MÖD 2008:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 20 oktober 2004 i mål nr M 139-02 och M 140-02, se bilaga A

KLAGANDE

1. S.M.

2. A.B.

3. U.B.

Ombud för 1-3: advokaten B.N.

MOTPART

Banverket, Östra regionen

721 30 Västerås

Ombud: verksjuristen J.A.

SAKEN

Skadestånd

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens domslut, utom den del som avses i punkten 5 nedan, och förordnar följande.

1. Banverket förpliktas att till S.M. betala 1 500 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 5 juni 2002 till dess betalning sker.

2. S.M:s yrkande om förbehåll att få återkomma med ytterligare skadeståndskrav ogillas.

3. Banverket skall ersätta S.M. för rättegångskostnader vid miljödomstolen med 285 250 kr, varav 187 500 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 oktober 2004 till dess betalning sker.

4. Banverket skall ersätta S.M. för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 691 284 kr, varav 443 750 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

5. A.B:s och U.B:s överklagande, såvitt avser huvudsaken, avskrivs från vidare handläggning. Miljödomstolens domslut, varigenom deras käromål ogillats, står därmed fast.

6. A.B. och U.B. förpliktas att solidariskt ersätta Banverket för rättegångskostnader vid miljödomstolen med 94 978 kr, varav 51 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 oktober 2004 till dess betalning sker.

_______________________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.M. har yrkat att Miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom skall förplikta Banverket att till honom utge skadestånd med 3 013 000 kr inklusive mervärdesskatt. På beloppet har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker. Vidare har S.M. yrkat dels befrielse från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen, dels förpliktelse för Banverket att utge ersättning för hans rättegångskostnader där.

S.M. har vidare yrkat att det i Miljööverdomstolens dom införs ett förbehåll som ger honom möjlighet att återkomma med ytterligare skadeståndskrav mot Banverket, om reparationskostnaderna skulle överstiga det yrkade beloppet.

A.B. och U.B. (makarna B.) har återkallat sitt överklagande i huvudsaken och yrkat att Miljööverdomstolen skall på sådant sätt ändra miljödomstolens dom att makarna B. förpliktas att ersätta Banverket dess rättegångskostnader med endast 94 978 kr jämte ränta.

Banverket har bestritt ändring.

S.M. och Banverket har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.M. och Banverket har i Miljööverdomstolen åberopat samma grunder och omständigheter som antecknats i miljödomstolens dom med följande tillägg.

S.M.

Banverket mätte grundvattennivån på platsen i mars 1992. Det var ett år innan projektet sattes igång och resultatet redovisades till + 3, 82 m. S.M. har under perioden juni - oktober 2007 låtit mäta grundvattennivån bl.a. i en mätpunkt GWT 12 som ligger i Strandpromenaden alldeles öster om tunnelmynningen. Mätningarna skedde vid sju tillfällen och omfattade också nivån på Norrvikens vattenyta. Genomsnittsvärdet av mätningarna var vid GWT 12 + 3, 25 m och vid sjön + 3, 42 m. Mätningarna visar att grundvattennivån vid tunnelområdet är sänkt med åtminstone 0, 5 m och att grundvattnet strömmar från sjön västerut mot tunneln. I oktober 1993 iakttog S.M. att Banverket grävde en ledningsgrav som var ca 3 m djup och som började vid tunnelmynningen och gick vidare söderut längs banvallen. Grundvattensänkningen vid tunneln kan ha orsakats av den nyssnämnda graven. Sänkningen har i sin tur orsakat skadorna på S.M:s fastighet.

Banverket

Verket bestrider att en grundvattensänkning skett vid tunnelområdet. De av S.M. åberopade mätresultaten från 2007 kan bero på naturliga variationer. Mätningarna visar inte heller hur grundvattenströmmarna går i Strandpromenaden. Strömmarna styrs av vattenförhållandena i sjön. Banverket har inte grävt den ledningsgrav som S.M. fört in i målet först i Miljööverdomstolen. Verket bestrider förekomsten av en sådan ledningsgrav. I samband med utvidgningen av banvallen behövde Telia lägga om en telekabel. Detta arbete utfördes i tiden när tunneln byggdes. Telia lät då gräva en ledningsgrav som var ca 0,5 m djup längs banvallen till Strandpromenaden. Under byggtiden för tunneln lät Sollentuna kommun lägga om delar av en spillvattenledning som kommer från Strandpromenaden. Omgrävningen skedde från en kopplingspunkt på idrottsplatsen söder om Strandpromenaden och vidare söderut till Käppalatunneln.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

När det gäller den skriftliga bevisningen har S.M. och Banverket åberopat samma bevisning som förebragts vid miljödomstolen. S.M. har därutöver åberopat handlingar vari har redovisats de grundvattenmätningar som han låtit utföra under tiden juni - oktober 2007.

I fråga om den muntliga bevisningen har omförhör hållits med S.M., H.B., P.F.A. G., S.H., S.H., G.R. och I.S.. Som nya vittnen har hörts E.K. och K.R. på begäran av S.M. samt B.E-V. på begäran av Banverket.

De personer som hörts om har lämnat i allt väsentligt samma uppgifter som antecknats i miljödomstolens dom med följande tillägg.

S.M.

Efter semestern 1993 uppmärksammande han att man grävde en ledningsgrav öster om portmynningen och söderut längs banvallen mellan denna och staketet på idrottsplatsen. Man grävde drygt 3 m under marknivå. Graven lutade mot söder. Det stod gott om vatten i denna grav. S.M. förstod inte varför ledningsgraven anlades. Han antog att Banverket fått problem med grundvattnet vid tunnelarbetet och måste leda bort vatten från tunneln.

S.H.

På S.M:s fastighet finns ett 5-6 m tjockt lager med lera. Därav är ca 3 m känsligt för sättningar. Trycket i leran under byggnaden på fastigheten ligger nära förkonsolideringstrycket. Detta innebär att om grundvattenytan långvarigt sänks så kommer det att ske sättningar. En permanent sänkning av grundvattenytan med 0,6 m ger upphov till sättningar med 6-9 cm.

I.S.

Telia hade en telekabel söder om tunnelmynningen som måste flyttas för att inte komma under den nya banvallen. Telia grävde därför en ledningsgrav på idrottsplatsen och fram till Strandpromenaden där kabeln skulle anslutas till befintlig kabel. Graven var ungefär 0,5 m djup.

S.H.

Som platschef var han på arbetsplatsen varje dag. Han kan inte minnas att det anlades någon ny dräneringsledning söderut längs banvallen.

P.F.

Hela huset måste grundförstärkas för att undvika framtida skador. Kostnaden för detta kan uppskattas till 1 milj. kr inklusive mervärdeskatt.

Både E.K. och K.R. har i sina vittnesmål uppgivit att de sett den ledningsgrav som enligt S.M. anlagts från tunnelmynningen och söderut längs banvallen.

Miljööverdomstolen har hållit syn vid tunnelområdet och på S.M:s fastighet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

S.M:s överklagande

I målet är ostridigt att skadorna på S.M:s fastighet orsakats av en grundvattensänkning.

Har det skett en sänkning av grundvattennivån i tunnelområdet?

