NJA 1981 s. 1035
Offentlig försvarare som i samråd med åklagare och polis vidtagit åtgärder för att skaffa fram ett större parti heroin, som hans huvudman tagit befattning med, har tillerkänts ersättning såsom offentlig försvarare för arbete och tidsspillan som åtgärderna föranlett.
HovR:n
Solna TR förordnade d 12 april 1978 advokaten S.H. till offentlig försvarare för G.F., vilken anhållits som misstänkt för grovt narkotikabrott. Sedan åtal väckts hölls huvudförhandling i sept 1978, vilken avslutades med att TR:n förordnade om rättspsykiatrisk undersökning beträffande G.F.. Samtidigt tillerkände TR:n enligt protokollsbeslut d 20 sept 1978 S.H. "ersättning i förskott för hittills utfört arbete av allmänna medel" med 32 550 kr för arbete jämte gottgörelse för tidsspillan och utlägg. Beslutet innebar bifall till S.H:s yrkande enligt kostnadsräkning samma dag, upptagande en total arbetstid av 155 timmar.
Efter ny huvudförhandling meddelade TR:n dom i målet d 3 jan 1979. TR:n dömde G.F. för grovt narkotikabrott till fängelse 4 år 6 mån med tillgodoräknande av frihetsberövande under hela målets handläggning. I domen tillerkände TR:n (ordf lagmannen Zethraeus) S.H. "ersättning av allmänna medel - utöver vad som tillerkänts honom enligt TR:ns beslut d 20 sept 1978-" med 9 900 kr för arbete jämte vissa belopp för tidsspillan och utlägg. Även detta beslut innebar bifall till S.H:s yrkande enligt kostnadsräkning. I denna uppgavs arbetstiden till 45 timmar.
Domstolsverket anförde besvär över TR:ns beslut om ersättning till S.H. i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte, med ändring av TR:ns beslut, fastställa ersättningen för arbete till 20 000 kr.
S.H. bestred ändring.
Till utveckling av sin talan anförde domstolsverket bl a: Enligt förarbetena till rättshjälpslagen (prop 1972:4 s 275) bör eftersträvas en metod för arvodesprövningen som i praktiken ålägger den som begär ersättning av allmänna medel att visa att det av honom begärda arvodet är skäligt. Ofullständighet eller otydlighet i kostnadsräkningen bör därför gå ut över honom. När ersättning för försvaret i brottmål utgår av allmänna medel och den tilltalades ekonomiska ansvar för försvararkostnaden är begränsat ankommer det enligt domstolsverkets mening i första hand på försvararen att försöka hålla kostnaderna inom ramar som är rimliga med hänsyn till målets art och omfattning. De av S.H. till TR:n ingivna kostnadsräkningarna är med beaktande av den uppgivna tidsåtgången kortfattade. Det kan därför på föreliggande material inte göras mer än en schematisk bedömning av den begärda ersättningen. - Efter en genomgång av uppgifterna i räkningarna anförde domstolsverket avslutningsvis: Enligt domstolsverkets mening framgår således inte av S.H:s kostnadsräkning att den angivna tidsåtgången, 200 timmar, varit påkallad för uppdragets fullgörande. Handlingarna i målet i övrigt ger ej heller underlag för en annan bedömning. Underlag saknas enligt verkets mening för bestämmande av högre ersättning för arbete till S.H. än 20 000 kr motsvarande en tidsåtgång av drygt 90 timmar.
S.H. anförde i förklaring bl a: Vad domstolsverket icke torde känna till var att målet var betydligt mera komplicerat än vad som framgår av handlingarna. Det var klart att ett stort heroinparti, vilket sedermera visade sig uppgå till ca 1 1/2 kg, fanns någonstans men detsamma var oåtkomligt för polisen. Detta framkom på ett relativt tidigt stadium och föranledde många och långa diskussioner mellan mig och olika personer. På hösten 1978 aktualiserades partiet och förklarades det från min huvudmans sida att partiet under vissa omständigheter skulle ställas till polisens förfogande. Härför ställdes dock ett flertal olika villkor, bl a att den eller de personer som hade kännedom om partiet eller kände till var det förvarades aldrig i någon situation skulle bli inblandade. Detta ledde till långvariga förhandlingar för min del med distriktsåklagaren Anders Ikander och senare med länsåklagaren Torsten Jonsson. Ett flertal samtal fördes rörande hur de ställda villkoren skulle kunna respekteras. Av mig under tiden gjorda efterforskningar rörande partiet måste ske med största diskretion och var ofantligt tidsödande. Förhandlingarna ledde slutligen till att länsåklagaren Jonsson på min begäran utställde en skriftlig handling som vid en olyckshändelse skulle kunna legitimera ett eventuellt narkotikainnehav hos mig. Detta ledde till att jag tillsammans med advokaten L. också kunde överlämna 1 1/2 kg heroin till länsåklagare Jonsson. Heroinbeslaget torde vara det största som förevarit i Sverige. Att det från domstolsverkets sida kan vara ytterligt svårt att bedöma det arbete som erfordras för att utföra ett sådant uppdrag, med allt vad det innebär av olika slag av risker, är fullt förståeligt. Partiet representerade onekligen ett värde om flera milj kr på öppna marknaden. - Även arbetet i övrigt i målet bedömer jag som mycket komplicerat.
Med anledning av S.H:s förklaring anförde domstolsverket att S.H:s arbete med att göra ett parti narkotika åtkomligt för polisen inte torde kunna omfattas av uppdraget som offentlig försvarare.
HovR:n inhämtade yttrande från TR:ns ordförande. Denne uppgav bl a att TR:n hade ansett S.H:s agerande med avseende på narkotikapartiet falla inom ramen för hans försvararuppdrag och alltså grunda rätt till ersättning. TR:n hade bedömt det som sannolikt att S.H. nedlagt i kostnadsräkningarna angiven tid på målet, och TR:n hade funnit den angivna tidsåtgången skälig.
HovR:n (hovrättsråden von Möller, referent, Hallmo och Jantze samt assessorn Billing) meddelade beslut d 7 febr 1980. HovR:n antecknade till en början att TR:ns beslut i ersättningsfrågan fick förstås på det sättet att TR:n i sitt beslut d 3 jan 1979 prövat hela det av S.H. framställda ersättningsyrkandet och att S.H. således genom detta tillerkänts ersättning för arbete med 42 450 kr. För förhandlingstid i målet, för närvaro vid en annan rättegång och för konferenser med huvudmannen tillgodoräknade HovR:n på angivna skäl S.H. en sammanlagd arbetstid av 78 timmar. I beslutet anförde HovR:n vidare:
S.H. har i övrigt varken i kostnadsräkningarna eller förklaringen närmare specificerat utfört arbete och nödvändig tidsåtgång i annan mån än att han i sin förklaring angett, att arbetet med att göra ett parti narkotika åtkomligt för polisen var ofantligt tidsödande. Även om detta arbete i och för sig var förtjänstfullt måste det slås fast att sådant arbete i princip faller utom ramen för försvararuppdraget. Å andra sidan kan medverkan från den tilltalades sida vid tillrättaskaffande av gods som varit föremål för brottslig hantering ha viss positiv betydelse för honom i påföljdsfrågan. Försvararens arbete med sådant kan emellertid ej ersättas annat än i en omfattning som måste vara mycket begränsad i förhållande till ersättningen för övrigt arbete med målet. Med beaktande av den bristande specificeringen i kostnadsräkningarna och förklaringen anser HovR:n på de i besvären härutinnan anförda skälen, att utöver vad som godtagits enligt det förut sagda eller 78 timmar inte skäligen bör godtas en tidsåtgång på mer än 55-60 timmar för övrigt utom rätta utfört arbete, häri inräknat arbete med heroinpartiets tillrättaskaffande. Med hänsyn härtill anser HovR:n att ersättningen för arbete bör fastställas till ett avrundat belopp om 30 000 kr.
HovR:ns avgörande. Med ändring av överklagade beslutet bestämmer HovR:n S.H. tillkommande ersättning för arbete till 30 000 kr.
S.H. anförde besvär och yrkade att ersättning måtte tillerkännas honom enligt TR:ns beslut.
Domstolsverket bestred ändring.
HD inhämtade yttrande i målet från styrelsen för Sveriges advokatsamfund.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Swahn, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. S.H. har anfört att han utgått ifrån att domstolsverket och HovR:n inte skulle ifrågasätta att han utfört arbete för den yrkade tiden och att tvisten endast rör frågan huruvida arbetet med att skaffa fram heroinet är ersättningsgillt eller ej. Han har framhållit att han bedömde situationen så att hans huvudman inte skulle ha ådömts ett så lågt straff om inte heroinet hade överlämnats till polisen. Vidare har S.H. uppgivit att han - om HovR:ns beslut skulle stå fast - enligt sina noteringar inte har fått någon ersättning alls för framskaffandet av heroinpartiet.
