NJA 1983 s. 269

E.F. avled d 23 aug 1978. Han efterlämnade hustrun B.F. och två underåriga barn. Bouppteckning efter E.F. förrättades d 26 okt 1978. Närvarande vid förrättningen var, förutom B.F. M.E. såsom föreslagen god man för de båda barnen. Boet uppgavs av B.F. Behållningen i boet, som på grund av äktenskapsförord utgjorde E.F:s enskilda egendom, uppgick enligt bouppteckningen till 16 627 kr 40 öre. Inom linjen antecknades dels en tjänstegrupplivförsäkring med som förmånstagare B.F. till ett belopp av 70 800 kr och ettvart av barnen till ett belopp av 23 600 kr dels en grupplivförsäkring om 130 000 kr med B.F. och i andra hand arvingarna som förmånstagare.

Vid registrering av bouppteckningen d 5 febr 1979 ansåg Stockholms TR, bouppteckningsenheten (tingsnotarien Gisel-Ekdahl} barnen tillkommande lotter vara skattefria samt beräknade B.F:s förvärv på grund av försäkringarna till ett skattepliktigt belopp av (200 800 - 70 800, som motsvarar sex gånger basbeloppet, =) 130 000 kr. Skatten därå fastställdes till 13 000 kr, och skulle skatten förskjutas av dödsboet.

B.F. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att ny skattläggning skulle ske under beaktande av att hon för att tillgodose barnens laglotter av försäkringsbeloppet på 130 000 kr avstått 32 500 kr till ettvart av barnen.

Kammarkollegiet yrkade, att TR:ns beslut att registrera bouppteckningen och att fastställa skatt på den måtte undanröjas eller att i vart fall yrkandet i sistnämnda hänseende måtte bifallas. I sista hand yrkade kollegiet att HovR:n måtte undanröja TR:ns beslut att förplikta dödsboet att förskjuta den fastställda skatten, enär beslutet stred mot lag.

HovR:n (hovrättspresidenten Rudholm samt hovrättsråden Palmgren och Matton, referent) anförde i slutligt beslut d 27 maj 1980:

Skäl. I HovR:n är upplyst att de belopp från vilka B.F. avstått insatts på spärrade bankräkningar för barnen d 14 mars 1979, ävensom att M.E. d 14 sept 1979 förordnats till god man för barnen.

Kammarkollegiet har grundat sitt i första hand framställda yrkande på att någon god man för barnen inte förordnats senast i samband med registreringen av bouppteckningen trots att de med hänsyn till att B.F. insatts som förmånstagare till försäkringen på 130 000 kr, vilket förordnande kränkt deras laglotter, haft ett mot henne stridande intresse. Till stöd för sitt andrahandsyrkande att skattebeslutet under alla förhållanden måtte undanröjas har kollegiet anfört, att B.F. enligt 45 § B) arvsskattelagen varit skyldig att avge deklaration rörande sina förvärv på grund av försäkringarna och att det därför inte stått i överensstämmelse med lydelsen av 51 § 1 st samma lag att påföra henne skatt vid registreringen av bouppteckningen. Kollegiet har därvid anfört att det i praxis väl förekommit att man i fall som det förevarande betraktat bouppteckningen även som deklaration, men att en sådan praxis i detta fall skulle leda till en rättsförlust för B.F. då hon inte är skyldig att deklarera större belopp än hon behållit för egen del.

Såsom kollegiet anfört har de underåriga barnen på grund av förmånstagarförordnandet beträffande försäkringen på 130 000 kr haft ett mot B.F. stridande intresse. TR:n borde därför vid bouppteckningens registrering ha förordnat god man, såsom ock var föreslaget. Då M.E. varit närvarande vid bouppteckningsförrättningen i uppgiven egenskap av god man för barnen och hon sedan kunnat förordnas som god man samt då B.F. numera till barnen avstått hälften av försäkringsbeloppet finner HovR:n skäl att ej undanröja registreringen av bouppteckningen eller på nu berörd grund det i samband därmed fattade skattebeslutet.

Vad härefter angår kollegiets i andra hand framställda yrkande att skattebeslutet måtte undanröjas på den grund att skatt på B.F:s förmånstagarförvärv rätteligen skolat uttagas efter deklaration, finner HovR:n att det, såsom kollegiet anfört, har ålegat B.F. jämlikt 45 § B) arvsskattelagen att avge deklaration beträffande sina förmånstagarförvärv. Så har dock ej skett. Bouppteckningshandlingen har innehållit alla de uppgifter som en deklaration jämlikt 47 § arvsskattelagen skolat innehålla. B.F. har på bouppteckningshandlingen i egenskap av bouppgivare tecknat en försäkran under edlig förpliktelse att hennes uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att ej något är med vilja och vetskap utelämnat. Vid tillämpningen av nu aktuella lagbestämmelser beaktar HovR:n att arvsskattekommitten vid lagens tillkomst uttalade att gränsdragningen mellan boupptecknings- och deklarationsfall byggde på grundsatsen, att i alla fall, då såsom beskattningshandling användbar bouppteckning är att tillgå, densamma också skall komma till användning i sådant hänseende. Med hänsyn till dessa förhållanden och till att B.F. ej ingivit arvsskattedeklaration inom den i 46 § 1 st arvsskattelagen stadgade fyramånadersfristen finner HovR:n, att TR:n varit oförhindrad att såsom skett lägga bouppteckningen till grund för beskattningen av B.F:s förmånstagarförvärv. Skattebeslutet skall därför ej undanröjas.

