Upphävd författning

Miljöskadelag (1986:225)

Departement
Justitiedepartementet L3
Utfärdad
1986-04-30
Ändring införd
SFS 1986:225
Ikraft
1986-07-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Inledande bestämmelser

1 §  Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.

[S2]Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

[S3]Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet ersätts bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

  • NJA 2007 s. 663:Strikt ansvar har inte ansetts föreligga för skador som orsakats av en explosion genom brand eller tryckvåg.
  • MÖD 2002:75:Skadestånd enligt miljöskadelagen-----Fastighetsägare intill den militära flygplatsen F 10 stämde Fortifikationsverket på skadestånd för minskat bruksvärde. Miljödomstolen biföll talan och dömde ut skadestånd. Fortifikationsverket överklagande till Miljööverdomstolen och yrkade att miljödomstolens dom skulle upphävas. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade inledningsvis att miljöskadelagen var tillämplig då skadefallet inträffat före miljöbalkens ikraftträdande. Domstolen fann att de störningar som fastighetsägarna utsatts för genom buller, vibrationer och luftföroreningar lett till väsentliga inskränkningar i deras boendemöjligheter och en nedsättning av fastigheternas bruksvärden i en omfattning som inte kunde anses betydelselös. Med hänsyn till vad som framkommit om flygrörelsernas omfattning och frekvens samt de olägenheter de alstrat hade fastighetsägaren inte skäligen bort tåla störningarna. Ersättningens storlek fick bedömas utifrån en skälighetsuppskattning, varvid MÖD fastställde miljödomstolens domslut.
  • NJA 1994 s. 751:En stiftelse väcker talan enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskadelagen (1986:225) mot två rederibolag och ett hamnbolag med yrkande att bolagen skall dels meddelas vissa förbud och ålägganden om begränsningar med avseende på fartygstrafiken, dels förklaras skyldiga att till stiftelsen utge ersättning för miljöskador som uppkommit för vissa enskilda sakägare. Till stöd härför åberopas avtal, varigenom dessa sakägare förklarat sig till stiftelsen överlåta sina enskilda anspråk. En invändning från bolagens sida att nämnda överlåtelser inte kunnat ske med rättslig verkan har inte ansetts vara att behandla som ett spörsmål angående rättegångshinder utan som en fråga rörande själva saken. Stiftelsen har ansetts till följd av överlåtelserna inträda i överlåtarnas rätt vad avser anspråket på ersättning för miljöskada medan överlåtelserna inte ansetts vara att beakta vid prövningen av stiftelsens talan om förbud och begränsningar i fråga om fartygstrafiken.
  • MÖD 2004:33:Skadestånd med anledning av markskred-----En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter – innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet – hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. MÖD fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha handlat vårdslöst och orsakat den skada som var föremål för prövning varvid fastighetsdomstolens domslut fastställdes.
  • NJA 1992 s. 896:Ett bolag har genom sprängningsarbete orsakat en spricka i fasadputsen på en byggnad. Eftersom till skadans uppkomst även bidragit att putsen varit i mindre gott skick, har bolaget ansetts skyldigt att ersätta endast hälften av skadan. 1 och 3 §§ miljöskadelagen (1986:225).
  • NJA 2000 s. 737:Fråga om ersättning enligt miljöskadelagen (1986:225) för s k minskat boendevärde under tiden för byggande av järnväg (Arlandabanan).
  • NJA 1999 s. 385:Fråga huruvida fastighetsägare skäligen utan ersättning bör tåla störningar i form av främst buller och estetisk inverkan på grund av en väg.
  • MÖD 2004:11:Skadestånd enligt miljöskadelagen-----Bolaget yrkade vid fastighetsdomstolen fastställelse av att staten skulle ersätta bolaget för förmögenhetsskada som bestod i att förväntningsvärdet på en viss fastighet beträffande möjlighet till bostadsbebyggelse bortfallit efter det att tillstånd till flygning med JAS-plan tillåtits på Malmens flygplats i Linköping. Talan ogillades. Miljööverdomstolen ( MÖD) fann efter bolagets överklagande att störningarna på grund av flygningar med JAS orsakat att fastighetens marknadsvärde minskat i en omfattning som inte kan sägas ha varit obetydlig. MÖD fann också att dessa störningar måste anses ortsvanliga i Malmslätt (tätorten vid Malmen) och dess omgivningar. MÖD ansåg vidare att toleransgränsen i 1 § tredje stycket miljöskadelagen måste sättas högt bl.a. med hänsyn till verksamhetens mycket stora samhällsnytta och det förhållandet att variationer i flygbullrets omfattning, utbredning och intensitet varit något man haft att räkna med på orten. MÖD konstaterade sedan att någon utredning om storleken på värdeminskningen inte presenterats i målet. Skadans storlek kunde därmed inte tjäna till ledning för bedömningen av om störningen får tolereras. Vid skälighetsprövningen borde enligt MÖD också vägas in att störningen inte påverkar möjligheten att använda fastigheten för jordbruksändamål. På grund av nu angivna skäl och med beaktande av skadans art och av att verksamheten vid Malmens flygfält i hög grad är samhällsnyttig fann MÖD att bolaget inte förmått visa att den skada som bolaget åsamkats på grund av bullerstörningarna inte skäligen får tålas vid en jämförelse med förhållande på orten och i övrigt. MÖD fann slutligen att bolaget inte visat att ersättningsgill skada uppkommit såvitt avsåg bolagets yrkanden om ersättning för förgävesprojektering och framtida arbetsintäkter.

