MÖD 2011:16

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-05-19 i mål nr M 1109-08, se bilaga A

KLAGANDEKammarkollegietBox 2218103 15 Stockholm

Ombud: advokatfiskalen K.A.L.

MOTPARTFortum Generation AB, 556006-8230115 77 Stockholm

Företrätt av: bolagsjuristen C-J.R.

SAKENErsättning för produktionsbortfall vid Reinholdsfors kraftverk

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har yrkat att Miljööverdomstolen ska ändra villkor 6 i miljödomstolens dom på så sätt att ersättningen till Fortum Generation AB (Fortum) bestäms till 500 000 kr.

Fortum har bestritt bifall till överklagandet.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kammarkollegiet har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Diskonteringsfaktor

Miljödomstolen har funnit att det vid hittillsvarande praxis nästan alltid tillämpats en kalkylränta på fyra procent. Det är i och för sig riktigt att den procentsatsen vanligen har använts vid beräkning av ersättningar. Dock har det i sådana fall nästan utan undantag varit fråga om att beräkna intäkter, kostnader och ersättningar för all framtid.

Räntan som sådan saknar intresse. Räntan är dock en del i att fastställa kapitaliserings-faktorn. Fyra procents ränta innebär att den överblickbara tiden antagits vara 25 år. Det är i förevarande fall fråga om mycket gamla och snart uttjänta kraftverk. Inget av kraftverken har genomgått några påtagliga renoveringar, om ens några. Ålderstigna kraftverk kan inte köras för fullt och verkningsgraden är dålig. Enligt kollegiets uppfattning är det en tidsfråga innan kraftverken är slutkörda. Reinholdsfors kraftverk drivs med anställd personal. Vid angivna förhållanden kan den tidpunkt då driften måste läggas ner inte vara långt borta. Enligt uppgift vid huvudförhandlingen i miljödomstolen har några påtagliga renoveringsåtgärder inte vidtagits. Kammar-kollegiet anser mot ovan angiven bakgrund att den erbjudna ersättningen med en kapitalisering av den väl tilltagna årliga ersättningen under drygt 16 år är ett mycket generöst erbjudande.

Värderingen av förlorad produktion

Det är i förevarande situationer vanligt att verksamhetsutövarna hänvisar till gällande spotpriser för el. Kollegiet vill peka på att spotpriset är det pris förbrukaren får betala. Det har ingen bäring alls på den ersättning kraftverksägaren erhåller. I spotpriset ingår bl.a. nätavgiften.

Brutto- eller nettoberäkning?

Fråga uppkom i miljödomstolen även om sättet för beräkning av ersättning för den förlust av vatten som kan tas ut vid kraftverket samt om bevisbördans placering för vilka kostnader verksamheten har.

Av Strömbergs kommentar till 1983 års vattenlag framgår att det vid fastighetsskada i form av förlust av vattenkraft inte finns någon anledning att frångå expropriationslagens principer att intrångsersättning ska utgå. Det utesluter enligt Strömberg inte att förlust av vattenkraft värderas separat. Avseende värderingen uttalar Strömberg att den liksom i expropriationsfallet får bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler. Ersättningen får enligt Strömberg fastställas med ledning av nettoavkastningen. "En kraftstations nettoavkastning torde i allmänhet motsvara det kapitaliserade värdet av dess kraftproduktion minskat med drifts-, underhålls- och förnyelsekostnaderna. Kapitaliseringen bör avse all framtid eller en begränsad tid motsvarande stationens antagna återstående livstid.”

Miljödomstolen har beräknat ersättningen enligt ett bruttoresonemang och ansett att ersättning ska utgå för påstådd intäkt utan avdrag för drifts-, underhålls- och förnyelsekostnader. Att likställa en ersättning med den intäkt en viss verksamhet har utan avdrag för några kostnader avseende drift, underhåll och förnyelse framstår som helt främmande från de expropriationsrättsliga principer som också tillämpas i andra ärenden enligt miljöbalken och riskerar att leda till en kraftig överkompensation.

Bevisbördan

I fråga om bevisbördan framgår av kommentaren till 31 kap. 2 § miljöbalken att det i ersättningsmål gäller samma principer som vid expropriation. Den som kräver ersättning ska bevisa skadans storlek. I fråga om beviskravet får man däremot ta hänsyn till vilka praktiska möjligheter den som kräver ersättning har att lägga fram utredning om förhållandena.

Verksamhetsutövaren har i det här aktuella fallet påstått att skadan ska beräknas på visst sätt och är av viss storlek utan att förete närmare utredning om detsamma eller presentera närmare underlag till stöd för det.

Kammarkollegiet har med hjälp av sakkunnigutredning redogjort för sin inställning avseende skadans storlek och enligt vilken metod den för ersättning i vattenmål bör räknas fram. Metoden har stöd i miljöbalkens bestämmelser, som vilar på expropriationslagens bestämmelser och ovan redovisad litteratur på området. Motsvarande stöd saknas för det sätt verksamhetsutövaren ansett att ersättningen ska bestämmas på.

Miljödomstolen har trots detta inte lagt bevisbördan för skadans storlek på verksamhetsutövaren. Kollegiet uppfattar domstolens dom så att det tillmätts betydelse vem som enligt domstolens förmenande haft bäst möjligheter att förete bevisning. Domstolen har därvid ansett att det är lättare att föra i bevis att en åtgärd får vissa följder än tvärtom. Kollegiet tolkar vidare domstolens dom så att domstolen i avsaknad av bevisning har tagit ställning till vilken uppfattning om rätt storlek på ersättningen som framstått som mest sannolik. Domstolen har ansett att verksamhetsutövarens uppfattning har framstått som mer sannolik. Domstolen har vidare ansett att bevisning saknas och att det ska leda Kammarkollegiet till förfång. Kammarkollegiet anser att miljödomstolen därmed har placerat bevisbördan fel.

Fortum har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Diskonteringsfaktor

Valet av diskonteringsfaktorn 4 % grundar sig på att denna procentsats historiskt är den som normalt tillämpas när fråga är om värdering av allframtidsersättning. När siffran 25 år nämns så är den närmare bestämt framkommen av räkneoperationen 1 genom 0,04 = 25. Det innebär att mottagaren av ett belopp framräknat med angiven procentsats kommer att erhålla den årliga ersättningen i all framtid givet att det kapitaliserade beloppet kan hållas räntebärande riskfritt motsvarande 4 % avkastning. En riskfri avkastning får t.ex. anses vara statslåneräntan som f.n. (2009-11-26) ligger på 3,20 % och 3,88 % i genomsnitt för 2008.

Den av Kammarkollegiet erbjudna ersättningen, motsvarande värdet av 16 års produktionsbortfall, motsvarar en räntenivå med en riskfri avkastningsränta på ca 6 %. Det blir nog svårt att idag finna en sådan placering.

Beträffande Kammarkollegiets uppfattning att 16 års ersättningar är skäligt ("generöst") mot bakgrund av anläggningarnas status kan följande anföras.

En förlorad produktion av 1 kWh är omräknad i pengar densamma oavsett anläggningens bedömda framtida tekniska livslängd. Det är oftast så att anläggningarna underhålls och anläggningsdelar byts ut så att anläggningen består utan bortre begränsning i tiden. Det står samtidigt tillståndshavaren fritt att välja att helt ersätta ett nedslitet kraftverk med ett nytt, alternativt att överlåta anläggningen i befintligt skick till en annan intressent. I sistnämnda fall är det fortfarande anläggningens produktionsförutsättningar som är av betydelse för värderingen och förlust av vatten till följd av om en omprövning kommer att minska det nuvarande och framtida marknadsvärdet. Mot denna bakgrund är det Fortums uppfattning att nu aktuella anläggningars status och vilka medel som nedlagts inte har relevant betydelse för domstolens bedömning av den tid för vilken ersättningen ska beräknas. Ersättningen ska, liksom tillståndets rättskraft, avse all framtid. Det är även den praxis som hittills rått och det finns ingen anledning till ändring därvid. Ovanstående uppfattning till trots kan ändå påpekas att utrustning kommer att installeras i anläggningarna för fjärrstyrning och effektivisering av driften. Investeringsbudgeten är inte försumbar.

Värderingen av förlorad produktion

Noteringarna på NordPool visar den aktuella prisnivån som producenterna köper och säljer på. Tidningarnas noteringar är dygnsmedelpris, medan producenterna handlar på timbasis.

Kammarkollegiets uppfattning om att nätavgifter ingår i spotpriset är inte korrekt då någon nätrelaterad kostnad inte är förenad med noteringarna på elbörsen. Nätfrågan aktualiseras i samband med att kraftverkets produktion matas ut i en utmatningspunkt på överliggande nät. Denna utmatning förutsätter abonnemang hos nätägaren. I vissa fall är abonnemanget en kostnadspost, men i nu aktuella fall medför utmatningen en s.k. "nätnytta" som producenten erhåller ersättning för. Detta har tyvärr Fortum inte uppmärksammat när omprövningen beräknades. Rätteligen finns en post motsvarande ca 15 % (den ersättningsbara delen av produktionsförlusten) av dessa intäkter för kraftverket som bort tilläggas ersättningen (0,15 x 45 000 (snitt fyra år) x 25) = 169 000 kronor.

Brutto- eller nettoberäkning?

