MÖD 2006:33

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 30 september 2005 i mål M 4450-04, se bilaga A

KLAGANDE

Länsstyrelsen i Norrbottens län

971 86 Luleå

MOTPART

DK

Ombud: jur. kand. US

SAKEN

Strandskyddsdispens

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 18 juni 2004, dnr 521-25378-03.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har yrkat att länsstyrelsens beslut skall fastställas och i andra hand att målet skall återförvisas till miljödomstolen för ny prövning.

DK har bestritt ändring.

Det har i Miljööverdomstolen klargjorts att det endast är DK som har ansökt om strandskyddsdispens, och att han således är ensam klagandepart.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen

De aktuella fastigheterna ligger inom ett område av riksintresse enligt 3 kap. 6 § miljöbalken med hänsyn till naturvården och friluftslivet och skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Fastigheterna ligger också inom det obrutna fjällområdet Sarek-Mavas där bebyggelse och andra fasta anläggningar enligt 4 kap. 5 § miljöbalken endast får komma till stånd om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. I bestämmelsens sista mening anges att andra åtgärder får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas. Bestämmelsen innebär enligt länsstyrelsens mening att det inte är tillåtet att uppföra byggnader för fritidshusändamål på platsen. Någon möjlighet att medge undantag från bestämmelsen finns inte. En jämförelse kan i viss mån göras med Regeringsrättens avgörande RÅ 1997 ref. 18 som gällde tillämpningen av bestämmelsen i nuvarande 4 kap. 7 § miljöbalken om nationalstadsparken.

Sökanden bor inte permanent inom området och bedriver inte heller en aktiv renskötsel. Länsstyrelsen anser därför att hinder mot att medge dispens från strandskyddsbestämmelsen föreligger enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Miljödomstolen har heller inte redovisat hur den tillämpat hushållningsbestämmelserna.

Om Miljööverdomstolen anser att hinder inte föreligger mot att meddela en dispens på grund av regeln om obrutet fjäll är nästa fråga om det föreligger särskilda skäl för dispens. Miljödomstolen har gått direkt in på en intresseavvägning mellan klagandens intresse av att få bygga på platsen och de intressen som ligger till grund för strandskyddet, utan att först bedöma om några särskilda skäl kan anses föreligga. Länsstyrelsen anser inte att någon av de omständigheter som miljödomstolen angett kan anses utgöra ett särskilt skäl för att meddela dispens.

I fråga om den intresseavvägning som miljödomstolen gjort vill länsstyrelsen anföra följande. Miljödomstolen har inte i något avseende värderat de allmänna intressen som ligger till grund för förbudet att bygga i området. Vikt synes ha lagts vid att länsstyrelsen inte motsagt vad klaganden uppgett om löfte från en tjänsteman på länsstyrelsen om att få uppföra stugor i området i samband med reservatsbildningen. Länsstyrelsen finner det svårt att bemöta påståendet eftersom tjänstemännen inte längre är anställda på länsstyrelsen, men finner det emellertid osannolikt att något sådant uttalande skulle ha gjorts, eftersom ett sådant löfte inte kunnat lämnas.

Länsstyrelsen anser att områdets otillgänglighet talar emot att dispens ges. Områdets relativt opåverkade karaktär är vad som motiverat dess status som riksintresse enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Läget vid sjön gör också att den nu uppförda huvudbyggnaden och den tillkommande bastubyggnaden, även om de idag är omgärdade av en viss vegetation, kan bli synliga inom ett stort område. Landskapsbilden med sin orörda karaktär kan därmed komma att väsentligt påverkas.

Med hänsyn till områdets belägenhet torde det vara av mindre betydelse om byggnaden ligger inom eller utom strandskyddsområdet för transport av förnödenheter.

DK

Hinder föreligger inte enligt 4 kap. 5 § miljöbalken. Tuorpon sameby ser positivt på byggnationen, eftersom stugan kan användas av samerna för rast och vila när renarna flyttas. Han ser även en möjlighet att hyra ut stugan till de som idkar friluftsliv i området. Med hänsyn till det antal byggnader som finns i Peurare kan aktuell byggnad inte anses vara en sådan åtgärd som påverkar områdets karaktär.

Såvitt gäller frågan om särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 § miljöbalken föreligger anförs följande. Enligt prop. 1997/98:45 s. 88-92 bör dispens inte medges om det i närheten endast finns ett fåtal andra strandområden som är tillgängliga för allmänheten. Motsatsvis bör gälla att om det i allra högsta grad finns strandområden som är tillgängliga för allmänheten så talar det för en dispens. I området finns enorma strandområden som är tillgängliga för allmänheten.

Sett till det enorma reservatet som ligger runt omkring befintliga byggnader, så måste restfastigheten betraktas som redan ianspråktagen av byggnader, vilket även det talar för dispens.

Byggnaden måste förvisso inte ligga vid stranden, men för uppförandet är det nästan omöjligt med ett annat läge eftersom transporten av byggnadsmaterial sker via vattnet. Vidare kommer friluftslivet från ett annat håll än från vattnet, vilket även det talar för dispens.

Länsstyrelsen har inte gjort gällande att djur- och växtlivet skulle påverkas.

Beträffande det löfte som lämnats avseende rätt till byggnader på den restfastighet som lämnades vid reservatsbildningen hänvisas dels till att det lämnats ett visst område som inte har något skogligt värde och som bara har värde för bebyggelse, dels till brev från fd. näringslivschefen Lars Andersson som styrker detta.

Sammanfattningsvis föreligger det särskilda skäl för dispens i form av de löften som getts att uppföra stugor inom den del av fastigheten som de har kvar, att åtkomst till området i princip bara är möjlig från vattnet, att kommunen uttalat sig positivt och att det genom denna byggnation kommer att finnas möjlighet till uthyrning av stugor för såväl rörligt friluftsliv som renskötseln.

Han åberopar även proportionalitetsprincipen och menar att den inskränkning det innebär för hans möjlighet att förfoga över sin delägda fastighet, av vilken det bara återstår en bråkdel efter reservatsbildningen, måste överväga syftet med strandskyddet med hänsyn till att intrånget i det rörliga friluftslivet i detta fall är av ytterst begränsad betydelse, att stora områden av helt orörd strandremsa finns i närheten och att tomtplatsen är belägen inom ett område med för trakten trivial vegetation och utan särskilda naturvärden i övrigt.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 1 kap. 2 § miljöbalken skall 3 kap. och 4 kap. i balken tillämpas vid prövning av frågor enligt 7 kap. De aktuella fastigheterna ligger inom område av riksintresse enligt 3 kap. 6 § miljöbalken med hänsyn till naturvården och friluftslivet och skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Fastigheterna ligger också inom det obrutna fjällområdet Sarek-Mavas där bebyggelse och andra fasta anläggningar enligt 4 kap. 5 § miljöbalken endast får komma till stånd om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.

Miljööverdomstolen konstaterar att DK för närvarande inte är fast bosatt på fastigheterna och att han avser att hyra ut den aktuella stugan. Det rör sig således inte om bebyggelse för den bofasta befolkningen. Det har inte påståtts att huvudsyftet med byggnaden är att tillgodose rennäringen. Det är inte heller fråga om en sådan enkel övernattningsstuga till förmån för det rörliga friluftslivet som kan tillåtas enligt förarbetena till den tidigare motsvarigheten till bestämmelsen i 4 kap. 5 § miljöbalken (se prop. 1985/86:3 s. 183).

