NJA 1981 s. 1109

TR har i dom intagit beslut, varigenom part förpliktats ersätta statsverket kostnaderna för motparternas rättshjälp. I meddelad fullföljdshänvisning har - förutom anvisning om fullföljd genom vad - meddelats hänvisning att talan mot sådana beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt genom besvär. Parten har fullföljt talan mot det angivna beslutet genom besvär i stället för - såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha skett - genom vad. Omständigheterna har emellertid varit sådana att parten ansetts ha haft grundad anledning att uppfatta fullföljdshänvisningen så, att den däri lämnade besvärshänvisningen avsåg även det överklagade beslutet. Parten har jämlikt grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft rätt att fullfölja sin talan genom besvär.

HD

B.W. ålades av Södertälje TR i mål angående jämkning av underhållsbidrag mellan honom, å ena sidan, samt sönerna T.W. och P.W., vilka beviljats allmän rättshjälp i målet, å andra sidan, i dom d 2 april 1981 att till statsverket utge ersättning för motparternas rättshjälpskostnader. Till domen var såsom bilaga fogad fullföljdshänvisning enligt blankett Dv 401 A, rörande vilkens innehåll hänvisas till HD:s här nedan intagna beslut. I domen angavs vidare att vadeanmalan skulle göras senast d 9 april 1980 och att besvär skulle anföras senast d 16 april 1980.

I en till Svea HovR ställd skrift med rubriken Besvär, vilken inkom till TR:n d 11 april 1980, yrkade B.W. befrielse från honom ålagd skyldighet att utge ersättning till statsverket för motparternas rättshjälpskostnader.

TR:n (rådmannen Fröhling) betraktade skriften som vadeinlaga och avvisade i beslut d 21 april 1980 vadetalan, enär B.W. inte hos TR:n anmält vad.

B.W. anförde besvär mot avvisningsbeslutet i Svea HovR med yrkande att det måtte undanröjas.

HovR:n (hovrättsråden Hedström och Örtegren samt adj led Lundin, referent, och Sandesjö) lämnade i slutligt beslut d 25 juni 1980 besvären utan bifall.

B.W. anförde besvär med yrkande att hans till HovR:n fullföljda talan skulle upptas till prövning.

Domstolsverket avgav efter förordnande av HD yttrande, vari anfördes bl a: Den del av TR:ns dom mot vilken B.W. fullföljt talan avser skyldighet att ersätta rättegångskostnad. Enligt 49 kap 5 § 2 st RB skall talan mot sådant beslut föras i samma ordning som talan mot den dom eller det slutliga beslut i samband med vilket beslutet om ersättningsskyldighet meddelats. I förevarande fall innebär det, såsom TR:n och HovR:n synes ha funnit, att talan skulle ha fullföljts genom vad. Eftersom B.W. inte anmält vad i rätt tid har han försuttit sin rätt till fullföljd mot beslutet, ifall man såsom TR:n gjort uppfattar B.W:s fullföljdsskrift såsom en vadeinlaga.

Alternativt skulle den skrift varigenom B.W. överklagar TR:ns dom ha kunnat betraktas såsom en besvärsinlaga i enlighet med dess rubrik. I så fall har fel rättsmedel använts och B.W:s fullföljdsinlaga skulle ha kunnat avvisas på grund av att talan inte fullföljts på rätt sätt.

Eftersom fullföljdshänvisningen varit utformad på föreskrivet sätt och man av den dessutom kan utläsa att fullföljd mot beslut om skyldighet att ersätta rättegångskostnad inte skall ske genom besvär bör B.W:s påstående att han blivit missledd av fullföljdshänvisningen lämnas utan avseende.

Enligt domstolsverkets mening skall B.W:s besvärstalan i HD inte bifallas.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande slutliga beslut: B.W. har i HD anfört bl a att den fullföljdshänvisning han erhållit inte är entydig.

Av handlingarna i målet framgår, att B.W. avsett att överklaga ett i tvistemålsdom intaget beslut angående skyldighet för B.W. att ersätta statsverket kostnaderna för motpartens allmänna rättshjälp. Enligt vad som stadgas i 49 kap 5 § 2 st RB skall sådan talan föras i samma ordning som talan mot domen, alltså genom vad. B.W. har emellertid fört talan mot beslutet genom besvär.