I fråga om den nettovärderingsprincip som Kammarkollegiet vill göra gällande så vilar den på helt andra förutsättningar än omprövningsfallet som nu är ifråga. Värdering av vattenkraft beror på förutsättningarna. I det fall annan tillhörig icke exploaterad fallhöjd tas i anspråk i annans kraftstation ska ersättningen, vare sig den sker med pengar eller genom kraftöverföring, beaktas mot bakgrund av s.k. uttagskostnad. Det vill säga att ägaren av den inte exploaterade vattenkraften ska delta i kostnaderna för att utföra och bibehålla de anläggningar som fordras för vattenkraftens utvinnande. Det är då naturligt att om denna vattenkraft utgör 10 % av den totalt ianspråktagna vattenkraften ska han delta med 10 % av alla kostnader för dess utvinnande. Han blir då "delägare" i anläggningens produktion. Det vore inte rätt om fallrättsinnehavaren skulle få sitt strömfall omvandlat till kraft i annans kraftanläggning utan kostnad för honom. Å andra sidan; om man i en befintlig verksamhet tar bort fallhöjd/vattenmängd eller dylikt så uppstår ett produktionsbortfall som på inget sätt motsvaras av kostnadsminskning. Kostnaderna för att bibehålla, underhålla och sköta anläggningen är densamma som tidigare, dock med en lägre produktion som underlag för intäkter. Det sistnämnda fallet stämmer in på nu aktuella omprövningsmål.

Inrättande av en fiskväg innebär förlust av produktion utan att drift- och underhållskostnader på något vis minskar. Snarare tvärtom eftersom tillsyn och skötsel av fiskvägen tillkommer.

Bevisbördan

Det är i princip riktigt att den som påstår sig lida skada har att visa skadan, orsakssambandet och dess storlek. Samtidigt råder den principen att det inte föreligger skyldighet att styrka påstående om förhållanden som är allmänt kända, oomstridda och vedertagna.

Fortum ställer sig undrande inför Kammarkollegiets påståenden om aktuella anläggningars status och verkningsgrad. Anser Kammarkollegiet att dessa påståenden kan anses vara styrkta bara genom påståendet därom? Fortum bestrider helt kort Kammarkollegiets påståenden. I fråga om värdering av produktionsförluster vid omprövningar där vatten avstås för fiskens framkomlighet är den så väl förankrad i praxis att det knappast kan anses föreligga osäkerhet därom. Bedömningsfrågor som emellertid kan variera från tid till annan är det pris på kraften som skäligen ska ligga till grund för beräkningen.

Energimyndigheten har i remissyttrande anfört att som ersättningsbas till kraft-producenter av vattenkraft ett historiskt utfall av spotpriser bör användas. För att inte riskera att inkludera kortsiktiga fluktuationer i elpriset i den långsiktiga prognosen bör ett genomsnitt av historiska spotpriser under de tre föregående åren användas. Enligt Energimyndigheten uppskattas spotpriset för perioden 2010-2030 till 48 öre/kWh.

Kammarkollegiet har i sin slutskrift anfört att verksamhetsutövaren egentligen inte har någon laglig rätt alls till ersättning för produktionsbortfall eftersom Reinholdsfors kraftverk inte har något tillstånd enligt miljöbalken eller de tidigare vattenlagarna, men att kollegiet oaktat detta står fast vid det erbjudna (yrkade) beloppet.

Fortum har anfört att denna nu helt ändrade talan ska avvisas såsom varande otillåten.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP) gäller följande. Tillstånd m.m. ska fortsätta att gälla, om de har meddelats genom beslut enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser. Besluten ska anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om det inte följer något annat av denna lag eller av föreskrifterna.

I 2 § MP nämns bl.a. vattenlagen (1983:291).

Miljödomstolen har funnit att den rätt som Fortum har enligt privilegiebrevet från 1761 får anses vara en sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 § äldre vattenlagen (1918:523) samt att omprövning enligt miljöbalken kan göras av en sådan rättighet. Miljööverdomstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning. Miljööverdomstolen konstaterar vidare att av 39 § MP framgår att vid omprövning av ett tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser är 31 kap.20-22 §§miljöbalken tillämpliga. Vid denna bedömning saknas anledning att avvisa den för sent anförda grunden.

I fråga om beräkningen av produktionsbortfallet konstaterar Miljööverdomstolen att omfattningen av den årliga energiproduktionen vid Reinholdsfors kraftverk (993 000 kWh/år) är ostridig i målet. Vidare är omfattningen av den produktionsförlust som omprövningsförslaget ger upphov till (213 700 kWh/år) ostridig.

En av de tvistiga frågorna beträffande beräkningen av ersättningen är om den ska ske utifrån ett brutto- eller nettoresonemang. Värderingen av vattenkraft måste alltid utgå från förutsättningarna i det enskilda fallet. Att, som Kammarkollegiet anför, beakta minskade kostnader är riktigt i de fall en prövning innebär att verksamhetsutövarens kostnader verkligen minskar. I förevarande fall är situationen emellertid snarast den omvända, nämligen att vissa kostnader kan tänkas tillkomma. Miljööverdomstolen finner därför att det inte finns någon kostnadsminskning att ta med i beräkningen.

I övrigt ansluter sig Miljööverdomstolen till miljödomstolens bedömning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-04-26

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors och f.d. miljörådet Sven Bengtsson.

Föredragande har varit Sofia Hedelius Bruu.

_______________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDEKammarkollegietBox 2218103 15 Stockholm

MOTPARTFortum Generation AB, 556006-8230115 77 Stockholm

SAKENomprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenverksamheten vid Reinholdsfors kraftverk i Mangälven, Arvika kommun, Värmlands län

Ao: 133:3N: 6620553E: 379385

_____________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen föreskriver att det för Reinholdsfors kraftverk ska gälla en skyldighet för tillståndshavaren att

a) vid kraftverket inrätta, sköta och bibehålla en fiskväg i form av ett s.k. omlöp och med ett utskov i inloppet till fiskvägen, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redovisats i målet,

b) genom fiskvägen tappa minst 0,5 m3/s under tiden 1 april - 15 no-vember och 0,2 m3/s under tiden 16 november - 31 mars, eller om tillrin-ningen är lägre tillrinningen, samt

c) i torrfåran tappa återstående tillrinning fr.o.m. den 20 april under ett dygn vid fyra tillfällen med en veckas intervall och fr.o.m. den 1 september under ett dygn vid åtta tillfallen med en veckas intervall.

2. Tillståndshavaren medges rätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken att för utfö-rande av den under punkten 1 angivna fiskvägen samt för framtida tillsyn och underhåll av densamma ta i anspråk de mark- och vattenområden inom fastig-heten Arvika Åstenäs 1:82 som omfattas av Köpekontrakt mellan Bergvik Skog Väst AB och Staten genom Naturvårdsverket (bilaga till aktbil 34).

3. Angivna arbetena får utföras omedelbart.

4. Arbetena ska vara utförda inom tre (3) år från det domen vunnit laga kraft.

5. Anspråk i anledning av oförutsedd skada får framställas inom fem (5) år från arbetstidens utgång.

6. Som ersättning för den ersättningsberättigade förlust som Kammarkollegiets omprövningstalan medför för tillståndshavaren ska Staten utge ersättning till Fortum Generation AB med två miljoner (2 000 000) kr. Betalningen ska jäm-likt 6 kap. 1 § 1 st expropriationslagen (1972:719) ske genom nedsättning hos länsstyrelsen i Värmlands län. Nedsättning ska ske inom tre (3) månader från det att lagakraftägande dom föreligger i saken.

_____________

BAKGRUND

Sjön Värmeln är belägen ungefär mitt emellan Arvika och Kil i sydvästra Värmland. Värmeln är en av Värmlands största sjöar och får sin största tillrinning norrifrån från sjön Mangen via en ungefär 8 km lång älv som benämns Mangälven på sträckan mellan Mangen och sammanflödet med Bakälven vid Åmot samhälle och Slorudsälven på sträckan mellan Åmot och Värmeln.

I Mangälven/Slorudsälven finns tre kraftverk - Reinholdsfors, Åmot och Gullsbyns kraftverk. Kammarkollegiet har nu ansökt om omprövning av villkoren för dessa tre kraftverk i syfte att möjliggöra fiskvandring förbi kraftverken. Nu förevarande mål avser Reinholdsfors kraftverk i Mangälven, det kraftverk som ligger längst uppströms av de tre angivna kraftverken, invid utloppet från sjön Mangen.

Dammen vid Reinholdsfors kraftverk har funnits under lång tid. Kammarkollegiet har anfört att det finns ett privilegiebrev från den 16 mars 1761 av vilket framgår att tillstånd lämnats till att anlägga en stångjärnshammare och dämma upp vattnet vid Reinholdsfors. Kopia av privilegiebrevet finns under bilaga 3 i ansökan. I Miljödomstolens arkiv finns dammen vid Reinholdsfors kraftverk behandlad i ett under-ställningsmål vid Västerbygdens vattendomstol rörande flottled i Mangskogsälvarna med utslag meddelat av den 24 december 1923. Domstolen fastställde i utslaget ett av synemän utfärdat utlåtande enligt vilket det skulle bildas en gemensam allmän flottled med benämningen Mangskogsälvarnas allmänna flottled, innefattande bl.a. det vattendrag som idag benämns Mangälven/Slorudsälven. I utslaget godkändes vissa för flottleden erforderliga dammar, bl.a. Reinholdsfors kraftverksdamm (ingå-ende i tredje flottledsdistriktet). I utslaget beskrivs dammen enligt följande. ”vid utloppet från sjön Mangen Mangskogs socken, Jösse härad, damm av sten, tillhörig Borgviks Aktiebolag, innehållande dels 4 luckor till utskov och tubintag med bredd om respektive 0,82, 0,87, 1,02 och 0,81 m. med tröskel på höjden + 8,27 m. över ett jämförelseplan, vari ett vid sjön Mangens utlopp å högra stranden i en berghäll inhugget, sedan gammalt befintligt märke i form av ett kors har höjden + 10,00 m., dels ock två luckor till gamla kvarnrännan om 0,86 och 0,84 m. bredd med tröskel på höjden + 8,67 m. över samma jämförelseplan. Dammkrönets höjd + 10,24 m. Av vattenverket tillgodogjord fallhöjd cirka 5 meter.”

