MÖD 2006:16

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd.9, miljödomstolen, dom den 11 januari 2005 i mål nr M 536-03, se bilaga

KLAGANDE

JP

Ombud: Förbundsjuristen LE

MOTPART

Länsstyrelsen i Västmanlands län

721 86 Västerås

SAKEN

Dispens från biotopskydd

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

JP har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom beviljar dispens från biotopskyddet enligt den gjorda ansökan.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har bestritt bifall till överklagandet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat vad de tidigare anfört i målet samt därutöver tillagt följande.

JP

Han brukar den öppna marken på fastigheterna XX 1:3 och XY 1:3 om totalt av cirka 44 ha. Därtill äger han cirka 40 ha skogsmark. Brukningsenheterna i trakten är av mindre storlek, består ofta av flera skiften och drivs som familjejordbruk. Animalieproduktionen har försvunnit i stort sett. JP förvärvade fastigheten för cirka 4 år sedan och håller på att bygga upp en produktion bestående av spannmåls- och vallodling, som skall kompletteras med djurhållning. För att minska maskinkostnaderna samutnyttjas maskiner med flera andra lantbrukare i trakten. Detta innebär att större och rationellare maskiner kan anskaffas, vilket ger lägre driftskostnader. För att kunna använda de större maskinerna rationellt måste arronderingen vara lämplig för maskinerna. En bra arrondering medför att antalet körningar minskar, vilket är till förmån för miljön.

Målet gäller en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. JP vill för att kunna bruka vissa skiften lägga igen cirka 400 m diken. Som framgår av ingiven karta, där de aktuella dikena markerats med nr 1 - 4, skulle en kulvertering av dikena förbättra brukningsförhållandena inom skiftena högst påtagligt. Skiftena på ömse sidor om dikena är så pass små att de inte kan brukas med moderna maskiner, varför risken är uppenbar att skiftena kommer att skogsplanteras. Mot detta skall vägas det allmänna intresset att dikena behålls öppna. När man ser närmare på de olika dikena i ansökan kan konstateras att det endast rör sig om igenläggning av en sträcka av cirka 100 m inom respektive dike. En avvägning mellan de olika intressena i målet, med beaktande av den s.k. proportionalitetsprincipen, måste utfalla till JPs favör.

Miljödomsstolen har i domen inte redovisat att remissmyndigheter poängterat vikten av ett fortsatt jordbruk som förutsättning för ett öppet odlingslandskap. Såväl Naturvårdsverket som kommunens bygg- och miljönämnd har i sina yttranden starkt betonat detta, något som inte noterats av miljödomstolen.

Vidare noteras att någon särskiljning mellan de olika dikena inte skett från varken länsstyrelsens eller miljödomstolens sida. Biotopskyddet kan inte vara lika starkt för alla dikena utan en bedömning måste ske av skyddsbehovet för varje enskilt dike. Som exempel kan nämnas att behovet av skydd för dikesavsnittet 3 och 4 näppeligen inte kan vara lika starkt som för avsnitten 1 och 2.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen vill påpeka att JP skriver att målet gäller fyra stycken diken. Länsstyrelsen har i sitt beslut funnit att ett av dikena (nr 4 på till beslutet bifogad karta) inte omfattas av biotopskyddsbestämmelserna och ingår således inte i länsstyrelsens prövning.

När det gäller avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen skall samtliga allmänna och enskilda intressen vägas. Det gäller även intresset av t.ex. ett rationellt och kostnadseffektivt jordbruk ställt mot naturvårdsintresset. Emellertid finns i 31 kap. 4 § första stycket punkt 3 miljöbalken en möjlighet för fastighetsägare att om pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten få ersättning för den skada de härigenom lider. Detta innebär att fastighetsägare som lidit ekonomisk skada till följd av att han på grund av förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken inte på ett rationellt sätt kan utnyttja marken är berättigad till ersättning av staten i de fall pågående markanvändning avsevärt försvåras. Lagstiftarens avsikt torde vara att intresset av biotopskydd inte skall vägas mot intresset av rationellt jordbruk, utan det enskilda intresset av att på ett effektivt sätt bedriva jordbruk skall beaktas genom möjligheten till ersättning. Av det följer att det förhållandet att jordbruket kan bedrivas mera rationellt om arbetsföretaget får utföras inte utgör sådana särskilda skäl som anges i 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken.

