MÖD 2010:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2008-08-18 i mål nr M 585-08, se bilaga A

KLAGANDE

Ystad Energi AB , Fridhemsgatan 24, 271 45 Ystad

Ställföreträdare: U.Ö.

MOTPART

Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö

SAKEN

Hantering av förbrukat spånfilter vid värmeverket Anoden, Ystads kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Ystad Energi AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av miljödomstolens dom, upphäver länsstyrelsens förbud mot eldning med spån från spånfiltret och förordnar att detta ska gälla omedelbart.

Länsstyrelsen i Skåne län har bestritt ändring.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen.

Ystad Energi AB har tillagt följande. Alla integrerade processer innebär att delmängder av vissa materialströmmar återförs i processen för att genomföra en totaloptimering av mängden ingående råvaror och utgående producerade nyttigheter samt miljöpåverkan. Den i målet aktuella processen är identisk med den allmänt förekommande rökgasåterföringen med den skillnaden att flytande materia istället för gasformig transporterar partiklar och recirkuleras i en integrerad process. Om processen skulle fordra tillstånd för förbränning av avfall så gäller detta även rökgasåterföring, vilket i sin tur medför att flertalet förbränningsanläggningar i Sverige skulle komma att öka sina utsläpp, då dessa i likhet med den aktuella anläggningen måste bryta ner sina integrerade processer och ersätta dem med linjära processer. Innehållet i ”spånfiltret” är vattenbegjutet trädbränsle med mycket små mängder partiklar som förekommer i förbränningsrummet och i rökgaserna. Det primära syftet med ”spånfiltret” är resurshushållning av vatten och energi, det sekundära att minska halten suspenderade ämnen i kondensatet. I ”spånfiltret” vattenbegjuts trädbränsle för att man ska hushålla med färskvatten. Eventuella finfraktioner av detta trädbränsle skulle kunna komma att få en viss slamliknande struktur. Oavsett partikelstorlek är detta ett trädbränsle som inte omfattas av avfallsförbränningsförordningen. Hela verksamheten är en integrerad process där biobränslen går in och där värme, rökgaser, askor och vatten (kondensat) går ut. Biobränslet är en råvara och värme en produkt. Restprodukter som uppkommer är gasformiga (rökgaser), fasta (aska) och flytande (vatten). Principen med recirkulation är vanligt förekommande inom processindustrin för att kunna optimalt utnyttja ett bränsle eller en råvara. Den integrerade processen innebär minimalt med transporter och inget avfall, bortsett från botten- och flygaska. Ystad Energi AB vidhåller att det primära syftet med valet av spånfilter är en god resurshushållning. Eftersom det endast är rena biobränslen som förbränns vid anläggningen är halten tungmetaller låg. Om ingen återföring sker måste externa bränslen och externt vatten tillsättas. Tillsatsen av dessa komponenter tillför då externa föroreningar vilket ger närmast ett nollsummespel. Det kondensatbegjutna bränslet ingår i en integrerad process och omfattas därför inte av 15 kap.miljöbalken. Även om det inte ingick i en sluten process skulle det ändå inte vara ett avfall i miljöbalkens mening.

