MÖD 2010:15

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2008-08-22 i mål nr M 1586-06, se bilaga A

KLAGANDE1. B.O.D.

2. K-E.N.

3. M.N.

4. G.P.

5. P.P.

6. Länsstyrelsen i Blekinge län, 371 86 Karlskrona

MOTPARTSödra Cell Aktiebolag, 556072-7348Södra Cell Mörrum375 86 Mörrum

Ombud: juristen S.E.B.

SAKENAnsökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning, Södra Cell Mörrum, Karlshamns kommun, Blekinge län

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.O.D., K-E.N., M.N., G.P. och P.P. (B.O.D. m.fl.) har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens deldom, ska avslå ansökan om tillstånd till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning.

Länsstyrelsen i Blekinge län har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av villkor 9 i miljödomstolens deldom, överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva de villkor som kan behövas avseende sluttäckningens utformning samt förordnar att den ekonomiska säkerhet som ska ställas för bolagets skyldigheter enligt tillståndet inledningsvis ska vara 20 Mkr och omprövas vart femte år.

Södra Cell Aktiebolag (Södra Cell) har bestritt samtliga yrkanden.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling och syn i målet. Parterna har vidhållit vad de anfört vid miljödomstolen och gjort vissa tillägg som sammanfattas nedan.

B.O.D. m.fl.

Lokaliseringen är olämplig eftersom området, liksom de tidigare etapperna, till stora delar vilar på gammal sjöbotten. Områdets södra delar ligger under havsnivån och är därför direkt olämpliga för avfallsdeponering. Vidare strider det lämnade tillståndet mot miljöbalkens övergripande bestämmelser om att återanvändning och återvinning ska främjas. Det finns tidsmässigt utrymme för en sådan omställning inom nuvarande tillstånd för deponering. Bolaget har inte utnyttjat det höjdtillstånd som finns i marklovsansökan avseende etapp II till kommunens byggnadsnämnd. Det är stora bekymmer med invallningsföretaget vid högt vattenstånd. Miljödomstolen har inte beaktat kombinationen invallningsföretag, högt vattenstånd, gammal havsbotten och exceptionellt väder med skyfall eller snösmältning. Färskvattenkällorna har påverkats och de har varit tvungna att hämta vatten från annat håll.

Miljökonsekvensbeskrivningen borde inte ha godkänts av miljödomstolen eftersom det inte står något om klimatfrågan eller invallningsföretagets problem. De dramatiska läckagen och översvämningarna åren 2006 och 2007 har inte berörts av domstolen. Miljödomstolen har heller inte beaktat damm- och bullerproblemen, som kommer att bli omfattande.

De geologiska förutsättningarna för bottentätningen är inte uppfyllda.

Beträffande dispens från biotopskyddsbestämmelserna hävdar miljödomstolen att den sökta verksamheten utgör särskilt skäl. Detta ifrågasätts.

Deponering är en förlegad metod att göra sig av med avfall. Det finns bl.a. följande alternativ till deponering. Frakta bort avfallet på järnväg eller pråm, bränna avfallet vid hög temperatur (en sådan anläggning finns vid tekniska verken i Linköping), använda avfallet som sluttäckning vid ett stenbrott i närheten av Mörrum eller återvinna avfallet i det s.k. EcoFor-projektet. Södra Cell har av ekonomiska skäl inte satsat tillräckligt på detta projekt.

Lakvatten från etapperna I och II har läckt ut i bäcken och sedan vidare ut i Klavaviken. Med en utökning med etapp III kommer ytterligare mängder lakvatten att nå Klavaviken. Fiskeriverket och SGI har haft invändningar mot projektet. Fiskeriverket anser att lokaliseringen är olämplig.

Södra Cells uppgifter om att det endast är 2 år kvar att deponera på etapp II stämmer inte. Bolaget har 4-5 år kvar att deponera massor på etapp II. Vidare stämmer inte bolagets uppgifter om att etapp III är nödvändig för Södra Cell Mörrums fortlevnad. Bolaget har nyligen tecknat ett tioårigt avtal om leverans av fjärrvärme till Karlshamns kommun.

B.O.D. m.fl. har åberopat följande skriftliga handlingar; SMHI-rapporten ”Framtida medel- och högvattenstånd i Skåne och Blekinge” av S.N., SMHI-rapporten ”Klimatindikator, havsvattenstånd” av T.H., Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: ”Restprodukter från pappersindustrin ger skogen näring åter” Rapport från 2007 och ”Framtida scenarier gällande avfallsåtervinning”, rapport från Södra Cell.

Länsstyrelsen

Sluttäckning

Länsstyrelsen tolkar 31 § i deponeringsförordningen så att det inte är de deponerade massorna utan sluttäckningen som ska tillgodose att deponeringsförordningens krav på största tillåtna läckage uppfylls. Det innebär att inte mer än 50 liter per m² kan tillåtas nå ner till de deponerade massorna. I miljödomstolens villkor 9 finns dräneringsskikt samt matjordslager föreskrivet men inget tätskikt vilket innebär att en del av nederbörden vid en sådan utformning kommer att rinna av på ytan av de deponerade massorna. Sökanden har inte visat att de deponerade massorna har sådana egenskaper så att de kan anses vara en del av sluttäckningen eller att undantag enligt 31 § kan medges.

Sökanden har genom att använda en Hydrologisk modell (HELP model version 3,07) för beräkning av vertikalt läckage genom tätningen visat att genomsläpplighetskraven klaras om deponin förses med ett jordlager som är 1 cm tunt ovanpå de deponerade massorna. De deponerade massorna antas då vara tätskiktet och ha en hydraulisk konduktivitet på 3 x 10-9 m/s. Om jordlager på 2 cm och tjockare används som indata i modellen (med samma antagande om tätskikt) överskrids genomsläpplighetskraven. Variationen av hydraulisk konduktivitet som återfinns i de deponerade massorna (högre än 3 x 10-9 m/s) har inte simulerats i modellen för täckning av deponin med ett jordlager på 1 cm. Modellsimuleringarna har också visat att med ett jordskikt som är 10 cm tjockt klaras genomsläpplighetskravet om sluttäckningen också förses med ett tunt dräneringslager under jorden. Dock inte om tätskiktet har en hydraulisk konduktivitet på 8 x 10-9 m/s, dräneringsskiktet på 3 x 10-3 m/s och jordlagret på 3,7 x 10-6 m/s. Länsstyrelsen vill använda dessa simuleringsresultat för att illustrera att de deponerade massorna inte själva kan anses uppfylla kravet på genomsläpplighet. Den mängd vatten som kommer att vara tillgängligt för perkolation genom sluttäckningen och vidare ner genom de deponerade massorna beror på hur täckningen utformas. Domstolen har i sitt ställningstagande ansett att en täckning med ett betydligt tjockare skikt än vad sökanden angivit ska ske genom att föreskriva ett villkor om detta. Länsstyrelsen håller med domstolen om att erosionsrisken föranleder ett behov av tjockare täckning men menar att också genomsläpplighetskraven, frågor om beständighet, de deponerade massornas lakbarhet, miljöpåverkan från lakvatten och ytavrinnande vatten samt områdets återställande till förhållanden som liknar omgivningen måste beaktas samtidigt. Detta för att kunna bedöma hur deponeringsförordningens krav uppfylls.

Bolaget har inte visat att deponeringsförordningens krav kan uppfyllas. Bolaget har ansett att det av beräkningarna framgår att deponeringsförordningens krav kan klaras. Bolagets beräkningar utgår från ett 1 m tjockt tätskikt av deponerade massor, ett dränerande lager på 10 cm samt ett matjordslager på 5 cm. Länsstyrelsen menar att deponerade massor inte kan anses vara en del av sluttäckningen men att användning av avfall som material i sluttäckningen är möjligt utifrån följande förutsättningar. Länsstyrelsen anser i enlighet med allmänna råd i Naturvårdsverkets Handbok 2004:2, Deponering av avfall, att vid användning av avfall som sluttäckningsmaterial ska avfallet via provningar och dokumenterade resultat i fullskaleförsök visas ha egenskaper som uppfyller och bibehåller uppställda krav på sluttäckningens genomströmningskriterium och beständighet under lång tid. Avfallet ska vara väl undersökt avseende föroreningsinnehåll och lakbarhet. Samtliga av sluttäckningens skikt ska redovisas med sina egenskaper och vad dessa betyder för att sluttäckningen ska kunna uppfylla deponeringsförordningens krav. Skyddsskiktet ska skydda tätskiktet från påverkan som kan försämra dess egenskaper. Dräneringsskiktet ska avleda nederbördsvattnet ovan tätskiktet. Bolaget har inte utrett om skyddsskiktet förhindrar risken för att exempelvis rötter, torka eller tjäle påverkar tätskiktet eller om dräneringsskiktet har kapacitet att föra bort det vatten som når skiktet. Om sluttäckningen har en högre genomsläpplighet än bottentätningen behöver det också utredas om det finns risk för stabilitetsproblem i deponin; se Naturvårdsverkets Handbok 2004:2 för deponering av avfall samt Naturvårdsverkets rapport 5909, Kvalitetssäkring av bottenkonstruktion och sluttäckning i en deponi, avseende de funktion-, miljö- och kvalitetskrav som kan ställas på sluttäckningen.

Sluttäckningens utformning bör därför inte regleras nu då det gäller att med villkor styra minsta tillåtna lagertjocklekar av dränerande lager respektive matjord. I utredningen av sluttäckningens konstruktion kommer nya beräkningar att behövas då sluttäckningen beskrivits och hänsyn tagits till de olika lagrens funktion.

Länsstyrelsen anser att sluttäckningens utformning ska utredas under deponeringstiden och redovisas till tillsynsmyndigheten i enlighet med villkor 10 i miljödomstolens dom samt att tillsynsmyndigheten har möjlighet att föreskriva de villkor som krävs för sluttäckningens utformning.

Säkerhet

En traditionell sluttäckning kostar ca 275 kr/m². Deponins storlek bedöms vara 140 000 m², säkerheten för sluttäckningen av deponin ställs därför till 38,5 Mkr. Därtill kommer bolagets beräkning av omkostnader för passivt lakvattenbehandlingssystem på 1 Mkr samt en årlig kostnad i 30 år för underhåll, övervakning och kontroll på 100 000 kr per år. Total säkerhet bör därmed ställas till 42 Mkr. Länsstyrelsen bedömer att det är lämpligt att justera säkerheten vart femte år samt att den, med anledning av att deponiutbyggnaden fortgår under en längre tid, inledningsvis ställs till 20 Mkr.

Södra Cell

B.O.D: s m.fl. överklagande

I samband med utbyggnaden av deponin etapp II i Vekerum har bolaget efter hand undersökt de geotekniska förutsättningarna i enlighet med tillståndet för befintlig deponi och anpassning av deponihöjden för denna etapp har därefter gjorts. Enligt det tekniska underlaget för tillståndet bör deponeringen av avfall ske i etapper/skikt om ca 2 meter över befintlig mark. Innan nya skikt påbörjas ska kontroll av den geotekniska situationen genomföras. Detta för att säkra att det täta lerlager som finns under deponin kan belastas ytterligare utan risk för sättningar eller markbrott.

I det tekniska underlaget för nu aktuell tillståndsansökan anges att lerans och de organiska jordlagrens hållfasthet innebär att uppfyllnadshöjderna på nuvarande etapp II måste begränsas med hänsyn till markbrott. På grund av detta anges att uppfyllnadshöjden därför måste begränsas till 2,5 meter i de norra delarna respektive 1,5 meter i söder i ett första läge. Därefter ses det som möjligt att kunna påföra ytterligare fyllning under förutsättning att hållfastheten efter påförandet av första lagret tillåter detta.

