MÖD 2010:29

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEÖstersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-03-12 i mål nr M 1912-07, se bilaga A

KLAGANDE1. Gävle kommun genom dess byggnads- och miljönämnd801 84 Gävle

Ombud: Jur. dr. J.C.

2. S.T.

MOTPARTER1. Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag, 556076-8516Högbytorp197 93 Bro

Ombud: Advokaten M.F.

2. Länsstyrelsen i Gävleborgs län801 70 Gävle

SAKENAnsökan om tillstånd till behandling av avfall samt förvaring/deponering av avfall i bergrum i Fredriksskans m m, Gävle kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUTMiljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och lämnar bolagets ansökan utan bifall.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.

Kommunen har i första hand yrkat att Miljööverdomstolen, med undanröjande av miljödomstolens dom, avslår Ragn-Sells Avfallsbehandling AB:s (bolagets) ansökan. I andra hand har kommunen yrkat att ansökan ska avvisas. För det fall att ansökan bifalls bör enligt kommunen villkoren skärpas i enlighet med vissa angivna begränsningsvärden i form av årsmedelvärden.

S.T. har yrkat att bolagets ansökan avslås.

Bolaget har bestritt ändring.

Länsstyrelsen har godkänt miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) och accepterat miljödomstolens dom med av länsstyrelsen föreslagna ytterligare villkor.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kommunen

Kommunen har sammanfattningsvis anfört följande. Ansökan ska avslås eftersom den valda platsen är olämplig för deponering eller annan kvittblivning av avfall. Sökanden har inte visat att det inte finns annan lämplig plats (2 kap. 6 § miljöbalken). Syftet med ansökta åtgärder är inte att fylla igen aktuella bergrum utan kvittblivning av avfall genom deponering. Denna bedömning står i överensstämmelse med länsstyrelsens beslut från år 2003 där länsstyrelsen skriver ”Anläggning för deponering av farligt avfall, om den tillförda mängden avfall är större än 10 000 ton per kalenderår”. Anläggningen kan inte klassas som ett underjordsförvar enligt punkten D 16 i bilaga 5 till avfallsförordningen (2001:1063) utan som deponi enligt punkten D 1 samma bilaga.

- Skulle verksamheten trots allt tillåtas måste de avfallsslag som får deponeras noggrant definieras och mängderna anges (22 kap. 25 a § miljöbalken).

- Som en följd av att inte bestämmelserna om underjordsförvar är tillämpliga kan inte heller undantagen enligt 5 § deponeringsförordningen (2001:512) tillämpas.

- För det fall att verksamheten skulle betraktas som deponi kan inte dispens enligt 24 § deponeringsförordningen ges.

Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller inte lagstiftningens grundläggande krav på redovisning av alternativ (6 kap. 7 § miljöbalken). Det saknas bl. a. tillräckliga redogörelser för:

a) alternativa metoder för deponering/kvittblivning av avfallet

b) alternativa lokaliseringar för deponering av avfallet

c) alternativa material/metoder att fylla igen bergrummet

d) alternativa användningsområden för bergrummen.

Det saknas vidare en platsspecifik säkerhetsbedömning och en redogörelse för bästa tillgängliga teknik (BAT) vid avfallsblandning. De försök bolaget har gjort med avfallsblandningar i hinkar är inte bästa tillgängliga teknik. Samlagring i bergrummen av olja och avfallsblandningar är olämplig. Produktvandring kan ske och det är svårt att förutsäga konsekvenserna av detta. Kommunen vill vidare påpeka att den våtmark som bolaget hänvisar till är en snötipp som inte har samma funktioner som en riktig våtmark. Det bör vidare tas hänsyn till att det finns en bergtäkt inom området. Konsekvenserna som kan uppkomma i bergrummen till följd av eventuella sprängningar är inte utredda. Den sanering som ska utföras enligt villkor i miljödomstolens dom kommer inte att leda till att oljan försvinner från bergrummen. Det är omöjligt att sanera bergrummen så att all olja försvinner. Miljökvalitetsnormer för grundvatten behandlas inte i ansökan.

All olja i berg, i vatten och på vatten ska saneras bort. Oljeindex är ingen tillfredsställande parameter, varför kommunen istället föreslår ett villkor relaterat till fraktionerade alifater och aromater. Vidare bör tätheten på monoliten kontrolleras kontinuerligt. Avfall av sådana fraktioner som kan komma att separera och bilda skikt får inte blandas. Det bör föreskrivas ett PAH (polyaromatiska kolväten)-villkor men kommunen föreslår inga nivåer. Detsamma gäller för dioxiner. Vid samlagring av olja och olika avfallstyper måste sökanden ta på sig det samlade ansvaret för alla utsläpp enligt dessa villkor.

S.T.

S.T. har sammanfattningsvis anfört. Utfyllnaden i bergrummen ska klassas som en deponi för farligt avfall. Deponin ska dessutom klassas som ovanjordsförvar. Lokaliseringen är inte bra, vare sig utifrån befintliga bostadsområden eller i förhållande till Yttre Fjärden. Utsläppet ligger nära en av många populära badplatser. Att deponera slagg, förorenade jordar samt fast metallhaltigt avfall från norra Sverige och ner till Stockholmsområdet i ett tättbefolkat område är inte bra. Spridningsrisken är för stor och Östersjön kommer aldrig att kunna saneras. Miljödomstolen bedömer att sulfater och klorider inte behöver några gränsvärden enligt 34 § i NFS 2004:10. Utsläpp av giftiga organiska ämnen behandlas inte i domen. Man kan inte utesluta att korsreaktioner sker i deponin och nya toxiska ämnen bildas. Ett kontrollprogram är otillräckligt. Vad händer när tiden för oförutsedd skada gått ut? Säkerheten på 13 700 000 kr kommer inte vara mycket värd om 20 år. Regeringen bör göra en tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 3 § miljöbalken.

Damm är svårt att upptäcka och kan spridas med vinden. Det blir svårt att bevisa i efterhand när människa och natur reagerar negativt. Det finns sannolikt kvar 5 500 kubikmeter olja i bergrummen. När grundvattennivån återställs finns risk för spridning. Utsläppen kommer att påverka skyddsvärd natur och inte bara hamnområdet. Dricksvattenbrunnar kommer att förstöras. Det saknas förslag på andra lokaliseringar.

Bolaget

Miljödomstolens dom är riktig och ska fastställas. Verksamheten ska klassificeras som ett underjordsförvar. Samtidigt vill bolaget påpeka att klassificeringen inte spelar någon roll för vilka miljökrav som ställs, endast för vilka villkor som ska föreskrivas. Detta är också orsaken till att länsstyrelsen accepterat miljödomstolens dom. Bolagets uppfattning är att förutsättningarna för deponering i Gävle bergrum är lika goda som vid Händelö, som kommunen hänvisar till (Miljödomstolen i Växjö, M 552-07). Det behandlade avfallet ska ha så låg genomsläpplighet att det är lika tätt eller tätare än omgivande berg. Orsaken till att bolaget i ett inledande skede av processen hävdade att åtgärden ska betraktas som en återvinningsåtgärd har med skatt på avfall att göra. Bolagets avsikt har aldrig varit att klassificeringen ska påverka miljökraven.

Lokaliseringen är mycket lämplig ur miljösynpunkt. Riskbedömningen har varit konservativ och utgått ifrån ett sämsta scenario. Bolaget har redovisat nollalternativ och behandling av avfall på andra anläggningar, vid annat underjordsförvar eller på ovanjordsdeponi.

Bolaget motsätter sig att det sätts krav på mängden föroreningar som får tillföras Östersjön per tidsenhet. De villkor miljödomstolen har föreskrivit är tillräckliga. Det är inte ekonomiskt rimligt eller miljömässigt motiverat att införa kväverening. Kvarvarande oljeprodukter i bergrummen utgör inte en risk. Oljan kommer till viss del att absorberas och bindas i det härdade materialet. Det är vidare troligt att fyllningsmaterialet tätar till sprickor i berget.

S.T. har framfört oro bland annat beträffande att askor kan komma att föras med vinden, att verksamheten kommer att inbära störningar i närområdet och att negativa effekter kommer att uppstå i naturen. Bolaget hänvisar i denna del till villkor 13 och 17 samt s. 21, 23 och 30 i miljödomstolens dom. Påverkan på människa och natur kommer att bli mycket begränsad. Underjordsförvaret har klara fördelar i förhållande till att deponera massorna på en ytjordsdeponi. Beträffande påverkan på grundvattnet vill bolaget anföra följande. Grundvattenförekomsten Valboåsen ligger ca 2 km väster om bergrummen. De grundvattennivåmätningar som gjorts indikerar att det inte sker någon grundvattenströmning mot väster. Grundvattenförekomsten berörs således inte av bergrummen. Det är vidare tveksamt om bergrummen hamnar inom Gävle-Sandvikens grundvattenförekomst. Inom den grundvattenförekomsten ligger ett stort antal förorenade områden och Gävle stad. Varje åtgärd som kan ha en negativ påverkan på grundvattenkvalitén kan inte strida mot icke-försämringskravet (4 kap.2 och 5 §§ förordningen (2004:660) om förvaltning av kvalitén på vattenmiljön). De halter av föroreningar i vattnet som strömmar ut vid våtmarken överskrider inte dricksvattennormerna. De tre bergborrade brunnar som utsätts för påverkan kommer att påverkas först efter flera hundra år. Grundvattnet idag har höga halter av klorid och sulfat och har inte någon god status. Verksamheten kan påverka uttag av grundvatten direkt sydost om anläggningen men försämrar inte möjligheten att uppnå god status för grundvattenförekomsten och strider inte mot miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalité”.

Vilka typer av avfall som kan komma att deponeras regleras tillfredsställande i miljödomstolens dom. Klorider och sulfater lakas ut snabbt ur avfallet och kan inte anses dimensionerande för utsläppen till recipienten. Det saknas skäl att se över villkoret för ammonium eller att bestämma mängdgränser för övriga parametrar. När det gäller ammonium är kostnaden för hög i förhållande till nyttan.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen vidhåller sin tidigare inställning men vill sammanfattningsvis förtydliga följande. Länsstyrelsen anser att den sökta verksamheten endast kan klassas som en ovanjordsdeponi för farligt avfall. Det krävs undantag från deponeringsförordningen för att verksamheten ska vara möjlig på aktuell plats (19-22 och 24 §§deponeringsförordningen). Länsstyrelsen anser att undantag är möjligt. Vid miljödomstolens huvudförhandling visade bolaget att lakvattenproduktionen skulle bli mycket begränsad. Detta tillsammans med de allmänna fördelarna med att deponera avfall under mark och de förkortade transporttiderna leder till att ett undantag från kravet på geologisk barriär är möjligt. När miljödomstolen fastställde att deponin var att klassa som ett underjordsförvar valde länsstyrelsen att trots detta inte överklaga domen eftersom de villkor som fastställdes inte medförde ett sämre miljöskydd än om deponin skulle ha klassats som en ytjordsdeponi. En prövning av klassning är dock av principiellt intresse.

Länsstyrelsen anser att miljökonsekvensbeskrivningen, efter gjorda kompletteringar, kan accepteras.

Länsstyrelsen anser vidare att villkoret för ammonium bör ses över. Det kan vara miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt med ett lägre riktvärde. Detta är dock inte ett tillräckligt skäl att avslå eller återförvisa ansökan.

Länsstyrelsen hävdar slutligen att det inte är orimligt att villkoren för utsläpp till vatten kompletteras med krav på hur mycket av olika parametrar som totalt får släppas ut från anläggningen.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sveriges geologiska undersökning

SGU anser att bolagets ansökan bör avslås. SGU vill framhålla att det finns risk för att petroleumrester sprids från bergrummet med grundvattnet på ett okontrollerat sätt. Det är vidare inte lämpligt att fylla bergrum med miljöfarligt avfall eftersom det inte är möjligt att kontrollera kvalitén på det grundvatten som strömmar genom bergrummen efter det att pumpning av inläckande grundvatten har upphört. Den bedömning som görs i miljökonsekvensbeskrivningen att den vattenkvalité som man kan mäta i samband med pumpning är densamma som kvalitén på det grundvatten som strömmar genom bergrummet efter avslutad pumpning går inte att styrka. Vattnet kan ta andra vägar än de som förutsägs. Det finns enskilda vattentäkter i området vars grundvatten bör bevaras.

Fiskeriverket

Verket hänvisar till vad som anförts vid miljödomstolen och tillägger. Verket anser fortfarande att gränsvärdena för utsläpp av lokalt renat vatten genomgående är för höga och akuttoxiska för fisk. Reningen och behandlingen av vattnet måste ses över. Det kan vara motiverat att bestämma hur stora mängder av varje ämne som får släppas ut exempelvis per år.

Naturvårdsverket (NV)

Enligt NV finns risk för försämring av grundvattenförekomsten Gävle-Sandviken. Det kan ifrågasättas om lokaliseringen är lämplig och om verksamheten är tillåtlig. Lokaliseringens lämplighet kan också ifrågasättas med stöd av deponeringsförordningen. För det fall verksamheten ska tillåtas anser NV att prövningen ska ske enligt reglerna om ytförlagda deponier. Vid denna prövning bör vikt läggas vid

1) undantag från kraven i deponeringsförordningen

2) dispens för högre gränsvärden

3) avfallstyper, det behandlade avfallets egenskaper och metoder för behandling av avfall

4) villkoren för utsläpp till ytvatten

NV anser att verksamheten ska klassificeras som en ytjordsdeponi och inte som ett underjordsförvar. De aktuella bergrummen har ett djup på ca 30 m under markytan och risken för att någon genom borrning i berget kommer i kontakt med avfallet är inte obetydlig. Transporttiden för lakvattnet bedöms till 3,2 år. NV gör bedömningen att avfallet inte är isolerat från biosfären. Frågan om undantag från deponeringsförordningens bestämmelser ska därför prövas. Det är tveksamt om undantag kan göras i förevarande fall. NV ifrågasätter vidare om det finns möjlighet till dispens från de gränsvärden som anges i NV:s föreskrifter NFS 2004:10.

