MÖD 2004:41

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-02-25 i mål nr M 150-02, se bilaga

KLAGANDE

CS

MOTPART

1. Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ

2. MH

3. SH

SAKEN

Föreläggande enligt miljöbalken

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avslår CSs yrkanden om återförvisning och om ytterligare utredning.

2. Miljööverdomstolen ändrar länsstyrelsens beslut den 19 mars 2002 (dnr 535-1330-02) och miljödomstolens dom endast på följande sätt:

a. Föreläggandets andra stycke skall ha följande lydelse:

Att utloppet från vattensamlingen på fastigheten Örsjö X:X, såvitt avser den del av rörledningen som finns på fastigheten, genom rensning, lagning eller nyanläggning återställs i fungerande skick. Åtgärden torde lämpligen ske på det sätt som föreslagits i Jordbruksverkets utredning, se bilaga.

b. Miljööverdomstolen bestämmer tiden för fullgörande av föreläggandet till senast tre månader från delfående av denna dom.

_________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

CS har yrkat att målet skall återförvisas till miljödomstolen under åberopande av att fel har begåtts under handläggningen. I sak har hon yrkat att länsstyrelsens beslut och miljödomstolens dom skall undanröjas och, i andra hand, att tiden för arbetenas utförande skall förlängas till sex månader från dagen för dom.

Motparterna har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma omständigheter och utredning som i miljödomstolen.

CS har gjort följande tillägg.

Under handläggningen av målet i miljödomstolen fick hon i februari 2003 yttranden från motparterna endast för kännedom. Yttrandena borde ha kommunicerats med henne redan då de kom in till miljödomstolen i november 2001 och hon borde ha beretts tillfälle att yttra sig över dem. Skurups kommun har inte fått del av för den relevanta handlingar ur miljödomstolens akt. Länsstyrelsen har inte företett dokumentation av påstådda klagomål.

Vattensamlingen på hennes fastighet är med största sannolikhet en istida lämning, en s.k. dödisgrop, som har bildats genom att ett stort isblock begravts i morän och sedan smält. Det är en naturlig vattensamling och inte en vattenanläggning uppförd genom vattenverksamhet. Vattensamlingen är belägen under markytan och räknas som grundvatten och inte som vattenområde enligt definitionen i miljöbalken. Reglerna om underhållsskyldighet i 11 kap. 17 § miljöbalken är därför inte tillämpliga.

Översvämningarna år 2001 och 2002 berodde i första hand på det onormalt höga vattenstånd som då rådde i Skåne. En karta från år 1851 visar en samfälld flodgrop som gick från gränsen på hennes fastighet över nuvarande fastigheterna Örsjö X:X, X:X, X:X och X:X. Vid fastighetsreglering år 1995 reglerades äganderätten till flodgropen. Hennes fastighet ingick inte i samfälligheten. Flodgropen är igenlagd men ägarna till den har alltjämt ansvar för vattnets avrinning vid högvattenstånd. – Jordbruksverkets utredning visade att det utgående röret från trekammarbrunnen behövde rensas och att ett dike i den östra gränsen av Örsjö X:X behövde rensas. Det är vidare oklart om det djup på vilket trekammarbrunnen har påkopplats påverkar översvämningarna.

Jordbruksverket har lämnat bl.a. följande synpunkter. Av den utredning som Jordbruksverket tidigare har gjort framgår att det finns en vattenanläggning, rörledning, som avvattnar dammen/dödisgropen. Rörledningen har med stor sannolikhet ersatt det tidigare floddiket. Den har inte riktigt samma sträckning som floddiket, vilket är naturligt med hänsyn till genomförd fastighetsreglering. Huruvida dammen/dödisgropen kan betraktas som en vattenanläggning kräver ytterligare utredning. Rörledningen utgör emellertid en vattenanläggning. Det kan inte uteslutas att den är gemensam för flera fastigheter.

CS har åberopat omfattande skriftlig utredning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen slår inledningsvis fast att det under handläggningen inte har förekommit fel av sådant slag som utgör rättegångsfel. CSs yrkande om återförvisning skall därför avslås.

Med vattenverksamhet avses enligt 11 kap. 2 § 1. miljöbalken uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge. Av 11 kap. 3 § miljöbalken framgår att med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet. I 11 kap. 4 § miljöbalken definieras vattenområde som ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd.

Den vattensamling som finns på CSs fastighet är inte att definiera som grundvatten utan utgör sådant vattenområde som avses i 4 §. Av utredningen framgår emellertid inte att vattensamlingen har tillkommit genom vattenverksamhet och att den därmed är en vattenanläggning. Den rörledning som finns på fastigheten och som går från vattensamlingen är däremot en sådan vattenanläggning för vilken CS som fastighetsägare är underhållsskyldig enligt 11 kap. 17 § första stycket första meningen miljöbalken. Av Jordbruksverkets utredning framgår att utloppet från vattensamlingen har slammat igen och behöver rensas.

Miljööverdomstolen, som inte finner anledning att förordna om ytterligare utredning, konstaterar således att det föreligger lagligt stöd samt fog för att ålägga CS att underhålla rörledningen så att den återställs i fungerande skick. Med hänsyn till den samlade tidsutdräkten i ärendet har det varit påkallat att förena föreläggandet med vite.

Ett vitesföreläggande förutsätter enligt 2 § andra stycket lagen (1985:206) om viten att adressaten har faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Föreläggandet bör mot bakgrund härav förtydligas så att det framgår att underhållsskyldigheten endast avser den del av rörledningen som är belägen inom CSs fastighet. Det finns inte skäl att ändra vitesbeloppets storlek. Tidpunkten då föreläggandet senast skall vara fullgjort skall bestämmas på sätt framgår av domslutet.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Roland Halvorsen, referent, samt hovrättsassessorn Charlotte Håkansson. Enhälligt.

________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

CS

MOTPART

1. Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ

2. MH

3. SH

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 19 mars 2002, dnr 535-1330-02, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande enligt miljöbalken att vidta åtgärder för att förhindra att damm på fastigheten Örsjö x:x inte svämmar över

__________

DOM

Miljödomstolen gör ingen annan ändring av det överklagade beslutet än att den förelagda åtgärden skall vara utförd senast tre månader från dagen för denna dom. Länsstyrelsens beslut står därmed fast.

BAKGRUND

Efter klagomål från ägarna till fastigheterna Örsjö x:x och x:x om missförhållanden med förhöjda vattennivåer i dammen på angränsande fastigheten Örsjö x:x, vilka medfört olägenheter med översvämningar som följd, har Länsstyrelsen i Skåne län i beslut den 19 mars 2002 förelagt CS med stöd av 26 kap.9 och 14 §§ samt 11 kap. 17 §miljöbalken, vid vite om 20 000 kronor, att senast åtta veckor efter delfåendet av beslutet tillse följande:

Att utloppet från dammen på fastigheten Örsjö x:x genom rensning, lagning eller nyanläggning återställs i fungerande skick på ett sådant sätt att dammen inte svämmar över till skada för allmänna eller enskilda intressen. Åtgärden torde lämpligen ske på sätt föreslagits i av CS beställd utredning från Jordbruksverket.

YRKANDE M.M.

CS har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att miljödomstolen ogillar länsstyrelsens föreläggande och undanröjer beslutet. CS har även yrkat att hon dels inte skall behöva genomföra eventuella åtgärder beträffande dammen förrän en fullständig utredning har genomförts som även beaktar rörledningens sträckning utanför hennes fastighet i nordostlig riktning och dels att det klarläggs hur samfälligheten "S:26", d.v.s. den 4 alnar breda flodgropen, ersatts. Det sistnämnda yrkandet innebär enligt CS att det skall redogöras för var eventuell rörledning som ersatt igenlagd flodgrop har sin sträckning, den eventuella rörledningens material, dimension och på vilket djup den befinner sig.

Till stöd för överklagandet har CS anfört i huvudsak följande.

CS anser att vattenverksamhet i miljöbalkens mening inte förekommer på hennes fastighet och att föreläggandet därför saknar saklig grund. Länsstyrelsen har inte lyckats påvisa att det är hon som bär ansvaret för dammens översvämningar. Detta i all synnerhet som hon tidigare påpekat att det inte har bedrivits någon som helst verksamhet i dammen.

Innan åtgärder vidtas på hennes fastighet för att komma till rätta med att dammen svämmar över, måste det klarläggas hur transporten av vattenflödet, som kommer från dammen och som sägs ha förbindelse med Skivarpsån, sker och bör ske över de närmaste grannfastigheterna innan det når Skivarpsån. Vid CSs kontakter våren 2002 med lantmäterierna i Ystad och Malmö, Banverkets södra region i Malmö, Skurups kommun, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Skåne län har hon förgäves försökt få ett klargörande i bl.a. ovanstående frågor.

MH har i egenskap av ägare till fastigheten Örsjö x:x anfört bl.a. följande.

Översvämningen började redan tre år efter det att hon flyttat in i fastigheten. Sedan 1999 har bakgården stått under vatten och hon har kontaktat både CS och Skurups kommun, men ingenting har hänt. Skurups kommun har besiktigat fastigheten Örsjö x:x för ca tre år sedan och konstaterade då att ägaren inte hade åtgärdat sitt utsläpp till Skivarpsån, trots att vattnet i dammen redan då hade stigit avsevärt. Den tidigare arrendatorn på fastigheten Örjsö x:x slutade rensa rören omkring 1990 då denne frånträdde arrendet. Hennes make har varit i kontakt med Banverket om deras ansvar för stoppet i ledningarna. Banverket har besiktigat sina ledningar och säger att från deras sida är det ordentligt och inget stopp från deras sida har uppstått. För ca 1 ½ år sedan ordnade CS att Jordbruksverket besökte fastigheterna och talade om vad hon skulle göra, men fortfarande har inget skett förutom att CS anlitade en grävmaskinist som grävde upp fastigheten och sedan lämnade den med stora vattenhål. Efter höstens och vårens kraftiga regn tillsammans med snösmältningen har dammen svämmat över och kommit in på hennes mark samt förstört infartsvägen till båda husen.

SH har i egenskap av ägare till fastigheten Örsjö x:x anfört bl.a. följande.

Det finns fyra fastigheter med byggnader i området söder om järnvägen: fastigheterna Örsjö x:x (familjen H) och Örsjö x:x gränsar till CSs fastighet mot öster och HF har utarrenderad åkermark på västra och södra sidan om S fastighet. Fram till 1995 hade EÅ, som då ägde en fastighet på norra sidan av järnvägen, också mark söder om järnvägen gränsande till CSs fastighet mot öster. SH köpte den marken av Banverket vid elektrifiering av banan Ystad-Malmö.

Dammen ligger på CSs fastighet och rörsystemet till största delen på andra fastigheter, bl.a. i det markområde som EÅ tidigare ägde. När rören lades ner i marken gjordes det en överenskommelse mellan fastighetsägarna att utloppet skulle rensas av dammägaren två gånger om året. Så gjordes fram till omkring år 1990.

SH köpte sin fastighet 1987. För att kunna bo permanent på fastigheten var det tvunget att lösa avloppsfrågan. Den dåvarande hälsovårdsnämnden inspekterade vilken typ av avlopp som var lämpligt att bygga. Det var i samband med detta som hon upplystes om att det fanns ett välfungerande rörsystem att ansluta sig till. Hälsovårdsnämnden kontrollerade uppgifterna 1987 och hon fick sin ansökan beviljad. Hon har kontrollerat utloppet, vilket leder till Skivarpsbron norr om järnvägen, senast den 2 juli 2002 och det ser ut att fungera alldeles utmärkt. Röröppningen är helt synlig och vattnet från hennes brunnar rinner vidare i ett öppet dike mot Skivarpsån. Vad hon kan förstå är det orimligt att något av avloppsvattnet skulle rinna uppför mot CSs damm och orsaka översvämning. Det går inte heller att skylla på järnvägen. Om något rör hade varit sönder, hade inte hennes avloppsvatten haft fri lejd från söder mot norr under rälsen.

Enligt SH finns det inga obesvarade frågor om grundorsaken till översvämningen. Jordbruksverket har grävt fram rören på flera ställen och man kan konstatera i utredningen att rören är vattenförande från hennes 3-kammarbrunn mot nordost. Däremot är det inget vattenflöde i rören närmast dammen. Det är mycket växtlighet i dammen och ruttna träd som fallit ned i vattnet. Så det är inte konstigt om slam och skräp blockerat avrinningen. Gallret har inte blivit rensat på tolv år.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Skurups kommun har anfört följande. Nämnden gör bedömningen att den troliga orsaken till att den aktuella dammen översvämmas är att utloppsrören närmast dammen fyllts med slam. Enligt den av CS beställda utredningen, utförd av Jordbruksverket, är det ett fungerande vattenflöde i utloppsledningen utanför Sundbergs fastighetsgräns och i förslag till åtgärder skriver man i utredningen att den sannolika orsaken till översvämningarna är att rören närmast dammen är fyllda med slam, vilket hindrar vattnet att rinna bort. Eftersom det är klarlagt att det är ett fungerande vattenflöde i utloppsledningen utanför CSs fastighetsgräns, är det inte troligt att den komplettering av utredningen som föreslås i överklagandet har någon betydelse för problemen med översvämningarna. Om verksamheten kan bedömas vara vattenverksamhet eller inte överlämnar nämnden till domstolen och tillsynsmyndigheten att ta ställning till.