Stockholms läns västra TR dömde d 17 mars 1975 till äktenskapsskillnad mellan makarna S. och P.K. Genom dom d 28 april 1975 av samma TR förpliktades Stefan K att utge underhållsbidrag för makarnas barn K.J. född 1965, A. född 1970, och L. född 1972. Bidragen bestämdes för tiden fr o m maj 1976 till 400 kr i månaden för varje barn. Stockholms läns allmänna försäkringskassa utgav bidragsförskott för barnen fr o m d 1 sept 1976.

I ansökan om stämning på de tre barnen och försäkringskassan, vilken ansökan inkom till Sollentuna TR d 4 juni 1981, yrkade S.K. att TR:n måtte

- fastställa att den fordran mot S.K. på underhållsbidrag som kassan förvärvat från barnen uppgick till, per barn och månad, 300 kr för tiden jan 1979-mars 1980, 327 kr för tiden april 1980-mars 1981 samt 353 kr för tiden fr o m april 1981, med den begränsning som följde av att underhållsbidrag ej skulle utgå för tid efter det resp barn fyllt 18 år, samt att kassan var skyldig att till S.K. återgälda vad den kunde ha i sin egenskap av innehavare av fordran på underhållsbidrag för angivna tidsperioder uppburit från honom utöver angivna belopp,

- nedsätta de underhållsbidrag S.K. hade att utge för barnen för tid från den dag då stämningsansökningen inkom till rätten till noll, samt

- nedsätta obetalda underhållsbidrag för samtliga barn till noll.

S.K. gav in kopia av ett dokument, betecknat som avtal, enligt vilket han och ställföreträdare för barnen överenskommit att underhållsbidragen fr o m d 1 Jan 1979 skulle utgå med 300 kr per barn och månad.

Försäkringskassan yrkade att TR:n skulle avvisa dels S.K:s talan mot barnen i vad den avsåg förfluten tid och tiden fram till dom i målet, dels hans talan mot kassan: Kassan anförde att barnens rätt enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott övergått på kassan. Barnen disponerade därför inte över processföremålet för förfluten tid och fram till dagen för blivande dom. Kassan framhöll vidare att frågan om jämkning av kassans anspråk mot S.K. i anledning av utgivna bidragsförskott skulle prövas enligt 18 § lagen om bidragsförskott och att en dylik prövning inte ankom på allmän domstol.

S.K. bestred kassans avvisningsyrkande.

TR:n (lagmannen Hillerudh} anförde i beslut d 21 aug 1981: Försäkringskassan har övertagit barnens rätt till underhållsbidrag med stöd av bestämmelserna i lagen om bidragsförskott. Denna lag innehåller regler för hur kassans anspråk kan efterges. En allmän domstol kan på grund av bestämmelserna i den nämnda lagen inte pröva yrkanden om att för förfluten tid nedsätta obetalda bidrag eller ett yrkande om återgäldande från en försäkringskassa av betalda bidrag.

S.K. har emellertid vidare yrkat att TR:n skall fastställa att den rätt kassan förvärvat uppgår till vissa under 1 bland yrkandena angivna belopp. Den rätt en försäkringskassa har gentemot en underhållsskyldig person får anses helt reglerad genom bestämmelser i lagen om bidragsförskott. Det kan därför inte heller ankomma på en allmän domstol att avgöra en fråga om till vilket belopp en försäkringskassas rätt sträcker sig.

Försäkringskassan har vidare hävdat att barnen inte har någon talerätt även för tiden från talans väckande. Även om ett återkrav från en försäkringskassa skall handläggas enligt regler i lagen om bidragsförskott kan en allmän domstol med tillämpning av regler i FB genom en dom förändra den underhållsskyldighet som föreligger. En sådan dom kan givetvis få konsekvenser för framtiden för det återkrav en försäkringskassa kan ställa med stöd av bestämmelser i lagen om bidragsförskott. TR:n kan därför inte finna att det föreligger hinder för TR:n att pröva föreliggande yrkande om underhållsbidrag för tiden intill dess laga kraftägande dom föreligger.

TR:n finner således att S.K:s yrkanden under 1 och 3 skall avvisas. Därigenom är Stockholms läns allmänna försäkringskassa inte längre part i målet.

TR:n avvisar S.K:s talan mot barnen K. och Stockholms läns allmänna försäkringskassa vad gäller yrkandena under 1 och 3.