2 §  Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.

Förutsättningar för skadestånd

3 §  Skadestånd utges för skador genom

  1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,
  2. förorening av grundvatten,
  3. ändring av grundvattennivån,
  4. luftförorening,
  5. markförorening,
  6. buller,
  7. skakning, eller
  8. annan liknande störning.

[S2]Första stycket 1--3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).

[S3]En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

  • NJA 2007 s. 663:Strikt ansvar har inte ansetts föreligga för skador som orsakats av en explosion genom brand eller tryckvåg.
  • NJA 1992 s. 896:Ett bolag har genom sprängningsarbete orsakat en spricka i fasadputsen på en byggnad. Eftersom till skadans uppkomst även bidragit att putsen varit i mindre gott skick, har bolaget ansetts skyldigt att ersätta endast hälften av skadan. 1 och 3 §§ miljöskadelagen (1986:225).
  • MÖD 2002:87:Skadestånd enligt miljöskadelagen-----Vid ombyggnadsarbeten skadades en vattenledning och utströmmande vatten och ånga orsakade omfattande skador i en intilliggande lokal. Miljööverdomstolen uttalade inledningsvis att enligt skadeståndsrättsliga grundsatser är miljöskadelagen tillämplig, då skadetillfället inträffade före miljöbalkens ikraftträdande. Domstolen ogillade emellertid anspråk om skadestånd, då störningen inte kunde anses utgöra vare sig luftförorening, markförorening eller annan liknande störning enligt 3 § 1 st. 4, 5 och 8 miljöskadelagen.
  • NJA 1996 s. 634:När gatuarbeten lett till avspärrningsanordningar som försvårat tillträde till en affärslokal har det ansetts föreligga en sådan störning som avses i 3 § 1 st 8 miljöskadelagen (1986:225).

4 §  Skadestånd utges också för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av sprängningsarbete eller av annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

  • NJA 2007 s. 663:Strikt ansvar har inte ansetts föreligga för skador som orsakats av en explosion genom brand eller tryckvåg.

5 §  I andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.

[S2]Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

  • MÖD 2004:33:Skadestånd med anledning av markskred-----En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter – innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet – hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. MÖD fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha handlat vårdslöst och orsakat den skada som var föremål för prövning varvid fastighetsdomstolens domslut fastställdes.

Skadeståndsansvariga

6 §  Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

[S2]Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

7 §  Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har också den som, utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

8 §  Skall två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

[S2]Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Ersättning för framtida skador på egendom

9 §  Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det.

[S2]Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.

10 §  I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tillämpas.

[S2]Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

Inlösen av fastighet

11 §  Medför en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran inlösas av den som bedriver verksamheten.

[S2]I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.

Rättegången i miljöskademål

12 §  Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt denna lag skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.

[S2]Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på annans mark, skall talan dock väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt med ett mål som avses i första eller andra meningen får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.

  • NJA 1994 s. 751:En stiftelse väcker talan enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskadelagen (1986:225) mot två rederibolag och ett hamnbolag med yrkande att bolagen skall dels meddelas vissa förbud och ålägganden om begränsningar med avseende på fartygstrafiken, dels förklaras skyldiga att till stiftelsen utge ersättning för miljöskador som uppkommit för vissa enskilda sakägare. Till stöd härför åberopas avtal, varigenom dessa sakägare förklarat sig till stiftelsen överlåta sina enskilda anspråk. En invändning från bolagens sida att nämnda överlåtelser inte kunnat ske med rättslig verkan har inte ansetts vara att behandla som ett spörsmål angående rättegångshinder utan som en fråga rörande själva saken. Stiftelsen har ansetts till följd av överlåtelserna inträda i överlåtarnas rätt vad avser anspråket på ersättning för miljöskada medan överlåtelserna inte ansetts vara att beakta vid prövningen av stiftelsens talan om förbud och begränsningar i fråga om fartygstrafiken.

13 §  Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan medföra sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.

14 §  I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 § tillämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också i andra mål enligt denna lag.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Miljöskadelag (1986:225)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
  2. Även om ett skadefall har inträffat efter ikraftträdandet skall lagen inte tillämpas, om skadan är en följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.
  3. Har talan som rör en fråga som regleras i lagen väckts före ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna tidpunkt enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Prop. 1985/86:83
Ikraftträder
1986-07-01

Ändring, SFS 1998:811

Omfattning
upph.