Banverket har som verksamhetsutövare ansvar för att säkerställa utredning om de grundvattenförhållanden som rådde innan gång- och cykeltunneln byggdes. Verket får således stå risken om utredningen visar sig bristfällig. I målet har redovisats ett enda mätresultat för området öster om banvallen, nämligen att grundvattennivån den 13 mars 1992 låg på + 3,82 m. Eftersom någon ytterligare utredning inte förebragts, kommer Miljööverdomstolen vid sina fortsatta överväganden att utgå från att den av bygget opåverkade grundvattennivån skall anses vara + 3,82 m.

S.M. har som bevisning för att grundvattennivån sänkts åberopat mätningar utförda under perioden juni-oktober 2007 av grundvattennivån i mätpunkten GWT 12- alldeles öster om tunnelmynningen- och av sjön Norrvikens vattenyta. Enligt dessa mätningar ligger genomsnittsvärdena för grundvattennivån på + 3,25 m och för sjöns vattenyta på + 3,42 m. Enligt S.M. visar detta att grundvattennivån sänkts med ca 0,5 m och att grundvattenströmmen går västerut från sjön mot tunneln. Banverket har å sin sida hävdat att mätresultaten endast visar på naturliga variationer i grundvattennivån.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Banverket har sedan september 1997 känt till att S.M. framfört uppfattningen att tunnelbygget orsakat en grundvattensänkning som medfört skador på hans fastighet. Visserligen är S.M. i detta mål skyldig att bevisa att en sänkning av grundvattennivån skett. Men vid avgörandet av hur starkt beviskrav som det är skäligt att ställa på S.M. måste hänsyn tas till den enormt stora skillnaden i fråga om utredningsresurser som föreligger mellan honom och Banverket. Då Banverket under den tid som tvisten pågått inte redovisat någon utredning som stöder verkets påstående att grundvattennivån vid tunnelområdet inte sänkts, finner Miljööverdomstolen att S.M. genom de ovan redovisade mätningarna bevisat att grundvattennivån i tunnelområdet är permanent sänkt med

ca 0,5 m.

Vad har orsakat grundvattensänkningen vid tunneln?

Av utredningen framgår följande. Tunnelns bottenplatta anlades i den östra delen av tunneln på nivån +3,50 m och tunnelns sidostödmurar på +3,45 m. Sollentuna kommuns ledningar för dagvatten och spillvatten som låg under banvallen och vilka ledningar fortsatte ut i Strandpromenaden måste med anledning av tunnelbygget läggas om. För detta arbete ansvarade Banverket. Båda ledningarna lutar från väster mot öster. Spillvattenledningen ligger vid östra tunnelmynningen på nivån +3,10 m. Ledningen fortsätter efter tunneln i en av Banverket omlagd grav i Strandpromenaden och ansluter efter ca 25 m till en brunn på nivån +2,96 m. Från brunnen på nivån +2,41 m går ledningen söderut över idrottsplatsen för att så småningom ansluta till Käppalatunneln. Under ledningen i den nyanlagda delen av graven ligger ett åtminstone 0,15 m tjockt lager av krossmaterial.

Miljööverdomstolen gör följande överväganden.

Banverket har på grund av tunnelbygget dels sänkt spillvattenledningen under tunnelns bottenplatta och till en nivå 0,70 m under den opåverkade grundvattennivån, dels lett ledningen vidare ut i Strandpromenaden där den anslutits till den befintliga ledningen. Det är ostridigt att det såväl runt ledningen som under tunnelns hela bottenplatta finns krossmaterial. Det är ett känt förhållande att krossmaterial är dränerande. Det är därför fullt möjligt att grundvatten leds via krossmaterialet under bottenplattan till ledningsgraven som lutar österut mot Strandpromenaden. Grundvattnet kan sedan fortsätta vidare söderut längs den anslutande ledningen mot Käppala.

S.M. har hävdat att dränering av grundvattnet kan ha skett längs en ledning som påstås ha anlagts från tunneln söderut längs banvallen. När det gäller en sådan ledning konstaterar Miljööverdomstolen att det gått mer än 13 år sedan S.M. och vittnena E.K. och K.R. gjorde sina iakttagelser. Med hänsyn till detta och till vad I.S. uppgivit om Telias omgrävning av en grav för telekabel och till de övriga inom området anlagda ledningsgravarna kan det med beaktande av S.H. uppgifter mot Banverkets bestridande inte anses styrkt att en sådan ledning anlagts av Banverket.

Det får därmed enligt Miljööverdomstolen förutsättas att sänkningen av grundvattnet vid tunneln beror på att tillrinnande grundvatten dräneras ut längs spillvattenledningen som anlagts under tunnelns bottenplatta och vidare mot anslutningspunkten på Strandpromenaden ca 25 m öster om tunnelmynningen. En grundvattensänkning förutsätter att vattnet har någonstans att ta vägen. Eftersom Banverket är ansvarigt för de åtgärder som är direkt föranledda av tunnelbygget är verket ansvarigt för den störning som grundvattensänkningen kan innebära.

Är det övervägande sannolikt att grundvattensänkningen i tunnelområdet orsakat skadorna på S.M:s fastighet?

Banverket har gjort gällande att sättningsskadorna på S.M:s fastighet kan förklaras av naturliga förändringar i grundvattennivån. Vidare kan enligt Banverket tre stora björkar på tomten ha sugit bort den fuktighet som finns i leran och därmed orsakat en sänkning av grundvattennivån. En annan tänkbar orsak kan enligt verket vara den uppfyllnad som gjorts av jord mot huset vilken åtgärd kan ha lett till ändrad belastning på huset.

Med hänsyn främst till de uppgifter som lämnats av S.H. gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

Eftersom byggnaden på S.M:s fastighet funnits på platsen sedan 1940-talet utan att några nämnvärda skador inträffat är det mycket osannolikt att skadorna beror på naturliga förändringar i grundvattennivån. Även björkarna har funnits på tomten under många år innan tunneln byggdes utan att sättningsskador uppkommit ens under torrsomrar. Det är därför inte sannolikt att träden orsakat skadorna. Att uppfyllnaden skulle vara orsaken bär inte sannolikhetens prägel

En grundvattensänkning ger upphov till en konsolideringsprocess i berörda lerlager. Med hänsyn till den processen råder det tidsmässigt ett klart samband mellan uppkomsten av sättningsskadorna och den grundvattensänkning som skett i tunnelområdet. Det är således övervägande sannolikt att denna grundvattensänkning orsakat skadorna på S.M:s fastighet.

Skall Banverket slippa skadeståndsskyldighet därför att störningen är orts- och allmänvanlig?

Banverket har mot S.M:s talan invänt att skadorna på hans fastighet inte är ersättningsgilla därför att störningen - grundvattensänkningen - skäligen bör tålas med hänsyn till att den är såväl orts- som allmänvanlig.

Enligt Miljööverdomstolen är det uppenbart att S.M. inte bör tåla den aktuella störningen. Banverket skall följaktligen betala skadestånd för skadorna på S.M:s fastighet.

Hur stort skadestånd skall Banverket betala?