Vad angår B.F:s yrkande att hennes avstående från förmånstagarförvärv till förmån för barnen skall beaktas finner HovR:n att, enär avståendet gjorts först efter TR:ns skattläggning, det ej kan föranleda ändring i fråga om arvsskattens bestämmande.

Jämlikt 54 § arvsskattelagen är dödsboet ej skyldigt att förskjuta den arvsskatt som belöper på B.F:s förmånstagarförvärv. TR:ns beslut skall därför undanröjas i vad dödsboet därigenom förpliktats att förskjuta den fastställda arvsskatten.

HovR:ns avgörande. HovR:n ändrar endast på det sätt TR:ns beslut att skyldigheten för dödsboet att förskjuta den B.F. åvilande arvsskatten upphävs.

Hovrättsrådet Holmberg var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Såsom kollegiet anfört har de underåriga barnen genom att B.F. insatts som förmånstagare till försäkringen på 130 000 kr haft ett mot henne stridande intresse. God man borde därför ha förordnats för barnen, och till dennes uppgifter skulle ha hört att ta ställning tillfrågan, huruvida anspråk på laglott borde framställas för deras räkning. Detta spörsmål hade, såvitt framgick av bouppteckningen, inte uppmärksammats vid bouppteckningsförrättningen trots att detta av flera skäl, inte minst det förhållandet att någon egendomsgemenskap ej förelegat i äktenskapet och att någon bodelning därför ej erfordrades, hade varit naturligt. När bouppteckningen registrerades, hade det därför kunnat förutses att en inte oväsentlig risk förelåg för att barnens rätt skulle komma att åsidosättas. Någon rättsförlust för dem har emellertid ej uppkommit sedan B.F. avstått från hälften av försäkringsbeloppet på 130 000 kr. Med hänsyn härtill förekommer ej anledning att på de skäl kollegiet åberopat till stöd för sitt förstahandsyrkande undanröja registreringen av bouppteckningen och skattebeslutet i samband därmed.

Vad härefter angår kollegiets i andra hand framställda yrkande att skattebeslutet måtte undanröjas på den grunden att skatt på B.F:s förmånstagareförvärv rätteligen skolat uttagas efter deklaration har TR:n i den situation som förelåg inte ägt utgå från att alla uppgifter av betydelse för bedömande av skattskyldigheten var tillgängliga eller att B.F. avsett att hennes förmånstagareförvärv skulle skattläggas på grundval av bouppteckningen. TR:n borde därför ha berett B.F. tillfälle att inkomma med deklaration eller ha inhämtat hennes samtycke till att uppgifterna i bouppteckningen lades till grund för beskattningen av hennes förmånstagareförvärv. Det framstår som sannolikt, att B.F. om TR:n förfarit på detta sätt, skulle ha fått sin uppmärksamhet riktad på barnens rätt att få ut sina laglotter och på de möjligheter som fanns för henne - genom att delvis avstå från sin rätt enligt förmånstagareförordnandena - att säkerställa inte bara att detta tillgodosågs utan även att hon ej skulle behöva betala skatt på högre belopp än som hon avsåg att behålla för egen räkning. Under nu angivna förhållanden bör hinder inte möta mot att, oavsett att någon deklaration inte avgivits, fastställa skatt på B.F:s förmånstagareförvärv med beaktande såväl av uppgifterna i bouppteckningen som det avstående från hälften av beloppet på 130 000 kr som hon gjort. Skatten på hennes förmånstagareförvärv skall vid sådant förhållande bestämmas till 2 250 kr.

Hovrättslagmannen Sandström var skiljaktig i det han ansåg att det stycke som börjar "Vad härefter angår kollegiets å andra hand framställda yrkande" etc borde ha den formulering som framgår av hovrättsrådet Holmbergs yttrande.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade att HD med undanröjande av domstolarnas beslut såvitt gällde fastställande av arvsskatt måtte visa ärendet angående beskattning av B.F:s förmånstagarförvärv åter till TR:n.

B.F. som delgavs föreläggande att inkomma med förklaring lät sig ej avhöra.

Betänkande

HD (JustR:n Gyllensvärd, Sven Nyman och Vängby, referent) fattade följande slutliga beslut: