NJA 1981 s. 1122
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I mål, i vilket lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden var tillämplig, har underlåtenhet från TR:ns sida att enligt 6 § samma lag vara verksam för klarläggande av tvistefrågorna bedömts som domvilla. (I, II).
(Jfr 1978 s 674)
I
I ansökan om betalningsföreläggande yrkade Bengtsfors kommun vid Åmåls TR att H.A., som ägde en fastighet i kommunen, måtte förpliktas att utge dels restförda avgifter för sopsäckar för tiden 2 kvartatet 1974 - utgången av 1976 med sammanlagt 271 kr dels betalning för en säckhållare enligt faktura med 70 kr eller alltså tillhopa 341 kr.
H.A. bestred kravet under åberopande av bl a att kommunen vägrat att avhämta sopor från hans fastighet, som ligger ca 360 m från allmän väg.
På begäran av kommunen beslöt TR:n d 17 okt 1978 att hänskjuta målet såsom tvistigt till rättegång.
Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. H.A. begärde att sammanträde skulle hållas. TR:n fann emellertid förhållandena i målet vara sådana att det kunde beredas till avgörande genom enbart skriftlig handläggning. Underrättelse härom utgick till parterna, som bereddes tillfälle att slutföra sin talan.
TR:n (rådmannen Enderstein) anförde i dom d 9 sept 1980:
Domskäl. Enligt 4 § i den kommunala renhållningslag (1970:892), som gällde under den tid, som avses med käromålet, var kommun skyldig att bortforsla orenlighet som härrörde från hushåll samt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall, och enligt 1 § i då gällande lag (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter hade kommun befogenhet att för sådan bortforsling uttaga avgift. Annan person än den kommunen anlitade fick enligt 4 § nämnda kommunala renhållningslag ej taga befattning med bortforsling av avfall. LSt kunde dock enligt 5 § i då gällande renhållningskungörelse (1974:1024), när särskilda skäl förelåg, befria kommun från skyldigheten enligt 4 § renhållningslagen. Det är inte visat att sådan dispens meddelats beträffande nu ifrågavarande fastighet eller att i annan ordning undantag medgivits från den kommunala renhållningslagen. - Renhållningstaxa för Bengtsfors kommun har antagits i lagstadgad ordning.
Eftersom det alltså ålegat kommunen att tillhandahålla soptransport beträffande H.A:s fastighet och H.A. för avfall icke haft rätt att anlita annat än den kommunala renhållningen, och då H.A. ej gjort erinran mot den av kommunen debiterade avgiften i och för sig är han skyldig att betala fordrat belopp.
Domslut. TR:n förpliktar H.A. att genast mot kvitto till Bengtsfors kommun utge 341 kr.
HovR:n för Västra Sverige
H.A. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige.
HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom och hovrättsrådet Helling, referent) fann i beslut d 24 febr 1981 ej skäl att meddela prövningstillstånd.
H.A. anförde besvär och yrkade att prövningstillstånd måtte meddelas i anledning av hans till HovR:n fullföljda talan.
Kommunen bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Loinder, hemställde i betänkande att HD måtte meddela slutligt beslut enligt följande: Skäl. I målet är utrett att kommunen var skyldig att forsla bort orenlighet och avfall som härrörde från H.A:s fastighet samt att H.A. i stället ombesörjde detta själv. Parternas ståndpunkter med anledning därav blev emellertid inte helt klarlagda i TR:n.
Kommunen synes ha gjort gällande, att H.A. inte hade rätt att forsla bort avfallet och att han är betalningsskyldig för avgifterna därför att det var kommunens uppgift att ta hand om detta.
H.A:s ståndpunkt måsta antas ha varit den, att han hade sådan rätt därför att kommunen inte ville fullgöra vad som var dess skyldighet, nämligen att hämta avfallet på hans fastighet, utan ansåg att det kunde hämtas vid den s k körlinjen, som ligger ca 360 m därifrån.
Fordrade renhållningsavgifter avser tiden d 1 april 1974-d 31 dec 1976. Före d 1 jan 1975, då renhållningskungörelsen (1974:1024) trädde i kraft, kunde en kommun befrias från skyldigheten att omhänderta hushållsavfall - eller som i förevarande fall från ett visst led i den skyldigheten, nämligen att åka ända fram till fastigheten - endast efter dispens av LSt:n. Alltsedan dess kan en kommun själv besluta att hämtning skall ske från annan plats än förvaringsplatsen på den fastighet som lämnat avfall. En förutsättning är emellertid att fastighetens innehavare samtyckt till att själv forsla avfallet till hämtningsplatsen.
Enligt 6 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall rätten vägleda parterna vid talans utförande samt tillse att tvistefrågorna blir klarlagda och målet utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. I detta mål har parterna inte själva kunnat klarlägga tvistefrågorna. Det skedde uppenbarligen inte heller genom TR:ns försorg. Så har t ex frågan om kommunen skulle ha haft rätt att efter dispens av LSt:n och samtycke av H.A. hämta avfallet vid "körlinjen" i stället för på H.A:s fastighet inte berörts i TR:n. Vad som anförts i dess dom om länsstyrelsedispens gäller nämligen endast möjligheten för en kommun att få total befrielse från sin hämtningsskyldighet. H.A:s ståndpunkt synes överhuvudtaget inte ha lett till någon närmare bedömning från TR:ns sida. Underlåtenheten i detta hänseende måste anses som ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. Enär domvilla således förekommit, bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas enligt 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD jämlikt 22 § 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt behandling.
