MÖD 2006:20
Omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken-----Vid omprövning av villkor avseende utsättning av fisk som kompensation för skador på fiske har utsättningen ansetts ha betydelse även för det enskilda fisket även om utsättningen primärt skulle ha syftat till att kompensera för skador på allmänt fiske. Enskilda som genom ändrad utsättning kunde tillfogas skada eller annan olägenhet var därför att anse som sakägare. Sökanden hade inte lämnat någon uppgift om vilka fastigheter som berördes av omprövningen och hade inte förelagts att komplettera ansökan med sådan uppgift. Målet återförvisades därför för fortsatt behandling.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 4 april 2005 i mål nr M 3045-04, se bilaga A
KLAGANDE
1. SF
2. EL
3. KL
Ombud för 2-3: Advokaten NR
4. PU
Ombud för 4: SU
MOTPARTER
1. E.ON Vattenkraft Sverige Aktiebolag, Box 850, 851 24 Sundsvall
2. Vattenfall Aktiebolag, 162 87 Stockholm
Ombud: Jur. kand. EA
SAKEN
Ansökan om omprövning av villkor enligt 24 kap. 8 § miljöbalken; nu fråga om undanröjande och återförvisning
______________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Miljööverdomstolen undanröjer den överklagade domen och återförvisar målet till miljödomstolen för fortsatt behandling.
Det ankommer på miljödomstolen att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnader i Miljööverdomstolen
______________
YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
SF och PU har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom lämnar E.ON Vattenkraft Sverige ABs (tidigare Graninge Kraft AB) och Vattenfall ABs (bolagens) ansökan om omprövning av villkor utan bifall. Sigfrid Fahlén har vidare yrkat att Miljööverdomstolen prövar det yrkande om ersättning för rättegångskostnader som han framställde vid huvudförhandlingen i miljödomstolen.
KL och EL har yrkat att Miljööverdomstolen återförvisar målet till miljödomstolen för fortsatt behandling.
Bolagen har bestritt samtliga yrkanden.
KL och EL har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Vad gäller målet i sak har parterna i huvudsak hänfört sig till vad som anförts vid miljödomstolen.
I fråga om de enskildas talerätt har parterna anfört bl.a. följande.
SF
Smoltutsättning i Ångermanälven borde betraktas som en lokal fiskevårdsfråga varvid enskilda fiskerättsägare vid Ångermanälven har rätt att föra talan.
PU
Reproduktionen av lax, öring och sik är numera helt beroende av fiskodlingarna i Forsmo och Långsele. Skyldigheten för bolagen att sätta ut fisk och trygga fiskbeståndet skyddar inte enbart det allmänna fisket. Det allmänna fisket - en kort sträcka nedströms Sollefteå kraftverk - utgör endast en ringa del av det totala fisket längs Ångermanälven. I den ursprungliga domen förutsattes att utsättningarna av fisk skulle kompensera skadan för nedströms belägna fiskerättsägare varför någon skadereglering inte gjordes till förmån för dessa. Det råder därför inget tvivel om att enskilda fastighetsägare är att bedöma som sakägare.
KL och EL
Frågan om talerätt för fiskerättsägarna i målet är avhängig av hur sakägarbegreppet skall förstås. Enligt 9 kap. 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet gäller att verksamhet skall anses beröra en viss fastighet bl.a. om verksamheten kan medföra skador på fastighetens användningssätt. Utgångspunkten måste vara att fiskerättsägarna har anpassat fastighetens användningssätt till den situation som råder tack vare bolagens utsättningsskyldighet.
Bolagen har inte ifrågasatt att utsättningarna även kompenserat enskilt fiske. Oavsett om villkoren för utsättningarna en gång tillkommit på talan av det allmänna och oavsett om syftet med utsättningarna inte endast är att tillgodose enskilda fiskeintressen kan enskildas rätt påtagligt beröras av villkorsändringen. Detta är tillräckligt för att de enskilda fiskerättsägarna skall ha talerätt.
Om de enskilda sakägarna inte anses ha talerätt saknar de överhuvudtaget rätt att komma till tals. Detta framstår som oförenligt med Europakonventionen.
