NJA 1981 s. 864

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Wargelius) anförde i dom d 25 jan 1978 bl a:

Domskäl. Åklagaren har vid utvecklingen av sin talan hänfört sig till i målet ingiven skiss över olycksplatsen samt i anslutning till denna anfört, att vägbanan var 6 m bred och belagd med asfalt, att siktförhållandena är goda samt att avståndet från den plats, där de första hjulspåren utanför vägbanan uppmättes till det ställe där jeepen slog runt, är cirka 145 m.

R.K. har vitsordat skissen och åklagarens uppgifter angående händelseförloppet samt har vidare uppgivit: Han hade före körningen druckit en grogg och två burkar öl. Hur mycket starksprit det var i groggen eller vad det var för styrka på ölet vet han ej. Han minns ej något av själva körningen eller olyckshändelsen, eftersom han fick en smäll i skallen och svimmade av, när bilen slog runt.

I.S. har uppgivit: Han och R.K. var fria från tjänstgöring och bad befälet om lov att låna jeepen för att åka till bataljonsstabens förläggning i Baluza. På deras egen förläggning, position 552, tjänstgör bara sju man, och det är vanligt att man på fritiden åker till den större förläggningen i Baluza för att gå på bio, läsa svenska tidningar eller besöka manskapsmässen. I.S. körde jeepen och de lämnade position 552 ungefär när det började skymma. I Baluza besökte de manskapsmässen, som bl a omfattar en uteservering med ett femtontal bord. Serveringen var fullsatt och I.S. och R.K. satt ej hela tiden vid samma bord. I.S. såg bara R.K. dricka en burköl. Själv drack han två burköl och sedan fick han en grogg av R.K., som han drack ur till hälften. När de sedan skulle åka från Baluza, satte sig R.K. vid ratten och sade att han skulle köra. R.K. verkade ej berusad. Eftersom man är olämplig som förare även om man bara druckit lite alkohol, försökte I.S. först få tag i någon annan som kunde köra jeepen men lyckades ej. I.S. kände ej till att R.K. saknade körkort och frågade honom aldrig härom. De tog ej den närmaste vägen tillbaka till position 552 utan körde Kantara Road mot position 553 för att därifrån köra en annan väg till position 552. R.K. höll en hastighet av cirka 70 km i timmen. När de passerat igenom den fasta beduinbyn Gilbani kom plötsligt en kamel fram bakom ett skjul till höger om vägen och gick ut i vägen cirka 10-15 m framför jeepen. I.S. skrek till och R.K. styrde jeepen till vänster. Jeepen kom av vägen och började slira i sanden samt kolliderade med några vattentunnor. Jeepen kom upp på vägen igen och fortsatte framåt under sladdning och slog till sist runt och hamnade på taket. I.S. har ingen uppfattning om sladdsträckans längd. Jeepen var utrustad med mekaniska bromsar utan servo och var svårare att stanna än en vanlig bil. I.S. var utsedd till reservförare för jeepen men kände ej till att däcken var utslitna; det var försteföraren för jeepen som skötte om sådana saker.

Enligt 2 kap 3 § 2 BrB skall för brott, som begåtts utom riket, dömas efter svensk lag och vid svensk domstol, om brotten begåtts av krigsman på område, där avdelning av försvarsmakten befann sig. I målet är ostridigt att de åtalade brotten begåtts på väg mellan bataljonsstabens förläggning och den postering, där de tilltalade hade sin tjänstgöring. Enligt 2 § 6 kungörelsen d 28 maj 1968 om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen försvarsmakten och krigsman skall personal, som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, anses som krigsmän. Enligt 2 kap 5 § 2 st 2 BrB får åtal för brott som förövats utom riket av krigsman i område där avdelning av försvarsmakten befann sig, ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill. Med stöd av det anförda lämnas de tilltalades allmänna invändningar mot åtalet utan avseende. Genom deras erkännande och berättelser samt skissen i målet finner TR:n åtalet styrkt för vårdslöshet i trafik, rattonykterhet, olovlig körning och tillåtande av olovlig körning. - - -

