MÖD 2005:45
Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning-----Fråga dels om dubbelbeläggning i häktesceller utgjorde olägenhet för människors hälsa, dels om det skäligen kunde krävas av Kriminalvårdsstyrelsen att upphöra med dubbelbeläggning.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 31 mars 2004 i mål nr M 3135-03, se bilaga A
KLAGANDE
Staten genom Kriminalvårdsstyrelsen, 601 80 Norrköping
MOTPART
Miljönämnden i Trelleborgs kommun, Rådhuset, 231 83 Trelleborg
SAKEN
Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning i häktesceller
___________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Med ändring av miljödomstolens dom förbjuder Miljööverdomstolen staten genom Kriminalvårdsstyrelsen att från och med den 1 januari 2006 förvara mer än en intagen i de utrymmen i häktet i Trelleborg på fastigheten Vallgraven 2 som har en golvyta om ca 7 m2 samt utrymmena 1, 2 och 3 i bilaga B.
Dubbelbeläggning i utrymmena 1, 2 och 3 i bilaga B får dock ske under en tid av högst två dygn om det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning.
Om staten genom Kriminalvårdsstyrelsen skulle anse att dubbelbeläggning härutöver krävs i ett enskilt fall skall detta anmälas till Miljönämnden i Trelleborgs kommun, som då har att besluta om huruvida ytterligare undantag skall medges.
___________________
BAKGRUND
länsstyrelsen
Den 19 mars 2001 förelade Miljönämnden i Trelleborg (miljönämnden) Kriminalvårdsmyndigheten Ystad (KVM) att snarast, dock senast den 31 mars 2001, upphöra med dubbelbeläggning i häktescellerna i häktet i Trelleborg. KVM överklagade miljönämndens beslut till länsstyrelsen, som biföll överklagandet och upphävde miljönämndens beslut. Miljönämnden överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen, som förbjöd KVM att från och med den 1 januari 2006 vidta dubbelbeläggning i häktescellerna i häktet i Trelleborg. Sedan KVM överklagat och Miljööverdomstolen meddelat prövningstillstånd har Kriminalvårdsstyrelsen yttrat sig i målet och därvid bland annat anfört att nyttjanderättsinnehavare till de i målet aktuella lokalerna är staten genom Kriminalvårdsstyrelsen, att ett eventuellt förbud skall riktas mot staten genom Kriminalvårdsstyrelsen, att det är Kriminalvårdsstyrelsen som företräder staten vid domstol samt att Kriminalvårdsstyrelsen, med vissa förtydliganden, ansluter sig till de yrkanden som framställts av KVM.
YRKANDEN M M I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Staten genom Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) har - såsom det får förstås - i första rummet yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens dom. I andra rummet har yrkats att tidpunkten för förbudet flyttas fram till den 1 januari 2008. I sista rummet har yrkats att Miljööverdomstolen skall undanröja miljödomstolens dom och återförvisa målet till miljönämnden för ny prövning.
Miljönämnden har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken tagit målet till avgörande utan huvudförhandling.
UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som åberopats vid miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden.
KVS
Det görs i första hand gällande att den dubbelbeläggning som förekommer inte utgör olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening. I andra hand hävdas att det inte skäligen kan krävas att dubbelbeläggningen helt upphör, i vart fall inte redan från den tidpunkt som anges i miljödomstolens dom. Miljödomstolens bedömning har skett utifrån felaktiga uppgifter om golvyta och luftflöde i de celler som används för dubbelbeläggning.
Beträffande planerad platsutbyggnad räknar KVS med att under perioden 2005 - 2008 behöva tillföra häktes- och anstaltsorganisationen ytterligare drygt 1 800 platser över hela landet. I Malmöområdet räknar KVS med att uppföra en ny anstalt som kan vara i drift år 2008 med ca 200 - 300 platser som efter behov skall kunna omvandlas till platser för häktade. Vidare planeras en utbyggnad av Fosieanstalten med 25 anstaltsplatser. Under våren 2005 avser KVS att som en akut åtgärd inrätta 500 platser fördelade över landet. En nödvändig förutsättning för att KVS skall kunna genomföra det planerade utbyggnadsprogrammet är att finansieringsfrågan löses, vilket ännu inte skett. För att hantera det ökade antalet klienter i avvaktan på platsutbyggnaden tillämpas på vissa håll - där förutsättningar för detta anses föreligga - dubbelbeläggning av celler.