Av det av S.M. yrkade skadeståndsbeloppet, 3 013 000 kr, avser såsom antecknats i miljödomstolen dom 2 535 000 kr beräknade reparationskostnader enligt offerter från byggföretaget NORGA, 328 000 kr tillkommande kostnader som inte tagits upp i offerterna samt 150 000 kr beräknade kostnader för återställande av tomtmark. I beloppet för reparationskostnader ingår åtgärder för att förstärka grunden.

Banverket har i Miljööverdomstolen liksom vid miljödomstolen såsom i och för sig skäliga ersättningsbelopp vitsordat 304 600 kr för reparation av huset och 37 500 kr för återställande av tomtmarken. Verket har vidare vitsordat att viss grundförstärkning behövs.

Enligt skadeståndsrätten skall S.M. genom skadeståndet försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat. Det betyder att ersättningen skall beräknas så att fastigheten skall kunna återställas i det skick den var före år 1993.

Som ovan redovisats råder det stor skillnad mellan parternas uppskattning av kostnaderna för att reparera fastigheten. Beträffande den del av reparationskostnaderna som avser förstärkningen av grunden upptar NORGAs offert en kostnad om 1,7 milj. kr exklusive mervärdeskatt. För samma arbete har det av Banverket åberopade vittnet P.F. uppskattat kostnaden till 1 milj. kr inklusive mervärdeskatt. Om hela husets grund förstärks innebär det såsom Banverkets inställning får förstås en standardhöjning. S.M. bör därför enligt Banverket själv svara för en del av denna kostnad.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

S.M. har genom offerten från NORGA framlagt utredning om skadornas omfattning. Denna offert kan dock med hänsyn främst till de uppgifter P.F. lämnat inte ensamt vara avgörande vid ställningstagande till skadeståndets storlek. Vid sådant förhållande och då S.M. får anses ha svårigheter att framlägga full bevisning om till vilket belopp kostnaderna för att avhjälpa skadorna på fastigheten skall beräknas får Miljööverdomstolen med tillämpning av 35 kap. 5 § första meningen rättegångsbalken uppskatta kostnaderna till skäligt belopp. Med beaktande av att kostnaderna för grundförstärkning av hela huset bör ersättas finner Miljööverdomstolen att S.M. skall tillerkännas ett skadestånd om 1, 5 milj. kr.

Hur skall S.M:s yrkande om förbehåll att få återkomma med ytterligare skadeståndskrav bedömas?

Ett bifall till detta yrkande skulle stå i strid med regeln om domens rättskraft i 17 kap. 11 § första stycket rättegångsbalken. Yrkandet kan därför inte lagligen bifallas.

Rättegångskostnaderna

Banverket skall som tappande part ersätta S.M. hans rättegångskostnader såväl vid miljödomstolen som i Miljööverdomstolen. Samtidigt skall S.M. befrias från skyldigheten att ersätta Banverket för dess rättegångskostnader i miljödomstolen.

När det gäller yrkade belopp har Banverket reservationsvis medgivit vad S.M. yrkat utom såvitt avser ersättning för S.M:s eget arbete i anledning av rättegången. I detta hänseende har S.M. yrkat ersättning med 230 115 kr vid miljödomstolen och med 3 220 683 kr i Miljööverdomstolen. Banverket har reservationsvis medgivit att betala ersättning för S.M:s eget arbete med 50 000 kr vid miljödomstolen och med 200 000 kr i Miljööverdomstolen.

Beträffande ersättning för eget arbete får S.M. enligt Miljööverdomstolen anses skäligen tillgodosedd med de belopp Banverket medgivit.

Makarna B:s överklagande

På grund av deras återkallelse skall makarna B:s överklagande i huvudsaken avskrivas från vidare handläggning. Med hänsyn till utgången av S.M:s överklagande skall makarna B:s skyldighet att ersätta Banverket kostnaderna vid miljödomstolen bestämmas till hälften av 189 955 kr, eller 94 978 kr, jämte ränta.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2008-02-07

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Henrik Runeson samt f.d. hovrättsrådet Arne Kardell, referent. Enhälligt.

____________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Kärande

1. A.B. (M 139-02)

2. U.B. (M 139-02)

3. S.M. (M 140-02)

Ombud: advokaten W.L.

Svarande

Staten genom Banverket, Östra Regionen, Box 1070, 172 22 SUNDBYBERG

Ombud: verksjuristen J.A.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. A.B. och U.B. samt S.M. skall solidariskt ersätta Staten genom Banverket dess rättegångskostnader med etthundraåttioniotusenniohundrafemtiofem (189 955) kr, varav 102 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 189 955 kr från dagen för denna dom till dess betalning sker.

BAKGRUND

A.B. och U.B. är makar. De äger fastigheten XX 11. S.M. äger fastigheten XX 12. I närheten av fastigheterna påbörjade Banverket 1993 i samband med utbyggnaden av Arlandabanan en ombyggnad av en plankorsning till en tunnel för gång- och cykeltrafik under järnvägen och Norrviksleden. Nitro Consult AB genomförde förbesiktning fastigheterna den 18 februari 1992 och, efter tunnelarbetenas färdigställande, efterbesiktning den 8 november 1994. Senare besiktningar av fastigheterna har också genomförts. B:s och S.M. har gjort gällande att tunnelbygget eller åtgärder i samband med bygget orsakat en grundvattensänkning som medfört sättningsskador på byggnaderna på deras fastigheter.

YRKANDEN M.M.

B:s har - som de slutligt bestämt sin talan - yrkat att tingsrätten skall förplikta Banverket att till dem utge skadestånd med 2 926 700 kr inklusive mervärdesskatt. På beloppet har B:s yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker. Av beloppet avser 2 665 000 kr beräknade reparationskostnader som upptagits i offerter från NORGA (beloppen i offerterna har räknats upp med 4 procent), 199 200 kr tillkommande kostnader som inte tagits upp i offerterna samt 62 500 kr beräknade kostnader för återställande av tomtmark

S.M. har - som han slutligt bestämt sin talan - yrkat att tingsrätten skall förplikta Banverket att till honom utge skadestånd med 3 013 000 kr inklusive mervärdesskatt. På beloppet har S.M. yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker. Av beloppet avser 2 535 000 kr beräknade reparationskostnader som upptagits i offerter från NORGA (beloppen i offerterna har räknats upp med 4 procent), 328 000 kr tillkommande kostnader som inte tagits upp i offerterna samt 150 000 kr beräknade kostnader för återställande av tomtmark.

B:s och M. har hemställt att det i domen inskrives förbehåll för dem att återkomma mot Banverket med ytterligare skadeståndskrav, för det fall den slutliga reparationskostnaden för respektive fastighet skulle överstiga det belopp som nu yrkats.

Banverket har bestritt käromålen. Banverket har vitsordat 304 600 kr såsom skäligt skadestånd i och för sig för reparation av S.M:s fastighet och 10 600 kr avseende B:s fastighet. För återställande av tomtmark avseende S.M:s fastighet har Banverket vitsordat 37 500 kr. Banverket har vitsordat ränteyrkandena såsom skäliga i och för sig.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader. Parterna har vitsordat varandras ersättningsyrkanden. Banverket har dock av framställda yrkanden om ersättning för eget arbete vitsordat endast 50 000 kr för vardera Berglunds och S.M..

GRUNDER OCH UTVECKLANDE AV TALAN

B:s och S.M.