Reinholdsfors kraftverk ägs idag av Fortum Generation AB.

YRKANDEN M.M.

Kammarkollegiet har begärt omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken av vattenverksamheten vid Reinholdsfors kraftverk och yrkat att tillståndshavaren förpliktas

- att bygga fiskväg i form av ett s.k. omlöp och med ett utskov i inloppet till fisk-vägen i huvudsaklig överensstämmelse med ingivet förslag,

- att för framtiden sköta och bibehålla fiskväg och utskov,

- att i fiskvägen tappa minst 0,5 m3/s under tiden 1 april - 15 november och 0,2 m3/s under tiden 16 november - 31 mars, eller om tillrinningen är lägre till-rinningen,

- att i torrfåran tappa återstående tillrinning fr.o.m. den 20 april under ett dygn vid fyra tillfällen med en veckas intervall och fr.o.m. den 1 september under ett dygn vid åtta tillfällen med en veckas intervall

Kammarkollegiet har vidare - för tillståndshavarens räkning - yrkat rätt att enligt 28 kap. 10 § miljöbalken ta i anspråk mark och vattenområden inom fastigheten Arvika Åstenäs 1:82 dels för anläggning av fiskvägen i fråga, dels för framtida tillsyn och underhåll.

Kammarkollegiet har slutligen yrkat att miljödomstolen

- bestämmer att arbetena skall vara utförda inom tre år från det domen vunnit laga kraft,

- bestämmer att blivande dom får tas i anspråk även om den inte vunnit laga kraft,

- bestämmer tiden för att framställa anspråk på ersättning för oförutsedd skada till fem år.

KAMMARKOLLEGIETS ANSÖKAN

Kammarkollegiet har anfört följande.

Allmänt

Mangälven/Slorudsälven är ett natura 2000-område och omprövningen av angivna kraftverk har bedömts nödvändigt med hänsyn till de krav som ställs på skötseln av ett sådant område.

Någon prövning i egentlig mening av vattenverksamheten vid Reinholdsfors kraftverk har inte skett. Det finns dock ett privilegiebrev från den 16 mars 1761 av vilket framgår att tillstånd lämnats till att anlägga en stångjärnshammare och dämma upp vattnet vid Reinholdsfors.

Huvudbestämmelserna i miljöbalken om omprövning av en vattenverksamhet bygger på att det finns ett tillstånd i form av dom, förrättningsprotokoll eller liknande att ompröva. Av 34 § lagen (1989:811) om införande av miljöbalken framgår att en omprövning kan ske av en sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som an-ges i 2 kap. 41 § äldre vattenlagen (1918:523). Det rättigheter som avses i det angivna lagrummet kan ha karaktär av servitut eller privaträttsliga överenskommelser men kan även ha sin grund i urminnes hävd.

Hydrologiska förhållanden

Hydrologiskt dimensioneringsunderlag för Mangälven vid Reinholdsfors kraftverk har lämnats av SMHI enligt följande.

Flöden (dygnsmedelvärden i m3/s) under oreglerade förhållanden.HHQ100 år 22,8 m3/sHHQ50 år 20,6 m3/sMHQ 9,9 m3/sMQ 1,7 m3/sMLQ 0,24 m3/sLLQ 0,05 m3/s

Medelvaraktigheter för sommar- och vinterhalvåret i Slorudsälven vid Reinholdsfors kraftverk.

Varaktigheti % av tiden 0,1 5 10 20 30 40 50 60 70 80 90 95 99Vattenföring (m3/s) Sommar 21,3 7,1 4,6 2,8 2,0 1,5 1,1 0,8 10,570,380,230,150,08Vattenföring (m3/s) Vinter 18,1 6,2 4.4 2,9 2,1 1,6 1,3 1,05 0,83 0,66 0,45 0,270,11

Fiskeförutsättningar

Värmeln har goda förutsättningar för ett rikt fiskliv, med bl.a. ett sparsamt bestånd av storvuxna öringar. Tillgången till lek- och uppväxtområden för dessa öringar är begränsad eftersom de flesta vattendragen i området är blockerade av kraftverksdammar.

Mang/Slorudsälven har efter omfattande kalkningsinsatser goda förutsättningar för lek- och uppväxt av laxartad fisk. Åfårans läge i anslutning till två större sjöar samt dess fysiska utformning med variationsrika grusbottnar och gott fall erbjuder speciella fördelar ur fiskesynpunkt. Vattnet är därtill väl syresatt, relativt opåverkat av föroreningar samt en god buffertkapacitet. Det är med hänsyn härtill en angelägen fiskevårdsuppgift att upprätta nya fiskvägar förbi befintliga kraftverk.

Den sammanlagda fallhöjden i Mang/Slorudsälven är ungefär 75 m, varav 39 m är utbyggt för kraftproduktion och resterande 36 m orörda sträckor med strömmande och forsande vatten. Till detta kommer ungefär 7 km i biflödet Bakälven, 3 km i Örvattsbäcken, 5,5 km i Slorudsälven (norr om Mangen) och 6,5 km i Tobyälven. Utförda inventeringar pekar på att lek- och uppväxtytorna för laxartade fiskar skulle kunna öka från 0,7 ha nedan Gullsby kraftverk till ungefär 11,1 ha om fiskvägar inrättas vid Reinholdsfors, Åmot och Gullsby kraftverk.

Upp- och nedvandring av fisk i älven kan förekomma under i princip hela året under förutsättning att vattenföring och vattentemperatur inte är för låga. Sparsam uppvandring av lekvandrande öringar kan förväntas under slutet av vårfloden i maj och juni månad. Den största uppvandringen av öring förväntas dock vara koncentrerad till perioden med god vattenföring under tiden strax före leken; dvs. under senare halvan av augusti till och med främre halvan av oktober månad. Den mest intensiva nedvandringen av utlekt öring och öringsmolt förväntas ske i samband med de högsta vårflödena under april och maj månad. Utöver detta förekommer med eller mindre ständig upp- och nedvandring av en rad andra i vattendraget förekommande fiskarter.

Reinholdsfors kraftverk

Reinholdsfors kraftverk är beläget ungefär 15 km nordost om Arvika. Kraftverket är beläget i en större dalgång med kuperade sidor. Området närmast intill och nedan dammbyggnaden karaktäriseras av skogsbevuxna branta slänter ned mot åfåran.

Vid kraftverket leds vatten från en dammbyggnad via en ungefär 170 m lång inloppstub till en kraftstation på åfårans högra sida. Från kraftstationen leds vattnet direkt tillbaka till åfåran genom en öppning i kraftstationens vägg. Detta innebär att Mangälvens åfåra är helt torrlagd på en sträcka av ungefär 170 m nedan dammbyggnaden under perioder då allt vatten går genom kraftstationen.

I kraftstationen sitter ett aggregat med en effekt på 240 kW och en slukförmåga på ungefär 0,2 - 2,6 m3/s. Kraftaggregatet har ett löphjul av Francistyp. Fallhöjden över aggregatet uppgår till ungefär 12,0 m och den normala årsproduktionen har beräknats till ungefär 1,0 GWh. Dammbyggnaden är utförd som en sammanlagt ungefär 80 m lång, ungefär 20 m bred och upp till 8 m hög vall av jord som sträcker sig tvärs över åfåran vid sjön Mangens utlopp. Dammvallen har sluttande sidor och ett horisontellt krön på nivån ungefär + 10,1 m (lokalt höjdsystem). Utskovet är beläget ungefär mitt på dammen och utfört som ett enda stort 5,0 m brett segment inrett med en motoriserad draglucka. Intagsöppningen till inloppstuben är placerad till höger om utskovet. Framför öppningen sitter en gallergrind med 22 mm öppen spalt och fyra manuella avstängningsluckor.

Tillämpad dämningsgräns vintertid /1/10-30/4) är +9,17 m (+131,40 m RH70) och sommartid +8,87 m (+131,10 i RH70). Som sänkningsgräns tillämpas +7,14 m, men i praktiken avsänks inte till lägre än ungefär +8,4 m.

Ansökt fiskväg

En fiskväg bör i första hand anpassas för att fungera vid tillfällen då vattenföringen i ån uppgår till ungefär 0,5 - 2,5 m3/s. För närvarande tappas eller spills nästan aldrig något vatten till den naturliga åfåran under dessa förhållanden.

Det bästa vore att placera en fiskväg så att den mynnar i anslutning till området nedanför kraftstationens utlopp. Pga. Avstånd och höjdskillnader skulle emellertid en sådan fiskväg bli orimligt dyr. Ett alternativ är då att placera en fiskväg vid dammbyggnaden och släppa klunkar med lockvatten i torrfåran under perioder med begränsad vattenföring. En funktionell och naturliknande fiskväg skulle då med fördel kunna iordningställas genom ett s.k. omlöp runt dammbyggnaden. Omlöpet bör ha en lutning som inte överstiger 2 %. Då nivåskillnaden mellan vattenytorna omedelbart upp- resp. nedströms dammbyggnaden uppgår till ungefär 7,3 m för omlöpet därför ges en längd av minst 370 m. Omlöpet placeras bäst inom området norr om dammens vänstra landfäste. Ett nytt utskov med regleringsluckor måste anläggas för omlöpet. Utskovet bör utföras stabilt och erosionssäkert i armerad betong. Det kan med fördel utformas som en ungefär 6 m lång, 2 m bred och 2 m djup U-formad ränna med vertikala väggar och horisontell botten. Botten bör utföra ungefär 1 m under medelvattennivån vid bästa vandringstid.