Till processen förekommer två olika bränsleströmmar, den primära med huvudbränslet som utgörs av en blandning av stamved, bark och GROT och den sekundära som utgörs av ett mycket rent trädbränsle som huvudsakligen härrör från stamved. Den sekundära bränsleströmmen är betingad av rökgaskondensering i huvudsyfte att få fram ett bränsle som håller en optimal fukthalt. Som ett bisyfte kommer detta bränsle, som är förhållandevis finfördelat, att fånga upp mindre mängder askpartiklar som sedan kan återföras till askan. Huvudsyftet med tillsatsen av spånen är att få fram ett mycket fuktigt bränsle som kan blandas med det övriga bränslet så att den till pannan ingående bränsleströmmen håller en optimal fukthalt. Provtagning av metaller i dessa båda bränslefraktioner visar på låga halter av tungmetaller. Den torrare stamvedsbaserade bränslefraktionen som passerar ”spånfiltret” håller en lägre halt tungmetaller än det primära bränslet som förs direkt in i tipphallen. Tillsatsen av spån medför därför totalt sett en minskning av mängden tungmetaller i processen och därmed i utsläppen. Metallhalterna i bränslet ökar efter passagen genom ”spånfiltret”. Ökningen beror på vilken omsättning bränslet har i spånfiltret, ju högre omsättning desto lägre halt. Provtagning är därför meningslös eftersom halten beror helt på omsättningstiden som enklare kan uttryckas som en kvot mellan dessa bägge bränsleströmmar. Eftersom dessa bränsleströmmar är integrerade i processen uppkommer det inget ämne och än mindre något avfall. Eftersom inget avfall uppkommer och än mindre en kemisk produkt så omfattas verksamheten varken av REACH eller av avfallsförbränningsförordningen, helt i analogi med återföringen av de olika ämnena i rökgaserna vid rökgasåterföring. Tolkningsmeddelandet om avfall och biprodukter är även det irrelevant i detta sammanhang då inget avfall eller någon biprodukt förekommer.

Länsstyrelsen i Skåne län har tillagt följande. I enlighet med Naturvårdsverkets yttrande vid miljödomstolen från den 8 maj 2008 bör det uppkomna avfallet anses tillhöra kategori 10 01 18 eller 10 01 19 och inte vara att anse som undantaget enligt 4 § förordningen (SFS 2002:1060) om avfallsförbränning, eftersom syftet med filtret bl.a. är att fånga upp föroreningar från rökgaskondensatet. Bolaget har inte visat till vilken grad spånfiltret är förorenat varför det får betraktas som förorenat. Det är inte fråga om en sådan integrerad del av processen att avfallet kan betraktas som att det aldrig har uppstått. De processer som länsstyrelsen bedömer utgöra sådana integrerade processer är mer beroende av varandra än i det här fallet. Det bör vara fråga om en kontinuerlig recirkulation eller motsvarande. Miljöprestanda för de aktuella pannorna bör vägas in i sammanhanget, det är viktigt med kvalitetssäkring i flera led om ett mer smutsigt bränsle används för förbränning. Det är inte någon skillnad om avfallet har uppkommit i den egna verksamheten eller om det är införskaffat från en annan verksamhetsutövare. Tanken med att kunna återanvända avfall och utnyttja resurser på ett bättre sätt är en god ambition. Vid ett sådant utnyttjande måste risken för ökade utsläpp av föroreningar beaktas. För att uppnå detta mål är det viktigt att det bevisas att det förbrukade spånfiltret har motsvarande egenskaper som ett rent biobränsle; bolaget måste kunna visa att det är ett ofarligt material. Efter en redovisning av omgivningspåverkan i jämförelse med förbränning av rent biobränsle bör det vara möjligt att avgöra om spånfiltret upphört att vara avfall. För detta ändamål bör verksamheten söka ändring av tillståndet eller göra en anmälan av verksamheten så att relevant kod för behandling av avfall ingår. Om det visar sig efter provtagning att filterspånen kvalitetsmässigt är att jämföra med rent träbaserat biobränsle bör det kunna förbrännas i anläggningen utan någon påtaglig risk för ökade utsläpp till luft. Bolaget har redovisat analysresultat men länsstyrelsen anser det vara nödvändigt med fler provtagningar samt en redovisning av hur länge filtret använts. Det bör även redovisas hur det behandlade avfallet omfattas av REACH. Hänvisning görs även till tolkningsmeddelandet om avfall och biprodukter enligt Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet daterat 21.2.2007, Bryssel, KOM (2007) 59 slutlig.

Naturvårdsverket har hänvisat till sina yttranden vid miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Länsstyrelsens beslut måste uppfattas så att förbränning av spånfiltret är förbjuden så länge bolaget inte har tillstånd till förbränning av avfall. Länsstyrelsen har motiverat sitt beslut med att det förbrukade spånfiltret utgör avfall och att tillstånd till avfallsförbränning saknas samt att förbränningen i bolagets biobränslepanna kan medföra ökade störningar på grund av spånfiltrets innehåll av tungmetaller.

Miljödomstolen har gjort samma bedömning som länsstyrelsen.

Bolaget har gjort gällande att förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning inte är tillämplig eftersom spånfiltret inte utgör avfall. Om så ändå skulle anses vara fallet, så ska spånfiltret enligt bolagets uppfattning undantas enligt 4 § första stycket 4 i förordningen.

Beträffande frågan om spånfiltret utgör avfall har bolaget hävdat att spånfiltret ingår i ett materialflöde som recirkuleras på samma sätt som exempelvis rökgasåterföring eller återföring till process av kalk från rökgasrening.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning skiljer sig återföring av förbrukat spån från de anförda exemplen dels genom att materialet uppkommer efter en tillsats av externt material, och således inte i grundprocessen, dels genom att bildningen inte är kontinuerlig. Det kan därför inte på denna grund anses att materialet inte utgör avfall.

Bolaget har vidare anfört att spånfiltret inte utgör avfall eftersom materialet inte är något som bolaget gör sig av med eller avser att göra sig av med och inte heller är skyldigt att göra sig av med. Miljööverdomstolen bedömer att materialet är just sådant att bolaget behöver göra sig av med det på ett eller annat sätt. Det bör här framhållas att vid bedömningen av vad som är eller inte är avfall så ska materialets inneboende egenskaper, som exempelvis föroreningsinnehåll, inte beaktas.

Bolagets vidare omhändertagande av spånfiltret kan innebära förbränning i egen eller annans anläggning - något som i och för sig kan vara miljömässigt fördelaktigt. Det förstnämnda kräver emellertid att bolaget söker och erhåller tillstånd till avfallsförbränning.

Med hänvisning till det anförda finner Miljööverdomstolen att det förbrukade spånfiltret måste anses utgöra avfall.

Bolaget har - för det fall att Miljööverdomstolen finner att materialet utgör avfall - gjort gällande att spånfiltret uppfyller kriterierna i 4 § förordningen om avfallsförbränning och därför ska undantas från reglerna i förordningen. Enligt punkten 4 i nyssnämnda paragraf gäller för undantag att materialet utgörs av träavfall. Det förbrukade spånfiltret består av träspån som har använts vid rening av rökgaskondensat och därvid tillförts föroreningar. Till följd av föroreningarna kan det förbrukade spånfiltret enligt Miljööverdomstolens mening inte längre betraktas som sådant träavfall som avses i den nämnda bestämmelsen.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att spånfiltret utgör avfall och att detta inte omfattas av undantaget i 4 § förordningen om avfallsförbränning. Bolagets överklagande ska därför avslås.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Dirke, referent, Roger Wikström och Ulla Bergendal samt miljörådet Rolf Svedberg. Enhälligt.

____________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Ystad Energi AB

Fridhemsgatan 24

271 45 Ystad

MOTPART

Länsstyrelsen i Skåne län

205 15 Malmö

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut 2008-01-30 i ärende nr 555-65783-07, se bilaga 1

SAKEN

Hantering av förbrukat spånfilter vid värmeverket Anoden, Ystads kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

Ystad Energi AB (bolaget) har yrkat att miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och tillåter bolaget att förbränna spån från spånfiltret i anläggningen. I andra hand har bolaget yrkat att länsstyrelsens förbud att förbränna spån från spånfiltret ändras så att sådant spån får förbrännas i anläggningen men att uppkommet slam från filtret skall omhändertas som avfall. Bolaget har slutligen yrkat att miljödomstolen i händelse av bifall till bolagets talan förordnar att domen skall gälla omedelbart.

Bolaget har till stöd för sin talan i miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Bolaget delar inte länsstyrelsens syn på att spånen från spåfiltret skulle vara ett avfall och än mindre att det skulle omfattas av SFS 2002:1060. Bolaget kan emellertid instämma i att eventuellt uppkomna slamfraktioner inte kan betraktas som sådant rent träavfall som är undantaget från SFS 2002:1060. Bolaget anser vidare att det i länsstyrelsens beslut saknas en redovisning av vilket lagrum länsstyrelsen åberopar då de förbjuder bolaget att förbränna spånen från filtret vid anläggningen. Bolaget har tidigare i ärendet framfört sina argument och då framfört att den primära orsaken till val av installationen av spånfilter var behovet av befuktat bränsle.

