NJA 1983 s. 329

Stockholms TR dömde d 6 maj 1982 G.I. till fängelse 6 mån. Han frigavs villkorligt från fängelsestraffet d 27 aug 1982 med en återstående strafftid av 2 mån. Den 22 dec 1982 dömdes G.I. på nytt av TR:n, varvid förordnades att det tidigare ådömda fängelsestraffet skulle avse även de nya brotten. I anledning av dessa brott hade han varit berövad friheten som anhållen och häktad under tiden d 6-22 dec 1982, dvs 16 dagar. Den 10 febr 1983 dömdes G.I. av TR:n till fängelse 2 mån. I domen förklarade TR:n tidigare villkorligt medgiven frihet förverkad. Domarna vann laga kraft.

G.I. ansökte om resning och yrkade att den tid han varit anhållen och häktad på grund av brott för vilka han dömts genom domen d 22 dec 1982 skulle avräknas från hans sammanlagda straff.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande om följande beslut: I domen d 10 febr 1983 kunde de 16 dagarna inte avräknas enligt 33 kap 5 § BrB eftersom de inte avsåg tid G.I. varit berövad friheten på grund av misstanke om brott, som prövats i den domen. När G.I. dömdes d 22 dec 1982, var han redan villkorligt frigiven från det honom tidigare ådömda fängelsestraffet. Någon regel om att avräkning skall ske i sådant fall finns inte. Hänsyn till tidigare frihetsberövande får i stället tagas när påföljden bestämmes. Det kan med fog antagas, att TR:n i domen av d 22 dec 1982 tagit hänsyn till att G.I varit berövad friheten i anledning av misstanke om de brott han då dömdes för.

Med hänsyn till det sagda kan inte anses att skäl för resning finns. HD lämnar därför ansökningen utan bifall.

HD (JustR:n Westerlind, Holmberg, Ulveson, Welamson och Knutsson, referent) fattade följande slutliga beslut: Bestämmelserna i 33 kap 5 § 1 st BrB om avräkning av tid för frihetsberövande är tillämpliga bl a när rätten med stöd av 34 kap 1 § 1 st 1 förordnar att tidigare ådömt fängelse skall avse ytterligare brott. Detta gäller även om den dömde vid tiden för den nya domen är villkorligt frigiven och oavsett om därvid den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. TR:n hade därför i domen d 22 dec 1982 bort förklara att fängelsestraffet skulle anses verkställt i anstalt till en tid motsvarande den tid under vilken G.I. varit berövad friheten som anhållen och häktad på grund av misstanke om brott som prövats genom domen. En sådan förklaring skulle ha inverkat på längden av den strafftid som återstod att avtjäna i händelse av ett förverkande av den villkorligt medgivna friheten.

På grund av det anförda beviljar HD jämlikt 58 kap 2 § 4 RB G.I. resning i det mål som avgjorts genom Stockholms TR:s dom d 22 dec 1982 och förordnar, med ändring av TR:ns dom, att det G.I. av TR:n d 6 maj 1982 ådömda fängelsestraffet skall till en tid av 16 dagar anses verkställt i anstalt. Detta skall beaktas vid beräkningen av strafftiden enligt TR:ns dom d 10 febr 1983.