Mellan det nya utskovet och dammfotshöljan grävs en ny åfåra med en jämnt sluttande ungefär 370 m lång, 5 m bred och upp till 1,5 m djup åfåra (se vidare bilaga 5 till ansökan).

För att vägleda uppvandrande fisk bör ett antal s.k. klunkar släppas i torrfåran under de mest intensiva vandringsperioderna. Med klunk avses att kraftverket stängs helt under förslagsvis ett dygn, varvid vattenflödet från kraftstationens utloppsöppning upphör samtidigt som älvens samlade flöde tappas genom dammens stora regleringslucka till torrfåran. Dessa klunkar bör upprepas med ett mellanrum av ungefär 1 vecka vid ungefär 8 tillfällen under den period då de flesta fiskarna förväntas vara på väg upp med start runt den 1 september och vid ungefär 4 tillfällen under den period då de är på väg ned med start runt den 20 april.

Vidare bör ett vattenflöde tappas genom omlöpet. Under vintertid är det tillräckligt med ett basflöde om 0,2 m3/s. Under lek- och vandringstid bör ett kraftigare flöde om minst 0,5 m3/s tappas. Vattenöverskott bör under hela året i första hand tappas genom fiskvägen. Vattendjupet i den nya fåran bör inte understiga 30 cm vid låg vattenföring och inte överstiga 1 m vid hög vattenföring. Den maximala vattenhastigheten bör variera mellan ungefär 0,5 och 1,5 m/s under den mest frekventa vandringsperioden.

De samlade kostnaderna för fiskvägen har beräknats till 2,8 Mkr. Till detta kommer kostnader för förlust av kraftproduktion.

Mark för anläggning av fiskväg

Fiskvägen kommer att anläggas utmed vänster strand på sätt närmare framgår av bilaga 5 till ansökan, underbilaga 6. En mindre del av fiskvägen kommer att beröra fastigheten Arvika Åstenäs 1:94 som ägs av tillståndshavaren. Merparten av fiskvägen kommer att anläggas på fastigheten Arvika Åstenäs 1:82 som ägs av Bergvik Skog Väst AB. Staten genom Naturvårdsverket har genom avtal med Bergvik Skog Väst AB förvärvat berörd mark med tillträdesdag den 30 april 2009. Fastigheternas läge framgår av bilagda utdrag av lantmäteriets fastighetskarta, bilaga 6 till ansökan.

Arbetstid

Den effektiva tiden för att anlägga fiskvägen beräknas till 1,5 - 2 månader. Med hänsyn till att arbetena till viss del är säsongsberoende men främst för att varken Kammarkollegiet eller Länsstyrelsen disponerar egna anslagsmedel för den statliga finansiering som avses ske begärs en byggnadstid på tre år begärts. Målsättningen är dock av naturliga skäl att snarast möjligt anlägga fiskvägen.

Nytta och kostnader

I sjön Värmeln finns ett sparsamt bestånd av den storvuxna och skyddsvärda Vär-melnöringen. Tillgången på lek- och uppväxtområden är emellertid till följd av kraftutbyggnader i sjöns tillflöden mycket begränsad. Länsstyrelsen i Värmlands län har i en PM den 30 november 2007, bilaga 7 till ansökan, bedömt nyttan av begärda åtgärder som en funktion av uppväxtområdenas omfattning. Av promemorian fram-går att tillgängliga uppväxtområden i Slorudsälven uppgår till ungefär 0,7 ha. Med en fiskväg vid de nedströms belägna kraftverken Gullsby och Åmot ökar tillgängliga uppväxtområden med ungefär 5,7 ha. Fiskvägarna vid Gullsby och Åmot kraftverk är vidare en förutsättning för att uppväxtområdena uppströms Reinholdfors kraftverk, ungefär 4,7 ha, kan bli tillgängliga. Om så blir fallet kommer tillgängliga uppväxtområden sammantaget att uppgå till ungefär 11 ha.

Kostnaden för att anlägga fiskvägen har beräknats till storleksordningen 2,8 Mkr. Staten åtar sig att för fastighetsägarens räkning svara för fiskvägens anläggningskostnader. Kostnaderna för fiskvägens framtida tillsyn och skötsel har bedömts som försumbar då kraftverk och damm under alla förhållanden kräver tillsyn och skötsel. Underhåll av fiskvägen kan naturligtvis komma i fråga. Med hänsyn till de långa tidsintervaller det rimligen kan vara fråga om har även denna kostnad bedömts som försumbar.

Ersättning till kraftverksägaren

Medelvattenföringen vid Reinholdsfors kraftverk är enligt SMHI 1,7 m3/s. Utbyggnadsvattenföringen är 2,6 m3/s, fallhöjden 12,0 m och verkningsgraden 70 %. Utifrån de vattenföringar och varaktighetsdiagram som presenterats av SMHI (se bilaga 4 till ansökan) kan energiproduktionen beräknas enligt följande formel.

E = 9,81 x 0,7 x 12,0 x V/3600 = 82,4 x V/ 3600 = 82,4 x 24 x 3600 x DE / 3600 = 1978 x DE kWh.

Med sommarvattenvolymen 241 DE och vintervattenvolymen 261 DE blir energiproduktionen 476 700 kWh under sommar och 516 300 kWh under vinter eller 993 000 kWh per år.

Omprövningsförslaget ger en produktionsförlust om 38 DE eller 75 200 kWh under vinter och 70 DE eller 138 500 kWh under sommar; sammanlagt eller 213 700 kWh per år (beräknat utifrån de reglerade vattenföringarna enligt varaktighetsdiagrammen. I september månad tappas utöver de 0,5 m3/s klunkar under i medeltal ungefär 4 dygn med 0,5 m3/s eller 2 DE. Detta motsvarar ungefär 0,07 m3/s i medeltal under månaden. I oktober blir tappningen relativt liten utöver de 0,5 m3/s. I maj månad blir tappningen utöver de 0,5 m3/s ungefär 1,8 m3/s under 4 dygn eller ungefär 7 DE. Detta motsvarar drygt 0,2 m3/s under månaden i medeltal).

Utgående från ett bruttovärde om 35 öre/kWh vintertid och 30 öre/kWh sommartid blir värdet av bruttoproduktionen 323 700 kr per år och förlusten till följd av omprövningen 67 700 kr per år. Med detta beräkningssätt motsvarar förlusten 21 % av bruttovärdet av kraftproduktionen. Kraftverksägaren är skyldig att utan ersättning stå en produktionsförlust om 5 % eller 16 200 kr/år. Omprövningsförlusternas bruttovärde utöver den ersättningsfria delen blir då 51 500 kr/år. Med en kapitalisering efter 5 % skulle ersättningen bli 1 035 900 kr.

Det är emellertid den del av omprövningsförlusten som överstiger den ersättningsfria delen som ska ersättas. En beräkning av ersättningen med tillämpning av kraftprisets bruttovärde utan avdrag for uttagningskostnaden medför en kraftig överkompensation. Ersättningsberäkningen bör istället utföras utifrån ett nettokraftpris om 15/17,5 öre per kWh. Detta är 50 % av bruttokraftpriset och får anses vara fullt rimligt. Det mest sannolika är att nettokraftpriset är lägre. Totala produktionens nettovärde beräknas till 161 900 kr och omprövningsförlusternas nettovärde till 33 900 kr. Den ersättningsfria delen som är 5 % av totalproduktionens nettovärde blir 8 100 kr. Det årliga förlustvärdet utöver den ersättningsfria delen är således 25 800 kronor motsvarande 162 600 kWh per år. Med en kapitaliseringsränta av 6 % blir tillståndshavarens ersättning 430 000 kronor. I dessa beräkningar har hänsyn inte tagits till el-certifikatens eventuella påverkan på energipriserna. Med hänsyn till den mycket osäkra utvecklingen av el-certifikatens prispåverkan i en långvarig framtid (ska för Reinholdsfors kraftverk upphöra vid utgången av 2012) bör ersättningen till tillståndshavaren avrundas uppåt till 500 000 kronor, vilket belopp således staten erbjuder tillståndshavaren.

Tillåtlighet

Enligt Kammarkollegiets uppfattning strider inte sökt omprövning mot tillåtlighetsregeln i 24 kap. 5 § sista stycket MB, hänsynsreglerna i 2 kap. MB eller annan tillåtlighetsregel i balken.

Skyddsåtgärder

Kammarkollegiet anser inte att några skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått behöver vidtas. Kollegiet anser inte heller att någon övervakning eller kontroll är nödvändig.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Tillståndshavaren Fortum Generation AB har anfört följande.

Fortum Generation AB yrkar ersättning med 2 329 100 kronor för produktionsbortfall samt 178 600 kronor för förlust av elcertifikat.

Fortum invänder å det bestämdaste mot att bestämningen av elpriset skall grunda sig på sådana historiska priser som hänför sig till bl.a. Vattenfalls prissättning före avregleringen av elmarknaden. Kammarkollegiet har redovisat att man som utgångspunkt har utgått från prisnivån 30 öre sommar och 35 öre vinter per kWh. Vidare att den årliga produktionsförlusten uppgår till 476 700 kWh sommar och 516 300 kWh vinter.

