MÖD 2007:8
Miljösanktionsavgift-----Efter miljödomstolens dom har ändringar i 30 kap. miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter trätt ikraft. Miljööverdomstolen (MÖD) har, med hänsyn till miljösanktionsavgifternas straffliknande karaktär, tillämpat 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken analogt för att avgöra vilka bestämmelser som skall tillämpas på överträdelser som ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Detta innebär att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen skall tillämpas. Gäller andra bestämmelser när dom eller beslut meddelas skall dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte skall påföras eller att sådan avgift skall påföras med ett lägre belopp. Jfr MÖD:s dom 2007-03-19 i mål nr M 3031-06 (MÖD 2007:9).
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 14 november 2006 i mål nr M 2970-06, se bilaga
KLAGANDE
S.A.-R.
Ombud: advokaten S.B.
MOTPART
Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun, Kommunhuset,
234 81 Lomma
SAKEN
Miljösanktionsavgift
__________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Miljööverdomstolen avslår överklagandet.
2. Miljööverdomstolens beslut om inhibition den 24 november 2006 skall inte längre gälla.
___________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
S.A.-R. har yrkat att Miljööverdomstolen i första hand befriar honom från skyldigheten att utge miljösanktionsavgift och i andra hand sätter ned avgiften till ett lägre belopp.
Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen har den 24 november 2006 beslutat att verkställighet av Miljö- och byggnadsnämndens beslut den 17 oktober 2006 tills vidare inte får ske.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
S.A.-R. har hänvisat till vad han anfört i miljödomstolen samt tillagt i huvudsak följande. Det får anses ursäktligt att han inte förstått att han inte fick förvara burkarna och flaskorna i lokalen trots att han inte ämnade sälja dessa. Han har förvisso relativt goda kunskaper i svenska, men hans förståelse av svenska språket är inte så bra att han alltid förstår vad som meddelas honom av myndigheter. Han har därför haft den villfarelsen att han har kunnat förvara flaskorna i lokalen om han inte sålde dem. Han har inte insett att förvaringen i sig skulle kunna medföra skyldighet att betala avgift. Han har förvarat burkarna och flaskorna på ett sådant sätt att de inte exponerats för försäljning. Så snart han förstått att han inte fick förvara flaskorna i lokalen har han transporterat bort dem. Han har således p.g.a. språkförbistring missuppfattat den lagstiftning och de regler som gäller. Det är inte visat att han försålt någon av burkarna eller flaskorna och att en konkurrent anmäler honom kan bero på annat. Det får anses uppenbart oskäligt att påföra avgiften.
Miljö- och byggnadsnämnden har anfört i huvudsak följande. I de kontakter miljökontoret har haft med S.A.-R. har det inte på något sätt framkommit att han inte förstått den skriftliga information som överlämnats eller vad som framförts muntligen till honom. Som framgår av nämndens första beslut om miljösanktionsavgift den 24 mars 2006 skickade miljökontoret redan i september 2005 ut information om den nya lagstiftningen till butiker och restauranger i kommunen. S.A.-R. har i skrivelse från miljökontoret daterad den 19 januari 2006 informerats om att han snarast och senast den 3 februari 2006 skulle tillse att samtliga metallburkar och plastflaskor som inte ingick i ett godkänt retursystem togs bort från både butik och lager. Information om lagstiftningen finns även på kommunens hemsida. Nämnden anser att S.A.-R borde vara fullt medveten om vilken lagstiftning som gäller på området. Vid miljökontorets besök den 17 augusti 2006 fanns totalt 360 metallburkar och plastflaskor som saknade märkning och inte ingick i ett godkänt retursystem. S.A.-R:s verksamhet är inrymd i en liten lokal som består av ett rum som är själva butiken och bakom ett draperi finns ett litet förrådsutrymme. Vid besöket fanns det under kassadisken i butiken Coca Cola-burkar (0,33 cl). I butiken fanns flera flak med Fanta-burkar. En viss del av metallburkarna och plastflaskorna förvarades bakom draperiet. Miljökontoret fick kännedom om att det fortfarande pågick försäljning via en annan näringsidkare som enligt uppgift haft kontakt med ungdomar som handlat i S.A.-R:s butik. Eftersom en stor del av flaskorna och burkarna fanns ute i själva butiken är det nämndens uppfattning att produkterna var för saluhållande.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Ändrade bestämmelser om miljösanktionsavgifter
Efter miljödomstolens dom har bestämmelserna i 30 kap.miljöbalken och förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter ändrats med ikraftträdande den 1 januari 2007. Fråga uppkommer härvid om ändringarna påverkar bedömningen av överträdelser som ägt rum före den 1 januari 2007.
