NJA 1982 s. 775

(Jfr, beträffande den sist nämnda frågan, 1978 C 198)

Kalmar TR förpliktade genom utslag i lagsökningsmål d 4 dec 1981 E.K. och d 8 dec 1981 U.B. att till T.K. utge 68 438 kr jämte ränta och kostnader. Sedan E.K. och U.B. ansökt om återvinning, förenades målen. Vid sammanträde för muntlig förberedelse d 10 mars 1982 från vilket E.K. och U.B. uteblev meddelade TR:n tredskodom varigenom E.K. och U.B. förpliktades solidariskt att till T.K. utge 68 432 kr jämte ränta och kostnader. Till tredskodomen meddelades fullföljdshänvisning, enligt vilken E.K. och U.B. ägde söka återvinning hos TR:n inom en månad från den dag då domen gavs.

E.K. och U.B. ansökte d 2 april 1982 om återvinning. TR:n avvisade i beslut d 3 maj 1982 deras återvinningstalan med den motiveringen att utslag i lagsökningsmål, mot vilket ansökan om återvinning gjorts, skall anses som tredskodom och att om tredskodom därefter meddelas på grund av utevaro rätten till återvinning är förfallen enligt 44 kap 10 § RB.

E.K. och U.B. anförde i Göta HovR besvär över TR:ns beslut, alternativt besvär över domvilla jämlikt 59 kap 1 § 5 RB. HovR:n inhämtade yttrande från TR:n. HovR:n meddelade slutligt beslut d 18 juni 1982, vari besvären över TR:ns avvisningsbeslut lämnades utan bifall och besvären över domvilla avvisades med förordnande att målet i den delen skulle överlämnas till HD.

I sina besvär över domvilla yrkade E.K. och U.B. att tredskodomen måtte undanröjas.

T.K. bestred bifall till besvären.

HD beredde E.K. och U.B. tillfälle att yttra sig över TR:ns till HovR:n avgivna yttrande.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, hemställde i betänkande att HD måtte meddela slutligt beslut enligt följande: U.B. och E.K. har anfört att TR:n begått ett grovt rättegångsfel genom att hålla förberedelsen d 10 mars 1982 trots att de vid ett besök på TR:ns kansli, som de företog för att få sammanträdet flyttat eftersom de inte kunde inställa sig, fått beskedet att så skulle komma att ske samt att de skulle få ny kallelse till senare sammanträde.

Av den utredning som TR:n företagit framgår emellertid inte annat än att U.B. och E.K. vid besöket upplystes om att de tjänstemän som handlade deras mål skulle underrättas om att de inte kunde inställa sig och att målet då troligen skulle komma att flyttas och nya kallelser utskickas till dem. Dessa muntliga upplysningar kan inte uppfattas som annat än allmänt hållna uppgifter om handläggningsförfarandet vid TR:n och innebar uppenbarligen inget beslut att förberedelsen skulle inställas eller att kallelsen till denna ej längre skulle gälla, vilket U.B. och E.K. borde ha insett.

På grund härav och då U.B. och E.K. ej heller i övrigt anfört omständighet av beskaffenhet att medföra undanröjande av tredskodomen på grund av domvilla lämnar HD besvären utan bifall.

HD (JustR:n Hesser, Ulveson, Welamson, referent, Ehrner och Heuman) fattade följande slutliga beslut: U.B. och E.K. har gjort gällande att TR:n begått ett grovt rättegångsfel genom att hålla förberedelsesammanträdet d 10 mars 1982, trots att de tidigare vid ett besök på TR:ns kansli hem ställt att få sammanträdet flyttat och därvid fått beskedet att sammanträdet skulle komma att inställas och att de skulle få ny kallelse till ett senare tillfälle.

Av utredningen framgår att U.B. och E.K. vid besök på TR:ns kansli till kansliskrivaren I.J. sagt att de inte kunde komma till förhandlingen d 10 mars 1982. Vad de sålunda uppgivit har inte kunnat uppfattas på annat sätt än som innefattande ett yrkande om inställande av förhandlingen. Yrkandet har framställts i den ordning som anvisats i kallelse till förhandlingen. Det har ålegat TR:n att med anledning av yrkandet fatta beslut i frågan, huruvida förhandlingen skulle inställas eller ej, samt att om möjligt underrätta U.B. och E.K. om beslutet.

Något beslut med anledning av U.B:s och E.K:s yrkande har inte fattats. Det synes antagligt att detta berott på att ett missförstånd rörande innebörden av U.B:s och E.K:s uppgifter uppkommit i samband med att uppgifterna vidarebefordrats från J. till domaren i målet, rådmannen Jan-Eric Nordahl, via tingsnotarien Lars-Olof Svensson. Oansett huruvida ett sådant antagande är riktigt och oansett i vad mån i så fall den ene eller den andre befattningshavaren må kunna lastas för missförståndet måste emellertid TR:ns underlåtenhet att fatta beslut med anledning av U.B:s och E.K:s yrkande anses utgöra rättegångsfel.

Det kan antagas, att U.B. och E.K. skulle ha inställt sig till förhandlingen d 10 mars 1982, om TR:n beslutat avslå deras begäran om inställande av förhandlingen och underrättat dem om beslutet. Om de inställt sig skulle tredskodom inte ha meddelats. Det rättegångsfel som förekommit kan därmed antagas ha inverkat på målets utgång. Särskilt med hänsyn till att målet gällt återvinning mot lagsökningsutslag och att något allmänt rättsmedel inte står till buds för part mot vilken tredskodom i sådant mål givits får rättegångsfelet bedömas som grovt.

På grund av det anförda undanröjer HD jämlikt 59 kap 1 § 5 RB tredskodomen och återförvisar målet till TR:n för erforderlig behandling.