NJA 1981 s. 807
Sedan tilltalad fullföljt talan till HovR:n med yrkande om frikännande från ansvar för medhjälp till stöld, har HovR:n utan hans begäran förordnat offentlig försvarare för honom. Vid målets avgörande i HovR:n har den tilltalade förpliktats. att till statsverket återbetala försvararkostnad. Yrkande i HD om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet har lämnats utan bifall, då det ansetts befogat att i HovR:n förordna försvarare. 21 kap 3 § 3 st och 31 kap 1 § RB.
Jfr 1974 s 687)
Nyköpings TR
Allmän åklagare yrkade vid Nyköpings TR ansvar - förutom å H.L. och I.S. för stöld - å P.O.Å., född 1957, för medhjälp till stöld enligt följande: H.L. och I.S. har tillsammans och i samråd natten mot d 21 sept 1978 medelst inbrott berett sig tillträde till ett fritidshus i Trosa, där de tillgripit och tillägnat sig sprit, matvaror och prydnadsföremål till okänt värde. P.O.Å. har medverkat till stölden genom att med bil skjutsa H.L. och I.S. till brottsplatsen, varvid han känt till deras uppsåt.
P.O.Å. uppträdde i TR:n utan försvarare.
TR:n anförde i dom d 22 nov 1978 i sina domskäl bl a: P.O.Å. har vitsordat att han vid tillfället i fråga skjutsat H.L. och I.S. till den aktuella platsen men bestritt ansvar för brott då han ej förrän vid senare delen av färden känt till deras uppsåt och han då svårligen kunnat avbryta färden.
- - -
P.O.Å. har uppgivit: Någon av H.L. eller I.S. ringde till honom på natten och ville att han skulle skjutsa dem i sin bil. P.O.Å. var ovillig till detta dels för att han var trött och dels på grund av att han hade lite bensin i bilen. Han gick emellertid trots allt med på att skjutsa H.L. och I.S., då han samtidigt kunde åka till Trosa och försöka leta rätt på nycklar till fritidsgården där han arbetar, vilka han dagen före blivit av med. Han hämtade H.L. och I.S. varpå de åkte och tankade. Därefter besökte han sin arbetsplats i Trosa. Sedan körde han på olika grusvägar efter anvisningar av passagerarna. Under de sista fem km av färden var han i vetskap om att de två passagerarna ämnade ta sig in i något hus för att tillgripa något. H.L. och I.S. var emellertid mycket berusade och han ansåg sig ej kunna göra annat än att köra dem dit de ville. Han körde tills han blev ombedd att stanna. Han stannade bilen varpå H.L. och I.S. steg ur bilen och gav sig iväg. Innan de gick sade de troligen att P.O.Å. skulle vänta en stund på platsen. Han tänkte emellertid åka iväg men slumrade till ett tag och vaknade senare av att han frös. När han vaknade åkte han iväg men blev stoppad av polisen när han mötte polisbilen.
TR:n gör följande bedömning.
TR:n finner genom de tilltalades uppgifter tillförlitligen utrett att H.L. och I.S. olovligen tagit sig in i fritidshuset och därifrån med tillägnelseuppsåt tillgripit bl a sprit och matvaror. Gärningen är på grund av omständigheterna vid brottet att bedöma som stöld.
P.O.Å. har uppgivit att han under de sista fem km av färden till den aktuella platsen känt till kamraternas avsikt med färden. TR:n finner att P.O.Å. genom sitt handlande att, trots vetskap om kamraternas planer under en avsevärd del av färden, skjutsa dem till den aktuella platsen medverkat till stölden. Vad P.O.Å. anfört till sitt fredande är ej av beskaffenhet att fritaga honom från ansvar för brott. Den gärning P.O.Å. gjort sig skyldig till är att bedöma som medhjälp till stöld.
TR:n dömde H.L. och I.S. jämlikt 8 kap 1 § BrB för stöld och P.O.Å. jämlikt 8 kap 1 § och 23 kap 4 § BrB för medhjälp till stöld. I fråga om påföljden för P.O.Å. förordnade TR:n att honom ådömd skyddstillsyn skulle avse även det nya brottet samt dömde, honom även till 20 dagsböter å 25 kr.
P.O.Å. - men endast han - fullföljde talan till Svea HovR. Han yrkade i första hand att åtalet mot honom måtte ogillas och i andra hand att han måtte befrias från bötesstraffet.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n förordnade, utan att P.O.Å. begärt det, offentlig försvarare för honom.
HovR:n (hovrättslagmannen Blom, hovrättsrådet Beling och adj led Schönning, referent, samt nämndemännen Persson och Danielsson) anförde i dom d 6 nov 1979:
Domskäl
Domskäl. Vid huvudförhandling i HovR:n har P.O.Å. hörts på nytt. Vad som har förekommit i HovR:n föranleder inte till annan bedömning än den TR:n gjort.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut samt förpliktade PerOlov Å att till statsverket återgälda 990 kr av den ersättning om 1175 kr 20 öre som HovR:n av allmänna medel tillerkände den offentlige försvararen.
P.O.Å. sökte revision med yrkande att HD måtte befria honom från skyldighet att till statsverket återbetala försvararkostnad.