Den nu aktuella udden är tidigare oexploaterad och ligger väl avskild från befintlig bebyggelse. Genom att stugan är avsedd att hyras ut till olika enskilda personer kommer det privata området att utvidgas på allemansrättens och det rörliga friluftslivets bekostnad. Att det är praktiskt ur bland annat transportsynpunkt att ha stugan nära vattnet eller att stränderna runt omkring i huvudsak är oexploaterade är inte skäl för dispens från reglerna om strandskydd. Inte heller utgör ett eventuellt tidigare löfte från länsstyrelsen om att få bebygga fastigheterna ett särskilt skäl. DKs enskilda intresse av att kunna utnyttja sin fastighet får anses väl tillgodosett genom de byggnader han redan disponerar runt den aktuella sjön.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att hinder föreligger redan enligt 4 kap. 5 § miljöbalken mot att ge dispens från strandskyddsbestämmelserna. Även om bestämmelsen inte hade hindrat att sådan dispens meddelas har DK inte åberopat någonting som kan anses utgöra särskilda skäl för dispens. Miljödomstolens dom skall därför upphävas och länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om dispens fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Rose Thorsén, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt tf. hovrättsassessorn Liselott Herschend, referent. Enhälligt.

_____________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 18 juni 2004, dnr 521-25378-03,

se bilaga 1

KLAGANDE

1. DK

2. TK

Ombud för 1-2: USB

MOTPART

Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 Luleå

SAKEN

Strandskyddsdispens för uppförande av byggnader på fastigheterna X X 1:1 och 2:1 i Jokkmokks kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen bifaller överklagandet och beviljar dispens från strandskyddsbestämmelserna i 7 kap.miljöbalken för fritidshus på fastigheterna X X 1:1 och 2:1.

Miljödomstolen erinrar om att Länsstyrelsen enligt 7 kap. 18 § miljöbalken skall bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk för tomt.

_____________

YRKANDEN M.M.

Genom det överklagade beslutet avslog länsstyrelsen T och DKs ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna för uppförande av två byggnader på fastigheterna X 1:1 och 2:1 i Jokkmokks kommun.

T och DK har överklagat beslutet och yrkat att de medges strandskyddsdispens för fritidshus på X 1:1 och 2:1.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

VAD PARTERNA ANFÖR

T och DK har utvecklat sin talan i huvudsak enligt följande.

Det föreligger skäl att bevilja dispens från strandskyddsbestämmelserna med hänsyn dels till den proportion som måste råda mellan det område som T och DK redan avstått från och den begränsning som ett upprätthållande av strandskyddsbestämmelserna innebär, dels den avsikt som funnits från statens sida med att lämna aktuellt område, dels att det rör sig om begränsade insatser i ett område som avsatts i syfte att skydda miljön, dvs. samma syfte som strandskyddet skall tjäna och dels att anläggningen är tänkt att tillgodose friluftslivet.

Aktuellt område lämnades utanför naturreservatet i samband med avgränsningen av detta. Syftet med att undanta området var att möjliggöra för bröderna K att behålla den historiska anknytning man har till X, vilket område deras förfäder bebodde redan på 1700-talet genom att de kunde bygga stugor för egen del och även utöva viss turistverksamhet. I början av 1990-talet uppfördes därefter två stugor med stöd av tillstånd från Länsstyrelsen i Norrbottens län, varvid konstaterades dels att någon annan plats inte kunde komma ifråga med hänsyn till reservatet, dels att den enda åtkomsten till stugan via vattnet gjorde att dispens från strandskyddsbestämmelserna skulle meddelas. Den stuga för vilken man nu söker dispens är avsedd att i första hand hyras ut till turister. De enda som har intresse av att komma till denna otillgängliga plats är fiskare och jägare. Klagandenas barn börjar nu komma upp i den åldern att de har egna familjer. De kan inte då trängas i en och samma stuga allihopa. Tanken är att stugan de nu vill bygga ska övertas av deras barns familjer så småningom. - De arbetar för närvarande på Vattenfall respektive Vägverket. De har projektanställningar båda två. Om något år kanske de inte längre får vara kvar på respektive arbetsplats och då flyttar de till denna plats permanent och behöver då inkomsterna från uthyrningsverksamheten för att överleva.