Vid efterbesiktningen i november 1994 konstaterade besiktningsmannen att det inte var några större förändringar på fastigheterna i förhållande till förbesiktningen i februari 1992. Under hösten 1997 upptäckte både B:s och S.M. tilltagande sprickor i byggnaderna på fastigheterna. Sprickorna har nu blivit så allvarliga så att de påverkar byggnadernas bestånd. Det är kallt och dragit och det ser ut som om grunden håller på att spricka upp helt och hållet. Med anledning av skadorna togs en första kontakt med banverket i september 1997. B:s och S.M. har anlitat professor S.H., J&W, som gjort en utredning om vad skadorna kan bero på. Han har kommit fram till att orsaken är en grundvattensänkning. Banverket har också via sin regionchef vid något tillfälle vitsordat en grundvattensänkning på ett par decimeter. Grundvattensänkningen har i sin tur orsakat sprickbildning i byggnaderna. Sprickorna är typiska sättningssprickor. Grundvattensänkning medför att sprickbildning uppkommer efter lång tid, kanske 5-7 år. Efterbesiktningen 1994 hade därför ingen möjlighet att fånga upp denna typ av skador. Det är övervägande sannolikt att Banverket genom tunnelbygget förorsakat grundvattensänkning med sättningsskadorna som följd. Antingen genom själva tunneln eller genom åtgärder i samband med tunnelbygget. Bl.a. har en ny kopplingspunkt för spillvattnet anordnats. Den kan inte finnas någon annan orsak till skadorna än tunnelbygget. Skadorna måste åtgärdas snarast. Kostnaderna uppgår till yrkade belopp.

Banverket

Banverkets verksamhet har inte medfört eller medför skadeståndsskyldighet gentemot B:s eller S.M.. Skadorna på husen beror på faktorer som inte är hänförliga till Banverkets verksamhet. Banverket har inte orsakat någon sänkning av grundvattnet i samband med anläggandet av tunneln. Skulle tingsrätten finna att Banverket har orsakat en grundvattensänkning så kan denna för det första inte vara orsaken till de uppkomna skadorna. För det andra kan någon ersättningsgill miljöskada inte föreligga med anledning härav. Någon ersättningsgill miljöskada kan inte ha uppkommit eftersom den störning som B:s och S.M. för talan om är såväl orts- som allmänvanlig och skäligen bör tålas. För det fall tingsrätten skulle finna att Banverket är skadeståndsskyldigt gentemot B:s och S.M. skall skadeståndet fastställas till ett lägre belopp än den ersättning som yrkas. Angående skadeorsaken så framgår det av de besiktningar som gjordes innan Banverkets arbeten påbörjades att det i Norsen 11 fanns viss sprickbildning i huset redan innan Banverkets tunnelbygge, dels inomhus i anslutning till dörrar och fönster och dels utvändigt i husets sockel. Även i Norsen 12 fanns vissa skador innan det att Banverkets arbeten påbörjades, både inomhus och i husets sockel fanns det sprickor av varierande grovlek. Vid efterbesiktningen i november 1994 kunde det inte konstateras någon förändring beträffande X 11. I fråga om Norsen 12 konstaterades det två förändringar, dels hade det blivit en spricka i stödmuren vid garagenedfarten dels hade en fuktfläck uppkommit som inte var behäftad med någon spricka utan är sannolikt orsakad av nederbörd där dräneringen inte förmått leda bort vatten i tillräcklig omfattning. Sprickan i muren är noterad intill en gammal spricka. Orsaken till den nya sprickan är sannolikt ett resultat av jordtryck och den extremt torra sommaren 1994. Med anledning härav lät Banverket utföra en särskild utredning och i samband med denna analyserades de precisionsavvägningar som gjorts före och efter tunnelbygget. Den första precisionsavvägningen genomfördes den 2 mars 1993 och den andra den 8 december 1994. Analysen av precisionsavvägningarna utmynnade i ett särskilt utlåtande den 26 juni 1995. I utlåtandet anges att uppdraget för besiktningsmännen är att kommentera huruvida samband finns mellan utförda markarbeten och förändringar i X 12. I utlåtandet anges att differenserna är mycket små och att de ligger med god marginal inom acceptabla toleranser. I oktober 1997 görs ytterligare en efterbesiktning av X 12. Vissa nya sättningsskador kunde då konstateras. Besiktningsmannen avger ett särskilt utlåtande den 1 december 1997 med anledning av besiktningen. Enligt utlåtandet har sättningarna vid garagenedfarten ökat och nya sättningar konstateras också i samma område. Marken i samma område har sjunkit fem till 10 centimeter. Det görs ytterligare en särskild utredning av Gösta Rundqvist den 10 februari 1998. Det görs en tredje precisionsavvägning varvid endast smärre förändringar konstateras. I utlåtandet kommer Gösta Rundqvist fram till att Banverket inte är ansvarigt för skadorna. Precisionsavvägningarna visar bara på smärre förändringar sedan 1993. Besiktningsprotokollen visar att det funnits sprickor redan före 1992. Sollentuna kommuns grundvattenobservationer visar att det förekommit en kontinuerlig grundvattensänkning från 1991 med ca 0,5 meter och att det förekommit kraftiga fluktuationer framförallt 1995 till 1996 då grundvattnet sjönk med två meter under höst och vinter. Att hus påverkas av detta är naturligt och precisionsavvägningarna visar på sänkning på 4 mm per fastighet från 1994 till 1998. En sänkning av grundvattennivån på 0,5 meter kan således ha påverkat fastigheterna. Grundvattensänkningen beror emellertid inte på järnvägsbygget utan är en utdragen process under hela 1990 talet. Banverkets arbeten har inte orsakat någon grundvattensänkning inte ens tillfälligt. Ingen representant för Banverket har vitsordat att det förekommit en grundvattensänkning. Tunnelarbetena skedde inte på en sådan nivå att det var nödvändigt med en grundvattensänkning i samband med arbetena. Själva tunneln eller tunnelns konstruktion, fyllningar kring ledningarna, orsakar ingen grundvattensänkning. Dagvattenavloppet utanför fastigheterna är sammankopplat med tunnelns dagvattenavlopp. Banverket pumpar inte bort något dagvatten från tunnel utan dagvattenledningen lutar bort från tunneln. Avrinningen av dagvatten i ledningen på Idrottsvägen utanför fastigheterna sker från norr till söder där ledningen ansluter till dagvattenledningen i Strandpromenaden. Avrinningen i dagvattenledningen i Strandpromenaden sker från väst till öst. Vattnet rinner från Norrvikenleden som ligger väster om gångtunneln via ledning i Strandpromenaden österut mot sjön Norrviken som är recipient för dagvatten från området. Dagvattenledningen anslutningspunkt till sjön ligger under sjöns lägsta vattenstånd. Oavsett huruvida det finns singel runt dagvattenledningen kan en sådan åtgärd således inte ha orsakat någon grundvattensänkning på B:s eller S.M:s fastigheter. Inte heller spillvattenledningen under tunneln kan ha orsakat någon grundvattensänkning på fastigheterna på det sätt som påstås. En eventuell ledningsbädd kring tunnels spillvattenledning ligger under sjön Norrvikens lägsta lågvattenyta. Eftersom ledningsstråken har förbindelse med sjön så kommer ledningsbädden alltid att vara vattenfylld. Härigenom kan vatten inte transporteras från Idrottsvägens fastigheter till tunneln. De omgivande förhållandena innebär att ledningsläggningen under tunneln inte kan ha haft någon dränerande effekt på B:s eller S.M:s fastighet. Banverket har inte orsakat någon grundvattensänkning på Berglunds eller S.M:s fastigheter med anledning av tunnelbygget. Skadorna på fastigheterna beror på faktorer som verket inte ansvarar för. De har orsakats av naturliga förändringar i grundvattennivån, fastigheternas geologiska förutsättningar, byggnadernas konstruktion, förekomsten av träd på fastigheterna och/eller ändrade förhållanden på fastigheterna. Naturliga förändringarna i grundvattennivån är en högst sannolik orsak till skadorna. De geologiska förutsättningarna på platsen är sådana att byggnader i området är sättningskänsliga. Även mindre variationer i grundvattennivån kan således orsaka skador. Byggdes hus på platsen idag skulle pålning ske för att förebygga risken för sättningsskador. Även förekomsten av flera stora träd intill byggnaderna är en högst trolig förklaring till skadetillväxten. De kan ha gett upphov till en uttorkning av marken intill husen som medfört sättningar. Det är olämpligt att ha träd närmare hus än trädets höjd om huset är grundlagt på sättningskänslig lera. Trädens rötter suger bort den fuktighet som finns i lermassorna leran torkar ut och minskar i volym. Också den omständigheten att minst en närliggande fastighet pumpat upp vatten skulle kunna vara en tänkbar orsak till skadetillväxten. Även en ändrad belastning av fastigheterna kan ha lett till skadetillväxt. Den uppfyllnad av tomtmark som gjorts på Norsen 12 kan ha förorsakat skadetillväxt genom ökat jordtryck mot huset. B. och S.M. har, av högst förklarliga skäl, inte låtit reparera sina hus. Detta kan ha lett till en accelererande skadetillväxt t.ex. genom att vatten kommer in i sprickor i huset, fryser till is och får en sprängningseffekt. För det fall tingsrätten skulle komma fram till att Banverkets verksamhet orsakat en grundvattensänkning och att denna grundvattensänkning skulle orsakat kärandenas skador, så är skadorna inte ersättningsgilla eftersom den störning som B:s och S.M. för talan om är såväl orts- som allmänvanlig och bör skäligen tålas. Den är ortsvanlig med beaktande av de variationer i grundvattennivåer som ostridigt förekommer naturligt i området. Den är även allmänt förekommande under jämförbara förhållanden. Vid tidpunkten för tunnelbygget synes husen varit ytterst känsliga för ytterligare förändringar i grundvattnet. I vart fall påstår B:s och S.M. detta. Skadorna hade uppkommit mycket snart oavsett tunnelbygget på grund av de variationer i grundvattennivåer som uppträder i området. Med anledning härav vore det oskäligt om verket blev skadeståndsskyldigt gentemot Berglunds och S.M.. Om tingsrätten skulle anse att Banverket är skadeståndsskyligt gentemot B:s och S.M. så bör skadeståndet vara ett lägre belopp än de yrkat. Det behövs endast mindre reparationer på Norsen 11 bestående i viss putsning och målning. På Norsen 12 behövs mer omfattande och mer kostsamma åtgärder bestående av putsning och målning samt viss grundförstärkning. Dock inte så kostsamma och omfattande som det görs gällande.

