MÖD 2011:27

RÄTTENHovrättsråden Lars Dirke och Rose Thorsén, tekniska rådet Mikael Schultz samt tf. hovrättsassessorn Li Brismo, referent

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRAREFöredraganden Åsa Talvik

SÖKANDESydvatten ABSkeppsgatan 19211 19 Malmö

Ombud: Advokat A.L.

MOTPARTMarkaryds kommunBox 74285 22 Markaryd

Ombud: Advokat M.B.

SAKENResning

TIDIGARE AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-02-26 i mål nr M 3034-09

_____________

Sydvatten AB har ansökt om resning.

Målet föredras och Mark- och miljööverdomstolen fattar följande

BESLUT (att meddelas 2011-05-23)

Sydvatten AB har inte visat någon omständighet som kan föranleda resning i målet. Mark- och miljööverdomstolen avslår därför resningsansökan.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga A

Överklagande senast 2011-06-13

Åsa Talvik

Protokollet uppvisat/

______________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDEMarkaryds kommunBox 74285 22 Markaryd

Ombud: Advokat M B

MOTPART1. Länsstyrelsen i Kronobergs län351 86 VÄXJÖ

2. Sydvatten ABSkeppsgatan 19211 19 Malmö

Ombud: Advokat U S

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Kronobergs län beslut 2009-09-01 i ärende nr 535-2376-09, se bilaga 1

SAKENBortledande av grundvatten till Bolmentunneln

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar målet till Länsstyrelsen i Kronobergs län för fortsatt handläggning.

_____________

BAKGRUND

Kunglig Maj:t lämnade i beslut den 6 februari 1970 AB Sydvatten, nedan benämnt Sydvatten, tillstånd enligt 1917 års expropriationslag (1917:189) att ur sjön Bolmen bortleda högst 6 kubikmeter vatten per sekund i medeltal per år för att förse Skåne och Halmstadsområdet med vatten. Som villkor föreskrevs att Sydvatten skulle fullfölja expropriationen vid Vattendomstolen senast den 1 februari 1971.

Efter ansökan från Sydvatten inom den i expropriationsbeslutet angivna tiden lämnade Vattendomstolen i Växjö i deldom den 28 augusti 1972 (DVA 63/1972) Sydvatten tillstånd att bortleda vatten från sjön Bolmen enligt regeringens expropriationsbeslut. För detta ändamål berättigades Sydvatten att för Skånes förseende med vatten bl.a. utföra och bibehålla en tunnel jämte tillhörande intags- och utloppsanordningar med mera från Bolmån omedelbart uppströms Skeens kraftverk inom Annerstads socken, Kronobergs län, till planerat utjämningsmagasin vid Äktaboden inom Riseberga socken, Kristianstads län. Som villkor föreskrevs att tillståndet till bortledande av vatten inte fick tas i anspråk omedelbart utan först sedan särskilt medgivande därtill lämnats av vattendomstolen.

Av Sydvattens ansökan till vattendomstolen framgår bl.a. följande som är av intresse i nu aktuellt mål.

Från intaget transporteras vattnet i en 80 km lång oinklädd bergtunnel till utjämningsmagasinet, som förläggs i en dalgång vid Äktaboden cirka 5 km sydväst om Perstorp. Tunnelarean blir 9 m2. Tunneln korsar Lagan strax nedströms Axhult, passerar Markaryd cirka 2 km öster om samhället samt går strax öster om Värsjön och cirka 3,5 km väster om Perstorp.

Årligt behov av tillskottsvatten från Bolmen för Skåne och Halmstad år 2000 har beräknats uppgå till sammanlagt 180 miljoner m3/år. Denna vattenmängd motsvarar ett medeltal av 5,7 m3/s. Tunnelns transportförmåga beräknas till 6 m3/s utan pumpning. För större vattenmängd måste pumpning tillgripas.