Domen har givits mot någon som ej varit rätteligen stämd. Miljödomstolens dom skall därför undanröjas och målet återförvisas för förnyad handläggning.
Bolagen
I vattenmål görs skillnad på enskilda och allmänna intressen. Kompensationsutsättning av lax- och havsöringsungar i Ångermanälven är en allmän fiskefråga. Frågan om utsättningsplats av fiskungar utgör en del av den allmänna fiskefrågan. Det allmänna fisket är ett allmänt intresse. Vad gäller enskilda intressen är talerätten knuten till skador på den egna fastigheten.
Domstolen skall bevaka allmänna intressen inom ramen för dess officialprövning. Kammarkollegiet och i förekommande fall kommuner är exklusivt företrädare för allmänna intressen enligt 11 kap. 35 § vattenlagen (1918:523) och enligt 13 kap. 25 § vattenlagen (1983:291). Numera kan enligt 22 kap. 6 § miljöbalken även Naturvårdsverket, Statens räddningsverk och Länsstyrelsen när det behövs föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Även om gruppen taleberättigade numera utvidgats något så tillhör inte klagandena den kretsen varför deras talan skall avvisas.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
I den dom från 1991 som nu är föremål för omprövning av villkor upptas till slutlig prövning frågor som gäller Ångermanälvens vandringsfisk. Även om den i domen beslutade utsättningen av lax- och havsöringsungar primärt skulle syfta till att kompensera för skador på allmänt fiske, har utsättningen enligt Miljööverdomstolens bedömning betydelse också för det enskilda fisket. Miljööverdomstolen anser därför att bolagens ansökan om omprövning berör både allmänna och enskilda intressen. Enskilda som genom ansökan kan tillfogas skada eller annan olägenhet är därför att anse som sakägare i målet.
En ansökan om omprövning skall i mål om vattenverksamhet innehålla uppgift om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten eller ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna (22 kap. 1 § andra stycket 1 miljöbalken). I 22 kap. 2 § miljöbalken föreskrivs att miljödomstolen, om ansökan är ofullständig, skall förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Av 3 § samma kapitel följer att en ansökan, om den tas upp till prövning, skall kungöras och att kungörelsen skall innehålla bl.a. uppgift om de fastigheter som kan beröras samt att en utskrift av kungörelsen skall sändas till kända sakägare.
Bolagen har i sin ansökan inte lämnat någon uppgift om vilka fastigheter som berörs av omprövningen. I ansökan anförs endast att någon inverkan på motstående intressen inte uppkommer. Mot bakgrund av att den ansökta omprövningen berör både allmänna och enskilda intressen borde bolagen ha förelagts att komplettera ansökan med uppgift om berörda fastigheter. Då felet kan antas ha inverkat på målets utgång och det inte bör ankomma på Miljööverdomstolen att som första instans begära komplettering av ansökan, bör miljödomstolens dom undanröjas och målet visas åter till miljödomstolen för fortsatt behandling.
I enlighet med 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken ankommer det på miljödomstolen att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast 2006-05-02
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Lars Dirke, referent, och hovrättsassessorn Christina Almborg Kroon. Enhälligt.
_______________________________
BILAGA A
ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
SÖKANDE
1. Vattenfall AB, 162 04 Stockholm
2. Graninge Kraft AB, 881 86 Sollefteå
Ombud för 1 och 2: Jur kand EA
SAKEN
Ansökan enligt 24 kap 8 § miljöbalken om ändring av villkor för utsättning av utvandringsfärdiga lax- och havsöringsungar i Ångermanälven
Ao: 38 x = 700773 y = 157356
_____________
DOMSLUT
Bestämmelsen i Östersunds tingsrätts, Vattendomstolen, dom 1991-11-08 sid. 2 under punkten a (mål A 35/58) ändras och får följande lydelse.
a. Lax- och havsöringsungarna skall utsättas under våren i Ångermanälven nedströms Sollefteå kraftverk. Såvitt avser utsättningsskyldigheten avseende kraftverken Kilforsen, Nämforsen, Forsmo och Forsse skall utsättning ske under våren i Ångermanälven på plats som fiskeriverket bestämmer.
Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften för ansökan till samma belopp som tidigare bestämts, d v s 1 500 kronor.
Miljödomstolen avvisar de yrkanden som framställts av Sollefteå fiskevårdsområdesförening, Nedre Ångermanälvens fiskerättsägareförening, SCA Skog AB samt enskilda fiskerättsägare (se under rubriken synpunkter och yrkanden).
________________________________
ANSÖKAN
Sökandena har jämlikt 24 kap 8 § miljöbalken begärt ändring av den bestämmelse i Östersunds tingsrätts, Vattendomstolen, dom 1991-11-08 som anger att lax- och havsöringsungar skall utsättas under våren i Ångermanälven nedströms Sollefteå kraftverk innebärande att fiskeriverket skall bestämma utsättningsplats såvitt avser den utsättningsskyldighet som åligger ägarna av Kilforsens, Nämforsens, Forsse och Forsmo kraftverk.
Till grund för ansökan har sökandena anfört i huvudsak följande. Det ifrågavarande villkoret bestämdes av Östersunds tingsrätt, Vattendomstolen, i dom 1991-11-08. I Vattenfalls fiskodling vid Forsmo kraftverk odlas lax- och havsöringsungar för att utsättningarna enligt villkoren i domen skall kunna uppfyllas. Vattenfall AB äger kraftverken i Kilforsen, Nämforsen och Forsmo. Graningekraft AB äger Forsse kraftverk. Utsättningarna av fiskungar från odlingen vid Forsmo kraftverk tillgår så att smolten lastas i transportkar och transporteras därefter med lastbil till utsättningsplatsen nedströms Sollefteå kraftverk. Skada på fiskungarna uppstår genom lastbilstransporterna vilket försämrar återfångstresultatet. Sökandena bedömer att skadorna minskar om utsättningarna istället sker direkt från odlingens bassänger via en befintlig kanal ut i älven nedströms Forsmo kraftverk vid tillfällen när vattenföringssituationen är sådan att avbördning av spillvatten sker genom utskoven i Sollefteå kraftverk. Sökandenas skyldighet att årligen sätta ut lax- och havsöringsungar i Ångermanälven enligt domen 1991-11-08 är en allmän fiskefråga enligt bestämmelserna i äldre vattenlagen. Sökandena anser att kontrollen över fullgörandet av smoltutsättningarna även i framtiden kan utföras av fiskeriverket i enlighet med vad som föreskrivs i nämnda dom. Mot denna bakgrund motsätter sig sökandena föreningarnas yrkande att miljödomstolen skall utse representanter från föreningarna att gemensamt med fiskeriverket bestämma om lämplig plats för utsättningar av smolt. Sökandenas ansvar för smoltutsättningar och fiskeriverkets kontroll däröver kommer inte att förändras vid bifall till denna ansökan. Direktutsättning av smolt uppströms det nedersta kraftverket i ett älvsystem är inte unikt. Direktutsättning av smolt från Hedens fiskodling i Luleälven sker uppströms Bodens kraftverk. Sollefteå kraftverk i Ångermanälven motsvarar i stort sett Bodens kraftverk vad avser fallhöjd och typ av turbiner. I båda kraftverken är kaplanturbiner installerade. Direktutsättningarna uppströms Bodens kraftverk från Hedens fiskodling har givit bättre återfångstresultat än när utsättning utfördes nedströms Bodens kraftverk trots att smolten passerar turbinerna i kraftverket. I enlighet med ansökan kommer utsättningarna att ske vid avbördning av spillvatten genom utskoven och inte genom turbinerna i Sollefteå kraftverk. Mot denna bakgrund anser sökandena att om utsättningarna sker direkt från odlingens bassänger via en befintlig kanal ut i älven innebär det betydligt lägre risk för skador på fiskungarna än om lastbilstransport sker med omlastningar till utsättningsplatsen nedströms Sollefteå kraftverk. Den yrkade ändringen av villkoret i gällande dom bör utformas på så sätt att fiskeriverket kan bestämma den vid varje utsättningstillfälle lämpligaste utsättningsplatsen.
