NJA 1982 s. 711

Sedan lagsökningsmål på gäldenärens begäran hänskjutits till rättegång har gäldenären vid första förberedelsen framställt invändning om skiljeklausul. Invändningen har ansetts gjord i rätt tid.

HovR:n

(Jfr 1972 s 331)

AB Po-Bo Byggtjänst yrkade i ansökan om lagsökning vid Stockholms TR förpliktande för makarna B. och T.L. att till bolaget utge 23 478 kr.

Makarna L bestred ansökningen under påstående att de innehade en klar motfordran överstigande det av bolaget fordrade beloppet samt hemställde att målet skulle såsom tvistigt hänskjutas till rättegång.

TR:n beslöt d 25 nov 1980 att avvisa bolagets talan såvitt avsåg ett belopp om 4 535 kr och hänskjuta bolagets talan i övrigt till rättegång. Härefter yrkade bolaget i ansökan om tilläggsstämning förpliktande för makarna L att utge det belopp beträffande vilket talan i lagsökningsmålet avvisats.

Vid första inställelse för muntlig förberedelse inför TR:n d 27 april 1981 gjorde makarna L invändning om rättegångshinder under hänvisning till en i det mellan parterna gällande entreprenadavtalet upptagen skiljeklausul.

Bolaget vitsordade att kontraktet innehöll en skiljeklausul men gjorde gällande att invändningen om rättegångshinder var för sent framställd. Bolaget anförde: Makarna L:s ombud hade redan d 13 febr 1980 tillställts ett brev med förfrågan om saken skulle hänskjutas till rätten eller avgöras av skiljenämnd. Ombudet hade inte svarat på detta brev. Makarna L borde vid det tillfället ha gjort invändning om rättegångshinder. I vart fall borde invändningen ha framställts i samband med att de bestred lagsökningsansökningen.

TR:n (rådmannen Palmquist) anförde i slutligt beslut samma dag: I målet är ostridigt att det entreprenadkontrakt på vilket ansökningarna om lagsökning och stämning grundar sig innehåller en skiljeklausul. TR:n är, sedan invändning om rättegångshinder framställts, i och för sig icke behörig att uppta målet, men tvist råder om invändningen om rättegångshinder framställts i rätt tid.

Såvitt angår bolagets genom ansökan om tilläggsstämning väckta talan har makarna L först i samband med dagens förhandling, vilken är den första i målet, haft anledning framställa invändning om rättegångshinder. Såvitt avser det till rättegång hänskjutna lagsökningsmålet har makarna L inte framställt invändning om rättegångshinder i samband med att de i lagsökningsmålet bestred betalningsskyldighet. Med hänsyn till att rättens kallelse till dagens förhandling enligt 33 § lagsökningslagen är att jämställa med stämning medför emellertid sagda förhållande inte, att makarna L förlorat rätten att framställa sådan invändning vid denna inställelse (jfr NJA 1972 s 331).

På grund av det anförda avvisar TR:n bolagets talan i dess helhet.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR och yrkade undanröjande av TR:ns beslut. Bolaget anförde att makarna L:s begäran att målet skulle såsom tvistigt hänskjutas till rättegång innebar ett direkt och positivt uttalat önskemål från deras sida och att vanliga avtalsrättsliga normer borde medföra bundenhet vid denna klart uttalade viljeförklaring.

HovR:n (hovrättslagmannen Blom, hovrättsråden Gyllenswärd och Beling, referent, samt adj led Arnell) anförde i beslut d 22 juni 1981:

Domskäl

Skäl. Makarna L har i skriftligt svar på bolagets ansökan om lagsökning hemställt att målet skulle hänskjutas till rättegång, enär de hade en klar motfordran. Bolaget förmenar att de är bundna av denna viljeförklaring och att TR:n på grund därav är behörig att uppta målet. Emellertid göres i 33 § lagsökningslagen med avseende på rättegången intet undantag för vad som må ha förekommit före hänskjutandet. Vidare är begäran om hänskjutande till rättegång en processuell handling. Sådan kan återtagas så länge det sker i samma instans (jfr NJA 1980 s 56), givetvis med de ytterligare begränsningar i tiden som må föranledas av särskilda preklusionsregler. På grund av det anförda och på de av TR:n i övrigt anförda skälen finner HovR:n att invändningen om rättegångshinder i anledning av skiljeavtal framställts i rätt tid.

