MÖD 2008:38

Anmälan om tagande av jordbruksmark ur produktion ----- En markägare anmälde till länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § 1 st. miljöbalken att han avsåg att ta jordbruksmark ur produktion och istället plantera gran på den aktuella marken. Länsstyrelsen föreskrev att han endast fick plantera lövskog. Miljööverdomstolen fann att det i målet inte hade framkommit att någon skada på naturmiljön var förknippad med att plantera gran på den aktuella marken och upphävde länsstyrelsens beslut.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-05-28 i mål nr M 3262-07, se bilaga A

KLAGANDE

S.J.

MOTPART

Länsstyrelsen i Blekinge län

371 86 Karlskrona

SAKEN

Anmälan om tagande av jordbruksmark ur produktion

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen bifaller överklagandet och upphäver Länsstyrelsens i Blekinge län beslut den 3 september 2007, dnr 523-3380-07.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.J. har yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas.

Länsstyrelsen har bestritt yrkandet.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.J. har i huvudsak hänfört sig till vad han tidigare anfört i målet.

Länsstyrelsen har åberopat tidigare yttranden i målet och därutöver tillagt följande. Den verkliga kostnaden för en odling av lövträd uppgår till 35-40 000 kr, medan den verkliga kostnaden för en odling av gran uppgår till 13-15 000 kr. Vid odling av vårtbjörk skulle inte något viltstängsel behövas, vilket skulle innebära att kostnaden för en odling av lövträd endast skulle uppgå till 15-20 000 kr.

Skogsstyrelsen har som remissinstans uppgett i huvudsak följande. Skogsstyrelsen har inget att invända mot en omläggning från jordbruksmark till skogsmark på den aktuella marken. Skogsvårdslagen hindrar inte att marken planteras med gran om föreskrifterna till 30 § skogsvårdslagen (1979:429) följs. Skogsstyrelsens råd till markägaren är emellertid att plantera vårtbjörk. Detta råd baseras på en sammanvägning av flera faktorer som talar för och mot de olika trädslagen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken ska för en verksamhet eller åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken och som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, en anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel. Enligt fjärde stycket samma bestämmelse får den myndighet som avses i första stycket förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten.

Av Länsstyrelsens beslut och yttranden i målet har det inte framkommit att någon skada på naturmiljön är förknippad med den av S.J. planerade åtgärden att plantera gran på den aktuella marken. Det har därmed saknats förutsättningar för länsstyrelsen att föreskriva att endast lövskog får planteras. Överklagandet ska därför bifallas och länsstyrelsens beslut upphävas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Ulla Bergendal och Liselotte Rågmark, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit Erik Ludvigsson

________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

S.J

MOTPART

Länsstyrelsen i Blekinge län, 371 86 Karlskrona

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Blekinge läns beslut den 3 september 2007, dnr 523-3380-07, se bilaga 1

SAKEN

Anmälan om tagande av jordbruksmark ur produktion

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

S.J har yrkat att Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och godtar hans anmälan att utan inskränkningar ta jordbruksmark ur produktion genom granplantering på hans fastighet X 1:47 i Ronneby kommun. Han anför. Fastigheten X 1:47 omfattar ca 7 ha, varav ca 6 ha är produktiv mark. Övervägande del av marken är bevuxen med svag lövskog och endast en mindre del, ca 2 ha, är bevuxen med växtlig granskog som planterades av föregående ägare år 1963. Granbeståndet innehåller i dagsläget ca 400 m3 skog per hektar. Marken har således visat sig kunna producera betydande virkesvolymer. Den mark som nu är aktuell för plantering har i två omgångar på 1980-talet av dåvarande ägaren planterats med i huvudsak lövträd. Båda planteringsförsöken har till största delen misslyckats dels beroende av att löv är fel på den aktuella marken och dels beroende av viltets skadegörelse. Endast en mindre del har överlevt och utgör en klen knotig björkdunge i sydost. Efter de misslyckade planteringsförsöken har marken efter hans förvärv nyttjats som betesmark. Redan 1963 har det således konstaterats att den aktuella marken inte längre är brukningsvärd som jordbruksmark.

