NJA 1983 s. 331
Talan om fastställelse att viss överenskommelse mellan parterna innebär arrendeavtal har ansetts utgöra arrendetvist enligt 8 kap 32 § JB.
Växjö TR
Köpmannen G.B. ansökte om stämning å Alice A vid Växjö TR, fastighetsdomstolen, och anförde: G.B. och hans hustru S.B. förvärvade genom köpebrev d 15 sept 1967 av A.A. ett markområde om 1924 m av fastigheten Floboda 1:20, Hamneda socken, Ljungby kommun, vilket område efter avstyckning åsattes registerbeteckningen Floboda 1:37. Någon tid efter försäljningen, troligen i okt 1967, överenskom G.B. och A.A. att G.B. skulle få nyttja ett markområde om ca 1 000 m2 å Floboda 1:20, angränsande till Floboda 1:37. Som vederlag för upplåtelsen erlade G.B. 2 000 kr i ett för allt. G.B. nyttjade därefter området som en del av sin tomt och företog bl a årliga röjningsarbeten. I dec 1977 ringde A.A:s make, B.A. till G.B. och föreslog att G.B. skulle köpa området mot en viss köpeskilling. G.B. tillbakavisade förslaget, eftersom han hade nyttjanderätt till området. Några dagar senare upprepade B.A. sitt förslag i brev till G.B. varjämte han tillställde G.B. en postanvisning på 2 000 kr. Under sommaren 1979 erfor G.B. att det i maj 1978 verkställts en lantmäteriförrättning å Floboda 1:20, varigenom väg utlagts å det av honom nyttjade området. På grund härav framställde G.B. under åberopande av nyttjanderätten anspråk på ersättning av A.A. för den olägenhet som lantmäteriförrättningen medfört för honom. A.A. bestred ersättningsskyldighet och förnekade att nyttjanderätt förelåg.
G.B. yrkade att TR:n måtte fastställa att han hade nyttjanderätt i form av lägenhetsarrende till ifrågavarande område i 50 år räknat från okt 1967.
TR:n (rådmannen Hammarström} anförde i beslut d 25 juni 1981: TR:n kan inte finna att målet, som bl a rör fråga om uppkomsten av avtal om nyttjanderätt till fast egendom, är av beskaffenhet att handläggas vid fastighetsdomstol. TR:n finner vidare att målet i stället är av den art att det skall handläggas som tvistemål. Vid sådant förhållande är den domstol inom vars domsaga den i målet aktuella fasta egendomen är belägen exklusivt forum.
På grund av det anförda avvisar TR:n G.B:s talan.
G.B. anförde besvär i Göta HovR. Han yrkade, att HovR:n måtte undanröja TR:ns beslut och visa målet åter till TR:n för erforderlig behandling.
Det upplystes att G.B. tidigare väckt talan i saken vid Ljungby TR och att denna TR i beslut d 19 jan 1981 avvisat käromålet under uttalande att tvisten var att hänföra till sådan tvist som skall handläggas av fastighetsdomstol.
HovR:n (hovrättsråden Annerén och Rehnberg, referent, hovrättsassessorn André samt adj led Radtke) anförde i beslut d 6 okt 1981:
Domskäl
Skäl. Tvisten såsom den angivits i stämningsansökningen gäller bl a fråga om förekomsten av avtal om nyttjanderätt till fast egendom i form av lägenhetsarrende. Eftersom saken således inte rör tvist i rättsförhållande mellan parter i arrendeavtal, är de särskilda reglerna om förfarandet i arrendetvister icke tillämpliga. Tvisten skall därför enligt 10 kap 10 § 1 st RB upptagas av allmän underrätt i den ort där fastigheten är belägen, dvs i förevarande fall vid Ljungby TR. Vid angivna förhållanden har Växjö TR icke varit behörig att upptaga tvisten.
HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
G.B. anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte visa målet åter till Växjö TR, fastighetsdomstolen. Alternativt yrkade han att HD med tillämpning av 10 kap 20 § RB hänvisade målet till Ljungby TR.
A.A. överlämnade frågan om behörig domstol till HD:s prövning.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden RevSekr B. hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Käromålet avser enligt stämningsansökningen tvist huruvida G.B. har nyttjanderätt i form av lägenhetsarrende till det nu ifrågavarande markområdet. En tvist av detta slag är att bedöma som arrendetvist enligt 8 kap 32 § JB och skall därför handläggas avfastighetsdomstol.
Med undanröjande av underrätternas avgöranden visar HD målet åter till Växjö TR, fastighetsdomstolen, för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Holmberg, Ulveson, Welamson, Persson, referent, och Jermsten) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.