Enligt punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1014) om ändring i miljöbalken skall 30 kap. 1 § endast tillämpas på överträdelser som ägt rum efter lagens ikraftträdande. Av förarbetena framgår att syftet med övergångsbestämmelsen är att 30 kap. 1 § i dess nya lydelse - enligt vilken även andra än näringsidkare kan påföras miljösanktionsavgift - inte skall tillämpas retroaktivt (se prop. 2005/06:182 s. 136 f. och 216). Förarbeten och övergångsbestämmelser ger i övrigt inte någon ledning i frågan om vilka bestämmelser som skall tillämpas på överträdelser som ägt rum före den 1 januari 2007. Frågan bör därför, med hänsyn till miljösanktionsavgifternas straffliknande karaktär, avgöras genom analog tillämpning av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Detta innebär att de bestämmelser som gällde vid överträdelsen skall tillämpas. Gäller andra bestämmelser när dom eller beslut meddelas skall dock dessa tillämpas om de leder till att miljösanktionsavgift inte skall påföras eller att sådan avgift skall påföras med ett lägre belopp.
Den i målet aktuella typen av överträdelser kan, enligt punkten 7.3.1 i bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter, alltjämt medföra miljösanktionsavgift om 5 000 kr. Det finns i förordningens 2 § fortfarande stöd för att ta ut dubbel avgift när överträdelse inte upphör efter det att miljösanktionsavgift beslutats.
Genom införandet av 30 kap. 2 § andra stycket miljöbalken har möjligheten att i det enskilda fallet befria från skyldigheten att betala miljösanktionsavgift utökats. Den bestämmelsen bör tillämpas även på överträdelser som ägt rum före den 1 januari 2007.
Målet i sak
Vad som förevarit här föranleder inte Miljööverdomstolen att frångå underinstansernas bedömning att S.A.-R. gjort sig skyldig till den aktuella överträdelsen och att det finns skäl att påföra miljösanktionsavgift med dubbelt belopp. Det finns inte skäl att med stöd av 30 kap. 2 § andra stycket miljöbalken befria S.A.-R. från skyldigheten att betala miljösanktionsavgift. Det saknas laglig grund att jämka miljösanktionsavgiften till ett lägre belopp (jfr prop. 2005/06:182 s. 52 f.). S.A.-R:s överklagande skall därför lämnas utan bifall. Vid denna utgång skall Miljööverdomstolens beslut om inhibition inte längre gälla.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Henrik Runeson, f.d. hovrättsrådet Arne Kardell och tf. hovrättsassessorn David Törngren, referent. Enhälligt.
__________________________________
BILAGA
VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
S.A.-R
MOTPART
Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun
Kommunhuset
234 81 LOMMA
ÖVERKLAGAT BESLUT
Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommuns beslut den 17 oktober 2006, dnr MB06-0886, se bilaga 1
SAKEN
Miljösanktionsavgift
______________________
DOMSLUT
Miljödomstolen avslår överklagandet.
BAKGRUND
Genom beslut den 24 mars 2006 påförde Miljö- och byggnadsnämnden i Lomma kommun, med stöd av 30 kap.1 och 3 §§miljöbalken och punkt 6.2 i bilaga till förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter, S.A.-R., en miljösanktion om 5 000 kr för att han hade salufört konsumtionsfärdig dryck i plastflaskor och metallburkar som inte ingick i ett godkänt retursystem och som inte var märkta med uppgift om att förpackningen ingick i ett sådant system.