Det kvarvarande området äger i princip inget annat värde än just att kunna bebygga detsamma; det är för litet för att ha ett skogligt värde och samtidigt för stort för att enbart rymma de två stugor som fastighetsägarna äger. Att använda den udde som redan är bebyggd till ytterligare stugor, att användas för uthyrning oaktat i mindre omfattning, är inte rimligt. Detta dels för att fastighetsägarna ogärna vill sammanblanda sina egna stugor som de nyttjar för privat bruk med de som hyrs ut till utomstående, dels därför att de menar att det är estetiskt mer tilltalande att ha stugorna mer utspritt för att ge så litet intryck i miljön som möjligt.

I bedömningen huruvida dispens skall meddelas skall det ske en intresseavvägning mellan de enskilda intressen som berörs och strandskyddets syfte. Av motiven framgår att man vid denna intresseavvägning skall utgå ifrån regeln i 7 kap. 25 § miljöbalken och proportionalitetsprincipen såsom fastslagits av såväl Europadomstolen som svensk domstol.

Syftet med strandskyddet i förevarande fall har länsstyrelsen ansett vara ”betingelserna för växt och djurarter” samt att en bebyggelse skulle stå i strid med hushållningsbestämmelserna i 3 kap.miljöbalken då ett nytt område tas i anspråk för bebyggelse.

T och DK menar att det avsatts totalt närmare 116 000 hektar i syfte att skydda naturmiljön för växter och djur. Trots att länsstyrelsen avsatte ytterligare ett flera tusen hektar stort område kring Pärlälven år 1995 valde länsstyrelsen och Naturvårdsverket att undanta aktuella 20-25 hektar just i syfte att möjliggöra ytterligare bebyggelse. Förvisso har miljöbalken tillkommit efter år 1995, men alltjämt kvarstår den dispensmöjligheten som skall tillämpas när de allmänna intressena inte alls eller endast obetydligt skulle skadas. Från länsstyrelsens sida har man år 2000 när man justerade reservatet valt att fortsätta att undanta ”enklaver av enskild mark” trots att man då hade möjligheten att även ta med dessa undantagna områden för det fall man ansåg att miljöbalken föranledde annan bedömning. Syftet med strandskyddet uppnås därför genom de reservatsföreskrifter som finns runtomkring.

Vid intresseavvägning skall även beaktas att klagandena redan har avstått nästan hela sin fastighet eller mer än 3 000 hektar till reservatet. Det är rent stötande att länsstyrelsen nu inte står fast vid det resonemang och de löften som gavs under 1980-talet till dem. En korrekt tillämpning av 7 kap. 25 § kan inte ge annat resultat än deras intresse av att uppföra ytterligare byggnad måste väga tyngre än det allmänna intresset av att strandskyddsbestämmelserna upprätthålls inom detta område som är kringgärdat av ett gigantiskt naturreservat. Av rättspraxis framgår att stor vikt måste fästas vid den speciella situation som föreligger i varje särskilt ärende, se bl.a. RÅ 1996 ref. 44 och RÅ 2001 ref. 72. I förevarande ärende handlar det om fastighetsägare som fått avsätta över 3 000 hektar mark till naturreservat, men som fått behålla drygt 20 hektar i syfte att senare bebyggas, att det redan finns byggnader i närområdet, varför sammanfattningsvis deras intresse att kunna bebygga fastigheten ytterligare är så väsentligt starkare än det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet att en vägrad dispens framstår som klart disproportionerlig.

När det finns annan bebyggelse i närområdet så är lokaliseringen avgörande. I aktuellt ärende handlar det om ytterligare en byggnad där det finns tidigare byggnader varvid det bör betraktas att det rör sig om ett område inom vilket det avsetts att tillåtas byggnationer som inte är större än några bråkdelar av promille av ett område avsatt och med reservatsföreskrifter skyddat område. Vid den tidigare bedömningen av huruvida dispens från strandskyddsbestämmelserna skulle meddelas år 1989 noterade länsstyrelsen att den enda möjliga åtkomsten var via vattnet och att detta motiverade att byggnaderna placerades nära vattnet, ett argument som håller än i dag. Länsstyrelsen har i förevarande mål ansett att byggnaden bör placeras närmare befintliga byggnader, men då syftet bl.a. är småskalig turistverksamhet är det viktigt att man lätt kan anlägga med en båt varför den vik som är belägen intill är den bästa naturliga hamnen.