En undersökning av hållfastheten i marken på etapp II gjordes därför under hösten och vintern 2007 för att undersöka om etapp II kunde utnyttjas upp till nuvarande tillstånd på 5 meter över mark. Denna undersökning visar att etapp II kan utnyttjas upp till nuvarande tillstånd och att det dessutom utöver detta kan påföras massor i norra delen till en höjd av 9 meter. Detta utnyttjande begränsas dock i nuläget till 5 meter av gällande områdesbestämmelser. Bolaget har ansökt och erhållit marklov av Karlshamns kommun (beslut 2008-10-01) för att utnyttja deponietapp II, 2 meter utöver nuvarande områdesbestämmelser. Ärendet har dessutom anmälts till länsstyrelsen enligt miljöbalken.

Buller och damningsfrågor har reglerats i av miljödomstolen i deldomen. Kontrollprogrammet följs och förbättras om behov finns. Utöver kontrollprogrammet finns interna rutiner för rondering av deponiområdet. Under dagtid sker visuell kontroll av lakvattendammar och omgivning vid ordinarie arbete på området. Rondering utförs även varje nattskift. Företagets Lab- och Infosystem har även kontinuerlig övervakning av pumpar och funktion både vid lakvattenmagasin och invallningsföretagets pumpar. Vid fel eller haveri går driftlarm till operatörsstationen på fabriken.

Under sommaren 2007 var nederbörden extrem på många håll i Sverige, så även i Karlshamn. Sammanfattningsvis kan man konstatera att sannolikheten att det ska inträffa igen är 1:300. Det som skedde vid driftstörningen år 2007 anmäldes till länsstyrelsen och har därefter följts upp och ärendet är idag avslutat. Flera förbättringar i anläggningen har genomförts som en följd av händelsen. Nedan presenteras några av de större förbättringarna.

- Invallningsföretaget har försetts med nya pumpar med fördubblad kapacitet;

- Deponiområdet matas med ström från yttre matning, dvs. inte från bolaget, för att säkerställa driften av lakvattenpumpar, invallningspumpar samt övrig verksamhet vid deponin. Vid strömavbrott har inkopplingsmöjlighet för reservkraft förberetts samt reservkraftsaggregat införskaffats;

- Pumpar från lakvattenmagasin har uppdaterats;

- Kontinuerlig nivåmätning i lakvattenmagasin och invallningsföretag har införts. Dessa mätningar och pumparnas funktion kan nu följas i företagets Lab- och Infosystem;

- Larmhantering till manöverrum i fabriken vid höga vattennivåer eller ickefungerande pumpar.

Deponierna ligger i ett gammalt invallningsföretag. Om behov finns kan vallen mot havet byggas på. Bolaget kommer att följa utvecklingen av klimatförändringarna och den eventuella höjningen av vattenståndet. Om det visar sig att risken är överhängande för att vattnet ska stiga över invallningen, kommer bolaget att utföra erforderlig höjning av vallen. Deponiytan är inte belägen under havsytan, utan mellan + 1,4 och ca + 14,0 möh.

Bolagets ambition är att deponera så lite massor som möjligt och att därmed kunna nyttja deponin under en längre tidsperiod. Ett exempel på en produkt som minskar deponeringsbehovet är EcoFor, som drivs som ett utvecklingsprojekt.

Provtagningar sker på ett objektivt sätt. Kontroll av bolagets verksamhet sker enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Kontrollprogram har upprättats och kommunicerats med länsstyrelsen. Analyslaboratoriet vid bolaget är ett s.k. ackrediterat laboratorium för provtagning och analys av avloppsvatten för flertalet av de analyser som krävs för att kontrollera efterlevnaden av de miljövillkor som sätter ramarna för verksamheten. Ackrediteringen gäller dock inte för dricksvattenanalyser och företaget har därför valt att sända dessa prov till andra ackrediterade laboratorier. I dagsläget används Sternölaboratoriet i Karlshamn för mikrobiologiska analyser och Alcontrol i Linköping för kemiska analyser. Verksamheten följer även kontinuerligt olika parametrar för att kunna bedöma och vid behov förebygga riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Vad gäller själva provtagningen av färskvatten från enskilda fastigheter finns det idag inga formella krav på utbildning i Socialstyrelsens allmänna råd (SOFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten. Bolaget har ändå valt att utbilda den personal som utför provtagningen av dricksvatten. Det finns även upprättade rutiner för hur provtagningen ska genomföras. Redan innan första etappen på Vekerumsdeponin byggdes har bolaget utfört analyser på närboendes dricksvatten. Analyser har gjorts enligt riktlinjer för normal dricksvattenprovtagning för att följa upp och bedöma deponins möjliga påverkan på dricksvattentäkterna. Till exempel har under alla år biologiska analyser genomförts på vattnet trots att inget biologiskt material lagts på deponierna. De analyser som genomförts visar tydligt att deponin inte påverkar dricksvattnet i området.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har 1995 och senare miljödomstolen 2008 båda funnit att det nu aktuella området är lämpat för deponering. Annat lämpligt deponeringsalternativ finns inte. En utbyggnad av deponin behövs för att långsiktigt trygga bolagets avsättning av avfallsmassor. Utan en fungerande deponi finns inte förutsättning för bolagets tillverkning av pappersmassa.

Länsstyrelsens överklagande

Bolaget har visat att deponin inte behöver förses med sluttäckning av traditionellt slag. Detta grundas på att det deponerade slammet/massorna, främst grönlutslammet, har sådana egenskaper att dessa kan vara en del av sluttäckningen. Grönlutslammet är mycket tätt och det är god resurshushållning och ett kostnadseffektivt sätt att nyttja slammet som en del av sluttäckningen. Därmed är det inte heller aktuellt med undantag enligt 31 § deponeringsförordningen.

Bolaget anser att de deponerade massorna, i tidigare redovisat underlag, har visats ha sådana egenskaper att de kan jämställas med sluttäckning. Bolaget har endast avsatt en meter av det yttersta lagret av de deponerade massorna i sina beräkningar av sluttäckningens funktion. Bolaget anser också att det genom prover, in situ, bland annat med borrning och i laboratorietester av deponimassorna har visats att uppställda krav på sluttäckningens genomsläpplighet och beständighet har verifierats.

I deponiförordningen finns inga krav på att sluttäckningen ska innehålla olika skikt, kravet är enbart ovan nämnda genomströmningskriterium. I Naturvårdsverkets allmänna råd och handböcker avseende avfallsdeponier anges att sluttäckningar bör utföras med olika skikt, vilket framförallt är lämpligt vid ”vanliga” kommunala deponier för hushållsavfall.

Bolaget har i tidigare redovisade beräkningar visat att med aktuell utformning, (geotextil, 100 mm dränerande lager, geotextil och 50 mm matjord som besås med gräs), 10 % lutning och tack vare avfallets låga genomsläpplighet, kunna uppfylla det uppställda genomströmningskriteriet. Avfallet ska ses som en del i sluttäckningen.

Bolaget är av den uppfattningen att alla sluttäckningens skikt har redovisats i de olika beräkningar som gjorts inför tillståndsansökan samt vid förhandlingen vid miljödomstolen. Sluttäckningen ska enligt miljödomstolens dom bestå av: tätskikt - detta har inte preciserats varken i miljödomstolens dom eller i bolagets ansökan då, enligt resonemanget ovan, hela deponimassan kan anses uppfylla kraven på ett tätskikt om det överstiger en meter-, materialavskiljande skikt, geotextil, dräneringslager - 10 cm dräneringslager bestående av makadam med permeabilitet 3 x 10-3 m/s materialavskiljande skikt (se ovan) och slutligen jord - 5 cm jord som ska fungera som växtetablering; matjord med permeabilitetsvärde på 4,2 x 10-8 m/s har använts i beräkningsunderlag.

Deponin kommer inte att förses med någon ”traditionell” sluttäckning (innehållande utjämningsskikt, avjämningsskikt, tätskikt etc.) vid avslutningen. Sluttäckningens primära syfte är att förhindra att lakvattenbildningen blir större än 50 1/m² och år.

I beräkningarna har en lagertjocklek av en meter massor använts. Inom deponin har massorna en större tjocklek vilket är positivt.

Med anledning av massornas låga genomsläpplighet och den aktuella utformningen kommer den framtida lakvattenbildningen bli mindre än 50 1/m² och år.

I aktuellt fall utgör avfallet i sig ett skydds- och tätskikt med en mycket stor tjocklek (medeltjocklek 7,1 m). Avfallets stora skikttjocklek innebär att torka, tjäle, rotpenetration etc. inte medför något problem.

För att få en uppfattning om i vilken omfattning dräneringslagrets kapacitet utnyttjas så har simulering HELP3 gjorts. Simuleringen motsvarar 100-årsregn för ett dygn (137 mm) samt tre dygn (186 mm), baserat på ”Regional fördelning av nederbördsintensitet”. Dessa simuleringar visar att dräneringslagret som mest fylls upp till ca 80 respektive 30 mm vid släntfot, förutsatt att dräneringslagret består av grus respektive makadam. Beräkningar har även gjorts då man förutsätter att dräneringsskiktet är vattenmättat och det fortsätter att regna. Dräneringsskiktet, som består av 100 mm dränerande grus alternativt makadam, har enligt denna beräkning en kapacitet av ca 0,1 1/m x s vid det värsta scenariot, vilket är tillfyllest. Någon risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön bedöms inte föreligga. Aktuell sluttäckning är dessutom god naturresurshushållning.

Deponin ska bl.a. förses med ett dräneringslager, minst 0,5 m enligt deponiförordningens krav, för att säkerställa lakvattenuppsamlingen. I samband med sluttäckningen kommer bräddmöjligheter att utföras vid släntfot för att undvika instabilitet i deponin. Bräddningen kommer att styras mot deponins lägsta punkt på nedströmssidan för att sedan ledas till ett utanförliggande skydd. Det exakta utförandet kommer att preciseras i framtiden när nationella erfarenheter kommit fram. Skyddet som avses att anläggas i vattnets strömningsriktning kommer att säkerställa att det vatten som bräddar/rinner ut från deponin tas om hand på ett miljömässigt säkert sätt.

Eftersom tillståndet endast omfattar deponering av grönlutsslam, barkaska och mesa/kalk kan det inte utnyttjas till deponering för annan typ av avfall utan nytt tillstånd. Bolaget har ingen anledning att tro att verksamheten skulle ändra sig drastiskt under de kommande åren.

Länsstyrelsen väljer att jämföra bolagets analyser på avfall med gränsvärden för inert avfall med syfte att detta skulle vara relevant då inert avfall endast behöver täckas med ett jordlager för växtetablering. Denna jämförelse anser bolaget vara felaktig då bolagets avfallsmassor är klassade som ickefarligt avfall och de facto täcks med tätskikt, dränering och jordlager enligt miljödomstolens dom. Sämsta uppmätta permeabilitetsvärde, in situ, har tyvärr felaktigt angivets till 8 x 10-9 m/s. I stället ska värdet 9,5 x 10-9 m/s användas såsom ”gränsvärde” för att uppnå deponeringsförordningens krav på 50 l/m2 och år. Beräkningen med den korrigerade totalvolymen ger dock samma resultat, dvs. att lakvattnet inte kommer att ge någon påvisbar effekt på Pukaviksbukten.

Vatten och samhällsteknik har i tillståndsansökan redovisat en beräkning för att belysa storleksordningen på de mängder/halter som kan utlakas från ytskiktet efter sluttäckningen. Enligt uppgift från Analytica, som utförde lakningsförsöken, är tiden för utlakning 40-100 år. Beräkningen visar på låga halter som utlakas under den aktuella tidsperioden, 40-100 år.

Länsstyrelsen har i sina egna beräkningar kommit fram till att tiden för utlakning är avsevärt kortare, 0,65 - 3,25 år. Den kortare tiden innebär att halterna blir högre i motsvarande grad. Halterna på det vatten som avrinner via ytan efter sluttäckningen motsvarar enligt länsstyrelsens beräkningar ungefär de uppmätta halterna på lakvattnet.

Det är uppenbart att beroende vilka data som används på t.ex. avfallets blandningsförhållanden, densitet, L/S-förhållande etc. uppnås olika resultat. Bolagets och länsstyrelsens beräkningar skiljer sig på vissa punkter. Det kan diskuteras vilka koefficienter som är riktiga i de båda beräkningarna. Det väsentliga är dock att bolaget kommer att ta prover på det avrinnande regnvattnets kvalitet Om provtagningarna visar på halter som kan vara skadliga för miljön kommer det avrinnande regnvattnet att samlas in och behandlas. Något skadligt vatten kommer således inte att släppas ut till omgivningen.

Bolaget anser att avfallsmassorna kan vara ett tätskikt då de faktiskt uppfyller alla de krav som ställs på ett tätskikt. Bolaget har däremot valt att vid beräkningar på deponins genomsläpplighet efter sluttäckning ansätta endast en meter av de deponerade massorna som tätskikt, trots att tjockleken av de täta deponimassorna är mellan 2,5 --16 meter inom ansökt deponi (medeltjocklek på 7,1 meter). Detta har gjorts för att olika tätskikt ska kunna jämföras med varandra. Det finns idag ett flertal fall där just grönlutsslam har använts till tätskikt i olika sammanhang. Bolaget anser att tätskiktet inte är att betrakta som deponerade avfallsmassor utan som byggnads- och konstruktionsmaterial.

Det kan tilläggas att sluttäckning på det sätt länsstyrelsen utgått ifrån ger bolaget en merkostnad på cirka 30 Mkr för deponietapp III. Till detta skall läggas kostnaden för ställande av säkerhet för sluttäckningens genomförande med uppskattningsvis 0,5 Mkr per år.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

SGI

Sluttäckning

SGI har tidigare i yttrande till miljödomstolen givit synpunkter på sluttäckningen av Vekerums deponianläggning. Bland annat föreslogs att en känslighetsanalys skulle genomföras när det gäller sluttäckningens genomsläpplighet. Eftersom bland annat uttorkning och frysning kan förändra förhållandena i de övre delarna av avfallet ansåg SGI att 50 l/m2 per år borde underskridas med viss marginal, även under ogynnsamma förhållanden. Enligt de nya beräkningar som har gjorts i målet kan kravet på genomsläpplighet enligt deponeringsförordningen uppfyllas.

Länsstyrelsen har i yttrande till Miljööverdomstolen, som stöd för uppfattningen att genomströmningskravet kan vara svårt att uppnå, refererat till rapporten ”Alternativa konstruktionsmaterial på deponier, Vägledning”, Värmeforsk rapport 1097. Hänvisning sker till kapitel 14.5 angående grönlutsslam samt bilaga C rörande Kikåstippen i Mölndal. SGI, som varit delaktigt i framtagandet av rapporten, erinrar om inledningen till det fjortonde kapitlet:

”I det här kapitlet beskrivs några exempel på tänkbara material och tänkbar användning av materialen. Beslut om användning av materialen måste fattas för varje enskilt fall baserat på platsspecifika bedömningar

Exempel på olika parametrar anges. Dessa är endast till för att ge en grov uppfattning om materialets egenskaper och kan inte användas för beslut om användning eller dimensionering. Sådana beslut måste tas på grundval av uppgifter från aktuell materialleverantör".

I bilaga C, som tar upp exemplet Kikåstippen, redovisas svårigheter att uppnå genomströmningskravet, men också att utveckling pågår som kan förbättra materialets egenskaper.

SGI har inte uppfattat att villkorspunkt 9 i miljödomstolens dom avser att befria sökanden från kravet att uppfylla deponeringsförordningens genomströmningskrav. För att förtydliga detta bör beskrivningen av sluttäckningen i villkorspunkt 9 omfatta alla de lager som medtagits vid de beräkningar av genomsläppligheten som genomförts, dvs. även den översta metern av avfallet.

SGI anser det viktigt från resurssynpunkt att olika avfall kan användas som konstruktionsmaterial, när det kan ske utan oacceptabel påverkan på människors hälsa eller på miljön. Samtidigt innebär ny teknik alltid ett visst mått av osäkerhet. Om framtida problem som nu inte kan förutses skulle uppstå, anser SGI att sluttäckningen kan kompletteras så att deponeringsförordningens krav på genomsläpplighet kan uppfyllas utan att oskäliga kostnader uppkommer. SGI anser vidare att rätt utförda praktiska försök i de flesta fall ger överlägset bäst information om en konstruktions egenskaper. Samtidigt kommer Vekerums deponi att vara i drift under lång tid framöver, varför det borde finnas möjligheter att kontrollera den föreslagna sluttäckningskonstruktionen genom försök i fullskala och/eller pilotskala. Det borde ligga i såväl verksamhetsutövarens som myndigheternas intresse, att så snart som möjligt få utförda beräkningar verifierade. Att utan onödigt dröjsmål genomföra pilot- och/eller fullskaleförsök, men med beaktande av den tid som krävs för sådana undersökningar, ger enligt SGI många fördelar:

- Sökanden får erfarenhet av hur materialen lämpligen hanteras, hur själva utförandet bör genomföras och vilka modifieringar som kan vara lämpliga för att optimera resultatet.

- Sökanden får erfarenheter av konstruktionens prestanda och av hur kvalitetssäkring av konstruktionen kan utföras. Detta ger sökanden möjligheter till ett effektivt framtida kvalitetssäkringsarbete.

Ur allmän synvinkel är det också viktigt att kunskapen ökas beträffande hur avfall från den aktuella typen av anläggningar kan användas.

I den mån försöken medtas som villkor i ett beslut för verksamheten bedöms detta möjliggöra att:

- Myndigheterna får tidig information om möjligheter till förbättringar eller svårigheter som inte kunnat förutses. Detta ger tillsynsmyndigheten ökade möjligheter till en effektiv tillsyn.

- Resultaten, och de modifieringar som kan bli aktuella, kan ligga till grund vid de periodiska bestämningar av säkerhetens storlek som föreslagits.

Slammets geotekniska egenskaper har redovisats i en utredning upprättad av Tyréns AB, i vilken redovisas att dessa kan liknas vid en leras. Traditionella geotekniska undersökningsmetoder har därför använts för att utvärdera densitet och odränerad skjuvhållfasthet. SGI har inget att erinra mot detta och vi bedömer utredningen tillfyllest som underlag för stabilitetsberäkningarna.

Stabilitetsförhållandena med beaktande av slammets egenskaper har redovisats i ”Teknisk PM geoteknik, Rapport stabilitet, sättningsegenskaper, slammets egenskaper” upprättad av Tyréns AB 2008-06-11. Deponiområdet har därvid indelats i tre delområden, södra, mellersta och norra, med ur geoteknisk synpunkt relativt likartade förutsättningar beträffande jordlagerföljd, hållfasthets- och deformationsegenskaper m.m. Stabilitetsberäkningarna har utförts i såväl odränerad som kombinerad analys. Beträffande val av säkerhetsfaktorer refererar konsulten till de rekommendationer som ges för markanvändningen ”annan mark” i Skredkommissionens Rapport 3:95 ”Anvisningar för släntstabilitetsutredningar”. Valda säkerhetsfaktorer blir därmed något lägre i jämförelse med vad som rekommenderas enligt 27 § i Naturvårdsverkets handbok 2004:2. Typen av deponi bör dock beaktas (farligt - icke farligt avfall) och med hänsyn till att slammet inte utgörs av farligt avfall samt att markområdena i anslutning till deponin har karaktären av naturmark godtar SGI konsultens bedömning av krav på säkerhetsfaktorer.

Vidare framgår ur Teknisk PM geoteknik att tillfredsställande stabilitet uppnås för de redovisade uppfyllnadshöjderna inom respektive delområde. SGI gör med det presenterade underlaget ingen annan bedömning. Det noteras dock att marginalerna generellt är relativt små och i det mellersta området något i underkant. SGI delar därför konsultens rekommendation att stor försiktighet måste vidtas vid uppläggning av slammet så att inte exempelvis lokalt brantare slänter orsakar mindre skred som initierar storskaligare skred. Beträffande stabilitet och fyllningsteknik i anslutning till det centrala lakvattendiket har tidigare (Tyréns 2005-09-09, rev A 2006-05-16) redovisats säkerhetsfaktorer långt under 1 dvs. beräkningsmässigt så sker ett skred (beräkningarna avsåg dock höga fyllnadshöjder i kombination med att slammets hållfasthetsegenskaper var något lägre än vad som nu presenterade undersökningar visar). Konsulten rekommenderade därför att uppfyllnader ska ske skiktvis och att ytterligare beräkningar skulle göras när slammets egenskaper var bättre kända. Kompletterande beräkningar avseende stabiliteten vid lakvattendiket har dock inte nu presenterats.

Mot bakgrund av ovanstående vill SGI uppmärksamma vikten av att stabiliteten nogsamt beaktas även för temporära slänter under uppbyggnaden av deponin. Upprättande av en kontrollplan som reglerar arbetsordning, lutningar, lagertjocklekar etc. för deponins successiva uppbyggnad bör därför övervägas.

I Teknisk PM redovisas även sättningsprognoser för den underliggande leran. Överslagsberäkningarna som är baserade på kompressionsförsök i laboratorium, indikerar att relativt omfattande sättningar kommer att ske i leran. I norr har för 8 m uppfyllnad och i söder för 4 m uppfyllnad, sättningar i storleksordningen 1,5 m respektive 1,8 m beräknats. Beräkningarna inkluderar även de s.k. krypsättningar som sker i leran på lång sikt men inte sättningar i slammet. Mot bakgrund av det presenterade underlaget och att den södra delen av deponiområdet utgörs av en invallad tidigare havsvik med hög andel organisk jord finner även SGI det sannolikt att slutsättningarna blir stora. De geotekniska förutsättningarna, främst i områdets södra delar, medför således att stora deformationer kan förväntas ske även i det deponerade avfallet och i täckskikt(en) även under lång tid efter det att deponin avslutats, se även nedanstående synpunkter beträffande sluttäckning.

I sitt första remissvar till Miljööverdomstolen bedömde SGI att om det skulle uppstå framtida problem, som nu inte kan förutses, så kunde sluttäckningen kompletteras så att deponeringsförordningens krav på genomsläpplighet kan uppfyllas utan att oskäliga kostnader uppkommer. Av aktbil. 17-19 framgår dock att markens hållfasthet är låg. Enligt Tekniskt PM Geoteknik (Tyréns 2008-06-11) får toppningen inte utföras med brantare lutning än 1:10 upp till maximala topphöjden på 3 m över markytan i söder, 5 m i mellersta området samt 10 m i norra området. De kompletteringar som SGI bedömt möjliga innebär dock i regel kompletterande skikt. Sådana konstruktioner innebär genom sin vikt ökad belastning på marken och därmed minskas den mängd avfall som kan deponeras. Om t.ex. täckningen skulle utföras traditionellt med tätskikt, dräneringsskikt och ca 1,5 m skyddsskikt bedöms den kvarvarande deponeringsvolymen bli så liten att deponeringen blir ointressant och orimligt dyr i de områden där den maximala topphöjden är liten vilket är fallet inom den södra delen. Möjligheterna till kompletteringar begränsas således starkt av markens låga hållfasthet. Detta bedöms innebära att vikten av att verifiera utförda beräkningar med försök i pilot- eller fullskala ökar.

Fiskeriverket

Fiskeriverket har vidhållit vad som anförts i yttrande till miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Det B.O.D. m.fl. har anfört föranleder inte Miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning än miljödomstolen vad avser miljökonsekvensbeskrivningen och tillåtligheten av verksamheten.

Beträffande utformningen av deponin och storleken på den finansiella säkerheten har länsstyrelsen anfört följande.

Villkor 9 ska upphävas och Miljöverdomstolen ska därmed slå fast att den av bolaget föreslagna och av miljödomstolen godtagna tekniska utformningen inte ska komma till utförande utan täckningen ska ske på ”traditionellt” sätt. Eftersom detta sätt blir dyrare har länsstyrelsen även yrkat att den finansiella säkerheten ska höjas i motsvarande mån. För den ifrågavarande deponin gäller bestämmelserna i förordningen (2001:512) om deponering av avfall och särskilt 31 § som avser den nu aktuella frågan om utformning av sluttäckningen. Utformningen av tätskiktet som bestämts genom villkorspunkten 9 är inte förenlig med 31 § förordningen av följande skäl. Avfall kan av principiella skäl inte ingå i sluttäckningen. Även om detta inte skulle utgöra något hinder så har bolaget inte visat att tätskiktet har den maximala genomsläpplighet på 50 liter per kvadratmeter och år som krävs enligt nyssnämnda bestämmelse. Bolaget har inte heller visat att skyddsskiktet har de egenskaper som krävs beträffande motstånd mot erosion och bortledning av nederbördsvatten.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Enligt Miljööverdomstolens bedömning i liknande fall (se bl.a. MÖD 2007:29) utgör användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi ett återvinningsförfarande och inte ett bortskaffningsförfarande (som exempelvis deponering) om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. En absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa och miljön jämfört med naturliga material. Eftersom användningen utgör ett återvinningsförfarande ska inte deponeringsförordningen tillämpas på användningen av avfallet i tätskiktet utan prövningen ska avse att bedöma om ovan nämnda förutsättningar föreligger.

Beträffande avfallets genomsläpplighet råder i stort enighet mellan bolaget och länsstyrelsen om att det aktuella avfallet är ett mycket tätt material men det finns skiljaktigheter beträffande vissa antaganden och beräkningar. Dessa skiljaktigheter kan möjligen ha betydelse om tätskiktet ska antas vara endast en meter tjockt. Antas en större tjocklek finner Miljööverdomstolen att bolaget har visat att permeabiliteten kommer att understiga det maximala värdet om 50 liter per kvadratmeter och år som föreskrivs i 31 § deponeringsförordningen. Det ska här tilläggas att bestämmelsen endast tar fasta på permeabiliteten och inte vilka andra egenskaper hos materialet som krävs. Det föreligger således enligt Miljööverdomstolens mening inte något principiellt hinder mot att använda avfallet.

Frågan är sedan om användningen av avfall i tätskiktet medför ökade störningar för människors hälsa och miljön. Det nederbördsvatten som faller på deponin kommer till viss del att tränga ned genom skyddsskiktet och sedan till stor del avledas genom dräneringsskiktet. Härvid uppkommer en viss kontakt mellan nederbördsvattnet och tätskiktets yta och någon urlakning kan ske. I likhet med miljödomstolen bedömer Miljööverdomstolen att denna urlakning endast ger försumbara utsläpp till miljön. Den del av nederbördsvattnet som tränger igenom tätskiktet - mindre än 50 liter per kvadratmeter och år - kommer naturligtvis att laka ur vissa mängder föroreningar på samma sätt som sker vid vattnets vidare passage genom deponin. Dessa föroreningar kommer att läggas fast i den geologiska barriären. Miljööverdomstolen finner därför att de förutsättningar som nämnts ovan för användning av avfall som konstruktionsmaterial i deponin är uppfyllda.

Miljööverdomstolen noterar att villkorspunkten 9 innebär vissa minimikrav på sluttäckningen. Enligt villkorspunkten 10 ska bolaget i god tid före sluttäckningen redovisa hur sluttäckningen avses bli utformad. Vid hanteringen av förslaget bör såväl bolaget som tillsynsmyndigheten beakta resultaten av de undersökningar som bolaget åtagit sig eller ålagts att utföra.

Eftersom Miljööverdomstolens ställningstaganden ovan inte medför någon ändring i vad miljödomstolen bestämt om deponins utformning saknas också skäl att ändra den finansiella säkerhetens storlek.

Miljödomstolens dom ska sålunda fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2010-03-09

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv och Rose Thorsén, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsrådet Peder Munck, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit Johanna Lindqvist.

______________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDESödra Cell Aktiebolag, 556072-7348, Södra Cell Mörrum, 375 86 MörrumOmbud: juristen M. F.

SAKENAnsökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning, Södra Cell Mörrum, Karlshamns kommun, Blekinge län

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar med stöd av 9 kapmiljöbalken och på de villkor som anges i denna dom sökanden tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet inom i ansökan angivna områden på fastigheten Karlshamn Vekerum 22:1 enligt följande.

Att driva anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall i form av barkaska (10 01 011)), mesa/kalk (03 03 091)) och grönlutslam (03 03 021)). Maximalt får 25 000 ton avfall per år deponeras. Totalt får i etapp III deponeras 825 000 m3 avfall. Mellanlagring av bark får ske med maximalt 30 000 ton vid ett och samma tillfälle.

Dispens

Miljödomstolen lämnar vidare, enligt 7 kap 11 § miljöbalken och 5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m., dispens från gällande biotopskyddsbestämmelser för att anlägga deponin med tillhörande vägar m.m.

1) kod enligt bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063)

Villkor för tillståndet

1. Om inte annat framgår av villkoren nedan, skall verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden uppgett eller åtagit sig i ansökningshandlingarna och i övrigt i målet.

2. Tillståndet får tas i anspråk endast i den utsträckning som vid varje tid gällande områdesbestämmelser eller detaljplan medger.

3. Verksamhet får normalt bedrivas endast dagtid kl 07-21 vid anläggningen. I undantagsfall, såsom vid haveri eller liknande, får deponering ske kortvarigt även under annan tid. I den mån avvikelse blir aktuell skall tillsynsmyndigheten informeras om detta.

4. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå, räknat som riktvärde, utomhus vid bostäder, utbildningslokaler och vårdlokaler än

50 dB(A) helgfri måndag-fredag kl 07-18,

40 dB(A) alla dygn kl 22-07,

45 dB(A) övrig tid.

Momentana ljud kl 22-07 alla dygn får uppgå till högst 55 dB(A).

5. Transporter till och från anläggningen samt hantering av avfall inom anläggningen skall ske så att olägenhet i närområdet inte uppstår på grund av buller och/eller damning. Uppkommer olägenhet i omgivningen skall sökanden omgående vidta åtgärder i samråd med tillsynsmyndigheten.

6. Lakvattendammar och deponiområdet skall vara kringgärdade med stängsel och stängda med låsta grindar då området är obemannat, så att obehöriga och större vilt förhindras tillträde.

7. Biotopskyddsobjekt i den norra delen av etapp III (norr om de dubbla stenmurarna) får inte skadas förrän detta område skall tas i anspråk för deponering. Deponeringskapaciteten i den södra delen av etappen skall så långt möjligt, från anläggningsteknisk synpunkt, vara utnyttjad.

8. Slutlig höjd för deponin får vara högst 16 m över befintlig markyta, enligt aktbilaga 77. (Se även villkor 2 ovan.)

9. Sluttäckningen skall ha en teknisk utformning, som underifrån räknat, minst uppfyller följande krav: Geotextil, 100 mm dränerande lager, geotextil och 50 mm matjord som besås med gräs.

10. Sökanden skall i god tid före sluttäckningen av deponin redovisa till tillsynsmyndigheten hur sluttäckningen avses utformas samt ge in arbetsbeskrivning och en kvalitetssäkringsplan.

11. Deponin skall under efterbehandlingsperioden hållas fri från trädetablering.

12. Rent ytvatten från omgivande marker skall avledas från deponiområdet genom kringgärdande diken och/eller kulvertar.

13. Lakvatten från deponin skall omhändertas i ett lakvattensystem. Bottennivån i lakvattenmagasin skall förläggas lägre än grundvattenytans vid varje tid lägsta nivå inom deponeringsområdet. Vattnet i lakvattenmagasin skall kontinuerligt pumpas bort.

14. Lakvattendammar och lakvattenledningar skall vara täta motsvarande en bottentätning med en mäktighet av mer än 1 m och med en hydraulisk konduktivitet som är mindre än eller lika med 1x10-9 m/s.

15. Vatten från spolplattan skall ledas till lakvattenssystemet.

Uppskjuten fråga

Miljödomstolen skjuter enligt 22 kap 27 § miljöbalken upp frågan om vilka villkor som skall gälla för lakvattnets rening. Under prövotiden skall sökanden utreda vilken typ av behandling som är bästa möjliga teknik för intern rening av lakvattnet samt olika alternativs miljömässiga och ekonomiska konsekvenser.

Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder och slutliga villkor skall ges in till miljödomstolen senast den 22 augusti 2011. Intill dess annat beslutas skall under prövotiden följande provisoriska föreskrift gälla.

P1: Uppsamlat lakvatten skall kontinuerligt pumpas till Mörrums Bruks avloppsreningsverk och där renas före utsläpp till recipient.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att, utöver vad som framgår av villkoren ovan, fastställa ytterligare villkor beträffande

- kontroll av verksamheten och

- åtgärder enligt 21 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Igångsättningstid

De byggnads- och anläggningsåtgärder som krävs för verksamheten skall ha påbörjats senast inom fem år från det att denna dom vunnit laga kraft.

Säkerhet

Detta tillstånd får tas i anspråk endast under förutsättning att bolaget, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller för verksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet om fem miljoner (5 000 000) kr. Storleken på den ekonomiska säkerheten skall revideras vart femte år.

Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Blekinge län.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen förordnar med stöd av 22 kap 28 § första stycket miljöbalken att det nu lämnade tillståndet får tas i anspråk utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Ogillat yrkande

Miljödomstolen ogillar sökandens yrkande om möjlighet att i framtiden återanvända delar av de deponerade massorna.

____________________

ANSÖKAN

Yrkanden

Södra Cell Aktiebolag (i fortsättningen Södra) yrkar tillstånd enligt miljöbalken att utöka befintlig deponi vid Vekerum med en ny etapp, etapp III, på fastigheten Vekerum 22:1 i Karlshamns kommun, att på denna yta få behandla, mellanlagra och deponera avfall, icke farligt avfall, barkaska (10 01 01), mesa/kalk (03 03 09) och grönlutslam (03 03 02) samt att mellanlagra bark, allt under förutsättning att antagna nya områdesbestämmelser vinner laga kraft.

Alternativt yrkar Södra att ovan angivna verksamheter får bedrivas inom ramen för nu gällande områdesbestämmelser.

Södra anser att bolaget uppfyller kravet på täthet hos deponin enligt deponeringsförordningen. För det fall domstolen skulle finna att så inte är fallet yrkar bolaget att undantag medges enligt 31 § deponiförordningen om sluttäckningens utformning, allt i enlighet med till ansökan fogad teknisk beskrivning, bilaga A.

Dessutom yrkar bolaget, om tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar uppkommer i framtiden, att få återanvända delar av de deponerade massorna. Slutligen yrkar Södra dispens från gällande biotopskydd enligt 7 kap 11 § miljöbalken samt att verkställighetsförordnande meddelas.

Förslag till villkor, skyddsåtgärder mm

Södra föreslår att följande villkor skall gälla för verksamheten.

1. Anläggningarna skall utformas och verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i denna ansökan.

2. Verksamhet får normalt endast bedrivas dagtid kl 07-21 vid anläggningen. I undantagsfall, t.ex. i samband med haveri eller liknande får deponering ske kortvarigt under andra tider. I den mån avvikelser blir aktuella så skall tillsynsmyndigheten informeras därom.

3. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

55 dB(A) vardagar måndag - fredag kl 07-21

45 dB(A) övrig tid

4. Rent ytvatten från omgivande marker skall avledas genom diken. Lakvatten från deponin skall omhändertas i lakvattensystem. Lakvattenmagasinet skall ha ett djup som vid varje tillfälle underskrider grundvattenytans lägsta nivå inom deponeringsområdet. Vattnet i lakvattenmagasinet skall kontinuerligt pumpas bort.

5. Den del av området som används får deponering skall vara kringgärdat med stängsel och avstängt med grindar under den tid då arbete inte pågår, så att obehöriga och vilt förhindras att komma in på området.

6. Deponeringen skall bedrivas så att inga olägenheter i form av damning eller dålig lukt uppkommer i omgivningarna. Skulle risk för sådana olägenheter uppstå skall åtgärder vidtas som t ex bevattning och saltning.

7. När deponin når slutlig höjd skall jord påföras och ytan besås.

8. Detaljerat förslag till sluttäckning skall lämnas in till tillsynsmyndigheten i god tid innan arbetet med den slutliga utformningen påbörjas.

Förslag till kontroll m.m.

Verksamhetsutövarens egenkontroll skall anpassas till den nya verksamheten. Dokumentation som beskriver principerna för egenkontrollen skall finnas tillgänglig för anläggningen i stort senast sex månader efter det att den slutliga domen vunnit laga kraft.

Allmän orientering

Södra Cell Mörrum är en enhet inom Södra. Vid Södra Cell Mörrum tillverkas pappersmassa. Tillståndsgiven produktion är 460 000 ton pappersmassa per år. Nuvarande produktion är ca 420 000 ton/år. Vid framställningen används sulfatprocessen. I processen uppkommer olika typer av avfall, mestadels restprodukter av aska- kalk-karaktär. Restprodukterna deponeras på Vekerums deponianläggning. Denna är belägen på fastigheten Karlshamn Vekerum 22:1 ca 6 km väster om Karlshamns tätort och ca 1 km öster om massafabriken. Deponianläggning, som togs i bruk 1996, tar emot verksamhetsavfall från massafabriken bestående av barkaska, kalk/mesa och grönlutslam.

Avfallsmängderna som transporteras till Vekerum bedöms öka i framtiden. Ökningen är huvudsakligen föranledd av att produktionen vid massafabriken planeras att öka något, upp till tillståndsgiven produktion. Fabrikens deponeringsbehov bedöms i framtiden bli 22 000 - 25 000 ton/år. Deponeringsanläggningen har nyligen byggts ut med etapp II väster om etapp I. Etapperna I och II, bedöms räcka till år 2008-2010 beroende på tillförda mängder i framtiden och de slutliga sättningarna.

Möjligheten att kunna deponera avfall är ytterst väsentlig för att kunna bibehålla produktionen och driften vid Södra Cell Mörrum. Om etapp III inte anläggs kommer Södra Cell Mörrum inte att kunna deponera sitt avfall, något som skulle få allvarliga och dramatiska konsekvenser såväl för massafabriken som för samhället Mörrum. Bland konsekvenserna finns naturligtvis även följderna för arbetsmarknaden. Några lämpliga alternativa deponeringsplatser i närheten har inte stått att finna. Detta innebär att avfallet måste transporteras långa sträckor för att kunna deponeras, vilket är kostsamt både för miljön och ekonomin. Förutsättningarna är dessutom mycket osäkra att finna avsättning på annat sätt än genom deponering. Utbyggnaden av etapp III kommer att trygga Södras möjligheter till produktion och deponering av avfall för betydande tid.

Avfallsanläggningen och verksamheten

Områdets egenskaper och användning redovisas i Teknisk beskrivning, bilaga A. De naturgivna förutsättningarna föreslås bli kompletterade, så att kraven på betryggande skydd mot störningar för omgivningen, i enlighet med deponeringsförordningen, uppfylls.

Alternativa lösningar

Lokalisering Vekerums deponianläggning

Vid planeringen för Södra Cell Mörrums framtida deponiområden i böljan av 1990-talet studerades alternativa platser och användningsområden för deponimassorna. Följande alternativ studerades, nämligen alternativa användningsområden för deponimassorna, utbyggnad av dåvarande deponi, ny deponi i fabrikens närområde och användning av eller samarbete inom av utomstående ägd deponi.

Nämnda utredningar och diskussioner gav vid handen att deponering på området öster om fabriken, vid Vekerum, var klart förmånligast såväl från teknisk-ekonomisk som från miljömässig synpunkt.

Lokalisering etapp III

I samband med aktuell tillståndsansökan har kontakt tagits med deponin Bubbetorp i Karlskrona samt förnyad kontakt med Västblekinge Miljö AB i Mörrum. Vidare har Södras anläggning i Mönsterås samt Angelskog avfallsanläggning i Ronneby beaktats.

I allmänhet är det svårt att finna deponier som är villiga att ta emot Södra Cell Mörrums avfall. Dels innebär det att deponins kapacitet för mottagning av övrigt avfall minskar, dels har de inte tillstånd att deponera Södra Cell Mörrums typ av avfall. Detta innebär att bolaget måste söka nya tillstånd samt bygga ut sina anläggningar. Då Södra Cell Mörrums avfall inte är organiskt eller brännbart saknas motiv att transportera avfallet några längre sträckor. Såväl kostnaderna som miljöbelastningen vid sådana transporter blir orimliga och omotiverade.

Den befintliga deponin är väl etablerad sedan många år. Skulle verksamheten bedrivas på annan plats, måste ändå den befintliga deponin även fortsättningsvis tas om hand när det gäller tillsyn och lakvattenhantering. Oaktat detta har andra lokaliseringar övervägts, men det finns inget som pekar på att annan plats kan bli bättre än eller ens lika bra som Vekerum. Vekerum har även stöd i den kommunala planeringen.

Utredningar och diskussioner ger vid handen att en utvidgning av den befintliga deponin vid Vekerum är det mest lämpliga såväl från teknisk-ekonomisk som från miljömässig synpunkt. Anledningen till detta är dels att inget nytt framkommit beträffande tidigare undersökningar/studier, (alternativa användningsområden etc.), dels att det finns en befintlig deponi vid aktuellt läge. De tunga investeringarna i tillfartsväg, lakvattensystem etc. är redan gjorda och miljöförhållandena där är redan anpassade till deponiverksamheten.

Nollalternativet, dvs. att projektet inte blir av, kan beskrivas enligt följande. Nuvarande verksamhet kommer att kunna fortgå tills lovgiven deponianläggning blir full. Deponimöjlighet är en förutsättning för drift av Södras massafabrik i Mörrum.

Om etapp III inte anläggs måste avfallsmassorna transporteras långa sträckor med stora avgasutsläpp som följd för att kunna deponeras på andra deponier. Alternativt måste produktionen upphöra. Någon lämplig alternativ lokalisering av deponin eller avfallshantering har inte funnits efter utförda undersökningar, mer än att avfallet kan användas vid sluttäckning av närliggande deponier. Detta innebär att naturresurser i form av schaktmassor kan sparas.

Gällande tillstånd och beslut

Etapperna I och II vid Vekerums deponianläggning är reglerade i ett flertal beslut av länsstyrelsen, koncessionsnämnden och miljödomstolen.

Tidplan

Igångsättningstid för byggandet av den inledande delen av etapp III föreslås bli inom tio år efter det att miljödomstolens avgörande vunnit laga kraft. Ytor för hanteringen av avfall iordningställs successivt, med början i söder, och anpassas efter behovet. Deponin beräknas vara i aktiv drift under 33 - 38 år beroende på produktionstakten.

Sökandens behörighet

Bolaget äger den aktuella fastigheten Vekerum 22:1.

Höjdsystem

I ansökan angivna höjdsiffror uttrycks i meter över det av Lantmäteriverket tillämpade nollplanet i 1970 års höjdsystem (RH 70).

Sakägare

Sakägare bedöms vara ägare till och nyttjare av angränsande fastigheter samt de närmast belägna fastigheterna som är bebyggda med bostadshus.

Anläggningskostnad

Anläggningskostnaden för etapp III uppgår till ca 28 Mkr.

Säkerhet

Deponiförordningen och miljöbalken ställer krav på ekonomisk säkerhet för efterbehandling m.m. Kostnaden för sluttäckningen av etapp III har bedömts till ca 7 Mkr och för ett passivt lakvattenbehandlingssystem för etapp III till ca l Mkr. Härtill kommer en årlig kostnad för underhåll, övervakning och kontroll efter det att deponin är sluttäckt (efterbehandlingsfasen) under ytterligare minst 30 år. Kostnaden för lakvattenhantering, provtagning och analyser, underhållsåtgärder, m.m. under denna fas kan grovt uppskattas till 100 000 kr per år. Dessa kostnader utgör underlag för ställande av ekonomisk säkerhet.

Konsekvenser

Konsekvenser för människors hälsa, säkerhet och välbefinnande liksom konsekvenser för miljön och hushållningen ska beskrivas och bedömas. Projektets huvudsakliga verkningar är följande.

Främmande ämnen kan spridas från avfall till mark, vatten och luft. System för insamling av lakvatten, för täckning samt konstruktionen av ytor ska motverka negativa förändringar. Av betydelse för bedömningen av vilka konsekvenser det kan bli är även avståndet och recipienters känslighet.

Damning och lukt kan spridas vid avfallshanteringen. Damm kan förekomma vid torr väderlek medan luktproblem i princip inte förekommer alls. Avstånd och teknisk utformning är av betydelse för om det kan bli konsekvenser med avseende på människors välbefinnande.

Buller kommer från transporter och maskiner som planar ut massorna. I vad mån buller ger konsekvenser för människors hälsa eller välbefinnande beror dels på typen av ljud (flödande eller ryckigt), dels på avståndet, dels på tidpunkten och typ av dag.

Intrång görs när områden tas i anspråk för verksamheten. Konsekvenserna av intrånget beror på värdena på platsen och möjligheterna att t ex skapa insynsskydd.

När det gäller människors hälsa och välbefinnande, ligger anläggningen relativt väl avskärmad från bebyggelse. Närmast belägen enskild fastighet, Vekerum 5:26, ligger ca 50 m norr om den föreslagna anläggningen. I övrigt ligger närmast belägna bostadshus 250-300 m, väl avskärmat, från anläggningen. Förhandlingar med ägaren till Vekerum 5:26 beträffande köp av fastigheten har slutförts. Anläggningen kan inte förutses ge störningar för de närboende, vare sig i form av lukt eller genom spridning av föroreningar. Buller föreslås att, liksom i dag, inte få överskrida gränsvärden för externt industribuller. Under planeringen av projektet har närboende emellertid framfört att bullret upplevts störande i samband med anläggandet av etapp II. Transportvägen för arbetsfordonen har dock ändrats för att minska risken för störningar hos närboende. Bullerproblem torde inte uppkomma i samband med byggandet av etapp III.

Vid anläggningen och i dennas omgivningar finns inte några kända natur- eller kulturvärden som kan anses betydelsefulla. Intrång med konsekvenser för dessa, eller för andra miljöintressen förväntas därför inte. Pukaviksbukten dit ytvatten rinner ingår i det ekologiska nätverket Natura 2000, Ramsar-område. Enligt beräkningar med ett worst case scenario vid ett läckage från deponin till bäcken blir påverkan på Ramsarområdet (måttligt höga halter), och vid ett troligt scenario blir påverkan på halterna knappt mätbara. Någon påverkan på Ramsar-område förväntas därför inte.

Beträffande hushållning är det flera förhållanden som talar för att konsekvenserna är positiva. Redan ianspråktagna områden nyttjas på ett mer effektivt sätt. Avfall kan komma att återanvändas i högre grad i samhället, såsom nyttjande vid sluttäckning av deponier, återföring till skogen etc.

Föreslagen utbyggnad av etapp III; innebär att Södra kan fortsätta att deponera sitt avfall vid Vekerum och därmed bibehålla sin produktion. De samhällsekonomiska frågorna anses vara av stor betydelse för att anlägga föreslagen utbyggnad av etapp III.

Miljökonsekvenserna avseende vatten bedöms vara måttliga. Åtgärder som bottenkonstruktion, naturlig geologisk barriär, vallar, dräneringsdiken, lakvattensystem och renvattendiken bedöms skydda området med dess omnejds grundvatten och ytvatten. Området i sig är inte lämpligt för större grundvattenuttag och används inte i dag som dricksvattenkälla.

Området ingår inte i Natura 2000 eller Ramsar-område och aktuell verksamhet bedöms inte strida mot några riksintressen. Det finns inte heller några dokumenterade speciella natur- eller kulturvärden enligt utförda undersökningar. Då det inte finns någon bevarandevärd flora och fauna inom aktuellt område bör ingen negativ påverkan ske.

Landskapsbilden kommer att förändras något men då föreslagen utbyggnad är belägen i en dalgång omgiven av skog och bergskullar är den relativt väl skyddad från insyn. Marken som tas i bruk utgörs av åker- och betesmark. De schaktmassor som uppstår kommer att användas vid deponin och utgör därmed en resurs.

Miljökonsekvenserna avseende buller och ljus bedöms vara måttliga.

Möjligheterna till friluftsliv och rekreation i området är redan begränsade, eftersom området utgörs av i huvudsak åker- och betesmark och nuvarande deponianläggning. Etapp III kommer att förses med stängsel vilket omöjliggör friluftsliv och rekreation. Säkerheten anses därför vara hög och människors hälsa bedöms inte påverkas.

Inga nämnvärda miljökonsekvenser bedöms uppkomma med avseende på trafik, då de endast sker ett tjugotal avfallstransporter dagligen mellan fabriksområdet och deponianläggningen på i huvudsak bolagets egna markvägar.

Inga nämnvärda miljökonsekvenser anses heller uppkomma med avseende på luft och klimat, då det inte uppstår några gaser vid deponin mer än avgasutsläpp från maskiner som används vid deponin.

Ovanstående redovisning visar att miljöeffekterna till följd av föreslagen utbyggnad av etapp III vid Vekerum är begränsade och acceptabla från omgivningssynpunkt. Aktuella anläggningar och verksamheter bedöms inte medföra olägenheter som står i konflikt, med hänsynsreglerna eller bestämmelser för hushållning med mark och vatten vare sig vad avser lokalisering eller verksamhetens bedrivande.

Sammanfattning av grunder för att medge ansökan

Enligt sökandes uppfattning uppfyller ansökan miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Vidare anser sökanden att det inte föreligger någon risk för att någon miljökvalitetsnorm överskrides.

Verkställighet

Den befintliga deponin medger bara lite drygt ett års uppläggning av de nu aktuella avfallsslagen. Dessutom tar det tid att anlägga och starta upp ett nytt deponiområde. Om deponering inte kan ske är det enda realistiska alternativet att stoppa driften vid massafabriken.

YTTRANDEN M.M.

Fiskeriverket

Det är viktigt att deponin utformas på ett fullgott sätt så att utläckaget av föroreningar till omgivningen blir så litet som möjligt, innefattande bl.a. fullgod geologisk barriär horisontellt och vertikalt. Ett fullgott system skall finnas för omhändertagande och behandling av det lakvatten som uppstår. Reningsutrustning och kontrollprogram skall finnas för att säkra att inga skadliga rester når recipienten (grund- och ytvatten). Nuvarande reningssystem bör lämpligen kompletteras för att uppnå detta. Det är inte relevant att jämföra deponins utsläpp med motsvarande utsläpp från bruket, eftersom deponin utgör en egen verksamhet som prövas separat.

Fiskeriverket saknar en redovisning av resultat från nuvarande kontrollprogram för deponianläggningen; halter och mängder i lakvattnet, grundvattnet och ytvattnet.

Analysprogrammet för lakvattnet är i dag relativt begränsat (endast pH, konduktivitet, COD, Cd, Zn och mangan analyseras). Det är viktigt att provtagning och analys utförs regelbundet och frekvent i och omkring deponiområdet för att snabbt kunna upptäcka missförhållanden. Analysprogrammet för lakvattnet bör även kompletteras med kemiska och biologiska karakteriseringar, lämpligen i intervallet vart tredje eller vart femte år, samt frekvent analys av suspenderad substans (GF/A).

Det är också viktigt att åtgärder genomförs för att minimera läckaget av lakvatten till den bäck som rinner genom deponiområdet och har sitt utlopp i Pukaviksbukten ca 500 m söder om befintlig deponi. Området utgör fångstområde för framför allt torsk, plattfisk, ål och laxfisk. I handlingarna finns inget påtagligt som garanterar att ett läckage av lakvatten från deponin inte skulle kunna fortgå under längre tid utan upptäckt. Naturliga vattenmiljöer bör bevaras så långt möjligt och inte kulverteras. Berörda delar av bäcken bör framför kulvertering flyttas via omgrävning till behörigt avstånd utanför deponiområdet. Mindre kustmynnande vattendrag är oftast av stort värde som fortplantingsområden för fiskarter som gädda, karpfiskar etc.

Från fisk- och fiskesynpunkt är det i ett långsiktigt perspektiv bra om det befintliga invallningsföretaget vid deponin upphör och områdena kan återställas till naturliga vattenmiljöer. Säkerheten för deponin är helt beroende av att den befintliga pumpstationen vid invallningen är i drift.

Naturvårdsverket

Verket bestrider undantag till sluttäckning och därmed bolagets förslag till villkor 7. Naturvårdsverket yrkar att ekonomisk säkerhet ställs, beräknat utifrån en normal sluttäckning för icke-farligt avfall. Naturvårdsverket bestrider även bolagets yrkande om återanvändning av deponerade massor.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Under förutsättning att Karlshamns kommuns beslut att anta nya områdesbestämmelser vinner laga kraft yrkar länsstyrelsen att miljödomstolen bifaller Södras ansökan om att utöka befintlig deponi vid Vekerum med etapp III, på fastigheten Vekerum 22:1. Tillstånd bör ges för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall i form av barkaska, mesa/kalk och grönslutslam. Maximalt bör 25 000 ton avfall per år deponeras till en total mängd av 825 000 m3 avfall. Mellanlagring av bark bör få ske på deponin.

Länsstyrelsen yrkar att miljödomstolen avslår Södras yrkande om undantag för sluttäckningens utformning.

När det gäller biotopskyddade stenmurar, odlingsrösen, åkerholmar och öppna diken som direkt berörs av den planerade deponin kan dispens medges. Domstolen bör dock överväga att föreskriva kompensationsåtgärder för de biotoper som kan komma att tas bort.

Länsstyrelsen yrkar på följande slutliga villkor samt utredningsvillkor.

Allmänna

1. Verksamheten skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad Södra har angett i ansökningshandlingarna eller i övrigt åtagit sig, om inte annat framgår av nedanstående villkor.

2. Buller från verksamheten skall begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå räknat som riktvärde utomhus vid bostäder, utbildningslokaler och vårdlokaler än

50 dB(A) helgfri måndag-lördag kl 07-18,

40 dB(A) alla dygn kl 22-07,

45 dB(A) övrig tid.

Momentana ljud kl 22-07 alla dygn får uppgå till högst 55 dB(A).

3. Transporterna till och från anläggningen samt hanteringen av avfall inom anläggningen skall ske så att olägenheter i närområdet inte uppstår på grund av buller och damning. Uppkommer olägenheter i omgivningen skall åtgärder omgående vid tas i samråd med tillsynsmyndigheten.

4. Lakvattendammar och deponiområdet skall vara kringgärdat med stängsel och av stängt med låsta grindar då området är obemannat, så att obehöriga och vilt förhindras tillträde.

Naturvård

5. Biotopskyddsobjekt i den norra delen av etapp III (norr om de dubbla stenmurarna) får inte skadas förrän detta område skall tas i anspråk för deponering. Deponeringskapaciteten i den södra delen av etappen skall så långt möjligt, från anläggningsteknisk synpunkt, vara utnyttjad.

6. Dragning av väg öster om området får inte skada naturformationen "Vekerums kyrka".

Deponering och hantering av vatten

7. Maximal slutlig höjd för deponin är 16 m.

8. Bolaget skall i god tid inför sluttäckningen av deponin redovisa till tillsynsmyndigheten hur sluttäckningen skall utformas samt ge in arbetsbeskrivning och en kvalitetssäkringsplan.

9. Deponin skall under efterbehandlingsperioden hållas fri från trädetablering.

10. Rent ytvatten från omgivande marker skall avledas från deponiområdet genom kringgärdande diken eller kulvertar.

11. Lakvattnet från deponin skall omhändertas i ett lakvattenssystem. Lakvattendammar samt lakvattenledningar skall vara täta motsvarande en mäktighet av mer än 1 m och ha en hydraulisk konduktivitet på k ≤ 1x10-9 m/s.

12. Vatten från spolplattan skall tillföras lakvattenssystemet.

Säkerhet

Miljödomstolen bör besluta att tillståndets giltighet skall vara beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för att säkerställa att skyldigheterna enligt tillståndet fullföljs. Säkerheten skall prövas av miljödomstolen innan någon del av tillståndet tas i anspråk.

En säkerhet på 42 Mkr för anläggningens drift, efterbehandling och återställning skall ställas i form av pant, borgen eller bankgaranti. Om två eller flera personer gemensamt ingår borgen skall den vara solidarisk. Säkerheten skall omprövas vart femte år eller vid tidpunkt som föranleds av särskild omständighet, såsom genomförande av en omfattande åtgärd. Säkerheten skall justeras och godkännas av tillståndsmyndigheten. Verksamhetsutövaren skall inför omprövningen i god tid lämna in ett underlag för beräkningar av säkerheten.

Prövotid

Miljödomstolen bör under en prövotid skjuta upp fastställandet av slutliga villkor för lakvattnets rening.

Under prövotiden bör följande utredningsvillkor gälla.

U1. Bolaget skall utreda vilken typ av behandling som är bästa möjliga teknik för intern rening av lakvattnet samt olika alternativs miljömässiga och ekonomiska konsekvenser.

Redovisning av utredningarna samt förslag till slutliga villkor skall lämnas till miljödomstolen senast tre år efter det att tillståndet tagits i anspråk.

Under prövotiden och till dess miljödomstolen bestämmer annat skall gälla följande provisoriska föreskrift.

Pl: Uppsamlat lakvatten skall kontinuerligt pumpas till brukets reningsanläggning och renas före utsläpp.

Överlåtelse till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor

Miljödomstolen bör överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva de eventuella villkor enligt miljöbalken som kan behövas avseende sluttäckningens utformning, åtgärder enligt 21 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall, samt kontroll av verksamheten.

Statens Geotekniska Institut, SGI

Bl a en känslighetsanalys av genomströmningen genom avfallet bör utföras mot bakgrund av de variationer i hydraulisk konduktivitet som uppmätts och med den variation av tjocklek och hydraulisk konduktivitet på vegetationsskiktet som kan bli aktuell. Risken för erosion av det tunna jordlagret ovan avfallet bör beaktas. En översiktlig utredning beträffande det långsiktiga omhändertagandet av lakvattnet bör utföras så att åtgärder kan vidtas för att säkerställa erforderlig mark och för att översiktligt kunna bedöma miljökonsekvenserna. Eventuella konsekvenser av att invallningsföretaget upphör bör belysas. Avfallets geotekniska egenskaper bör undersökas och redovisas. Stabiliteten bör kontrolleras och säkerhetsfaktorer redovisas med hänsyn till slammets hållfasthet och den slutliga utformning av deponin som valts när det gäller bl.a. total fyllnadshöjd, släntlutningar och fyllningsteknik i anslutning till diket. Beräkningar bör utföras med såväl dränerad som kombinerad analys.

Karlshamns kommun, kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen tillstyrker Södras ansökan om tillstånd till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning.

Miljöförbundet Blekinge Väst

Förbundet anser att en utökning av deponin enligt ansökan inte är förenlig med 1 kap 1 § miljöbalken. Ett tillstånd bör därför beviljas för endast en mindre etapp än den sökta på sätt som framgår av ritning Y3 (bilaga till aktbil 20).

B-O. D. m.fl.

De yrkar att ansökan avslås gällande behandling, mellanlagring och deponering av avfall. Som stöd för yrkandet anges bl a att kommunens beslut att anta områdesbestämmelser för deponianläggningen inom den aktuella fastigheten är överklagad. Vidare anger de att följande grunder utgör skäl för att avslå ansökan.

- De allvarliga konsekvenserna för miljön och hushållningen (helheten).

- Luft- och vattenföroreningsriskerna för kringliggande fastigheter.

- Föroreningsriskerna för Östersjön.

- Bullerproblemen för de kringboende.

- Den totala förändringen av landskapsbilden.

- Bedömningen av markområdet och Blekinge som riksintresse för friluftslivet.

- Intrånget för kringboende och försämringen av fastighetsvärdena.

- Hänsynen till befintliga natur- och dokumenterade kulturintressen.

- Avsaknaden av konsekvensbeskrivning genom planerad produktionsökning och icke tidigare aviserad lagring av bark.

- Ofullständig undersökning av alternativa markområden och/eller användningsområden i tidigt skede av produktionen som kan göra deponi överflödig.

Sökandens bemötande

Fiskeriverket

Lakvattnet pumpas i dag via befintlig lakvattendamm/utjämningsmagasin på deponianläggningen till Södra Cell Mörrums avloppssystem. Det går in i vad som benämns alkaliskt avlopp. Detta avlopp blandas med surt avlopp och sedan via verksamhetens gamla sedimenteringsanläggning ut via det totala utgående avloppet. Lakvattnet ingår i det totala utgående avloppet och analyser för avseende våra totala utsläpp innefattar därmed även lakvattnet. Reningsanläggningen ingår i Södra Cell Mörrums nuvarande verksamhet, vilken sedan tidigare är tillståndsgiven. Nuvarande reningsanläggning omfattas därför redan av befintligt kontrollprogram.

De parametrar som mäts i dag är pH, konduktivitet, COD, Cd och Zn. Dessa parametrar återger lakvattnets egenskaper och innehåll av ämnen som kan orsaka negativa effekter på människors hälsa och miljön.

I samband med tillståndsansökan för etapp III har en större omarbetning gjorts av nu gällande kontrollprogram. Ett reviderat egenkontrollprogram har upprättats enligt gällande förordningar och föreskrifter och har lämnats in till tillsynsmyndigheten.

Den aktuella bäcken är i dag kulverterad genom föreslaget deponiområde. I samband med utförandet av etapp III kommer bäckens dragning att ändras så att vattnet kommer att rinna i ett öppet dike väster om det föreslagna deponiområdet. Eftersom bäcken kommer att dras utanför deponiområdet bedöms risken för påverkan av lakvatten vara liten. Inom etapp III anläggs uppsamlingssystem för att avleda lakvatten. De tekniska anordningarna avses (liksom inom befintlig etapp II) utgöras av:

- Lakvattendiken för att avleda ytavrinnande vatten som påverkats av avfallet.

- Dräneringsstråk (diken fyllda med dränerande material) i lågpartier under upplaget för att dels kontinuerligt och så effektivt som möjligt leda bort nederbördsvatten som tränger ner genom deponin och påverkas av den, dels åstadkomma torra förhållanden för tippning av slammet.

- Ett 0,5 m tjockt lager av dräneringsmaterial som läggs ut på en geotextil ovanpå det naturliga jordlagret.

- Utjämningsmagasin till vilka lakvattendikena ansluts.

- Pumpstationer till vilka utjämningsmagasinen ansluts och från vilka lakvattnet pumpas till bolagets avloppssystem.

Regelbundna mätningar görs bl.a. i bäcken enligt egenkontrollprogrammet för att kunna detektera eventuellt läckage av lakvatten till bäcken. Enligt de vattenprovtagningar som utförts sedan deponin togs i bruk kan ingen miljöpåverkan av läckage av lakvatten till bäcken påvisas.

Invallningsföretaget utgör ett definitivt vandringshinder för fisk. På grund härav och då bäcken uppströms invallningsföretaget för närvarande i huvudsak är bedöms bäcken uppströms invallningsföretaget vara av ringa värde som fortplantningsområde för fisk.

Naturvårdsverket

Sökanden bedömer att med 10 % lutning och avfallets låga genomsläpplighet kan kraven i 31 § deponiförordningen (< 50 l/m2 och år) utan någon ytterligare sluttäckning. Någon risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön bedöms inte föreligga. Deponin kommer därför inte att förses med någon "traditionell" sluttäckning (innehållande utjämningsskikt, avjämningsskikt, tätskikt etc) vid avslutningen. Med anledning av massornas låga genomsläpplighet kommer deponin att förses med sluttäckning bestående av ett tunt jordlager som besås med gräs eller vallväxter.

Den ekonomiska säkerheten bör baseras på den tillståndsgivna sluttäckningen.

Det anses möjligt att använda avfallsmassorna vid sluttäckning av andra närliggande deponier. Avfallsmassorna utgör på detta vis en resurs som gör att naturresurser i form av schaktmassor kan sparas. Det pågår även forskningsprojekt för att återföra avfallsmassorna till skogen. Återanvändande av avfallsmassorna skall endast ske då tillstånd erhållits för sådan verksamhet och kan ske utan risk för människors hälsa och miljön.

Länsstyrelsen

Alternativ till nuvarande omhändertagande av lakvattnet är att leda om detta flöde till brukets biologiska avloppsreningsanläggning. Reningseffekt som skulle kunna uppnås i denna anläggning är reduktion av COD. Dock visar analyser att halten möjligt biologiskt nedbrytbar substans är mycket låg i förhå1lande till halten COD i lakvattnet. I prov taget under sommaren 2006 är halten TOC mer än fem gånger lägre än COD-halten. Detta ger ett maximalt tillskott av TOC till reningsanläggningen på runt 190 kg/dygn vilket är mindre än l % av nuvarande TOC-belastning på anläggningen.

Höga pH-värden och hög natriumhalt visar att COD i lakvattnet till största delen består av lut. Vid byggandet av den biologiska reningsanläggningen har mycket arbete lagts ner på att skilja bort luthaltiga avloppsflöden från det inkommande vattnet till reningsanläggningen. Detta för att minska risken för att biologin skall utsättas för störningar, t ex i form av kraftigt förhöjda pH-värden. Det föreligger även en liten risk att med lakvattnet få in andra ämnen med störande effekt på reningsprocessen.

Störningar i den biologiska reningsanläggningen yttrar sig vanligen i dåliga slamegenskaper vilket kan leda till flytslam eller slamflykt från reningsanläggningen. Detta innebär i sin tur kraftigt förhöjda utsläpp av suspenderad substans, TOC, kväve och fosfor. Eftersom det tar tid att återfå balansen i biologin kan en liten störning orsaka förhöjda utsläpp under flera veckor.

Det kan också konstateras att det maximala flödet från deponin ligger på ca 6 l/s och normalflödet vid våtår på ca 3 l/s och att detta motsvarar ungefär 0,5 resp 0,25 % av det totala avloppsflödet ut från verksamheten och 2 resp 1 % av flödet till den biologiska reningsanläggningen. Att leda om lakvattnet till denna anläggning skulle innebära en kostnad på ca 1,5 Mkr. Sammanfattningsvis kan konstateras att utöver den ekonomiska nackdelen skulle en omledning av lakvattnet från den gamla sedimenteringsbassängen till den biologiska reningsanläggningen innebära fler miljömässiga nackdelar än fördelar med tanke på den ökade risken för störningar i biologin och den låga potentialen för ökad TOC-reduktion.

SGI

Deponin förses med en bottentätning och ett uppsamlingssystem för lakvatten. Uppsamlingssystemet består av dräneringsrör förlagda i dräneringsstråk med dränerande material. Lakvattnet dräneras bort dels i dräneringsrören dels i det dränerande materialet i dräneringsstråken till ett uppsamlande lakvattendike centralt i deponin.

Sättningen kommer att bli jämn vilket medför att risken för brott blir liten. Vid nedsjunkningen kommer även bottendräneringen, uppsamlingssystemet och lakvattendiket att sjunka i motsvarande grad. De sättningsbenägna jordlagren kan medföra ökad risk för påverkan på ett konventionellt dräneringssystems funktion. Hänsyn har därför tagits till detta och ett "okonventionellt" dräneringssystem har utförts. Vid sättningskänslig mark utförs dräneringsstråk med stor ''bygghöjd'' jämfört med konventionell dränering. Den stora bygghöjden medger vissa ojämna rörelser i marken. I aktuellt fall är dräneringsstråkets bygghöjd ca 65 cm.

I dräneringsledningarnas slutända är rensbrunnar placerade. I dessa kan vattennivån kontrolleras liksom i det centrala lakvattendiket. Dräneringssystemets funktion kan därför kontrolleras. Dessutom kan dräneringsrören rensas. I det fall rörens funktion blir nedsatt kan dräneringen av lakvattnet fortgå i dräneringsstråken.

Vid planeringen av sluttäckningen har grundtanken varit att till största möjliga del nyttja restprodukter från Södra Cell Mörrum för att därigenom spara på naturresurser. Med anledning av massornas låga genomsläpplighet kommer deponin att förses med sluttäckning bestående av ett tunt jordtäcke/växtbädd som besås med gräs eller vallväxter. Den föreslagen sluttäckning utförs med en släntlutning av 10 %. Med länsstyrelsen har även diskuterats att överst lägga ett skikt med grönlutslam som är det tätaste materialet som deponeras. En känslighetsanalys av genomströmningen genom sluttäckningen har utförts med olika hydrauliska konduktiviteter som uppmätts i deponimassorna och med den variation av tjocklek och hydraulisk konduktivitet på vegetationsskiktet som kan uppstå. Sökanden bedömer att med 10 % lutning och avfallets låga genomsläpplighet kunna uppfylla kraven enligt 31 § deponeringsförordningen (<50 l/m2 och år) utan någon ytterligare sluttäckning. En känslighetsanalys visar att detta krav klaras när jordskiktets tjocklek är mindre än 2 cm på de blandade massorna (utan något speciellt "tätlager" med grönlutslam). Om jordskiktet är tjockare klaras kravet om sluttäckningen förses med ett mindre dräneringslager. Det deponerade slammet i sig är tätt, i princip lika tätt som ett normalt sluttäckningsskikt enligt förordningens krav.

Syftet med jordskiktet är bl a att få en växtetablering som binder jorden och förhindrar erosion. Eftersom lutningen, 10 %, är förhållandevis flack i erosionssammanhang bedöms inga större erosionsproblem uppstå. På Södra Cell Mörrums befintliga deponier har det inte förekommit några problem med erosion trots att slammet har avsevärt kraftigare lutning och att de befintliga deponierna ännu inte är sluttäckta. Efter sluttäckningen kommer Södra Cell Mörrum att ha tillsyn och egenkontroll över deponin vilket sörjer för att eventuella problem upptäcks och åtgärdas.

Deponin kommer att nyttjas i storleksordningen 50 år framåt i tiden. Sluttäckning ska göras när sättningarna har utbildats. Under en övergångsperiod efter det att sluttäckningen är utförd är sökanden beredd att sköta systemet för insamling och behandling av lakvatten såsom gjorts under driftsfasen. Så länge provtagning visar att det är lämpligt skall lakvattnet samlas in och ledas till behandlingssystemet.

När hela deponin en gång avslutats, täckts och lämnats kommer det att föreligga ett behov av att bygga upp ett passivt lakvattenbehandlingssystem som kan ta hand om och minska farligheten hos det lakvatten som ännu lämnar deponin. Ett sådant system ligger således långt fram i tiden. Preliminärt har föreslagets ett system bestående av konstgjorda våtmarker nedströms anläggningen. Den närmare utformningen av dessa utreds när det blir aktuellt att avsluta deponin. Södra äger erforderliga markområden nedströms.

Den miljöpåverkan som kommer att kvarstå efter sluttäckningen bedöms bli mindre än den är under driftsfasen. Länsstyrelsen har i samband med beslutet angående anpassningsplan för etapp II förelagt bolaget att senast till den 31 december 2009 utreda skyddet som krävs efter den aktiva fasen. Med anledning av detta föreslås att utredningen av skyddet för etapp III samordnas med nämnda utredning. Utredning av skyddet bör därför vara utförd senast vid samma tidpunkt.

Förhållandena vad gäller såväl yt- som grundvatten i dalgången baseras på att invallningspumpstationen är i drift. I annat fall skulle vattennivån åtminstone periodvis stiga till en nivå över naturlig markyta. I ett längre perspektiv finns då risk för att vatten tränger in utifrån i de undre delarna av deponin. Vid extrem havsnivå finns dessutom risk för att havsvatten rinner in i lakvattenmagasinen/deponin om inte några skyddsåtgärder, liknande de som finns i dag, utförs.

Invallningsföretaget har tillkommit genom en förrättning enligt dåvarande vattenlagen och det åligger delägarna i företaget att vidmakthålla detta. I detta fall är Södra Cell Mörrum huvudintressent (98 %) och har därför dubbel anledning att bibehålla invallningen och speciellt aktuell invallningspumpstation.

Kompletterande undersökningar för utvärdering av slammets egenskaper har utförts på befintlig slamdeponi (etapp II). Utifrån tidigare erfarenheter vid arbete med slammet kan dess egenskaper liknas vid en leras, varför undersökningsmetoderna cpt-sondering, kolvprovtagning och vingsondering valdes. Utvärderingen visar en ca tre gånger högre hållfasthet hos slammet än som tidigare antagits. Beräkningar visar att säkerhet mot brott ligger över Skredkommissionens rekommendationer för val av säkerhetsnivå för både odränerade och kombinerade analyser.

Miljöförbundet

Deponeringen föreslås börja i de södra delarna. För att inte göra onödiga ingrepp i naturen och inte belasta lakvattensystemet med onödigt mycket lakvatten avses etapp III tas i anspråk successivt. Yttre vallar, lakvattendiken, dräneringsstråk, dräneringslager och interna vallar anläggs efter hand. Därmed tas inte större område än nödvändigt i anspråk.

Sökanden bedömer inte att avfallsmassorna kan komma att återföras till skogsmark eller utnyttjas på annat sätt inom fem års tid.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen anser att miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar är till fyllest för att tjäna som underlag för miljödomstolens överväganden och uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kapmiljöbalken. Beskrivningen skall därför godkännas.

Tillåtlighet

Verksamheten vid Vekerums deponianläggning, etapperna I och II, har pågått sedan 1995 och har prövats vid ett flertal tillfällen. Lakvattnet samlas upp och leds till massafabriken där det genomgår sedimentering innan det leds ut i havet genom fabrikens utloppstub. Verksamheten har hittills inte inneburit någon olägenhet av betydelse för omgivningen.

Den framtida verksamheten inom etapp III planeras få en likartad hantering. Sökanden har genom utredning visat att de geologiska förutsättningarna är sådana att deponeringsförordningen krav på bottentätning är uppfyllda. Närmaste bostadsbebyggelse ligger 250-300 m från deponin.

Områdesbestämmelser finns för del av etapp III som medger aktuell verksamhet. För resterande del av etapp III pågår fastställelse av områdesbestämmelser. Sedan beslutet om fastställelse av nya områdesbestämmelser överklagats till regeringen upphävde denna i beslut den 12 juni 2008 de antagna bestämmelserna. Under förutsättning att föreslagen deponi omfattas av fastställda områdesbestämmelser eller detaljplan anser miljödomstolen att den sökta platsen uppfyller kraven i 2 kap 6 § miljöbalken. Det kan vidare konstateras att sökanden har åtagit sig att genomföra ett antal åtgärder i syfte att begränsa utsläpp av förorenat yt- och grundvatten. Med beaktande av detta och av de krav som följer av bl a förordningen (2001:512) om deponering av avfall, är det möjligt att föreskriva sådana villkor för tillstånd att verksamheten inte kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön. Därmed föreligger inte hinder enligt 2 kapmiljöbalken. Även med beaktande av miljöbalkens bestämmelser i övrigt bedömer miljödomstolen att den ansöka verksamheten är tillåtlig.

Med hänsyn till det nu anförda kan tillstånd lämnas till etapp III såvitt den avser områden som omfattas av gällande områdesbestämmelser.

Dispens från biotopskyddsbestämmelser

Den sökta verksamheten kommer att beröra biotoper såsom stenmurar och odlingsrösen m.m. som behöver tas bort för att ge plats åt den nya etappen av deponeringsanläggningen. De nämnda biotoperna är skyddade enligt 7 kap 11 § miljöbalken och 5 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. och åtgärder som kan skada naturmiljön inom sådana områden får inte företas. Föreligger särskilda skäl får emellertid dispens ges.

Miljödomstolen, som anser att den sökta verksamheten utgör särskilt skäl, bedömer att de skyddade områdena endast i begränsad omfattning kommer att påverkas av erforderliga arbetsföretag. Syftet med biotopskyddet kommer heller inte att förfelas av att verksamhet sker i enstaka biotoper. Hinder föreligger därför inte mot att, enligt nyssnämnda bestämmelser, meddela dispens från gällande förbud. Det finns inte skäl att föreskriva om kompensationsåtgärder.

Villkor för verksamheten

Enligt 2 kapmiljöbalken är det verksamhetsutövarens skyldighet att vidta de mått och steg som krävs för att ingen olägenhet skall uppstå för människors hälsa och miljön, dock med den förutsättningen att det inte kan anses orimligt att uppfylla dessa krav. Mot denna bakgrund anser miljödomstolen att de av sökanden föreslagna eller accepterade villkoren i huvudsak är ändamålsenliga och bör fastställas som villkor för tillståndet.

Härutöver bör ytterligare villkor föreskrivas enligt följande.

Tillståndet bör få tas i anspråk endast i den omfattning som vid varje tid gällande områdesbestämmelser eller detaljplan medger.

Miljödomstolen anser att sökanden genom de utredningar som redovisats i målet har visat att deponimassorna har sådana egenskaper att deponeringsförordningens krav på största tillåtna läckage från deponin är uppfyllt. Domstolen instämmer i sökandens bedömning att deponin inte behöver förses med en sluttäckning av traditionellt slag för att uppfylla kraven i deponeringsförordningen. För att minska risken för yterosion bör dock deponin förses med en sluttäckning bestående av ett dränerande lager innan matjorden läggs på och besås på sätt som sökanden har angett vid huvudförhandlingen. I övrigt skall sluttäckningen ske i samråd med tillsynsmyndigheten.

Sökanden har i den bullerutredningen som är fogad till miljökonsekvensbeskrivningen visat att verksamheten kan innehålla de nivåer som länsstyrelsen har föreslagit som villkor. Miljödomstolen anser att dessa villkor skall gälla för tillståndet, dock att 50 dB(A) inte bör omfatta helgfri lördag.

Ytterligare villkor, utöver de i domslutet angivna, behöver inte föreskrivas.

Delegering

Delegering till tillsynsmyndigheten bör ske i den omfattning som framgår av domslutet.

Igångsättningstid

Igångsättningstid för den nu lovgivna miljöfarliga verksamheten skall fastställas i enlighet med vad som anges i domslutet.

Säkerhet för tillståndet

Enligt 15 kap 34 § miljöbalken får tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av avfall meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer ekonomisk säkerhet för att fullgöra de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för sådant säkerställande.

Sökanden har uppskattat kostnaderna för sluttäckningen av den befintliga deponin till 11 Mkr vid fullt utbyggd deponi. Anledning saknas att ifrågasätta lämnade uppgifter, och därför skall dessa ligga till grund för bestämmande av säkerhetens storlek. Eftersom utbyggnaden av deponin kommer att ske under lång tid, får det anses skäligt att nu fastställa säkerheten till 5 Mkr och att detta belopp får omprövas vart femte år. Vad som i övrigt bör gälla beträffande säkerheten framgår av domslutet.

Verkställighet

Samtliga enskilda parter har bestritt yrkandet om verkställighetsförordnande. Däremot har yrkandet lämnats utan erinran av länsstyrelsen, kommunen och miljöförbundet.

En sammanvägning av omständigheter för och emot ett förordnande ger vid handen att skäl föreligger att bifalla sökandens yrkande om verkställighetstillstånd.

Övrigt

Sökanden har inte redovisat de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att återanvända deponerade massor. Inte heller har sökanden angett på vilken laglig grund yrkandet om återanvändning skulle kunna bifallas. Vid dessa förhållanden skall yrkandet ogillas.

För det fall ett återanvändande skulle bli aktuellt i framtiden får Södra då söka erforderligt tillstånd.

Beträffande slutligen frågan om undantag vad gäller sluttäckningens utformning föranleder yrkandet därom inget särskilt ställningstagande i domslutet, eftersom det lämnade tillståndet förenats med ett villkor om hur sluttäckningen skall vara beskaffad.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1

Överklagande senast den 12 september 2008

Nils-Erik AnderssonMagnus BjörkhemRoger Ödmark

____________________

I avgörandet har deltagit lagmannen Nils-Erik Andersson, ordförande, miljöråden Magnus Björkhem och Roger Ödmark samt de sakkunniga ledamöterna Bo Selmer och Tommy Sernelin. Enhälligt