När det gäller cellernas golvyta sker sedan två år tillbaka inte någon dubbelbeläggning i de celler som har en golvyta om 7 m2 utan endast i fyra specifika utrymmen. Ett av dessa utrymmen, uppehållsrummet för transportfall, har en golvyta om ca 15 - 16 m2. Övriga tre utrymmen, ett tidigare sjukrum med tillhörande toalett samt två tidigare kvinnoceller med tillhörande toalett och dusch, har vardera en sammanlagd golvyta om ca 10 m2. Av socialstyrelsens handbok om Hälsoskydd vid tillfälligt boende framgår att en standard för golvyta i häktesceller saknas. Som jämförelse framgår dock att den rekommenderade standarden vid vandrarhemsboende är 8 m2 för två personer i våningssäng och 13 m2 för tre personer i en våningssäng och en enkelsäng. Cellernas yta utgör inte olägenhet för människors hälsa. Beträffande ventilation anser KVS att det är missvisande att utgå från Socialstyrelsens allmänna råd om tillsyn enligt miljöbalken - ventilation (SOSFS 1999:25), eftersom riktvärdena avser bostäder. Dessutom har den aktuella fastighetens ventilationsanläggning gjorts om någon gång under 2001 eller 2002, varvid luftflödet kontrollerades. I de två kvinnocellerna inklusive toalett och dusch uppmättes till- respektive frånluft till 13 respektive 16 liter/sekund, i sjukrummet inklusive toalett till 12 respektive 17 liter/sekund och i uppehållsrummet för transportfall till 13 respektive 18 liter/sekund. Vid senare utförda stickprov i cellerna med en golvyta om 7 m2 uppmättes luftflödet till 14 liter/sekund. Ventilationen är tillräcklig för att två personer skall kunna vistas i de aktuella utrymmena. Vad gäller passiv rökning placeras inte ickerökare med rökare. Dubbelplacerade medges tid utanför cellen under dagtid kl. 9.00 - 16.00. Socialstyrelsen har grundat sitt yttrande på felaktiga uppgifter om cellernas storlek. Sammanfattningsvis utgör den dubbelbeläggning som förekommer vid häktet i Trelleborg inte någon olägenhet för människors hälsa i den mening som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken.
Om Miljööverdomstolen skulle finna att den dubbelbeläggning som förekommer utgör olägenhet för människors hälsa anser KVS att det inte skäligen kan krävas att dubbelbeläggningen helt upphör, i vart fall inte före den 1 januari 2008. Vad som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa måste ses i ett större nationellt perspektiv som möjliggör ett effektivt utnyttjande av statens resurser. Kriminalvårdens plan för platsutbyggnaden bygger på ett sådant perspektiv och bör därför beaktas.
Miljönämnden
De uppgifter KVS hänvisat till om att 8 m2 är tillräckligt som rumsstorlek för två personer i våningssäng i ett vandrarhem saknar bäring i detta mål eftersom det i häktet inte är fråga om en våningssäng utan om en enkelsäng samt en madrass som läggs direkt på golvet. Det skall vidare noteras att den rumsvolym som KVS uppger omfattar i förekommande fall både cellen och toalett- respektive duschutrymmen. Tillgänglig rumsarea är alltså mindre än vad KVS uppgett.
Miljönämnden ser med tillfredsställelse på att KVS vidtagit ventilationsåtgärder i häktet för att undanröja delar av de olägenheter för människors hälsa som miljönämnden framfört. Miljönämnden anser dock inte att de åtgärder som KVS vidtagit undanröjer de olägenheter som ligger till grund för föreläggandet mot dubbelbeläggning. Föreläggandet bör kvarstå eftersom cellerna fortfarande bedöms vara för små för två personer.
