NJA 1981 s. 300

Domskäl

Skäl. Kollegiet har till stöd för sin talan anfört bl a: Frågan om värdering av lösöre i arvsskattehänseende prövas sällan eller aldrig av domstol. Beskattningsmyndigheten bör ha viss kännedom om förhållandena i orten men är inte organiserad för att bemästra dylika problem. I det fall att lösöret bortauktioneras i anslutning till arvfallet bör auktionssumman, med avdrag för auktionistens provision, utgöra minst det belopp som lösöret skulle ha inbringat vid en med nödig omsorg skedd försäljning. Auktionen, som hölls d 8 maj 1976, kan inte anses ligga utom den ram, som anges med uttrycket "en av boets avveckling föranledd försäljning". Bouppteckningsvärdet av de i boet ingående fordringarna räckte väl till både skatten och skulderna. Så lång tid hade inte förflutit, att auktionen kan sägas ej vara föranledd av boets avveckling.

Dödsboet har i huvudsak anfört: Värderingen av lösöret har skett enligt sedvanliga normer och värdena skall ligga till grund för arvsbeskattningen. Det vore oskäligt att i efterhand beskatta dödsboet för den inflationsvinst som ligger i tidsutdräkten mellan dödsfall, bouppteckning och auktion. Konsumentprisindex för de olika tillfällena var 332, 334 och 380. JAPO:s index för industriaktier var d 10 febr 1975 348:50 och d 10 maj 1976 476:96. Det sistnämnda indextalet är det högsta genom tiderna och noterades två dagar efter den aktuella auktionen. Den allmänna optimismen kan knappast ha gällt uteslutande industriaktier utan måste förmodas ha gällt överlag. Auktionen d 8 maj 1976 var offentlig. Icke desto mindre får man anse den som en blandning av s k inbördes auktion och offentlig auktion. Delägarna i boet inropade egendom för 70 717 kr. Man får anta att budgivningen från delägarnas sida i hög grad präglades av vetskapen om att de köpte "från sig själva". Det är med största sannolikhet så, att auktionens brutto på grund härav vida överstiger vad som hade kunnat uppnås om auktionen inte varit "blandad".

Kammarkollegiets besvär innefattar påstående att efter skattebeslutet kännedom vunnits om felaktighet i bouppteckningen. Fråga huruvida dylikt förhållande skall föranleda ändring av skattebeslutet skall prövas i den ordning varom stadgas i 32 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Besvären skall därför ej upptagas till prövning.

Beslut. HovR:n avvisar besvären.

Referenten, hovrättsrådet Lindstam, var skiljaktig och fann hinder ej föreligga att upptaga besvären till prövning.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns avvisningsbeslut och visa målet åter till HovR:n för ny handläggning. Enligt kollegiet innefattade påståendet att lösörets verkliga värde var högre än det vartill de gode männen kommit inte något påstående om felaktighet i bouppteckningen som skulle föranleda tillägg enligt 20 kap 10 § ÄB. Kollegiet erinrade om att HD i många fall hade prövat besvär i frågor om värdering av lös egendom vid bestämmande av arvsskatt.

Dödsboet bestred bifall till besvären.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Inger, hemställde i betänkande att HD måtte fatta följande beslut:

Skäl. Kammarkollegiet har till stöd för sin talan åberopat, att lösöret, såvitt nu är i fråga, i bouppteckningen upptagits till ett värde av 34 550 kr men d 8 maj 1976 och alltså endast jämförelsevis kort tid efter dödsfallet sålts på auktion för 129 865 kr.

Enbart den omständigheten att lösöret sålunda kunnat säljas till ett belopp, som betydligt överstiger det värde vartill lösöret upptagits i bouppteckningen, innebär inte att bouppteckningen skall anses ha varit behäftad med sådan felaktighet som föranleder att s k tilläggsbouppteckning skall uppgöras. Frågan om det värde som lösöret skall åsättas vid bestämmande av arvsskatt hade därför bort prövas av HovR:n på de av kammarkollegiet anförda besvären.

Slut. HD undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Bernhard, Höglund, Hessler, referent, Knutsson och Heuman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.