NJA 1982 s. 780
Lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden har ansetts tillämplig på tvist, vari allmänna reklamationsnämnden avgivit utlåtande, oavsett utlåtandets innehåll. 2 § 1 st 1 nämnda lag.
TR:n
S.K. köpte av Blekinge Bilkompani AB en ny Opel Karavan 1700, vilken levererades d 10 juni 1974.
1 aug 1974 anmärkte S.K. hos Motorami i Vällingby på vibrationer och störande ljud i bilen. Sedan bilen provkörts av en representant för General Motors Nordiska AB och vissa åtgärder vidtagits, bl a byte av kardanaxel, testades bilen i april 1975 hos OK i Västberga, Stockholm. Därvid konstaterades missljud och vibrationer i kraftöverföringen. Den 2 juni 1975 framförde S.K. skriftligen klagomål till såväl säljaren som General Motors. Vissa reparationer utfördes av General Motors, varefter bilen testades hos KAK i Stockholm, som konstaterade "skorrande" ljud i slutväxeln vid lätt gas. Sedan ytterligare åtgärder vidtagits, bl a byte av motorfästen och nytt byte av kardanaxel, testades bilen i maj 1976 av Svensk Bilprovning, som noterade "vibrationer vid körning på väg".
I anmälan till allmänna reklamationsnämnden d 15 dec 1976 gjorde S.K. gällande att vibrationerna i bilen härrörde från motorn, och han yrkade ersättning för motorbyte med 5 000 kr, för de tre testerna med 280 kr samt för resor i samband med verkstadsbesök, tester och provkörningar med 300 kr.
Blekinge Bilkompani förklarade i svar på S.K:s anmälan att det inte hade varit inblandat i reklamationsärendet och hänvisade till vad som hade anförts i brev från General Motors till S.K.. I detta brev hade General Motors framhållit att bilen vid Svensk Bilprovnings besiktning hade ansetts godtagbar.
Reklamationsnämnden anförde i beslut d 23 juni 1977: Nämnden rekommenderar att en ny test företas vid KAK:s teststation i Skärholmen, Stockholm. Vid denna test bör lämpligen en serviceinspektör från General Motors närvara. Konstateras då att nu aktuella fel kvarstår skall Blekinge Bilkompani AB dels ombesörja att dessa repareras utan kostnad för S.K., dels svara för kostnaderna för testen och dels ersätta S.K. med begärda 580 kr avseende kostnader för tidigare tester och för resor. Om det däremot konstateras att fel inte kvarstår bör S.K. låta sig nöja därmed. Vid sådant förhållande bör S.K. svara för testkostnaden.
Vid nytt test hos KAK d 9 sept 1977 antecknades "vibrationer i bil, troligen avgassystem". S.K. lät härefter byta avgassystemet, men vid förnyade tester hos KAK noterades "kraftigt resonansljud i karossen".
I ansökan om stämning på Blekinge Bilkompani, som inkom till Karlskrona TR d 20 juni 1979, anförde S.K. att bilen var behäftad med fel som förorsakade vibrationer och missljud. S.K. gjorde gällande att vibrationerna förorsakades av motorn Han yrkade förpliktande för bolaget att utge ersättning till honom för motorbyte med 17 025 kr 55 öre, för vissa vibrationsskador, bl a på bensintanken, med sammanlagt 4 298 kr 75 öre, för testkostnader och körningar med 815 kr, samt för fysiskt och psykiskt lidande med 2 800 kr. Vidare yrkade S.K. ersättning för portokostnader med 15 kr samt ränta enligt "gängse normer". S.K. åberopade reklamationsnämndens d 23 juni 1977 meddelade beslut och begärde att målet skulle handläggas enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Vid sammanträde i målet d 10 aug 1979 yrkade bolaget att målet skulle hand läggas i ordinär ordning, eftersom det av S.K. åberopade beslutet från reklamationsnämnden ej var ett sådant utlåtande som förutsattes i 2 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Domskäl
TR:n (rådmannen Nilsson) anförde i beslut d 13 aug 1979: Tvisten rör huvudsakligen fråga varöver utlåtande avgivits av allmänna reklamationsnämnden. Vid detta förhållande och då övriga förutsättningar enligt 2 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden är uppfyllda skall målet även fortsättningsvis handläggas i förenklad ordning.
Bolaget anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sitt vid TR:n framställda yrkande att målet skulle handläggas i ordinär ordning. Till stöd härför anförde bolaget bl a: Det är inte avsikten att samtliga tvister som varit föremål för allmänna reklamationsnämndens behandling skall handläggas i den förenklade ordningen. Endast om reklamationsnämnden prövat tvisten och avgivit en rekommendation som direkt kan läggas till grund för en verkställbar dom bör det förenklade förfarandet ifrågakomma. Så är inte fallet beträffande det av S.K. åberopade utlåtandet.
S.K. bestred ändring samt anförde bl a att hans krav grundade sig uteslutande på det som behandlats av allmänna reklamationsnämnden, dvs vibrationer och missljud.
HovR:n (hovrättslagmannen Schunnesson, hovrättsråden Åhberg och Aspelin, referent, samt adj led Öhman) anförde i beslut d 15 juli 1980: HovR:n fastställer TR:ns beslut.
Bolaget anförde besvär och yrkade att HD skulle förordna om målets handläggning i ordinär ordning.