I ansökan anger Sydvatten vidare att en bergtunnel, som inte är helt tät, kan påverka grundvattenytan på två sätt. Tunneln kan verka dränerande och sänkta grundvattenytan, där denna ligger över tunnelns trycklinje. Där åter trycklinjen ligger ovanför grundvattenytan kan denna höjas genom läckage från tunneln. Det är angeläget att hindra såväl inläckning av främmande vatten som vattenförlust. Tunneln kommer därför att tätas inom mera sprickrikt berg. Även om en omsorgsfull tätning utförs måste man dock förutsätta möjligheten av viss inläckning med grundvattensänkning som följd, så att vattenståndet i vissa brunnar sänkes. Avsikten är därför att i samband med tunnelarbetet ordna sådan beredskap, att vattenförsörjningsfrågan löses exempelvis genom borrning för den, vars vattentäkt sinar. Menlig inverkan på brunnar torde endast undantagsvis kunna ske på större avstånd än 150 meter från tunneln.

Deldom DVA 63/1972

Under rubriken DOMSKÄL angav vattendomstolen bl.a. följande:

I vad gäller tunnelns inverkan på grundvattenstånd har man att skilja mellan två slag av verkningar. Det ena är att tunneln verkar dränerande och sålunda sänker grundvattenståndet. Det andra är att vatten läcker ut från tunneln och kan höja grundvattenståndet. Det förra slaget av inverkan kan inträda redan som följd av tunnelbygget men det senare slaget först sedan medgivandet till vattenbortledande tagits i anspråk och vatten börjat överföras genom tunneln. I denna deldom behandlas endast det förra slaget av inverkan. Sålunda uppskjutes det senare slaget av verkningar. (aktsida 1551)

För det område, som överhuvudtaget kan bli aktuellt i sammanhanget, har man redan på förhand att räkna med möjligheten av att verkan i form av grundvattensänkning uppkommer. Däremot kan man ej närmare förutsäga, var detta blir fallet eller vilken omfattning verkningarna får. Man kan därför inte tala om oförutsedd skada inom det antydda området. Däremot kan menet betecknas såsom för närvarande obestämbart. Beträffande sådant men bör i deldomen givas möjlighet till framtida talan.

Under rubriken DOMSLUT angav vattendomstolen bl.a. följande:

19/Framtida talan.

Uppkommer som följd av tunneldragningen till Skåne skada genom sänkt grundvattenstånd eller skada å byggnader eller andra fasta anordningar längs tunnellinjen, skall sådant men gottgöras. I fråga om sådan gottgörelse skall vad här ovan under 18/ stadgats äga motsvarande tillämpning.

Under punkten 18, som gäller särskilt om enskilda vägar, anges att parterna i första hand ska söka träffa frivillig uppgörelse. Uppkommer tvist vill vattendomstolen på anmälan upptaga denna till särskild prövning

20/ Tid för framtida talan

För framtida talan enligt punkterna 18/ och 19/ skall gälla den tid och det äventyr som föreskrivs i fråga om oförutsedd skada.

Tiden för anmälan om oförutsedd skada angavs i domen till 10 år räknat från utgången av den bestämda tiden för fullbordan av byggnadsarbetena, som i sin tur bestämdes till utgången av år 1987.

Deldom DVA 36/1986

Vattendomstolen lämnade i deldom den 17 juni 1986 Sydvatten det slutliga tillståndet att på de villkor som anges i domen, genom intagsanordningar i Bolmån vid Skeen leda bort vatten från sjön Bolmen med högst 6 m3/s i medeltal för år, dock högst 6,3 m3/s i medeltal för månad, för att förse Skåne och Halmstadsområdet med vatten.

Under rubriken DOMSKÄL angav vattendomstolen bl.a. följande:

Tillämplig lag

Detta ansökningsmål, som inkommit till vattendomstolen den 25 januari 1971 och således före ikraftträdandet den 1 januari 1984 av 1983 års vattenlag (1983:291) skall enligt bestämmelserna i 4 § lagen (1983:292) om införande av 1983 års vattenlag handläggas och bedömas enligt 1918 års vattenlag i den mån övergångsbestämmelserna vid lagändring ej stadgat annat. I denna deldom skall därför 9 kapvattenlagen (1918:523) och 11 kap 97 § samma lag tillämpas i deras lydelse närmast före den 1 januari 1974.

