NJA 1981 s. 464
Förmyndare har i sina omyndiga barns namn öppnat bankkonton över vilka hon förbehållit sig dispositionsrätt. Förbehåll som avses i 4 § lagen (1936:83) ang vissa utfästelser om gåva har därmed ansetts föreligga, i följd varav fullbordad gåva av pengar, som förmyndaren insatt på barnens konton, inte kunnat komma till stånd.
M.P. och K.Å. flyttade under år 1974 samman. De bodde i Rätan och levde under äktenskapsliknande förhållanden. Därunder föddes barnen P.E. d 15 maj 1974 och M.D. 4 nov 1975. Barnen omhändertogs för samhällsvård d 21 juli 1976 och placerades på barnhem i Östersund. I samband härmed uppkom tvist mellan föräldrarna angående vem som skulle ha vårdnaden om barnen. Den 2 dec 1976 inleddes rättegång därom och vissa andra dithörande frågor. I interimistiskt beslut d 22 dec 1976 förordnades att vårdnaden skulle överflyttas till K.Å.. Barnen flyttade i samband därmed till honom och har allt sedan dess bott hos honom. I dom d 5 april 1977 förordnades att K.Å. skulle ha vårdnaden om barnen. Domen vann laga kraft.
Svegs TR
Barnen P.E. och M. yrkade efter stämning å M.P. vid Svegs TR att M.P. måtte åläggas att utge, till P.E. 3 501 kr 95 öre och till M. 1 558 kr 45 öre, jämte ränta å ett vart belopp från d 20 dec 1976 tills betalning skedde.
Såsom grund för sin talan åberopade barnen, att beloppen i fråga, som insatts på konto i bank för deras räkning och därifrån uttagits av M.P., utgjorde dels gåvor från släktingar och dels barnbidrag och att äganderätten till sistnämnda slag av medel övergått till respektive barn så snart de insatts på bankkonto i deras namn.
M.P. medgav att till P.E. utge 345 kr 10 öre och till M. 190 kr jämte ränta i enlighet med yrkande därom, under anförande att ifrågavarande belopp utgjorde gåvor till barnen. M.P. bestred käromålet i övrigt med påstående att barnen genom insättning på bankkonton ej erhållit äganderätt till övriga medel, som var barnbidrag. Hennes avsikt var att, trots insättningarna, behålla äganderätten till pengarna. Denna avsikt markerade hon genom att förbehålla sig dispositionsrätt till medlen. Under angivna förhållanden hade enligt 4 § lagen om vissa utfästelser om gåva fullbordad sådan ej kommit till stånd.
Barnen vitsordade att medgivna belopp utgjordes av gåvor och att vad i övrigt yrkats avsåg barnbidrag, som insatts å bank.
TR:n förordnade d 10 febr 1977 om kvarstad å M.P. tillhörig lös egendom intill ett värde av 5 060 kr 40 öre jämte ränta på detta belopp.
