Avfall

Beskrivning saknas!

Rättsfall26

MÖD 2008:7: Tillstånd till verksamhet vid en avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att om halterna föroreningar i förorenade massor underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i deponin för konstruktionsändamål t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. En sådan användning bedömdes inte medföra någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Om andra avfallsmassor används ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10.
MÖD 2011:39: Tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå ----- Tillstånd att producera biprodukter har upphävts då klassificeringen av ett material som biprodukt eller avfall inte har bort göras vid tillståndsprövningen. Även fråga om reglering av s.k. galtgjutning.
MÖD 2010:1: Förbränning av förbrukat spånfilter ----- I ett värmeverk förbrändes träspån som fuktats med rökgaskondensat, som därigenom renades. Länsstyrelsen och miljödomstolen hade förbjudit förbränningen eftersom tillstånd till avfallsförbränning saknades. Bolaget hävdade att det förbrukade spånfiltret inte utgjorde avfall utan bränsle i processen. Miljööverdomstolen fann dels att spånfiltret utgjorde avfall, dels att materialet inte kunde betraktas som sådant träavfall som undantas från förordningen om avfallsförbränning.
MÖD 2009:33: Fråga om en viss restprodukt utgör avfall ----- Ett material innehållande rester av papper och plast och som uppkommit vid återvinning av returwellpapp har ansetts utgöra avfall trots särskild bearbetning för att kunna användas som bränsle.
MÖD 2006:18: Utdömande av vite-----Av ett föreläggande framgick att de skrotbilar som ett bolag tog emot direkt skulle tas in inom ett avgränsat verksamhetsområdet och lagras där. Två skrotbilar hade tillfälligt ställts upp på en parkeringsplats utanför skrotgården. Fråga uppstod om detta var en tillfällig lagring och därmed en överträdelse av föreläggandet. Miljööverdomstolen fann att det inte var fråga om tillfällig lagring då bilarna endast stått uppställda under några timmar. Bolaget hade därmed inte brutit mot föreläggandet.
MÖD 2013:16: Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
MÖD 2007:23: Föreläggande om upptagning av avloppstub-----En tubledning med tillstånd från år 1957 användes inte längre för sitt förutsatta ändamål. Föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken (MB) att ta upp den uttjänta tuben ansågs inte lagligen kunna meddelas då tuben omfattades av rättskraft enligt 24 kap. 1 § MB. Miljööverdomstolen hänvisade till bestämmelserna i 24 kap. 3 § MB med möjlighet för länsstyrelsen att ansöka om återkallelse av tillstånd.
NJA 2016 s. 746: Otillåten avfallstransport. Tillika fråga om försök till oaktsamhetsbrott.
MÖD 2010:20: Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen, Oskarshamns kommun ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som verksamhetsutövare är skyldig ställa säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. En avsättning i räkenskaperna utgör inte en ekonomisk säkerhet och har inte motsvarande verkan.
MÖD 2005:64: Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet -----Efter att ha handlagt klagomål om nedskräpning och buller vid en återvinningsstation, påförde den kommunala nämnden ett bolag tillsynsavgift. Bolaget överklagade beslutet och anförde att bolaget endast var en av flera entreprenörer åt de fem materialbolag som på ett nationellt plan ansvarade för återvinning av förpackningar och att bolaget således inte var verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att förhållandena i det enskilda fallet har stor betydelse för vem som skall ses som verksamhetsutövare. Här hade bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns. Därför bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare. Kommunen handlade således riktigt när den debiterade bolaget en tillsynsavgift.
NJA 1984 s. 602: Med stöd av 40 och 47 §§ miljöskyddslagen har Lst:n först förelagt ett konkursbo att transportera bort miljöfarligt avfall och därefter, då föreläggandet inte efterkommits, anmodat kronofogdemyndigheten att ombesörja transporten på konkursboets bekostnad. Utmätning för kostnaderna har skett hos konkursboet. Fråga i vad mån Lst:ns beslut kan prövas i utmätningsmålet.
MÖD 2007:29: Sluttäckning av deponi ----- Kravet på jungfruliga massor för sluttäckning av en deponi (utanför tätskiktet) ansågs vara en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes och inte förenlig med principen om resurshushållning. Kostnaden var heller inte rimlig i jämförelse med nyttan av åtgärden. I stället delade Miljööverdomstolen kommunens uppfattning att om föroreningshalten i de tillförda jordmassorna underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i sluttäckningen.
MÖD 2002:64: Befrielse från sophämtning-----En fritidsfastighet ägdes av en äldre man. Miljööverdomstolen befriade mannen från kommunal sophämtning med hänvisning till att fastigheten nyttjades så sparsamt att det kunde liknas vid tillsynsbesök (20 endagsbesök per år). Särskilda skäl förelåg för dispens enligt 15 kap.18 § tredje stycket miljöbalken. Skiljaktig mening.
MÖD 2014:41: Utdömande av vite ----- Sedan ett skepp körts på grund i havet förelade miljönämnden skeppets ägare att vid äventyr av vite inom viss tid avlägsna skeppet från platsen och omhänderta det som avfall eller bärga det. Sedan tid för fullgörande gått ut ansökte nämnden hos mark- och miljödomstolen om utdömande av vitet. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan på den grunden att skeppets ägare inte gjort sig skyldig till nedskräpning och att föreläggandet därför inte var lagligen grundat. Nämnden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen som anförde följande. Av utredningen i målet framgår att skeppet efter grundstötningen har legat kvar på platsen, synlig för allmänheten, under flera års tid. Skeppet har vidare kommit att förfalla till en sådan grad att det får anses obrukbart och sakna värde. Mot bakgrund av detta och utifrån skeppsägarens egna uppgifter står det klart att skeppet är övergivet och kvarlämnat. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är det således fråga om en sådan nedskräpningssituation som avses i 15 kap. 30 § miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen fann mot denna bakgrund att vitesföreläggandet var lagligen grundat och undanröjde därför mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för prövning av om förutsättningar i övrigt föreligger för att döma ut vitet.