Till den dom B.W. erhållit har TR:n fogat blankett Dv 401 A, vilken blankett tillhandahålles av domstolsverket och innehåller fullföljdshänvisning för dom i tvistemål. I blanketten sägs bl a, att om part vill överklaga domen skall han muntligen eller skriftligen anmäla detta hos TR:n, varefter ges vissa anvisningar beträffande vadeinlaga. Därefter sägs "Talan mot beslut om ersättning till ombud, biträde, vittne eller sakkunnig eller annat beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skall föras särskilt genom besvär". Slutligen ges anvisningar beträffande besvärsinlaga.

På första sidan av domen finns under rubriken domslut antecknat:

"1. Käromålet lämnas utan bifall

2. Ang biträdesersättning och övrig rättshjälp se sidan 2-3."

De sidor, som avses, rätteligen sidorna 3 och 4, är avfattade på blankett Dv 373:3, en blankett för envar av de två svarandena, och innehåller, förutom frågor om rättshjälp och avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen, beslut att B.W. skall utge ersättning för rättshjälpskostnaderna för envar av svarandena.

Innehållet i fullföljdshänvisningen sammanställt med vad som sägs i domslutet och på domens sidor 3 och 4 ger lätt läsaren den uppfattningen att beslutet om ersättningsskyldighet för motpartens rättegångskostnader hör till de beslut, mot vilka talan föres genom besvär. B.W. har således blivit missledd. Vid sådant förhållande skall inte hans vadetalan avvisas.

HD föreskriver att TR:n skall, utan avseende på avvisningsbeslutet, ta upp B.W:s vadetalan till fortsatt behandling enligt 50 kap 5 § RB.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Höglund, Ehrner, referent, och Jermsten) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. B.W. har i HD anfört bl a att den fullföljdshänvisning han erhållit inte är entydig.

Av handlingarna i målet framgår, att TR:n till det domsexemplar som expedierats till B.W. fogat blankett Dv 401 A, vilken blankett innehåller fullföljdshänvisning för dom i tvistemål. I blanketten sägs bl a, att om part vill överklaga domen han skall anmäla detta muntligen eller skriftligen hos TR:n (vadeanmälan), varefter ges vissa anvisningar beträffande vadeinlaga och s k anslutningsvad. Därefter sägs: "Talan mot beslut om ersättning till ombud, biträde, vittne eller sakkunnig eller annat beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skall föras särskilt genom besvär." I anslutning därtill ges anvisningar beträffande besvärsinlaga.

I blanketten sägs ingenting om reglerna i 49 kap 5 § 2 st RB, vilka stadgar bl a att då i samband med dom meddelats beslut om skyldighet för part att ersätta rättegångskostnad talan mot beslutet skall föras i samma ordning som talan mot domen. Att upplysning härom inte lämnats i fullföljdshänvisningen är i och för sig inte att anse som fel i denna. Enligt 17 kap 13 § 3 st RB åligger det nämligen rätten att beträffande i dom upptaget beslut, som ej är slutligt, meddela särskild fullföljdshänvisning endast när talan mot beslutet skall föras särskilt. Fullföljdshänvisningen på blanketten Dv 401 A kan emellertid i förevarande fall inte bedömas isolerad.

På första sidan av domen har meddelats följande domslut:

"1. Käromålet lämnas utan bifall

2.

Ang biträdesersättning och övrig rättshjälp se sidan 2-3".

De med hänvisningen till "sidan 2-3" åsyftade sidorna är uppenbarligen sidorna 3 och 4 i domen och är avfattade på blankett 4:3 Dv 373:3. Blanketten bär huvudrubriken "Frågor om rättshjälp och avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen". Den ena blanketten avser T.W. och den andra gäller P.W.. På vardera av dessa blanketter har sammanförts beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB, mot vilka talan skall föras särskilt genom besvär, med beslut om förpliktande för B.W. att utge ersättning för motpartens rättshjälpskostnader. Mot detta senare beslut skall enligt 49 kap 5 § 2 st samma balk talan föras i samma ordning som talan mot domen eller således genom vad. Blanketten innehåller sålunda skilda beslut, mot vilka olika rättsmedel skall användas.

