MÖD 2011:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-02-18 i mål nr M 3177-09, se bilaga A

KLAGANDEH.B.

MOTPARTLänsstyrelsen i Dalarnas län791 84 Falun

SAKENFöreläggande att genomföra fördjupade markundersökningar

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut 2009-04-14, dnr 575-10352-07, och upphäver föreläggandet.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

H.B. har yrkat att underinstansernas avgöranden ska undanröjas.

Länsstyrelsen i Dalarnas län har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har här åberopat samma grunder och i allt väsentligt utvecklat sin talan som vid miljödomstolen.

Länsstyrelsen i Dalarnas län har tillagt följande. Enligt Dalarnas Företagsfastigheter AB lades deras verksamhet ner den 30 april 2008 på grund av bristande lönsamhet vilket stöds av bolagets årsredovisningar. Det är osannolikt att bolaget som var ett enmansbolag skulle ha tillgångar i sådan omfattning att det skulle täcka utredning av samtliga fastigheter inom Träkolsområdet. En av dessa fastigheter behöver saneras och bolagets ansvar skulle omfatta även detta. H.B. skulle således aldrig kunna undkomma ansvar även om aktuellt krav riktats mot den tidigare verksamhetsutövaren. Länsstyrelsen har inte någon möjlighet att driva ärenden mot bolag i likvidation, och att kräva återvinning av aktieägare närmar sig ansvarsgenombrott vilket inte tillämpas i dessa frågor.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En fastighetsägares ansvar för avhjälpande av föroreningsskador är enligt 10 kap. 3 § miljöbalken subsidiärt i förhållande till verksamhetsutövarens ansvar. Det innebär att en fastighetsägare endast kan hållas ansvarig så länge det inte finns någon nuvarande eller tidigare verksamhetsutövare. Verksamhetsutövarens ekonomiska ställning saknar betydelse för frågan om ansvarets placering (jfr beträffande frågan om jämkning av ansvaret av ekonomiska skäl rättsfallet MÖD 2010:31).

Vid tiden för handläggningen vid länsstyrelsen var Dalarnas Företagsfastigheter AB i likvidation verksamhetsutövare. Eftersom det således fanns en verksamhetsutövare saknade länsstyrelsen fog för att rikta ett föreläggande om utredning av föroreningssituationen mot fastighetsägaren H.B..

Likvidationen av Dalarnas Företagsfastigheter AB avslutades den 12 oktober 2009, således under handläggningen vid miljödomstolen. Detta innebär att bolaget är upplöst (25 kap. 41 § aktiebolagslagen [2005:551]). Det hindrar dock inte att likvidationen kan fortsätta, om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd (44 § första stycket). Det har alltså också efter det att likvidationen avslutats funnits möjlighet att rikta krav mot bolaget som verksamhetsutövare.

Det kan tilläggas att den ansvarsutredning som länsstyrelsen genomfört ger vid handen att det utöver den egentliga verksamheten även har förekommit viss exploateringsverksamhet. Det kan därför inte uteslutas att det kan finnas andra än bolaget som skulle kunna anses vara verksamhetsutövare (jfr Bengtsson m.fl., Miljöbalken. En kommentar, s. 10:14, och Miljööverdomstolens dom 2010-03-31 i mål nr M 4724-09).

Det sagda innebär sammanfattningsvis att det har saknats grund för att rikta föreläggandet mot H.B. som fastighetsägare. Underinstansernas avgöranden ska därför undanröjas och föreläggandet upphävas.

Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Dirke, referent, och Roger Wikström samt miljörådet Anna-Lena Rosengardten och tf. hovrättsassessorn Olof Danielsson. Enhälligt.

Föredragande har varit EvaLinda Sederholm.

__________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDEH.B.

MOTPARTLänsstyrelsen i Dalarnas län, miljövårdsenheten791 84 Falun

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Dalarnas län beslut den 14 april 2009, dnr. 575-10352-07, se bilaga 1

SAKENÖverklagade av beslut om föreläggande att genomföra fördjupade markundersökningar

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet endast på så sätt att den tidpunkt vid vilken provtagningsplanen senast ska vara länsstyrelsen till handa för granskning flyttas fram till den 1 augusti 2010.

_____________

YRKANDEN M.M.

H.B. överklagar länsstyrelsens beslut och yrkar att beslutet ska upphävas.

