NJA 1982 s. 323
Föreskriften i 50 kap 1 § 1 st RB att rätten genast skall pröva om vadeanmälan rätteligen gjorts har ansetts innebära att prövningen skall äga rum senast arbetsdagen närmast efter den då vadeanmälan gjorts. Det förhållandet att beslut om avvisning av vadeanmälan inte fattats utan dröjsmål har ansetts liktydigt med ett godtagande av anmälan.
HD
(Jfr 1971 s 198 och 1981 s 573)
I en d 7 juni 1979 till Södertälje TR inkommen ansökan om stämning å A.L.J. yrkade I.J. bl a att ett testamente efter hennes och A.L.J:s moder skulle förklaras ogiltigt. Enligt beslut d 6 mars 1980 förordnade TR:n - med entledigande av tidigare förordnat biträde enligt rättshjälpslagen åt I.J. - advokaten B.J., Södertälje, till nytt biträde. TR:n meddelade d 30 mars 1981 dom, vari käromålet ogillades. Enligt i domen meddelad fullföljdshänvisning skulle part, som ville överklaga domen, senast d 6 april 1981 hos TR:n anmäla vad. Vadeinlaga skulle inges senast d 21 april 1981.
I en torsdagen d 2 april 1981 till TR:n inkommen skrift anmälde J. i uppgiven egenskap av ombud för I.J. vad mot domen. I beslut måndagen d 6 april 1981 yttrade TR:n (rådmannen Åkesson): Enär J. inte styrkt sin behörighet att företräda I.J. i målet har vadeanmälan inte rätteligen gjorts och varder densamma därför avvisad:
Till TR:n inkom d 7 april 1981 en d 6 april 1981 dagtecknad fullmakt för J. att föra I.J:s talan. J. ingav d 16 april 1981 vadeinlaga för Ingeborgj:s räkning. TR:n (rådmannen Åkesson) yttrade i beslut d 21 april 1981: Enär vadeanmälan ej rätteligen gjorts, har vadetalan ej fullföljts på föreskrivet sätt. TR:n avvisar därför vadetalan.
I.J. anförde besvär i Svea HovR över TR:ns båda beslut med yrkande att besluten måtte undanröjas. HovR:n (hovrättslagmannen Blom, hovrättsråden Gyllenswärd och Beling samt adj led Arnell, referent) förordnade om gemensam handläggning av de båda målen och lämnade i beslut d 27 maj 1981 besvären utan bifall.
I.J. anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns beslut att avvisa vadeanmälan och vadetalan.
A.L.J. förklarade att hon varken kunde tillstyrka eller avstyrka besvärstalan.
TR:n avgav efter förordnande av HD yttrande i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Camitz, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. I.J. har till stöd för sin talan anfört att J. på grund av omständigheterna i målet måste anses ha haft fullmakt att företräda henne som ombud.
J. har under målets handläggning inför TR:n eller vid anmälan av vad mot domen ej företett skriftlig fullmakt från I.J.. Ej heller har enligt anteckning i protokoll muntlig fullmakt lämnats honom inför rätten. J. var således inte behörig då han torsdagen d 2 april 1981 anmälde vad.
Vid sådant förhållande hade TR:n genast bort avvisa vadeanmälan (50 kap 1 § 1 st andra meningen och 12 kap 9 § 2 st första meningen RB). Emellertid prövade TR:n denna fråga först måndagen d 6 april 1981 eller sista dagen för vadeanmälan och berövade härigenom J. möjlighet att i rätt tid i samband med ny vadeanmälan styrka sin behörighet. TR:ns underlåtenhet att genast avvisa vadeanmälan måste ges den innebörden att densamma godtagits såsom gjord för I.J:s räkning. I.J. får sålunda anses ha fullföljt vadetalan på föreskrivet sätt och inom rätt tid.
Slut. Med undanröjande av domstolarnas beslut fastställer HD att I.J:s vadetalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid.
HD (JustR:n Hult, Brundin, Welamson, Hessler och Nordenson, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. J. företedde varken under målets handläggning i TR:n eller vid anmälan av vad mot domen skriftlig fullmakt från I.J..
Till stöd för sin besvärstalan har I.J. emellertid anfört att J. på grund av omständigheterna i målet måste anses ha muntlig fullmakt av I.J. att såsom hennes rättegångsombud fullfölja talan mot domen.
I protokollet från huvudförhandlingen i TR:n har inte gjorts någon anteckning om att I.J. under förhandlingen lämnat J. muntlig rättegångsfullmakt. Av TR:ns yttrande i förevarande mål framgår också att någon sådan fullmakt inte lämnats J. inför TR:n.
J. var således inte behörig att såsom rättegångsombud företräda I.J., när han d 2 april 1981 till TR:n inkom med skriftlig vadeanmälan. Som följd av bestämmelsen i 12 kap 9 § 2 st första meningen RB har TR:n inte haft att ge J. tid att förete fullmakt. Det har i stället enligt 50 kap 1 § 1 st andra meningen samma balk ålegat TR:n att genast pröva om vadeanmälan rätteligen gjorts, varvid TR:n bl a haft att pröva J:s behörighet att anmäla vad.
Att frågan huruvida vadeanmälan rätteligen gjorts skall prövas genast får anses innebära att rätten skall ta ställning tillfrågan utan annat dröjsmål än som påkallas av själva prövningen, vilken dock regelmässigt torde vara av enkel beskaffenhet. Prövningen bör sålunda normalt ske samma dag som vadeanmälan har gjorts och måste i vart fall äga rum senast närmast följande arbetsdag. Som prövningen kan tänkas leda till att vadeanmälan skall avvisas på grund av bristande behörighet hos den som gjort anmälan, är det angeläget att prövningen sker utan tidsutdräkt. En sådan brist kan nämligen ofta avhjälpas innan tiden för vadeanmälan utgår.
Leder prövningen av en vadeanmälan till att anmälan godtas såsom rätteligen gjord, kommer detta normalt inte till uttryck i något formligt beslut av domstolen. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad som nyss sagts bör det förhållandet att beslut om avvisning inte fattats utan dröjsmål anses liktydigt med ett godtagande av anmälan.
Först måndagen d 6 april 1981 prövade TR:n den av J. redan torsdagen d 2 i samma månad skriftligen gjorda vadeanmälan. TR:ns underlåtenhet att genast pröva vadeanmälan skall därför och i enlighet med vad som förut anförts anses innebära att vadeanmälan godtagits av TR:n såsom rätteligen gjord.
På grund av vad sålunda anförts skall domstolarnas beslut att avvisa I.J:s vadetalan upphävas.
Slut. HD upphäver domstolarnas beslut att på grund av bristande behörighet för J. avvisa I.J:s vadetalan, i följd varav TR:n har att ånyo upptaga samma vadetalan för den prövning i övrigt som föreskrivs i 50 kap 1-3 §§ RB.