S.K. anförde besvär i Svea HovR och yrkade upphävande av TR:ns beslut såvitt därigenom hans talan mot försäkringskassan avvisats.

Försäkringskassan bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Litzén, hovrättsråden Holmbergh och Sundberg- Weitman, referent, samt adj led Andersson} anförde i slutligt beslut d 22 dec 1981: Parternas ståndpunkter i HovR:n. S.K. har till utvecklande av sin talan i HovR:n anfört: Den rätt försäkringskassan förvärvar enligt lagen om bidragsförskott är samma rätt som barnen dessförinnan ägde. När försäkringskassan bestrider existensen av ett avtal om nedsättning av underhållsbidrag och gör gällande fordran i enlighet med en före avtalet gällande dom, råder en ovisshet om rättsläget som länder den underhållsskyldige till förfång och som ej kan undanröjas på annat sätt än genom allmän domstols prövning. Lagen om bidragsförskott erbjuder inga medel för lösande av tvist om storleken av den underhållsfordran som försäkringskassan från början förvärvat. Inga skäl finns att betrakta jämkningsreglerna i 18 § lagen om bidragsförskott som ersättande och uteslutande de regler om nedsättningsmöjlighet som ges i FB. Endast vissa av de rekvisit som kan beaktas vid nedsättning av obetalda underhållsbidrag enligt FB upptas för övrigt i jämkningsregeln i lagen om bidragsförskott, och inga ändamålsskäl finns för att möjligheten att erhålla nedsättning av obetalda underhållsbidrag skulle minskas därigenom att fordran övergår från den underhållsberättigade till försäkringskassan. Eftergiftsregeln i lagen om bidragsförskott ger en annan möjlighet till minskning av underhållsbidragsfordran än FB:s, när fordringen tillkommer försäkringskassan, och erbjuder därjämte för de talrika fall, då dess tillämpning skulle ge samma resultat som tillämpning av FB:s regler, ett enklare förfaringssätt.

Försäkringskassan har häremot anfört: 7 kap 10 § FB reglerar endast jämkning i rättsförhållandet mellan förälder-barn sådant det faktiskt föreligger vid tidpunkten för talans prövning, och prövningen får endast avse - såvitt här är fråga - "obetalda bidrag" som tillkommer barnet. Beträffande detta rekvisit är att observera att bidragen är betalda i och med att barnet erhållit det fastställda beloppet, vare sig betalningen skett av den underhållsskyldige eller genom försäkringskassan. Med 18 § lagen om bidragsförskott har getts tillbörliga möjligheter att med beaktande av den underhållsskyldiges tidigare rådande och även aktuella förhållanden "jämka" eller efterge skulden till det allmänna. Den enskildes rättssäkerhet tillgodoses genom möjligheten att överklaga försäkringskassans beslut till försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. Genom att försäkringskassan jämlikt 15 § lagen om bidragsförskott inträder i barnets rätt till underhållsbidrag övergår barnets privaträttsliga fordran till att bli en offentligrättslig fordran (legal mutation). I och med att den offentligrättsliga lagstiftningen integrerat fordringen och förändrat dess natur blir också denna lagstiftning exklusivt tillämplig. Försäkringskassan finner det uppenbart att lagstiftarna icke avsett att jämkningsmöjligheten i FB skall leda till att försäkringskassorna dras in som svarande i jämkningsprocesser vid de allmänna domstolarna.

Emot försäkringskassans ståndpunkt att fråga ej är om "obetalda" bidrag har Stefan K i sin tur andragit: Det förhållandet att försäkringskassan betalt bidragsförskott medför ej att underhållsbidraget skall anses betalt i den mening som avses i 7 kap 10 § FB. Detta framgår såväl av lagens ordalydelse som av dess ändamål. Ändamålet med den skillnad, som görs mellan betalda och obetalda underhållsskulder, är att den underhållsberättigade ej skall behöva vidkännas skyldighet att återbetala belopp som den bidragsskyldige en gång utgivit. En konsekvens härav blir att även försäkringskassan, i den mån den övertagit underhållsbidragsfordran, kommer i åtnjutande av motsvarande skydd. Ingen anledning finns emellertid att försäkringskassan, till skillnad från den underhållsberättigade, skulle åtnjuta skydd jämväl mot nedsättning av obetalda fordringar.

HovR:ns skäl. I princip är allmän domstol behörig att pröva tvister rörande ekonomiska anspråk av såväl civilrättslig som offentligrättslig natur. När allmän domstol enligt denna huvudregel kan pröva en fullgörelsetalan, kan även talan om fastställelse prövas av allmän domstol, under förutsättningar som i övrigt gäller för fastställelsetalan. I fråga om offentligrättsliga anspråk har huvudregeln många undantag. För att domstols kompetens skall vara utesluten förutsätts emellertid, att en exklusiv beslutanderätt har anförtrotts åt annat organ.

Enligt 15 § lagen om bidragsförskott gäller, att i den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. 18 § samma lag stadgar, att försäkringskassan får besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas helt eller delvis. Eftergift får meddelas om det är påkallat av ändring i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Eftergift får också i övrigt meddelas om det framstår som skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges personliga förhållanden eller av annan särskild anledning. Talan mot försäkringskassans beslut kan föras hos försäkringsrätt och talan mot försäkringsrätts beslut kan i sin tur föras hos försäkringsöverdomstolen (22 § lagen om bidragsförskott jämförd med 20 kap 11 § lagen 1962:381 om allmän försäkring och 33 § förvaltningsprocesslagen 1971:291).

Fråga är nu om denna reglering utesluter, att allmän domstol prövar dels vilken fordran gentemot den underhållsskyldige som förelås, när försäkringskassan enligt stadgandet i 15 § lagen om bidragsförskott inträdde i barnets rätt, dels i vad mån ändring i förhållandena föranleder att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort jämlikt 7 kap 10 § 1 st FB. - Under förutsättning att denna fråga besvaras nekande, uppkommer även frågan om S.K:s talan skall avvisas på den grund att talan ej avser "obetalda" bidrag.

Något stadgande som uttryckligen utesluter allmän domstols kompetens i fall, när 18 § lagen om bidragsförskott kan tillämpas, finns inte. Ej heller finns det någonting som tyder på att lagstiftarens avsikt har varit att detta stadgande skulle vara exklusivt i den mening som nu avses. Tvärtom tyder vad som uttalats i samband med antagandet av nu gällande regler på att avsikten icke varit att 18 § lagen om bidragsförskott skulle innebära en exklusiv reglering. Föredragande statsrådet uttalade, att eftergiftsinstitutet inte i och för sig borde göras till ett institut för korrigering av underhållsavtal som är oskäliga (prop 1978/79:12 s 121). Uttalandet, som ej ansågs behöva komma till uttryck i lagtexten, måste tolkas så att, om själva avtalet om underhåll till ett barn är oskäligt, bör en fråga om därav föranledd nedsättning av underhållet lämpligen prövas av allmän domstol enligt 7 kap 10 § FB och icke enligt 18 § lagen om bidragsförskott. Uttalandet ger vid handen, att avsikten i vart fall inte varit - såsom TR:n antagit - att allmän domstol i princip ej kan pröva yrkande om nedsättning för förfluten tid av obetalda bidrag, för vilka bidragsförskott utgivits. I övrigt ger de uttalanden i propositionen, som avser jämkning inom bidragsförskottssystemet, intrycket av att avsikten med eftergiftssystemet såsom det utformats efter lagändringen 1978 delvis har varit att erbjuda ett enkelt och smidigt alternativ tilltalan om jämkning enligt FB. Det må i sammanhanget även märkas, att familjelagssakkunnigas förslag om ett frikopplande av bidragsförskott från dess beroende av fastställt underhållsbidrag ansågs böra prövas vid ett senare tillfälle, samt att föredragande statsrådet förklarade sig medveten om att systemet för återkrav av utgivna bidragsförskott har brister och att på längre sikt andra lösningar kanske måste sökas (prop 1978/79:12 s 120 och 122).

Det må tilläggas - såvitt avser yrkandena under 1 - att innehållet i den rätt som övergått från barnen till försäkringskassan vid tvist rimligen bör avgöras av allmän domstol och inte av fordringsägaren.

Mot denna bakgrund finner HovR:n, att S.K:s talan emot försäkringskassan inte lagligen kan avvisas på den grund som anförts i TR:ns beslut.

Huruvida bidragen är obetalda eller ej i den mening som avses i 7 kap 10 § FB är inte en fråga om rättegångshinder.

På dessa skäl finner HovR:n att besvären skall vinna bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n upphäver TR:ns beslut att avvisa S.K:s talan emot försäkringskassan.

Försäkringskassan anförde besvär och yrkade att HD skulle avvisa S.K:s talan mot kassan.

