NJA 1982 s. 650

Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.

HovR:n

L.A. födde d 6 mars 1978 dottern L.M.. Vid utredning som påbörjades av socialförvaltningen i Huddinge kommun för att få faderskapet till barnet fastställt uppgav L.A., att barnet hade avlats vid ett samlag som hon haft med en man under vistelse i London d 5-12 juni 1977. L.A. och ifrågavarande man hade deltagit i en charterresa med Vingresor/Club 33 AB till London och där bott på samma hotell. L.A., som ej kunde erinra sig mannens namn, var övertygad om att hon skulle påminna sig detta, om hon fick ta del av en förteckning över resedeltagarna med uppgift om hemort och födelsetid.

L.M. hemställde i ansökan till Stockholms TR - under åberopande av 41 kap 1 § RB - att Vingresor/Club 33 AB måtte föreläggas att för sökanden förete förteckning över samtliga inbokade resenärer, som under den aktuella veckan år 1977 bodde på Hotel Plaza i London, med uppgift om envar resenärs hemadress och om möjligt jämväl födelsetid. Som grund för ansökan anfördes, att det måste anses vara av stor betydelse för barnets rätt att den begärda skriftliga bevisningen upptogs och att fara förelåg att beviset i framtiden skulle gå förlorat eller endast med svårighet skulle kunna föras.

TR:n (chefsrådmannen Egenvall) yttrade i beslut d 6 juni 1980: L.M. har under åberopande av 41 kap 1 § RB begärt att bolaget skall - föreläggas förete förteckning över inbokade resenärer som under viss vecka bott på ett namngivet hotell i London. Avsikten med ansökningen är att bland resenärerna söka få fram part i mål om faderskap. TR:n anser inte att detta omfattas av det åberopade lagrummet, enligt vilket - när rättegång ej inletts - fordras att det föreligger fara, att bevis rörande omständighet, som är av betydelse för någons rätt, framdeles skall gå förlorat eller endast med svårighet skall kunna föras.

På grund av det anförda lämnar TR:n ansökningen utan bifall.

L.M. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin ansökan.

Vingresor/Club 33 AB bestred ändring och anförde bl a, att någon fara enligt det åberopade lagrummet ej kunde anses föreligga, eftersom det begärda underlaget i form av bokningsuppgifter fanns arkiverat hos bolaget under minst 10 år. Bolaget framhöll vidare, att även andras än den påstådde faderns intressen berördes av ett bifall till ansökningen.

HovR:n (hovrättsråden E Holmberg och Palmerantz, referent) anförde i beslut d 21 jan 1981:

Domskäl

Skäl. Syftet med förevarande ansökan är att barnets moder med ledning av den aktuella deltagarförteckningen skall kunna erinra sig namnet på den man med vilken hon haft samlag och därefter väcka talan mot denne om faderskapet.

HovR:n finner i likhet med TR:n, att det åberopade lagrummet ej kan anses tillämpligt i den situation som föreligger. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Adj led Virdesten, med vilken hovrättsrådet Palmgren instämde, var av skiljaktig mening och anförde: Tillämpningen av 41 kap 1 § RB förutsätter att det bevis som åberopas rör omständighet som är av betydelse för någons rätt. Det krävs alltså att någon har ett rättsligt intresse av att beviset upptages vid domstol. I förevarande mål torde L.M. ostridigt ha ett klart intresse av att det blir klarlagt vem som är hennes far. Det kan visserligen synas som om hennes intresse därvid mer gäller att få fram uppgifter till stöd för fortsatta ställningstaganden beträffande faderskapsutredningen än säkerställande av bevisning till framtida säkerhet. Även dylika utredningsskäl synes emellertid omfattas av det nu aktuella lagrummet. Syftemålet med bevisningen får visserligen ej vara att vinna utredning om brott. Stadgandet hindrar däremot inte att bevis upptages rörande andra omständigheter som är av rättslig betydelse (SOU 1938:21-22 s 426). Upptagande av bevis i syfte att vinna utredning om annat än brott torde alltså i och för sig falla under lagrummets tillämpning. Det rättsliga intresse beträffande utredningen av faderskapet som L.M. kan åberopa i fråga om det nu aktuella skriftliga beviset är sålunda tillräckligt för att skäl till bevis upptagning skall anses föreligga.