Beträffande de avfallstyper som av bolaget anges kan komma att deponeras vill NV påpeka att optimal bindningseffekt inte kan uppnås för alla enskilda metaller i en mix. Ska verksamheten tillåtas krävs en förteckning av avfallstyper och total mängd samt mer utredning rörande metod.

Beträffande utsläpp till ytvatten instämmer NV i Fiskeriverkets yttrande. Villkoret rörande ammonium bör ses över och villkoret bör kompletteras med begränsningar av tillåtna utsläppta mängder av respektive ämne fördelade per månad.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Kommunen har som grund för att bolagets ansökan ska avvisas hävdat att miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyller kraven i 6 kap. 7 § miljöbalken, bl.a. vad gäller alternativ för kvittblivning av avfallet och alternativ för hantering av bergrummen. Bolaget har i den delen genmält att utförlig redovisning lämnats i enlighet med de synpunkter som framkommit under samrådet och under målets fortsatta handläggning. Redovisningen har innefattat en utförlig redogörelse för nollalternativet, behandling av avfallet på andra anläggningar och deponering vid annat underjordsförvar eller vid ovanjordsdeponi.

Den verksamhet för vilken tillstånd söks i målet bygger på en idé om att kunna kombinera kvittblivning av visst avfall med avveckling av pågående miljöfarlig verksamhet i bergrummen vid Fredriksskans. Det får med bolagets utgångspunkt anses naturligt att miljökonsekvensbeskrivningen koncentreras kring alla de tekniska och miljömässiga problem företaget kan ge upphov till. Den alternativredovisning som gjorts har främst inriktats på nollalternativet, d.v.s. hur avvecklas den nuvarande verksamheten i bergrummen om den ansökta verksamheten inte tillåts och hur tas det farliga avfallet annars om hand. Miljööverdomstolen hade, som framgår av domskälen nedan, önskat en utförligare redovisning av alternativ för kvittblivning av avfallet men finner, i likhet med miljödomstolen och länsstyrelsen, att miljökonsekvensbeskrivningen, med under behandlingen av målet i miljödomstolen infordrade kompletteringar, uppfyller lagens krav. Skäl att avvisa bolagets ansökan saknas sålunda.

Bolaget har här förtydligat sin ansökan på så sätt att den sökta verksamheten avser ett bortskaffningsförfarande genom ett underjordsförvar. Huvudsyftet med verksamheten är enligt bolaget att deponera avfall i de bergrum som tidigare har använts - och till viss del fortfarande används - för lagring av olja och andra petroleumprodukter. Ett bisyfte är att efterbehandla bergrummen. Det finns därför inte något som binder bolaget att använda just bergrummen i Gävle hamn för deponering av avfall.

Detta innebär att bolaget enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste visa att den valda lokaliseringen är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenheter för människors hälsa och miljön. Bestämmelsens avfattning innebär att en verksamhetsutövare måste redovisa olika alternativ för att möjliggöra den jämförelse som bestämmelsen förutsätter. Enligt Miljööverdomstolens praxis är kravet på redovisning av alternativa lokaliseringar mindre strängt om den valda lokaliseringen är så bra att det är uppenbart att alternativen framstår som sämre.

Vad beträffar användningen av bästa möjliga teknik åligger det på motsvarande sätt som för lokaliseringen att en verksamhetsutövare ska visa att det tekniska utförandet utgör bästa möjliga teknik. I detta fall har verksamheten som sådan och dess lokalisering ifrågasatts inte bara av klagandena utan även av remissmyndigheterna. Mot bakgrund av vad Miljööverdomstolen uttalat ovan kan en fullständig lokaliseringsprövning inte undvaras. Detta betyder att bolaget har att visa att den valda lokaliseringen överensstämmer med miljöbalkens lokaliseringsregel och att det tekniska utförandet svarar mot bästa möjliga teknik.

Att fylla igen de gamla oljebergrummen innebär också att dessa samtidigt blir efterbehandlade. Det åligger därför bolaget att visa att en igenfyllning av bergrummen med avfall utgör en tillfredställande efterbehandling med hänsyn till problemen med den kvarvarande oljan.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Inledningsvis konstateras att även om bolaget har redovisat alternativ under handläggningens gång är det tydligt att bolaget redan från början varit helt inriktat på att utnyttja bergrummen i Gävle. Av denna anledning har alternativen redovisats mer översiktligt. Några kostnadsaspekter har heller inte redovisats.

Det bortskaffningsförfarande som är aktuellt i detta mål är deponering, antingen som bolaget har hävdat i form av ett underjordsförvar, eller som klagandena och Naturvårdsverket har hävdat i form av en ytjordsdeponi. Oavsett vilket så gäller bestämmelserna i EU:s deponeringsdirektiv och implementeringen av detta i deponeringsförordningen (2001:512). Deponier som anläggs måste uppfylla kraven i förordningen, med vissa undantagsmöjligheter. Deponeringsförfaranden som uppfyller kraven i dessa bestämmelser får anses utgöra bästa möjliga teknik och någon särskild prövning av om åtgärderna är rimliga enligt 2 kap. 7 § miljöbalken behöver inte göras. De möjligheter till undantag som finns i deponeringsförordningen kan enligt Miljööverdomstolens mening inte användas för att ett visst förfarande, som avviker från kraven, ska kunna motiveras från kostnadssynpunkt.

Bolaget måste således visa att den föreslagna deponin utgör ett minst lika gott skydd för människors hälsa och miljön, på kort och lång sikt, som en bergrumsdeponi eller ytjordsdeponi förlagd till annan plats. Bolagets jämförelser med andra alternativ är enligt Miljööverdomstolens mening inte tillräckliga för att övertyga i denna fråga.

Vattengenomströmningen i bergrummen är stor, vilket medför ökad risk för utlakning och därmed också för grund- och ytvattenförorening. De vattenmängder som avfallet kommer att utsättas för blir högre än den begränsning som följer av deponeringsförordningen. Bolaget har hävdat att de utlakade föroreningsmängderna blir låga och att angivna uppskattningar avser det värsta fallet.

Förbehandlingen av avfallsmassorna - uppslutning med vatten och utlakning av vattenlösliga ämnen - och den bildning av den monolitiska strukturen som sedan sker är inte avhängig av att avfallet ska deponeras i bergrum. Fördelarna med att avfallet blir tätt kommer naturligtvis till sin rätt även i alternativa deponeringsförfaranden.

Bolaget har enligt Miljööverdomstolens bedömning inte visat att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller har bolaget visat att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär.

När det gäller frågan om efterbehandling har bolaget har gjort gällande att oljan inte utgör något problem och att avfallsdeponeringen snarast kan bli en fördel genom att sprickor tätas och oljan absorberas av avfallsmassorna. SGU - som själva ansvarar för efterbehandling av ett flertal oljebergrum - har hävdat att det i dagsläget inte finns någon tillfredsställande metod för slutlig efterbehandling utan endast en metod som fungerar tillfredsställande på kort sikt, nämligen bortledning av grundvatten. Även klagandena och Naturvårdsverket har uttryckt farhågor om risken för spridning av olja.

Miljööverdomstolen finner att bolaget inte har visat att problemen med oljan kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen har föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper har inte heller belysts tillräckligt.

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen att bolaget inte har visat att bergrumsdeponierna uppfyller bestämmelserna i 2 kap.3 och 6 §§miljöbalken vad gäller kraven på användning av bästa möjliga teknik och lämplig lokalisering. Miljödomstolens dom ska därför upphävas och bolagets ansökan avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2010-09-24

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv, Rose Thorsén och Peder Munck, referent, samt f.d. miljörådet Rolf Svedberg Enhälligt.

______________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDERagn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag, 556076-8516Högbytorp197 93 Bro

Ombud: Advokat M.F.

SAKENAnsökan om tillstånd till behandling av avfall samt förvaring/deponering av avfall i bergrum i Fredriksskans m.m., Gävle kommun

Ao: 50/51x: 6731900y: 620530 (SWEREF99)

________________________

DOMSLUT

Tillstånd

1. Miljödomstolen lämnar Ragn-Sells Avfallsbehandling AB tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken att på fastigheterna Gävle Fredriksskans 15:1, 15:4, 15:5, 15:11, 15:12, 15:13 och 15:15

-motta, mellanlagra och behandla 150 000 ton avfall per tre år, varav del av massorna kan komma att bestå av farligt avfall, för framställning av utfyllnadsmaterial, samt

-använda avfallet, som ska uppfylla de kriterier som fastställs i villkoren i detta tillstånd, för utfyllnad av bergrummen 101, 102, 103, 104, 105 och 901 på nämnda fastigheter.

2. Miljödomstolen lämnar Ragn-Sells Avfallsbehandling AB tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken att vidmakthålla befintlig länshållning av nämnda bergrum och att bibehålla erforderliga anläggningar för detta till den 27 januari 2034.

Villkor

För tillståndet ska gälla följande villkor:

1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden uppgett eller åtagit sig i ansökningshandlingarna eller i målet i övrigt.

2. All hantering av avfall ska ske på en yta med en täthet motsvarande en permeabilitet om <1,0 x 10-9m/s.

3. Avfall som kan reagera med varandra och där negativ miljöpåverkan kan uppstå ska lagras åtskilda.

4. Avfall ska vid behov skyddas från nederbörd.

5. Allt dag- och processvatten som kommit i kontakt med avfall ska ledas till lokal lakvattenreningsanläggning för behandling innan avledning sker till recipient.

6. Under utfyllnads- och kontrollfasen ska inläckande grundvatten som kommit i kontakt med det i bergrummen förvarade avfallet, ledas till lokal lakvattenreningsanläggning för behandling innan vattnet avleds till recipient. Avsänkningen av grundvattnet under utfyllnads- och kontrollfasen ska ligga på en sådan nivå att grundvattnet strömmar mot bergrummen.

7. Vatten som av leds från lakvattenreningsanläggningen till recipient får, som månadsmedelvärde, innehålla högst följande halter av angivna ämnen.

Cd 0,0005 mg/l Ni 0,05 mg/lHg 0,0015 mg/l Zn 0,2 mg/lAs 0,1 mg/l Cu 0,1 mg/lPb 0,05 mg/l Crtot 0,05 mg/lOljeindex 3 mg/l Susp. mtrl.10 mg/lpH 7 - 9,5 Ammonium 50 mg/l

8. Före avledning till recipient ska det avledda vattnet under utfyllnads- och kontrollfasen genomgå kontroll i form av flödesmätning och flödesproportionell provtagning.

9. Vid haveri eller omfattande driftsstörning i process- eller reningsutrustning ska grundvattnet från bergrummen och förorenat process- eller dagvatten recirkuleras och inte släppas orenat till recipient.

10. Innan utfyllnad får påbörjas ska kvarvarande rester av flytolja i bergrummen vara bortsanerade. Saneringen ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

11. När utfyllnaden av bergrummen har avslutats ska bortledning av grundvatten fortsätta under en kontrollfas. Bortledningen av grundvatten får upphöra när lakvatten som bortleds utan rening under en period av minst 3 år uppfyller de haltgränser som anges i villkor 7.

12. Under utfyllnads- och kontrollfasen får vattenytorna i bergrum 101-105 inte avsänkas under -29 m och i bergrum 901 inte under - 38,3 m (RH 2000).

13. Utfyllnad ska ske genom pumpning. Om utfyllnad sker på annat sätt ska detta föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

14. Om vätgashalten i luften i bergrummen överstiger l % får inte verksamheten bedrivas vidare förrän vätgashalten i luften har sänkts.

15. Obehöriga ska förhindras tillträde till verksamhetsområdet. Bolaget ska se till att personer som kan tänkas befinna sig ovan bergrummen tydligt uppmärksammas på riskerna med att befinna sig vid bergrummens borrhål eller ventilationsaggregat.

16. Damningar och luktstörningar från verksamheten ska minimeras. Uppstår olägenheter för omgivningen ska åtgärder vidtas omedelbart.

17. Innan transportfordon passerar ut från området ska tvättning av fordonsdäck ske. Vatten från tvättning av fordonsdäck ska ledas till lakvattenrening för behandling innan vattnet avleds till recipient.

18. Buller från verksamheten inklusive transporter inom området ska begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde inte överskrider:

- 50 dB(A) vardagar måndag - fredag dagtid (kl. 7-18)

- 40 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

- 45 dB(A) övrig tid

Den momentana ljudnivån vid bostäder får som riktvärde* nattetid inte överstiga 55 dB (A).

Under anläggningsskedet ska buller begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde* inte överskrider Naturvårdsverkets Allmänna råd om buller vid byggplatser (NFS 2004: 15).

19. Vid val av pumpar, fläktar och annan energikrävande utrustning ska särskilt beaktas att valda komponenter har så låg energiförbrukning som möjligt.

20. Ett kontrollprogram för verksamheten ska tas fram och godkännas av tillsynsmyndigheten innan verksamheten påbörjas.

21. Det avfall som används för utfyllnaden ska uppfylla de lakningsvärden som anges i 34 och 35 §§ i Naturvårdsverkets föreskrifter 2004:10, med undantag för lakningsgränsvärdena för sulfat och klorid.

22. Maximalt får 5 000 ton avfall mellanlagras vid anläggningen. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får större mängder mellanlagras vid tillfälligt behov.

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta sådana åtgärder att värdet kan innehållas.

Delegering

Miljödomstolen överlåter med stöd av 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att vid behov fastställa närmare villkor för:

A. Utförande av särskilda skyddsåtgärder p.g.a. luktolägenheter.

B. Tillämpning av andra meningen i villkor 11.

C. Utförande av särskilda skyddsåtgärder pga. utfyllnad enl. villkor 13.

Övrigt

Säkerhet

För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta tillstånd fullföljs, vad gäller erforderliga avslutnings- eller efterbehandlingsåtgärder, ska verksamhetsutövaren hos Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställa ekonomisk säkerhet enligt 16 kap. 3 § miljöbalken. Säkerheten ska täcka kostnader om 13 700 000 kr. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Tillståndet får inte tas i anspråk innan säkerheten har ställts.

Sluttäckning

Miljödomstolen medger bolaget undantag från kravet på sluttäckning enligt 31 § deponeringsförordningen.

Igångsättningstid för miljöfarlig verksamhet

Den i tillståndet angivna miljöfarliga verksamheten ska ha satts igång senast inom tre (3) år från det att domen vann laga kraft.

Arbetstid för vattenverksamhet

Arbetstiden för de i tillståndet angivna vattenanläggningarna bestäms till tio (10) år räknat från det att domen vann laga kraft.

Tid för oförutsedd skada

Tiden för framställande av anspråk i anledning av oförutsedd skada bestäms till tio (10) år, räknat från utgången av arbetstiden.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen avslår bolagets yrkande att få ta tillståndet i anspråk innan domen har vunnit laga kraft.

Prövningsavgift

Prövningsavgiften fastställs till samma belopp som i det preliminära beslutet 2008-04-08, dvs. 23 500 kr.

_____________

ANSÖKAN

Ragn-Sells Avfallsbehandling AB (nedan bolaget eller sökanden) har anfört bl.a. följande.

Allmänt

Bergrummen, som har använts för lagring av oljeprodukter, ska stängas och återställas/saneras. Återställning görs med fördel genom utfyllnad av bergrummen. Genom att behandla avfall kan detta material användas för utfyllnad av bergrummen. Vissa bergrum kan komma att fortsätta att nyttjas för lagring av oljeprodukter till dess att utfyllnaden i respektive bergrum påbörjas.

Lokalisering

Den planerade verksamheten ovan jord ligger inom fastigheterna Fredriksskans 15:1, 15:4, 15:5, 15:11, 15:12, 15:13 och 15:15 i Gävle kommun. Ovan jord finns idag en sorterings- och mellanlagringsanläggning för avfall. Området angränsar till en djurkyrkogård och skogspartier.

Fredriksskans är beläget norr om Gävle hamn. Närmaste bostadsbebyggelse ligger i Kullsand, ca 300 m sydost om anläggningen på andra sidan Bönanvägen.

Planbestämmelser

Bergrumsanläggningen har funnits på platsen sedan 1971. En fördjupad översiktsplan antogs av Gävle kommun 2004. I planen är området ovan jord kring bergrummen avsatt för nya industriområden.

1992 antogs en detaljplan för delar av området för lagring av gasol, vilket dock aldrig kom till stånd.

Verksamhetsutövare

Bolaget är en del av Ragn-Sells-koncernen som är en svensk familjeägd koncern som bedriver sin verksamhet inom miljövårdsområdet med tyngdpunkt på att ta hand om, återvinna, förädla och behandla avfall och restprodukter. Ragn-Sells-koncernen har idag verksamheter över hela landet samt i Norge, Danmark, Estland, Lettland och Polen. Koncernen har totalt närmare 2 600 anställda och omsätter ca 3 500 miljoner kr/år. Bolagets verksamhet består i huvudsak av drift av deponier samt behandling av förorenade massor, organiskt avfall och aska vid ett flertal anläggningar över hela Sverige. Verksamheten omfattar bland annat mottagning, behandling och deponering av avfall från industri och näringsliv och hushåll samt utveckling av behandlingsmetoder för återvinning av avfall.

Bergrum för oljelagring

Idag hanteras fortfarande olja i vissa bergrum. Verksamheten omfattar mottagning, lagring och utlastning. Huvuddelen av produkterna levereras med tankfartyg. Hamnens personal sköter bergrumsdriften. Bergrummet tjänar som ett operativt lager. Bergrum kan komma att nyttjas till dess att återställningen påbörjas i respektive bergrum. Ovanför bergrummen bedrivs idag mellanlagring och sortering av avfall.

Framtida verksamhet

Nedan beskrivs i korthet den verksamhet som bolaget avser att bedriva på fastigheten.

Mottagning och mellanlagring

Vid anläggningen kommer avfall och annat material att mottas som kan användas eller behövs för att framställa ett lämpligt fyllnadsmaterial.

Material som kommer att tas emot består av oorganiskt material, såsom flygaska, biobränsleaska, slagg, metallhydroxidslam, förorenad jord och annat material, såsom cement som har de rätta egenskaperna för framställning av lämpligt material för utfyllnad av bergrummen.

Allt avfall som tas emot på anläggningen kommer att vara analyserat eller kommer vid avsaknad av tidigare analys, att analyseras före behandling.

I avvaktan på behandling kommer obehandlat avfall och annat material att lagras på fastigheten. Avfallet/materialet förvaras i sådana fall på ytor som är täta och beständiga mot det avfall som lagras. Vatten från dessa ytor kommer att uppsamlas och avledas till den egna behandlingsanläggningen för vatten.

Avfall som kan reagera med varandra och där negativ miljöpåverkan kan uppstå kommer att lagras åtskilda. Avfall som klassificeras som farligt avfall kommer att vid behov täckas, d.v.s. när avfallet riskerar att spridas till omgivningen genom damning eller när föroreningar lätt lakas ut (denna typ av massor skall dock normalt sett inte finnas på anläggningen eftersom de inte är lämpliga att använda för framställning av utfyllnadsmaterial).

Vid anläggningen beräknas maximalt 5000 ton avfall att lagras vid varje enskilt tillfälle. Färdigproducerat fyllnadsmaterial kommer att användas för utfyllnad i takt med att det färdigställs, varför lagring av färdig produkt inte förväntas ske i någon större omfattning. Producerat fyllnadsmaterial kommer att lagras så att uppsamling av lakvatten kan ske, eller lagras så att lakvatten inte uppkommer.

Anläggningen beräknas ta emot maximalt 50 000 ton avfall per år för produktion av utfyllnadsmassor, men för att åstadkomma en viss flexibilitet yrkar bolaget om tillstånd att få behandla 150 000 ton avfall per treårsperiod.

Behandling av avfallet och framställning av utfyllnadsmaterial

Syftet med behandlingen är att åstadkomma ett lämpligt material för utfyllnad av bergrummen. Avfallet ska efter behandlingen ha sådana fysikaliska och kemiska egenskaper att det lämpar sig för utfyllnad av bergrummen. Materialet måste också i andra avseenden ha sådana egenskaper att det inte kan ha någon negativ inverkan på miljön eller människors hälsa (genom exempelvis gasbildning).

Bolaget har genomfört försök för att klarlägga vilka egenskaper som utfyllnadsmaterialet bör ha när det gäller konduktivitet, lakningsbenägenhet och gasbildningspotential. Sammanfattningsvis ska avfallet ha så låg genomsläpplighet att det är lika tätt eller tätare än omgivande berg. Vidare ska gasbildningspotentialen vara så låg att den inte medför några risker. Som ytterligare ett försiktighetsmått kommer bolaget att förse bergrummen med ventilation.

Inlagring av utfyllnadsmaterial

När avfallet har de egenskaper som krävs ska det föras ner i bergrummen. Detta kommer att ske genom antingen pumpning eller tippning i schakt. Utgångspunkten är att pumpning kommer att användas. Om tippning ska användas kommer det att föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten med närmare beskrivning av hur tippningen kommer att ske.

Under utfyllnadsfasen kommer inläckande grundvatten till bergrummen att pumpas bort. Detta vatten kommer sedan att vid behov renas i en vattenreningsanläggning. Vattnet som avleds från reningsanläggningen ska innehålla de föreslagna riktvärdena. I reningsanläggningen kommer även annat vatten från anläggningen att behandlas, såsom process- och dagvatten, som också efter rening ska innehålla de föreslagna riktvärdena innan det avleds till recipient.

Utfyllnadsfas och kontrollfas

Utfyllnaden av bergrummen beräknas vara genomförd inom ca 15 år från det att återställningen påbörjas. Området ovanför bergrummen kan, med vissa restriktioner avseende tillgänglighet, användas under återställningen.

När bergrummen är utfyllda kommer pumpning och rening av bortlett grundvatten att fortsätta under en övergångstid, om föroreningarna i det bortledda grundvattnet överskrider de av bolaget föreslagna haltvillkoren (kontrollfasen). När avbördat grundvatten utan rening innehåller de föreslagna villkoren, kan bortledning och rening av grundvatten upphöra, och grundvattenytan återställas till sin naturliga nivå. På så sätt kommer en kontroll av miljöpåverkan att ske under en kontrollfas. Bolaget föreslår även ett delegationsvillkor som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att reglera när bortledningen kan upphöra.

Rådighet

Bortledning av grundvattnet sker eller kan komma att ske från fastigheterna Fredriksskans 15:1, 15:4, 15:5, 15:11, 15:12, 15:13 respektive 15:15. Bolaget har rådighet över grundvattnet inom fastigheterna enligt nyttjanderättsavtal.

Höjdsystem

I denna ansökan förekommande höjduppgifter hänför sig till rikets höjdsystem år 2000 (RH 2000).

Årligt uttag

Det årliga uttaget av grundvatten beräknas uppgå till maximalt 220 000 m3 eller 8 l/s som medelårsvärde.

Sakägarförteckning för vattenverksamheten

Baserat på det beräknade influensområdet redovisas en sakägarförteckning avseende vattenverksamheten. Situationen när det gäller avsänkningen för berörda fastigheter förändras inte i förhållande till vad som gäller idag med befintlig bergrumsverksamhet.

Inverkan på motstående intressen av vattenverksamheterna

Vattenverksamheten kommer inte, i förhållande till nuvarande situation, att medföra någon ytterligare inverkan på motstående intressen, eftersom det redan idag sker en avsänkning av grundvattnet för lagring av oljeprodukter i bergrummen. Någon ersättning erbjuds således inte till berörda sakägare. Om vattenverksamheten skulle medföra skada får den hanteras enligt bestämmelserna om oförutsedd skada.

De särskilda hänsynsreglerna och tillåtlighetsbedömningen enligt 11 kap.miljöbalken

Vattenverksamheten är en del av försiktighetsmåtten, d.v.s. att under utfyllnaden av bergrummen få ett flöde av vatten som kontrolleras och som vid behov kommer att renas.

Nyttan av den sökta verksamheten överstiger kostnaderna för verksamheten och värdet av de skador som verksamheten skulle kunna ge upphov till. Därmed är kraven i 11 kap. 6 § miljöbalken uppfyllda. Inte heller med hänsyn till övriga bestämmelser i 11 kap. kan några hinder mot verksamheten anses föreligga.

Övriga frågor rörande vattenverksamheten

Bolaget planerar att bedriva vattenverksamheten under dels den aktiva fasen (när utfyllnad sker), vilket beräknas ta ca 15 år. Vattenverksamheten kommer därefter att fortsätta under en övergångsperiod, om det finns behov av att rena det grundvatten som bortleds. När grundvattnet som bortleds inte längre behöver renas, finns det inte heller längre något skäl att fortsätta vattenverksamheten och bortledningen kommer att upphöra, varefter grundvattennivån stiger till den naturliga nivån.

Vattenverksamheten bedrivs redan idag, men pumparna för bortledande av vattnet kan komma att flyttas inom angivna områden under verksamhetens bedrivande. Enligt 22 kap. 25 § 2 st. miljöbalken får arbetstiden sättas till högst 10 år, varför den föreslagna arbetstiden har begränsats till denna tid. Den planerade vattenverksamheten bedöms inte medföra skador och olägenheter för sakägare. Om sådana skador uppkommer får de hanteras enligt reglerna för oförutsedd skada. Bolaget föreslår att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till fem år från arbetstidens utgång.

Miljökonsekvensbeskrivning (MKB)

Avfall som produceras i dagens samhälle saknar vanligtvis återanvändningssyfte och är ett miljöproblem som på något sätt måste tas om hand. Samhället står inför uppgiften att finna lösningar för den slutliga förvaringen av avfall som innebär en så låg miljöbelastning som möjligt. Vid Fredriksskans, norr om Gävle hamn, finns en befintlig bergrumsanläggning för oljelagring. Ägarna till bergrumsanläggningen har för avsikt att sälja anläggningen om ett alternativt och ekonomiskt hållbart användningsområde finns. I bergrumsanläggningen förekommer rester av olja på grundvattenytan samt sannolikt i sprickor i omgivande bergväggar. Vid en nedläggning av anläggningen måste bergrummen saneras från oljan för att förhindra spridning till grundvattnet. En sådan sanering är kostsam eftersom det vanligtvis innebär att inläckande grundvatten måste pumpas upp och renas under lång tid. Det är inte heller säkert att bergmassan går att få helt fri från oljeprodukter. Flera alternativa användningsområden för bergrummen har undersökts och presenterats genom åren, dock har inget av alternativen varit tillräckligt ekonomiskt lönsamt. Det föreliggande alternativet - att fylla ut bergrummen med avfall, huvudsakligen i form av askor, slam och jord, som genom förbehandling och inlagring under grundvattenytan erhåller en minst lika hög täthet som omgivande berggrund - har bedömts som ett miljömässigt rimligt alternativ. Med den föreslagna tekniken ska det inlagrade materialet hålla en hög täthet, vilket innebär att vattenströmningen genom materialet kommer att vara minst lika låg som genom omgivande bergmassa. Resterna från den tidigare oljelagringsverksamheten binds in i materialet samtidigt som regionen löser ett problem kring återanvändning av avfall.

Anläggningen dimensioneras för en fyllnadstid motsvarande ca 15 år, vilket innebär ett årsbehov av fyllnadsmaterial motsvarande ca 50 000 ton. Den sökta verksamheten kan delas in i tre olika faser över tid. En s.k. ”utfyllnadsfas”, en ”kontrollfas” och en ”avslutningsfas”. Under utfyllnadsfasen, d.v.s. under den period då utfyllnad av bergrummen pågår (ca 1-15 år), kommer en fortsatt avsänkning av grundvattenytan och bortledning av inläckande grundvatten att ske. Inläckande grundvatten som kommer i kontakt med det inlagrade materialet kommer att renas i en ny vattenreningsanläggning och avbördas som tidigare till befintligt utloppsdike som leder till den slutliga recipienten, Yttre fjärden i Gävlebukten. Under den efterföljande kontrollfasen är bergrummen utfyllda men avsänkning av grundvattenytan pågår fortfarande och det uppumpade vattnet renas till dess att vattnets kvalitet ligger inom givna riktvärden. Avslutningsfasen inträffar när riktvärden för vattenkvaliten har uppnåtts. Pumpningen av inläckande grundvatten kan då avslutas och grundvattenytan kan tillåtas stiga till naturlig nivå.

Under utfyllnadsfasen (år 1-15) kommer utsläpp främst att ske i form av renat läck- och dagvatten från bergrummen och lagringsytor samt ventilationsluft och buller från bergrum, lagrings- och förbehandlingsutrymmen, arbetsmaskiner och transporter. Energi kommer att åtgå för att driva anläggningarna.

Dagvatten från området ovan bergrumsanläggningen samt allt uppumpat vatten från de bergrum där utfyllnad pågår, samlas upp och renas innan det släpps till dike och slutlig recipient. Utloppsdiket inklusive dammen i slutet, bör ses som en transportsträcka till recipient av det renade vattnet och dess innehåll. Halterna av metaller, klorid, sulfat, ammonium och olja i det utgående renade vattnet beräknas tidvis vara höga till mycket höga, d.v.s. effekter på biota i utloppsdiket kan inte uteslutas. Eventuella effekter kommer dock att vara begränsade till utloppsdiket och dess omedelbara närhet. När det renade vattnet når Yttre fjärden sprids det ut på ytan, eftersom det är sötare än Yttre Fjärdens salta vatten. Med vindar och strömmar späds det sedan ut och halterna sjunker relativt omgående till låga halter då vattenflödet i utloppsdiket är relativt lågt jämfört med Yttre Fjärdens vattenvolym. Tillförseln av klorid, sulfat och ammonium med det renade vattnet ger inte några effekter på Yttre Fjärden eftersom dessa ämnen redan finns i stort överskott i Fjärden. En stor del av metallerna kommer att falla till botten med partikulärt material. I en näringsrik fjärd som Yttre Fjärden sker en omfattande sedimentering, varför de tillförda metallerna med det renade vattnet kommer att spädas ut i stora mängder organiskt material på botten. Det samlade utsläppet av föroreningar med det renade vattnet kan ge effekter i utloppsdiket, men inte i Yttre Fjärden. Utloppsdiket och dess närmiljö har dock inget större naturvärde då det är beläget inom hamnområdet.

Utsläpp till luft kan ske från verksamhetens transporter och arbetsmaskiner samt då askor blandas med vatten och ammoniak kan bildas. Spridningsberäkningar från verksamhetens utsläpp av ammoniak har genomförts. Beräkningen visar att den nedre luktgränsen för ammoniak kan överskridas vid de närliggande bostäderna och i området för bergrumsanläggningen. Däremot kommer den högre luktgränsen inte att överskridas i något fall. Om luften renas innan utsläpp, överskrids ingen luktgräns. Bedömningen är att närboende kan, vid ogynnsamma väderförhållanden, komma att känna av lukt från ammoniakrester från anläggningens skorstenar.

Gasbildning kan uppstå när aska från förbränningsanläggningar fuktas eller blandas med vatten. I föreliggande fall skulle gasbildning kunna ske vid förbehandlingsstationen eller i samband med utfyllnad av materialet i helt eller delvis utfyllda bergrum. Sannolikheten för att gasbildning skulle uppstå i bergrummen minskar dock avsevärt i och med den våta inlagringen samt förbehandlingen ovan mark i väl ventilerade utrymmen. Även bergrummen kommer att ventileras under utfyllnaden. Bolaget kommer att vidta de åtgärder som krävs för att minimera en eventuell explosionsrisk.

Transporter av verksamhetens utfyllnadsmaterial kan ske med såväl lastbil som fartyg och tåg. En beräkning av troliga utsläpp till luft från verksamhetens transporter har genomförts. Andelen lastbilstransporter till och från verksamheten utgör ca 2 % av den totala tunga trafiken längs med Bönanvägen och endast ca 0,2 % av den totala trafiken från E4 fram till hamnområdet och bergrummen. Andelen fartygstransporter utgör < 1 % och andelen järnvägstransporter utgör 1-2 % av områdets övriga fartygs- och järnvägstransporter. Utsläppen till luft från den sökta verksamhetens transporter, i förhållande till områdets karaktär, är således små. Ett tillskott i emissioner av den beräknade storleksordningen bedöms inte kunna medföra något märkbart bidrag till förekommande haltnivåer av studerade luftföroreningar vare sig i Gävle stad eller i regionen.

Under kontrollfasen hanteras inget material på markytan ovan bergrumsanläggningen då bergrummen är utfyllda. Inga anläggningsarbeten eller transporter beräknas ske. Energi kommer att åtgå för att kontinuerligt pumpa vatten från bergrummen och rena det, samt eventuellt för att ventilera bergrummen. Utsläpp sker via de reningsanläggningar för vatten (och eventuellt luft) som kommer att pågå till dess att uppsatta villkor för verksamheten uppfylls. Begränsat buller kan uppstå från reningsanläggningen och eventuell ventilation.

Under avslutningsfasen kommer inga direkta utsläpp från ventilation, vattenreningsanläggning, arbetsmaskiner eller transporter att ske. Under denna fas sker endast ett diffust utsläpp till grundvattnet. De spridningsberäkningar av utläckage av metallföroreningar till grundvattnet som genomförts visar att man kan förvänta sig att grundvattnet sydost om bergrummen kommer att påverkas i viss mån under avslutningsfasen. Utströmningsområdet bedöms bli den våtmark som är belägen söder om Kullsand. Den stora fördröjningseffekt som sker i berget innebär dock att transporten av föroreningar kan ta mycket lång tid innan de når utströmningsområdet. Hur fort det går varierar för olika ämnen men den mest lättrörliga metallen (kadmium) kommer att ta ett par hundra år för att transporteras från bergrummen till recipienten (våtmarken). För andra ämnen såsom klorid och sulfat kan transporten genom berget ske snabbare men man kan anta att materialen har lakat ut stora delar av dessa ämnen under utfyllnadsfasen, då allt vatten behandlas.

Ett fåtal dricksvattenbrunnar förekommer idag sydost om anläggningen och dessa kan komma att påverkas så att vattnet inte lämpar sig som dricksvatten i framtiden. Berggrundvattnet söder om Bönanvägen är redan naturligt påverkat av en högre salthalt, i vissa fall i högre halter än i Yttre Fjärden. Att nya dricksvattenbrunnar kommer att anläggas i området är inte troligt eftersom kommunen planerar för en utvidgning av industriverksamheten kring hamnen. Man kan därför anse att grundvattenförekomsten sydost om Bönanvägen inte har något stort bevarandevärde som framtida grundvattenreservoar.

En uppskattning har gjorts av de halter i jord som kan uppkomma då de utläckande metallerna fastläggs i våtmarken. Under förutsättning att utsläppet sker till ca 10 % av våtmarken och att alla metaller som når våtmarken fastnar där kommer det att dröja mer än 1000 år för att uppnå riktvärdet för Känslig Markanvändning för skydd av markmiljön (KM-miljö) för någon av de studerade metallerna bly, zink, kadmium, koppar och nickel.

I dagsläget finns en rad andra föroreningskällor som belastar Gävle hamn, Inre och Yttre Fjärden, där Gavleån och Korsnäsverken är de dominerande källorna. En jämförelse mellan de uppskattade utsläppen från bergrumsanläggningen med dessa andra källor visar att det förväntade utläckaget från anläggningen är litet.

Den sökta verksamheten jämförs i denna MKB med nollalternativet, dvs. att bergrummen inte återställs genom utfyllnad med framställda utfyllnadsmassor. Avfallet, som skulle kunna återanvändas för framställning av utfyllnadsmaterial för att återställa bergrummen, får istället omhändertas på en avfallsanläggning utan återanvändningssyfte.

Det är önskvärt att en anläggning för omhändertagande av en regions avfall ska vara lokaliserad nära de industrier där avfallet uppstår för att minska kostnader och miljöbelastning pga. långväga transporter. Att använda Gävleregionens askor, metallförorenade jordar och metallhydroxidslam för att utfylla och därigenom återställa bergrumsanläggningen vid Fredriksskans innebär, enligt detta förslag, ett miljömässigt fördelaktigt alternativ med en liten miljöpåverkan såväl från transporter som från det aktuella avfallet. Det innebär hushållning med naturresurser då ingen jungfrulig mark behöver tas i anspråk för att lagra detta avfall.

Teknisk beskrivning

Princip för lagring av petroleumprodukter

Lagring av petroleumprodukter sker under den naturliga grundvattennivån. Genom pumpning och avsänkning av den naturliga grundvattenytan skapas ett lägre grundvattentryck i bergrummet än i bergmassan. Tryckskillnaden medför att grundvattnet rinner mot bergrummet och därmed förhindras spridning av den lagrade produkten ut i berget. I botten av bergrummet bildar det inläckande grundvattnet en s.k. vattenbädd, varpå den lagrade produkten vilar. Det vatten som rinner in i bergrummen pumpas kontinuerligt bort via en oljeavskiljare. Detta vatten benämns "läckvatten". För anläggningen i Fredriksskans har läckvattnet avletts till ett utloppsdike, vilket mynnar i Yttre fjärden.

Lägesbeskrivning

Bergrumsanläggningen ligger ca 700 meter norr om Gävle hamn. Närmast boende finns längs Bönanvägen i Kullsand och Kvistrum ca 300 m bort och i Källhagen (ca 900 m). Anläggningen gränsar i norr till en djurkyrkogård och i väster finns en anläggning för hustillverkning (Tomoko hus). I övrigt omges bergrumsanläggningen av skogsområden i norr, öster och väster.

Utformning och anläggningsdata

Höjdsystem: I utredningsmaterialet har Gävle stads höjdsystem (GS 55) använts. Uppmätta nivåer i GS 55 ligger 2,501 m över motsvarande nivåer i RH 2000.

Utformning: Bergrumsanläggningen är en s.k. oinklädd fastbäddsanläggning och består av 6 anläggningsdelar och 9 bergrum; 101, 102, 103 A och B, 104, 105 A, B och C samt 901. Bergrummens totala volym motsvarar ca 752 000 m3. Botten på bergrummen 101-105 ligger på -26,5 m och bergrumstaket på -2,5 m och för 901 på -35,0 respektive -3,0 m. En konstgjord hydraulisk barriär, bestående av infiltrationshål, mellan bergrum 901 och 102, 102 och 103 konstruerades då anläggningen anlades.

Lagrad produkt: Tjockolja (Eo5) lagras i bergrum 101-105 och eldningsolja (Eo1) i bergrum 901.

Läckvatten: Rapporterade läckvattenflöden, för dagens verksamhet, till bergrumsanläggningen varierar mellan 130 000 till 360 000 m3/år beroende på nederbördsförhållanden och trycknivå i bergrummen. Läckvatten från anläggningen pumpas ut till recipient via oljeavskiljare, provtagningsbrunn, kulvert och utloppsdike innan vattnet går ut till Yttre Fjärden. Halterna av lösta produktrester är generellt låga och ingen annan efterbehandling än gravimetrisk oljeavskiljning förekommer.

Produktrester: En grov uppskattning av mängderna kvarvarande produktrester har gjorts. Enligt denna uppskattning förekommer produktrester i sprickor i berget (45-260 m3), i bottenslam (300 m3) samt som ytvattenflock (200-300 m3).

Markytan i området ligger på cirka +25 m. Den naturliga grundvattenytan (opåverkad) är bedömd till ca +16-21 m vid bergrummen.

Pågående verksamhet

Aktiv lagring pågår i dagsläget i bergrum 901 som innehåller Eo1. Vattnet i ej använda bergrum hålls på en nivå som motsvarar 2/3 av fyllt bergrum.

Provtagning sker en gång per månad av utgående läckvatten i kontrollbrunn. Nivåmätning i 10 grundvattenrör (redovisas i GS 55) sker en gång per månad. Provtagning av grundvatten i ett av grundvattenrören sker en gång per månad. Vattenprov analyseras m a p. oljeindex.

Orientering

Fortsatt petroleumlagring kommer att ske i bergrum 105 och 901 till dess beslut tas att även dessa bergrum ska återställas. Återställning av anläggningen genomförs genom inlagring och utfyllnad av material bestående av behandlat avfall. Avfallet kommer att utgöras av oorganiskt farligt avfall som kommer att behandlas innan inlagringen. Inlagringen kommer att ske från ytan genom borrade hål eller schakt. Årligen kommer ca 50 000 m3 massor inlagras i bergrummen. Vidare kommer fortsatt avsänkning av grundvattenytan och bortledning av inläckande grundvatten att ske vilket motsvarar dagens verksamhet. Läckvattnet kommer att behandlas i ny anläggning och avbördas som tidigare i det befintliga avbördningsdiket. I det fall gas produceras av materialet (t ex H2 eller NH3) kommer behandlingsanläggning och bergrum att ventileras i erforderlig omfattning. Skorsten kommer att anläggas (20 m) medan reningsanläggning, s.k. skrubber, endast anläggs vid behov. Befintlig ovanjordsanläggning kompletteras med erforderliga delar för att klara logistiken för mottagning, mellanlagring, behandling, inlagring, vattenbehandling och ventilation.

Den aktiva utfyllnadsfasen kommer att pågå ca 15 år. Efter det att anläggningen är utfylld kommer en kontrollfas som inkluderar fortsatt kontroll över grundvattensituationen m a p. flödesriktningar och läckvattnets sammansättning samt kontrollbrunnar. Grundvattenytan kommer att hållas fortsatt nedsänkt och det utpumpade läckvattnet behandlas till dess att utsläppskraven är uppfyllda, allt för att säkerställa miljön kring anläggningen. Därefter, under avslutningsfasen, tillåts grundvattenytan att stiga och återta sin naturliga strömningsriktning.

Material

1. Oorganiskt farligt avfall transporteras in.

2. Avfallet tas emot och mellanlagras.

3. Avfallet behandlas (genom i första hand samblandning) i blandstationen.

4. Det behandlade materialet inlagras för utfyllnad och återställning av bergrummen.

Vatten

A. Inläckande grundvatten och mindre mängd ytvatten genererar ett läckvatten i bergrummen.

B. Läckvattnet pumpas upp.

C. Läckvattnet behandlas till de mängder/nivåer som kommer att reglera verksamheten.

D. Avbördning av avloppsvatten till utloppsdiket (som använts tidigare som recipient).

Planerade anläggningsdelar - översikt

Den befintliga anläggningen ska kompletteras med nya erforderliga anläggningsdelar. Dessa uppförs i anslutning till bergrumslagren eller inom hamnområdet beroende på funktionskrav. Anläggningsdelarna kan delas in efter följande huvudsakliga arbets- och funktionsområden.

Kör- och trafikytor

- hårdgjorda tillfartsvägar till lastning och lossning samt behandling för tung trafik

- last- och lossningsytor för tung trafik

- skogsvägar för åtkomst av inlagringspunkter (borrhål och/eller schakt) för tung trafik

- uppställningsplatser

Mellanlagringsanläggningar/omlastningsanläggningar

- tömnings- och mottagningsfickor

- storsäckshantering under skärmtak

- silos (samt eventuellt andra lagringsenheter)

- blandningsstation inklusive förbehandlingsanläggning (ar)

Anordningar för inlagring

- borrhå1 (inklädda) och/eller schakter till varje bergrum

- tippanordningar och/eller pumpar med tillhörande anslutningsstation för inlagringen

- ledningssystem för inlagring av fyllnadsmaterial

Läckvattenanordningar

- klarvattenpumpar

- schakt och/eller borrhål (kompletterande och/eller befintliga)

- vattenbehandlingsanläggning

- ledningssystem

Ventilation

- schakt och/eller borrhå1 (samma som för inlagring eller befintliga schakt kan till stor del nyttjas)

- fläktsystem med hög kapacitet (10 000 m3/h)

- skorstenar (15-20 m)

- gasreningsanläggning (vid behov), s.k. skrubber

Berganläggningar och arbeten

- upptagning av vertikalschakt

- borrning av hål för inlagring/ventilation/läckvattenpumpning

- försegling av ortsystem

- skrotning av ortsystem

Eventuell anläggning för s.k. hydraulisk avledning

- långhålsborrning

- jord- och bergschaktarbeten

- kontroll- och utsläppsbrunn

Övriga anläggningar och arbeten

- elektricitet och signalöverföringssystem för anläggningarna

- ö förvaltningsbyggnad

- bodar, industritält, etc. o skogsröjning

- markförberedande arbeten

- förvaringsutrymmen för kemikalier (till blandning och vattenbehandling)

- dagvattensystem för hårdgjorda ytor

Kringsystem som kräver daglig arbetsinsats utgörs av verkstad för underhåll av maskinpark, lagrings- och blandningsutrustning m.m. samt vattenbehandlingsanläggning samt läckvattenpumpar med pumpstyrning. Ventilationssystem kräver även visst tillsyns- och underhållsarbete.

Mottagning

De biltransporter som anländer lossas på plats beroende på typ av material. Både bulkbilar och emballagetransporter kan vara aktuella. Bulkbilar lossas till respektive lagringssilo alternativt till tippficka. Storsäcks- och emballagehantering sker på avsedda ytor och lossning sker med truck. Sedvanlig mottagningskontroll sker.

De avfall som transporteras till anläggningen tas emot och lossas på en hårdgjord och tät yta anlagd för att klara tunga transporter. Ytan kommer att ha erforderlig lutning för uppsamling av dagvatten för att minimera spridning till omgivningen. Dagvattnet som bildas på ytan leds till den planerade vattenbehandlingsanläggningen. På den hårdgjorda ytan kommer, förutom lastning och lossning, mellanlagring att ske. Mellanlagringsmetod kommer att väljas utifrån materialens specifika egenskaper.

Mellanlagring

Vid mellanlagringsstationen kommer det att finnas tippfickor för förvaring och mellanlagring av olika material som klarar fukt och nederbörd. Fuktigt material som t ex hydroxidslam kan förvaras här och sedan köras med lastmaskin till blandarstationen. För att förhindra reaktioner mellan olika material kommer fickorna att ha separat uppsamling av vatten samt separata ledningar till vattenbehandlingsanläggningen. Materialen ska även beredas plats för tillfällig lagring i samband med t ex karbonatisering av askor. Material som kan angripa asfalt läggs på betongyta, duk eller motsvarande. Torra material som t ex askor ska förvaras i silos och blåsas via ledningar till blandarstationen. Torra material som inte är lämpliga att förvara i silos och som är damningsbenägna, t ex torra förorenade jordar, förvaras i fickor under tak alternativt fuktas för att förhindra damning. Detta material förs till blandarstationen med täckta bandtransporter. Om större mängder damningsbenäget material tas emot vid ett och samma tillfälle kan tillfälliga tält sättas upp för att förhindra damning.

Behandlingsanläggning

Vid behandlingsanläggningen läggs de olika materialen i silos varifrån transportband går in till själva blandaren. Blandningen sker i omgångar/batcher genom en automatiserad process. Lämplig blandning av de olika materialen utarbetas innan det utförs i fullskaleförsök. Från blandarstationen matas blandningen ut till containrar i väntan på att lagras i bergrummen. Blandningskontroll där olika blandningsförhållanden kontrolleras mot fastställda krav sker löpande som en del av verksamhetens egenkontrollprogram. Detta innebär att nya materialblandningar tas fram löpande vid behov. De material som anländer till bergrumsanläggningen är normalt redan kända och endast i undantagsfall sker mellanlagring av nya material i väntan på pågående blandningskontroll. I de fall nytt material anländer har blandningskontrollen redan gjorts och lagringsplats förberetts.

Blandning sker i blandningsstation. De torra materialen lossas från lagringssilo eller hämtas med skopa ur tippfickor eller med frontlastare från lager. Torrblandning sker före våtblandning i de volym/vikt förhållanden som framgått av blandningskontrollen. Detta innebär att blandningen företrädesvis sker kampanjvis med större volymer under en planerad tidsperiod före ett byte av fyllnadsmaterial.

Material och materialegenskaper

Fyllnadsmaterialet kommer till stor del att utgöras av oorganiskt material som förbränningsrester (avfalls-, kol- och biobränsleaskor och slagger) 20 000 - 40 000 årston, förorenad jord 3 000 - 5 000 årston samt fasta metallhaltiga avfall 5 000 - 10 000 årston, som kan ingå i lämplig blandning.

Mängder och materialtyper

Den totala årsmängden material som ska inlagras har bedömts till ca 50 000 m3. Inlagringsarbetet kommer att variera under den aktiva fasen beroende på tillgång på material och övre dimensioneringsgränser avseende tekniska system, t.ex. ventilation och blandningssystem. Material kommer att kunna lagras och tillförseln kan tillåtas variera beroende på tillgången. Anläggningen dimensioneras för en fyllnad motsvarande ca 15 år och ett årsbehov av fyllnadsmaterial motsvarande 50 000 ton vid en utnyttjandegrad av 95 % volym samt skrymdensitet 1. Vid högre skrymdensiteter ökar behovet av fyllnadsmaterial i motsvarande grad.

Årsmängderna har utifrån dagens marknadsförhållanden bedömts inom nedan angivna gränser:

Flygaskor, bio- och avfallsbränslen 20 000 - 40 000 årstonMetallhaltiga fasta avfall inkl hydroxidslam 3 000 - 5 000 årstonFörorenade jordar (främst oorganisk) 5 000 - 10 000 årstonFlytande avfall (för inblandning) 5 000 - 10 000 årston

Fysikaliska & kemiska egenskaper

Materialets genomsläpplighet (hydrauliska konduktivitet; K) samt benägenhet att laka metaller och andra ämnen under olika betingelser är av betydelse för dimensionering av vattenbehandlingen och bedömning av omgivningspåverkan.

Vid sambehandling med askor innehållande höga ammoniumhalter finns dessutom ett behov av att visa eventuella effekter av ämnen med komplexbildande egenskaper i systemet för att undvika oväntade negativa effekter. Vidare behöver gasbildningspotential (vätgas och ammoniak) belysas för kännedom om tänkbar explosionsrisk vid blandning av aska och vatten. Även lukt är avgörande för t.ex. arbetsmiljön.

Tekniska begränsningar vid materialval

Vissa material kommer inte att hanteras pga. flera tekniska faktorer som gör dem direkt olämpliga. Dessa material kan grovt indelas i:

- Material med hög andel organiskt material

- Starkt kromathaltigt avfall

- Cyanidhaltigt avfall

- Kvicksilverhaltigt avfall

- Radioaktivt avfall

- Starkt sura avfall

De tekniska begränsningarna för materialvalet fås även som ett resultat av den blandningskontroll som föregår mottagning och användning av nya material. Blandningen ska ha goda självhärdande egenskaper och vara lika tät eller tätare än omkringliggande berg. Gasbildningspotential samt blandningens lakningsbenägenhet, alkalinitet och komplexbildande egenskaper är övriga styrande faktorer.

Vattenbehandling

Under utfyllnadsfasen kommer ett vattenbehandlingssystem krävas för att omhänderta det utpumpade läckvattnet. Under kontrollfasen kommer fortsatt möjlighet att behandla läckvattnet finnas. Läckvattnet kommer som tidigare avbördas i befintligt utloppsdike.

Grundvattennivåerna ska hållas fortsatt avsänkta under hela behandlingsfasen för att säkerställa en inåtriktad grundvattengradient mot anläggningen. På så vis kommer grundvattenflödena och spridning av oönskade ämnen att kontrolleras till dess att erforderliga halter i bergrummens läckvatten uppnåtts. Först vid detta tillfälle avslutas pumpning och behandling varvid grundvattenytan återgår till en naturlig nivå (d v s motsvarande den nivå och situation som var innan anläggningen anlades).

Flöden och trycknivåer

En grundvattenmodell har ställts upp för att beskriva dagens grundvattensituation samt för att prediktera framtida flödesscenarion kring anläggningen. Modellen har kalibrerats mot dagens situation och validerats mot tidigare tidsperioder med gott resultat. Modellen bedöms således vara robust. Modellen har sedan använts för att simulera framtida läckvattenflöden vid olika tryck- och fyllnadsnivåer i anläggningen.

Simulerade läckvattenflöden vid olika trycknivåer visar att i det fall anläggningen är uppfylld så erhålls betydligt lägre flöde jämfört med om anläggningen är nedsänkt. Skillnaden i simulerade flöden mellan nedsänkt och till taket uppfylld anläggning är nästan 100 000 m3/år vilket innebär en merkostnad (pumpning och vattenbehandling) i det fall läckvattennivåerna i bergrummen hålls nedsänkta. En dimensionerande läckvattenmängd om 220 000 m3/år tillämpas för vattenbehandlingen och det betraktas som ett maxscenario för vattenbehandlingen utifrån ansatt att hela årsvolymen behandlats, vilket med stor sannolikhet inte kommer att vara fallet. Det kan på goda grunder istället antas att intermittent drift istället är det mer rimliga.

Riktvärden för projektering av vattenbehandling

Följande riktvärden har använts för projektering av vattenbehandlingsanläggningen. Syftet med dessa riktvärden är således inte att föreslå framtida utsläppskrav utan de har endast använts som underlag för projekteringen av vattenbehandlingen:

Olja 5 mg/lBly 0,05 mg/lKadmium 0,0005 mg/lKoppar 0,2 mg/lKromtot 0,05 mg/lKvicksilver 0,0015 mg/lNickel 0,05 mg/lZink 0,2 mg/l

Föreslagen behandlingsteknik

Genomförda behandlingsförsök har visat att kemisk fällning med järn, pH-justering, sedimentering och sandfiltrering ger ett bra behandlingsresultat med resthalter väl under de ovan ansatta prestandakraven.

Förorenat vatten tillförs den befintliga oljeavskiljaren med en möjlig buffertkapacitet vid användande av befintlig oljecistern. Uttag av vatten till reningsanläggningen sker efter oljeavskiljaren i en nyanlagd pumpstation. Obehandlat vatten avleds direkt till behandlingsenheter eller till buffertmagasin (ev. befintlig oljecistern eller tillgängligt bergrum). Läckvatten, som under perioder kan ha ett lägre föroreningsinnehåll, ska kunna ledas direkt till recipient via slutkontrollenheten.