Domskäl
TR:n (lagmannen Bergman, rådmannen Andersson och tingsfiskalen Gustafsson) anförde i dom d 25 okt 1977: P.E. och M. har till stöd för sin talan anfört: I okt 1974 blev det aktuellt att öppna ett konto för P.E.s räkning vid Jämtlands läns sparbanks kontor i Rätan. K.Å. och M.P. föranstaltade gemensamt därom. Man samlade ihop de gåvor P.E. under året fått. Beloppet uppgick till 205 kr och sattes in i P.E.s namn på konto 116 806-1. Sparbankskontoret i Rätan har liksom övriga sparbankskontor i länet den rutinen vid öppnande av nytt konto att kontoinnehavarens namn och adress anges, men att notering om ålder eller dylikt ej sker. Med hänsyn till att det i föreliggande fall var fråga om en omyndig gjordes i bankboken en anteckning om att uttag skulle få verkställas av förmyndaren, vilken vid denna tid var M.P.. Vid bankens huvudkontor i Östersund anbringas i fall som förevarande en stämpel med följande lydelse: Uttag utan överförmyndarens tillstånd får göras av förmyndarna var för sig, varvid man fyller i namnet på förmyndaren eller förmyndarna. Enär det aktuella fallet avvek från det vanliga, såtillvida att det endast fanns en förmyndare, har man troligtvis ansett sig ej kunna använda stämpeln utan i stället valt att skriva in texten "dispositionsrätt för M.P.". Uppenbarligen har banktjänstemannens syfte med anteckningen varit att göra en notering i bankboken om att det inte var kontoinnehavaren själv som kunde göra eventuella uttag utan att sådana skulle verkställas av förmyndaren. Vid tiden för kontots öppnande propagerade banken för att barnbidrag skulle genom överföringsuppdrag kunna betalas direkt till banken från den utbetalande myndigheten. Därest så skedde erbjöds vårdnadshavaren en förmånlig försäkring. K.Å. och M.P. tyckte att detta var ett bra förslag och kom överens om att ge banken behörighet att ta hand om barnbidragen. Dessa kom därefter i enlighet med uppdraget att insättas på P.E.s konto. Vid den aktuella tiden var den ekonomiska situationen sådan att man ej behövde ta i anspråk bidragen för den löpande försörjningen. Den lön K.A. uppbar räckte väl till. M.P. skötte hushållet och K.Å. stod i huvudsak för att olika utgifter betalades. Sedan M. fötts, öppnade man även för henne ett konto i banken. På detta, som hade nummer (Kontonummer, uteslutet här), insattes som första belopp 60 kr, vilket utgjorde gåvor. Även M:s barnbidrag kom genom överföringsuppdrag att inflyta direkt på hennes konto. Under 1976 uppstod misshälligheter mellan K.Å. och M.P.. Dessa rörde i första hand vårdnaden om barnen. Det uppkom även diskussion angående viss egendom, som M.P. i samband med avflyttningen från Rätan medförde till Ludvika. Det gällde dels egendom som tillhörde K.Å. och dels lösöre, som var barnens. Den 17 dec 1976 ägde vid TR:n förberedelse rum i vårdnadsmålet. TR:n beslutade vid förberedelsen att interimistiskt beslut skulle meddelas d 22 dec 1976. I detta beslut förordnades bl a att vårdnaden om barnen skulle överföras till K.A.. Den 20 dec 1976 lät M.P. avsluta båda barnens bankkonton och tog i samband därmed ut innestående belopp jämte upplupen ränta. Beloppet var de summor som yrkas i målet. Medlen finns f n på ett bankkonto i Borlänge. Vederbörande kronofogdemyndighet har belagt dem med kvarstad i enlighet med TR:ns beslut därom.
M.P. har anfört: Vad barnen ovan uppgett angående K.A:s och hennes samlevnad vitsordas. Vid öppnandet av kontona i banken var K.A. ej med. Hon besökte själv banken och ordnade med insättningarna. Hon har ej haft för avsikt att äganderätten till medlen skulle övergå till barnen. Genom att förbehålla sig dispositionsrätten har hon klart angett att medlen, liksom tidigare, skulle tillhöra henne. Det förhållandet att medlen insatts på två olika konton berodde på att banken hade detta som rutin då fråga var om två barn. M.P. bodde även efter det barnen omhändertagits för samhällsvård kvar en tid i Rätan. Därunder besökte hon barnen flera gånger i veckan. Även sedan hon flyttat till Ludvika besökte hon vid flera tillfällen barnen. Vid den angivna tiden hade hon dålig ekonomi. För att kunna resa till barnen och även för att klara sitt eget uppehälle tvingades hon att upptaga lån. Hon skuldsatte sig till ett belopp som översteg vad som fanns på barnens konton.
Barnen har genmält: M.P. har ostridigt satt in ifrågavarande medel på konto i barnens namn. Om hon önskat förfoga över medlen hade hon bort sätta in pengarna i eget namn. Den anteckning om dispositionsrätt, som skett i envar bankbok, är ej annat än en notering om innehållet i 9 kap 1 § FB, nämligen att det är förmyndaren som förfogar över medlen. Då anteckningen verkställdes har varken M.P. eller vederbörande banktjänsteman avsett att göra sådant förbehåll varom stadgas i 4 § lagen om vissa utfästelser om gåva. En fullbordad gåva har skett i och med att bidragen blivit disponibla för banken. Det är vidare att beakta att ej endast barnbidragen utan också de medel, som ostridigt varit gåva, satts in på samma konto. Därest förbehållet skulle ha den verkan M.P. påstår borde barnbidragen och övriga medel funnits insatta på skilda konton. Barnbidragen är avsedda för barnens uppehälle och fostran. Om, i fall som förevarande, ett överskott skulle uppstå av barnbidragsmedlen kan det ej vara rimligt att, när vårdnaden överflyttas från en förälder till en annan, den tidigare föräldern skall få disponera medlen för egna behov.
M.P. har vidare anfört: Något överskott på barnbidragen har egentligen ej uppkommit. Medlen har använts för att ge barnen tillfälle att träffa henne. Bidragen utbetalas periodiskt och är avsedda att täcka regelbundet uppkommande utgifter för barnen. Avsikten är ej att bidragen skall sparas för framtida behov. Klausulen om dispositionsrätt utgör sådant förbehåll som avser att försäkra insättaren om bibehållen äganderätt. Om särskilda regler i sådana fall skulle gälla beträffande barnbidrag hade sådana införts, därest man avsett annat än vad som framgår av gällande lagstiftning. Vederbörande banktjänstemans uppfattning om förbehållets innebörd saknade betydelse.
M.P., som på egen begäran personligen hörts inför TR:n, har därvid uppgett: Hon flyttade samman med K.Å. d 1 mars 1974. Hon skötte under sammanlevnaden hushållet, medan K.A. stod för huvuddelen av utgifterna. Emellertid uppbar hon vid såväl P.E.s som M:s födelse så kallad föräldrapenning. Denna användes för barnen och den gemensamma försörjningen. Hon ensam besökte banken och öppnade ett konto för P.E.s räkning. Detta skedde på hösten 1974 under en så kallad sparbanksvecka. Banken utlovade därvid vissa förmåner för insättarna. Bl a kunde man vinna ett penningbelopp. Därutöver erbjöds två försäkringar, den ena gratis och den andra för reducerad premie, om insättning av barnbidrag skedde kontinuerligt. Hon fann villkoren goda och öppnade därför kontot. Hon ville ha kvar äganderätten och var angelägen att kunna disponera pengarna när hon önskade. Banktjänstemannen sade att detta lämpligen gick till så att hon lät sätta in pengarna på barnets konto med förbehåll om dispositionsrätt för henne. Hon öppnade i början av jan 1976 samma slag av konto för M.. K.Å. var missnöjd med arrangemangen och menade att hon på så sätt skulle erhålla sparmedel på mellan 40 000 och 50 000 kr. Sammanlevnaden mellan henne och K.Å. upphörde under juli 1976. Hon bodde kvar i K.Å:s bostad till slutet av sept samma år. Hon var under hösten sjukskriven och uppbar i ersättning 55 kr om dagen. Av K.Å. erhöll hon en gång 888 kr och en annan gång 900 kr. Hennes ekonomi var under hösten mycket ansträngd. Hon reste ett par gånger i veckan till Östersund för att besöka barnen. Även sedan hon flyttat till Ludvika gjorde hon flera besök hos barnen. För att kunna ha möjlighet till detta lånade hon upp pengar. Detta skedde i två omgångar. Först lånade hon 2 000 kr och senare 500 kr. Hon tog ut pengarna från barnens konton i slutet av dec 1976. Hon avsåg då att sanera sin ekonomi och betala skulder, som hon hade på flera håll. Dessutom fann hon det lämpligast att ha medlen på den ort där hon bodde. Det bankkonto på vilket kvarstad lagts har en behållning på cirka 10 000 kr. Viss del av beloppet är medel för vilka hon är redovisningsskyldig.
K.Å., som likaledes på egen begäran hörts inför TR:n, har uppgett: Han gav M.P. 1 000 kr d 15 juli och lika stor summa d 15 aug, allt 1976. Han har under den tid de sammanbodde betalt samtliga utgifter. Han gav sålunda M.P. 1 000 kr i mån till matpengar. Därutöver hade hon alltid tillgång till hans plånbok om hon behövde ytterligare medel.
Domskäl. De i målet aktuella sparbanksböckerna med kontonummer (Kontonummer, uteslutet här) och (Kontonummer, uteslutet här) har företetts inför TR:n. I envar av dem står under rubriken förbehåll följande: Disp.rätt för: M.P. respektive P, Margaretha.
I målet är ostridigt, att vid avslutandet av bankräkningarna innehöll P.E.s konto 3 501 kr 95 öre och M:s konto 1 558 kr 45 öre. Vidare är numera ostridigt, att gåvor från anförvanter utgör av P.E.s medel 345 kr 10 öre och av M:s medel 190 kr samt att återstoden är barnbidrag.
Beträffande gåvorna är käromålet medgett och skall sålunda bifallas.
För barn som är svensk medborgare och bosatt i riket utgår av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag. Rätten att uppbära sådant bidrag för barn som ej står under föräldrarnas gemensamma vårdnad tillkommer den som har vårdnaden om barnet.
M.P., som vid den tid då insättningar och uttag från kontona gjordes såsom vårdnadshavare ägt uppbära barn bidragen, har uppgett, att hon på grund av de förmånserbjudanden banken lämnade, funnit det lämpligt att överföra dem till banken på sätt som skett. Hon har hävdat att hon därigenom ej avsett att frånhända sig äganderätten till medlen. Vad hon därutinnan uppgivit vinner stöd av att i envar bankbok intagits förbehåll om dispositionsrätt för henne. Barnens påstående, att ifrågavarande förbehåll ej är att uppfatta annorledes än som en uppgift om rätt förmyndare, motsäges av vad M.P. själv anfört om sin avsikt och av förbehållens utformning. Vid nu angivna förhållanden och då vad barnen i övrigt anfört ej föranleder annan bedömning finner TR:n att M.P. haft sådan förfoganderätt över de å bankböckerna insatta barnbidragsmedlen att, oavsett hennes avsikt härvidlag, någon fullbordad gåva ej förelegat. Käromålet skall därför i angiven del ogillas.
Med hänsyn till utgången i målet och vad däri i övrigt förekommit finner TR:n kvarstaden i sin helhet böra hävas.
Domslut. 1. M.P. skall betala dels P.E. 345 kr 10 öre och dels M. 190 kr jämte ränta å ett vart belopp enligt 6 § räntelagen från d 20 dec 1976 tills betalning sker.
Käromålet, utöver vad i punkt 1 upptagits, ogillas.
TR:n upphäver med omedelbar verkan sitt d 10 febr 1977 meddelade beslut om kvarstad.
HovR:n för Nedre Norrland
P.E. och M. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan.
M.P. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Ellmén och Englund samt adj led Wennerström, referent) anförde i dom d 16 juni 1978:
Domskäl
Domskäl. Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan i allt väsentligt anfört i överensstämmelse med vad som härutinnan antecknats i TR:ns dom. De har därvid åberopat samma bevisning som i TR:n. P.E. och M. har i HovR:n vidare åberopat ingivna kopior av de registerkort banken utfärdade vid öppnandet av ifrågavarande konton.
På nyssnämnda registerkort har under rubriken "Dispositionsrättshavarens personnummer" antecknats M.P:s personnummer. Därjämte har på M:s registerkort under rubriken "Anteckningar om förbehåll, spärrar etc" antecknats "Disp.rätt för modern: M.P.".
De insättningar varom i målet är fråga har av M.P. gjorts på barnens konton, varå även insatts pengar, som ostridigt utgjort gåvor från andra personer. På grund härav och med beaktande av övriga omständigheter finner HovR:n anledning saknas till annat antagande än att det varit M.P:s avsikt att även ifrågavarande medel - som utgjorts av barnbidrag som hon ej behövt disponera för barnens omedelbara behov - skulle tillkomma barnen som gåva.