För att bevisupptagning skall medges enligt 41 kap 1 § RB krävs dessutom att fara föreligger att beviset skall gå förlorat eller endast med svårighet skall kunna föras. Frågan blir därför om sådan fara föreligger i det nu aktuella fallet. Redan det faktum att bestämmelsen gjorts tillämplig beträffande skriftliga bevis tyder på att den faktiska faregraden inte behöver vara alltför hög för att stadgandet skall kunna tillämpas. I annat fall torde lagrummet få ytterst ringa betydelse när det gäller sådana beständiga bevismedel som de som föreligger i skriftlig form. Å andra sidan måste faregraden sättas i relation till det intresse sökanden har att nu kunna förebringa beviset i fråga. I förevarande fall synes inga andra utredningsmöjligheter föreligga än att ifrågavarande förteckning företes. Risken att bevismedlet skall gå förlorat måste därför bedömas i ett relativt långt tidsperspektiv. Under dessa omständigheter kan det inte uteslutas att beviset kan gå förlorat. L.M.s intresse av att nu få förebringa bevisningen måste därför bedömas som stort. Den fara som sålunda föreligger att ifrågavarande bevis skall gå förlorat måste därför anses som tillräckligt hög för att nu tillåta bevisningen.

Förutsättningar för tillämpning av 41 kap 1 § RB föreligger alltså i nu förevarande situation. Vingresor/Club 33 AB skall därför föreläggas att till rätten inkomma med den begärda förteckningen. Enär bevisupptagningen lämpligen bör ske vid TR:n, skall målet visas åter till TR:n, som har att meddela ifrågavarande föreläggande.

HD

L.M. anförde besvär och yrkade bifall till sin ansökan. Bolaget lät sig ej avhöra.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande, att HD måtte fatta följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Mannerfelt, Knutsson, Vängby och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Det är visserligen uppenbart att den omedelbara avsikten med ansökningen är att få fram uppgifter om vem som skall vara part i ett framtida mål om faderskapet till sökanden (s k "pretrial discovery", se Welamson SvJT 1977 s 37). Mot bakgrund av vad som åberopats till stöd för ansökningen kan det emellertid inte uteslutas att det i ett sådant mål också kan visa sig bli av betydelse för kärandens rätt att vissa omständigheter, som framgår av de handlingar ansökningen avser, kan styrkas genom att handlingarna företes som skriftligt bevis. Eftersom inte ens partsställningen ännu är klar måste tidpunkten för en kommande rättegång i saken betecknas som mer än vanligt oviss. Vid sådant förhållande föreligger fara för att de handlingar det här är fråga om kan komma att visa sig ha gått förlorade innan den aktuella rättegången har hunnit inledas. Möjligheterna för käranden att i sådant fall styrka samma omständigheter genom förebringande av annan bevisning måste betecknas som osäkra.

På grund av vad sålunda anförts föreligger de i 41 kap 1 § RB angivna förutsättningarna för ett bifall till ansökningen.

Vad bolaget åberopat som skäl för att motsätta sig en ändring av TR:ns beslut - nämligen hänsynen till resenärernas integritet - innefattar inte påstående om förekomsten av något sådant särskilt förhållande som enligt 38 kap 2 § RB kan medföra undantag från skyldighet att förete skriftlig handling som bevis.

Slut. Med ändring av domstolarnas beslut förelägger HD med tillämpning av 41 kap 1 och 3 §§ samt 38 kap 2, 4 och 5 §§ RB bolaget att, senast tre veckor efter det att bolaget fått del av detta beslut, till TR:n inkomma med de handlingar i bolagets förvar som kan ge upplysningar angående namn, hemadress och födelsetid beträffande samtliga manliga resenärer som genom bolagets förmedling har varit inbokade på Hotel Plaza i London under tiden d 5-d 12 juni 1977. Handlingarna skall inges i bestyrkt avskrift i ett exemplar.

JustR Hessler var av skiljaktig mening och gillade betänkandet.