MÖD 2005:24: Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m.----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
MÖD 2004:21: Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping-----En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
MÖD 2014:1: Föreläggande om att ansöka om tillstånd att anlägga en deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidjordmassor ----- Tillsynsmyndigheten har ansetts ha haft fog för att förelägga Trafikverket att ansöka om tillstånd för deponi alternativt att anlita en befintlig deponi för uppläggning av sulfidhaltiga jordmassor. Jordmassorna har grävts upp i samband med anläggandet av en väg och varit avsedda att användas för terrängmodulering. Jordmassorna har betraktats som avfall och inte undantagits från avfallsbegreppet med stöd av undantagsbestämmelsen i 11 § 3 förordningen (2011:927) om avfall. Massorna har heller inte ansetts utgöra en biprodukt. Vidare har terrängmoduleringen inte bedömts utgöra användning för anläggningsändamål utan betraktats som en anläggning för deponi.
MÖD 2007:24: Förbud mot eldning av trädgårdsavfall-----En kommun har i sin renhållningsordning förbjudit eldning av trädgårdsavfall inom detaljplanelagt område. Bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken har ansetts ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva ett sådant förbud.
MÖD 2006:60: Föreläggande om undersökning av massor-----Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den som lagt upp inerta massor för återställning av en täkt bedrev egen verksamhet skild från den som hade tillstånd för täktverksamheten. Med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken hade verksamhetsutövaren förelagts att inkomma med förslag till undersökning av massorna. Då föreläggandet förutsatte experthjälp och kunde antas medföra relativt stora kostnader fann MÖD att föreläggandet var mer ingripande än vad som behövdes i det enskilda fallet. Föreläggandet upphävdes och målet återförvisade till miljödomstolen.
MÖD 2010:2: Ansökan om tillstånd till verksamhet vid Johannes kraftvärmeanläggning i Gävle kommun ----- Miljööverdomstolen föreskrev att föreskrifterna om samförbränningsanläggningar i Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning ska gälla för dels en befintlig fastbränslepanna, dels en ny avfallspanna, eftersom dessa var för sig ska klassificeras som samförbränningsanläggningar enligt förordningen om avfallsförbränning.
MÖD 2003:135: Ställande av säkerhet vid gruvdrift-----Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
MÖD 2012:49: Fråga om avfall i form av frukt och grönsaker från en livsmedelsaffär är jämförligt med hushållsavfall ----- En livsmedelsaffär önskade att själv transportera bort avfall i form av utrensad frukt och grönsaker. Kommunen ansåg att avfallet var att jämställa med hushållsavfall vilket innebar att endast kommunen hade rätt att transportera avfallet. Kommunen ansåg vidare att det inte fanns skäl för dispens. Samtliga instanser ansåg att även om avfallet till sin karaktär påminde om hushållsavfall uppstod det som en följd av verksamheten och inte som en följd av att människor vistas i lokalerna. Avfallet var därmed inte jämförligt med hushållsavfall. Kommunens överklagande avslogs.
MÖD 2010:15: Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid deponianläggning ----- Miljööverdomstolen prövade tillåtligheten av en utökad verksamhet vid en anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall samt om det deponerade avfallet (främst grönlutsslam) även skulle få användas som konstruktionsmaterial i deponin (tätskiktet). Miljööverdomstolen ansåg att verksamheten var tillåtlig. Vad avser frågan om användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi anförde Miljööverdomstolen att det är att anse som ett återvinningsförfarande, om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. Vidare uttalade Miljööverdomstolen att en absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa eller miljön jämfört med naturliga material. Miljööverdomstolen fann att bolaget visat att avfallets permeabilitet uppfyllde kraven i 31 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall och att användningen av avfallet i tätskiktet inte skulle medföra ökade störningar för människors hälsa eller miljön. Med stöd av detta ansåg Miljööverdomstolen att de förutsättningar som krävs för användningen av avfall som konstruktionsmaterial i deponin var uppfyllda och godtog användningen av avfall i tätskiktet.
NJA 1991 s. 460: Transport av begagnad transformatorolja, som ett företag avsett att sälja till ett annat företag, har ansetts inte avse avfall som åsyftas i 6 och 7 §§ renhållningslagen (1979:596).
MÖD 2003:40: Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
MÖD 2010:3: Ansökan om tillstånd till verksamhet vid Stegeholmsverket i Västerviks kommun ----- Miljööverdomstolen upphävde ett enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning medgivet undantag från kravet på stödbrännare samt tid och temperatur vid drift av befintliga avfallspannor, eftersom pannorna var för sig är att klassificera som samförbränningsanläggningar.

Legaldefinitioner26

2 § 4 st Förordning (2009:1031) om producentansvar för läkemedel
15 kap. 1 § Miljöbalk (1998:808)
1 kap. 2 § 7 st Lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen
1 kap. 2 § 7 st Lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen
3 § 1 st 1 p Förordning (2008:722) om utvinningsavfall

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator