NJA 1983 s. 685

På ansökan av kronofogdemyndigheten i Uppsala distrikt försatte Uppsala läns södra TR Osman C i konkurs genom beslut d 16 nov 1978. Beslutet vann laga kraft.

O.C. sökte resning genom ansökan som inkom till HD den 10 aug 1982.

Riksskatteverket hemställde att resningsansökningen skulle lämnas utan bifall.

Ang skälen för O.C:s ansökan och omständigheterna i konkursärendet hänvisas till betänkandet och HD:s beslut nedan.

Föredraganden, RevSekr H. hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Till stöd för konkursansökningen åberopade kronofogdemyndigheten bestämmelsen i 3 § KL enligt vilken gäldenären om ej annat visas skall anses insolvent om han vid utmätning inom de senaste 6 månaderna före konkursansökningen befunnits sakna tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Den fordran som kronofogdemyndigheten åberopade avsåg skatt, restavgifter, parkeringsavgifter och böter samt uppgick till 382 498 kr.

O.C. har till stöd för sin resningsansökan anfört bl a. Anledningen till konkursansökningen var att han hade påförts ett skönsmässigt belopp om 300 000 kr av taxeringsnämnden i Enköping med påstående att detta belopp utgjorde skönsmässigt uppskattad och undanhållen skatt för vilken han inte hade deklarerat i sin rörelse. Han påfördes därför kvarstående skatt inklusive restavgifter för 1977 års taxering med 366 147 kr. Orsaken till obeståndet var att han genom skönstaxeringen påförts så betydande belopp kvarstående skatt att han inte kunde erlägga den åsatta skatten. Han anförde besvär över den åsatta taxeringen. Taxeringsrevision genomfördes och d 23 okt 1981 meddelade länsrätten i Uppsala län dom i taxeringsärendet. Av det av taxeringsnämnden fastställda beloppet bifölls endast 1 840 kr. Den 15 mars 1982 erhöll han omräkningsbesked från lokala skattemyndigheten i Enköping varvid den totala nedsättningen utgjorde 357 922 kr. Den omständigheten att länsrätten genom domen i taxeringsärendet nedsatte nästan hela det av taxeringsnämnden åsatta taxeringsbeloppet, utgör sådan omständighet att i fall taxerings- och skattepromemorian hade förelegat vid TR:ns bedömning hade TR:n inte kunnat bifalla konkursansökningen. Inte heller kan det belopp som han påförts genom taxerings- och skatterevisionen - 1 840 kr - anses utgöra grund för bifall till konkursansökningen då detta belopp skall ställas i relation till omsättningen och hans möjlighet att erhålla kredit.

Riksskatteverket har i sin förklaring anfört att även om beslutet om nedsättning av 1977 års taxering hade förelegat vid tiden för konkursbeslutet och beslutet hade åberopats av O.C. hade kronofogden vid obeståndsprövningen kunnat åberopa de kvarvarande restförda posterna och latenta skatteskulder. Det belopp som kunnat läggas till grund för konkursansökan får anses ha uppgått till 1 943 kr. Vid tiden för konkursansökan häftade O.C. i skuld till staten för vid tidpunkten för konkursbeslutet uppkomna men då ännu inte restförda skatter m m. Kronofogden bevakade i konkursen sammanlagt 592 904 kr. Efter den nedsättning av kvarstående skatt enligt 1977 års taxering, som föranleddes av omräkningsbeskedet, återstår av bevakningen 220 665 kr. Denna skuld utgörs av mervärdeskatteskulder (43 360 kr), kvarstående skatt för 1978 års taxering jämte särskilda avgifter och restavgift (126 633 kr), arbetsgivaravgifter (47 884 kr) samt felparkeringsavgifter och böter. Värdet av tillgångarna uppgick till 81 350 kr. - Enligt riksskatteverkets mening är det osannolikt att det som O.C. nu åberopar till stöd för resningen, skulle ha lett till annan utgång i konkursmålet.