Med stöd av samma bestämmelser samt 2 § förordningen om miljösanktionsavgifter påförde miljö- och byggnadsnämnden genom det överklagade beslutet S.A.-R. en miljösanktion om 10 000 kr för samma typ av överträdelse som i det tidigare beslutet.
YRKANDEN M.M.
S.A.-R. yrkar i första hand att miljösanktionsavgiften inte skall dömas ut och i andra hand att avgiften skall sättas ned. Vidare yrkar han om inhibition av nämndens beslut tills miljödomstolen avgjort målet. Han anför i huvudsak följande.
Det är riktigt att han har förvarat flaskorna och metallburkarna i butikens lager, med dessa har inte varit till försäljning. Han har inte förstått att han inte fick förvara flaskorna och burkarna i lokalen trots att han inte hade ämnat försälja dessa. Så snart han fick kännedom om att han inte fick förvara dem i lokalen har han transporterat bort dem. Han har således vidtagit rättelse så snart han förstått vad som gällde. Hänsyn bör tas till hans bristande kunskap i svenska språket. Det är därför uppenbart oskäligt att han skall åläggas en avgift om 10 000 kr.
DOMSKÄL
Miljödomstolen tar upp målet till slutligt avgörande och yrkandet om inhibition föranleder därför inget särskilt beslut.
I målet tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet.
Av förarbetena till 30 kap. 1 § miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2, sid. 315) framgår bland annat följande. Det får anses vila på den som utövar näringsverksamhet ett ansvar för att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att i paragrafen angivna överträdelser inte sker. Ett strikt ansvar kan antas öka den allmänna aktsamheten och noggrannheten vid driften av verksamhet som har inverkan på hälsa och miljö. Om det i något fall är uppenbart oskäligt, finns möjlighet att besluta om att inte föra på någon avgift. Det kan vara fallet exempelvis om överutsläpp har skett till följd av att en felaktig kemikalie har levererats, vilket har varit omöjligt att kontrollera, eller att ett ämne har ingått som inte framgår av innehållsförteckningen.
Miljödomstolen gör följande bedömning.
Av handlingarna i målet framgår att den aktuella överträdelsen gäller sammanlagt 360 flaskor och burkar. S.A.-R. har uppgett att dessa förvarades i butikens lager och att han inte hade för avsikt att sälja dem. Det framgår vidare av handlingarna att miljökontorets besök på platsen föranleddes av att det hade kommit in klagomål från en näringsidkare på att det pågick försäljning av flaskor och burkar som inte ingick i ett godkänt retursystem. Av de handlingar som upprättades i samband med denna inspektion, framgår dock inte om de aktuella burkarna och flaskorna fanns i S.A.-R:s butik eller i lagret.
Även om det i ett mål som detta vilar en stark bevisbörda på myndigheten för att visa att en överträdelse har skett, finns det ingen annan rimlig anledning till att en såpass stor mängd burkar och flaskor skulle finnas på lagret än att dessa skulle säljas. S.A.R:s påstående att flaskorna och burkarna förvarades i lokalerna utan att han avsåg att sälja dessa framstår mot denna bakgrund inte som trovärdigt. Förutsättningar för att påföra en miljösanktionsavgift föreligger således. Det har inte kommit fram några sådana omständigheter som skulle innebära att det enligt 30 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken får anses uppenbart oskäligt att påföra avgiften. Vidare skall det, med hänsyn till den tid som har förflutit sedan S.A.-R tidigare påfördes en miljösanktionsavgift för en likadan överträdelse, avgift tas ut med dubbelt belopp. Det finns lagligen inga möjligheter att sätta ner miljösanktionsavgiften. Överklagandet skall därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2
Överklagande senast den 5 december 2006.
Anders Bengtsson Bertil Varenius
I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Engell.