S.K. bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Sandesjö, hemställde i betänkande om följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut och visar målet såvitt nu är i fråga åter till TR:n för erforderlig handläggning.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, Knutsson, Persson, referent, och Jermsten) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Örebro TR dömde d 25 april 1978 till äktenskapsskillnad mellan makarna P. och B.H. I domen föreskrevs - i enlighet med makarnas överenskommelse - att B.H. skulle ha vårdnaden om makarnas barn F. född 1963, och R. född 1967, samt att P.H. skulle utge underhållsbidrag för vartdera barnet med 500 kr i månaden tills barnet fyllde 18 år. Efter uppräkning enligt lag uppgick underhållsbidragen till 761 kr för mars 1980, till 829 kr i månaden för tiden april 1980-mars 1981 och till 895 kr i månaden fr o m d 1 april 1981.

Örebro läns allmänna försäkringskassa utgav fr o m mars 1980 bidragsförskott för barnen. Under åberopande av att kassan hade återkrav mot P.H. med anledning av utbetalda förskott för tiden mars 1980-nov 1981 begärde kassan d 11 nov 1981 hos kronofogdemyndigheten i Örebro distrikt utmätning för uttagande av kravbeloppet, vilket slutligen bestämdes till 21 939 kr. Anstånd med verkställigheten medgavs t o m febr 1982.

Vid besök hos kronofogdemyndigheten d 3 mars 1982 gjorde P.H. invändning mot sökt verkställighet under åberopande av att Södra Roslags TR genom dom d 22 Jan 1982 med ändring av Örebro TR:s dom d 25 april 1978 förordnat, dels att underhållsbidrag inte skulle utgå för tiden mars-dec 1980, dels att bidrag till F:s och R:s underhåll skulle utgå med 200 kr i månaden för var och en av dem för tiden d 1 jan-d 21 nov 1981, då F. fyllde 18 år, dels att bidrag till R:s underhåll skulle utgå med 600 kr i månaden från d 21 nov 1981 till dess han fyllt 18 år.

Kronofogdemyndigheten (kronofogden A.) anförde i beslut d 10 mars 1982: Den till grund för begärd verkställighet liggande exekutionsurkunden har genom laga kraft ägande dom kommit att ändras. Med hänsyn härtill finner kronofogdemyndigheten att verkställighet ej kan äga rum för uttagande av ett högre belopp än vad som motsvaras av Södra Roslags TR:s dom d 22 Jan 1982 eller 4 460 kr avseende tiden fram t o m nov 1981.

Försäkringskassan anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin ansökan om verkställighet för uttagande av hela beloppet 21 939

kr.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsråden Palmér och Hoff samt hovrättsassessorn Nordin, referent) anförde i beslut d 7 juli 1982:

Skäl. Försäkringskassan har till utvecklande av sin talan i HovR:n anfört bl a, att Södra Roslags TR:s dom d 22 Jan 1982 inte kan påverka den rätt som försäkringskassan jämlikt 15 § bidragsförskottslagen redan erhållit och att nedsättning av försäkringskassans fordran måste prövas med tillämpning av 18 § lagen om bidragsförskott. Det har från försäkringskassan upplysts att kassan i beslut d 30 juli 1981 avslagit en från P.H. d 26 maj 1981 inkommen ansökan om kraveftergift enligt 18 § lagen om bidragsförskott samt att beslutet har överklagats av P.H. till försäkringsrätten för Mellansverige.

Enligt 15 § lagen om bidragsförskott inträder försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige i den mån utgivet bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag. Jämlikt 18 § samma lag kan försäkringskassan besluta om eftergift av återkrav, bl a om det är skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges ekonomiska eller personliga förhållanden eller av annan särskild anledning. Talan mot försäkringskassans beslut kan föras hos försäkringsrätt och talan mot försäkringsrättens beslut kan föras hos försäkringsöverdomstolen. - Allmän domstols möjligheter att jämka en dom eller ett avtal om underhåll för förfluten tid regleras i 7 kap 10 § FB. För tid innan talan väckts får jämkning mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort. - Fråga är nu huruvida en jämkning enligt nämnda lagrum i sänkande riktning är bindande för försäkringskassan vad gäller rätten till återkrav av bidragsförskott som utbetalats på grundval av den förpliktelse som sedermera jämkats retroaktivt.