För gåva av penningar till omyndig genom förmedling av bank gäller att - om givaren ej förbehållit sig rätt att förfoga över gåvan - den skall anses fullbordad, när det givna blivit av banken mottaget för gåvotagarens räkning. Förbehåll, som skall beaktas i detta sammanhang, är endast sådana där givaren förbehållit sig rätt att själv tillgodogöra sig medlen.
Penningar, som genom gåva insättes på omyndigs bankkonto av förmyndare eller annan, åligger det förmyndaren - om ej annat föreskrivits - att förvalta i enlighet med FB:s bestämmelser. Detta innebär bl a rätt för förmyndaren att med redovisningsskyldighet förfoga över bankmedlen för den omyndiges räkning. Sådan dispositionsrätt över omyndigs bankmedel tillkommer förmyndaren i denna hans egenskap, oavsett om förbehåll därom gjorts vid uppläggandet av den omyndiges bankkonto eller ej, och bankmedlen kan även få uttagas utan överförmyndarens tillstånd om detta förbehållits vid insättningen.
Nu aktuella förbehåll såsom de antecknats på registerkorten och i motböckerna gav - såvitt visats i målet - ej M.P. större förfoganderätt över medlen på barnens konton än den som tillkom henne i egenskap av förmyndare. Förbehållen om hennes dispositionsrätt över kontona kan därför ej anses ha betagit någon insättning av barnbidragsmedel på barnens konto dess karaktär av gåva från M.P.. Med avseende på de medel som innestod på kontona d 20 dec 1976 förelåg därför fullbordad gåva.
M.P. har ej i målet gjort gällande att hon gjort uttagen av medlen d 20 dec 1976 för att använda dessa för barnens räkning i sin egenskap av förmyndare.
Av anförda skäl finner HovR:n M.P. skyldig att utge nu yrkade kapitalbelopp.
Vad därefter angår ränteyrkandena har skyldighet för M.P. att utge bankmedlen ej uppkommit, förrän vårdnaden om barnen genom TR:ns interimistiska beslut överflyttades på barnens fader. M.P., som bestritt käromålet och ej heller i och för sig medgivit ränteyrkandet, kan därför ej förpliktas att utge ränta på beloppen för längre tid än från dagen för TR:ns interimistiska beslut.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrar på det sätt överklagade domen att M.P. förpliktas utge, utöver vad TR:n bestämt, ytterligare 3 156 kr 85 öre till P.E. och ytterligare 1 368 kr 45 öre till M. jämte ränta å ett vart belopp motsvarande det av riksbanken fastställda vid varje tid gällande diskontot med tillägg av fyra procentenheter från d 22 dec 1976 tills betalning sker.
Hovrättsrådet Hammar var skiljaktig och fastställde TR:ns dom.
HD
M.P. sökte revision och yrkade, att HD måtte, med ändring av HovR:ns dom, ogilla P.E.s och M:s talan i samma mån som skett genom TR:ns dom.
P.E. och M. bestred ändring.
HD förordnade d 4 febr 1980 att Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen skulle beredas tillfälle att avge yttrande i målet.
Bankföreningen anförde i yttrande d 9 april 1980: Bankföreningen anser sig inte böra uttala sig om innebörden parterna emellan av det i målet aktuella dispositionsförbehållet. Från banksynpunkt ifrågasätts inte bakomliggande motiv för ett specifikt dispositionsförbehåll. Bankerna ser endast till vad dispositionsrätten som sådan innebär, dvs vem som vid kontakt med banken har rätt att lyfta medel på ett visst konto.
Den i FB reglerade dispositionsrätten över medel som insatts på omyndigs konto i bank iakttas i bankerna regelmässigt på följande sätt. Kontot med tillhörande bankbok förses enligt insättarens instruktioner antingen med en 471 notering, varav framgår att medlen bara får disponeras av förmyndarna enligt huvudregeln i 15 kap 9 § 1 st FB för disposition av omyndigs medel, dvs av förmyndarna/en med överförmyndarens samtycke, t ex "Omyndigs konto: Spärr" eller med en notering som innebär att kontot får disponeras av förmyndarnalen utan överförmyndarens samtycke enligt undantagsregeln i 15 kap 9 § 2 st, t ex "Omyndigs konto: Fritt". På kontona och i bankboken anges vilka som är förmyndare. Dessa har dispositionsrätt till kontona inom ramen för ovan angivna dispositionsregler.