Länsstyrelsen vidhåller vad de har angett i det överklagade beslutet den 18 juni 2004. Härutöver har länsstyrelsen anfört bland annat följande.

I en diskussion om proportionalitetsprincipen kan man enligt länsstyrelsens uppfattning inte väga in område för vilket ersättning utgått i samband med reservatsbildningen.

Huvudsyftet med att avsöndra den del där byggnationerna är belägna torde ha varit att det inte funnits något bärande skäl att inlemma dessa i fjäll- och urskogsreservatet och att det funnits starka önskemål från säljarna att de önskade ha kvar denna mark.

Sökandena anför att motivet för att uppföra byggnaden är att hyra ut den. Länsstyrelsen har inte uppfattat att bröderna K bedriver en sådan rörelse. Om så ändå är fallet torde intäkter av en sådan rörelse vara på en sådan nivå att den faller under begreppet hobbyverksamhet. Uthyrningsverksamheten torde ej heller falla under regeln om särskilda skäl.

Länsstyrelsen har tolkat att bebyggelsen, som enligt sökandena har en lång historia, har i huvudsak koncentrerats till den större udde där bland annat sökandena redan i dag har sina hus. Det nu aktuella läget ligger avskilt från tidigare bebyggelse på en mindre oexploaterad udde.

Även om fastigheten har varit i släktens ägo under mycket lång tid kan det i detta fall inte betraktas som ett särskilt skäl för dispens. Nuvarande ägare har minst en stuga var, oklart hur många. Länsstyrelsen menar att möjlighet finns till uppförande av huset utanför strandskyddat område. Möjligheten för ev. dispens torde vara större om den planerade byggnaden lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelsesgrupp.

De stugor som finns på denna plats i dag är inte till nackdel för reservatet och dess syfte. Syftet med reservatet är bland annat att bevara landskapets opåverkade karaktär av urskog och fjäll. Länsstyrelsen har inte någon uppfattning om en stuga till kommer att inverka på reservatets syftet eller ej. En stugby med stugor för uthyrning skulle kunna främja att fler människor får chansen att uppleva reservatet.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har hållit syn. Vid synen har iakttagits följande. Den plats som är aktuell för dispens är belägen ca 600 m öster om den plats där T och DK har sina stugor. På platsen finns nu en 2004 uppförd bostadsbyggnad med en byggnadsyta på ca 60 m2 och med tillhörande uthusbyggnad. Bostadsbyggnaden, som är belägen ca 30 m från stranden, är så placerad och har sådan vägg- och takbeklädnad att den är mycket svår att - annat än på mycket nära håll - upptäcka då man från sjösidan närmar sig platsen.

Vid havet, insjöar och vattendrag råder strandskydd. Det omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd. Strandskyddet kan utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet (7 kap.13 och 14 §§miljöbalken). Inom strandskyddsområde får bland annat nya byggnader inte uppföras. Länsstyrelsen får meddela dispens från detta förbud om särskilda skäl föreligger. Dispens får endast ges om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte (7 kap. 16 § 1 st., 18 och 26 §§miljöbalken).

Vid prövning av frågor som gäller bland annat strandskydd skall bestämmelserna i 3 och 4 kapitlen miljöbalken tillämpas (1 kap. 2 § miljöbalken). Aktuellt område är enligt 3 kap. 6 § miljöbalken av riksintresse med hänsyn till naturvården och friluftslivet och skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Av 4 kap 5 § miljöbalken framgår vidare att inom vissa fjällområden får bebyggelse komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den fasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

Vid prövningen av frågor angående skydd av områden enligt 7 kap.miljöbalken skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelser i kapitlet får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses. Denna regel är ett uttryck för den s.k. proportionalitetsprincipen vilken skall beaktas vid tillämpning av reglerna om områdesskydd (7 kap. 25 § miljöbalken).