Bolmentunneln (aktsid 3052)

Parterna har förklarat sig överens om att tunnelns inverkan på grundvattenförhållandet längs med tunnellinjen - med hänsyn till osäkerheten beträffande denna inverkan - bör sättas på prövotid. Sydvatten har föreslagit, att prövotiden för sträckan nedströms passagen vid Lagan lämpligen bör löpa till 5 år efter det att uttaget uppgår till 3 m3/s i medeltal per år och för sträckan uppströms denna punkt till 5 år efter det att uttaget uppgår till 6 m3/s i medeltal per år.

För sträckan mellan Lagan och påslag nr 16 har Sydvatten inte redovisat några andra skäl för inskränkningen av prövotiden än Sydvattens undersökningsskyldighet utmed tunnellinjen. Svangård har för sina huvudmän, i enlighet med vad länsstyrelserna i Kronobergs respektive i Kristianstads län anfört, slutligt yrkat, att tiden 5 år inom Kronobergs län skall räknas från det att uttagen uppgår till 6 m3/s i medeltal per år och inom Kristianstads län räknas från det att uttagen uppgår till 3 m3/s i medeltal per år.

På de skäl som Sydvatten anfört anser vattendomstolen att prövotidens längd för den södra delen av tunnelsträckningen kan sättas till 5 år efter det att uttaget uppgår till 3 m3/s i medeltal per år. Utmed tunnelsträckningen mellan påslag nr 14 och 16 kommer emellertid vid uttaget 6 m3/s trycklinjen på en betydande sträcka att ligga över eller mycket nära markytan. Vid ökat uttag från 3 m3/s till 6 m3/s stiger trycklinjen inom detta område med mellan 20 och 27 meter. Inom området finns störningszoner i berggrunden. Detta gäller bland annat Lagandalen och Misterhultsområdet. Prövotidens längd bör därför inom detta område sättas till 5 år efter det att uttaget uppgår till 6 m3/s i medeltal per år.

Under rubriken DOMSLUT angav vattendomstolen bl.a. följande:

Bolmentunneln (aktsid 3069)

A. Prövotid för inverkan på grundvattenförhållandena

Vattendomstolen uppskjuter det slutliga avgörandet av Bolmentunnelns inverkan på grundvattenförhållandena längs med tunnellinjen för sträckan från intaget till påslag nr 16, belägen strax nedströms länsgränsen, under en tid av fem år efter det att uttaget uppgår till 6 m3/s i medeltal per år och för sträckan från påslag nr 16 till mynningen under en tid av fem år efter det att uttaget uppgår till 3 m3/s i medeltal per år.

Bolmentunneln började byggas 1975 och togs i drift 1986.

YRKANDEN M.M.

Markaryds kommun (kommunen) yrkar att miljödomstolen ändrar länsstyrelsens beslut och fastställer att Sydvatten AB inte har något tillstånd att bortleda grundvatten till Bolmentunneln i den omfattning som sker idag, och, i enlighet härmed, förelägger Sydvatten AB att vidta åtgärder för att förhindra bortledandet av grundvatten, alternativt förbjuder Sydvatten AB att bortleda grundvatten till Bolmentunneln.

Kommunen har som grund för överklagandet åberopat vad de tidigare anfört i sin anmälan till länsstyrelsen den 17 april 2009 och den 12 juni 2009, samt därutöver anfört följande. Vad länsstyrelsen anfört i sin motivering för att avslå kommunens begäran är fel och i stora delar oklart. Att som länsstyrelsen anfört i sin motivering, Sydvatten AB skulle ha rätt att för all framtid bortleda, såsom det måste förstås, erforderlig mängd eller så mycket grundvatten man anser sig behöva, enbart på den grunden att man på ett par ställen i deldomen från 1972 (DVA 63/1972) angett att tunneln kan ha en dränerande effekt saknar rättslig grund. Deldomen reglerar frågor om grundvattenläckage under byggnadstiden för tunneln. Frågan om tillstånd till bortledning av grundvatten för all framtid har överhuvudtaget aldrig prövats i vare sig 1972 års deldom eller i 1986 års deldom (DVA 36/1986). Om så skett och tillstånd till bortledande av grundvatten medgivits av domstolen skulle detta klart framgått av domslutet i någon av dessa domar.