Det kan också hända att annan än förmyndare förbehåller sig dispositionsrätt vid öppnande av omyndigs konto. Bankerna kräver därvid att denna rätt uttrycks på ett sådant sätt att missförstånd inte kan uppkomma. Dispositionsförbehållet anges med texten "Disponeras även av NN". Åtminstone en av medlemsbankerna anger i detta fall uttryckligen i bankboken, att denna dispositionsrätt endast är en fullmakt som kan återkallas av kontohavaren när som helst.
En dispositionsbestämmelse av innebörd att endast en viss person, annan än kontohavaren, får disponera kontot godtas inte av bankerna. Önskas ett sådant konto erbjuds i stället den som ensam vill disponera kontot att upplägga det i sitt eget namn med ändamålsbeteckning.
Ett förbehåll som det i målet förekommande torde enligt bankernas interna instruktioner inte ha godtagits av dem på grund av den tolkningssvårighet som förbehållet ger anledning till.
Sparbanksföreningen anförde i yttrande d 19 maj 1980: Den frågeställning som är aktuell i målet ger anledning att redogöra för sparbanksföreningens instruktioner rörande fullmakt/förordnande om dispositionsrätt till konto. Under begreppet förordnande om dispositionsrätt faller - i sparbankernas instruktioner - även sådana särskilda anteckningar om rätt att utan överförmyndarens tillstånd förfoga över innestående medel som följer av 15 kap 6 § och 9 § 2 st FB.
Dispositionsrätt till ett konto kan avse antingen rätt att ta ut ett visst angivet belopp vid ett tillfälle eller rätt att tills vidare göra uttag från kontot. I det förra fallet utfärdas en engångsfullmakt för uttag. Denna typ av fullmakt förekommer av naturliga skäl endast beträffande redan existerande konton. Sådan engångsfullmakt kan givetvis utformas av kontohavaren själv på annat dokument än sparbankens blankett. I det senare fallet lämnas ett "förordnande ang dispositionsrätt över innestående medel" beträffande existerande konton på blankett 273, och i samband med nyöppnande av konton på blankett 2210.
Ett förordnande om dispositionsrätt får - enligt de allmänna villkoren i sparbanksböckerna - endast göras enligt av sparbanken fastställd formulering. Formulering som normalt godtas framgår av sparbankernas instruktionsbok, expeditionsdelen (utdrag bifogades).
För varje förordnande finns en särskild treställig sifferkod - dispositionskod - som används vid dataregistreringen i sparbankernas reskontrasystem. Förordnandet "Disponeras av förmyndaren utan överförmyndarens medgivande" (kod 304) infördes 1975 i instruktionen. Skälet härtill var att skapa en adekvat formulering att användas i sådana fall då en moder eller fader är ensam vårdnadshavare/förmyndare.
I det aktuella ärendet hade registerkorten i båda fallen markerats med dispositionskod 309. Denna kod är en "restkod" som skall användas när ingen annan kod är tillämplig. Detta gällde även före 1975 års ändringar av instruktionen.
När det första kontot - för P.E. - öppnades d 16 okt 1974 angavs dispositionskod 309 samt antecknades moderns namn och personnummer på registerkortet i fråga. Dessutom undertecknades kortet av modern. Härvid användes en äldre upplaga av blankett 2210 med den förtryckta texten "Makes dispositionsrätt". Den gjorda anteckningen om modems namn och personnummer samt hennes underskrift följde de då gällande normala rutinerna för öppnande av omyndigs konto.