Domstolsverket har i sin förklaring uttalat bl a följande. Utgångspunkten för ersättningens bestämmande är i förevarande fall bestämmelsen i 21 kap 10 § 1 st RB, vari bl a stadgas att offentlig försvarare av allmänna medel äger åtnjuta skälig ersättning för arbete som uppdraget krävt. När det gäller att bedöma omfattningen av försvararens uppdrag kan ledning hämtas i 7 § 1 st samma kap där det stadgas, att försvararen med nit och omsorg skall tillvarataga den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. En offentlig försvarares uppgift är således att biträda klienten i brottmålsprocessen, dvs under förundersökningen och i rättegången. Det är härvid viktigt att hålla fast vid att försvararens uppgift i princip inskränker sig till att biträda den misstänkte i processen. Arbete som inte är relevant i processen är således inte ersättningsgillt. Visst inslag av kurativt arbete har dock ansetts ingå i försvarares uppdrag (NJA 1977 s 577). HovR:n har i sin dom fastslagit att sådant arbete varom nu är fråga i princip faller utom ramen för försvararuppdraget men att medverkan från den tilltalades sida vid tillrättaskaffande av gods som varit föremål för brottslig handling kan ha viss positiv betydelse för honom i påföljdsfrågan. Enligt HovR:ns bedömning kan försvararens arbete med sådant emellertid inte ersättas annat än i en omfattning som måste vara mycket begränsad i förhållande till ersättningen för övrigt arbete med målet. Domstolsverket delar HovR:ns uppfattning och bestrider därför att S.H. tillerkänns ersättning för tillrättaförandet av narkotikapartiet i vidare mån än enligt HovR:ns beslut.
Advokatsamfundets styrelse - - - (se HD:s beslut) - - - uppgiftens genomförande.
HD ansluter sig till de synpunkter som advokatsamfundets styrelse framfört. S.H. bör således erhålla ersättning för allt det arbete som han lagt ned på att skaffa fram heroinpartiet. HD ifrågasätter inte att S.H. använt den tid som han angivit för sitt arbete som försvarare i målet. Vad så gäller frågan om skäligheten av det begärda arvodet finner HD inte anledning att frångå den bedömning som TR:n gjort. S.H:s arvodesyrkande skall därför bifallas.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut, varigenom S.H. tillerkänts ersättning för arbete med 42 450 kr.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Erik Nyman, referent, Knutsson och Heuman) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. S.H. har anfört att han bedömde situationen så, att hans huvudman hotades av ett mycket långt frihetsstraff och att det inte skulle vara utan betydelse för straffmätningen om heroinpartiet kunde tillrättaskaffas. Att så kunde ske har också enligt S.H:s uppfattning medverkat till att huvudmannen inte ådömdes ett strängare straff än som blev fallet. Beträffande arbetet med att skaffa fram narkotikapartiet har S.H. uppgivit bl a: De förhandlingar som skedde med distriktsåklagaren och länsåklagaren tog cirka 10 timmar i anspråk. Det var nämligen nödvändigt att erhålla garantier för att någon möjlighet inte skulle finnas att spåra källan varifrån han skulle hämta partiet. Han fick av åklagaren tillstånd att, om det var nödvändigt, packa om partiet innan det överlämnades till polisen, detta för att undanskaffa eventuella tidigare fingeravtryck. De olika personer som han tvingades att sammanträffa med för att spåra upp partiet krävde också särskilda garantier så att de kunde vara förvissade om att han inte skuggades av polisen. Långvariga diskussioner förekom om hur det skulle förfaras vid partiets överlämnande till honom. Åklagaren uteslöt inte heller möjligheten att S.H. riskerade att bli rånad när partiet hämtades, eftersom det hade ett värde av flera milj kr. Av detta skäl fick partiet inte hämtas av S.H. ensam utan det bestämdes att detta skulle ske tillsammans med en annan advokat.