Socialstyrelsen har yttrat sig i målet och anfört bland annat följande. Begreppet psykisk immission bör kunna tillämpas även på den oro som människor kan känna då man ofrivilligt stängs in med en annan och kanske främmande människa i ett litet rum. Socialstyrelsen har i denna del inhämtat yttrande från universitetslektor Terry Hartig. Vidare medför trångboddhet ökad risk för spridning av smitta. Sammanfattningsvis är enligt Socialstyrelsens mening trångboddheten, den bristfälliga ventilationen och den ofrivilliga exponeringen för passiv rökning var för sig att anse som olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall, enligt 9 kap. 9 § miljöbalken, brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Enligt bestämmelsens andra stycke skall ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Som Kriminalvårdsstyrelsen anfört är det staten genom Kriminalvårdsstyrelsen som, i egenskap av nyttjanderättshavare till aktuell fastighet, är skyldig att vidta de åtgärder som kan krävas. Det är även Kriminalvårdsstyrelsen som företräder staten inför domstol.
De nya uppgifter som KVS lämnat i Miljööverdomstolen - att dubbelbeläggning vid häktet i Trelleborg endast sker i vissa utrymmen (1, 2, 3 och 4 i bilaga B), vilka har golvytor om 10 respektive 15 - 16 m2, att ventilationen på visst sätt åtgärdats samt att ickerökare inte placeras tillsammans med rökare - har inte bestritts av miljönämnden eller på annat sätt vederlagts och läggs därför till grund för Miljööverdomstolens bedömning. Mot bakgrund härav samt då ventilationen numera uppfyller de riktvärden som anges i Socialstyrelsens allmänna råd om tillsyn enligt miljöbalken - ventilation (SOSFS 1999:25) finner Miljööverdomstolen det utrett att den dubbelbeläggning som förekommer vid häktet i Trelleborg inte utgör olägenhet för människors hälsa med avseende på ventilationen.
Med hänsyn till att ickerökare och rökare numera, enligt vad KVS uppgett, inte placeras tillsammans föreligger inte någon risk för hälsoproblem till följd av ofrivillig passiv rökning.
Vad gäller frågan om de aktuella utrymmenas golvytor kan anses vara så begränsade att de utgör olägenhet för människors hälsa i psykiskt hänseende genom s.k. psykiska immissioner gör Miljööverdomstolen följande överväganden.
Av 3 § lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. (behandlingslagen) framgår att mer än en häktad får förvaras i samma rum, om det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning.
Vid sidan av denna lag finns också bestämmelser i kungörelsen (1958:215) med vissa föreskrifter om häkten och polisarrester. Av 2 § framgår att golvytan i en cell skall vara minst 6 m2. Kungörelsen anger inte någon minsta golvyta för en häktescell med två intagna.
Mot bakgrund av anförda bestämmelser och vad Socialstyrelsen anfört om psykisk inverkan av att placera mer än en person i ett trångt utrymme finner Miljööverdomstolen att dubbelbeläggning i ett utrymme med en rumsarea om 7 m2 får anses utgöra en olägenhet för människors hälsa. Med rumsarea avser Miljööverdomstolen golvyta som kan möbleras och användas som ett normalt rum.
Utrymmet om 15 - 16 m2 (4 i bilaga B) utgörs, såvitt framgår av handlingarna, i sin helhet av rumsarea. Dubbelbeläggning i detta utrymme kan inte anses utgöra någon olägenhet för människors hälsa.
Av handlingarna framgår emellertid att golvytan beträffande tre av de utrymmen i vilka dubbelbeläggning sker (1, 2 och 3 i bilaga B) inte endast består av rumsarea. I dessa utrymmen består golvytan, vilken uppgår till ca 10 m2, även av toalett och, beträffande de tidigare kvinnocellerna, dusch. Miljööverdomstolen finner att skillnad bör göras mellan golvyta och rumsarea och att det främst är rumsarean som bestämmer om utrymmet är tillräckligt stort. Dubbelbeläggning i ett utrymme med viss begränsad rumsarea torde dock upplevas som något mindre störande för de intagna om det tillkommer ytterligare golvyta, även om det är fråga om till exempel duschutrymmen. Sammantaget finner emellertid Miljööverdomstolen att dubbelbeläggning i de tre ifrågavarande utrymmena får anses utgöra en olägenhet för människors hälsa.