B:s och S.M. har genmält.

Dagvattenledningarna och spillvattenledningarna kan ha medfört grundvattensänkning. Pumpningen från fastigheten Rödingen kan ha påverkat ytterst marginellt och kan inte vara aktuell i sammanhanget. När det gäller ortsvanligheten så konstateras att villabebyggelsen var först på platsen. Enligt praxis gör man undantag endast för störningar av en art som inte tidigare förekommit i området. B:s och S.M. har inte kunnat förutse skador på sina fastigheter på grund av ett tunnelbygge. Skadorna är absolut av den omfattningen att de inte kan tålas.

DOMSKÄL

Vid huvudförhandlingen har på egen begäran förhör under sanningsförsäkran hållits med U.B. och S.M.. Vidare har på kärandenas begäran vittnesförhör hållits med professorn S.H. samt på Banverkets begäran med G.R., H.B., A.G., P.F., I.S. och S.H..

Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Miljödomstolen har hållit syn på fastigheterna.

U.B. har berättat bl.a. Norsen 11 är byggd 1945. Makarna köpte fastigheten 1975. Björkarna på fastigheten fanns och var stora redan på den tiden. Träden har inte vuxit mycket sedan dess. Fram till 1996 har han inte upplevt några problem med sprickor i huset. Enligt förbesiktningen 1992 fanns det ett antal hårfina sprickor. Det var likadant vid efterbesiktningen 1994. Det var 1996 som det började hända saker. Vid en duschkabin började en spricka i väggen uppstå. Han satte det i samband med Banverkets verksamhet, men sprickan var liten så någon kontakt togs inte med Banverket. År 1997 hade sprickan utökats. I september 1997 gjordes försök att få kontakt med Banverket. I december samma år skickades rek med mottagningsbevis och det kom en reaktion från Banverket. Det genomfördes en utredning av G.R. som avslutades 1998. Utredningen var mera inriktad mot trafikens påverkan än omgivningens. Det framkom att det var en grundvattensänkning på en halv meter från 1990 till 1997. B:s har gjort en sammanställning över skadeutvecklingen. Utöver för- och efterbesiktning gjordes besiktningar även i juli 2001samt i september 2003. Det har också nyligen gjorts en besiktning. Vid förbesiktningen fanns det i bostadsplanet fanns det en hårfin spricka i vardagsrummet. Den kvarstår. Det har tillkommit en spricka i vägg mellan sovrum och kök på båda sidor. Väggen har satt sig. Detta upptäcktes i juli 2001. Vidare har en trappa har sjunkit ganska kraftigt. Den har sjunkit sex centimeter på en sträcka om ca en meter och sexti centimeter. I källaren har en ny spricka uppstått på båda sidorna i fogen mellan huset och passagen. I matkällaren har tidigare sprickor vidgats och dörren går inte att öppna. I toaletten i källaren har tidigare fogsprickor, hårfina sprickor och en spricka i kanten förvärrats och det har tillkommit nya sprickor. På norra sidan finns det en genomgående spricka. I norra delen av huset fanns det tidigare sprickor under fönstret på in och utsida. Där finns nu en spricka som det går att se ut genom. Mellan muren och karmen är det en glipa. Även på östra sidan är det en spricka som det går att se ut genom. En spricka var 5 mm när Banverket kontaktades. Den har ökat efter hand och i september 2003 var den 12 mm. Det har också tillkommit nya sprickor i hjärtväggen. Utvändigt på västra sidan av huset har muren förskjutits och det är en mycket stor glipa i muren. Även på norra sidan finns det en förskjutning med en ganska kraftig spricka. Det ser ut som om nordvästra sidan håller på att tippa ner. Muren utvändigt gillestugan har nya sprickor mot garaget. Altanen på baksidan huset har sjunkit. Skadorna har inte stangerat utan har en tendens att förvärras hela tiden. Taxeringsvärdet på byggnaden på fastigheten har satts ned med 75 procent med anledning av sättningsskadorna. Om huset varit i normalt skick är marknadsvärdet enligt en värdering 2 675 000 kr. Nu är fastigheten uppskattningsvis värd 1 200 000 kr till 1 400 000 kr, vilket motsvarar tomtvärdet. NORGA har bedömt att det inte finns annat sätt att komma till rätta med problemen än att stadga muren genom pålning. Han uppfattar att skadetillväxten fortfarande är i tilltagande. Den har inte stabiliserats. De försökte få ett antal firmor att räkna på kostnaderna för att åtgärda skadorna men det var endast NORGA som kunde göra jobbet.

