MÖD 2008:36

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom den 19 april 2007 i mål nr M 1958-07, se bilaga

KLAGANDE

S.J.

Ombud: R.Å.

MOTPARTER

1. Västmanland-Dalarna miljö- och byggnadsnämnd, 774 81 Avesta

2. Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

SAKEN

Strandskyddsdispens

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut 2006-08-29, dnr 403-284-06 fastställer Miljööverdomstolen Miljö- och Byggstyrelsens i Avesta kommun beslut 2005-11-29, § 134, såvitt gäller dispens från strandskyddsbestämmelserna.

__________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.J. har yrkat bifall till sin ansökan om strandskyddsdispens.

Naturvårdsverket har bestritt yrkandet.

Västmanland-Dalarna miljö- och byggnadsnämnd har medgett yrkandet.

Miljööverdomstolen har hållit syn på fastigheten och i den aktuella delen av bäckravinen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.J. har i huvudsak fört sin talan i enlighet med vad som framgår av underinstansernas avgöranden och bl.a. tillagt följande.

Det inte är fråga om tillfälliga torrläggningar av bäcken. Ravinen kommer inte att påverkas av att ett hus byggs på den åkermark som ligger ovanför ravinen. Kravet på ”särskilda skäl” bör inte tillämpas lika strikt för en oansenlig ravin vid en åker som för en sjö eller älv. Dessutom är diket i ravinen bara vattenförande vid enstaka tillfällen och har då endast en smal rännil som är 2 - 3 dm bred.

Västmanland-Dalarna miljö- och byggnadsnämnd

Miljö- och byggstyrelsen utgick från, då beslutet fattades i november 2005, att reglerna om strandskydd gällde för det aktuella området. Förvaltningens bedömning byggde på hur vattendraget visas på kartunderlag. Vid besök på platsen i slutet av juni fanns det vatten i vattendraget varför frågeställningen om det faktiskt var kontinuerligt vattenförande eller inte aldrig var aktuell.

Naturvårdsverket

I dagsläget finns ingen nedre storleksgräns för vad som ska anses utgöra ett vattendrag i lagens mening. Av förarbetena till miljöbalken framgår att även små bäckar och tjärnar ofta har stor betydelse för den biologiska mångfalden, varför frågan om upphävande av strandskyddet bör föregås av utredning om vilka konsekvenser detta kan få för djur och växter. I prövningen ska också hänsyn tas till påverkan på friluftslivet.

Enligt 7 kap. 18 § miljöbalken får dispens meddelas från strandskyddsreglerna om det finns särskilda skäl. I ärendet har inte visats att sådana särskilda skäl föreligger.

Inget stöd står heller att finna för att tillfälliga torrläggningar ska kunna anses utgöra grund för att undanta ett vattendrag från definitionen "vattendrag" som den anges i 7 kap. 13 § miljöbalken.

Att flödet i vattendraget enligt vad som uppgivits tidvis är försumbart får anses utgöra en naturlig variation som inte kan anses innebära att flödet förlorat sin karaktär som vattendrag.

Små vattendrag som tidvis är uttorkade är en naturlig del av mångfalden av miljöer i landskapet. Antalet hotade arter av bottendjur är oftast mindre i dessa miljöer än i större vattendrag. I de fall bäckfårorna är nedskurna i raviner kan de terrestra naturvärdena i anslutning till fåran vara höga. Den fuktiga miljön i bäckens närhet kan vara artrik, med förekomst av sällsynta mossor, lavar, rödalger, svampar och ormbunkar. Flera rödlistade fjärilar förekommer främst i denna miljö liksom några vedlevande skalbaggar. Naturvårdsverket har i rapport 5330 "Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag" från 2003 pekat ut bäckraviner som en av 14 limniska nyckelbiotoper.

Otillgängligheten gör att bäckraviner ofta kan fungera som spridningskorridor och reträttplats för många hotade arter. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma är nätvingen Osmylus fulvicephalus som lever i strandzonen och på mossbevuxna substrat i lövskogsraviner. Andra rödlistade arter är Skirmossa Hookeria lucens och bukpolsnäcka Macrogastra ventricosa.