Miljödomstolen har att ta ställning till dels om det föreligger särskilda skäl att medge dispens från strandskyddsbestämmelserna för uppförande av det aktuella fritidshuset, dels om det skulle strida mot proportionalitetsprincipen att inte medge dispens.

Inledningsvis kan konstateras att möjligheten att medge undantag från strandskyddsbestämmelserna skall tillämpas restriktivt. Om ett strandskyddsområde är av särkskild betydelse för naturvården eller friluftslivet bör dispens normalt aldrig medges (se prop. 1997/998:45 del 2 s. 89). Att det nu aktuella området är av riksintresse för naturvården och friluftslivet talar således mot att bevilja dispens.

Särskilda skäl för dispens kan föreligga om en byggnad uppförs på en plats om är väl avskild från strandområdet och därför saknar betydelse för bad och friluftsliv (a. prop. s. 89).

De intressen som står mot varandra är klagandenas intresse att få nyttja den ägda fastigheten och de intressen som strandskyddet avser att säkra dvs. det rörliga friluftslivet och goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Beträffande klagandenas intressen noteras att det berörda området ligger inom en del av familjens ursprungligen vidsträckta fastighet som undantagits i samband med att de överlåtit huvuddelen av sin fastighet till staten i samband med en omfattande reservatsbildning. Klagandena har oemotsagt uppgivit att det i samband med förhandlingarna om fastighetsöverlåtelser vid reservatsbildningen av den tjänsteman från länsstyrelsen som företrädde det allmänna getts löften om att de skulle ha möjlighet att för sina behov uppföra stugor inom den del av fastigheten som de skulle ha kvar efter reservatsbildningen. Någon möjlighet för en tjänsteman på länsstyrelsen att på förhand bevilja strandskyddsdispens föreligger självfallet inte. Omständigheten kan dock inte helt frånkännas betydelse vid den intresseavvägning som skall ske. Beträffande de motstående allmänna intressena kan följande noteras. Fastigheten är belägen i väglöst land och tillgänglig endast med helikopter eller efter en flera timmar lång vandring efter en mer än milslång, delvis spångad, sträcka. Tomtplatsen är belägen vid en del av sjön X där fiskerätten tillkommer klagandena och fiske sålunda kan utövas endast efter upplåtelse från dem. Tomtplatsen och byggnaden är placerad så att den ej är störande ur landskapsbildssynpunkt. Det bör även beaktas - såsom skett vid tidigare dispensmedgivande - att tillgång till platsen på ett bekvämt sätt endast kan ske med båt. En lokalisering utanför strandskyddsområdet med åtföljande besvär att transportera förnödenheter till fastigheten och till bekväm vattenhämtning framstår inte som ett realistiskt alternativ. Det intrång som en dispens kan medföra för det rörliga friluftslivet är i detta fall av ytterligt begränsad betydelse. Tomtplatsen är belägen inom ett område med en för trakten trivial vegetation och utan särskilda naturvärden i övrigt. Inte heller i övrigt kan ett tillstånd bedömas stå i strid med de intressen som strandskyddsbestämmelserna skall skydda. Det kan vid prövningen inte heller helt frånkännas betydelse att det i reservatsföreskrifterna som ett av syftena med reservatsbildningen angivits vara att främja s.k. ekoturism och att i förevarande väglösa trakt detta syfte torde främjas av att uthyrningsstugor finns för ekoturister. En avvägning utifrån proportionalitetsprincipen leder till att klagandenas intresse att få disponera sin egendom bör ges företräde framför motstående allmänna intressen. Särskilda skäl för dispens från strandskyddsbestämmelserna har således visats föreligga. Det ankommer på Länsstyrelsen att verkställa tomtplatsavgränsning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2

Överklagande skall ges in till Umeå tingsrätt, miljödomstolen, senast den 21 oktober 2005 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Nils-Gunnar Elisson Jerker Marklund

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Nils-Gunnar Elisson och miljörådet Jerker Marklund.