Härvid skall först konstateras att det varken i författningsbestämmelse eller lagförarbeten finns uttalat att regleringen i 18 § lagen om bidragsförskott skulle utesluta allmän domstols prövningsrätt vad gäller talan om jämkning av underhållsbidrag för tid då bidragsförskott utgått. Ej heller finns något som tyder på att lagstiftarens avsikt varit att stadgandet skulle vara exklusivt i den mening som nu avses. Någon inskränkning i allmän domstols kompetens att pröva sådan talan kan därför inte anses föreligga. - Vilken verkan har det då i en jämkningsprocess att försäkringskassa enligt 15 § lagen om bidragsförskott inträtt i barnets rätt gentemot den underhållsskyldige? I förarbetena till 1978 års lagstiftning om underhåll m m diskuteras försäkringskassornas roll och uppgifter, bl a mot bakgrund av ett förslag om att bidragsförskotten och återkravsrätten skulle frigöras från beroendet av fastställt underhållsbidrag. Departementschefen ansåg inte tiden mogen att genomföra ett sådant förslag och uttalade i sammanhanget att ett alternativ skulle kunna vara att låta försäkringskassa uppträda som part gentemot den underhållsskyldige vid avtal och rättegång om underhållsbidrag upp till bidragsförskottsnivån. Även prövningen av ett sådant förslag borde dock enligt departementschefen anstå till ett annat sammanhang. Uttalandena ger vid handen att syftet med den nuvarande bestämmelsen i 15 § lagen om bidragsförskott inte varit att ge försäkringskassa ställning av part i mål om underhållsbidrag, liksom ej heller att återkravsrätten skulle kunna frigöras från den bidragsskyldighet som blivit fastställd för den underhållsskyldige. Försäkringskassas rätt till återkrav motsvarar således - även för det fall att underhållsskyldigheten jämkats för förfluten tid - barnets rätt till underhåll av den underhållspliktige. Någon självständig rätt i den bemärkelse försäkringskassan i målet hävdat att den har i förhållande till P.H. föreligger därför inte.

Vid detta förhållande och då ej heller i övrigt finns skäl göra ändring i överklagade beslutet skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Eksjö TR dömde d 21 juni 1978 till äktenskapsskillnad mellan makarna G. och N.Y. I domen föreskrevs att N.Y. skulle ha vårdnaden om makarnas dotter A. född 1966, och att G.Y. skulle utge underhållsbidrag för dottern med 300 kr i månaden tills hon fyllde 18 år.

Kronobergs läns allmänna försäkringskassa, som utgett bidragsförskott för barnet, ansökte d 16 dec 1981 hos kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt om utmätning hos G.Y. för ett fordringsbelopp på 6 074 kr, avseende utgivna förskott för tiden aug 1980-dec 1981.

Med anledning av ansökningen utmätte kronofogdemyndigheten d 11 febr 1982 hos G.Y. en oljemålning, värderad till 7 000 kr.

Den 22 april 1982 begärde G.Y. hos kronofogdemyndigheten att utmätningen skulle upphävas. Han åberopade som grund för sin begäran ett d 8 och d 21 april 1982 mellan honom och N.Y. upprättat avtal om jämkning av underhållsbidrag. Genom avtalet överenskom parterna att G.Y. för tiden efter d 1 aug 1980 inte skulle utge något underhållsbidrag för A. Av avtalet framgick att G.Y. som skäl för jämkning hade anfört ändrade ekonomiska förhållanden.

Försäkringskassan bestred bifall till framställningen.

Kronofogdemyndigheten (kronofogden P.) anförde i beslut d 23 april 1982: Försäkringskassan grundar sitt betalningsanspråk på bestämmelsen i 15 § bidragsförskottslagen. Enligt lagrummet inträder försäkringskassan i barns rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige i den mån bidragsförskottet svarar mot fastställt underhållsbidrag.

Underhållsskyldig, som på grund av försämrade ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter inte kan fullgöra betalningsskyldigheten mot försäkringskassan, har möjlighet att begära nedsättning eller befrielse från betalning (s k eftergift) hos försäkringskassan jämlikt 18 § bidragsförskottslagen.

G.Y:s ombud har per telefon upplyst att G.Y. begärt eftergift och att försäkringskassan avslagit framställningen.

Ombudet har vidare anfört att försäkringskassans rätt till betalning endast är accessorisk till A:s rätt att utfå underhållsbidrag. Då denna rätt undanröjts genom avtalet har också försäkringskassans rätt bortfallit.

