NJA 1982 s. 730
Utbildningsbidrag för doktorander har ansetts ej kunna bli föremål för införsel.
HD
S.P., som är forskarstuderande vid Stockholms universitet, uppbär utbildningsbidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander. På ansökan av Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslöt kronofogdemyndigheten i Huddinge distrikt d 26 maj 1981 för indrivning av löpande underhållsbidrag om införsel i S.P:s utbildningsbidrag med 291 kr per månad. Förbehållsbeloppet fastställdes till 3 085 kr per månad.
S.P. anförde besvär över införselbeslutet hos LSt:n i Stockholms län. Han gjorde gällande att utbildningsbidrag för doktorander inte var att betrakta som inkomst utan som statligt socialt bidrag för forskarutbildning.
Försäkringskassan bestred bifall till besvären.
Genom beslut d 20 juli 1981 ändrade kronofogdemyndigheten införselbeloppet till 723 kr och förbehållsbeloppet till 3 095 kr per månad.
LSt:n (Birgitta Sköld) anförde i utslag d 16 nov 1981: Utbildningsbidrag är inte av utpräglat social karaktär och kan följaktligen tas i anspråk genom löneexekution. Med hänsyn härtill samt till klagandens ekonomiska förhållanden i övrigt finner LSt:n ej skäl göra ändring i överklagade beslutet, sådant det nu gäller.
S.P. anförde besvär i Svea HovR och yrkade upphävande av LSt:ns utslag.
Försäkringskassan bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Marcus, hovrättsrådet Hedström samt adj led Pettersson och Eriksson, referent) anförde i utslag d 2 mars 1982:
Skäl. S.P. har som grund för sin talan åberopat att utbildningsbidrag för doktorander är av utpräglat social karaktär jämställt med utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning samt att hans ekonomiska förhållanden är sådana att de motiverar ändring i införselbeslutet.
Utbildningsbidrag för doktorander måste anses utgöra ersättning för en personlig arbetsinsats. Syftet med bidraget är främst att erbjuda forskarstuderande social och ekonomisk trygghet så långt möjligt likvärdig den som gäller för anställda i motsvarande åldersgrupper. Bidraget är - i olikhet mot det särskilda bidrag som ingår i utbildningsbidraget för arbetsmarknadsutbildning - ej avsett att täcka speciella utgifter för utbildningen. Med hänsyn härtill är en doktorands ställning enligt HovR:ns mening i vart fall jämförlig med en arbetstagares. Utbildningsbidrag för doktorander kan därför enligt 15 kap 2 § UB tagas i anspråk genom införsel.
På grund av det anförda och då skäl ej föreligger att jämka införselbeloppet skall besvären lämnas utan bifall.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
S.P. anförde besvär och yrkade upphävande av införselbeslutet.
Försäkringskassan bestred ändring.
HD förordnade d 2 april 1982 att åtgärd för verkställighet av HovR:ns utslag ej skulle vidtas tills vidare.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Carbell, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Genom en lagändring år 1963 (prop 1963:52) möjliggjordes införsel - förutom i avlöning, pension eller livränta - även i sjukpenning eller annan därmed jämställd dagersättning. Frånvaron tidigare av en effektiv exekutionsform för uttagande av underhållsbidrag hade tett sig särskilt betänklig i sådana fall, då sjukpenning eller dagersättning utgick med ett på grund av underhållsplikten förhöjt belopp. Speciellt med tanke på dylika och andra snarlika fall ansågs därför möjligheten till införsel böra införas. Reformen begränsades till en början till att avse ut tagande av underhållsbidrag. Denna begränsning togs emellertid senare bort (prop 1975/76:27), varför sjukpenning och annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning, numera kan tas i anpråk även för skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.
I samband med tillkomsten av UB, som i fråga om de förmåner i vilka införsel kan äga rum överensstämmer med tidigare lag, hade ett par remissinstanser ansett att även förmåner vid arbetslöshet borde kunna bli föremål för införsel. Sådana förmåner utgörs numera i första hand av ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Vidare finns utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1981:543). Föredragande statsrådet konstaterade att vissa förmåner vid arbetslöshet numera är av sådan storlek och karaktär i övrigt att det kunde övervägas om de inte bör kunna bli föremål för införsel (prop 1980/81:8 s 736). Med hänsyn till att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring och andra frågor som har samband därmed var under utredning och övervägande hade emellertid föredraganden funnit lämpligast att låta prövningen av frågan, huruvida vissa ersättningar vid arbetslöshet bör kunna tas i anspråk genom införsel, anstå i avvaktan på behandlingen av detta lagstiftningsärende.