Domstolsverket har anfört bl a: HovR:n har i sin dom fastslagit att sådant arbete varom nu är fråga i princip faller utom ramen för försvararuppdraget men att medverkan från den tilltalades sida vid tillrättaskaffande av gods som varit föremål för brottslig handling kan ha viss positiv betydelse för honom i påföljdsfrågan. Enligt HovR:ns bedömning kan försvararens arbete med sådant emellertid inte ersättas annat än i en omfattning som måste vara mycket begränsad i förhållande till ersättningen för övrigt arbete med målet. Domstolsverket delar denna uppfattning och anser därför att S.H. inte bör tillerkännas ersättning för tillrättaförandet av narkotikapartiet i vidare mån än enligt HovR:ns beslut.
Advokatsamfundets styrelse har i sitt yttrande anfört bl a följande. Enligt samfundets mening bör en begränsning av så generell natur som HovR:n angivit inte tillämpas. Prövningen bör i stället enligt samfundets uppfattning vara beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Därvid bör beaktas att S.H. vidtagit de ifrågakomna åtgärderna i nära samarbete med åklagarmyndigheten och att partiet avsåg narkotika av betydande mängd och av särskilt farlig art. Det allmännas intresse av att narkotikan undandrogs den illegala marknaden sammanföll uppenbarligen med försvararens uppgift att tillvarata den misstänktes intressen. Partiet torde svårligen ha kunnat framskaffas utan utnyttjande av S.H:s ställning som advokat. En försvarare i brottmål arbetar ofta under förhållanden, som begränsar möjligheten till säkra bedömningar av helhetsbilden. Klientens psykiska status, frihetsberövandets påverkan på honom och osäkerhet i förhållande till försvararen och myndigheter är omständigheter som gör att förtroendet mellan försvararen och hans klient ofta måste byggas upp successivt. Försvararen måste göra sina bedömningar med utgångspunkt från de förutsättningar som gäller vid den tidpunkt då beslut fattas. Det bör med denna utgångspunkt finnas ett betydande utrymme för anpassning till sakens utveckling. Även om det resultat försvararen uppnått inte kan tillmätas avgörande betydelse bör naturligt nog avsevärd betydelse fästas därvid vid bestämmandet av ersättningen. På så sätt undviker man att i andra liknande fall mötas av anspråk från försvarare som påstår sig ha ägnat arbete åt att framskaffa gods som varit föremål för huvudmannens brottsliga verksamhet, dock utan att kunna uppvisa något resultat därav. Vid övervägande av nu angivna omständigheter menar samfundet att S.H. utfört det ifrågakomna arbetet inom ramen för sin uppgift som offentlig försvarare och att han bör tillerkännas ersättning för allt arbete, som av honom nedlagts för uppgiftens genomförande.
Försvararens uppgift är att biträda sin huvudman i brottmålsprocessen, dvs under förundersökningen och i rättegången. Han skall därvid tillvarata huvudmannens rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Härför krävs normalt inte arbete med att skaffa tillrätta egendom som huvudmannen kan ha tagit befattning med i samband med brottet. Gottgörelse för sådant arbete kan då inte heller utgå inom ramen för försvararuppdraget. Omständigheterna kan dock undantagsvis anses motivera särskilda åtgärder från försvararens sida. I förevarande fall har S.H., såsom han framhållit, haft anledning att räkna med att hans åtgärder för att ge polisen tillgång till narkotikapartiet skulle kunna fä positiv betydelse för hans huvudman i processen. Vid bedömningen måste också det förhållandet tillmätas särskild vikt att åtgärderna vidtagits i nära samarbete med åklagare och polis och avsett ett stort parti heroin. Hinder bör under dessa förhållanden inte föreligga för att tillerkänna S.H. ersättning såsom försvarare för det arbete han nedlagt i nämnda hänseende.
Vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare för utfört arbete är domstolen i väsentlig mån hänvisad till att utgå från de uppgifter om detta som försvararen lämnar. Särskilt när fråga är om större belopp är nödvändigt att uppgifterna innehåller en sådan specificering av arbetsmoment och tidsåtgång att domstolen på grund därav kan bedöma om den tid som försvararen använt för uppdraget varit skälig med hänsyn till omständigheterna. S.H:s kostnadsräkningar framstår med beaktande härav såsom väl summariska. Med hänsyn bl a till de speciella förhållanden, varunder arbetet med tillrättaskaffande av heroinpartiet utförts, bör ersättningsanspråken dock godtas och S.H. således tillerkännas yrkad ersättning.
Slut. Men ändring av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut, varigenom S.H. tillerkänts ersättning för arbete med 42 450 kr.