Till stöd för sin talan anför H.B. i huvudsak följande. Den som bedrivit den förorenande verksamheten ska främst sökas för såväl utredningsansvaret som efterbehandlingsansvaret. Av utredningen framgår att Vansbro Sågverk AB likviderats under år 2008. Anspråk bör snarast riktas mot Vansbro Sågverk AB i likvidation så att likvidationsförfarandet kan återupptas. Något subsidiärt fastighetsägaransvar föreligger inte eftersom han saknat kännedom om de ifrågavarande föroreningarna. Han hade inte heller anledning vid förvärvet att företa några fördjupade markundersökningar. Han kände inte till att fastigheten funnits i länsstyrelsens register om förorenad mark och han har inte inför köpet informerats av kommunen om föroreningar eller föroreningsrisker i området. - För det fall han skulle vara adressat för länsstyrelsens beslut ska hans utredningsansvar jämkas till noll. De verksamheter som kan ha medfört föroreningar på fastigheten har ägt rum långt tillbaka i tiden. Träkolsframställningen upphörde år 1925 och tjärframställningen med eventuella biprodukter upphörde senast år 1950. De verksamheter som kan ha medfört föroreningar har således utövats lång tid före år 1969. Som fastighetsägare har han inte bidragit till föroreningarna och borde inte åläggas ett längre gående ansvar än tidigare verksamhetsutövare. Att en undersökning sker på fastigheten innebär inte att fastigheten ökar i värde eller att någon förbättring av fastigheten sker, vilket han anser vara orimligt och oskäligt. Syftet med hans förvärv av fastigheten har varit att ta ett ansvar för områdets ”uppsnyggning” eftersom fastighetens skick stört omgivningarna, såväl hans bostadsfastighet som allmänheten i Vansbro. Ett ansvar mot honom som enskild och ny fastighetsägare medför att skälighets- och rimlighetskriterierna i miljöbalken är tillämpliga. På grund av att beslutet är ytterst långtgående kommer hans ekonomi att belastas på ett synnerligen ingripande sätt som kan leda till en obeståndssituation. Det borde av beslutet framgå vilka kostnader som kan uppkomma och belopp borde ha angivits. Som beslutet nu har utformats är det helt omöjligt för honom att överblicka konsekvenserna av detta. Som enskild saknar han möjligheter att anlita juridisk och sakkunnig hjälp i ärendet.

Länsstyrelsen vidhåller sitt beslut och anför i huvudsak följande. Länsstyrelsen prioriterar sitt arbete utifrån miljörisk. Att det aktuella området undersökts först nu beror på att det funnits andra områden som varit mer prioriterade. Under vintern 2008/2009 utförde länsstyrelsen miljötekniska markundersökningar av området. Resultatet av undersökningarna visade att vidare utredningar var nödvändiga och länsstyrelsen beslutade att rikta krav mot de ansvariga att genomföra dessa utredningar. Då det visade sig att Vansbro Fastighets AB trätt i likvidation och likvidationen vunnit laga kraft, bedömde länsstyrelsen att bolaget upphört och riktade kraven mot fastighetsägarna. Rekvisiten för att en fastighetsägare ska kunna bli ansvarig för föroreningar på sin fastighet är att denne känt till eller borde ha upptäckt föroreningarna. Enligt Vansbro kommun har de som köpte fastigheter inom det aktuella området, bl.a. H.B., blivit informerade om vad köpet kunde innebära med avseende på den tidigare verksamheten och de föroreningar som misstänktes finnas på området samt vilka följder ett förvärv skulle kunna få. H.B. bör därmed ha varit medveten om att området vid tidpunkten för förvärvet var klassad som misstänkt förorenat sedan flera år tillbaka. Innan överklagandet har H.B. aldrig förnekat att han haft kännedom om verksamheten på fastigheten. Istället har han haft god kunskap om vilken verksamhet som bedrivits i området och under vilka perioder. H.B. köpte år 1986 en näraliggande bostadsfastighet. Han förvärvade den aktuella fastigheten år 2002 och då var fastigheten inventerad och upptagen på länsstyrelsens prioriteringslista. Han borde ha undersökt saken närmare med tanke på att han förvärvade den aktuella fastigheten från ett sågföretag och då fastigheten var taxerad som industrimark. H.B. har således brustit i sin undersökningsplikt när han inte undersökt föroreningssituationen närmare i samband med förvärvet. - Att en verksamhet ska ha varit i drift efter år 1969 är intressant enbart i bedömningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 8 § promulgationslagen (1998:811). För att en verksamhet ska anses vara nedlagd måste den vara nedlagd i sin helhet. Sågverksamhet med olika inriktningar har bedrivits på fastigheten under många år och avslutades först år 1985. Att verksamheten skett i enlighet med dåtidens krav kan rimligen inte betyda att fastighetsägare skulle gå fria eller få lindrigare krav. Verksamhetsutövare som underlåtit att följa gängse regler och råd ska istället kunna åläggas strängare ansvar. I detta fall finns det dessutom indikationer på att verksamheten på området varit bristfälligt ur miljösynpunkt då verksamheten förelades med verksamhetsförbud i samband med avvecklingen. Det faktum att H.B. inte bidragit till föroreningarna saknar betydelse. Det saknar även betydelse huruvida fastigheten ökar i värde till följd av undersökningen. Undersökningen är något som fastighetsägaren enligt lag är skyldig att göra och borde ha gjort innan köpet då köpesumman reglerades. Inte heller syftet med förvärvet har någon betydelse. Att det förflutit lång tid sedan föroreningarna ägde rum skulle kunna ha betydelse i fråga om jämkning. Då det rör sig om undersökningar har länsstyrelsen i enlighet med praxis inte funnit någon anledning att jämka ansvaret. Kostnaderna för en undersökning är beroende av olika omständigheter och är svåra att ange i ett beslut. Länsstyrelsen får dessutom inte rekommendera en viss konsult. I föreläggandet specificeras de undersökningar som ska vidtas och det står fastighetsägaren fritt att lämna dessa krav till en konsult för att inhämta kostnadsförslag.