I och för sig skulle väl dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring kunna rent språkligt anses falla in under det i bestämmelserna om införsel använda uttrycket "sjukpenning eller annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anledning". Det anses dock inte alldeles klart vad som skall förstås med bestämmelsens slutord. Det har emellertid uttalats att bestämmelsen skall anses innefatta föräldrapenning och sjukpenning för vård av barn (Se Walin m fl, Utsökningsbalken, Sthlm 1982, s 218 med hänv till prop 1975/76:27 s 23 och prop 1980/81:8 s 540). Vad som uttalades vid tillkomsten av stadgandet i denna del (prop 1963:52 s 180 ff) tyder emellertid inte på att en utvidgning till även dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring varit avsedd (jfr nyssnämnda prop 1975/76:27 s 7 f och 14). Föredragande statsrådets yttranden i propositionen med förslag till UB (prop 1980/81:8 s 736) tyder tvärtom snarast på att gällande rätt inte medger införsel i de förmåner som tillkommer arbetslös utan att införsel i sådant fall förutsätter lagändring.
Beträffande utbildningsbidrag och därmed jämförliga bidrag hade föredragande statsrådet även uttalat sig i samband med tillkomsten av 1968 års införsellag (prop 1968:130 s 96) och därvid framhållit att sociala hänsyn kunde tala emot löneexekution i vissa fall. I detta avseende åberopades såsom alltjämt vägledande rättsfallet NJA 1963 s 494, i vilket införsel inte medgavs i dåvarande omskolningsbidrag, med hänsyn till bl a bidragens sociala karaktär. Rättsfallet avsåg införsel till gäldande av böter, vilket också särskilt anmärktes i referatets rubrik. Det kunde därför i och för sig sättas i fråga om utslaget innebär ett ställningstagande även tillfrågan om möjligheten till införsel till gäldande av underhållsbidrag, särskilt som utbildningsbidrag enligt vid tiden för rättsfallet gällande föreskrifter i förekommande fall även kunde innefatta särskilt familjetillägg med hänsyn till försörjningsbördan med avseende på make och barn. Mot bakgrund av de uttalanden som sedermera gjorts av föredragande statsrådet i olika lagstiftningsärenden får emellertid anses klart att i allt fall avsikten hos lagstiftaren varit att de förmåner som utgår vid arbetslöshet skall vara fredade från införsel även för underhållsbidrag.
Reglerna om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning ändrades väsentligt år 1975. Dittills hade systemet grundats på principen att eleverna skulle få täckning för sina levnadskostnader under utbildningstiden. Bidraget utgjorde före 1975 års reform summan av ett s k grundbidrag och ett hyresbidrag som i regel motsvarade den faktiska bostadskostnaden. I förekommande fall utgick också barntillägg, traktamente och särskilda bidrag. Bidraget reducerades på visst sätt med hänsyn till egna eller makes inkomster. Grundbidrag, hyresbidrag och barntillägg utgjorde sedan år 1974 skattepliktig inkomst. För att utbildningsbidragen skulle ge en ersättning som framstod som mer attraktiv i jämförelse med ersättningen vid arbetslöshet eller inkomsten vid beredskapsarbete byggdes det nya systemet upp enligt inkomstbortfallsprincipen - dvs i stället för ett system med enhetliga och fasta bidragsbelopp differentierades bidraget efter tidigare inkomst - och anknöts till arbetslöshetsförsäkringen. Utbildningsbidraget skulle i fortsättningen bestå av en dagpenning. Detta innebar samtidigt en förhöjning av beloppen och avsikten var att dagpenningen jämte övriga generellt utgående sociala förmåner, t ex allmänt barn bidrag samt kommunala och statliga bostadstillägg, i de flesta fall skulle ge en tillfredsställande täckning av levnadskostnaderna - inklusive försörjningsbördan mot familjen i övrigt. Utöver dagpenningen kunde utgå ett särskilt bidrag till täckande av kostnader förbundna med den speciella utbildningen.
