifter lämnats som vid miljödomstolen.

Av utredningen i målet har bl.a. följande framkommit om verksamheten vid F 10. Fortifikationsverkets beräkningar visar på maxnivåer för de berörda fastigheterna på 93 - 101 db (A) utomhus. Fastighetsägarnas och länsstyrelsens bullermätningar visar att dessa maxnivåer har tidvis överskridits. Varje år genomfördes ca 20 000 flygrörelser med militära flygplan. Under den i målet aktuella tiden flög militära flygplan över berörda fastigheter varje dag (dagtid måndag - fredag) 80 - 100 gånger, vilket motsvarar ett genomsnitt på var femte minut. Under fyra veckor per sommar samt vid jul- och nyårshelger var det uppehåll i den normala flygövningsverksamheten. Planen flög ofta på 50 - 150 meters höjd över boningshusen. Ibland startade två plan samtidigt. Bullret blev då högre. Utöver den flygverksamhet som pågick under vardagarna tillkom incidentberedskap en vecka per månad, då flygningar kunde ske både nattetid och lördagar och söndagar. Dessutom förekom storövningar några dagar per år och uppvisningar ca en gång i månaden. Före varje uppvisning övade man i flera dagar. Under mitten på 1990-talet började man utbilda österrikiska piloter vid F 10. Verksamheten blev då mer intensiv med fler starter och landningar. Särskilt störande var övningar med "fejkade" landningar då flygplanen höll sig över eller i närheten av fältet och lyfte och gick ned i ett kör under en längre tid. Sedan 1997 har flygskolverksamhet bedrivits vilket inneburit täta överflygningar med skolflygplan där ljudnivån legat runt 80 db(A).

De störningar som fastighetsägarna sålunda utsatts för genom buller, vibrationer och luftföroreningar har lett till väsentliga inskränkningar i fastighetsägarnas boendemöjligheter och en nedsättning av fastigheternas bruksvärden i en omfattning som inte kan anses betydelselös. Med hänsyn till vad som framkommit om flygrörelsernas omfattning och frekvens samt det buller, de vibrationer och de luftföroreningar som de alstrat anser Miljööverdomstolen att störningarna inte skäligen bort tålas av fastighetsägarna. De är alltså berättigade till ersättning för nedsatt bruksvärde.

Vad gäller ersättningarnas storlek finns inte underlag för annat än en skälighetsuppskattning. Miljööverdomstolen finner härvid inte skäl att frångå miljödomstolens bedömning.

När det gäller rättegångskostnaderna vid miljödomstolen har P-OH och B-EH tillerkänts full ersättning, trots att skadestånd utdömts med lägre belopp än vad de yrkat. Eftersom målet vid miljödomstolen huvudsakligen gällt frågan huruvida skadeståndsskyldighet föreligger eller inte, är miljödomstolens dom i denna del riktig. Någon anledning att ytterligare jämka JSs och GSs ersättning för rättegångskostnader föreligger inte.

Med hänsyn till nu gjorda ställningstaganden skall miljödomstolens domslut fastställas.

Med denna utgång skall Fortifikationsverket ersätta advokaten MTs huvudmän för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Verket har inte vitsordat vad som begärts i ombudsarvode, nämligen (155 000 + 38 750 moms =) 193 750 kr. Inte heller har verket vitsordat den ersättning om 12 000 kr för förlorad arbetsförtjänst som envar av P-OH, B-EH och JS begärt. Den ersättning om 5 000 kr som tillerkänts vittnet BQ har vidare ifrågasatts av Fortifikationsverket.

Med hänsyn främst till att utredningen i Miljööverdomstolen i allt väsentligt varit densamma som i miljödomstolen har det arbete som motsvaras av ombudsarvodet inte skäligen varit påkallat för att tillvarata huvudmännens rätt. Arvodet bör skäligen jämkas till 125 000 kr inklusive moms. För förlorad arbetsförtjänst bör envar av P-OH, B-EH och JS skäligen vara tillgodosedda med 3 000 kr. Beträffande kostnaden för vittnet BQ bör Fortifikationsverket skäligen inte betala ersättning med mer än 1 000 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 6 december 2002.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Arne Kardell, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.