DOMSKÄL

Frågan i målet är om H.B. i egenskap av fastighetsägare kan föreläggas att bekosta markundersökningar på fastigheten XX 14:12.

I 10 kap. 3 § miljöbalken, i dess lydelse före den 1 augusti 2007, anges att om inte någon verksamhetsutövare kan utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. - Av 8 § samma kapitel och samma lydelse framgår att bestämmelsen även ska tillämpas i frågor om ansvar för kostnader att utreda föroreningar inom ett sådant mark- eller vattenområde eller en sådan byggnad eller anläggning som avses i 1 §.

Av förarbetena (prop. 1997/98:45, del 2 s. 120) framgår att avsikten med bestämmelsen varit att reglera fastighetsägares ansvar mot det allmänna. Ett väsentligt syfte med regleringen är att få till stånd markundersökningar före förvärv av näringsfastigheter för att på så sätt få marknadens mekanismer att bidra till en bättre miljö.

Vidare framgår av miljöbalksutredningens huvudbetänkande (SOU 1996:103, del 2 s. 406) bl.a. följande. I första hand ska förorenaren och hans jämställda svara och i andra hand den oförsiktige fastighetsköparen. Skälet till att vältra över ansvaret på fastighetsmarknadens aktörer är naturligtvis inte någon grundläggande illvilja mot just dessa. Istället är det fråga om principen att man köper vad man får, inte vad man förväntar sig och därför bör man skydda sig. Det är helt enkelt fråga om att förstärka den klara tendensen på fastighetsmarknaden att utföra markundersökningar före fastighetsförvärv. I denna del bör regleringen utgå från tilltro till marknadens mekanismer. Fastighetsägarens ansvar bör omfatta all den utredning och efterbehandling som skulle kunna åläggas skadevållaren, om han fanns tillgänglig.

Det ovan angivna innebär bl.a. att köpare av förorenade fastigheter måste undersöka eventuella markföroreningar för att kunna beakta kostnaden för eventuell efterbehandling vid köpet.

Av handlingarna i målet framgår att verksamhetsutövaren Vansbro fastighets AB trätt i likvidation och att likvidationen vunnit laga kraft. Då det således inte funnits någon verksamhetsutövare att rikta föreläggandet mot kan H.B. i egenskap av fastighetsägare bli adressat för krav på åtgärder.

Vidare har H.B. bestritt länsstyrelsens uppgift att Vansbro kommun informerat om vad fastighetsköpet kunde innebära med avseende på den tidigare verksamheten och de föroreningar som misstänktes finnas på området. Det har i målet framkommit att han förvärvade den aktuella fastigheten år 2002 från ett sågföretag som förelagts med verksamhetsförbud på grund av brister i miljöhänseende, att han köpt en näraliggande bostadsfastighet år 1986 och således kände till området samt att fastigheten var taxerad som industrimark. Mot denna bakgrund finner miljödomstolen att H.B. vid förvärvet borde ha känt till föroreningarna eller borde ha upptäckt dem och således ska ansvara för kostnader för att utreda dessa föroreningar.

Enligt 10 kap 8 § jämförd med 10 kap 4 § miljöbalken gäller att den ansvarige ska utföra och bekosta åtgärder i skälig omfattning. Vid en sammantagen bedömning finner miljödomstolen att det är skäligt att H.B. vidtar de åtgärder som ålagts honom i länsstyrelsens beslut. I denna bedömning beaktar miljödomstolen särskilt att det i detta fall endast är fråga om en skyldighet att genomföra undersökningar och riskbedömning av föroreningar uppkomna på aktuell fastighet. Syftet med undersökningarna är att klargöra vilka åtgärder som i ett senare skede behöver vidtas för att komma till rätta med föroreningssituationen och det slutliga ansvaret för efterbehandling kan fastställas först då detta underlag är fullkomligt. Vad H.B. bl.a. har anfört om sin ekonomi, syftet med fastighetsförvärvet samt att det förflutit lång tid sedan föroreningarna ägde rum föranleder inte annan bedömning.

Det finns skäl att flytta fram tidpunkten för när de olika åtgärderna ska vara fullgjorda. Tidpunkterna bör lämpligen bestämmas till 1 augusti 2010.

På grund av det ovan anförda och då andra skäl att upphäva föreläggandet inte framkommit, ska överklagandet avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (DV 427)

Överklagande ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen ska ha inkommit till Nacka tingsrätt, miljödomstolen senast den 11 mars 2010. Prövningstillstånd krävs.

Karin ErkenstamBengt Jonsson

__________

I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Karin Erkenstam, ordförande, och miljörådet Bengt Jonsson.