Självfallet är det bedömningen av de framtida priserna på elektrisk kraft som skall vara avgörande. Det är för de allra flesta känt att priserna har ökat väsentligt jämfört med tidigare. Underlaget ger klart stöd för att ersättningen skall utgå från prisnivån 45 Euro per MWh. Det skall särskilt noteras att ingivna noteringar från NordPool är baserade på ett marknadsläge där energipriserna har fallit kraftigt. En framtida uppgång är därför inte osannolik. Även förlusten av elcertifikat skall beaktas för den återstående tid då dessa alltjämt finns kvar till och med 2012-12-31. Man bör kunna räkna med att bortfallet kommer att vidkännas resultatet från och med att fiskvägen tas i anspråk. En rimlig bedömning är då ett bortfall under 2010 tom 2012, dvs. 3 år. Fortum anser numera att en skälig värdering av certifikaten är 31 Euro per MWh.

Kammarkollegiet gör gällande att från elpriset (som benämns bruttopris) skall göras ett avdrag motsvarande uttagskostnad varefter resterar ett "nettopris" utgörande ca hälften av det s.k. "bruttopriset. Hur Kammarkollegiet kan komma fram till detta synsätt är svårt att förstå. I nu aktuellt mål så kommer produktionsbortfallet att helt belasta tillståndshavaren. De totala kostnaderna kommer att förbli desamma som innan och belastar fortsatt i sin helhet den återstående produktionsvolymen. Utgångspunkten att tillståndshavaren i något avseende får minskade kostnader till följd av produktionsbortfallet och som därför enligt Kammarkollegiet skall reducera ersättningen är fullständigt grundlöst.

Produktionsbortfall överstigande de 5 % som skall ersättas uppgår i Reinholdsfors 203 015 kWh (16 % av 213 700).

Beträffande den räntesats som skall utgöra grund för kapitalisering så har i alla tider 4 % utgjort grund för kapitalisering av ersättningar av olika slag som berör vattenkraften. Att idag frångå denna sedan lång tid accepterade nivå saknas skäl för. Att som Kammarkollegiet utgå från en större risk för driftstörningar m.m. vilket skulle motivera en högre procentsats vid beräkning av den kapitaliserade ersättningen saknar enligt Fortum verklighetsanknytning och relevans. Nu aktuella anläggningar är liksom Fortums övriga bestånd, successivt förnyade och underhållna på ett sätt som garanterar en tillgänglighet på ca 98 % med beaktande av planerade avställningar. Verkliga och uppmätta produktionen i berörda anläggningar har vissa år överstigit de produktionsvolymer som i detta mål har redovisats. Som bekant så varierar marknadsräntorna över tiden. I dagsläget är den förhållandevis låg, vilket i och för sig skulle motivera än diskonteringsfaktor baserad på en procentsats läge än 4 %. Fortum har valt att i sina beräkningar utgå från 4 %.

Kammarkollegiets uppfattning att drift, tillsyn och skötsel inte medför mer än en obetydlig merkostnad för bolaget är felaktig. Ett omlöp av angivet slag och skyldighet att kontinuerligt hålla omlöpet i drift förutsätter en betydligt mer långtgående insats än den som föranleds av idag bedriven verksamhet. Av produktionsekonomiska skäl föreligger inte samma behov av insatser när det gäller kraftverksverksamheten. Om kraftverken skulle gå till stopp så medför detta ingen större olägenhet eller behov av omedelbara insatser. Kraftverken kan återstartas och fel och brister åtgärdas vid ordinarie planerade tillsynsbesök. Tillkommande kostnader för drift, tillsyn och underhåll av fiskvägen kan beräknas till 94 000 kr per år. Fortum Generation AB yrkar inte ersättning för denna kostnad. Den bör dock beaktas vid prövningen.

För säkerställande av att bedömd nytta uppnås och de uppoffringar som därför har gjorts kan visas ha varit ändamålsenliga bör föreskrivas i en omprövningsdom att en uppföljning och redovisning av utfallet ska ske efter en prövotid. Skulle det visa sig att åtgärderna och uppoffringarna inte har varit framgångsrika ska fortsatt drift av fiskvägen upphöra efter prövotiden.

Länsstyrelsen i Värmlands län har tillstyrkt bifall till ansökan samt anfört följande.

Förr utgjordes Slorudsälven och Mangälven av strömmar och forsar på en sammanlagd sträcka av omkring en halv mil. Motsvarande siffra i dag är, till följd av dammbyggnader, indämning och torrläggning omkring 3 km. Konsekvenserna är vattenkraftutbyggnaden är omfattande. Värmeln är en av Värmlands största sjöar (yta ungefär 79 km2) med ett medeldjup om ungefär 11 m och maxdjup om ungefär 44 m. Värmeln är en klarvattensjö med ett stort antal förekommande fiskarter, där-ibland abborre, gädda, nors, siklöja och öring (glest bestånd). Sannolikt är nors och siklöja stapelföda för öring i Värmeln.

Värmelns öringbestånd är svagt och storvuxen öring (maxvikt ungefär 11 kg). Beståndet vandrar upp, leker och växer upp i Slorudsälven. Det nuvarande uppväxtområdet för Värmelnöringen är pga. kraftverken mycket begränsat (ungefär 0,7 ha). För att skydda Värmelnöringen har det lokala fiskevårdsområdet beslutat om fiskeförbud i Slorudsälven. Värmelnöringen är ett av länets mest skyddsvärda öringbestånd. Den hotade flodpärlmusslan förekommer i både Slorudsälven och Mangälven men är till följd av kraftverken glest med mycket svag föryngring.

Kammarkollegiets ansökningshandlingar innehåller åtgärder som medför att Värmelnsöringens tillgängliga uppväxtområde ökar från dagens ungefär 0,7 ha till ungefär 11 ha. Uppväxtområden för Värmelnöring kommer då att bli tillgängliga inte bara i Slorudsälven utan också i Mangälven, Mörttjärnsbäcken, Bakälven, Norra Bakälven, Tobyälven, Slobyälven samt Örvattsbäcken. Produktionen av smolt (utvandrande öringungar) och beståndet av Värmelnöring förväntas öka högst väsentligt. Åtgärderna kommer att förstärka älvens flodpärlmusselbestånd bl.a. på grund av att spridningsmöjligheter och livsmiljön ökar och förbättras för både flodpärlmusslan och dess värdfisk öring. Också andra skyddsvärda och hotade arter som stensimpa kommer att gynnas. Även en stor mängd andra arter som är knuten till de aktuella vattendragen och sjöarna gynnas.

De svenska miljökvalitetsmålen.

Miljökvalitetsmålen utgör ramen för svensk naturvård medan vattenförvaltning. habitatdirektiv, miljöbalk och andra styrmedel är instrument som ska användas för att uppnå målen. Sveriges riksdag har fattat beslut om att anta 16 mål för miljökvaliteten. För att delmålet Levande sjöar och vattendrag ska kunna uppnås krävs bl.a. att vattendrag restaureras och kraftverken miljöanpassas. Av propositionen framgår också att rinnande vatten med omkringliggande områden utgör en av de mest artrika och värdefulla naturtyperna i landet. Inom arbetet med Levande sjöar och vattendrag är Slorudsälven och Mangälven utpekade som nationellt särskilt värdefullt för naturvården resp. fiskevården. Sjön Värmeln är nationellt särskilt värdefull för fiskevården/nationellt värdefull för naturvården. Arbetet med EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) samt friluftslivets intressen är andra viktiga delar inom Levande sjöar och vattendrag. Nu aktuella åtgärder är högprioriterade i Länsstyrelsens plan och strategi för restaurering enligt Levande sjöar och vattendrag, delmål 2 (re-staureringsmålet). Åtgärderna är också viktiga för arbetet med att skydda vattenmiljöer (delmål 1). De bidrar också till att värna och Utveckla friluftslivets intressen (t.ex. sportfisket).

Enligt miljömålet Ett rikt växt- och djurliv ska arter kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Landskapet, sjöar och hav ska vara beskaffade så att arter har sina livsmiljöer och spridningsvägar säkerställda. Arterna ska vara spridda inom sina naturliga utbredningsområden i landet så att genetisk variation inom och mellan populationer är tillräcklig. Nu aktuella ompröv-ningar är ett led i arbetet med miljömålet Ett rikt växt- och djurliv.

Natura 2000

Slorudsälven/Mangälven utgör Natura 2000-område med syftet att bevara naturtypen vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor samt arterna flodpärlmussla och stensimpa. Enligt 16 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska myndigheterna prioritera skyddsarbetet för de områden som har förtecknats som särskilt skyddsvärda enligt 15 §, i vilken nu aktuellt Natura 2000-område finns upptagen. Myndigheterna ska särskilt bevaka att gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter. De nu aktuella omprövningarna bidrar till att uppnå målsättningen med Natura 2000-området Slorudsälven.