Beträffande studiestödet i forskarutbildningen omvandlades år 1976 de tidigare doktorandstipendierna till beskattade utbildningsbidrag. Dessa knöts sedan an till utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen. För att de för den enskilde skall framstå som ett realistiskt alternativ bl a till yrkesverksamhet utanför högskolan utgår utbildningsbidragen till doktorander numera, sedan den senaste höjningen d 1 juli 1982, med belopp som ansluter till den övre beloppsgränsen inom arbetsmarknadsutbildningen, samt därutöver ett särskilt rekryteringsbefrämjande tillägg, motsvarande ca 10 kr per dag, f n sammanlagt 5 280 kr i månaden (prop 1981/82:106 s 142 och SFS 1982:607). De får kombineras med annat arbete, men endast om särskilda skäl föreligger får den som har helt utbildningsbidrag under ett läsår fullgöra mer än 100 timmar undervisning eller 200 timmar annat arbete. Utbildningsbidragen är pensionsgrundande och utgår i princip även för sjukperiod som infaller under studietiden. De kan även utgå under föräldraledighet i samband med barns födelse m m. Med innehav av utbildningsbidrag följer vissa prestationskrav i den meningen att bidraget utdelas för ett år i sänder och i princip är beroende av tidigare prestationer. När utbildningsbidraget infördes motiverades anpassningen till studiestödet inom arbetsmarknadsutbildningen med att doktoranderna åldersmässigt skulle motsvara dem som deltar i arbetsmarknadsutbildningen och ha ungefär samma ekonomiska och sociala förpliktelser som dessa (SOU 1980:3 s 200 f).
I en motion till riksdagen (1981/82:2090) yrkades nyligen bl a att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i införsellagen, att införsel för fordran för bidragsförskott får ske i dagersättning från arbetslöshetsförsäkring och i studiebidrag. Lagutskottet uttalade i sitt utlåtande över motionen (LU 1981/82:25 s 17) att enligt vad utskottet inhämtat skulle ensamförälderkommittén (S 1977:16) komma att i sitt utredningsarbete ta upp den här aktuella frågan. Enligt utskottets mening borde resultatet av kommitténs arbete avvaktas, varför utskottet hemställde att motionen i denna del måtte avslås. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Med hänsyn till den beloppsmässiga anknytningen till utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen och systemets uppbyggnad i övrigt torde det vara svårt att finna bärande skäl för att i införselhänseende behandla utbildningsbidrag olika, beroende på om de utgår till doktorander eller inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
Av det föregående har framgått att rättsfallet NJA 1963 s 494 haft stor, för att inte säga avgörande, betydelse för vad som ansetts vara gällande rätt på området i fråga. (Se exempelvis senast Walin m fl, Utsökningsbalken, s 215 not 2 där rättsfallet alltjämt anses vara vägledande.)
Mot bakgrund av den tidigare angivna omvandlingen av utbildningsbidragen, som syftade till att förmånerna, numera bestämda enligt en inkomstbortfallsprincip, i de flesta fall skulle ge en tillfredsställande täckning av levnadskostnaderna - inklusive försörjningsbördan mot familjen i övrigt - kan det emellertid starkt ifrågasättas om samma sociala skäl, som åberopades i 1963 års rättsfall och som departementschefen ännu år 1968 ansåg äga sin giltighet och böra vara vägledande, numera kan sägas föreligga. Rättsfallet avsåg f ö ifrågasatt införsel för gäldande av böter i bidrag som hade till syfte, i viss del att täcka utgift som direkt sammanhängde med utbildningen och i andra delar att bereda möjlighet till bidragstagarens egen försörjning under utbildningstiden. Om införsel för gäldande av underhållsbidrag var inte fråga och då förekommande familjetillägg ingick inte heller i det utbildningsbidrag vari införsel hade begärts. Vad som skall bedömas nu är däremot om sociala skäl kan tala emot, att ett bidrag, vars nivå bestämts bl a med hänsyn till att det skall kunna räcka till för att täcka även den bidragsberättigades försörjningsbörda, i viss del får tas i anspråk för just detta ändamål genom införsel för oguldna underhållsbidrag. Några avgörande sakliga skäl mot en sådan ordning torde inte kunna anföras, något som också lagberedningen konstaterade i sitt förslag till införsellagstiftning (SOU 1964:57 s 96: "I sak synes det också lämpligt att införsel kan ske i dessa inkomster; i allt fall för uttagande av underhållsbidrag").
Enligt 15 kap 2 § 1 st 2 UB får genom införsel tas i anspråk annan ersättning än lön för arbetsinsats av gäldenären om dennes "ställning" är jämförlig med en arbetstagares. Uttrycket "ställning" infördes i lagtexten just för att ge utrymme för att vid ifrågasatt löneexekution i utbildningsbidrag och därmed jämförliga bidrag kunna på grund av sociala hänsynstaganden göra undantag från införsel (se prop 1968:130 s 96). Att lagtexten i övrigt skulle lägga hinder i vägen mot införsel synes däremot inte ha föresvävat lagstiftaren. De sociala olägenheter som åsyftades torde ha varit att en införsel ibland kunde befaras ha menlig inverkan på den bidragsberättigades vilja att tillgodogöra sig utbildningen. (Jfr SOU 1964:67 s 96). Med bidragens nuvarande nivå och konstruktion torde hänsyn till en sådan eventuell menlig inverkan inte behöva tas, i allt fall inte såvitt rör dem som uppbär utbildningsbidrag för doktorander.