Enligt bolaget beror valet av tekniken "spånfilter" på två olika saker:

- Bolaget har behov av att kunna höja fukthalten för vissa torrare biobränslefraktioner

- Bolaget har behov av att kunna minimera utsläppet av mindre fasta partiklar i det utgående kondensatet från anläggningen.

Vald teknik kombinerar dessa två önskemål på ett mycket optimalt sätt och bolaget har valt det som mest sannolikt gynnar uthållig utveckling. Bolaget utnyttjar i första hand biobränsle som bränsleråvara. För att kunna utnyttja energin på ett optimalt sätt har de två senaste installerade pannorna (P 94 och P 96) försetts med rökgaskondensering. Genom detta förfarande kan verkningsgraden, beroende på bränslets fukthalt och returtemperaturen, höjas med cirka 15 - 20 %. Ju högre fukthalt desto högre kondensoreffekt. Torra bränslen är således mindre lämpliga i dessa pannor. Torrare bränslen behöver därför blandas ut med fuktigare bränslen för att få ett optimalt resultat. I kondensorn fälls vattenånga ut som s.k. rökgaskondensat. Bolaget har därvid undersökt om detta vatten skulle kunna utnyttjas istället för att utnyttja kommunalt vatten för att höja fukthalten i bränslet. Genom att använda kondensatet för att vattenbegjuta bränsle istället för färskt kommunalt vatten skulle en hushållning med en bristvara ske samtidigt som bolaget skulle utnyttja kondensatet. För att minimera halten partiklar (suspenderande ämnen) i det utgående vattnet har därför bolaget valt att leda rökgaskondensatet via behållare med finfördelat trädbränsle innan avledning sker till spillvattennätet. Detta finfördelade trädbränsle blir därför vattenmättat och kan därför användas för att blanda med torrare bränslen för att erhålla ett bränsle med en optimal fuktighet. Bränslebehållarna är arrangerade seriellt i tre nivåer för att samtidigt kunna minimera utsläppet av suspenderande ämnen till en låg nivå. Då rökgaskondensatet passerar bränslet i behållarna kommer partiklar