Sydvatten har vidare, på sätt anges i nämnda deldomar, åtagit sig att åtgärda eventuella problem i form av inläckage av grundvatten. Mot bakgrund av dagens omfattande inläckage kan det med fog ifrågasättas om Sydvatten AB uppfyllt kraven i deldomarna. Även om man leker med tanken att Sydvatten AB genom vad som anförts i 1972 års deldom på något sätt skulle ha erhållit tillstånd att bortleda vissa mindre mängder grundvatten som en naturlig följd av att bibehålla tunneln, så hävdar kommunen att Sydvatten AB i dag bortleder betydligt större mängder grundvatten än vad som kan ha redovisats och varit föremål för domstolens prövning i 1972 års deldom. För dessa större volymer har man i vart fall inte tillstånd. Det grundvatten som bortleds till Bolmentunneln uppgår i dag till över 200 l/s och tillgodogörs av Sydvatten AB inom ramen för deras produktion. Med beaktande av de volymer som Sydvatten AB i dag bortleder från sjön Bolmen utgör detta grundvatten ett inte obetydligt tillskott. På årsbasis rör det sig om ett tillskott om över 6,3 miljoner kubikmeter grundvatten. Detta innebär att Sydvatten AB de facto är verksamhetsutövare för en av de största grundvattentäkterna för vattenförsörjning i Sydsverige. Att denna verksamhet skulle kunna bedrivas utan ett tillstånd som noga reglerar verksamheten strider mot samtliga tidigare avgöranden i liknande mål.

Till klarläggande får slutligen anföras att kommunen äger både rubricerade fastigheter och att Sydvatten AB:s vattenverksamhet i form av bortledande av grundvatten inom dessa fastigheter negativt påverkar vattenförhållanden inom fastigheterna och därmed kommunens möjlighet till exploatering av fastigheterna. Med beaktande av vad som anförts ovan och i tidigare inlagor till länsstyrelsen är det kommunens uppfattning att det finns tillräcklig grund för miljödomstolen att bifalla kommunens överklagande.

Länsstyrelsen har i yttrande anfört följande. Länsstyrelsen vidhåller att Sydvatten AB enligt deldom DVA 63/1972 har tillstånd att utföra och bibehålla en tunnel, inbegripet bortledande av grundvatten. Deldomen DVA 63/1972 behandlar grundvattenläckage under anläggandet av tunneln samt vid en befintlig tunnel. I reciten till deldomen (sidan 30) anges att en bergtunnel kan verka dränerande och sänka grundvattenytan. I domskälen (sidan 105) fastslås också att påverkan på grundvattnet kan ske redan som följd av tunnelbygget och därför på förhand är att räkna med. Framtida olägenheter betecknades vid tidpunkten för domslutet som obestämbara.

I tunnel, som helt eller delvis ligger under grundvattennivån, torde det normalt sett alltid ske ett visst inläckage av grundvatten. Med hänsyn till detta, samt då grundvattenfrågor behandlas både i reciten samt domskälet till deldom DVA 63/1972 måste rätten att bibehålla en tunnel enligt domslutet anses innefatta rätten att bortleda grundvatten. Volymen tillfört grundvatten mäts som differensen mellan mängden tillfört Bolmenvatten i tunnelns början och mängden uttaget vatten i tunnelns mynning. Differensen på 200 liter vatten per sekund inrymmer den totala mängden vatten som tillförts från ovanliggande marklager till den 88 km långa bergtunneln. Enligt reciten till deldom DVA 63/1972 (sidan 30) kan påverkan på grundvattnet i ovanliggande marklager ske inom en 300 meter bred korridor längs tunneln. Inom detta område kan, enligt länsstyrelsens mening, mätbara avsänkningar av grundvattennivån förväntas, åtminstone i de delar av tunnellinjen då tunneln inte är fylld.

Kontrollen av dessa avsänkningar har under byggtid och drift pågått med olika intensitet enligt ett kontrollprogram som fastställts av Länsstyrelserna i Kristianstads och Kronobergs län, vilket förutskickats i domen. Detta talar ytterligare för att tunnelns dränerande inverkan är bedömd och tillståndsgiven. Vid bedömningen av tunnelns påverkan på grundvattnet måste det också, enligt länsstyrelsens mening, beaktas att mängden grundvatten som dräneras per ytenhet mark är relativt begränsad, i genomsnitt 2,5 l/s och km, även om tillrinningsområdet kan vara betydande.

Sydvatten AB bestrider ändring av länsstyrelsens beslut. Sydvatten har i yttrande anfört följande. Sydvatten delar inte länsstyrelsens uppfattning att det i 1972 års domslut skulle saknas tidsbegränsning om 10 år för framtida talan om sänkt grundvattenstånd. Som Sydvatten redovisat vid länsstyrelsen fick Sydvatten genom den lagakraftvunna deldomen den 19 augusti 1972 tillstånd att utföra och behålla Bolmentunneln. Det slags påverkan som kommunen nu uttalar sig - tunnelns dränerande effekt och inläckage till den - behandlades av vattendomstolen i den domen. Domstolen fastslog att man redan på förhand kunde förvänta ett inläckage av grundvatten till tunneln, dock att det bedömdes vara osäkert var och hur mycket det skulle läcka in. Inte heller när det gällde tidpunkten då inläckaget skulle visa sig förelåg någon säkerhet, men domstolen förutsatte att tunnelns dränerande verkan skulle visa sig tämligen snart efter utförandet av tunneln.

Möjligen vill Markaryds kommun ta sistnämnda uttalanden i domen till intäkt för att domen endast reglerar tunnelns dränerande verkan under tiden för utförande av tunneln (”grundvattenläckage under byggnationstiden”), s. 2 ö. Det leder fel. Domstolens uttalade förutsättning innebär inte vare sig att verkningarna av domen skulle vara begräsad till sådan snart påvisad grundvattensänkning eller att tillståndets räckvidd skulle vara mindre än annars. Länsstyrelsens slutsats i det överklagade beslutet är korrekt. Sydvatten har rätt att utföra och behålla Bolmentunneln, med de verkningar den kan ha.

Kommunen har bemött yttrandena från länsstyrelsen och från Sydvatten AB enligt följande. Länsstyrelsen anför att Sydvatten AB, oaktat att det inte anges i domslutet i vare sig 1972 eller 1986 års deldomar, ändå måste anses ha ett tillstånd till permanent bortledning av grundvatten med, som det måste förstås, i storleksordningen ca 6 miljoner kubikmeter per år. Kommunen finner länsstyrelsens tolkning synnerligen oortodox och anser att denna tolkning inte har något som helst stöd i gällande rätt. Länsstyrelsen har heller inte redovisat någon rättslig grund för sin tolkning i frågan. Det är dock första gången som länsstyrelsen, i bl.a. ärenden där Sydvatten AB är inblandade, väljer att hantera tillsyns- och prövningsfrågor på ett oortodoxt sätt. Till stöd härför och till stöd för kommunens uppfattning att Sydvatten AB saknar tillstånd att bortleda grundvatten åberopar kommunen två beslut av länsstyrelsen av den 15 april 2009 och den 13 oktober 2009. I dessa beslut ger länsstyrelsen Sydvatten AB tillstånd att i samband med reparationer av Bolmentunneln från densamma bortleda stora mängder grundvatten vid Åsa Klint och Ulvaryd i Markaryds kommun. Besluten visar enligt kommunens förmenande med önskvärd tydlighet dels att både länsstyrelsen och Sydvatten AB anser att det faktiskt fordras ett särskilt tillstånd för Sydvatten AB att bortleda till tunneln inläckande grundvatten, dels att länsstyrelsen är i villfarelse om vilken myndighet det är som faktiskt är behörig att lämna tillstånd till grundvattenbortledning.

Sydvatten AB:s yttrande innehåller i sak inget utöver vad man tidigare anfört i målet. Kommunen finner det avslutningsvis osannolikt att vattendomstolen och vattenöverdomstolen inom ramen för den prövning som skett genom bl.a. 1986 års deldom skulle avfatta desamma på sätt skett om utredningen i målet visat på en grundvattenbortledning i den storlek som länsstyrelsen själva medger sker idag. Med beaktande av vad som anförts ovan, ävensom med vad som anförts inom ramen för överklagandet, anser kommunen att det är klarlagt att Sydvatten AB inte har något tillstånd att bortleda grundvatten i den omfattning som sker i dag. Skäl föreligger därför att bifalla kommunens talan.

DOMSKÄL

Genom regeringens expropriationsbeslut och vattendomstolens domar har Sydvatten erhållit tillstånd att leda bort ytvatten från sjön Bolmen med högst 6 m3/s i medeltal för år, dock högst 6,3 m3/s i medeltal för månad, för att förse Skåne och Halmstadsområdet med vatten. För detta ändamål har Sydvatten även fått tillstånd att utföra och bibehålla en tunnel jämte tillhörande intags- och utloppsanordningar med mera från Bolmån omedelbart uppströms Skeens kraftverk inom Annerstads socken, Kronobergs län, till planerat utjämningsmagasin vid Äktaboden inom Riseberga socken, Kristianstads län.

Vid miljöbalkens ikraftträdande upphävdes bl.a. vattenlagen (1983:291), vilket framgår av 2 § lag (1988:811) om införande av miljöbalken. Av 5 § samma lag framgår att tillstånd skall fortsätta att gälla, om de har meddelats genom beslut enligt bestämmelse i en lag som anges i 2 § eller motsvarande bestämmelse i äldre lag. Besluten skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om det inte följer något annat av denna lag eller av föreskrifter. Det innebär att de genom 1972 och 1986 års domar lämnade tillstånden för bortledning av ytvatten från sjön Bolmen och för att bygga och bibehålla den s.k. Bolmentunneln alltjämt gäller. Något tillstånd som ger Sydvatten rätt att bortleda grundvatten utmed tunnelns sträckning finns däremot inte.

11 kap 66 § 2 mom. 1-3 stycket i tidigare gällande 1918 års vattenlag hade följande lydelse. Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag äge vattendomstolen där verkningarna av företaget i visst hänseende icke med erforderlig säkerhet kunna förutses, utan hinder av vad i 62 § finnes stadgat i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan, om de föreskrifter, som i denna del erfordras angående ersättning eller annat.

I samband med beslut om uppskov, som nu sagts, skall vattendomstolen, såvitt angår skada, förlust eller intrång, som kan antagas bliva av mera kännbar beskaffenhet, meddela erforderliga provisoriska bestämmelser angående ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för den skadelidande.

Avgörande av målet i den uppskjutna delen skall äga rum så snart ske kan. Ersättning må därvid ej bestämmas till lägre belopp än som utgått eller skolat utgå på grund av provisoriska bestämmelser.

Motsvarande bestämmelse fanns i 13 kap 49 § i 1983 års vattenlag och finns idag i 22 kap. 27 § miljöbalken.