Biotopskyddet kom till på grund av att jordbrukets rationaliseringar gjort att vissa småbiotoper blivit mer sällsynta i jordbrukslandskapet. Att då anse att rationaliseringar är ett särskilt skäl leder ju till att i princip biotopskyddet inte har någon funktion.

När det gäller JPs notering att ingen särskiljning mellan de olika dikena har gjorts så ställer sig länsstyrelsen frågande till det. Biotopskyddet är generellt. Härigenom skiljer sig biotopskyddet från andra naturskyddsformer t.ex. naturreservat där ett selektivt förfarande tillämpas. Avsikten med biotopskyddet är att skydda samtliga förekommande biotoper av ett visst slag och inte endast trygga att ett tillräckligt antal biotoper av ett hotat slag finns kvar.

JP

Länsstyrelsen har fört in ett resonemang att dispens för igenläggning av diken för att få rationella enheter aldrig kan utgöra ”särskilda skäl” för beviljande av dispens. JP kan definitivt inte dela denna uppfattning. Skulle det förhålla sig så skulle dispensmöjligheten 7 kap. 11 § miljöbalken inte finnas. Gången är i stället att man först prövar om dispens kan beviljas och därefter huruvida ersättning skall utgå för påverkan på pågående markanvändning.

JPs ansökan om dispens omfattar ca 400 m öppna diken av de totalt ca 8 km diken som finns inom hans fastigheter, dvs. ca 5 %. JP menar att det råder ett missförhållande mellan det allmänna intresset av att bevara samtliga diken öppna och de olägenheter i form av försvårad brukning m.m. som belastar honom. Särskilda skäl föreligger således för beviljande av den sökta dispensen.

YTTRANDE M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Jordbruksverket

Enligt vad Jordbruksverket erfarit består jordbruksdriften på den berörda brukningsenheten av ca 45 ha blandad växtodling med spannmål och vall. Jordbruket är av sådan omfattning att det kan karaktäriseras som ett deltidsjordbruk.

För de berörda fälten skulle en rörläggning förbättra den ekonomiska situationen. För hela brukningsenheten skulle dock en sådan förbättring inte ha någon avgörande effekt på förutsättningarna att bedriva jordbruket rationellt.

JP

Jordbruksverket delar JPs uppfattning att en igenläggning av de tre dikena skulle förbättra den ekonomiska situationen. Logiken i Jordbruksverkets påstående att denna förbättring inte skulle ha någon betydelse för att driva jordbruket rationellt är dock svår att förstå.

JP har utifrån gällande regler valt ut diken där brukningshindren med de befintliga dikena är sådana att förbättringen skulle bli särskilt påtaglig och där igenläggningen endast skulle avse kortare dikessträckor. Han menar att brukningsförbättringen måste bedömas för varje skifte och inte för hela brukningsenheten. JP menar således att de brukningsförbättringar som skulle tillskapas genom de sökta åtgärderna skulle vara till stor nytta för hela hans verksamhet genom att han kan använda större och rationellare maskiner över all åkermark och att antalet körningar minskar.

JP har låtit göra en beräkning av vad en igenläggning av de tre dikena skulle medföra ekonomiskt genom att använda den återmarksnorm som används bl.a. då jordbruksmark blir genomkorsad av vägar. Utifrån dessa beräkningar skulle ersättningen, eller i det här fallet vinsten, bli i storleksordningen 200 000 kr.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Som framgår av länsstyrelsens beslut utgör de tre öppna diken som markerats med 1, 2 och 3 på den till beslutet fogade kartan biotopskyddsområde enligt 7 kap 11 § första stycket miljöbalken och 5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. JPs yrkande om dispens prövas således endast i fråga om dessa tre diken.

Enligt 7 kap. 25 § miljöbalken skall vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel hänsyn tas även till enskilda intressen. Vidare får en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på en skyddsbestämmelse i kapitlet därför inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.

Enligt JP skulle en kulvertering av dikena förbättra brukningsförhållandena inom skiftena högst avsevärt. Då igenläggningen endast avser ca 100 meter inom respektive dike menar han att en avvägning mellan de olika intressena i målet måste utfalla till hans favör.