Frågan Miljööverdomstolen sedan har att ta ställning till är om de konstaterade olägenheterna är av sådan beskaffenhet att det - även med beaktande av det nämnda stadgandet i 3 § behandlingslagen - skäligen kan krävas av KVS att upphöra med dubbelbeläggning i aktuella utrymmen. Miljööverdomstolen gör därvid följande överväganden.
KVS kan enligt 9 kap. 9 § miljöbalken åläggas att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Bestämmelsen skall ses i ljuset av den allmänna bestämmelsen i 2 kap. 7 § miljöbalken, vilken stadgar att de försiktighetsmått, begränsningar i verksamheten m.m. en verksamhetsutövare måste tåla till skydd för människors hälsa endast gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken - en kommentar, del I, s. 9:29).
Miljööverdomstolen vill generellt framhålla följande. En statlig myndighet kan - lika lite som vilken verksamhetsutövare som helst - inte underlåta att uppfylla miljöbalkens krav, endast med en allmän hänvisning till brist på resurser eller till att fallet som är föremål för prövning utgör en del av en nationell situation som skulle kräva en övergripande lösning för ett mer effektivt utnyttjande av statens resurser. Däremot kan sådana omständigheter vara relevanta vid bedömningen av inom vilken tid kraven skall vara uppfyllda. De kan således ha betydelse för tidsaspekten men inte för kravnivån.
Miljööverdomstolen finner att dubbelbeläggning i såväl de av häktets celler som har en golvyta om 7 m2 som de tre utrymmen med golvytor om ca 10 m2, i vilka dubbelbeläggning enligt KVS uppgifter förekommer, innebär olägenheter för människors hälsa av sådan beskaffenhet att ett förbud är motiverat.
Miljööverdomstolen har förståelse för att KVS kan vara nödgad att tillgripa dubbelbeläggning i extremsituationer som kan uppkomma vid exempelvis massgripanden i samband med upplopp eller liknande. Ett förbud bör därför medge undantag då dubbelbeläggning är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning, men endast under en kortare tid. Är situationen sådan att det härutöver krävs dubbelbeläggning får KVS anmäla saken till miljönämnden som då har att överväga om det finns skäl att - på det sätt miljönämnden finner lämpligt - medge ytterligare undantag.
Miljööverdomstolen finner, med hänsyn till den möjlighet förbudet medger att undantagsvis tillgripa dubbelbeläggning, att skäl saknas att flytta fram tiden för förbud.
De nya omständigheter som framkommit här är inte av sådan beskaffenhet att målet bör återförvisas till miljönämnden.
Mot bakgrund av det anförda skall miljödomstolens dom ändras på så sätt som framgår av domslutet.
Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg samt tf. hovrättsassessorn Per Lindblom, referent. Enhälligt.
__________________________
BILAGA A
VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
Miljönämnden i Trelleborgs kommun, Rådhuset, 231 83 TRELLEBORG
MOTPART
Kriminalvårdsmyndigheten Ystad, Box 267, 271 25 YSTAD
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsens i Skåne län beslut den 12 augusti 2003, dnr 505-26829-01, se bilaga 1
SAKEN
Föreläggande att upphöra med dubbelbeläggning i häktesceller
__________
DOMSLUT
Miljödomstolen förbjuder Kriminalvårdsstyrelsen Ystad att från och med den 1 januari 2006 vidta dubbelbeläggning i häktescellerna i häktet i Trelleborg på fastigheten Vallgraven 2.
BAKGRUND
Den 19 mars 2001 förelade Miljönämnden Kriminalvårdsmyndigheten Ystad att snarast, dock senast den 31 mars 2001, upphöra med dubbelbeläggning i häktescellerna i häktet i Trelleborg på fastigheten Vallgraven 2. Kriminalvårdsmyndigheten Ystad (nedan kallad KVM) överklagade Miljönämndens beslut till länsstyrelsen, som biföll överklagandet och upphävde nämndens beslut. Miljönämnden har överklagat länsstyrelsens beslut till miljödomstolen.