SYNPUNKTER OCH YRKANDEN
I målet har ett flertal fiskerättsägare yttrat sig och avstyrkt ansökan.
PU har såsom ägare av XX 7:1 yrkat att sökandenas ansökan skall avslås och att frågan om utsättning av smolt i Ångermanälven skall tas upp till ny prövning. Han har också yrkat ersättning för rättegångskostnader.
SF har i egenskap av fiskerättsägare i Ingersta skifteslag yrkat att sökandenas ansökan skall avslås. Han har också yrkat ersättning för rättegångskostnader.
K-E och EL har, i egenskap av ägare till XX 2:2, yrkat att sökandenas ansökan skall avslås. De har också yrkat ersättning för rättegångskostnader.
Sollefteå fiskevårdsområdesförening och Nedre Ångermanälvens fiskerättsägareförening har yrkat att ansökan skall avslås och i andra hand att en representant från varje förening skall delta tillsammans med fiskeriverket vid bestämmandet av lämplig plats för utsättning av smolt.
SCA Skog AB har medgivit ansökan under förutsättning att yrkandet begränsas till en prövotid om fem år och att en representant för fiskerättsägarna ges möjlighet till insyn i fiskeriverkets bedömning av när det föreligger gynnsam vattenföring.
De som avgivit synpunkter i målet har i huvudsak åberopat följande. De befarar att möjligheterna för den utsatta smolten att överleva minskar om utsättningar görs vid Forsmo kraftverk cirka femton kilometer uppströms Sollefteå kraftverk, eftersom fiskungarna riskerar att bli uppätna av rovfiskar inom Sollefteå kraftverks dämningsområde samt att fiskungarna riskerar att dö vid passagen av Sollefteå kraftverksturbiner. De befarar således att återfångsten av den utsatta smolten kommer att minska om sökandenas yrkande bifalls.
Sökandena har invänt att deras ansökan endast berör det allmänna fiskeintresset och att enskilda fiskerättsägare inte har talerätt beträffande allmänna intressen. Sökandena har därför yrkat att de enskilda fiskerättsägarnas m.fl. yrkanden skall avvisas.
SAKKUNNIGUTLÅTANDE
Fiskeriverket genom utredningskontoret i Härnösand har anfört i huvudsak följande. Utsättningsskyldigheten av sik-, lax- och havsöringsungar till följd av kraftverksutbyggnaden i Ångermanälven har fastställts i dom 1991-11-08 av Östersunds tingsrätt, Vattendomstolen. I domen har bestämts bland annat årligt antal ungar som skall utsättas, storlek och härstamning på den utsatta fisken samt att lax- och havsöringsungarna skall utsättas under våren nedströms Sollefteå kraftverk. För närvarande sker kompensationsodling av utsättningsskyldigheten avseende lax och havsöring dels vid vattenregleringsföretagens odling i Långsele, belägen i Faxälven cirka tolv kilometer uppströms Sollefteå (50 %), dels vid Vattenfalls odling i Forsmo, belägen i Ångermanälven cirka elva kilometer uppströms Sollefteå (50 %). Utsättning av utvandringsfärdiga ungar sker via utlastning från respektive odling till fisktransporttankar varefter fisken med hjälp av lastbil transporteras nedströms Sollefteå för avlastning och utsättning i älven. Detta sker vanligtvis under maj månad varje år. Vid ut- och avlastning samt vid transport till utsättningsplatsen utsätts fisken för stress vilket kan påverka överlevnad och därigenom återfångstfrekvens. För att kontrollera bland annat överlevnad, tillväxt och återvandring hos utsatt fisk görs årliga märkningar av den utsatta fisken såväl i Ångermanälven som i övriga utbyggda älvar i Sverige. Vad gäller kompensationsutsatta lax- och havsöringsungar från Forsmo har under ett flertal år under 1980- och 1990-talet jämförande försöksmärkningar gjorts av fisk utsatta dels direkt från odlingen i Forsmo, dels utsatta nedströms Sollefteå kraftverk efter transport från Forsmo. Resultaten från dessa försöksmärkningar visar att under år med