Bäckravinen som livsmiljö för hotade arter är framförallt känslig för avverkning eller utgallring som innebär ökad solinstrålning med temperaturhöjning och uttorkning som följd.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Gäller strandskydd för bäcken?

I Sverige gäller sedan år 1975 ett generellt strandskydd vid havet, vid sjöar och vid vattendrag (7 kap. 13 § miljöbalken). Före införandet av det generella strandskyddet kunde länsstyrelsen besluta att ett visst strandområde skulle vara ett strandskyddsområde. Eftersom sådana strandskyddsförordnanden inte kom till stånd i den omfattning att stränderna kunde bevaras i önskvärd omfattning, infördes ett generellt skydd för strandområden vid havet, sjöar och vattendrag.

Vid införandet av det generella strandskyddet uttalades i förarbetena att ett genomförande av bestämmelsen krävde att strandskyddsområdena avgränsades och preciserades så att inte någon tvekan skulle kunna uppstå beträffande deras omfattning (prop. 1974:166 s. 95). Departementschefen upplyste att han ämnade bemyndiga länsstyrelserna att efter en inventering besluta om de undantag som behövde göras. Dessa undantag skulle träda i kraft den 1 juli 1975. Vidare infördes en möjlighet för länsstyrelsen att även framdeles företa jämkningar i fråga om strandskyddets omfattning (jfr 7 kap. 15 § miljöbalken).

Av utredningen i målet har framkommit att vattenflödet i bäckfåran under perioder av året är mycket litet, men att bäcken under större delen av året är vattenförande. Att bäckfåran är vattenförande framgår också av att den markerats på det blå skiktet på Lantmäteriets terrängkarta, tidigare kallad topografiska kartan eller Gröna kartan. Bäckfåran är sålunda ett vattendrag. Bäcken är inte heller så obetydlig att länsstyrelsen har beslutat att den inte ska omfattas av strandskyddet. Strandskyddsbestämmelserna gäller sålunda för bäcken.

Ska strandskyddsdispens medges?

Strandskyddet syftar till att trygga strandområden från bebyggelse till gagn för allmänhetens friluftsliv och till att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv. Dispens från förbuden i 7 kap. 16 § miljöbalken får enligt 18 § och 26 §§ samma kapitel medges endast om det finns särskilda skäl och om det är förenligt med strandskyddets syften. Av kravet på särskilda skäl framgår att avsikten är att dispensgivningen ska vara restriktiv. En möjlighet till dispens har dock ansetts behövlig för sådana fall där de allmänna intressena inte alls eller endast obetydligt skulle skadas (prop. 1997/98:45 del 1 s. 322).

Bäcken, som ringlar fram i en ravin, har tidvis mycket låg vattenföring. Ravinen är vid den avsedda tomtplatsen avskuren söderut av en järnvägsbank och norrut av en vägbank. På båda sidor om bäckravinen ligger åkermark. Ravinen är nedskuren cirka 6 m i förhållande till denna omgivning. Nere i ravinen finns höga lövträd och buskar. Det planerade bostadshuset avses ligga avskilt från ravinen på igenvuxen åkermark. Husets placering och tomtplatsens avgränsning innebär inte något hinder för allmänhetens tillträde till ravinen och kommer inte att påverka livsvillkoren för växter och djur. Därtill kommer att den aktuella delen av bäckravinen torde vara av ringa intresse för det rörliga friluftslivet.

Vid anförda förhållanden finner Miljööverdomstolen att de allmänna intressen som strandskyddet avser att skydda i detta fall inte alls eller endast obetydligt skulle skadas genom den åtgärd som ansökan avser. En inskränkning av rätten att använda marken för uppförande av ett hus skulle gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses (7 kap.25 och 26 §§miljöbalken). Det får därför anses vara förenligt med strandskyddets syfte att bevilja dispens för uppförande av ett hus på den aktuella platsen i enlighet med den tomplatsavgränsning som framgår av kommunens förhandsbesked rörande bygglov. Med hänsyn härtill ska Miljö- och byggstyrelsens i Avesta kommun beslut fastställas såvitt avser strandskyddsdispens.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsråden Henrik Runeson och Karin Kussak, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit Agneta Ödegaard Herlin

________________________________

BILAGA

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

S.J.

Ombud: R.Å.

MOTPART

Västmanland-Dalarnas Miljö- och byggnadsnämnd

774 81 Avesta

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut den 29 augusti 2006, dnr 403-284-06, se domsbilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens på fastigheten X 2:4 i Avesta kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen, som ej finner skäl att inhämta yttrande från kommunekologen i Avesta kommun eller att hålla syn i målet, avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

S.J. har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att strandskyddsdispens skall medges samt att ett detaljerat utlåtande skall inhämtas från kommunekologen i Avesta kommun. Vidare har han yrkat, så som det får uppfattas, att miljödomstolen skall hålla syn. Till stöd för sin talan har han anfört bl.a. följande. Planerad bebyggelse kan aldrig begränsa tillgängligheten till östra delen av strandområdet. Eftersom kommunekologens generaliserande utlåtande lagts till grund för länsstyrelsens beslut erfordras ett bättre underbyggt utlåtande. - Området som skall bebyggas saknar betydelse för allmänhetens friluftsliv och planerad byggnation skulle inte strida mot strandskyddets syfte att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. En dispens är således förenlig med förbudets eller föreskriftens syfte. Förbudet mot bebyggelse medför inskränkning av fastighetsägarens rätt och måste i detta fall vägas mot skadan som bebyggelsen kan ge. Skadan är ingen eller ringa och ett förbud går därför längre än vad som krävs för att skyddet skall tillgodoses.

S.J. har kompletterat sitt överklagande med ett utlåtande från A.I.. Av utlåtandet framgår bl.a. följande. Ravinen vid X är en km lång och minst fem meter djup. Ravinen uppströms järnvägen är bevuxen med tät lövskog. All mark öster och nordost om Källtorpet och fram till järnvägen är nu skogbevuxen. Det tilltänkta bostadshuset vid sidan av ravinen kommer inte att påverka skog och annan växtlighet i ravinen oavsett det botaniska värdet. De däggdjur som kan komma i fråga i området är rådjur, hare, räv, grävling, vesslor, näbbmöss och många smågnagare. Inget av de nämnda djuren torde avskräckas av att ett hus byggs ett par tiotal meter från ravinen. Några växter som kräver mycket vatten förekommer inte i den mestadels torra bäckfåran. Hela området söder om järnvägen är ett välbesökt område för friluftsliv. Det finns inga svårigheter att ta sig ner i ravinen även om ett hus byggs på den föreslagna tomten. Flödet i bäcken är försumbart. I verkligheten tjänstgör bäckfårans jämna och fasta botten under nästan hela året som en stig genom den oländiga och snåriga terrängen för de besökare som tar sig dit. Ravinen är åtkomlig även från öster. - Den tilltänkta bebyggelsen försämrar inte livsvillkoren på land eller i vatten för djur- eller växtlivet i ravinen och försämrar inte heller allmänhetens tillträde till området.

DOMSKÄL

Miljödomstolen gör inledningsvis bedömningen att den utredning som finns i målet får anses vara tillfyllest. Det finns således inte skäl att hämta in något ytterligare yttrande från kommunekologen i Avesta kommun utöver det som redan har inhämtats vid nämndens handläggning av ärendet. Yrkandet härom skall därför avslås.

Miljödomstolen, som inte finner skäl att hålla syn, anser att de skäl som klaganden anfört inte kan anses utgöra sådana särskilda skäl som erfordras för strandskyddsdispens. Inte heller i övrigt finner miljödomstolen att det i målet framkommit någon omständighet som ensam eller tillsammans med andra omständigheter vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen utgör skäl att meddela dispens från gällande strandskydd. Överklagandet skall därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha kommit in till miljödomstolen, Nacka tingsrätt, senast den 10 maj 2007. Prövningstillstånd krävs.

Carl-Axel Tidblom Lars Berggren

I avgörandet har deltagit rådmannen Carl-Axel Tidblom, ordförande, och miljörådet Lars Berggren. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.