Med hänsyn till den höga alkoholhalten i R.K:s blod och den betydande risk för en allvarlig trafikolycka som R.K:s körning inneburit, bör påföljden för R.K. bestämmas till fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde R.K. jämlikt 1 § 1 st, 3 § 1 st 1 och 4 § 2 mom lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott för vårdslöshet i trafik, olovlig körning och rattonykterhet till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. R.K. har även i HovR:n hävdat att hinder för åtal föreligger. Utöver vad han i detta hänseende anfört vid TR:n har han gjort gällande, att svensk lag icke är tillämplig och svensk domstol icke behörig att pröva målet på grund av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. Till stöd härför har han åberopat tillämpningen av det avtal som medlemsländerna i atlantpakten träffat 1951 rörande jurisdiktionen över sina militära trupper.

Enligt HovR:ns mening föranleder nyssnämnda avtal inte tillämpning av 2 kap 7 § BrB. HovR:n finner ej heller i övrigt lagrummet tillämpligt i förevarande mål.

Av R.K:s egna uppgifter jämte övrig utredning i målet framgår att den svenska FN-bataljon, som han tillhörde, hade tilldelats en ungefär fem mil lång buffertzon mellan Egypten och Israel och att enbart svensk trupp var förlagd i och upprätthöll militär kontroll över zonen. I målet är utrett att de åtalade gärningarna begåtts av R.K. då han inom zonen varit på väg mellan bataljonsstabens förläggning och den postering där han tjänstgjorde.

Med hänsyn till det anförda och på de skäl TR:n i övrigt anfört finner HovR:n att brotten skall bedömas efter svensk lag vid svensk domstol samt att hinder ej möter mot att uppta åtalet till prövning.

Såsom TR:n funnit har R.K. gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik, olovlig körning och rattonykterhet. Han förskyller det av TR:n utmätta straffet.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Referenten, adj led Carrick var skiljaktig i påföljdsfrågan och anförde: Med hänsyn till att R.K. på grund av de åtalade gärningarna hemförlovades redan efter två månaders tjänstgöring, finner jag att påföljden med tillämpning av 33 kap 9 § BrB skall bestämmas till 100 dagsböter, vardera dagsboten bestämd till 20 kr.

R.K. sökte revision med yrkande att åtalet för olovlig körning och rattonykterhet måtte avvisas samt att åtalet för vårdslöshet i trafik måtte ogillas. I andra hand yrkade han att påföljden måtte nedsättas till 100 dagsböter.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. Som grund för sitt yrkande att HD skall avvisa åtalet, i vad det avser olovlig körning och rattonykterhet, har R.K. anfört bl a följande. Ifrågavarande gärningar har begåtts på egyptiskt territorium. Egyptisk lag saknar straffbestämmelser för olovlig körning och rattonykterhet. Enligt allmänt erkända folkrättsliga grundsatser tillkommer den straffrättsliga domsrätten domstolarna i det land där gärningarna har begåtts. Ett av de inom folkrätten erkända undantagen från denna huvudregel är för svensk rätts del kodifierat genom bestämmelsen i 2 kap 3 § 2 BrB. Av denna bestämmelse framgår att svensk domsrätt föreligger i fråga om brott som begåtts utomlands av krigsman "å område där avdelning av krigsmakten befann sig". En tillämpning av denna undantagsregel måste emellertid förutsätta att det tillämnade domslandet äger kontroll över den plats på vilken den aktuella gärningen har begåtts. I förevarande fall har en svensk FN-bataljon på sammanlagt 717 man svarat för bevakningen av en buffertzon som var 40 km bred och 80 km lång. Bataljonen hade inte till uppgift att utöva någon militär kontroll över zonen utan endast att bevaka den och rapportera eventuella gränskränkningar. Begreppet område i den aktuella bestämmelsen måste tolkas restriktivt. Mot bakgrund av de faktiska förhållandena i förevarande fall kan det sålunda inte anses omfatta mer än bataljonens förläggningsområden och enskilda posteringar. Denna tolkning måste i varje fall vara tillämplig när det som här är fråga om gärningar som har begåtts utom tjänsten. - Att det inte finnas någon svensk straffrättslig kompetens avseende nu aktuella gärningar framgår också av de internationella överenskommelser som är av intresse i detta sammanhang. En riktig tolkning av det avtal som år 1957 ingicks mellan FN och Egypten angående FN-styrkornas rättsliga status (Exchange of letters constituting an agreement concerning the status of the United Nations Emergency Force in Egypt. New York, 8 february 1957) innebär sålunda, att egyptisk rätt avses vara tillämplig så snart det är fråga om ett brott som inte har något direkt samband med FN-styrkans uppgifter i Egypten. De noter som har växlats mellan FN:s generalsekreterare och Sveriges ständiga ombud vid FN, d 21 juni 1957 och d 1 juli 1957, om ett svenskt deltagande i FN-styrkan (SÖF 1957 nr 72) har inte kunnat tillägga Sverige en vidare jurisdiktionsrätt än som följer av avtalet mellan FN och Egypten.