YRKANDEN M.M.
Miljönämnden har yrkat att miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och fastställer nämndens beslut. Miljönämnden har anfört bl.a. följande. Överbeläggningen i häkteslokalerna är att betrakta som olägenhet för människors hälsa på grund av cellernas ringa yta, otillräckliga ventilation och att människor utsätts för passiv rökning. Kravet i 3 § lagen om behandling av häktade på att endast en häktad får förvaras i varje rum om det inte är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan anledning innebär att dubbelbeläggning endast får förekomma undantagsvis, vilket Justitieombudsmannen poängterat (Beslut den 10 april 2001, dnr 4358-2000). Den permanenta bristen på häktesplatser har gjort att situationen med flera häktade i samma rum är en regelmässig hantering istället för en undantagsåtgärd, som var avsett. En tillämpning av miljöbalkens försiktighetsprincip och skälighetsregel leder enligt Miljönämnden till följande bedömningar. Trots Kriminalvårdsstyrelsens ambitioner att utöka antalet häktesplatser kommer antagligen antalet att förbli otillräckligt under lång tid, till att börja med fram till år 2006. Dubbelbeläggning kommer alltså att vara regel och inte undantag, varför häkteslagens krav inte följs. De åtgärder som Kriminalvårdsstyrelsen planerar är inte tillräckliga. Även om Kriminalvårdsstyrelsen utökar antalet platser är cellerna i Trelleborg för små för två personer.
KVM har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och anfört bl.a. följande. Kriminalvårdens häkten har idag en påtagligt högre beläggning än tidigare. Beläggningen är otillfredsställande hög. Utöver att skapa tillfälliga häktesplatser i polisens arrester måste, som en yttersta åtgärd, dubbelbeläggning vidtas. När detta tillgrips har alla andra möjliga åtgärder vidtagits. Kriminalvården har ingen som helst möjlighet att påverka flödet av häktade. Prognoser om det framtida flödet är mycket svåra att göra. Kriminalvårdens planering av platsutbyggnad omfattar nu perioden till och med år 2007. Under denna period kommer antalet häktesplatser utökas med 220, om regeringen ger de ekonomiska förutsättningarna. Under utbyggnadsperioden kommer dubbelbeläggning att förekomma, även om all planerad utbyggnad kommer att ske. Det kan alltså aldrig garanteras att häktena inte kan tvingas att, till och från, ta emot fler häktade än vad antalet platser medger. För att motverka dubbelbeläggning tillgrips transporter till andra häkten i södra Sverige som en första åtgärd. I andra hand beläggs besöksrum och andra möjliga utrymmen på häktena. Först när dessa åtgärder inte är möjliga tillgrips, som en yttersta och även för KVM oönskad åtgärd, dubbelbeläggning. Häktespersonalen tar möjliga hänsyn vid valet av vilka intagna som skall omfattas av dubbelbeläggning. Häktade med åklagarrestriktioner omfattas aldrig. Ickerökare placeras endast undantagsvis tillsammans med rökare.
Miljönämnden har i yttrande vidhållit sin inställning i målet.
DOMSKÄL
Inledningsvis bör påpekas att Miljönämnden förelagt KVM att upphöra med dubbelbeläggning, vilket är detsamma som ett förbud mot dubbelbeläggning. Att fastställa miljönämndens beslut innebär således att förbjuda dubbelbeläggning.
Enligt 9 kap. 9 § miljöbalken skall lokaler för allmänna ändamål brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall enligt bestämmelsen vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Olägenhet för människors hälsa definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken som störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
I 1 kap. 3 § första stycket miljöbalken anges att i fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.
I 3 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. anges bl.a. att mer än en häktad får förvaras i samma rum om det är synnerligen påkallat av utrymmes-skäl eller annan särskild anledning. I kungörelsen (1958:215) med vissa föreskrifter om häkten och polisarrester anges vissa krav på utformningen av häkteslokaler. I 2 § andra stycket anges att golvytan skall vara minst 6 kvadratmeter, rummets kubikinnehåll minst 15 kubikmeter och rumshöjden minst 2,40 meter. I 5 § anges även att rummen skall luftas. Kungörelsen innehåller inga bestämmelser med särskilda krav på häkteslokalerna vid dubbelbeläggning.