Domslutets hänvisning till blanketten i frågor "Ang biträdesersättning och övrig rättshjälp" och denna blanketts utformning har varit ägnade att inge part den föreställningen att den meddelade besvärshänvisningen omfattat även beslut angående parts ersättningsskyldighet för motparts rättshjälpskostnader.

På grund av det sagda får B.W. anses ha haft grundad anledning att uppfatta TR:ns fullföljdshänvisning såsom besvärshänvisning såvitt gäller beslutet om ersättningsskyldighet för motparts rättshjälpskostnader. Enligt 49 kap 10 § RB skall vad underrätt föreskrivit om sättet för fullföljd av talan lända till efterrättelse. Jämlikt grunderna för detta lagrum får B.W. anses ha haft rätt att fullfölja sin talan genom besvär.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD, att TR:n skall ta upp B.W:s fullföljda talan till fortsatt behandling jämlikt 52 kap RB.

JustR Gregow var av skiljaktig mening och anförde: Mot besluten om skyldighet för B.W. att till statsverket utge ersättning för svarandenas rättshjälpskostnader har enligt 49 kap 5 § 2 st RB talan skolat föras i samma ordning som talan mot domen, dvs genom vad.

Enligt 17 kap 7 § 3 st RB skall, om part äger fullfölja talan mot dom, i domen ges till känna vad han därvid har att iaktta. I fråga om beslut som inte är slutligt och som meddelas i samband med dom gäller enligt 13 § 3 st i samma kapitel att, om särskild talan skall föras mot beslutet, rätten skall ge till känna vad den som vill fullfölja talan har att iaktta.

Genom vad som i fullföljdshänvisningen har föreskrivits angående vadeanmälan och vadeinlaga har TR:n fullgjort vad som krävs enligt 17 kap 7 § 3 st RB. Eftersom talan mot besluten om skyldighet för B.W. att utge ersättning till statsverket inte skolat föras särskilt utan i samma ordning som talan mot domen, har TR:n inte behövt särskilt ange vad B.W. hade att iaktta om han ville föra talan mot besluten.

Vad frågan gäller är då om vad som i fullföljdshänvisningen föreskrivits angående särskild talan genom besvär har utformats på sådant sätt, att B.W. haft grundad anledning uppfatta besvärshänvisningen som om den avsåg även besluten om skyldighet för honom att utge ersättning till statsverket. Härvid bör emellertid beaktas att vad som i besvärshänvisningen sägs om "beslut om ersättning till ombud, biträde, vittne eller sakkunnig" nära ansluter till lydelsen av 49 kap 5 § 1 st RB jämfört med 4 § 1 st 5 i samma kapitel. Inte heller mot bakgrund av vad som i domen anges under rubriken Domslut eller av att besluten om ersättningsskyldighet för B.W. tagits upp på samma blanketter som besluten om ersättning till svarandenas biträde och övriga beslut i fråga om svarandenas rättshjälp kan besvärshänvisningen anses missvisande. Det förhållandet att besvärshänvisningen, efter angivande av nyssnämnda beslut, nämner annat beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB kan inte föranleda annan bedömning; B.W. har inte haft grundad anledning att utgå från att besvärshänvisningen till följd av hänvisningen till nämnda lagrum avsåg även besluten om ersättningsskyldighet för honom.

Att B.W. - som själv förde sin talan - inte förstått vad han hade att iaktta vid fullföljd av talan mot besluten om ersättningsskyldighet gentemot statsverket kan sålunda inte anses bero på fel i fullföjdshänvisningen utan får tillskrivas de komplicerade fullföljdsregler som gäller enligt RB.

Då fullföljdshänvisningen sålunda får anses uppfylla de krav som gäller enligt RB och då B.W. inte anmält vad inom föreskriven tid, lämnar jag besvären utan bifall.