Enligt miljödomstolen innebär föreskriften om prövotid i 1986 års deldom (DVA 36/1986) att det som angivits i 1972 års deldom (DVA 63/1972) om framtida talan för skada som uppkommer som följd av tunneldragningen genom sänkt grundvattenstånd eller skada å byggnader eller andra fasta anordningar längs tunnellinjen inte längre gäller. Prövotiden gäller tunnelns påverkan på grundvattenförhållandena utmed hela tunnelns sträckning, vilket innebär att den omfattar såväl frågan om inläckage av grundvatten i tunneln och därmed sänkning av grundvattennivån i området omkring tunneln som frågan om utläckage av vatten från tunneln och därmed höjning av grundvattennivån i området omkring tunneln. Några provisoriska villkor i syfte att begränsa läckage till och från tunneln under prövotiden har inte föreskrivits.

Frågan i nu föreliggande mål gäller om Länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet har laglig rätt enligt miljöbalken att förelägga Sydvatten att vidtaga åtgärder för att hindra fortsatt inläckage av grundvatten i tunneln.

Av 26 kap 9 § miljöbalken följer att en tillsynsmyndighet får meddela de föreläggande och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Enligt tredje stycket samma paragraf får förelägganden och förbud inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken.

Enligt 24 kap. 1 § miljöbalken gäller lagakraftvunna domar och beslut rörande tillstånd enligt balken mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslutet.

Markaryds kommun har yrkat att verksamhetsutövaren Sydvatten ska föreläggas att genom tätning/injektering av tunneln förhindra fortsatt påverkan på grundvattenförhållandena längs tunneln inom Markaryds kommun. Kommunen har som grund för sin talan gjort gällande att verkningarna av tunneln innebär olägenheter för dem eftersom det hindrar alternativt försvårar en framtida exploatering av områden i anslutning till Bolmentunneln.

Sydvattens vattenuttag från Bolmen har ännu inte, efter mer än 20 år, kommit upp till den mängd som angivits som utgångspunkt för prövotiden. Det innebär att den i 1986 års dom bestämda prövotiden för den påverkan på grundvattenförhållandena som Bolmentunneln orsakar inom bl.a. Markaryds kommun alltjämt löper.

Även om en viss påverkan på grundvattenförhållandena har förutsetts när tillståndet till Bolmentunneln meddelades så har de olägenheter av tunnelns dränerande verkan som Markaryds kommun angivit i sitt överklagande inte beaktats i den tidigare prövningen. Bestämmelserna i 26 kap 9 § tredje stycket och 24 kap 1 §miljöbalken utgör därför inte hinder för tillsynsmyndigheten att med stöd av 26 kap 9 § miljöbalken meddela de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.

Bolmentunnelns påverkan på grundvattenförhållandena och de olägenheter som det leder till för Markaryds kommun har inte ifrågasatts i målet. Det finns därför grund för att med stöd av miljöbalkens hänsynsregler förelägga Sydvatten i egenskap av verksamhetsutövare för Bolmentunneln att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förhindra och motverka dessa olägenheter. Med hänsyn till instansordningen bör denna fråga i första hand prövas av länsstyrelsen. Till följd härav ska länsstyrelsens beslut upphävas och målet visas åter till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

I målet aktualiseras även frågan om bortledning av det inläckande grundvatten till tunneln som idag sker är att betrakta som tillståndspliktig vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken. Enligt miljödomstolen är detta bortledande av till tunneln inläckande grundvatten per definition att betrakta som vattenverksamhet enligt 11 kap. 2 § 2 punkten miljöbalken, (jfr NJA 2005 sid. 109 ang. tågtunneln genom Hallandsåsen). Som miljödomstolen ovan konstaterat innefattar 1972 och 1986 års deldomar inte något tillstånd till bortledning av grundvatten utmed tunnelsträckningen. Huruvida denna vattenverksamhet är tillståndspliktigt eller ej får bedömas enligt bestämmelsen i 11 kap9 - 16 §§miljöbalken. Med hänsyn till instansordningen bör även denna fråga i första hand prövas av länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut ska även av det skälet upphävas och målet visas åter till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (Dv 427)

Överklagande senast den 19 mars 2010.

Bengt JohanssonBertil Norén

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bengt Johansson och miljörådet Bertil Norén.