Åtgärdsprogram för flodpärlmussla

Flodpärlmusslan är sedan 1994 fredad från fiske i hela landet med stöd av bestämmelser fiskeförordningen. Den är upptagen i hotkategorin sårbar på Artdatabankens lista över hotade arter. Den förekommer glest i Slorudsälvens och Mangsälvens strömmar och forsar. Reproduktion förekommer i mycket begränsad omfattning. Flodpärlmusslans larver är beroende av öringungars gälar från vilka de får sin näring. Naturvårdsverket har utarbetat åtgärdsprogram för hotade arter som har behov av särskilda insatser. Flodpärlmussla är en av de hotade arter som omfattas av ett särskilt åtgärdsprogram. Av programmet framgår att i Sverige är öringen den vanli-gaste värdfisken för flodpärlmussla. Det finns ett positivt samband mellan täthet av öring och förekomst av småmusslor, dvs. rekryteringsframgång. Effekter från vattenkrafts-/regleringsföretag är ett allvarligt hot mot flodpärlmussla. Reglering av vattenståndet medför vanligtvis onaturliga vattenståndsfluktuationer och förändrad vattenhastighet, vilket kan leda till ökad igenslamning. Vattenståndsregleringar och dammbyggnationer leder till såväl minskad spridningsmöjlighet för flodpärlmussla med flera arter som fragmentering av både musselbestånd och den ursprungliga livsmiljön. Viktiga åtgärder är enligt det nationella programmet bl.a. att eliminera vandringshinder och åstadkomma vandringsvägar för glochidiebärande öringyngel vilket möjliggör återkolonisation och minskar risken för fragmentering av bestånd. Nu aktuella omprövningar är i linje med Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för flodpärlmussla.

Kalkning och biotoprestaurering

För att motverka försurningsskador och upprätthålla natur- och nyttjande värden har under den senaste 25-årsperioden investerats i återkommande och omfattande kalkningsprojekt inom Mangälven/Slorudsälvens vattensystem. Viktiga motiv för kalkningen utgörs av flodpärlmussla och Värmelnöring. Omprövningarna innebär att nyttan av kalkningsverksamheten att öka väsentligt. Vidare ökar motivet att genomföra biotopvårdande åtgärder för att öka öringproduktionen i nu aktuella vattendrag. Det lokala fiskevårdsområdet har nyligen ansökt om bidrag för biotopvårdande åtgärder i Bakälven.

Landskapsbild och sportfiske

Nuvarande landskapsbild med torrlagda älvsträckor och avstängande dammbyggnader kommer att förbättras genom tillskottet av rinnande vatten och nya vattenvägar. Sportfisket i Värmeln är betydande. Nu aktuella förslag bör på sikt kunna lägga grund för ett ökat, resursanpassat och hållbart sportfiske efter stor öring.

Kulturmiljövården

De planerade omlöpen ligger i närheten av samt i anslutning till fasta fornlämningar. Dessa består av ett hammarområde, RAÄ 196 Brunskog socken, och en hammare/smedja, RAA 161 Mangskog socken. Delar av arbetet kommer även att ske inom ett område utpekat i det regionala kulturmiljöprogrammet Ditt Värmland för sina höga kulturmiljövärden (265 Gullesbyn-Åmot).

Det är förbjudet att utan länsstyrelsens tillstånd enligt 2 kap kulturminneslagen (KML) ändra, skada, rubba, ta bort, gräva ut eller täcka över fast fornlämning. Lagskyddet gäller även en zon kring själva fornlämningen. Skyddszonen kallas i 2 kap 2 § KML för fornlämningsområde. Fornlämningsområdets omfattning bestäms av länsstyrelsen.

Åtgärderna vid Reinholdsfors bruk kommer att beröra fornlämningsområdet tillhörande RAÄ 161 Mangskog socken bedömer Länsstyrelsen. De är därmed tillståndpliktiga enligt KML vilket gör att det krävs tillstånd från Länsstyrelsen innan arbetet kan påbörjas. Ett sådant tillstånd kan komma att förknippas med villkor om arkeologiska åtgärder samt till viss del utformning och placering.

Fiskeriverket har anfört följande.

De tre aktuella kraftverken utgör idag vandringshinder för uppvandrande fisk. Fiskeriverket ser det ur allmän fiskesynpunkt som värdefullt att förbättrade fiskvandringsmöjligheter kan skapas vid de tre kraftverken genom anläggande av fiskvägar mm. Möjligheterna för uppvandring av öring och andra fiskarter, till lek- och uppväxtområden ovan kraftverken, kan stärka fiskbestånden på mycket betydelsefullt sätt.

Nedvandringsmöjligheter för fisk genom planerade fiskvägar ses också som mycket viktiga. Exempelvis är det angeläget att utlekt öring, liksom utvandrande smolt, ges goda möjligheter att kunna passera kraftverken utan att skadas. Fiskeriverket ser det som mycket viktigt att avledningen av nedvandrande fisk vid de tre kraftverken kommer att fungera på ett bra sätt.

Säkerställande av viss minimivattenföring på sträckor intill kraftverken som i dagsläget ofta är torrlagda, innebär bl.a. att strömvattenbiotoper kan återskapas. Åtgärder för att bibehålla viss minimivattenföring under hela året i nuvarande torrfåror, samt i de planerade fiskvägarna, är ur allmän fiskesynpunkt viktiga.

Fiskeriverket ser sammantaget de planerade åtgärderna med återställning strömvattensbiotoper, fiskvandringsmöjligheter mm som värdefulla och angelägna. Fiskeriverket har inga erinringar mot Kammarkollegiets omprövningsansökan. Fiskeriverket ser det som betydelsefullt att ansökningarna avseende de tre kraftverken Gullsbyn, Åmot och Reinholdsfors kan behandlas i ett sammanhang. En viss samordning av planerade åtgärder med byggnation av fiskvägar mm, bör lämpligen ske.

Fiskeriverket menar att det är viktigt att arbetena sker på sådant sätt att grumlingar och annan påverkan på vattendraget Mangälven/Slorudsälven minimeras. Särskilt bör öringens lekperiod på hösten skyddas. Särskild hänsyn till tidiga yngelstadier hos befintliga öringbestånd bör också tas. Om ett kontrollprogram skall upprättas i sammanhanget, och hur det i så fall skall utformas, bör avgöras av länsstyrelsen.

Erforderliga arbeten bör, såsom Kammarkollegiet anger, vara utförda inom en byggnadstid om 3 år.

Södra Värmelns, Norra Värmelns och Mangskogsälvarnas fiskevårdsområdes-föreningar har anfört bl.a. följande.

Slorudsälven utgör idag det huvudsakliga lekområdet för Värmelns storvuxna öringstam och för det enda flodpärlmusselbeståndet inom Borgviksälvens avrinningsområde. Tillgängligt område för öringens lek- och uppväxt är att bara en bråkdel av de ursprungliga miljöer som öringstammen har haft innan mänskliga aktiviteter förändrade vattendragen. Nästan alla vattendrag som rinner till Värmeln är reglerade för flottning eller vattenkraft.

En central uppgift om de svenska miljömålen för sjöar och vattendrag ska kunna nås är att de vattensystem vars naturvärden och fiske spolierats, så långt som möjligt återställs. Att helt återställa de naturliga vandringsvägar och lekplatser för den vandrande öringen som en gång fanns i Värmelns vattensystem är troligen inte möjligt. Men för att långsiktigt säkra stammen av storvuxen öring i Värmeln måste fria vandringsvägar återskapas inom Slorudsälvens tillrinningsområde. Detta är också en förutsättning för att flodpärlmusslans fortlevnad i älven ska säkerställas i ett livskraftigt bestånd i framtiden.

Flodpärlmusslan är en hotat art och ingår i Natura 2000-nätverket för EU:s mest skyddsvärda naturområden och Slorudsälven är klassad som Natura 2000-område. Alla medlemsländer ska genom Natura 2000 se till att skyddsvärda naturtyper och arter har så kallad gynnsam bevarandestatus. Livsmiljöerna och arterna ska finnas kvar i livskraftiga bestånd vilket medför att det ibland behövs aktiv skötsel eller restaurering.

Flodpärlmusslan är idag hotad i hela världen. Sverige utgör dock ett kärnområde för musslan, vilket innebär att vi har ett internationellt ansvar för artens långsiktiga överlevnad.

Slorudsälven är idag ett kraftigt fragmenterat vattendrag med de tre stora vandringhinder. För att stammen av storvuxen öring i Värmeln och populationen av flodpärlmussla i Slorudsälven/Mangälven ska kunna säkras i livskraftiga bestånd, krävs fria vandringsvägar för öringen.

Reinholdsfors kraftstations anläggning utgör ett definitivt vandringshinder och från dammvallen och ner till kraftstationen finns den torrlagd fors/strömsträckan. I Mangen har det funnits en stam av nedströms lekande storväxt öring, vilken har använt och passerat genom den torrlagda sträckan nedströms för att komma till sina lekplatser.

Vid sjöars utlopp, där övergången till älv börjar och vid förutsättning att området utgörs av öringbiotop, har ofta de starkaste individerna av ung öring sina ståndplatser. Detta beror delvis på att där finns mycket mat för fisken och bra vattenkvalitet. I vattendrag som hyser flodpärlmussla är detta en mycket viktig företeelse beroende på att infekterad öring transporterar musselföryngringen uppströms i vattendraget. På våren när unga 0+ övergår till ettåringar söker de bättre ståndplatser, detta sker ungefär samtidigt som musslan är färdigutvecklad och släpper från öringens gäle, där den suttit i 10 månader. Har öringungen sökt sig uppströms och kanske ända till sjöutloppet när musslan släpper taget och finner en bra bottenmiljö, kan den musslan sitta där hela sitt liv och föra sitt genetiska arv vidare till kommande generationer. För flodpärlmusslans långsiktiga fortlevnad är det en förutsättning att infekterad fisk har vandringsmöjligheter uppströms.