S.K. bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Camitz, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Såsom domstolarna funnit rör förevarande tvist huvudsakligen fråga över vilken allmänna reklamationsnämnden yttrat sig och har S.K. första gången han förde talan i målet åberopat nämndens beslut. Förutsättningarna enligt 2 § lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden är såtillvida uppfyllda. Återstår då frågan om nämndens beslut i förevarande fall är sådant utlåtande som avses i 2 § 1 st 1 nämnda lag.
Vid tiden för allmänna reklamationsnämndens beslut bedrev nämnden försöksverksamhet inom konsumentverkets ram. Till grund för nämndens verksamhet fanns stadgar fastställda av konsumentverket. Då nämnden d 1 jan 1981 blev en fristående myndighet ersattes stadgarna av en instruktion. Instruktionen bygger i huvudsak på stadgarna och den praxis som utvecklats under den tid försöksverksamheten bedrevs.
Allmänna reklamationsnämnden har till uppgift bl a att pröva tvist mellan konsument och näringsidkare rörande t ex försåld vara och därvid avge rekommendation om hur tvisten bör lösas. Nämnden har rätt att vägra pröva ett ärende som med hänsyn till nämndens arbetsformer eller andra omständigheter inte lämpar sig för en prövning av nämnden. Ärenden vari utredningen ej är tillräcklig för att nämnden skall kunna yttra sig eller ärenden vari uppgift står mot uppgift och saken därför ej kan avgöras utan upptagande av muntlig bevisning får avvisas av nämnden.
Av förarbetena till lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden framgår att ett syfte med bestämmelsen i 2 § 1 st 1 nämnda lag är att skapa möjlighet för den som enligt allmänna reklamationsnämnden har rätt i sak att på ett enkelt sätt utverka ett verkställbart avgörande.
Av det anförda får anses framgå att nämndens beslut bör innehålla en rekommendation om hur den uppkomna tvisten slutligen bör lösas innefattande ett bestämt uttalande såsom att köpet bör hävas, priset bör nedsättas, varan bör repareras utan kostnad för anmälaren eller anmälaren bör åtnöjas med vidtagen åtgärd.
I förarbetena till lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden uttalas bl a att den omständigheten att reklamationsorganet tagit upp tvisten innebär att utredningsmässiga eller rättsliga komplikationer inte föreligger, varför tvisten som regel är väl ägnad att handläggas i det förenklade förfarandet.
I det i målet åberopade beslutet har allmänna reklamationsnämnden rekommenderat parterna att företaga ytterligare utredning och därefter låta resultatet av denna utredning vara vägledande för hur tvisten borde lösas. Nämnden har således på den föreliggande utredningen inte ansett sig kunna lämna en bestämd rekommendation. Till följd härav torde den slutsatsen kunna dragas att ärendet ej varit utan de utredningsmässiga komplikationer som förutsättes för att ärendet bort upptagas av reklamationsnämnden till prövning. Vid sådant förhållande bör nämndens rekommendation ej anses utgöra ett sådant utlåtande som förutsättes i 2 § 1 st 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. På grund härav föreligger hinder att handlägga målet enligt nämnda lag. Bolagets talan skall därför vinna bifall.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD att målet skall handläggas enligt de för tvistemål i allmänhet gällande bestämmelserna.
HD (Just:n Gyllensvärd, Höglund, referent, Mannerfelt, Knutsson och Vängby) fattade följande slutliga beslut:
Skäl. Bolaget har i HD som grund för yrkandet om målets handläggning i ordinär ordning anfört, såvitt är av betydelse i saken, att lagstiftarens avsikt inte varit att samtliga tvister i vilka reklamationsnämnden hörts skall avgöras som förenklade tvistemål, att målet är såväl utredningsmässigt som juridiskt komplicerat samt att S.K:s yrkanden vid domstolen är avsevärt mera omfattande än hos reklamationsnämnden.
På tvistemål vari förlikning är tillåten skall, oavsett värdet av vad som yrkas, tillämpas lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, såvida tvisten huvudsakligen rör fråga varöver utlåtande avgivits av allmänna reklamationsnämnden - enligt tidigare lydelse av 2 § 1 st "reklamationsorgan som regeringen bestämmer" - och part första gången han skall föra talan i målet yrkar att lagen skall tillämpas och därvid åberopar utlåtandet.
Såsom domstolarna funnit rör tvisten i målet huvudsakligen fråga varöver allmänna reklamationsnämnden avgivit utlåtande. S.K. har första gången han skolat föra talan i målet hemställt om målets handläggning enligt nämnda lag och därvid åberopat utlåtandet.
Av lagmotiven framgår att villkoret om utlåtande från reklamationsorgan vilar på synsättet, att utredningsmässiga eller rättsliga komplikationer inte föreligger i målet, när reklamationsorganet tagit upp tvisten, och att målet därför lämpar sig för handläggning enligt den nämnda lagen. De vid tiden för TR:ns beslut gällande stadgarna för allmänna reklamationsnämnden innehöll också, liksom nu gällande instruktion för nämnden (SFS 1980:872), bestämmelse enligt vilken nämnden ägde avböja att pröva ärende som med hänsyn till nämndens arbetsformer eller andra omständigheter ej befanns lämpligt att prövas av nämnden. Lagen förutsätter ej att utlåtandet, såsom bolaget velat göra gällande, skall innehålla bestämt uttalande om hur tvisten bör lösas eller eljest vara av visst innehåll.
På grund av det anförda skall lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden tillämpas på målet och besvären följaktligen lämnas utan bifall.
Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.