m.m. att fastna på bränslet. Genom att förbränna detta våta bränsle kommer på bränslet adsorberade eventuella oförbrända komponenter från använda trädbränslen att slutförbrännas. Principen med recirkulation är vanligt förekommande inom processindustrin för att kunna optimalt utnyttja ett bränsle eller en råvara. Även rökgasåterföring som innebär utnyttjande av del av rökgaserna är ett vanligt förekommande instrument för att minimera utsläppen av luftföroreningar från förbränningsanläggningar. På motsvarande sätt är en återföring av en delström av oförbrända rester ett lämpligt sätt för att utnyttja bränslet effektivare och minska utsläppen av oförbrända ämnen. Askinnehållet i det tillförda bränslet i förbränningsprocessen kommer därmed att slutligen att hamna i flyg- eller bottenaskan. Denna integrerade process innebär minimalt med transporter och att inget avfall, förutom botten- och flygaska, uppkommer. Om tillsynsmyndigheten beslutar att bolaget skall göra sig av med substansen så blir det ett avfall med därtill följande hantering. Om myndigheten beslutar att bolaget inte skall göra sig av med ämnet så är det inte ett avfall i miljöbalkens mening. Syftet med hur ämnet bör klassas måste därför studeras. För att få en vägledning i denna fråga har bolaget jämfört frågan med de kriterier som gäller för att SFS 2002:1060 - förordning om avfallsförbränning - skall vara tillämpbar för ett visst avfall. Denna förordning omfattar inte trädavfall, med undantag för träavfall som till följd av ytbehandling eller behandling med träskyddsmedel kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller inklusive sådant träavfall från bygg- och rivningsverksamheter. Bränslet som tas ut från behållarna har inte ytbehandlats eller behandlats med träskyddsmedel och kan därmed inte innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av ytbehandling eller behandling med träskyddsmedel. Träspånet från spånfiltret omfattas således inte av avfallsförbränningsförordningen oavsett om det skulle klassas som ett avfall eller inte. Det kan därför konstateras att det kondensatbegjutna bränslet inte skulle omfattas av SFS 2002:1060 om det vore ett avfall. Tillståndet medger bolaget att förbränna sådana biobränslen som inte omfattas av SFS 2002:1060. Det kondensatbegjutna bränslet är inte ett avfall i miljöbalkens mening. De föroreningar som finns i kondensatet utgörs av lösta gaser samt partiklar härrörande från askan i bränslet samt oförbrända komponenter från använt trädbränsle. Tidpunkten mellan uttag av kondensatbegjutet bränsle i spånfiltret kommer att variera och därmed påverkas tidpunkten för när det är lämpligt att ta provet. Halten föroreningar i det uttagna bränslet beror på ett stort antal parametrar, tidpunkt mellan uttag, bränslekvalitet i spånfiltret, vattenkvalitet in, bränslekvalitet i bränslebunkern, fukthalten i bränslet, returtemperaturen. Ju tätare intervall det är mellan bränslebytena i spånfiltret ju lägre halter blir det i det kondensatbegjutna bränslet. Ju större andel kärnved som ingår i bränslet i bränslebunkern desto renare är det ingående bränslet i processen. Det kondensatbegjutna bränslet kommer därför att ömsom hålla en lägre föroreningshalt än bränslet i bränslebunkern och ömsom en högre halt. Det är därför högst vanskligt att genom provtagning och analys ta fram uppgifter om hur återföringen av det kondensatbegjutna bränslet påverkar processen eftersom det kommer att såväl sänka som något höja halten i processen. Optimeringsarbetet kommer att resultera i vilken omsättningsfrekvens av det kondensatbegjutna bränslet som är lämplig. Bolaget anser därför att eventuella analyser av spånfiltret inte är meningsfulla. Bolaget har redovisat att installation av rökgaskondensering sker mot bakgrund av 2 kap 5 § miljöbalken, resurshushållning. I rökgaskondenseringsanläggningen utvinns cirka 15 % mer värme vilket innebär - värmebehovet styr produktionen - att bränsleförbrukningen minskas med motsvarande mängd och därmed också de vid biobränsleförbränning tillhörande utsläpp. Bolaget vill tydliggöra att innehållet i "spånfiltret" är vattenbegjutet trädbränsle med mycket små mängder partiklar av samma beståndsdelar som förekommer i förbränningsrummet och i rökgaserna. Det primära syftet med "spånfiltret" är resurshushållning av vatten och energi. Det sekundära är att minska halten suspenderande ämnen i kondensatet. Bolaget vill också tydliggöra diskussionen om slam. I "spånfiltret" vattenbegjuts trädbränsle för att hushålla med färskvatten. Eventuella finfraktioner av detta trädbränsle skulle kunna komma att få en viss slamliknande struktur. Oavsett partikelstorlek så är detta ett trädbränsle som på intet sätt omfattas av SFS 2002:1060. Vare sig i direktivet eller i den i Sverige implementerade förordningen framgår det att partikelstorleken skulle påverka huruvida en viss substans skall omfattas av dessa lagrum. Om "spånfiltret" skulle kombineras med en särskild fällningsanläggning med exempelvis TMT-15 så uppkommer ett slam. Detta slam omfattas av SFS 2002:1060. I det aktuella fallet tillsätts inte TMT 15 eftersom bolaget endast förbränner rena biobränslen. Bolaget har återkallat rätten att förbränna avfall vid anläggningen. Bolaget anser det vara anmärkningsvärt att remissinstanser har använt ordet "slam" som förevändning för att avstyrka bolagets överklagande. Bolaget anser att 15 kapmiljöbalkens definition över avfall skall tillämpas. Bolaget ställer sig undrande till Naturvårdsverkets påstående att sågspånen förorenas av slam. Något slam tillförs inte "spånfiltret" via kondensatet. Vad gäller tungmetaller så är halterna låga då endast rena biobränslen förbränns i anläggningen. Bolaget bestrider därför länsstyrelsens uttalande att "filtret" består av rent trädavfall och slam. Bolaget vidhåller att det primära valet på "spånfilter" är en resurshushållningsfråga. Bolaget instämmer därför inte med länsstyrelsen att kondensatet behöver renas. Bolaget vill å det bestämdaste motsätta sig att det använda spånet skulle uppkomma till följd av en rökgasrening. Rökgaskondenseringen sker som bolaget tidigare redovisat för att utnyttja bränslets energiinnehåll. Detta är inom branschen en vanligt förekommande teknik för att hushålla med resurser. Det uppkomna kondensatet passerar spånen varför det är en vattenfas som passerar. Rökgaserna leds inte genom spånen. De av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket föreslagna "möjliga" koderna 10 01 18 eller 10 01 19 är därmed helt felaktiga och används där rökgaser passerar ett ämne för att renas.