Det är heller inte ovanligt att öring är nedströms lekande och med den miljöanpassningsbarhet som öringen har är det fullt möjligt att smoltutvandring kan ske till sjön Mangen. Vilket kan leda till att utvandrad öring vid könsmognad, går nedströms från sjön Mangen för att leka i älven. Detta förutsätter att vandringsvägen öppnas för öringen och att det finns ett vattenflöde i vandringsvägen.

Varje sjö är unik, det betyder att ingen kopia finns, unik är också den storvuxna öringstam från Slorudsälven som Värmeln hyser. De flesta Landsbygdsfastigheter runt sjön är kombinerade jord- och skogsbruksfastigheter och några av dessa har utvecklat verksamheten inom turism. Värmeln är en fantastisk sjö med möjligheter till ett bra sport- och fritidsfiske och med möjligheter att fiska ett stort antal arter. Det är framför allt gädda, abborre och gös som fiskas, men möjligheten att kunna få en storvuxen öring höjer attraktionskraften när det gäller fisketurismen. För de verksamheter som har eller tänker sig en inriktning mot fisketurism är det viktigt att den storvuxna vandrande öringen får leva kvar i ett livskraftigt bestånd i Värmeln. Anläggning av vandringsvägar förbi vattenkraftanläggningarna i Slorudsälven /-Mangälven är en förutsättning för att säkra ett livskraftigt bestånd av den storvuxna sjölevande öringstammen i Värmeln.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har förklarat att verket avstår från att yttra sig.

B.L. har bestritt ansökan under hänvisning till att ett bifall till denna skulle leda till bortfall av miljövänlig energi.

Kammarkollegiet har genmält följande.

Kammarkollegiet delar inte uppfattningen att skötseln m.m. skulle medföra betydande tillkommande insatser av tillståndshavaren. I likhet med vad som gäller för naturliga fiskvägar krävs normalt varken tillsyn av anlagda fiskvägar. För enbart ändring av tappningar och skötsel av utskov i omlöpet krävs en arbetsinsats som dock rimligen är relativt begränsad. Kollegiet anser dock att frågan är av mindre intresse då kostnaden i fråga inte är ersättningsgill.

DOMSKÄL

Allmänt

Av 24 kap5 och 7 §§miljöbalken följer att Kammarkollegiet har rätt att hos Miljödomstolen ansöka om omprövning av bl.a. tillstånd och villkor för vattenverksamhet. Omprövning förutsätter att någon av de 12 olika i 5 § 1 st nämnt kapitel uppräknade omprövningsgrunderna föreligger. Grunderna 2 - 12 tar sikte på omständigheter i det enskilda fallet. Grunden nr 1 omfattar alla verksamheter och säger att omprövning alltid kan ske 10 år efter det att ett tillstånd vunnit laga kraft. För vattenkraftverk och vattenregleringar för vattenkraft med tillstånd enligt äldre lagstift-ning gäller emellertid att denna tid vanligtvis uppgår till 30 år (jämför 32 och 33 §§ lagen [1998:811] om införande av miljöbalken/miljöbalkens promulgationslag [MP]).

För verksamheten vid Reinholdfors kraftverk föreligger inte något tillstånd enligt miljöbalken eller de tidigare gällande vattenlagarna (1983:291 och 1918:523). Dämningen vid Reinholdfors får emellertid anses laglig till följd av det av Kammarkollegiet presenterade privilegiebrevet från 1761. Kraftverksägarens rätt enligt privilegiebrevet får anses vara en sådan rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap 41 § äldre vattenlagen (1918:523). Enligt 34 § MP kan en omprövningstalan enligt 24 kap. 5 § miljöbalken föras mot rättigheten.

Kammarkollegiet har således möjlighet att nu ansöka om omprövning av den rättighet varmed kraftverksägaren förfogar över vattnet vid Reinholdfors kraftverk samt yrka nya villkor för verksamheten.

Kammarkollegiets yrkanden kan sägas avse nya villkor för verksamheten; villkor som syftar till att verksamheten vid Reinholdfors kraftverk inte längre ska utgöra vandringshinder. Samtidigt innefattar emellertid yrkandena en ändring av befintlig vattenanläggning vid Reinholdfors. Ändring av en vattenanläggning är enligt 11 kap. 2 § miljöbalken definitionsmässigt att anse som vattenverksamhet. För vat-tenverksamhet krävs enligt huvudregeln i 9 § samma kapitel tillstånd enligt miljöbalken. Frågan om tillstånd till vattenverksamhet prövas efter en ansökan därom med sedvanligt innehåll (se 22 kap. 1 § miljöbalken). En tillståndsansökan ska bl.a. innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och bifall till en tillståndsansökan får följder som delvis skiljer sig från de efter bifall till en omprövningsdom.

Kammarkollegiet har med stöd av bestämmelserna i 2 kap 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och 28 kap. 10 § miljöbalken möjlighet att ansöka om tillstånd till ansökt ändring av dammanläggningen vid Reinholdfors samt om tvångsrätt härför. Ett bifall till en sådan tillståndsansökan skulle medföra att kammarkollegiet är att anse som verksamhetsutövare i ansökt del och som sådan har att stå underhållsansvar och risken för oförutsedd skada såvitt gäller den nya anläggningsdelen. Vid en omprövningsansökan är det istället så att villkor eller andra bestämmelser som föreskrivs blir en del av det tillstånd som gäller för verksamheten och att kostnadsansvar m.m. drabbar verksamhetsutövaren (se t.ex. Miljööverdomstolens dom den 29 augusti 2005 i mål M 1867-05).

Inte minst för det framtida kostnadsansvaret är det således av betydelse i vilken form inrättandet av en fiskväg ska behandlas. Frågan har också varit föremål för tidigare behandling i domstol.

Det har förekommit fall där en verksamhetsutövare har tillämpat omprövningsinstitutet i 24 kap. 8 § miljöbalken för att få till stånd säkerhetshöjande åtgärder. Enligt denna bestämmelse kan en verksamhetsutövare under vissa förutsättningar ansöka om att vissa bestämmelser och villkor i en tillståndsdom ska upphävas eller ändras. Förfarandet är, liksom vid myndighetsomprövning enligt 5 § samma kapitel, enklare än vid en tillståndsansökan. Vid en omprövningsansökan finns t.ex. inte något krav på miljökonsekvensbeskrivning. Omprövningsansökningar avseende säkerhetshöjande åtgärder har också accepterats i en del tidigare fall. Praxis torde emellertid ha ändrats efter Miljööverdomstolens avgörande den 22 januari 2004 i mål M 5297-03. Miljööverdomstolen anför här först att planerad säkerhetshöjande åtgärd utgör en sådan ändring av damm som anges i 11 kap. 2 § 1 p miljöbalken och som kräver tillstånd enligt 9 § 1 st samma kapitel. Miljööverdomstolen fortsätter emellertid sedan med att hänvisa till en skillnad mellan omprövningsbestämmelserna i 24 kap.5 och 8 §§miljöbalken. Enligt myndighetsbestämmelsen i 5 § kan omprövning ske för erhållande av nya villkor, varemot verksamhetsutövarbestämmelsen i 8 § endast avser upphävande och ändring av befintliga villkor och bestämmelser. Miljööverdomstolen uttalar att den säkerhetshöjande åtgärden inte kan prövas inom ramen för 8 § eftersom ändringen inte avser något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i det för verksamheten gällande tillståndet. Miljööverdomstolen fortsätter: ”Det förhållandet att företrädare för de allmänna intressena har möjlighet att enligt 5 § samma kapitel ansöka om nya och ändrade villkor i syfte att förbättra en anläggnings säkerhet påverkar inte tillståndshavarens skyldighet att söka tillstånd när en tillståndspliktig åtgärd skall vidtas och ändring av något befintligt villkor inte är aktuellt. Motsvarande bestämmelse i vattenlagen (1983:291), 15 kap. 3 § första stycket tredje meningen, har närmast kommit till för att man inte alltid kan förlita sig på att tillståndshavaren själv tar initiativ till de ändringar som behövs för att för-bättra en anläggnings säkerhet.” Miljööverdomstolen avslutar sedan med att bolagets ansökan bör avvisas på de skäl som Östersunds tingsrätt, Miljödomstolen angett. Tingsrätten har i sitt avvisningsbeslut endast hänvisat till att den planerade säkerhetsåtgärden utgör en sådan ändring av damm som avses i 11 kap. 2 § miljöbalken, att verksamhetsutövarens talan därför ska behandlas som en tillståndsansökan och att ansökan inte innehåller någon miljökonsekvensbeskrivning.

Innebörden i Miljööverdomstolens dom den 22 januari 2004 är inte helt klar. Domen kan - särskilt mot bakgrund av Miljööverdomstolens hänvisning till miljödomstolens skäl - tolkas så att ansökningar som avser ändring av en vattenanläggning alltid ska behandlas som ansökningsmål och aldrig kan hanteras omprövningsvägen. Domen kan emellertid även tolkas så att skillnaden vad gäller möjligheten att meddela nya villkor i omprövningsbestämmelserna gör att en ändring av en vattenanläggning går att få till stånd vid omprövning enligt i 24 kap. 5 §, men inte vid omprövning enligt 8 §. Frågan kompliceras ytterligare av Miljööverdomstolens utgången i dom den 7 maj 2009 i mål M 5267-08.

I Miljööverdomstolen har även förekommit mål där Kammarkollegiet ansökt om omprövning av kraftverksverksamheter med yrkande om fiskväg eller säkerhetshöjande åtgärder (se t.ex. Miljööverdomstolens dom den 29 augusti 2005 i mål M 1867-05, den 8 maj 2006 i mål M 4915-05, den 20 december 2000 i mål M 5-99; jfr även Miljööverdomstolens dom den 1 juni 2006 i mål M 4642-05). I angivna avgöranden har miljööverdomstolen godtagit en ordning där t.ex. ändring av vattenanläggningar kan prövas i mål om omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken.