Av miljöbalkens allmänna hänsynsregler är 2 kap. 3 § (försiktighetsprincipen) och 2 kap. 7 § (skälighetsregeln) tillämpliga i detta mål. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken gäller dessa krav på hänsyn i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Enligt bestämmelsen skall vid denna bedömning särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.
Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av denna skall följas.
I miljöbalkens förarbeten anges följande om definitionen av olägenhet för människors hälsa. En störning bör vara av någon betydenhet och inte av helt tillfällig natur samt kunna vara skadlig i antingen fysiskt eller psykiskt hänseende på en människas hälsotillstånd. I enlighet med den praxis som har utvecklats enligt hälsoskyddslagen omfattas även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad, t.ex. buller lukt och termiskt inomhusklimat. - - - Med störningar som påverkar välbefinnandet avses störningar som inte är av sådan karaktär att de kan visas vara direkt hälsoskadliga men som ändå påtagligt inverkar på människors psykiska välbefinnande (prop. 1997/98:45 del 2 s. 109).
Om den särskilda bestämmelsen om hälsoskydd i 9 kap. 9 § miljöbalken anges följande i kommentar till miljöbalken. Av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken är särskilt 3 och 7 §§ av intresse i detta sammanhang. Bestämmelsen i 9 kap. 9 § är att se som en särskild hänsynsregel som kompletterar de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. Den riktar in sig på användning av byggnader som är upplåtna för allmänna ändamål. De åtgärder som en ägare eller nyttjanderättshavare kan vara skyldiga att vidta kan syfta till att förebygga att en olägenhet uppkommer men också till att undanröja en redan uppkommen olägenhet (Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken. En kommentar. Del 1, 9:27 f).
Miljödomstolen gör följande bedömning.
De omständigheter som av Miljönämnden åberopats till stöd för att dubbelbeläggning av häktesceller innebär olägenhet för människors hälsa är att golvytan för varje intagen blir för liten, att ventilationssystemen inte har tillräcklig kapacitet och att det i vissa fall blir aktuellt att placera ickerökare tillsammans med rökare.
Socialstyrelsen har i allmänna råd om tillsyn enligt miljöbalken avseende ventilation (SOSFS 1999:25 s. 1 f) angett att följande riktvärden bör vara vägledande vid bedömningen av om det råder bristande luftkvalitet i bostäder och lokaler för allmänna ändamål. I bostäder bör det specifika luftflödet (luftomsättningen) inte understiga 0,5 rumsvolymer per timme (rv/h). Uteluftsflödet bör inte understiga 0,35 liter uteluft per sekund per kvadratmeter golvarea (l/s per m2) eller 4 l/s per person. Som riktlinjer för bedömningen om olägenhet för människors hälsa föreligger anges att det är betydelsefullt för lokaler för allmänna ändamål att hänsyn tas till antalet personer som vistas i lokalen, användningssättet, vistelsens längd, vädringsmöjligheter och rutinerna för vädring.
Det bör noteras att de specifika riktvärden som angetts gäller bostäder. För vissa lokaler för allmänna ändamål, såsom skolor, anges specifika riktvärden men för häkteslokaler eller liknande finns inte sådana värden angivna. Av en utredning som Miljönämnden företagit framgår att enligt skyddsombud vid häktet är den genomsnittliga häktestiden i Trelleborg cirka en månad. Denna genomsnittliga vistelsetid är enligt miljödomstolens mening tillräckligt lång för att det ska anses befogat att ta riktvärdena för bostäder till ledning vid bedömningen.
Cellerna i Trelleborgshäktet har en golvyta på 7 m2 och en takhöjd på 2,5 m, vilket ger en volym om 17,5 m3. Fastighetsägaren har uppgett att ventilationen är 5 - 20 liter per minut per kvadratmeter, d.v.s. 35 - 140 liter per minut per cell. Skäl saknas att ifrågasätta dessa uppgifter. De riktvärden Socialstyrelsen angett motsvarar ett krav på 146 liter per minut för en häktescell i Trelleborg vad gäller luftomsättning och 147 liter per minut vad gäller flöde av uteluft i förhållande till yta. Vid dubbelbeläggning blir kravet enligt riktvärdena 240 liter per minut.