S.M. har berättat bl.a. Han köpte huset tillsammans med sin dåvarande sambo 1990. Han gjorde alltså två år innan Banverket byggde tunneln en kontroll på huset. År 1996 började det knäppa i huset. Under 1997 så konstaterade han att stödmurarna hade satt sig. Det blev en vatteninträngning vid riklig nederbörd. Efter ett tag steg golvsilen upp ur källargolvet så att den blev den högsta punkten. Förändringarna fortsatte och de måste ha ett samband med Banverkets utbyggnad av Arlandabanan och tunnelbygget. Han har gjort en analys av skadeutvecklingen. Skadeförloppet accelererade i början. Det accelererar inte längre men har inte heller retarderat. I källarplanet så hänger huset ungefär 35 till 40 mm från husgrunden. Golvet i övre planet lutar. Jorden runt huset har satt sig ca 9-12 cm. Entrén lutar på en sträcka om 1,6 m ungefär 5,5 cm. Vardagsrumsgolvet lutar 3,5 cm på en sträcka om 3 m. Det lutar från mitten av huset och utåt. Han har mätt från öppna spisens grundmur och utåt. Rappning vid öppna spisen har brutits loss. Huset har sprickor som det går att se ut genom. Han kan inte se någon annan orsak än Banverkets arbeten. Han tror inte på att träd skulle orsakat skadorna. Det finns tre björkar mellan hans fastighet och B:s. Träden har inte vuxit till sig speciellt mycket de tio år han bott på fastigheten. När han flyttade in i huset stod det intill postlådan ett lärkträd som han tog ner då det kom mycket barr från trädet som skräpade ner. Taxeringsvärdet är idag nedsatt med 92,2 procent. Byggnaden är idag en belastning för tomten. Den är mer eller mindre ett rivningsobjekt. Tomten är kanske värd 1 100 000 kr. De sprickor som fanns vid köpet var relativt obetydliga. Det fanns ingen anledning att ta upp dem speciellt med säljaren. Det är samma sprickor som framgår av förbesiktningsprotokollet. Någon skadereglering har inte skett med den tidigare fastighetsägaren. Han kan inte påstå att skadetillväxten varit som värst vid något tillfälle men under 1997 började det hända saker. Från 1997 kan han inte påstå att det vare sig ökat eller avstannat. Han har inte vidtagit några åtgärder som kan ha påverkat husgrunden på något sätt. Verandan har sjunkit och det finns nya sprickor i källargolvet. Verandan lutar ca 6-7 cm på en sträcka om 3 m. Det beror på en kraftig grundvattensänkning som inte kan ha orsakats av träden.

S.H. har berättat bl.a. Han har varit professor i geoteknik med grundläggning på Chalmers tekniska Högskola. Han har varit på fastigheterna och undersökt skadorna. Han har gjort en geoteknisk undersökning och studerat porvattentrycksfördelningen genom lerlagret mitt emellan fastigheterna. Har följt tryckförändringarna i grundvattnet under en period från januari till mitten på mars. Det konstaterades att porvattentrycket genom lerlagret var i stort sätt hydrostatiskt men att det var en pågående sänkning av grundvattentrycket trots att det normalt skall stiga från januari till mars. Det var en sänkning av grundvattentrycket med ca en halv meter under den perioden. Detta strider mot de erfarenheter man har om grundvattentryckets variationer med årstiden. Under sommarhalvåret d.v.s. från mars till september så har nederbörden varit högre efter det att tunneln byggdes än den var innan. Årsnederbörden är ungefär densamma före som efter tunnelbygget. Byggnaderna är grundlagda utan pålning. Byggnaderna har under tiden de legat där ansträngt lerlagret under. Det finns något som man benämner förkonsolideringstryck hos leran och om man överskrider detta tryck hos leran så inträffar stora sättningar som regel. Byggnaderna ligger på gränsen till ett överskridande av förkonsolideringstrycket, vilket innebär att om man åstadkommer en grundvattensänkning så är det katastrofalt för byggnaderna. Träd kan orsaka stora sättningar. Men eftersom träden inte har orsakat stora sättningar under den period som var innan Arlandabanan byggdes så utesluter han att det är träden som varit orsaken till de stora sättningarna som nu uppkommit. Finns det en dränering runt en spillvattensledning eller en avloppsledning så orsakar den grundvattenströmmar i någon riktning. Detta kan orsaka en grundvattensänkning. Anledningen till att han anser att det är byggandet av Arlandabanan och tunnel som har orsakat skadorna är att det inte inträffat någonting före det tunneln byggdes. Det är först då som skadorna har börjat utvecklas. Det tar tid innan en grundvattensänkning orsakar skador. Vattentrycket i lerlagret sjunker i långsam takt beroende på vilka dräneringsförhållandena är. Det kan finnas dränerande skikt som gör att grundvattentrycket sjunker snabbare. Är det ett homogent lerlager sjunker det mycket långsammare. Han har tittat på vad en halv meters grundvattensänkning skulle innebära i sättningar med antagandet att det är ett homogent lerlager vilket är en pessimistisk syn. Han har antagit att man får en sättning på först 0,2 m. Ett år efter det att grundvattensänkningen skett så skulle sättningen bli 4 cm, efter två år 6 cm, efter fem år 8 cm, efter 10 år 12 cm, efter 20 år 16 cm och efter 30 år 18 cm. Om sättningen är 0,3 m så skulle sättningen bli 6 cm efter ett år, efter två år 9 cm, efter 5 år 12 cm, efter 10 år 18 cm, efter 20 år 24 cm och efter 30 år 27 cm. Det är alltså en långsam process. Även grundvattentrycket förändras långsamt. Hastigheten beror på om lerlagret är homogent eller om det innehåller dränerande skikt. Det har skett en grundvattensänkning. Under den tiden de mätte sjönk grundvattnet med en halv meter från januari till mars trots att det normalt stiger under den perioden. De skador som har inträffat kan inte bero på någonting annat än en grundvattensänkning. Om det av någon anledning skett en grundvattensänkning så kommer björkarna att bidra eftersom det då blir en uttorkning och björkarna börjar suga vatten på större djup. De skador som finns på byggnaderna är typiska sättningsskador. Det är typiskt för sättningsskador att de lutar. Sättningarna kommer att fortsätta. Den enda möjligheten att komma till rätta med problemen är att förstärka byggnaderna med pålning. Husen bör grundförstärkas och björkarna bör fällas. Flyttningen av en spillvattenledning vid tunneln kan ha orsakat grundvattensänkningen. De faktorer som kan ha betydelse för grundvattennivån är nederbördsförhållanden, nya dränerande ledningar, plantering av träd intill. Temperaturen har mycket liten betydelse. Om det är väldigt varmt och lite nederbörd så kan det dock torka ut. Han har tittat på Sollentuna kommuns observationer av grundvattenvariationer i Norrviken från januari till april. I januari var det 3,5 m och i april var det 4,4 m. Alltså en stigning. På Norsen har det sjunkit. Influensområdet varierar från fall till fall beroende på om det finns dränerande skikt i lerlagret. Grundvattenobservationerna har ingen relevans för fastigheterna då de är gjorda för långt bort. Det var förvisso mindre nederbörd 1996 men det var ändå mindre nederbörd vid tidigare tillfällen. Det finns ingen annan förklaring till de skador som uppstått än en grundvattensänkning. Man har ett dränerande skikt under tunnel som ligger lägre än uppmätt grundvattennivå. I samband med tunnelbygget gjorde man en dränering som sänkte grundvattennivån med säkert med minst en halv meter. Sedan har man dessutom gjort ledningar som sänkt grundvattennivån ytterligare. De ledningar som ligger under tunneln har den lägsta nivån på +3,25 m. Grundvattennivån i ett borrhål beläget i den ände på tunneln som befinner sig närmast Idrottsvägen ca 80 - 90 m från Norsen 11 och Norsen 12 låg på +3,82 m. Det finns alltså en risk för att man sänkt grundvattennivån från +3,82 m till kanske +3,25 m. Han har därför räknat med 0,5 m. Sedan har det gjorts ledningsdragningar som har gjort att man kommit ännu längre ner. Det kan vara så att det i samband med att ledningsdragningen åstadkommit en ytterligare sänkning av grundvattentrycket. Spillvattenbrunnens nivå är på +2,41 m till +2,24 m. Det är nya ledningar som kan ha orsakat en stark grundvattensänkning. Skadorna beror på ett överskridande av förkonsolideringstrycket. Detta har berott på en grundvattensänkning som berott på tunnelbygget med ledningsdragningar och dräneringsskikt. Strömningsriktningen kring ledningarna har betydelse. Om grundvattnet strömmar mot fastigheterna så räddar detta fastigheterna. Det blir en konsolidering. Han har inte tittat på strömningarna i området.