Enligt Miljööverdomstolen är det särskilt, med hänsyn till den rätt för fastighetsägare att erhålla ersättning som finns enligt 31 kap.miljöbalken, uppenbart att ifrågavarande biotopskydd inte länder JP till sådan nackdel att det skulle kunna motivera den begärda dispensen. (Jfr rättsfallet RÅ 1997 ref. s. 59).

Öppna diken utgör en av flera biotoper som genom regeringens generella föreskrift i 5 § nyssnämnda förordning skyddas som småvatten och våtmarker i jordbrukslandskapet. Syftet med skyddet är att för framtiden bevara växt- och djurliv i denna biotop genom att förhindra igenläggning eller andra åtgärder som kan skada denna miljö. Just den generella skyddsformen angavs i förarbetena till lagstiftningsärendet om miljöbalken som skäl för att kunna medge dispens för ”vissa oförutsedda situationer” (prop.1997/98:45, del 1, s. 314 n). Möjligheten till mer rationell jordbruksdrift kan enligt Miljööverdomstolen inte anses ha varit oförutsedd vid skyddets införande. Enbart denna möjlighet kan inte anses utgöra sådana särskilda skäl som kan medföra dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken. Att i detta fall ge dispens skulle enligt Miljööverdomstolen för övrigt stå i strid med bestämmelsen i 26 § i samma kapitel.

På grund av nu anförda skäl skall JPs överklagande avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Marinette Andersson och f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

___________________________

BILAGA

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

JP

Ombud: Förbundsjurist LE

MOTPART

Länsstyrelsen i Västmanlands län

721 86 Västerås

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut den 25 september 2003, dnr 521-2439-03, se domsbilaga 1

SAKEN

Dispens från biotopskydd på fastigheterna X 1:2, 1:3 och 1:4 i Sala kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

JP har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att miljödomstolen skall undanröja beslutet och bevilja dispens från biotopskyddet. Som grund för yrkandet har han anfört bl.a. följande. Han har ansökt om tillstånd att lägga igen sammanlagt cirka 400 meter diken, vilka utgör cirka fem procent av fastigheternas totala dikeslängder. De är ur brukningssynpunkt till stort hinder. Dikena avvattnar åkermarken och är under större delen av året helt torra. Det är endast under våren och i samband med kraftigare regn som det finns vatten i de aktuella dikena. - Igenläggning av dikena skulle betyda att större och effektivare maskiner skulle kunna användas. Han odlar spannmål och vall på de aktuella skiftena. För att kunna fortsätta en lönsam odling erfordras större maskiner som han skulle få tillgång till genom maskinsamverkan med andra brukare. Alternativet vid en nekad dispens kan bli att åkerskiftena skogsplanteras eftersom ett fortsatt brukande inte bedöms lönsamt. - I det aktuella fallet föreligger ingen rimlig balans eller proportionalitet mellan det allmänna intresset att ha dikena kvar jämfört med de negativa effekterna detta innebär för honom. Fördelarna vid en igenläggning överstiger vida nackdelarna. Särskilda skäl föreligger att medge dispens.

YTTRANDEN

Länsstyrelsen har vidhållit sitt beslut samt därutöver anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen har vid beslutsfattandet tillämpat men inte särskilt åberopat avvägningsregeln enligt 7 kap. 25 § miljöbalken. Det är länsstyrelsens uppfattning att försvårandet för den enskilde understiger det allmänna intresset att behålla de öppna dikena.

Naturvårdsverket har avstått från att yttra sig.

Bygg- och miljönämnden i Sala kommun har anfört bl.a. följande. Det finns inget att invända mot länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om undantag från biotopskyddet.

JP har i genmäle vidhållit sitt överklagande.

DOMSKÄL

Vid en sammantagen bedömning av vad som framkommit i målet finner miljödomstolen att länsstyrelsen haft fog för sitt beslut. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 1 februari 2005. Prövningstillstånd krävs.

Torgil Melin Lars Berggren

I avgörandet har deltagit t.f. chefsrådmannen Torgil Melin, ordförande, och miljörådet Lars Berggren. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.