HD (JustR:n Höglund, Mannerfelt, referent, Nordenson, Ehrner och Gregow) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 6 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall rätten vägleda parterna vid talans utförande och tillse att tvistefrågorna blir klarlagda och målet utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. För att rätten skall kunna utöva sin processledande verksamhet erfordras mestadels muntlig handläggning. Huvudregeln är också enligt 15 § samma lag att sammanträde skall hållas.
I målet synes kommunen ha menat, att den fullgjort sin skyldighet i fråga om hämtning av H.A:s hushållsavfall genom att den varit beredd att hämta avfallet vid den s k körlinjen, belägen omkring 350 m från H.A:s fastighet. H.A. synes ha invänt bl a, att kommunen varit skyldig att hämta avfallet på hans fastighet.
De av kommunen fordrade renhållningsavgifterna avser tiden d 1 april 1974-d 31 dec 1976. Före d 1 jan 1975, då renhållningskungörelsen (1974:1024) trädde i kraft, kunde en kommun befrias från skyldigheten att omhänderta hushållsavfall - eller från ett visst led i skyldigheten, t ex att fullgöra hämtningen på själva fastigheten - endast efter dispens av LSt:n. Efter nämnda tidpunkt kunde en kommun själv besluta, att hämtning skulle ske från annan plats än förvaringsplatsen på den fastighet som lämnat avfall, under förutsättning att fastighetens innehavare samtyckt till att själv forsla avfallet till hämtningsplatsen.
I målet har inte klarlagts vilka bestämmelser och omständigheter parterna åberopat till stöd för sina ståndpunkter i hämtningsfrågan. Oklart är också vilken rättsgrund kommunen åberopat för sitt krav beträffande säckhållare. Ett klarläggande av dessa frågor hade bort ske vid sammanträde, särskilt som H.A. begärt sammanträde.
Den underlåtenhet att skapa klarhet som föreligger enligt det anförda måste anses som ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. Enär domvilla således förekommit, bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas enligt 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD jämlikt 22 § 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt behandling.
II
I ansökan om betalningsföreläggande yrkade Bengtsfors kommun vid Åmåls TR att B.K., som ägde en fastighet i kommunen, måtte förpliktas att till kommunen utge betalning för en sopsäckshållare enligt faktura med 100 kr.
B.K. bestred kravet under åberopande av att han inte använde sig av säckstället och aldrig skulle komma att använda sig av det.
På begäran av kommunen beslöt TR:n d 17 okt 1978 att hänskjuta målet såsom tvistigt till rättegång.
Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. B.K. begärde muntlig förhandling. TR:n fann emellertid förhållandena i målet vara sådana att det kunde beredas till avgörande genom enbart skriftlig handläggning. Underrättelse härom utgick till parterna, som bereddes tillfälle att slutföra sin talan.
TR:n (rådmannen Enderstein) anförde i dom d 9 sept 1980:
Domskäl. Enligt 4 § i den kommunala renhållningslag (1970:892), som gällde under den tid, som avses med käromålet, var kommun skyldig att bortforsla orenlighet som härrörde från hushåll samt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall, och enligt 1 § i då gällande lag (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter hade kommun befogenhet att för sådan bortforsling uttaga avgift. Annan person än den kommunen anlitade fick enligt 4 § nämnda kommunala renhållningslag ej taga befattning med bortforsling av avfall. LSt kunde dock enligt 5 § i då gällande renhållningskungörelse (1974:1024), när särskilda skäl förelåg, befria kommun från skyldigheten enligt 4 § renhållningslagen. Det är inte visat att sådan dispens meddelats beträffande nu ifrågavarande fastighet eller att i annan ordning undantag medgivits från den kommunala renhållningslagen. - Renhållningstaxa för Bengtsfors kommun har antagits i lagstadgad ordning.
Eftersom det alltså ålegat kommunen att tillhandahålla soptransport beträffande B.K:s fastighet och B.K. för avfall icke haft rätt att anlita annat än den kommunala renhållningen, och då B.K. ej gjort erinran mot den av kommunen debiterade avgiften i och för sig är han skyldig att betala fordrat belopp.
Domslut. TR:n förpliktar B.K. att genast mot kvitto till Bengtsfors kommun utge 100 kr.
HovR:n för Västra Sverige
B.K. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige.
HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom och hovrättsrådet Helling, referent) fann i beslut d 24 febr 1981 ej skäl att meddela prövningstillstånd.
B.K. anförde besvär och yrkade att prövningstillstånd måtte meddelas i anledning av hans till HovR:n fullföljda talan.
Kommunen bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Loinder, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Höglund, Mannerfelt, Nordenson, referent, Ehrner och Gregow) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 6 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden skall rätten vägleda parterna vid talans utförande och tillse att tvistefrågorna blir klarlagda och målet utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. För att rätten skall kunna utöva sin processledande verksamhet erfordras mestadels muntlig handläggning. Huvudregeln är också enligt 15 § samma lag att sammanträde skall hållas.
I detta mål har rått oklarhet beträffande tvistefrågans karaktär. Vid TR:n har inte klarlagts vilken rättsgrund kommunen åberopade för sitt krav, vilket avsåg betalning för en säckhållare. Den skriftväxling varom TR:n föranstaltat har inte tillgodosett behovet av klarläggande. Att målet trots detta och trots en av B.K. framställd begäran om muntlig förhandling avgjorts utan att sammanträde hållits innebär att TR:n åsidosatt vad som ålegat domstolen i fråga om processledning. Underlåtenheten i detta hänseende måste anses som ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. Enär domvilla således förekommit i TR:n, bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas med stöd av 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD jämlikt 22 § 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att upptaga målet till fortsatt behandling.