G.R. har berättat bl.a. Han arbetar hos Nitro- Consult. Han gjorde en utredning 1998. Uppdraget gällde om vibrationerna från tågtrafiken kunde påverka byggnaderna. Utredningen utvidgades till att avse andra tänkbara skadeorsaker. Undersökning ägde rum av byggnadsförfarandet, grundläggningsdjup och grundvattensfrågan o.s.v. för att se vad som kunde vara orsaken till sprickbildningarna som han i och för sig upplevde som ganska normala. Han har läst det utlåtande som professor Hansbo avgivit. Har undersökt hur grundvattennivåerna har förändrats i området. I sitt första utlåtande hade han studerat resultaten av mätningar i tre grundvattenrör i området. I de studierna kunde han inte se att det fanns några tendenser till samband mellan schaktningsarbetena för tunneln och de fluktuationer som man hittar i mätningarna. Inte heller kunde han finna att det var något orsakssamband med skadorna. Grundvattenrör 3204 vid Norrvikens centrum speglar grundvattennivåns förändring på grund av naturliga orsaker. Ur dessa mätdata kan inte utläsas någon påverkan från tunnelbygget. Dessa mätdatas relevans kan dock ifrågasättas. Det blir sprickor i hus utan att det behöver vara fråga om grundvattensänkning, bl.a. genom snedlaster. Marken har satt sig i förhållande till huset med ca fem cm. Detta kan inte bero på grundvattensänkning eftersom en sådan skulle ha påverkat mark och hus lika. Han kan inte se att Banverket har någon skuld.

H.B. har berättat bl.a. Han arbetar med järnvägsgeoteknik. Han har med utgångspunkt från kommunens ledningskartor studerat hur ledningarna är dragna och vad som skulle hända om man pumpar i den schaktgrop som togs upp för att bygga tunneln. Dagvattnet faller för egen kraft medan spillvattnet pumpas bort. Vid bygget av tunneln pumpades aldrig något vatten. Det fanns inget tilläckande vatten. Så allt skulle alltså ägt rum efter det att tunneln var färdigställd. Underkant på dagvattenledningen faller ut i sjön Norrviken. Från tunneln är det någorlunda jämt fall fram till sjön. Norrvikens vattenstånd är normalt + 3,5 m. Lägsta lågvatten ligger på +3,1 m. För att dränera ut vatten härifrån måste det rinna uppåt. Detta har professor H. bemött med att det var spillvattenledningarna som var relevanta. Men även här är det sjön som bestämmer grundvattennivån. Järnvägstunneln har absolut inte gett upphov till dränering av intilliggande mark. Björkarna är en tänkbar orsak. En ny kopplingspunkt för spillvattenledningen kan inte ha orsakat en grundvattensänkning. Vattenpumpning sker på en grannfastighet av sjövatten. Han kan inte hålla med om att det skulle vara tätt mellan Norrviken sjön och t.ex. ledningsgraven hörnet Idrottsvägen Strandpromenaden. Det finns helt klart en förbindelse mellan sjön och ledningsgravssystemet. Även om det skulle sippra ut vatten längs banvallen är det hela tiden påfyllning från sjön.

A.G. har berättat bl.a. Hon är ansvarig för geotekniken i Östra regionen på Banverket. Tunneln dräneras men inte omkringliggande fastigheter. Någon pumpning av vatten sker inte av tunneln utan vatten rinner in i tunneln och ner i rännstensbrunnar och sedan ner vidare i dräneringsledningen som går parallellt med gång och cykelvägen. Det är framförallt regnvatten som kommer ner i tunneln. Ingen pumpning förekommer utan det är självfall. Vattnet rinner från tunneln ner mot sjön Norrviken som är recipient. Fastigheterna är anslutna till samma dräneringsledning en bit ner. Vattnet rinner från väster vid tunneln och sedan österut ner mot sjön. På vägen ner kommer fastigheterna på dräneringsledningen. De skulle dräneras på samma sätt oavsett om tunneln var där eftersom de är längre ner i systemet. Det har inte blivit någon grundvattensänkning på grund av tunneln. Detta har inte heller Hansbo visat i sitt yttrande. Grundvattennivåer växlar med tiden. Det gör de överallt. Det har inte visats någon permanent grundvattensänkning. Om det blivit en sådan med tiden vet hon inte. Finns det en sådan så beror den inte på tunneln. Naturliga variationer kan påverka husen. En grundvattensänkning kan skada husen. En jorduppfyllnad kring husen likaså. En uppfyllnad gör att marken sätter sig. En uppfyllnad kan också ge ett ökat jordtryck mot muren. De stora träden som växer runtom kan ha påverkat husen. Så stora träd dricker mycket vatten. Särskilt under växtperioden maj till september. Det finns en tumregel som säger att man aldrig skall låta träd växa högre än det står långt från huset. Torra somrar behöver träden dricka mer. Om vi har en dränerande bädd längs med spillvattenledningen som går parallellt med banvallen så kan det rinna vatten där. Det kommer dock hela tiden att rinna in vatten från sjön i ledningsbädden. Ledningen är flyttad från ett läge närmare järnvägen. Flyttningen har troligen inte förändrat något. Hon har inte studerat höjdnivåerna men det finns ingen anledning att tro att man ändrat något då man vill att det skall fungera som tidigare. En grundvattensänkning kan betraktas som en ökad belastning på leran. Vatten komprimeras ut och en sättning uppstår. Den kan bli mer eller mindre stor under huset beroende på hur tjock leran är och vad det är för laster i övrigt som påverkar. Det blir sprickor. De är ofta sneda då det sätter sig olika. Att träden inte orsakat skador tidigare beror på att de växer och dricker olika mycket vatten. Enligt grundvattenobservationerna var det 1995/96 en variation i grundvattennivåerna på två meter. Då måste träden dricka mer. Bädden till spillvattenledningen ligger under nivån för lägsta lågvattenstånd i sjön.