Länsstyrelsen i Skåne län har anfört. Länsstyrelsen anser att spånfiltret inte får förbrännas på anläggningen av följande skäl. Spånfiltret består av två delar; träspån och slam från rökgaskondenseringen. Slammet är att betrakta som ett avfall som inte undantas från förordningen om avfallsförbränning. Länsstyrelsen anser att slammet bör omfattas av avfallskod 10 01 20* eller 10 01 21. Eftersom bolaget har återkallat den del av sitt tillstånd som rör förbränning av avfall finns inte möjlighet för bolaget att på sin egen anläggning förbränna avfall som omfattas av förordningen om avfallsförbränning. Ystad Energi AB har inte redovisat hur slamfraktionen skall kunna separeras från spånen. Länsstyrelsen anser därför att spånfiltret är en blandning av dels "rent träavfall" och dels annat avfall (slam). Använt spånfilter (inklusive slam) kan därför inte definieras som rent träavfall. I tillståndsbeslut för verksamheten har bolaget meddelats prövotidsföreskrifter som gäller utsläpp till vatten från rökgasrening och rökgaskondensering. Länsstyrelsen anser att då kondensatet behöver renas bör detta vara det främsta motivet till installation av spånfilter och inte som bolaget uppger; för att använda det som bränsle. Länsstyrelsen menar att inblandningen av ett avfall (slam), som inte är undantaget från förordningen om avfallsförbränning, i det rena träavfallet (träspånet), gör att man inte kan betrakta spånfiltret som ett bränsle som är tillåtet att använda som bränsle i biobränslepannorna på anläggningen. Föroreningshalterna i slammet är troligtvis relativt höga då själva syftet med ett filter är att filtrera bort bl.a. tungmetaller ur vattnet. Det använda spånfiltret från rökgaskondenseringsanläggningen bör betraktas som ett avfall. Detta avfall bör inte anses vara undantaget från förordningen (SFS 2002:1060) om avfallsförbränning genom 4 § SFS 2002:1060 då ett av dess syften är att fånga upp föroreningar från rökgaskondensatet. Liksom Naturvårdsverket föreslår i sitt yttrande den 8 maj 2008 är det möjligt att avfallet bör betraktas som ett avfall från rökgasrening (avfallskod 10 01 18 eller 10 01 19) snarare än ett slam från avloppsbehandling (avfallskod 10 01 20 eller 10 01 21) som tidigare föreslagits. Bolaget har i sina handlingar beskrivit konsekvenserna av att rökgaskondenseringsutrustningen inte utnyttjas i verksamheten, vilket bland annat innebär ett minskat resursutnyttjande. Länsstyrelsen vill dock påpeka att omhändertagandet av spånfiltret inte bör vara, vare sig ekonomiskt eller processmässigt, avgörande för huruvida rökgaskondensering kan tillämpas i verksamheten. Därmed bör de beskrivna konsekvenserna enligt ovan vara irrelevanta i sammanhanget.