O.C. har med anledning av riksskatteverkets förklaring anfört bl a. Han har numera genom sin revisor gjort en mervärdeskattedeklaration. Enligt revisorns sammanställning är O.C. berättigad att erhålla återbetalning av för mycket erlagd mervärdeskatt med 4 208 kr. Han har blivit skönsmässigt upptaxerad enligt 1978 års taxering. Ett bokslut har nu upprättats för år 1977. Enligt detta bokslut torde den totala kvarstående skatten för 1978 års taxering utgöra ca 40 000 kr, varför den skönsmässigt åsatta taxeringen bör nedsättas med i vart fall 86 633 kr. Beträffande arbetsgivaravgifterna betalade han redan d 20 febr 1978 den arbetsgivaravgift som förföll till betalning under uppbördstermin 2 år 1978. För arbetsgivaravgiften avseende år 1979 är restaurang Pepparroten Aktiebolag betalningsskyldig enligt det köpeavtal som upprättades då han sålde restaurangrörelsen. I den slutredovisning som konkursförvaltaren upprättat avsattes ett saldo på 58 178 kr 70 öre för utdelning. Eftersom skulderna inte utgjorde mer än 40 000 kr var han inte på obestånd då konkursansökan gjordes och det fanns tillgångar som väl täckte de återstående skulderna. Han har vidare erhållit ett av bank utfärdat kreditintyg på 60 000 kr.

Sedan O.C. försatts i konkurs har kronofogdemyndigheten åberopat och bevakat även andra fordringar än de som uppgavs i konkursansökan. Vad O.C. anfört beträffande de åberopade skatteskulderna kan medföra att han efter besvär till länsrätten kan erhålla nedsättning av de påförda skatterna. På föreliggande utredning är det emellertid - även om R:n känt till länsrättens beslut om nedsättning av 1977 års kvarstående skatt - med hänsyn till O.C:s övriga skulder inte sannolikt att han inte skulle ha försatts i konkurs. På grund härav och då ej heller i övrigt anförts något av beskaffenhet att föranleda resning lämnar HD ansökningen utan bifall.

HD (JustR:n Hult, Fredlund, Welamson, referent, Vängby och Gad) fattade följande slutliga beslut: De fordringar som åberopades till stöd för ansökningen om O.C:s försättande i konkurs utgjordes med förhållandevis obetydliga undantag av skattefordringar vilka debiterats O.C. med anledning av att han vid 1977 års taxering av taxeringsnämnden skönstaxerats för ett mycket stort belopp. Skönstaxeringen hade vid tiden för konkursansökningen överklagats av O.C. Om O.C. hade i konkursansökningsmålet med bestridande av skönstaxeringens riktighet gjort gällande att han var solvent, hade skönstaxeringen inte varit att utan vidare lägga till grund för bedömningen utan hade konkursdomstolen haft att - på grundval av det material som kunde ha kommit att förebringas i målet - självständigt pröva frågan, till vilket belopp O.C:s taxering för ifrågavarande taxeringsår kunde antas komma att slutligen bestämmas. O.C. underlät emellertid att yttra sig över konkursansökningen.

Av handlingarna kan ej anses framgå att O.C. haft fog för att bedöma det som utsiktslöst att i konkursansökningsmålet bestrida de av skönstaxeringen föranledda fordringarna eller att han eljest haft giltig ursäkt för nämnda underlåtenhet. Vid sådant förhållande kan - trots att varken den av O.C. i resningsärendet åberopade taxerings- och skattepromemorian eller länsrättens dom med anledning av O.C:s taxeringsbesvär förelåg när konkurs beslutet vann laga kraft - avgörandet i resningsärendet jämlikt 58 kap 1 § 2 st RB inte grundas på det förhållandet att O.C. rätteligen inte var skattskyldig för annat än en obetydlig del av det inkomstbelopp som påförts honom av taxeringsnämnden. O.C. har ej heller eljest förebragt omständighet som kan föranleda resning.

På grund av det anförda lämnar HD resningsansökningen utan bifall.