Den planerade vattenbehandlingsanläggningen är dimensionerad utifrån förväntade föroreningshalter i det obehandlade vattnet, formulerade riktvärden och simulerade flödesmängder. Den omfattar följande huvudsteg:

- Befintliga oljeavskiljare (ev. lättare renoveringsbehov) dit läckvattnet/klarfas pumpas från pumpgropar i bergrummens ortsystem och/eller i bergrummen.

- Kombinerade reaktionstankar för pH-justering med lut (NaOH) samt flödesproportionell dosering av fällningskemikalie (järnsaltlösning, FeCl3), pH-justering till ca 9-10.

- Flockningsenhet med doseringsutrustning för polymer.

- Lamellsedimenteringsenheter med integrerad förtjockningsdel och slammagasin med tillhörande skrapverk.

- Kontinuerligt arbetande sandfilter.

- Kolfilter

- Slamförtjockare

- Utsläppskontroll med flödesstyrd kontinuerlig provtagning anordnas.

Vid maximalt kapacitetsutnyttjande beräknas slamproduktionen uppgå till ca 1,6 m3/dygn (efter avvattning) vilken återförs till bergrummen.

Ventilation

I samband med mottagning, behandling och inlagring av aska kan gasbildning uppstå vid kontakt med vatten. Askans sammansättning är avgörande för gasbildningspotentialen. De processer som är av intresse är främst vätgasbildning (explosionsrisk) samt ammoniakbildning (arbetsmiljö- och luktolägenhetsrisk). Detta innebär ett ventilationsbehov för att underskrida explosionsgränsen inklusive en säkerhetsmarginal. Den dimensionerande fläktkapaciteten väljs med hänsyn till explosionsrisken. Eftersom vätgas bildas ska all elektrisk utrustning såsom belysning, fläktar etc. som finns inom riskområdet utföras ex-klassad. Sker askuppfuktning på plats sker gasbildningen momentant vid förbränningsanläggningen. Sker däremot blandningen vid en extern askprepareringsanläggning eller i samband med deponering av askor i helt eller delvis fyllda bergrum kommer gasbildningen att uppstå där.

Vätgasbildning

Aluminiums vätedrivande egenskaper i kombination med högt pH, där detta medför att det normalt skyddande oxidskiktet (Al2O3) löses, medför friläggande av metalliskt aluminium som kan reagera med vatten till vätgas och aluminiumhydroxid.

Vid de undersökningar av gasbildningspotential, som utförts inom Värmeforskprogrammet "Miljöriktig användning av askor", kan generellt konstateras att värden på 40-50 l H2/kg aska inte är ovanliga. Enstaka prov har givit mängder på upp emot 70- 80 l H2/kg aska. I detta fall föreslås att 50 l H2/kg aska används som ett dimensionerande värde.

Explosionsgränserna för vätgas i luft ligger mellan 4,1 och 74,2 volymprocent. Tändtemperaturen uppgår till 560°C. Densiteten vid 20°C uppgår till 0,083 kg/m3 (0,0899 kg/m3 vid NTP), vilket innebär att vätgas är ca 15 gånger lättare än luft. Blandningar med luft (knallgas) är särskilt lättantändliga inom detonationsmixen i luft, 13-65 %.

Ammoniak

Vissa av de askor som kommer att användas för återfyllning vid anläggningen härrör från förbränningsanläggningar där aktiv reduktion av kväveoxider (NOx) sker genom insprutning av ammoniak eller urea. Viss del av den oreagerade ammoniaken binds till flygaskan genom reaktion med sura komponenter i gasen. Vanligtvis är svavelsyrahalten den dominerande faktorn som bestämmer askans innehåll av ammoniumsalter, då övriga anjoner inte är stabila vid förekommande temperaturer. Då vatten tillsätts askorna, vilket sker i samband med behandlingen för att åstadkomma en stabil slutprodukt, frigörs de bundna ammoniumföreningarna. På grund av askans höga alkaliinnehåll ökar blandningsvattnets pH-värde och ammonium/ammoniakjämvikten förskjuts åt höger mot ammoniak.

Stora variationer avseende ammoniakproduktionen kan förväntas. Analyser utförda på askor från Högdalens avfallsförbränningsanläggning samt vid Händelöverket (Norrköping), indikerar ammoniumhalter mellan 150 och 320 mg NH4/kg aska men värden på 700-800 mg NH4/kg aska förekommer. Betydligt högre halter ammonium har dock uppmätts i Sverige där exempelvis analyser från Hedenverket uppgår till 4 500 mg/kg aska. Mot bakgrund av ovanstående föreslås att dimensionerande ammoniumhalt i återfyllnadsmaterialet sätts till 700 mg NH4/kg aska.

Hygieniska gränsvärdet för ammoniak är 25 ppm som nivågränsvärde och 50 ppm som takgränsvärde. Explosionsgränsen för ammoniak ligger mellan 16 och 27 volymprocent med en tändtemperatur på ca 650°C. Gasdensiteten uppgår till 0,77 g/l (20°C), vilket är drygt hälften av den omgivande luftens densitet.

Kapacitetsbehov

En preliminär bedömning av mängderna aska med gasbildningspotential har gjorts för bestämning av kapacitetsbehovet för fläktsystem. Sökanden planerar att anlägga fläktsystem för dels behandlingsstationen (erna) och dels aktiva bergrum. Följande data har använts som underlag för beräkningarna:

- Återfyllnadstakt 33 000-55 000 ton/år- Maximal dygnsvolym aska 180 ton/d- Varav avfallsaska 120 ton/d- Dimensionerande ammoniumhalt 700 mg NH4/kg- Dimensionerande vätgasproduktion 50 m3 H2/ton aska, 250 m3/h,- Dimensionerande fläktkapacitet 11 000 m3ntg/h

Dimensionerande fläktkapacitet är endast vald med hänsyn till explosionsrisken. Ytterligare kapacitet kan behövas för ventilation av restgaser i bergrummen. Totalt kan således en kapacitet på ca 20 000 m3/h komma att krävas.

Spridning av ammoniak och luktolägenheter

Spridningsberäkningar av ammoniak från skorstenar med varierande skorstenshöjder samt med hänsyntagande till lokalt rådande vindriktningar och terrängförhållanden har genomförts.

Mot bakgrund av de låga halter som kan förväntas uppträda i omgivningen planeras avledning av frånluften i första hand ske via en 20 m hög skorsten. Den verkliga emissionen kan sedan kontrolleras genom mätningar och effekterna i omgivningen kan undersökas såväl genom praktiska mätningar som teoretiska beräkningar, som sedan kan ligga till grund för eventuella kompletterande åtgärder. Som alternativ kan frånluften renas i en skrubberanläggning, som placeras i anslutning till askprepareringsanläggningen.

Ventilation av mottagnings- och behandlingsstation

Utformningen bör göras så att det går att ventilera kontroll- och personalrum separat med ett visst övertryck. Blandningsanläggningen ska ha ett eget ventilationssystem som eventuellt ansluts till en s.k. skrubber för att avskilja ammoniak ur luften.

Ventilation av bergrum

En utsugsfläkt bör placeras ovan ena änden av bergrummet som ska fyllas så att den inte behöver flyttas under fyllningen av bergrummet. En skorsten med höjden 15-20 m byggs för att slippa luktproblem i omgivningen. Hålen för ventilation bör göras maximalt Ø300mm så att en brunnsborrningsentreprenör kan borra med standardutrustning. Man bör utreda om man kan bygga en skorsten som kan betjäna två bergrum. Det behövs då längre kanaler, ca 50 m Ø630 mm, men man slipper kostnaden att bygga ett fundament och flyttning av skorsten. För frånluft behövs 4 st. hå1 Ø300 mm som ansluts till en kanal Ø800 mm ansluten till frånluftsfläkten. Frånluften släpps sedan i en skorsten Ø600 mm ca 15 m ovan mark. Tilluften till bergrummet som ska ventileras tas in genom 3 st. hå1 Ø300 mm i den bortre delen av bergrummet där fyllning börjar. Ett av dessa kan nyttjas vid inlagring genom nedpumpning. Hålens foderrör bör avslutas minst 2 m ovan mark med T-rör. De hål som sedan borras för nedpumpning av avfall lämnas sedan öppna och ska då fungera som tilluftshål efter fyllningen. För att hålen för nedpumpning inte ska sättas igen bör hålen renspolas när man gör ett avbrott i pumpningen eftersom avfallet som eventuellt fastnat på väggarna härdar efter ett tag.

Övriga bergtekniska anläggningar och arbeten

Bergrensning av stigort och tillfartsorter genomförs. Manuell bergrensning av ortsystem utförs med vassa "skrotspett" från golv eller ställningsvagn. Förstärkning ska utföras med ingjutna bultar utan förspänning. Nätning av taket i orterna görs vid behov. Beroende av teknisk lösning kommer tätbarriärer att anläggas i ortsystemet. Dessa kan komma att utgöras av:

1. Helgjutna tätbarriärer

2. Tätbarriärer med rörgenomföring för s.k. hydraulisk avledning och/eller avbördning till ortsystem för läckvattenpumpning.

3. Tätbarriärer med manlucka för eventuella framtida åtkomst.

Transporter

Transporter till och från anläggningen kommer i huvudsak att ske med lastbil och kommer då att gå via Bönanvägen samt eventuellt den väg som byggs parallellt med Bönanvägen. I de fall materialet anländer med båt eller järnväg till Gävle hamn kommer transporter att gå upp till bergrumsanläggningen från Gävle hamn. Viss del av förbehandlingen kommer troligen att förläggas till hamnområdet varför transporter mellan hamnen och bergrumsanläggningen är att förvänta. Dessa transporter kommer att ge upphov till utsläpp till luft i form av avgaser och partiklar. Till detta kommer utsläpp till luft från arbetsmaskiner. Täta system mellan lastbil och behandlingsanläggning samt mellan behandlingsanläggning och bergrumsanläggningen kommer att användas vid damningsbenägna material vilket kommer att minimera damningsrisken.

Vid en transportkapacitet om 20 ton/ekipage (medel) kommer antalet transporter att variera inom intervallet 8-12 per dag (230 dagar per år). Fler än 20 transporter per dygn till bergrumsanläggningen förväntas dock inte.

Förhindring av damning

Diffus damning kommer att begränsas genom omfattande rutiner för våtsopning av körytor och andra områden. För fritt upplagt material kan övertäckning alternativt vattenbegjutning komma att tillämpas vid behov.

Buller

Vägtrafikbuller

Enligt Vägverket trafikeras Bönanvägen av 2 300 fordon/dygn, varav 100 tunga.

Bullertillskottet från lastbilarna på Bönanvägen (16 st/dygn) är försumbart. Tillskottet gör att den dygnsekvivalenta ljudnivån ökar med mindre än 0,2 dB(A).

Buller från verksamheten

Naturvårdsverkets riktvärden ska uppfyllas. När lastbilarna kör inom områdetska de bedömas enligt riktvärden för industribuller. Den ekvivalenta ljudnivån dagtid vid närmsta bostadshus beräknas vara lägre än 25 dB(A) och den maximala lägre än 45 dB(A), dvs. lägre än riktvärden för industribuller. Andra fordon som kör inom området bedöms inte vara bullrigare än lastbilar.

Fläktar som ventilerar blandningsstationen och bergrummen ska vara sådana att riktvärdena innehålls. Bolaget planerar att skydda blandningsstationen med ett industritält. Om stationen visar sig ge upphov till högt buller kan den enkelt skärmas av genom att tältet ges fasta väggar eller ersätts av en byggnad.

Buller under byggskedet

Under byggskedet kommer bullrande arbetsmoment att utföras. Hål ska borras ner till bergrummen och eventuellt kommer även sprängning att utföras. En väg kommer att dras till blandningsstationen (det är en förlängning av existerande vägar i området). Viss schaktning kommer att utföras.

Borrning är den verksamhet som ger upphov till högst buller vid bostäder. Borrning sker dock enbart ca 5-10 dagar/år. Den ekvivalenta ljudnivån vid bergborrning är ungefär enligt nedanstående tabell. Det förutsätter fri ljudutbredning utan skärmning. Nivåerna beror på val av maskiner och de som redovisas här ska enbart ses som en indikation. Inomhusvärdena har beräknats med schablonförutsättningen att en fasad dämpar denna typ av buller med 30 dB(A).

Ekvivalent ljudnivå dB(A)Avstånd (m) Utomhus Inomhus75 70 40125 65 35200 60 30350 55 25600 50 201000 45 151500 40 10

För kortvarigt byggbuller (upp till två månader) kan 5 dB(A) högre nivåer än de som anges för byggbuller accepteras. Tabellen ovan visar t ex att riktvärdet för kortvarigt byggbuller vid bostäder dagtid, 65 dB(A), överskrids om borrning sker närmare än ca 125 m. Om istället inomhusvärdena beaktas så är ljudnivån lägre än riktvärdet 50 dB(A) vid arbete 50 m från byggnaden.

Sprängning omfattas inte av riktvärdena för byggbuller. Sprängning kan dock uppfattas som mycket störande och ibland även skrämmande. Därför är det viktigt att de boende informeras om när salvor ska skjutas, så att de hinner förbereda sig.

Avslutningsfas

Vid avslutningsfasen tillåts läckvattennivån stiga tills den når sin ursprungliga trycknivå. Kvarvarande produkter i löst fas kommer då att följa med den naturliga grundvattenströmmen. Härav följer att när grundvattnet återtar sin ursprungliga nivå riskerar produktresterna att spridas diffust med grundvattnet. Beräknade flöden för hela anläggningen vid scenariot naturlig återrinning är ca 6 000 m3/år (varav för anläggningsdelarna 101-105 ca 4 500 m3/år). De simulerade flödena stämmer väl överens med de analytiska beräkningarna som gjorts med antagande om flödesbilden. Vid naturlig återrinning riskeras ett "diffust" utläckage av bl.a. metaller. Den s.k. våtmarken fungerar som hydraulisk lågpunkt i området och kommer att dränera systemet m a p. eventuellt utläckage.

Yrkanden m.m.

Bolaget ansöker om tillstånd enligt 9 kap.miljöbalken för att på fastigheterna Gävle Fredriksskans 15:1, 15:4, 15:5, 15:11, 15:12, 15:13 och 15:15, få

- mottaga, mellanlagra och behandla 150 000 ton avfall per tre år (del av massorna kan komma att klassificeras som farligt avfall) för framställning av utfyllnadsmaterial, samt

- använda avfallet som uppfyller de kriterier som fastställs i tillståndet, för utfyllnad av bergrummen 101, 102, 103, 104, 105 och 901.

Vidare yrkas om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken för att vidmakthålla befintlig länshållning och att bibehålla erforderliga anläggningar för detta under maximalt 25 år från det att tillståndet meddelades.

Vattenverksamheten kommer att bestå under utfyllnaden av bergrummen och under en kontrollfas därefter, dock med den begränsningen att vattenytan i bergrum 101-105 inte får avsänkas under -29 m och under bergrum 901 inte under - 38,3 m (RH 2000).

Anläggningarna ska utföras på det sätt som anges i den tekniska beskrivningen och i övrigt i enlighet med ansökningshandlingarna.

Vidare yrkar bolaget

- att det fastställs att den i tillståndet angivna miljöfarliga verksamheten ska ha satts igång senast inom tre (3) år från det att tillståndsdomen vann laga kraft,

- att arbetstiden för de i tillståndet angivna vattenanläggningarna bestäms till 10 år räknat från det att tillståndsdomen vann laga kraft,

- att tiden för framställande av anspråk i anledning av oförutsedd skada bestäms till tio (10) år, räknat från utgången av arbetstiden, samt

- att tillståndet, enligt 22 kap. 28 § l st. miljöbalken, får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.

Om verksamheten klassificeras som en ytjordsdeponi begärs undantag från 19-22 §§deponeringsförordningen jämlikt 24 § i förordningen.

Om verksamheten klassificeras som deponering i en ytjordsdeponi ansöks om dispens från 34 § i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier m.m. såvitt avser klorid och sulfat (3 ggr högre gränsvärden) enligt 15 a § deponeringsförordningen och jämlikt 35 a - 35 c §§ i verkets föreskrifter.

Förslag till villkor

(om verksamheten klassificeras som deponering i underjordsförvar)

Bolaget föreslår att följande villkor ska gälla den samlade verksamheten.

1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor ska verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden uppgett eller åtagit sig i ansökningshandlingarna eller i övrigt i ärendet.

2. All hantering av avfall ska ske på en yta med en täthet motsvarande en permeabilitet om <1,0 x 10-9m per sekund.

3. Avfall som kan reagera med varandra och där negativ miljöpåverkan kan uppstå ska lagras åtskilda.

4. Allt dag- och processvatten som kommit i kontakt med avfall ska ledas till lokal lakvattenreningsanläggning för behandling innan avledning till recipient.

5. Under deponerings-/utfyllnads- och kontrollfasen ska inläckande grundvatten, som kommit i kontakt med det i bergrummen deponerade avfallet, ledas till lokal lakvattenreningsanläggning för behandling innan avledning till recipient. Avsänkningen av grundvattnet under deponerings-/utfyllnads- och kontrollfaserna ska ligga på en sådan nivå att grundvattnet strömmar mot bergrummen.

6. Vatten som avleds från lakvattenreningsanläggningen till recipient får, som riktvärde och månadsmedelvärde, innehålla högst följande halter av angivna ämnen.

Cd 0,0005 mg/l Cu 0,1 mg/lHg 0,0015 mg/l Crtot 0,05 mg/lAs 0,1 mg/l Ni 0,05 mg/lPb 0,05 mg/l Zn 0,2 mg/lOljeindex 3 mg/l Susp. material 10 mg/lpH 7-9,5 Ammonium 50 mg/l

7. Före avledning till recipient ska det avledda vattnet, under deponerings- och kontrollfasen, genomgå kontroll i form av flödesmätning och flödesproportionell provtagning.

8. Vid haveri eller omfattande driftsstörning i process- eller reningsutrustning ska grundvattnet från bergrummen och förorenat process- eller dagvatten recirkuleras och inte släppas orenat till recipient.

9. När deponering/utfyllnad av bergrummen har avslutats ska bortledning av grundvatten fortsätta under en kontrollfas. Bortledningen av grundvatten får upphöra när lakvatten som bortleds utan rening under en period av minst 3 år uppfyller de haltgränser som anges i villkor 7.

10. Deponering/utfyllnad ska ske genom pumpning. Om deponering/utfyllnad sker på annat sätt ska detta föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

11. Om vätgashalten i luften i bergrummen överstiger l % får inte verksamheten bedrivas vidare förrän vätgashalten i luften har sänkts.

12. Obehöriga ska förhindras tillträde till verksamhetsområdet. Bolaget skall se till att personer som kan tänkas befinna sig ovan bergrummen tydligt uppmärksammas på riskerna med att befinna sig vid bergrummens borrhål eller ventilationsaggregat.

13. Damningar och luktstörningar från verksamheten ska minimeras. Uppstår olägenheter för omgivningen ska åtgärder vidtas omedelbart.

14. Innan transportfordon passerar ut från området ska tvättning av fordonsdäck ske. Vatten från tvättning av fordonsdäck ska ledas till lakvattenrening för behandling innan avledning till recipient.

15. Buller från verksamheten inklusive transporter inom området ska begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde* inte överskrider:

50 dB(A) vardagar måndag - fredag dagtid (kl. 7-18)

40 dB(A) nattetid (kl. 22-07)

45 dB (A) övrig tid.

Den momentana ljudnivån vid bostäder får som riktvärde* nattetid inte överstiga 55 dB (A) vid bostäder.

16. Under anläggningsskedet ska buller istället begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde* inte överskrider Naturvårdsverkets Allmänna råd om buller vid byggplatser (NFS 2004: 15).

17. Vid val av pumpar, fläktar och annan energikrävande utrustning ska särskilt beaktas att valda komponenter har så låg energiförbrukning som möjligt.

18. Ett kontrollprogram för verksamheten ska tas fram och godkännas av tillsynsmyndigheten innan verksamheten påbörjas.

19. Det avfall som förvaras ska uppfylla de lakningsvärden som anges i 34 och 35 §§ Naturvårdsverkets föreskrifter (2004:19) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall, med undantag för lakningsgränsvärdena för sulfat och klorid.

20. Maximalt får 5 000 ton avfall mellanlagras vid anläggningen. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får större mängder mellanlagras vid tillfälligt behov.

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta sådana åtgärder att värdet kan innehållas.

Bolaget föreslår vidare att miljödomstolen med stöd av 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken överlåter åt tillsynsmyndigheten att vid behov fastställa närmare villkor för:

A. Skyddsåtgärder vid eventuella luktolägenheter.

B. När bortledning av grundvatten kan upphöra enligt villkor 11.

C. Särskilda skyddsåtgärder som kan krävas vid utfyllnad enl. villkor 13.

För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta tillstånd fullföljs, vad gäller erforderliga avslutnings- eller efterbehandlingsåtgärder, ska verksamhetsutövaren för verksamheten, hos Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställa ekonomisk säkerhet enligt 16 kap. 3 § miljöbalken. Säkerheten ska täcka kostnader om 13 700 000 kr. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Tillståndet får inte tas i anspråk innan säkerhet har ställts.

Om verksamheten betraktas som ett underjordsförvar hemställs att miljödomstolen medger avsteg från sluttäckningskravet i 31 § deponeringsförordningen.

YTTRANDEN

Fiskeriverket har anfört följande. De gränsvärden som satts för utsläpp av lokalt renat vatten till recipienten är genomgående höga och akuttoxiska för fisk. Detta gäller även pH och ammonium. Ammonium är akut toxiskt för fisk redan vid 1,5 mg/l. Negativa effekter på biota i det anlagda utloppsdiket, dit det renade vattnet initialt leds, kan inte uteslutas. Sökanden menar dock att eventuella effekter i Yttre Fjärden, dit diket leder, kommer att bli minimala genom den utspädningseffekt som erhålls. Fiskeriverket anser att sökanden bör prioritera en behandling av utsläppsvatten som säkerställer att Yttre Fjärden inte tillförs ämnen i sådana koncentrationer att en akuttoxisk effekt på fisk och annan biota uppstår.

Bolaget nämner ett alternativ där vattnet leds via en markförlagd ledning direkt ned till Yttre Fjärden i syfte att skydda djurlivet i diket och dess omedelbara närhet. I det andra alternativet föreslår bolaget att diket ses över innan verksamheten startar och att diket eventuellt kompletteras med en sedimentationsdamm utöver den som redan finns. Detta skulle öka uppehållstiden och därigenom ytterligare minska belastningen på Yttre Fjärden. Fiskeriverket bedömer att det senare alternativet påverkar Yttre Fjärden i mindre utsträckning och är att föredra ur allmänt fiskeintresse. Detta utesluter dock inte att den lokala reningen och satta gränsvärden bör ses över och eventuellt revideras. Fiskeriverket anser vidare att kontroll av flöden och innehåll (ämnen och halter) på utgående vatten till Yttre Fjärden bör inkorporeras i ett kontrollprogram för verksamheten. Vid behov kan gränsvärden bestämmas för utsläpp till Yttre Fjärden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört i huvudsak följande.

Klassas verksamheten som en ovanjordsdeponi för farligt avfall tillstyrker länsstyrelsen bolagets ansökan, om kraven enligt förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512) och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) samt länsstyrelsens yrkanden i övrigt uppfylls för verksamheten.

Om miljödomstolen kommer fram till att verksamheten inte ska klassas som en ovanjordsdeponi för farligt avfall yrkar länsstyrelsen att ansökan ska avslås.

Utifrån uppgifter om den avfallsblandning som bolaget avser att utfylla bergrummen med anser länsstyrelsen att utfyllnaden ska klassas som en deponi för farligt avfall.

Fastställs det att utfyllnaden ska klassas som en deponi för farligt avfall omfattas den av kraven som återfinns i deponeringsförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Vid en sådan klassning anser länsstyrelsen att osäkerhetsfaktorer elimineras vid prövningen och den eventuellt framtida tillsynen. Vid prövningen behöver mindre hänsyn tas till utformning av villkor gällande deponeringen och för mottagningen av avfallet.

Gällande frågan om ovanjordsdeponi eller underjordsförvar anser bolaget att om deponiförordningen är tillämpbar är det bestämmelserna om underjordsförvar som ska tillämpas. Länsstyrelsen anser inte detta. För underjordsförvar gäller bilaga A till 2003/33/EG (Rådets beslut av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till direktiv 1999/31/EG). Bilaga A är inte införlivad i svensk lagstiftning. Enligt bilaga A är syftet med att slutförvara avfall i underjordsförvar att isolera det från biosfären.

Vid prövning av ett underjordsförvars lämplighet ska en platsspecifik riskbedömning av anläggningens driftfas och efterbehandlingsfas göras. Bland annat ska en långsiktig bedömning göras. Om denna bedömning anger bilaga A bl.a. att - för att överensstämma med målen för hållbar deponering - riskbedömningen måste vara långsiktig. Det måste fastställas att inga förbindelser till biosfären kommer att uppstå under långsiktigt underjordsförvar efter anläggningens driftfas. Underjordsförvarets långsiktiga säkerhet ska beläggas med en säkerhetsbedömning som omfattar en beskrivning av det ursprungliga tillståndet vid en angiven tidpunkt (t.ex. det ögonblick då underjordsförvaret stängs), följd av ett scenario som visar viktiga förändringar som förväntas inträda under geologiska tidsrymder. Slutligen ska konsekvenserna av de berörda ämnena från underjordsförvaret bedömas i olika scenarier som visar de olika tänkbara utvecklingarna i biosfären, geosfären och underjordsförvaret. Bilaga A anger vidare att djuplagring i berggrund definieras som ett underjordsförvar på ett djup av flera hundra meter. Bilaga A anger även säkerhetsprinciper där det bl.a. står att det viktigaste elementet i säkerhetsprinciperna för underjordsförvar av avfall är att avfallet ska isoleras från biosfären, och att föroreningar som kan läcka från avfallet ska oskadliggöras på naturlig väg. För vissa farliga ämnen och typer av farligt avfall har det visat sig nödvändigt att skydda samhället och miljön mot ständig exponering under långa tidsperioder. Det kan röra sig om flera tusentals år. Länsstyrelsen anser att det är tydligt att bergrummen är i kontakt med biosfären, bl.a. bolagets egna spridningsberäkningar visar att lakvatten kommer att bli tillgängligt i grund- och ytvatten samt att föroreningar i framtiden kommer att fastläggas i en våtmark (våtmark innefattas i begreppet biosfären). Bolaget beräknar att transporttiden för lakvatten till närmsta recipient kommer att bli 3,2 år. Visserligen kommer det beträffande metaller att ske sorption som gör att det dröjer längre innan dessa når recipienten (ett par hundra år och uppåt beroende på metall). Fastläggning kommer dock inte att ske av bl.a. klorider som kommer att nå recipienten efter 3,2 år. En transporttid på 3,2 år innebär enligt länsstyrelsen att bergrummen är i kontakt med biosfären.