Mot nu angivna bakgrund och då en vägledande synpunkt vid tillkomsten av gällande lagstiftning i övrigt varit att införsel bör kunna äga rum i varje form av inkomst, så snart införsel är praktiskt genomförbar, bör även utbildningsbidrag för doktorander få tas i anspråk genom införsel. Skäl att jämka det i föreliggande mål fastställda införselbeloppet föreligger ej. Det slut vartill HovR:n kommit skall därför fastställas.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Gyllensvärd, Höglund, Knutsson, Vängby, referent, och Jermsten) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 15 kap 2 § 1 st 2 UB får genom införsel tas i anspråk annan ersättning än lön för arbetsinsats av gäldenären, om dennes "ställning" är jämförlig med en arbetstagares. En motsvarande bestämmelse om utmätning finns i 7 kap 1 § 1 st 2 UB.
Bestämmelser med angivet innehåll intogs första gången i lagstiftningen om löneexekution i samband med tillkomsten år 1968 av ny införsellag och bestämmelser om utmätning i lön i utsökningslagen. Om bakgrunden till nämnda bestämmelser är följande att anföra.
Enligt den tidigare gällande 1917 års införsellag fick införsel beviljas i avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning. I ett avgörande år 1963 (NJA 1963 s 494) ansåg HD bidrag, som enligt föreskrifter om utbildningsbidrag åt arbetslösa utgick till deltagare i omskolningskurs för utbildning till bilreparatör, inte vara att hänföra till sådan avlöning och följaktligen ej utgöra föremål för införsel (till gäldande av böter). Som motivering åberopades bl a dels bidragets syfte att bereda möjlighet till bidragstagarens egen försörjning under utbildningstiden dels utbildningens sociala karaktär.
I det förslag (SOU 1964:57) till bestämmelser om löneexekution som låg till grund för 1968 års lagstiftning anförde lagberedningen att man i princip borde eftersträva att införsel kunde äga rum i varje slag av inkomst, där införsel var praktiskt genomförbar. Föredragande departementschefen uttalade att denna målsättning borde i huvudsak vara vägledande men att också andra faktorer - bl a den utgående ersättningens utpräglat sociala karaktär i vissa fall - borde kunna beaktas. Departementschefen åsyftade därvid, i anledning av framförd remisskritik mot lagberedningens förslag, särskilt utbildningsbidragen till arbetslösa och därmed jämförliga bidrag. Om sådana bidrag anförde departementschefen följande. Enligt hans mening borde i detta avseende rättsfallet NJA 1963 s 494 - som innebar att införsel inte medgavs i dåvarande omskolningsbidrag med hänsyn till bl a "bidragens" sociala karaktär - alltjämt vara vägledande. För att lagtexten inte skulle ge intrycket att sådana hänsynstaganden var uteslutna förordade han att man inte, som i lagberedningens förslag, skulle betona gäldenärens arbetsförhållanden enbart utan föreskriva, att gäldenärens ställning när han gjorde arbetsinsatsen skulle vara jämförlig med en arbetstagares. Detta allmännare uttryck gjorde att utrymme skulle finnas för sociala hänsynstaganden av förut berörd art.
Departementschefen menade att i omskolningsfallet bidragsmottagaren gentemot arbetsmarknadsverket inte intog den ställningen att han så att säga sålde sin arbetskraft på ett sätt som var jämförligt med arbetstagares situation i allmänhet. (Prop 1968:130 s 95-97.)
Reglerna om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning ändrades väsentligt år 1975. Dittills hade systemet grundats på principen att eleverna skulle få täckning för sina levnadskostnader under utbildningstiden. För att utbildningsbidragen skulle ge en ersättning som framstod som mer attraktiv i jämförelse med ersättningen vid arbetslöshet eller inkomsten vid beredskapsarbete byggdes det nya systemet upp enligt inkomstbortfallsprincipen, dvs att bidragen differentierades efter tidigare inkomst i stället för att bestämmas till enhetliga och fasta belopp. Beloppsmässigt anknöts bidragen till arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebar en förhöjning av beloppen, och avsikten var att utbildningsbidraget jämte övriga generellt utgående sociala förmåner, t ex allmänt barnbidrag samt kommunala och statliga bostadstillägg, i de flesta fall skulle ge en tillfredsställande täckning av levnadskostnaderna. (Prop 1975:45 s 90 ff.)