P.F. har berättat bl.a. Han är byggnadsingenjör. Har sedan 1985 arbetat med besiktningar och vibrationsmätningar i samband med markarbeten. De senaste tio till tolv åren har det mest varit skadeutredningar och skaderegleringar. Han var en av dem som gjorde förbesiktning av bl.a. Norsen 12. Han har också varit på fastigheterna 2003 och gjort skadebesiktning. Vid efterbesiktning av Norsen 11 blev resultatet ingen förändring i förhållande till förbesiktningen. På Norsen 12 var det en anmärkning; fuktinträngning i vardagsrummet som han inte riktigt vet vad som avses med. Den andra anmärkningen var att en av stödmurarna i gamla garagenedfarten fått en ytterligare spricka invid en tidigare spricka. Det är inget anmärkningsvärt med dessa sprickor. Vid en andra efterbesiktning på Norsen 12 år 1997 är det ytterligare en anmärkning beträffande garagenerfarten, avseende den andra stödmuren, och en anmärkning att vardagsrumsgolvet lutade. Vidare var det en anmärkning i källaren, att en golvbrunn skulle ha kommit upp ur golvet. Golvet är en spånskivekonstruktion som ligger löst ovanpå på det gamla garagegolvet och golvbrunnen var monterad i spånskivan ovanför den ursprungliga golvbrunnen. Det är således inte konstigt att det spricker. Det är stor skillnad mellan 1997 års besiktning och besiktningen 2003. De största förändringarna 2003 var i det norra hörnet. Före 1997 var de förändringarna i södra delen av huset. År 2003 var det sprickor som blivit värre och det hade tillkommit sprickor kring hjärtväggen och där den ansluter mot norra väggen var det två nya sprickor en på vardera sidan. Det var även sprickor ovanför mellan kök och matrum. Sprickorna har uppkommit mellan efterbesiktningen och 2003. Det saknas samband i tid mellan tunnelbygget och de skador som uppkommit på byggnaderna. Det är svårt att säga hur lång tid efter en sättning man får en skada men efter ett par tre månader borde skadan synas på huset. Om arbetena med tunneln orsakat en grundvattensänkning så skulle skadorna uppstått tidigare. Området är sättningskänsligt. I området har trappor på hus bytts ut. Det har gjorts precisionsavvägningar i området. Redan detta talar för att området är sättningskänsligt. Han har uppskattat vad det kostar att återställa byggnaderna som de var vid förbesiktningen. Beträffande Norsen 12 krävs det någon form av grundförstärkning i det norra hörnet. Detta innebär följdskador i huset. Det är lämpligt att man grundförstärker hela huset. Det finns inget som säger att det skulle sluta att sätta sig. Han har ringt två företag, grundförstärkningar och Besab. En normal villa kostar ungefär 400 000 kr till 500 000 kr att grundförstärka. Det uppstår kostnader för återställning om uppskattningsvis 200 000 kr. Sedan skall man åtgärda ytskikten i rummen. Ett rum kostar ca 5 000 kr. Banverket bör rimligen ersätta en fjärdedel av huset, annars blir det en standardhöjning. Egentligen är 313 800 kr en för hög summa. Det hamnar kanske på knappt 200 000 kr. På Norsen 11 behövs det ingen grundförstärkning. Där är det bara att laga, ungefär 5 000 kr per rum. Är det sättningsbenäget så pålar man idag. Ett nytt hus på 130 m2 kostar ca 1 800 000 kr idag. En grund kostar några hundratusen till.

I.S. har berättat bl.a. Han är väg- och vattenbyggare. Han var byggledare för gång- och cykeltunneln. Detta innebär att han var beställarens ombud. Skall se till att beställaren får det som är uppgjort i kontraktshandlingar med entreprenören. Det var inga problem med grundvatten vid anläggandet av tunneln. Var där dagligen. Pumpning kan endast ha skett av regnvatten.

S.H. har berättat bl.a. Han arbetar som produktionsledare vid anläggningsarbeten i Stockholm. Han var platschef på tunnelbygget. Det pumpades inte något grundvatten. Regnvatten kan ha pumpats vid enstaka tillfällen men inget grundvatten. Han har ingen uppfattning om tunneln kan påverka grundvattnet när den var färdigställd. Gällande ritningar har följts.

Tingsrätten gör följande bedömning.

För att talan i ett mål av förevarande slag skall vinna bifall förutsätts enligt 32 kap.miljöbalken att det bevisligen föreligger en ersättningsgill skada. Den skadelidande har sedan att visa att skadan orsakats av en störning som svaranden ansvarar för. Slutligen skall den skadelidande visa att störningen med övervägande sannolikhet orsakat skadan.

I målet är genom synen och övrig utredning, bl.a. Professor Sven Hansbos utsaga, visat att byggnaderna på Berglunds och Sune Mattbäcks fastigheter drabbats av sättningsskador som beror på en grundvattensänkning. Banverket har dock bestritt att verket utövat någon verksamhet som skulle ha orsakat en grundvattensänkning.

I.S. och S.H. har berättat att det inte pumpades bort något grundvatten i samband med tunnelbygget. Vad angår frågan om tunnelns och ledningsbäddarnas dränerande förmåga är annat inte visat i målen än att grundvattenströmningen sker från väst till öst, alltså mot fastigheterna, samt att tunnelns dränering och de ledningsgravar som är aktuella står i förbindelse med sjön Norrviken som alltså styr grundvattennivån i desamma.

Mot bakgrund av det anförda och då det föreligger andra tänkbara orsaker till att en grundvattensänkning har uppstått, t.ex. de på fastigheterna befintliga stora björkarna, anser miljödomstolen att Berglunds och Sune Mattbäck inte visat att Banverket åstadkommit en grundvattensänkning som orsakat skadorna på deras fastigheter. Käromålet skall därför ogillas.

Vid denna utgång skall B:s och S.M. ersätta Banverkets rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga (TSH-MD 1)

Överklagandeskrift, ställd till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ha kommit in till miljödomstolen senast den 10 november 2004.

Bjarne Karlsson Lars Berggren

I detta avgörande har deltagit rådmannen Bjarne Karlsson, ordförande, miljörådet Lars Berggren samt sakkunniga ledamöterna Berit Goldstein och Bo Lanesjö. Domen är enhällig.