Sammantaget finns det enligt länsstyrelsen inga möjligheter att klassa den sökta verksamheten som ett underjordsförvar. Den sökta verksamheten ska enligt länsstyrelsen klassas som en ovanjordsdeponi.

Länsstyrelsen anser att deponeringsförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall, vara helt avgörande för det långsiktiga miljöskyddet (1000-årsperspektiv eller längre) för den sökta verksamheten. Lagstiftningen som gäller vid deponering är till för att långsiktigt säkerställa skyddet för människors hälsa och miljön. NFS 2004:10 ställer, gällande deponering av farligt avfall, bl.a. krav på grundläggande karakterisering och överensstämmelseprovning av det avfallsslag som avses att deponeras kopplat till mottagningskriterier för en deponi för farligt avfall. Visserligen har bolaget via spridningsberäkningar givit en bild av hur föroreningar kan komma att spridas från anläggningen på mycket lång sikt. Det finns enligt länsstyrelsen dock ingen garanti för att bolagets spridningsberäkningar verkligen stämmer i ett 1000-årsperspektiv. Osäkerheten är helt enkelt för stor. Länsstyrelsen yrkar därför att ansökan ska avslås om verksamheten huvudsakligen inte klassas som en ovanjordsdeponi för farligt avfall.

Byggnads- och miljönämnden i Gävle kommun har avstyrkt bifall till ansökan samt framfört likartade synpunkter som länsstyrelsen och tillagt bl.a. följande. Nämndens bedömning är att det föreligger en alltför stor osäkerhet i den verksamhet som ansökan avser och att risk finns för negativ miljö- och hälsopåverkan på såväl kort som lång sikt. I bergrummen finns sannolikt kvar ca 5 500 m3 olja och diverse nedbrytningsprodukter. När grundvattennivån återställs uppstår en betydande risk för spridning av oljeprodukter i grundvattnet.

Bolaget har i bemötande anfört följande.

Skillnaderna i sak mellan länsstyrelsens uppfattning och bolagets uppfattning är efter justeringar begränsade. Länsstyrelsen anser att ansökan ska prövas som en ovanjordsdeponi till skillnad från bolaget, som anser att verksamheten ska prövas som ett underjordsförvar. Parterna är i princip överens om vilka miljökrav som ska ställas på verksamheten. De skillnader som föreligger är följande.

Länsstyrelsen vill ha en redogörelse för på vilket sätt "deponin" genom avledning och dränering kommer att skyddas mot att ytvatten och grundvatten tränger in. Bolaget har redovisat hur grundvatten kommer att avsänkas under utfyllnadsfasen och vilka åtgärder som i övrigt kommer att vidtas för att förhindra att ytvatten tränger in i det inlagrade materialet (bl.a. genom att materialet görs tätare än omgivande berg). Enligt Bolagets uppfattning visar 23 § deponeringsförordningen att det är felaktigt att betrakta verksamheten som en ytjordsdeponi och det är därför som bl.a. bestämmelsen i 23 § deponeringsförordningen undantas vid underjordsförvar (jfr 5 § samma förordning).

Ansökan om dispens enligt mottagningskriterierna för deponering av farligt avfall inskränks till att gälla endast för parametrarna klorid och sulfat. Dispensansökan, som för övrigt endast är aktuell om verksamheten betraktas som en ytjordsdeponi, avser endast sådant avfall som har blandats vid bolagets anläggning och som har de materialegenskaper som framgår av den tekniska beskrivningen i ansökan, d.v.s. att materialet bl.a. blir lika tätt eller tätare än omgivande berg. För det fall bolagets verksamhet kommer att betraktas som ett underjordsförvar avser bolaget att tillämpa motsvarande kriterier.

Länsstyrelsen anser att lakvattnets pH-värde efter reningsanläggningen ska ligga i intervallet 6 - 8,5. Det vatten som kommer att bortledas från bergrumsanläggningen under den aktiva fasen är läckvatten från bergrum och ortsystem samt förorenat dränage- och dagvatten från arbetsytor ovan jord. Förväntade föroreningar och ämnen i det obehandlade läckvattnet från bergrummen har utretts och undersökts. Resultaten har redovisats i ansökningshandlingarna. Utredningen har gett underlag för förslag till behandlingsteknik där ett relativt högt pH-värde eftersträvas i processen för att nå god avskiljningsgrad. Erfarenhetsmässigt sjunker pH-värdet i det behandlade vattnet varför högre pH-värden normalt inte förväntas mer än under kortare tid och då uppströms i dikessystemet. Förhållandet med sjunkande pH-värden över tid i det behandlade utgående vattnet är i linje med länsstyrelsens önskemål om riktvärden inom ett snävare och något lägre intervall. Bolaget ser inget direkt motsatsförhållande här och skulle det krävas kan efterjustering ske även om detta synes relativt kostsamt och utan större miljönytta. Bolaget kan således acceptera ett något lägre riktvärdesintervall för pH-värde i det behandlade utgående läckvattnet även om det innebär en ökad anläggnings- och driftkostnad. Bolaget föreslår att det fastställs att pH-värdet ska ligga i intervallet 7-9,5.

Bygg- och miljönämnden har föreslagit att det ska ske provtagning även av molybden, dioxin och PAH. Bolaget delar nämndens uppfattning men anser att detta kan hanteras inom ramen för det kontrollprogram som ska reglera verksamheten.

Bygg- och miljönämnden anser att frånluften från skorstenen ska renas med skrubber. Bolaget föreslår att detta ska ske om lukt konstateras. Bolaget anser att detta är tillräckligt och att frågan kan hanteras inom ramen för tillsynen.

Bygg- och miljönämnden anser att villkor bör införas som säkerställer att avsänkningen av bergrummen under utfyllnads- och kontrollfasen ligger på en sådan nivå att omgivande grundvatten med säkerhet läcker in till bergrummen och därmed kan omhändertas och behandlas. Bolaget accepterar förslaget.

DOMSKÄL

Rådighet

Av utredningen i målet framgår att anläggningarna ligger på fastigheter som disponeras av sökanden genom nyttjanderättsavtal. Bolaget har således rådighet över grundvattnet inom de fastigheter varifrån det ska avledas. Nyttjanderätten gäller i 25 år räknat från den 27 januari 2009 och det gäller då också den rådighet som grundas på nyttjanderättsavtalet. En konsekvens av detta är att tillståndet måste tidsbegränsas till den 27 januari 2034.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen finner att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen och övrigt underlag innehåller tillräcklig redovisning för att domstolen ska kunna pröva ansökan. Miljödomstolen anser också att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt 6 kapmiljöbalken. Den kan därför godkännas.

Tillåtlighet

Enligt ansökan ska avfall förvaras i bergrum ca 30 meter under markytan. Sökanden och remissmyndigheterna har varit oense om verksamheten ska betecknas som ytjordsdeponi eller om det är fråga om underjordsförvar. Syftet med att slutförvara avfall i underjordsförvar är att isolera det från biosfären. I en dom 2008-03-07 från Växjö tingsrätt, miljödomstolen (mål nr M 552-07), har domstolen gjort ett försök att definiera biosfär och geosfär samt gränsen häremellan. Domstolen har definierat biosfär som ”den del av vår omgivning där flercelliga organismer existerar”, och geosfären som ”ett sammanfattande namn på den berggrund där högre organiskt liv inte existerar”. En meningsfull gräns - i avfallssammanhang - mellan sfärena har ansetts vara att ”geosfären slutar och biosfären tar vid på det djup från vilket näringsämnen tas upp av växter, svampar och markfauna”. Miljödomstolen anser att definitionen är rimlig och lämplig att använda även i detta mål. Miljödomstolen finner därför att den nu ansökta verksamheten är att betrakta som underjordsförvar.

Viss del av avfallet kommer att utgöras av farligt avfall. Sådant avfall för underjordsförvar får tas emot endast om det är förenligt med resultaten av en platsspecifik säkerhetsbedömning. I den delen gör miljödomstolen följande bedömning.

Avfallet kommer att behandlas på sådant sätt att det självhärdar i bergrummen till monolitiskt material som blir minst lika hårt som omgivande berg. Härigenom stabiliseras föroreningarna och lakbarheten blir liten. Det kan inte heller uppstå deformeringar av bergrummen som kan påverka driftsförhållandena negativt. Farliga ämnen kan därför inte komma i direkt kontakt med biosfären utan endast genom transport med grundvatten. Utredningen i målet visar att transporten av metaller kommer att ta mycket lång tid. De remissmyndigheter som uttalat sig i frågan synes vara överens med bolaget att tungmetaller från verksamheten inte kommer att frisättas i recipienten förrän efter flera hundra år. Parterna är också överens om att verksamheten inte kommer att medföra någon risk för människors hälsa eller miljön under själva driftsfasen då grundvattnet kring bergrummen kommer att hållas avsänkt och vatten således rinna mot bergrummen. Utlakade metaller och oljerester kan då kontrolleras och tas om hand. Kontrollverksamheten kommer att fortsätta efter driftsfasen så länge som det orenade lakvattnet inte uppfyller acceptabla haltgränser. När acceptabla haltgränser uppnåtts ska de vara stabila i minst tre år innan bortledning av grundvatten får upphöra. Det finns därför inte anledning att misstänka att verksamheten under den här tiden kommer att orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön eftersom avfallet blir tillräckligt isolerat från biosfären och de föroreningar som kommer att utlakas kan oskadliggöras. Bergrummen i Fredriksskans i Gävle har under lång tid använts för lagring av huvudsakligen tjockolja och eldningsolja (Eo1) och verksamheten har hittills inte inneburit någon olägenhet för omgivningen. Den långvariga användningen av bergrummen för lagring av olja talar för att området är lämpligt för underjordsförvar. Det som remissmyndigheterna främst har uttryckt oro för är risken att de i bergrummen befintliga oljeföroreningarna kan komma att spridas med grundvattnet när det tillåts att återgå till normal nivå. Det är således inte den ansökta verksamheten som remissmyndigheterna anser vara en fara utan kvarvarande oljeföroreningar pga. tidigare bedriven verksamhet. Ett avslag på bolagets ansökan innebär emellertid inte att riskerna med kvarvarande olja i bergrummen försvinner. Om verksamheten med lagring av olja definitivt upphör måste bergrummen saneras av den nuvarande verksamhetsutövaren men den olja som finns i sprickor i berggrunden kan sannolikt inte avlägsnas ens vid sanering. Miljödomstolen gör den bedömningen att bolagets ansökan utgör en bättre lösning på problemet eftersom - sedan flytoljan borttagits - större delen av kvarvarande oljerester kommer att absorberas och bindas i det härdade materialet. Under drifts- och kontrollfasen kommer det att visa sig hur mycket av oljeresterna som kommer att följa med grundvattnet och det är först när halterna är låga (oljeindex högst 3 mg/l under tre år) som avsänkningen kan upphöra. Även efter den tidpunkten har verksamhetsutövaren ett ansvar för övervakning och kontroll enligt 33 § deponeringsförordningen. Slutligen kan det tilläggas att den miljö som kommer att motta grundvattnet utgörs i huvudsak av ett industri- och hamnområde som inte kan anses känsligt för föroreningar. En ev. påverkan kan därför inte utgöra något hot mot natur- och samhällsintressen.

Miljödomstolen finner sammanfattningsvis att det är förenligt med resultaten av den platsspecifika säkerhetsbedömningen att det behandlade avfallet kan förvaras under jord i de ifrågavarande bergrummen och att det är möjligt att föreskriva sådana villkor för verksamheten att det inte behöver befaras att den kommer att föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön.

Sammantaget föreligger enligt miljödomstolens mening inte något hinder mot de sökta tillstånden till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet på grund av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken, hushållningsbestämmelserna i 3-4 kap.miljöbalken eller miljöbalkens bestämmelser i övrigt. Tillstånd till verksamheten kan därför lämnas.

Villkor för verksamheten

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken är verksamhetsutövaren skyldig att vidta de begränsningar och försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, dock med den begränsningen enligt 7 § samma kapitel att kraven gäller endast i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Mot den bakgrunden finner miljödomstolen att de av sökanden föreslagna eller av remissmyndigheterna föreslagna och av sökanden accepterade villkoren i huvudsak är ändamålsenliga och därför ska fastställas som villkor för tillstånden. Miljödomstolen gör den bedömningen att sulfater och klorider inte kan anses utgöra sådana ämnen som på något väsentligt sätt påverkar miljön eller människors hälsa. Dessa ämnen kan därför undantas från kravet på gränsvärden för utlakning enligt 34 § i Naturvårdsverkets föreskrifter 2004:10.

Maximal bortledning av grundvatten har beräknats till 7 l/s som ett årsmedelvärde eller 220 000 m3/år. Eftersom det inte råder konkurrens om grundvatten behöver uttaget inte begränsas till viss mängd. Det viktiga är att grundvattnet hålls avsänkt kring bergrummen.

Oförutsedd skada

Miljödomstolen anser att tiden för anmälan av oförutsedd skada bör bestämmas till 10 år räknat från arbetstidens utgång.

Igångsättningstid och arbetstid

Miljödomstolen anser att igångsättningstiden och arbetstiden bör fastställas till 3 respektive 10 år räknat från lagakraftvunnen tillståndsdom.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen finner inte skäl att bifalla bolagets begäran om verkställighetsförordnande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 425)

Överklagande ges in till Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, senast den 2 april 2009 och ska vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Jim Emilsson

_________

I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Emilsson och miljörådet Ove Eriksson samt sakkunnigledamöterna Anders Dahllöv och Alf Wikander.