Det förtjänar erinras att utbildningsbidragen är skattepliktiga och pensionsgrundande.
Frågan om införsel och utmätning av vissa ersättningar vid arbetslöshet diskuterades också under förarbetena till UB. Under remissbehandlingen av lagberedningens förslag hade ett par remissorgan, av vilka ett var riksskatteverket, ansett att arbetslöshetsunderstöd borde kunna tas i anspråk genom införsel. Under hänvisning till dessa remissyttranden anförde föredragande departementschefen vid lagrådsremissen följande. Förmåner vid arbetslöshet utgjordes i första hand av ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning enligt arbetsmarknadskungörelsen kunde också särskilt nämnas. Vissa förmåner vid arbetslöshet var dåmera av sådan storlek och karaktär i övrigt att det kunde övervägas om de inte borde kunna bli föremål för införsel. Frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring och andra frågor som hade samband därmed utreddes emellertid av 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet hade föredragande departementschefen funnit lämpligast att låta prövningen av frågan, huruvida vissa ersättningar vid arbetslöshet borde kunna tas i anspråk genom införsel, anstå i avvaktan på utredningens förslag. (Prop 1980/81:8 s 736.)
Frågan om införsel och utmätning av vissa ersättningar vid arbetslöshet berördes inte vidare under den fortsatta behandlingen av förslaget till UB. Den togs däremot upp i en motion till 1981/82 års riksmöte. Lagutskottet, som konstaterade att 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring inte kommit in på frågan, ansåg att resultatet av ensamförälderkommitténs arbete borde avvaktas innan frågan togs upp på nytt (LU 1981/82:25). I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionen i förevarande del.
Införsel har sedan länge kunnat äga rum i sjukpenning och annan därmed jämställd dagersättning. Med hänsyn till den utformning och storlek som utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen numera fått och den omfattning som denna stödform har i dagens samhälle synes det svårt att längre sakligt motivera att utbildningsbidragen skall i motsats till bl a sjukpenning undantas från införsel.
Emellertid har lagtexten i 1968 års införsellag utformats i direkt syfte att undanta de dåvarande omskolningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildningen från införsel. De ändringar som därefter skett inom denna stödform hindrade inte att statsmakterna nyligen vid tillkomsten av UB intog ståndpunkten att utbildnings bidragen alltjämt skulle vara undantagna; lagtexten i fråga överfördes i huvudsak oförändrad till den nya balken. Så sent som vid föregående riksmöte har för övrigt denna ståndpunkt bekräftats av riksdagen. Med hänsyn till vad sålunda förekommit skulle det inte nu kunna tänkas att i rättstillämpningen medge införsel i utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen.
Vad därefter angår studiestödet i forskarutbildningen bör erinras om att de tidigare doktorandstipendierna år 1976 omvandlades till utbildningsbidrag. Dessa knöts beloppsmässigt an till det särskilda vuxenstudiestödet enligt studiestödslagen, vilket utgick med samma belopp som utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen till den som inte var arbetslöshetsförsäkrad. Utbildningsbidragen till doktorander blev skattepliktiga och pensionsgrundande. (Prop 1975/76:128).
I syfte att utbildningsbidragen för doktorander skall framstå som ett realistiskt alternativ bl a till yrkesverksamhet utanför högskolan har systemet lagts om så att de numera utgår med belopp som ansluter till den övre beloppsgränsen inom arbetsmarknadsutbildningen samt därutöver ett särskilt rekryteringsbefrämjande tillägg, motsvarande ca 10 kr per dag, f n sammanlagt 5 280 kr i månaden (prop 1981/82:106 s 142 och SFS 1982:607). Med innehav av utbildningsbidrag följer vissa prestationskrav i den meningen att bidraget utdelas för ett år i sänder och i princip är beroende av tidigare prestationer.
Med den beloppsmässiga anknytning till utbildningsbidragen inom arbetsmarknadsutbildning som givits åt utbildningsbidragen för doktorander och de inbördes likheter som bidragssystemen i övrigt företer är skäl att behandla de båda bidragssystemen lika med avseende på möjligheten att erhålla införsel.
På grund av det anförda finner HD att klagandens utbildningsbidrag inte får tas i anspråk genom införsel. Besvären skall därför bifallas.
Slut. Med ändring av HovR:ns utslag upphäver HD införselbeslutet.