S.J. är inte beredd att göra om de misslyckade försöken med en ny lövskogsplantering, samtidigt som det är ostridigt hur den angränsande granskogen har utvecklats på ett utmärkt sätt. En eventuell lövplantering förutsätter viltstängsel, vilket helt skulle rasera de ekonomiska förutsättningarna för skogsbruk inom området. Således återstår endast att låta området växa igen spontant. Det är inte heller ekonomiskt rimligt att låta en mindre fastighet bära hela kostnaden som en lövplantering innebär i jämförelse med en granplantering och dessutom tvingas avstå den både snabbare utfallande och högre avkastningen från en granplantering. Huvuddelen av fastigheten bär redan lövskog.

När det gäller behov av en ökning av odlingsarealen har detta ingen relevans i målet eftersom marken är stenbunden och samhället i övrigt tillåter exploatering av stora arealer av högklassig åkermark. Han har inte redovisat några som helst avsikter att göra någon avhyvling av matjord. Försurningsprocessen går något långsammare i lövskog än i barrskog.

S.J. vidhåller således att sammantaget är plantering med gran det enda rätta såväl utifrån hans privata aspekt som från samhällets sida och det inte ankommer på den enskilde att behöva tåla så stora inskränkningar i på pågående verksamhet som krav om lövskogsplantering skulle utgöra. Hans framställning skall därför godtas i sin helhet.

Skogsstyrelsen, Blekinge distrikt, har inga ytterligare synpunkter att tillföra i målet och vidhåller de rekommendationer som framgår i yttrande till länsstyrelsen den 14 augusti 2007. Av yttrandet framgår att ståndorten på plats är mer lämpad för lövskog än barrskog. Även gällande områdets geografiska läge, så rekommenderar Skogsstyrelsen lövskog framför barrskog när marken nu återgår till skogsmark.

S.J. har anfört att det överklagade beslutet är svagt underbyggt och utgör ett alltför stort ingrepp i den pågående markanvändningen. Skogsstyrelsen kommenterar inte hans synpunkter avseende vare sig den långsiktiga markanvändningen, de ekonomiska konsekvenserna eller de miljömässiga resultaten. Området har av dåvarande ägare redan på 1960-talet bedömts som orationellt och togs ur jordbruksproduktion. Han hävdar att skillnaden mellan en barr- och lövplantering på ett så begränsat område inte förändrar miljön så väsentligt att barrplanteringen skall förhindras. Sett ur såväl samhällsekonomiskt som privatekonomiskt perspektiv är barrplanteringen vida överlägsen en lövplantering.

Länsstyrelsen i Blekinge län har inget nytt att anföra utöver vad som framgår i det överklagade beslutet.

DOMSKÄL

En anmälan enligt 3 § förordningen om miljöhänsyn i jordbruket, som även är en anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, innebär att Länsstyrelsen uppmärksammas på en planerad förändring av naturmiljön och ges möjlighet att bl.a. meddela förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § miljöbalken med hänsyn till naturmiljön.

S.J. har anmält att han vill ta jordbruksmarken ur produktion för granskogsplantering. Han har anmärkt att han under ärendets handläggning i länsstyrelsen inte beretts möjlighet att komplettera sin framställning, ej heller att yttra sig över Skogsstyrelsens synpunkter.

Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande har fått möjlighet att yttra sig över uppgift som tillförts ärendet av någon annan. Myndigheternas kommunikationsplikt utgör tillsammans med bestämmelserna om parters rätt till insyn i utredningsmaterialet några av de viktigaste garantierna för den enskildes rättsskydd. De i 17 § första stycket andra meningen p. 1 förvaltningslagen angivna undantagen från kommunikationsskyldigheten innebär att det måste vara uppenbart att kommunikation i det enskilda fallet inte har någon funktion att fylla för att åtgärden skall kunna underlåtas. Med hänsyn till de uppgifter Skogsstyrelsen lämnat till Länsstyrelsen kan det inte ha ansetts som uppenbart obehövligt att låta S.J. få tillfälle att yttra sig över denna handling och därvid slutföra sin talan. Länsstyrelsen har därför brustit i sin kommunikationsplikt. Men genom den kommunicering som nu skett i miljödomstolen får denna handläggningsbrist anses vara läkt.

Miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning beträffande valet av trädslag från miljöskyddssynpunkt. Av Skogsstyrelsens yttrande framgår att lövträd även är till fördel från skogsproduktionssynpunkt. Vad S.J. anfört leder inte till annan bedömning. Domstolen finner därför att överklagandet skall avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande senast den 18 juni 2008.

Klas Bergenstråhle Bertil Varenius

I avgörandet har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius. Målet har handlagts av Kenneth Pettersson.