Naturvårdsverket har anfört. Naturvårdsverket bedömer att spånet i spånfiltren i sig självt torde klassas som avfall. Det är dock undantaget från reglerna om avfallsförbränning genom 4 § 4 förordningen (2002: l 060) om avfallsförbränning (benämns nedan FAF). Sågspånet tjänstgör som filtermassa och förorenas av slam som innehåller föroreningar från kondensatvattnet, bland annat tungmetaller. Naturvårdsverket bedömer att detta slam utgör avfall enligt t.ex. avfallskoderna 10 01 19 och 10 01 21 i avfallsförordningen (2001: 1063). För att avgöra om någonting är avfall eller inte ska en helhetsbedömning ske i det enskilda fallet. Det som avgör om någonting är avfall eller inte är om den som innehar materialet i ifråga faktiskt gör sig av med det eller avser eller är skyldig att göra sig av med det. Avfallsbegreppet ska inte tolkas restriktivt och omfattar även material som har ett ekonomiskt värde. Innehåll av föroreningar talar för att ett material ska bedömas som avfall. Eftersom det förbrukade spånet innehåller spån och slam vilka båda är avfall bedömer Naturvårdsverket att det förbrukade spånet ska betraktas som avfall. Bolaget hävdar att, för det fall att det förbrukade spånet är att se som avfall, ska det aktuella spånet undantas enligt 4 § 4 FAF. En förutsättning för undantag är att det endast är fråga om förbränning av de i 4 § FAF uppräknade slagen av avfall. Bestämmelsen motsvaras av artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall. Syftet med direktivet är enligt artikel 1 att förhindra eller i görligaste mån begränsa den negativa inverkan på miljön från förbränning och samförbränning av avfall, särskilt föroreningar genom utsläpp till luft, mark, ytvatten och grundvatten, och de därmed sammanhängande riskerna för människors hälsa. Med hänsyn till syftet med direktivet ska undantagen i 4 § FAF tillämpas restriktivt. Eftersom det förbrukade spånet innehåller bland annat slam vilket är ett avfall som inte omfattas av undantagen i 4 § FAF bedömer Naturvårdsverket att det förbrukade spånet inte kan omfattas av undantaget i 4 § 4 FAF. Detta oavsett att det kan användas som bränsle och ha viss positiv effekt på bränslekvaliteten i stort. Naturvårdsverket tolkar att bolagets andrahandsyrkande innebär att slam och spån separeras. Bolaget har dock inte beskrivit hur detta avses utföras. Naturvårdsverket vill härvid framföra följande. För material som en gång klassificerats som avfall ställs det, enligt den begränsade praxis som finns från EG-domstolen, mycket höga krav för att det ska anses ha upphört att vara avfall, bl.a. krävs att materialet ska ha genomgått ett fullständigt återvinningsförfarande, att det efter bearbetning ska ha liknande egenskaper som jungfrulig produkt/råvara och ska kunna användas med samma krav på varsamhet mot miljön som om det hade varit en jungfrulig produkt som använts. Avfallet skall ha omvandlats till sitt ursprungliga skick för att i förekommande fall kunna användas på ett identiskt sätt som det material avfallet härrör från. Det kan också vara fråga om användning för annat ändamål. Mot denna bakgrund bedömer verket att separering av slam och spån knappast torde gå att genomföra till en rimlig kostnad och med ett sådant resultat att spånfraktionen ska bedömas ha upphört att vara avfall. Under alla omständigheter finner verket inte att bolaget visat att en behandling av det förbrukade spånet, motsvarande beskrivningen ovan, kommer att ske.

Parterna har inkommit med ytterligare skrivelser.

DOMSKÄL

Miljöprövningsdelegationen inom länsstyrelsen i Skåne län har genom beslut den 27 juni 2002 lämnat Ystad Energi AB tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad drift av en fjärrvärmecentral inom fastigheten Elektronen 12 i Ystads kommun. I beslutet sköt miljöprövningsdelegationen bl.a. upp frågan om vilka villkor som ska gälla för föroreningsinnehåll och utsläpp av avloppsvatten.

