MÖD 2011:28

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-12-10 i mål nr M 3268-10, se bilaga

KLAGANDEMiljönämnden i Linköpings kommun581 81 Linköping

MOTPARTR.L.

SAKENFörbud mot utsläpp av avloppsvatten

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen fastställer, med undanröjande av miljödomstolens dom, Länsstyrelsens i Östergötlands län beslut den 2 september 2010 i ärende nr 505-33690-09.

___________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden i Linköpings kommun har, såvitt får förstås, yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med undanröjande av miljödomstolens dom, ska fastställa Länsstyrelsens i Östergötlands län beslut den 2 september 2010 i ärende nr 505-33690-09.

R.L. har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsak vidhållit vad som tidigare framförts och därutöver anfört bl.a. följande.

Miljönämnden i Linköpings kommun

Ett beslut om förbud att inte släppa ut avloppsvatten från en avloppsanordning ska riktas mot den som nyttjar anordningen oavsett rätten att förfoga över befintlig avloppsanordning.

R.L.

Om han blir tvungen att åtgärda aktuellt avlopp blir det förenat med vissa svårigheter. Huset står på ett mindre berg och en tvåkammarbrunn måste anläggas utanför den mark han förfogar över.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

R.L. är ansvarig för och råder över det avloppsvatten som släpps ut från hans hus till den bristfälliga avloppsanläggningen. Han är vidare ensam nyttjare av avloppsanläggningen. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning kan, vid dessa förhållanden, ett förbud att inte släppa ut avloppsvatten från anläggningen riktas mot den som nyttjar anläggningen. Det krävs inte någon äganderätt eller annan rättighet till den mark där den enskilda avloppsanläggningen är placerad för att ett sådant förbud ska kunna efterföljas. Länsstyrelsens beslut ska därför, med undanröjande av miljödomstolens dom, fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsrådet Mikael Hagelroth, tekniska rådet Bengt Jonsson samt tf. hovrättsassessorn Catharina Adlercreutz, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit EvaLinda Sederholm.

_______________________________________

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDER L

MOTPARTMiljönämnden i Linköpings kommun581 81 Linköping

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsen i Östergötlands läns beslut 2010-09-02 i ärende nr 505-33690-09, se bilaga 1

SAKENFörbud mot utsläpp av avloppsvatten

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet samt Miljönämnden i Linköpings kommuns beslut från den 24 november 2009, dnr 2008-002705.

_____________

YRKANDEN M.M.

R L har yrkat att förbudet mot utsläpp av avloppsvatten upphävs såvitt avser bad- och tvättvatten. Utsläpp av köksvatten ska däremot åtgärdas enligt beslutet. Han begär dessutom att få förlängd tid med ett år att hinna vidta åtgärder. Han har vidare anfört följande.

Fastigheten nyttjas som fritidsboende under sommarhalvåret. Han anser att den brunn som finns idag uppfyller de krav som finns. Den töms varje höst och inga utsläpp sker i naturen. Avloppet kan inte påverka omgivningarna eller andra människor. De ungdjur som betar i hagarna utanför hans hus bidrar med betydligt större utsläpp än hans brunn.

Miljönämnden i Linköpings kommun har motsatt sig vad R L har yrkat.

DOMSKÄL

Fastigheten XX 6:1 ägs inte av R L utan av Stiftelsen Alreiks stipendiefond. R L äger däremot ett hus på ofri grund som är beläget på den aktuella fastigheten och som är påkopplad avloppsanordningen.

Det kan ifrågasättas om R L, trots att han inte är fastighetsägare, har faktisk och rättslig möjlighet att kontrollera att ett föreläggande avseende användningen av en avloppsanordning på fastigheten följs. Mot bakgrund av att han äger byggnaden kan han dock under vissa förutsättningar anses ha sådan möjlighet.

R L har till miljödomstolen gett in köpekontrakt avseende huset. Han har även gett in nyttjanderättsavtal avseende markområde om 1 000 m2, på vilket huset är beläget. Kontraktet är att anse som ett bostadsarrende enligt 10 kap 1 § 1 stycket jordabalken, även om denna term inte använts i avtalet. Arrendetiden ska räknas från tillträdesdagen den 30 juni 1971 och gäller fortfarande.

En bostadsarrendator har normalt sett sådan förfoganderätt över den arrenderade marken att denne kan anses ha faktisk och rättslig möjlighet att åtgärda till exempel en avloppsanordning. I målet är dock inte utrett om avloppsanordningen i sin helhet ligger på den mark R L arrenderar. För det fall delar av anordningen ligger på annan mark än den arrenderade är det enligt huvudregeln fastighetsägaren, eller eventuell annan arrendator, som bör göras ansvarig för dessa delar. Nämnden borde närmare ha utrett dessa förhållanden.

Enbart arrendeavtalet ger inte R L rätt att vidta åtgärder på anordningen i de delar den eventuellt ligger på mark som han inte disponerar. I målet har inte framkommit att det finns något avtal mellan R L och fastighetsägaren som ger honom rätt eller ålägger honom en skyldighet att underhålla avloppsanordningen, även om den delvis skulle ligga på annan mark än den disponerade.

Mot bakgrund av det anförda finner miljödomstolen att det inte är utrett i målet att R L har faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet, som därför bör upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, Dv 427, se bilaga 2

Överklagande senast den 3 januari 2011.

Klas Bergenstråhle Bertil Varenius

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius. Föredragande har varit beredningsjuristen Olof Ekström.