Rådande praxis synes således vara den att en kraftverksägare kan åläggas att utföra ändringar i en vattenanläggning efter en omprövningsansökan av myndighet. Även om detta något kan ifrågasättas utifrån principiella synpunkter - fråga är ju om en tillståndspliktig vattenverksamhet som bl.a. genom reglerna om oförutsedd skada genererar en risk för kostnadsansvar gentemot tredje man - saknas nu anledning frångå denna till synes klara praxis. Det får således godtas att Kammarkollegiet kan väcka aktuella frågor genom en omprövningsansökan enligt 24 kap. 5 § miljöbalken med yrkande om nya villkor. De eventuellt nya villkor som meddelas blir en del av tillståndet och binder kraftverksägaren. Det blir också kraftverksägaren som träffas av eventuellt framtida underhållsansvar och som får stå ansvaret för eventuella tredjemansskador. Dessa omständigheter ska också - vid sidan av värdet av produk-tionsbortfallet och kostnaderna för fiskvägen m.m. - beaktas vid tillåtlighetsbedömningen. Härvid gäller bl.a. att nya villkor eller bestämmelser inte får vara ingripande att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras (24 kap. 5 § 5 st) samt att nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått ska jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder (2 kap. 7 § miljöbalken).

Nytta

I målet saknas en formell miljökonsekvensbeskrivning. Som anförts ovan krävs detta inte heller i ett omprövningsmål. Även utan detta krav har emellertid Kammarkollegiet att styrka projektets nytta och tillåtlighet. Kammarkollegiet har också presenterat ett relativt omfattande material i nyttofrågan och har även refererat till att det finns ytterligare material vad gäller förhållandena uppströms sjön Mangen. Genom vad som sålunda framkommit får anses utrett att fungerande fiskvägar vid kraftverken i Reinholdsfors, Åmot och Gullsby kommer att göra det möjligt för Värmelnöring, stensimpa och annan fisk att nå i sammanhanget stora tillkommande uppväxtområden i Mang/Slorudsälven och andra vattendrag uppströms sjön Värmeln. Vattendragen upphör härigenom att vara fragmentiserade och Värmelnöringens fortsatta existens säkras med all sannolikhet. Tillkommande öringvandring skulle också kraftigt gynna den hotade flodpärlmusslan.

De av Kammarkollegiet föreslagna fiskvägarna är utformade med hjälp av expertis på området. Hittillsvarande erfarenheter på området ger vid handeln att de föreslagna fiskvägarna torde kunna fungera med föreslagen vattenregim. Viss andel av den nedvandrande smolten kommer tyvärr att omkomma i turbinerna. Förefintliga fiskgaller torde emellertid medföra att en tillräcklig mängd smolt klarar nedvandringen.

Sammantaget får Kammarkollegiet genom den utredning som åberopats anses ha gjort sannolikt att de yrkade villkoren skulle vara till stor nytta för fiskvården och därigenom för miljömålet ”Levande sjöar och vattendrag”. Denna nytta överskrider med stor marginal eventuell negativ påverkan på övriga miljömål. Det faktiska utfallet av åtgärderna och villkoren visar sig först om kanske 10 - 20 år. Det är därför inte påkallat med någon prövotid i frågan.

Kostnader

Den stora kostnaden i projektet är naturligtvis utförandekostnaderna. För Reinholdfors kraftverk har utförandekostnaden beräknats till 2,8 MSEK och för de tre kraftverken tillsammans till 6,9 MSEK. Härtill kommer kostnader för att sköta och bibehålla fiskvägen samt värdet av produktionsbortfallet, varav det sistnämnda värdet är förhållandevis stort.

Vad gäller fiskvägens tillsyn och skötsel torde de framtida kostnaderna härför bli förhållandevis måttliga. Enligt rådande praxis är sådana måttliga kostnader inte ersättningsgilla i en omprövningssituation.

Vad gäller värdet av produktionsbortfallet har parterna kraftigt avvikande åsikter.

Kammarkollegiet har - som kollegiet slutligen bestämt sin talan och med en kostnadsandel om 50 % - värderat nettoproduktionen vid Reinholdfors kraftverk till 161 850 kr per år samt angett att kapitalisering bör ske efter en kalkylränta om 6 %, något som skulle ge ett sammanlagt nuvärde för produktionen om knappt 2,7 MSEK. Även om härtill ska läggas visst maskinvärde m.m. kan således konsta-teras att Kammarkollegiet är berett att utföra en fiskväg förbi kraftverket till en kostnad som överstiger det av kollegiet beräknade värdet på kraftverket. Det tillåtliga i detta kan i skenet av bestämmelsen i 2 kap. 7 § miljöbalken starkt ifrågasättas. Emellertid kan inte Kammarkollegiets beräkningar godtas på alla punkter. En sådan punkt gäller den tillämpliga kalkylräntan. I hittillsvarande praxis har nästan alltid tillämpats en kalkylränta om 4 %. Vad Kammarkollegiet anfört i denna del är - särskilt mot bakgrund av nu gällande ränteläge - inte av sådan art att det finns anled-ning frångå gällande praxis på området. Bara genom denna beräkningsändring fås ett betydligt högre värde på produktionen.

I produktionshänseende har stor del av diskussionen rört huruvida ersättningen till kraftverksägaren ska beräknas utifrån ett netto- eller bruttovärdesresonemang. Kammarkollegiet har hävdat att det med produktionsbortfallet även följer visst kostnadsbortfall, medan kraftverksägaren uppgett att aktuellt produktionsbortfall inte medför någon kostnadsminskning alls. Någon egentlig bevisning i frågan har inte förebragts. Då det är lättare att föra i bevis att en åtgärd får vissa följder än tvärtom och då kraftverksägarens uppfattning framstår som mer sannolik, får utevaron av bevisning i denna del lända Kammarkollegiet till förfång. Vid beräkningen av den ersättning som ska utgå för produktionsbortfallet ska därför utgås från bruttovärdet på produktionsförlusten.

Parterna är överens om att omprövningsförlusterna torde uppgå till 213 700 kWh per år.

Kammarkollegiets sätt att beräkna tillämpligt energipris står i överensstämmelse med tidigare praxis på området. Det tillämpade energipriset ska motsvara en försiktig bedömning av ett framtida energipris. Förändringarna i energipriset var tidigare måttliga. Det var då naturligt att utgå från historiska data och utifrån dessa göra en uppskattning av framtida priser. Sedan energimarknaden avreglerades har emellertid prisutvecklingen förändrats. Energipriserna har höjts relativt kraftigt och de varierar också relativt kraftigt från tid till tid.

Det är vanskligt att sia om den framtida prisutvecklingen på energimarknaden. Det förefaller emellertid mer sannolikt att prisutvecklingen kommer att fortsätta uppåt än tvärtom. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att delvis frångå äldre sätt att beräkna framtida energipris. Senare tiders energipris bör ges större tyngd. Av Kammarkollegiets redovisning framgår att energipriserna 2006 och 2008 uppgått till omkring 45 öre kWh. Det förefaller inte sannolikt att de framtida priserna kommer att understiga dessa nivåer i någon större omfattning. Enligt Miljödomstolens uppfattning finns det därför anledning att beräkna produktionsförlusterna utifrån detta kilowattpris, som bör anses utgöra ett medelvärde över året.

Vid ovan gjorda bedömningar ska ersättningen beräknas utifrån en årsproduktion om 993 000 kWh, ett produktionsbortfall om 213 700 kWh/år, priset 45 öre/kWh samt en kalkylränta om 4 %, vilket medför följande beräkning.

Produktionsvärde: 446 850 kr-----------Produktionsförlust: 96 165 kr- 5 % av produktionsvärdet - 22 342 krErsättningsgill förlust 73 823 krKapitaliserad ersättning 1 845 575 kr

Till ovanstående bör tillkomma viss ersättning utgå för förlust av el-certifikat. Sammanlagt bör därför utgå en avrundad ersättning om 2 MSEK kr.

Sammanfattning

Nyttan av ansökt fiskväg är till stor del avhängig av att det uppförs fiskvägar vid samtliga tre kraftverk i Mangs/Slorudsälven. Utförandekostnaderna för fiskvägarna är betydande. Vid ovan angivna bedömningar - som blir desamma för alla tre kraftverken - har staten att betala en relativt hög ersättning till kraftverksägarna. Sammantaget förutsätter således ansökta åtgärder betydande investeringar. Utifrån gällande värderingar får emellertid även nyttan med fiskvägarna anses betydande. Sammantaget får anses att de sammanlagda kostnaderna för fiskvägarna inte är orimliga med hänsyn till den nytta den för med sig från miljösynpunkt. De yrkade villkoren är heller inte så ingripande att verksamheten inte längre kan bedrivas eller avsevärt försvåras. Kammarkollegiets talan ska därför bifallas och ersättning bestämmas enligt ovan.

Staten har träffat avtal med ägarna till fastigheten XX 3:1 om förvärv av erforderliga mark- och vattenområden inom denna fastighet. Fastighetsägarna får härigenom anses ha godtagit tvångsrättsyrkandet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande ska ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 9 juni 2009 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Göran Stenman

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Göran Stenman och miljörådet Staffan Ljung samt de sakkunniga ledamöterna Bo Essvik och Lennart Källén.