Ventilationen i cellerna blir således så bristfällig att olägenhet för människors hälsa uppstår när dubbelbeläggning vidtas.
Krav på minsta storlek för häkteslokal anges i 1958 års kungörelse, citerad ovan. Miljödomstolen instämmer inte i Miljönämndens uppfattning att Socialstyrelsens allmänna råd för hotell, pensionat och fritidsbostäder m.m. (SOSFS 1983:15 och 1983:17) kan tjäna till ledning för bedömning av om häktesceller är så små att det uppstår olägenhet för människors hälsa vid dubbelbeläggning. Miljödomstolen anser emellertid att eftersom häktescellerna är så små måste en olägenhet för människors hälsa anses uppstå vid dubbelbeläggning enligt definitionsregeln i 9 kap. 3 § miljöbalken. Likaså måste denna regel anses innefatta fall när en ickerökare konsekvent blir utsatt för tobaksrök.
När dubbelbeläggning vidtas innebär det således att olägenheter för människors hälsa uppstår. Frågan blir därmed om det är motiverat med ett förbud mot dubbelbeläggning, d.v.s. om det skäligen kan krävas att KVM upphör med att placera två intagna i samma cell.
I remissyttrande av Kriminalvårdsstyrelsen avgett till länsstyrelsen anges att de senaste årens mycket kraftiga beläggningsökning inom kriminalvården har inneburit synnerligen stora påfrestningar på organisationen. Vidare anges att Kriminalvårdsstyrelsen planerar för en nettoutökning av antalet slutna anstalts- och häktesplatser med sammanlagt närmare 1 000 platser för perioden 2003 - 2006. Prognoser för volymutveckling får enligt Kriminalvårdsstyrelsen ofta bygga på relativt lösa antaganden beträffande myndigheters agerande när det gäller tvångsmässiga ingripanden gentemot enskilda. Kriminalvårdsstyrelsen anger även att eftersom kriminalvården inte kan lämna över sina uppgifter till någon annan aktör måste akuta och högst tillfälliga lösningar tillgripas, där dubbelbeläggning beklagligtvis i vissa fall är det enda alternativet som står till buds. Som anges ovan har KVM uppgett att utbyggnaden numera beräknas fortgå fram till och med år 2007.
Av vad Kriminalvårdstyrelsen angett bör enligt miljödomstolens mening dras slutsatsen att det finns skäl att anta att problematiken med dubbelbeläggning till stora delar är övergående eftersom en utbyggnad av det totala antalet häktes- och anstaltsplatser i landet pågår. Att nu omedelbart utöka antalet häktesplatser i Trelleborg skulle innebära att nya byggnader omedelbart fick inköpas eller hyras för att omvandlas till häkteslokaler. Det får förmodas att även personalstyrkan då måste utökas. Sådana förändringar skulle kräva att medel tillskjuts i mycket stor omfattning. Att följa det föreläggande Miljönämnden beslutade om, d.v.s. att omedelbart upphöra med dubbelbeläggning, är alltså förenat med mycket stora kostnader. Vid en avvägning mellan nyttan av ett förbud jämfört med kostnaderna för ett förbud finner miljödomstolen därför att det inte skäligen kan krävas att KVM omedelbart eller inom kort tid helt upphör med att placera två intagna i samma cell. Med hänsyn till att dubbelbeläggning innebär olägenhet för människors hälsa anser dock miljödomstolen att det är motiverat med ett förbud. Förbudet skall, med hänsyn till vad som tidigare sagts, träda i kraft den 1 januari 2006.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)
Överklagande, som ställs till Svea hovrätt, miljööverdomstolen, skall ges in till
Växjö tingsrätt, miljödomstolen, senast den 21 april 2004.
Marianne Nilsson Magnus Björkhem
I avgörandet har deltagit rådmannen Marianne Nilsson, ordförande, och miljörådet
Magnus Björkhem. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.