Kronofogdemyndigheten konstaterar, att avtalet såvitt avser dess retroaktiva del är ett försök att kringgå försäkringskassans ställningstagande i eftergiftsfrågan.

Försäkringskassans rätt till betalning är otvivelaktigt knuten till barnets rätt. I den mån bidragsförskott utgetts inträder emellertid en självständig rätt för försäkringskassan att - så långt exekutionsurkunden medger det - rikta återkrav mot den underhållsskyldige.

Kronofogdemyndigheten finner att det åberopade avtalet inte påverkar den rätt försäkringskassan jämlikt 15 § bidragsförskottslagen redan erhållit. Nedsättning av kassans fordran måste prövas på administrativ väg. Utmätningen kan därför inte mot försäkringskassans bestridande hävas.

Beslut. Utmätningen skall kvarstå.

G.Y. anförde besvär i Göta HovR och yrkade upphävande av utmätningen.

HovR:n (hovrättslagmannen Åhlen, hovrättsråden Smedberg, referent, och Rehnberg samt adj led Ruhe) anförde i beslut d 1 juni 1982:

Skäl. Genom lag (1978:853) infördes i 7 kap 10 § FB en möjlighet till retroaktiv nedsättning av underhållsbidrag, som innebär att obetalda bidrag får sättas ned eller tas bort. Att denna möjlighet utnyttjas påverkar emellertid inte den rätt som försäkringskassan jämlikt 15 § bidragsförskottslagen redan erhållit mot den underhållsskyldige. Eftergift eller nedsättning av kassans fordran måste således prövas enligt bidragsförskottslagen.

På grund av vad nu anförts och då försäkringskassan inte medgivit eftergift av ifrågavarande återkrav skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

G.Y. anförde besvär och yrkade att utmätningen skulle upphävas.

Försäkringskassan bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr S. hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt 15 § lagen om bidragsförskott inträder försäkringskassan, i den mån utgivet bidragsförskott svarar mot genom dom eller avtal fastställt underhållsbidrag, i barnets rätt gentemot den underhållsskyldige. Till följd härav äger försäkringskassan att i den underhållsberättigades ställe erhålla utmätning i den underhållsskyldiges egendom för utfående av oguldna underhållsbidrag intill belopp som lämnats i bidragsförskott. Fråga uppkommer då om denna rättighet påverkas av att i avtal mellan barnet och den underhållsskyldige, som ingåtts efter det att försäkringskassan inträtt i barnets rätt, underhållsskyldigheten jämkats för tid under vilken bidragsförskott utgått.

För att beslut om utbetalning av bidragsförskott skall meddelas av försäkringskassa förutsätts i allmänhet att underhållsskyldigheten fastställts genom dom eller avtal. Försäkringskassan torde vanligtvis inte företa en ny bedömning av bidragsbehovet men kan under vissa förutsättningar antingen vägra utbetalning eller sätta bidraget lägre än vad som är stadgat (2 och 4 §§ lagen om bidragsförskott). I lagen om bidragsförskott saknas emellertid uttryckliga bestämmelser om hur en försäkringskassa skall förfara då genom avtal en dom på underhållsbidrag, som legat till grund för beslut om utbetalning av bidragsförskott, ändrats med stöd av bestämmelsen i 7 kap 10 § 1 st FB.

Vid 1978 års - - - se under II - - - (prop s 416).

På grund av det anförda finner HD att försäkringskassan - oaktat G.Y. genom avtalet befriats från underhållsskyldighet - alltjämt äger rätt att på grundval av Eksjö TR:s dom d 21 juni 1978 erhålla utmätning i G.Y:s egendom för utfående av oguldna underhållsbidrag. Utmätningen skall därför stå fast.

Slut. Besvären lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Holmberg, Welamson, Knutsson, Persson och Jermsten, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I den mån de bidragsförskott som utbetalats för tiden aug 1980-dec 1981 svarar mot underhållsbidrag som fastställts genom domen d 21 juni 1978 har försäkringskassan enligt 15 § lagen om bidragsförskott inträtt i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot G.Y. Den rätt kassan härigenom förvärvat påverkas inte av det avtal om befrielse från bidragsskyldighet för tiden efter d 1 aug 1980 som i april 1982 träffats mellan G.Y. och barnets vårdnadshavare. Kassan har därför alltjämt rätt att erhålla utmätning för nu aktuella, oguldna underhållsbidrag enligt domen d 21 juni 1978. Utmätningen skall således stå fast.

Slut. Besvären lämnas utan bifall.