Däremot förbryllar enligt sparbanksföreningens uppfattning anteckningen om dispositionskod nr 309. När denna "restkod" används, skall den alltid åtföljas av en i klartext angiven anteckning om innebörden av dispositionsförordnandet - antingen i det särskilda utrymmet på registerkortets överdel ("Anteckningar om förbehåll, spärrar etc") eller i särskild handling, t ex gåvobrev. Saknas en sådan särskild anteckning får - enligt sparbanksföreningens uppfattning - något dispositionsförordnande av annan innebörd än som följer av 15 kap 6 § och 9 § 2 st FB inte anses ha lämnats. Eftersom ingen av de fyra på registerkortet upptagna förtryckta koderna passade in på den situationen, att kontot skulle disponeras endast av modern i egenskap av ensam vårdnadshavare/förmyndare, har man tydligen valt kod 309 utan att dock ange att denna typ av förordnande åsyftades. Hade man åsyftat ett dispositionsförordnande enligt 4 § gåvoutfästelselagen, borde kod 401 ha använts.
Registerkortet för M:s konto - öppnat d 2 febr 1976 - komplicerar däremot bedömningen av sakfrågan. Kortet har för det första fyllts i - på samma sätt som för P.E.s del - med uppgift om moderns personnummer samt undertecknats av henne. Moderns namn har dock inte insatts i rutan "Förmyndarens namn (texta)" och dispositionskod 309 har endast antecknats på registerkortets framsida.
På registerkortet för M. har dock sparbanken antecknat "Disp.rätt för modern: M.P.". Detta skulle i och för sig kunna anses vara ett sådant förtydligande av dispositionskod 309 som ovan nämnts. Vad som komplicerar bilden är dock att anteckningen inte överensstämmer med någon av de formuleringar som sparbankerna i enlighet med instruktionerna skall använda för dispositionsförordnanden. Anteckningen - förordnandet - är dessutom inte entydig. Det skulle kunna hävdas att innebörden är den att, förutom kontoinnehavaren, även M.P. äger rätt att disponera kontot. Mot en sådan tolkning talar det förhållandet att den särskilda rutan för just den typen av förordnande ej fyllts i med M.P:s namn. Inte heller har den särskilda dispositionskoden - nr 401 - använts.
En annan tolkning av förordnandet är att man med lokutionen "modern" åsyftat att M.P. skulle ha rätt att, i egenskap av barnets vårdnadshavare/förmyndare, disponera kontot utan - underförstått - överförmyndarens medgivande. Förordnandet skulle med en sådan tolkning då närmast anses utgöra en sådan särskild anteckning som - mot bakgrund av bestämmelsen i 15 kap 6 § och 9 § 2 st FB - skall göras i samband med insättning på bank av medel som skall användas för barnets underhåll och vård.
Oavsett vilken tolkning man väljer, är det Svenska sparbanksföreningens uppfattning att förordnandet i intet fall kan anses utgöra dispositionsförordnande enligt 4 § gåvoutfästelselagen. På grund av det anförda instämmer Svenska sparbanksföreningen i det slut till vilket HovR:n för Nedre Norrland kommit.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Dufwa, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Mellan parterna är ostridigt, att M.P. hade äganderätt till barnbidragen när dessa insattes på banken.
Barnen har påstått, att M.P. givit dem bidragen och att gåvorna fullbordades då medlen blev disponibla för banken.
I 4 § lagen om vissa utfästelser om gåva krävs, för att gåva skall anses som fullbordad, att givaren inte förbehållit sig rätt att förfoga över medlen.
I vardera bankboken har gjorts anteckning om dispositionsrätt för M.P.. Hon har påstått att hon låtit göra dessa anteckningar för att markera att hon avsåg att behålla äganderätt till bidragen. Barnen har hävdat, att anteckningarna inte är annat än anteckningar om innehållet i 9 kap 1 § FB, "nämligen att det är förmyndaren som förfogar över medlen", och att varken M.P. eller vederbörande banktjänsteman avsett att göra sådant förbehåll varom stadgas i 4 § gåvolagen.
Anteckningarna om dispositionsrätt till barnens konton kan vara att anse antingen endast som förbehåll enligt 15 kap 9 § 2 st FB, dvs om rätt för M.P. att såsom förmyndare ta ut medel för sådant ändamål som sägs i 15 kap 6 § FB, eller som ett förbehåll om rätt för henne att själv tillgodogöra sig insatta medel.