gynnsamma vattenföringsförhållanden i Ångermanälven är återfångstandelen av fisk direktutsatta vid Forsmo lika hög eller högre jämfört med fisk transporterade och utsatta nedströms Sollefteå. Dock visar resultaten även att vid år med mindre gynnsamma vattenföringsförhållanden kan det motsatta förhållandet uppkomma. Med gynnsamma vattenföringsförhållanden i Ångermanälven menas perioder med så högt vattenflöde (vårflod) under den utsatta smoltens utvandringstid i maj-juni att överskottsvatten (spillvatten) tappas genom utskovsluckorna vid Sollefteå kraftverk. Detta innebär att utvandrande fisk, direktutsatta från Forsmo, kan passera Sollefteå kraftverksdamm utan att tvingas genom kraftverkets turbiner med förhöjd dödlighet som följd. Samtidigt undviks hanterings- och transportstress hos den utsatta fisken, eftersom direktutsättning från fiskodlingen i Forsmo innebär att fisken släpps ut i älven via odlingens vattenutlopp. Med hjälp av de förhållandevis säkra prognoser om vårflodens storlek som numera kan erhållas kan för varje enskilt år göras bedömning om det är lämpligt att göra direktutsättning från Forsmo eller om vattenföringssituationen motiverar att utsättning görs nedströms Sollefteå kraftverk. Fiskeriverket anser sålunda att resultatet av kompensationsutsättningarna av lax- och havsöringsungar från Forsmo kan förbättras genom ett mer flexibelt val av utsättningsplats i likhet med sökandenas omprövningsansökan, varför denna tillstyrkes.
DOMSKÄL
Till skydd för vandringsfisken i Ångermanälven har ägarna av bland annat kraftverken Kilforsen, Nämforsen, Forsmo och Forsse ålagts skyldighet att varje vår utsätta visst angivet antal lax- och havsöringsungar i Ångermanälven nedströms Sollefteå kraftverk. Skyldigheten har bestämts med stöd av 2 kap 8 § äldre vattenlagen (1918:523), vari stadgades bland annat att verksamhetshavaren är skyldig att vidta åtgärder för tryggande av fiskets bestånd. Motsvarande bestämmelse finns nu i 11 kap 8 § miljöbalken. Bestämmelsen har tillkommit för att tillgodose och skydda det allmänna fiskeintresset. Som framgår av 22 kap 6 § miljöbalken har enskilda inte talerätt beträffande allmänna intressen. De enskildas yrkanden i detta mål skall därför avvisas.
Enligt 24 kap 8 § miljöbalken får tillståndshavaren ansöka om ändring av bestämmelser och villkor i en tillståndsdom. Villkoret får dock mildras endast under vissa angivna förutsättningar. Syftet med den ansökta ändringen av bestämmelsen i Vattendomstolens dom 1991-11-08 är att öka överlevnadsgraden hos den utsatta smolten. Fiskeriverket har intagit den ståndpunkten att smoltens möjligheter att överleva ökar om utsättningen görs direkt från fiskodlingsanstalten i Forsmo när vattenföringen i Ångermanälven är så stor att spillvatten tappas förbi Sollefteå kraftverk. Gjorda undersökningar stöder i viss utsträckning fiskeriverkets ståndpunkt. Om ansökan bifalls kan fiskeriverket genom fortsatta utsättningar både uppströms och nedströms Sollefteå kraftverk skaffa sig bättre kunskap och erfarenhet av gjorda utsättningar. Möjligheten att transportera och utsätta smolten nedströms Sollefteå kraftverk kommer att finnas kvar. Mot den bakgrunden finner miljödomstolen att den ifrågavarande bestämmelsen är strängare än nödvändigt och att den föreslagna ändringen innebär en förbättring eftersom den kan medverka till att öka överlevnadsgraden hos den utsatta smolten. Ansökan skall därför bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga
Överklagandeskrift ställd till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 25 april 2005.
På miljödomstolens vägnar
Jim Emilsson
__________
I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Jim Emilsson och miljörådet Inge Bodin.