I målet är ostridigt att tvist mellan parterna med anledning av det entreprenadavtal, på vilket bolaget grundar sin talan, enligt bestämmelserna i avtalet skall prövas av skiljemän. TR:n har således inte varit behörig att uppta målet och bolagets talan skall därför, såsom TR:n funnit, avvisas.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer det slut TR:ns beslut innehåller.

Bolaget anförde besvär och yrkade undanröjande av HovR:ns beslut.

Makarna L bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Carbell, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Grundas kravet i mål om lagsökning på ett fordringsbevis enligt vilket gäldenären skall ha en motprestation för sin betalning och gör gäldenären en invändning som gäller motprestationen, skall målet som tvistigt hänskjutas till rättegång, om gäldenären har visat sannolika skäl för invändningen eller borgenärens rätt till betalning annars är oklar. Hänskjutande till rättegång skall alltså i mål om lagsökning, till skillnad mot vad som gäller när gäldenären anmält bestridande i mål om betalningsföreläggande, ske oberoende av om borgenären framställer yrkande därom. Makarna L:s i samband med invändningen om motfordran gjorda hemställan att målet såsom tvistigt skulle hänskjutas till rättegång kan därför inte tilläggas någon självständig betydelse som processuell handling. Inte heller kan makarna L blott därigenom anses ha med civilrättsligt bindande verkan avstått från sin rätt enligt skiljeklausulen i entreprenadkontraktet, utan innebörden hos hemställan torde närmast vara begränsad till ett konstaterande av vad som enligt lag följer av att gäldenären i mål om lagsökning gör en invändning om borgenärens motprestation.

Det är ostridigt i målet att tvist mellan parterna med anledning av det entreprenadavtal på vilket bolaget grundat sin talan, enligt bestämmelserna i avtalet skall prövas av skiljemän. Makarna L har under åberopande av dessa bestämmelser framställt invändning om TR:ns behörighet att uppta målet vid första inställelsen och sålunda när de första gången förde talan vid TR:n sedan målet hänskjutits till rättegång. Invändningen om rättegångshinder har vid sådant förhållande med hänsyn till föreskrifterna i 33 § lagsökningslagen och 34 kap 2 § RB framställts i rätt tid. Bolagets talan skall därför, såsom domstolarna funnit, avvisas.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Höglund, Knutsson, Vängby och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Sedan bolaget väckt talan mot makarna L genom ansökan om lagsökning bestred makarna L betalningsskyldighet och hemställde, att målet skulle hänskjutas till rättegång. Bolaget väckte därefter - med anledning av att dess talan till viss del avvisats - genom ansökan om tilläggsstämning talan mot makarna L om ytterligare betalningsskyldighet. Vid första inställelse för muntlig förberedelse som därefter hölls framställde makarna L invändning om rättegångshinder på den grund att tvisten enligt bestämmelse i entreprenadavtalet skulle avgöras av skiljeman.

Såvitt angår den del av bolagets talan som väckts genom ansökan om tilläggsstämning har makarna L framställt sin invändning om rättegångshinder första gången de över huvud skolat vid rätten föra talan i anledning av tilläggsstämningen. I denna del har de således, enligt 34 kap 2 § RB, gjort invändningen i rätt tid.

I fråga om den del av bolagets talan som väckts genom lagsökningsinlagan har invändningen om rättegångshinder gjorts när makarna L första gången skolat föra talan vid rätten efter det att lagsökningsmålet hänskjutits till rättegång. Bolaget har gjort gällande, att makarna L då ej ägt göra invändningen, eftersom de tidigare begärt att lagsökningsmålet skulle hänskjutas till rättegång.

Enligt 33 § lagsökningslagen skall när lagsökningsmål hänskjutits till rättegång så anses som om stämning utfärdats genom rättens förordnande om målets fortsatta handläggning. Av denna bestämmelse, jämförd med 34 kap 2 § RB, får - i anslutning till rättstillämpningen i rättsfallet NJA 1972 s 331 - anses följa, att part är bevarad vid sin rätt att framställa invändning om rättens behörighet tills han första gången skall vid rätten föra talan i målet sedan detta hänskjutits till rättegång. Makarna L kan ej anses ha gått förlustiga rätten att framställa sin invändning om rättegångshinder enbart därigenom, att de begärt att lagsökningsmålet skulle hänskjutas till rättegång.

Enligt det nu sagda skall makarna L anses ha framställt sin invändning om rättegångshinder i rätt tid även i fråga om den del av bolagets talan som väckts genom lagsökningsinlagan.

På grund av det anförda skall bolagets talan avvisas i sin helhet.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.