De två senast installerade pannorna har, i enlighet med tillståndsansökan, försetts med rökgaskondensering för att höja verkningsgraden. Därvid uppkommer ett förorenat avloppsvatten (rökgaskondensat). Föroreningsinnehållet i detta vatten regleras i tillståndet genom de provisoriska föreskrifterna P5 och P8.

Bolaget har den 20 november 2007 till länsstyrelsen anmält sin avsikt att leda rökgaskondensatet via behållare med finfördelat trädbränsle innan avledning sker till spillvattennätet. Detta trädbränsle blandas sedan in i torrt trädbränsle för att åstadkomma rätt fukthalt vid förbränning. Förfarandet innebär dels en rening av rökgaskondensatet med avseende suspenderade ämnen, dels en minskning av råvattenförbrukningen.

Enligt 5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är det förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken ändra en tillståndspliktig verksamhet. Tillstånd krävs dock inte om ändringen är mindre och inte innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljö kan uppkomma. I sådana fall gäller enligt 21 § anmälningsskyldighet.

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skyldig att iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 2 kap. 7 § gäller kraven i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

Miljödomstolen bedömer inledningsvis att den av bolaget planerade processförändringen är av sådan art att den fordrar tillstånd och därför inte borde ha hanterats inom ramen för ett anmälningsförfarande. Miljödomstolen är emellertid bunden av länsstyrelsens bedömning i detta mål och har därför att pröva förbudet att bränna spånfilter i sak.

Förfarandet att leda förorenat avloppsvatten via behållare med finfördelat trädbränsle medför att föroreningspartiklar överförs från vattnet till trädbränslet. Dessa partiklar utgörs av såväl oförbrända komponenter som av aska. Detta trädbränsle fungerar då som filtermassa och blir förorenat. Hur stor andel förorenat trädbränsle som sedan avses blandas in i huvudbränslet före förbränning framgår inte av anmälan. Bolaget har uppgivit att det är svårt att genom provtagning och analys utreda hur återföringen av det kondensatbegjutna bränslet påverkar processen. Det torde emellertid stå klart att en recirkulation kan medföra att föroreningshalterna koncentreras alltmer. En stor del av föroreningarna kommer sannolikt att hamna i flyg- eller bottenaskan, men en mindre del passerar rökgasreningen och utsläppen till luft kan öka. Även i rökgaskondensatet kan föroreningshalterna komma att öka. Det kan bli allt svårare för bolaget att innehålla fastställda riktvärden. Bolaget har trots länsstyrelsens uppmaning inte redogjort för miljöeffekterna av processändringen utan endast hänvisat till de provisoriska föreskrifterna.

Miljödomstolen finner att bolaget inte visat annat än att det finns risk för uppkomsten av olägenhet genom ökad förorening av luft och vatten om det trädbränsle som begjutits med rökgaskondensat förbränns i bolagets anläggning. Att separera finfraktionen (slammet) från icke förorenade flis torde inte vara realistiskt. Det är däremot möjligt att utan orimliga merkostnader - även med beaktande av intresset av att hushålla med vatten - fukta bränslet med rent vatten och att istället rena kondensatet på annat sätt. Länsstyrelsen har därför haft fog för sitt beslut att förbjuda förbränning av spånfilter. Detta oavsett om filtermassan i detta skede ska betraktas som avfall eller ej.

När så flis som befuktats med rökgaskondensat (spånfiltret) inte får förbrännas vid den egna anläggningen är bolaget skyldigt att göra sig av med den. Spånfiltret är därmed att betrakta som avfall (kategori Q9). Länsstyrelsen har därför även haft fog för kravet att filtret ska transporteras till godkänd avfallsmottagare.

Sammanfattningsvis finner miljödomstolen att överklagandet ska avslås. Det står emellertid bolaget fritt att hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd till den ändrade processen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2.

Överklagande senast den 8 september 2008. Prövningstillstånd krävs.

Jonny Boo Bertil Varenius