Om gåva från förmyndare till omyndig inte anses kunna fullbordas genom insättning på bankkonto med förbehåll enligt 15 kap 9 § 2 st FB, kan barnen inte anses ha fått barnbidragen i gåva.
I 4 § gåvolagen avses förbehåll att själv tillgodogöra sig medlen. Att märka är emellertid, att bank inte kontrollerar för vilket ändamål förmyndare tar ut omyndigs medel. Ett förbehåll enligt 15 kap 9 § 2 st FB medför alltså samma rätt för förmyndaren gentemot banken som ett förbehåll om att han själv skall få tillgodogöra sig medlen.
Förmyndare är emellertid vid sin förvaltning av omyndigs medel underkastad FB:s bestämmelser, bland dem förbudet mot sammanblandning med egna medel i 15 kap 7 § 1 st. Han får alltså inte på omyndigs bankkonto sätta in egna medel som han avser att behålla äganderätten till. Någon kontroll av att förmyndaren följer FB:s bestämmelser utövas dock inte, när - såsom i detta fall - förmynderskapet inte inskrivits vid rätten. Och även när förmynderskapet inskrivits kan förmyndaren inte hindras från att ta ut egna medel som han i strid mot sistnämnda lagrum satt in på omyndigs konto med avsikt att behålla äganderätten till.
Vad nu anförts om förmyndares möjlighet att sätta in och ta ut egna medel på omyndigs bankkonto, för vilket gäller förbehåll enligt 15 kap 9 § 2 st FB, talar mot att anse gåva från förmyndare till omyndig kunna fullbordas genom insättning på sådant konto. Å andra sidan vore det mycket opraktiskt, om gåva från förmyndare till omyndig inte kunde ske på detta sätt. Förmyndare kan ju vilja ge omyndig gåva att användas till ändamål som sådant konto är avsett för. Gåva från förmyndare till omyndig bör därför anses kunna fullbordas genom insättning på dylikt konto. Detta hindrar inte, att gåva inte anses ha kommit till stånd, om det styrks att förmyndare satt in egna medel i avsikt att behålla rätten att själv tillgodogöra sig dem.
Det har inte styrkts, att M.P. låtit göra anteckningarna om dispositionsrätt för att förbehålla sig rätt att själv tillgodogöra sig insatta barnbidrag eller att hon, oberoende av vilken innebörd förbehållen skulle anses ha, avsett att behålla sådan rätt. På grund härav och då M.P. inte ens påstått, att hon såsom förmyndare använt de uttagna medlen för barnens räkning, skall hennes revisionstalan ogillas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt talan däremot fullföljts.
HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Sven Nyman, referent, Bengtsson och Jermsten) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. M.P. har öppnat ett sparbankskonto för vart och ett av sina omyndiga barn P.E. och M. samt på dessa konton insatt de omtvistade barnbidragsmedlen. I de sparbanksböcker som utfärdats för barnen har under rubriken förbehåll antecknats dispositionsrätt för M.P.. Barnen har yrkat förpliktande för M.P. att till dem utge belopp som hon uttagit från deras konton. Som grund för yrkandena har åberopats att M.P. genom insättningarna på barnens konton bortgivit de insatta medlen till barnen. M.P. har bestritt barnens talan under påstående att hon ej haft gåvoavsikt och att bestämmelsen om dispositionsrätt innefattade förbehåll om äganderätt för henne.
Av 4 § lagen angående vissa utfästelser om gåva följer, att fullbordad gåva skall anses föreligga om någon som gåva sätter in pengar på bankbok som utfärdats i gåvomottagarens namn, under förutsättning att givaren inte förbehåller sig rätten att förfoga över medlen.
M.P. har genom de dispositionsförbehåll hon uppställt förbehållit sig möjlighet att utan överförmyndarens tillstånd ensam ta ut de medel hon insatt på sina barns konton. Förbehåll som avses i 4 § nyssnämnda lag har därmed förelegat. Barnens talan skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Med upphävande av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns i punkten 2 upptagna domslut.