I sistnämnda avtal anges under rubriken Criminal Jurisdiction: Members of the Force shall be subject to the exclusive jurisdiction of their respective national states in respect of any criminal offences which may be committed by them in Egypt.

Av 1 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands följer att lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott är extraterritoriellt tillämplig. Ett i 5 § av förstnämnda lag ursprungligen intaget krav på dubbel straffbarhet upphävdes i samband med att 2 kap 2 § 2 st BrB fick sin nuvarande lydelse med giltighet fro m d 1 juli 1973. Det i detta stadgande uppställda kravet på dubbel straffbarhet är dock inte tillämpligt såvitt gäller andra utomlands begångna brott än de som till följd av 1 st i samma § skall bedömas efter svensk lag och vid svensk domstol.

Någon begränsning av svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet på grund av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser föreligger inte i fall av förevarande slag. De först nämnda internationella överenskommelserna kan inte heller i sig anses innebära någon sådan begränsning, utan synes just förutsätta en svensk straffrättslig kompetens.

Av uppgifterna i målet framgår visserligen att den zon som den svenska FN-bataljonen vid ifrågavarande tillfälle hade att bevaka omfattade en yta på omkring 3 200 kvadratkilometer. Inom denna zon fanns emellertid ett större antal fasta posteringar utspridda. Förflyttningar mellan bataljonstabens förläggningsområde och dessa posteringar liksom andra resor inom zonen, såväl i som utom tjänsten, var uppenbarligen frekvent förekommande. Vid dessa förhållanden måste R.K. under den aktuella färden anses ha uppehållit sig inom ett sådant område som avses i 2 kap 3 § 2 BrB.

På grund av det anförda och på de av domstolarna i övrigt åberopade skälen skall ifrågavarande brott bedömas efter svensk lag och vid svensk domstol. R.K:s yrkande att åtalet för olovlig körning och rattonykterhet skall avvisas kan således inte vinna bifall.

Såsom domstolarna har funnit visar utredningen i målet, att R.K. har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik, olovlig körning och rattonykterhet.

Vid valet av påföljd bör visserligen beaktas att kraven på den som frivilligt åtar sig att tjänstgöra utomlands i en svensk FN-styrka bör sättas högt. Med hänsyn till såväl omständigheterna i samband med de aktuella brotten som det förhållandet att de föranledde, att R.K. en kort tid därefter sändes hem och därigenom gick miste om de förmåner som var förenade med utlandstjänstgöringen och möjligheten till förlängning av denna, kan straffet likväl bestämmas till böter.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att påföljden bestäms till 100 dagsböter om 40 kr.