Domstolsverket medgav ändringsyrkandet och anförde i övrigt i avgivet genmäle:
Huvudregeln om förordnande av offentlig försvarare finns i 21 kap 3 § 3 st RB. Om på grund av sakens beskaffenhet eller eljest den misstänktes rätt befinnes inte kunna tillvaratas utan biträde, skall offentlig försvarare förordnas för honom. Beträffande tillämpningen av bestämmelsen anförde processlagberedningen (NJA II 1943 s 283), att frågan om den misstänkte skulle erhålla offentlig försvarare skulle bedömas uteslutande ur processuella synpunkter. I många fall, särskilt mål om lindrigare brott, anfördes att den misstänkte själv torde kunna iakttaga sina intressen. I Gärdes kommentar till lagrummet uttalas (s 266) att hänsyn bör tas till brottets svårhetsgrad och till sakens mer eller mindre invecklade beskaffenhet.
Målet mot P.O.Å. har gällt medhjälp till stöld, ett brott där fängelse ingår i straffskalan. P.O.Å. har enligt TR:ns dom vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar för brott. I HovR:n har P.O.Å. i första hand yrkat ogillande av åtalet och i andra hand befrielse från ådömt bötesstraff. Några nya omständigheter synes ej ha åberopats i HovR:n. P.O.Å., som ej biträtts av offentlig försvarare i TR:n, har ej framställt önskemål om att offentlig försvarare skulle förordnas för honom i HovR:n.
Mot bakgrund av ovanstående gör domstolsverket följande bedömning. Ingår fängelse i straffskalan för ett brott torde en begäran om utseende av offentlig försvarare regelmässigt bifallas utan prövning, i den mån domstolen inte självmant funnit den tilltalade i behov av juridiskt biträde. Har den tilltalade ej självmant framställt önskemål om förordnande av offentlig försvarare får behovet härav bedömas med hänsyn till brottets svårhetsgrad och sakens beskaffenhet i övrigt. Den tilltalades inställning till åtalet bör även beaktas vid prövningen. Bestrider han åtalet på sakliga grunder kan detta utgöra ett skäl att förordna offentlig försvarare. Denna synpunkt får betydelse bl a vid ett överklagande, eftersom ett processande i överrätt kan ställa speciella krav. (Jfr riksåklagarens yttrande d 7 febr 1974 i rättsfallet NJA 1974 s 522 I). Förevarande mål synes ej ha varit komplicerat i utredningshänseende och innehåller inte någon mer svårbedömd rättsfråga. Endast P.O.Å. har fullföljt talan mot TR:ns dom. På grund av det anförda samt med hänsyn jämväl till domstolen åvilande officialprövning anser domstolsverket att sakens beskaffenhet varit sådan att P.O.Å:s rätt kunnat tillvaratas utan biträde. Vid sådant förhållande bör P.O.Å. inte anses skyldig att till statsverket återgälda ifrågavarande kostnad. (Jfr NJA 1974 s 687).
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Varenius, hemställde i betänkande att HD måtte meddela slutligt beslut enligt följande: Skäl. Handlingarna i målet visar att offentlig försvarare förordnats för P.O.Å. utan att han själv begärt det. Såvitt framgår har emellertid saken varit av enkel beskaffenhet och P.O.Å:s personliga förhållanden oproblematiska, varför det måste anses klart, att P.O.Å:s rätt kunnat tillvaratagas utan biträde av offentlig försvarare. Vid sådant förhållande bör inte P.O.Å. vara skyldig att till statsverket återgälda någon del av kostnaderna för försvaret.
Slut. HD förordnar, med ändring av HovR:ns beslut, att hela kostnaden för försvaret skall stanna på statsverket.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Hesser, Höglund, referent, Ulveson och Ehrner) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Av handlingarna i målet framgår, att P.O.Å. i HovR:n yrkat i första hand ogillande av åtalet och i andra hand befrielse från bötesstraffet. Han har sålunda i HovR:n liksom vid TR:n bestritt ansvar för den med åtalet mot honom avsedda gärningen, medhjälp till stöld. Visserligen kan det, såsom domstolsverket framhållit, sägas att målet inte var komplicerat i utredningshänseende och inte heller innehållit någon mera svårbedömd rättsfråga. Inför målets avgörande i HovR:n har det emellertid framstått som betydelsefullt för bedömningen av P.O.Å:s yrkande om frikännande att ansvarsfrågan kunde få en så omfattande belysning som möjligt. Ett hörande av övriga i saken inblandade kunde bl a bli påkallat. Med hänsyn till det anförda har P.O.Å. inte kunnat förväntas vara i stånd att i HovR:n tillvarataga sin rätt utan biträde av försvarare. Det har därför varit befogat att, såsom HovR:n gjort, förordna offentlig försvarare för P.O.Å..
Vid den utgång i ansvarsfrågan målet fått i HovR:n har P.O.Å. blivit skyldig att till statsverket återgälda kostnad för försvaret av honom i HovR:n. Såvitt framkommit i målet föreligger ej skäl till ytterligare jämkning av den återbetalningsskyldighet som ålagts honom.
P.O.Å:s ändringsyrkande i HD kan alltså inte vinna bifall.
Slut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt nu är i fråga.